Utgångspunkten för min undersökning var ett intresse för hur diskurser i läromedel om kristendom framställs utifrån den särställning kristendom har i svenska skolan. Vidare väcktes en undran hur dessa diskurser eventuellt kan påverka likvärdighet i utbildningen.
Mitt syfte var att undersöka olika läromedels kapitel om kristendom, med utgångspunkt i den särställning kristendom har i den svenska läroplanen och skolan. Målet var att, genom att belysa likheter och skillnader, utröna huruvida det fanns en specifik “skolboksdiskurs” och undersöka hur kristendom kan framställas. Slutligen ville jag belysa vilken potentiell inverkan läromedel kan ha på likvärdigheten i religionskunskapsundervisningen i dubbel bemärkelse, då läroplanens formulering å ena sidan kan leda till en diskurs om kristen exceptionalism, medan likheter och skillnader i framställningen av kristendom å andra sidan kan påverka likvärdigheten i själva utbildningen. Utifrån mitt syfte har jag sökt svar på följande frågeställningar:
● Vilka likheter och skillnader finns det i framställningen av kristendom i utvalda svenska läromedel?
● Finns det en svensk “skolboksdiskurs” om kristendom och hur förhåller den sig i så fall till läroplanens formulering om kristendomens särskilda betydelse?
● Vilken potentiell inverkan kan läromedelsförfattares tolkning av läroplanens formulering ha på likvärdigheten i den svenska religionskunskapens undervisning?
För att kunna besvara mina frågor har jag utgått från Fairclough och kritisk diskursanalys (Critical discourse analysis/CDA) som teori, då jag undersöker vilka diskurser om kristendom som framställs samt om det finns en svensk “skolboksdiskurs”. CDA är både en teori och en metod med ambition att problematisera och undersöka relationer mellan diskurser och den sociala sfären med normer och värderingar som råder idag. För att förstå denna relation analyseras en text utifrån dess språk och sammanhang. Språk är centralt inom CDA då det ses som ett socialt fenomen som uttrycker mening. Mening skapas i samspelet mellan texten och läsaren. Ytters syftar CDA till att kartlägga maktförhållanden, då diskurser i sig ej är fria från
dominerande strukturer, utan snarare skapade utifrån olika maktförhållanden (Fairclough, 1992, s. 63-64).
Då jag använt mig av CDA som teori har jag även använt mig av CDA som metod, eftersom det både ett redskap för teori och en metod. Framförallt har jag använt mig av Faircloughs tredimensionella modell i själva analysen av läroböckerna. Faircloughs tredimensionella modell är ett redskap för att analysera texter utifrån CDA. Modellens tre dimensioner är texten (själva textens egenskaper, val av ord, struktur.), diskursiva praktiker (produktion och konsumtion av texten) och den sociala praktiken (de rådande normerna och praktikerna i samhället) (Fairclough, 1992, s. 232-233). Dessa dimensioner är separerade och kan
analyseras var för sig, men i användandet av Faircloughs modell är det viktigt att ha i åtanke att dessa dimensioner inte är helt separerade från varandra utan påverkar varandra. Texten kan påverka diskursiva praktiker och tvärtom, den sociala praktiken påverkar och påverkas av den diskursiva praktiken.
I analysen av läroböckerna visade det sig att alla fyra böcker bekräftar och vidmakthåller den rådande diskursordningen, där en svenskyrklig tradition premieras över andra religiösa praktiker och även andra kristna traditioner. Ett exempel på detta kan vi se i Eriksson &
Mattsson Flennegårds (2012, s. 280-283) bok Söka svar, där de skriver om likheter och skillnader mellan kristendom och judendom. I detta avsnitt nämner de hur både judar och kristna tror på skapelsemyten och fortsätter sedan med att kristna också tro på
naturvetenskapliga förklaringar vid sidan om de teologiska. De nämner inte huruvida judar också tror på naturvetenskapliga förklaringar till världens uppkomst. Utifrån den
formuleringen kan man alltför enkelt dra slutsatsen att kristna kan tro på både bibeln och “big bang”, men inte judar då det inte nämns i texten. Det är ett tydligt exempel på hur kristendom framhävs i förhållande till andra religiösa praktiker där kristendom implicit ställs i bättre dager än, i detta fall, judendom. Gemensamt för läroböckerna som analyserades var att de alla hade flest sidantal för just kapitlen om kristendom, vilket ytterligare befäster kristendomens särställning i den svenska skolan.
Av vad som framkommit i resultat och analys kan vi konstatera att arbetets frågeställningar i stora delar har besvarats. Avseende likheter och skillnader, i framställningen av kristendom, syns en tydlig röd tråd genom alla fyra läromedel, där få skillnader framkom. Gemensamt för de fyra läroböckerna är att de har lagt fokus på de västliga traditionerna av kristendom
(katolicism och protestantism) medan de östliga traditionerna oftast presenterats som en slags motvikt och blivit iklädd rollen som “det annorlunda”. De skillnader som kunde utrönas var framförallt hur man i böckerna valde att presentera frikyrkor där Thulin och Elm (2012) framförallt stack ut från mängden. I sin bok nämnde de inga traditionella frikyrkor vid namn och skrev endast elva meningar, där de presenterade att frikyrkor existerade och nämnde katolska kyrkan som ett exempel på en frikyrka. Att katolska kyrkan benämns som en frikyrka är tekniskt korrekt, men i vardagligt tal brukar inte katolska kyrkan räknas in i frikyrkosamfundet då det är en egen tradition. Samfund som Pingströrelsen och
Baptistsamfunden är de som brukar lyftas fram som representanter för frikyrkor. Det är slående hur homogen framställningen av kristendom är i alla fyra läroböcker. I böckerna framstod en tydlig diskurs där en, framförallt protestantisk, exceptionalism framfördes och den svenskkyrkliga traditionen ytterst fick stå som ensam representant för både kristendom i stort men också för protestantismen.
Detta för oss vidare till min andra frågeställning rörande om det finns en svensk
“skolboksdiskurs” och hur den i så fall förhåller sig till läroplanens formulering om
kristendomens särskilda betydelse. Utifrån de läromedel som har analyserats kan vi tydligt se spår av en “skolboksdiskurs”, dock går det inte att applicera på alla svenska läromedel utan endast de fyra som finns med i denna undersökning. Den diskurs som kan skönjas är en diskurs där kristendom lyfts fram ibland på bekostnad av andra religiösa praktiker som i exemplet från Thulin och Elm (2012), där de implicerar att det är mindre vanligt bland judar att tro på vetenskapliga förklaringar om världens uppkomst. Även avseende kapitlens omfång framhävs kristendom, då kristendom återkommande omfattar flest sidor. Därmed följer författarna Skolverkets (2011a, s. 138) formulering om kristendomens särskilda betydelse.
Framförallt fokuserar böckerna på en diskurs där de västliga traditionerna dominerar på bekostnad av ortodoxin, som får rollen som det “annorlunda”. Katolicismen och
protestantismen får på flera ställen stå som representanter för hela den kristna religionen.
Bland annat kan detta ses i Eriksson & Mattsson Flennegård (2012, s. 278-279), där de skriver om fyra kristna förgrundsgestalter, trots att de personer som nämns främst har koppling till antingen katolicismen eller protestantismen. Ännu ett tydligt exempel på hur författarna utesluter den ortodoxa tron och dess förgrundsgestalter från att bli representerade genom en total frånvaro av representation i detta specifika fall. Denna diskurs, som jag kommit att kalla “öst mot väst”, är tydligt framträdande i alla fyra böcker. De östliga traditionerna får aldrig stå på egna ben utan existerar endast för att bli jämförda med den
västliga traditionen, vilket resulterar i att böckerna förmedlar att kristendom endast består av den västliga traditionen.
Vidare kan vi se hur denna diskursordning, där väst står över öst, har en ytterligare dimension då protestantismen ofta framställs som bättre än den katolska tron, vilket jag kallar den protestantiska exceptionalismen. Det är dock inte protestantism i sin helhet som framhålls i förhållande till katolicismen, utan det är främst den svenskkyrkliga versionen av
protestantism som fått dominera och stå som representant för de protestantiska kyrkorna. I Björlin & Jämteruds (2013) bok har de två intervjuer med troende kristna i Sverige, vilka självklart tillhör den protestantiska traditionen. I Eriksson & Mattsson Flennegård (2012, s.
308) benämner de allt som inte är ”traditionellt svenska kristna församlingsliv” som
“invandrarkyrkor” vilket är ytterst problematiskt, då ordet invandrare i det svenska samhället har väldigt negativa konnotationer (Lundström, 2018 s. 273-274) och får stå som motpunkt till vad författarna kallar det “traditionellt svenskt”. På så sätt markerar författarna därmed att, om du inte tillhör vad som anses vara ”traditionellt svenskt”, vilket implicit verkar vara protestantismen och framförallt Svenska kyrkan och dess tradition är du inte svensk, i alla fall inte tillhörande den svenska traditionen. Det blir en tydlig koppling till läroplanens
formulering om den kristna trons betydelse för det svenska samhället, där den Svenska kyrkan spelat en oerhört stor roll i sin maktposition som statskyrka.
Avslutningsvis har vi den sista frågeställningen som lyder: Vilken potentiell inverkan kan läromedelsförfattares tolkning av läroplanens formulering ha på likvärdigheten i den svenska religionskunskapens undervisning?
Som jag nämnt tidigare är urvalet inte tillräckligt stort för att dra generella slutsatser om påverkan på svensk religionskunskapsundervisning. Dock visar de utvalda läroböckerna en tydlig bias och diskursordning i sina kapitel om kristendom, som definitivt kan ha en påverkan på likvärdighet i undervisningen. Potentiellt kan bristen på representation av ortodox kristendom resultera i att elever av ortodox tro känner sig underrepresenterade eller till och med exotifierade som “annorlunda” och inte tillhörande “normal kristendom”.
De utvalda läromedlen visar en tydlig bias gentemot Svenska kyrkan och dess tradition samt låter den stå som ensam representant för det kristna livet i Sverige, vilket osynliggör andra kristna traditioner som existerar i Sverige och den långa tradition katolska kyrkan innehade
innan Sverige blev ett protestantiskt land. Kittelman Flensner (2015, s. 210-211) bekräftar, i sin avhandling, att läraren i klassrummet utgick från att alla elever firade jul och hela diskursen kring Sverige var starkt kopplad till den Svenska kyrkan och de traditioner som fortfarande genomsyrar det svenska samhället.
Den främsta bristen med min undersökning är det begränsade urval av läroböcker som har analyserats. Med endast fyra läroböcker är det inte möjligt att dra några generella slutsatser om läromedel i den svenska religionskunskapsundervisningen. De slutsatser som jag har framfört i detta kapitel kan endast appliceras på de fyra läromedel som har analyserats. För att eventuellt dra en slutsats som gäller hela den svenska skolan behövs först och främst ett större urval av läroböcker från skolor som är spridda över hela landet. Utöver det skulle en receptionsstudie, där elever och lärare intervjuas om hur de tolkar innehållet i de olika läromedlen, kunna vara ett utmärkt komplement för att få ytterligare en dimension i analysen och skapa förutsättningar att dra en generell slutsats om hur dessa diskurser påverkar
likvärdigheten i utbildningen. En sådan vidareutveckling av denna studie är något jag hoppas kunna få göra i framtiden, där urvalet är tillräckligt stort för att kunna dra en generell slutsats gällande den svenska religionskunskapsundervisningen med ett komplement av en
receptionsstudie för att få med läsarens tolkning av de olika diskurser jag har funnit i min analys av de utvalda läroböckerna.
8. Referenser
Aune, K. (2009). Between subordination and sympathy: evangelical Christians, masculinity and Gay sexuality. I Hunt (Red.), Contemporary Christianity and LGBT Sexualities. Ashgate Pub.
Arentzen, T. (2016). Ortodoxa och österländska kyrkor i Sverige (SST:s skriftserie, nr 5, 2:a uppl.). Nämnden för statligt stöd till trossamfund
https://www.myndighetensst.se/download/18.74c06ab154d183618378996/1464078027009/N r%205,%20Ortodox_februari16,%20hela.pdf
Berglund, J. (2014). Swedish religion education: Objective but Marinated in Lutheran Protestantism?. Temenos - Nordic Journal of Comparative Religion, 49(2), 165-184.
https://doi.org/10.33356/temenos.9545
E. Cowan, D & G. Bromley, D. (2015). Cults and new religions (2:a uppl.). Wiley Blackwell
Englund, B. (1999). Lärobokskunskap, styrning och elevinflytande. Pedagogisk Forskning i Sverige, 4(4), s 327-348.
Fairclough, N. (1992). Discourse and social change. Cambridge: Polity.
Fairclough, N. (1995). Critical discourse analysis: The critical study of language. London:
Longman.
Fairclough, N. & Wodak, R. (1997). Critical Discourse Analysis. In T. van Dijk (Ed.), Discourse Studies: A Multidisciplinary Introduction (Vol. 2, pp. 258-284). London: Sage.
Hunt, S (Red.). (2009). Contemporary Christianity and LGBT Sexualities. Ashgate Pub.
Härenstam, K. (2006). En granskning av hur religion/trosuppfattning
framställs i ett urval av läroböcker. Underlagsrapport till Skolverkets rapport "I enlighet med skolans värdegrund?”. Skolverket.
https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a6582a8/1553961646011/Religion .pdf
Kittelmann Flensner, Karin. (2015). Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden. [Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet]. Göteborgs Universitetsbibliotek.
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/40808/1/gupea_2077_40808_1.pdf
Lundström, C. (2018). Icke/vit migration: Reflektioner kring ras, medborgarskap och
tillhörighet i en svensk kontext. I Hübinette, T & Wasniowski, A. (Red.), Studier om rasism -tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering. ARX förlag.
Löfstedt, M. (Red.). (2011). Religionsdidaktik - mångfald, livsfrågor och etik i skolan (1:5 uppl). Studentlitteratur.
Mbembe, A. (2017). Critique of Black Reason. Duke University Press.
Merskin, D. (1998). Sending up signals: A survey of Native American media use and representation in the mass media. Howard Journal of Communications, 9, 333–345.
My Jewish Learning. (u.å). What Do Jews Believe About Jesus? - How Judaism regards the man Christians revere as the messiah.
https://www.myjewishlearning.com/article/what-do-jews-believe-about-jesus/
Myndigheten för stöd till trossamfund. (2012). Statistik om trossamfund.
https://www.myndighetensst.se/kunskap/statistik-om-trossamfund.html
Pew research center. (2017). Christians remain world’s largest religious group, but they are declining in Europe.
https://www.pewresearch.org/fact-tank/2017/04/05/christians-remain-worlds-largest-religious -group-but-they-are-declining-in-europe/
Pew research center. (2011). GLOBAL CHRISTIANITY - A REPORT ON THE SIZE AND DISTRIBUTION OF THE WORLD’S CHRISTIAN POPULATION.
https://www.pewforum.org/2011/12/19/global-christianity-traditions/
Pääkkönen, M. (2014). Kristendomen i läromedel: En studie om kristendomen i högstadiets läromedel. [Examensarbete, Uppsala universitet]. Uppsala universitet publikationer.
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A689980&dswid=7338
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolinspektionen. (2020). Skolors läromedelsstrategi.
https://www.skolinspektionen.se/aktuellt/pagaende-inspektioner/skolors-laromedelsstrategi/
Skolverket (2011a). Läroplan för gymnasieskolan 2011, examensmål och gymnasie-gemensamma ämnen. Stockholm: Skolverket.
https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a659807/1553964056811/pdf2705 .pdf
Thurfjell, D. (2019). Det gudlösa folket. De postkristna svenskarna och religionen.
Nordstedts.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet.
8.1 Läroböcker
Björlin, Ola & Jämterud, Ulf (2013). Under samma himmel religionskunskap för gymnasieskolan. Sanoma utbildning AB.
Eriksson, Leif & Mattsson Flennegård, Malin (2012). Söka svar religionskunskap kurs 1 och 2. Liber.
Göth, Lennart, Lycken Rüter, Katarina & Wirström, Veronica (2018). Religion 1 för gymnasiet. Natur och kultur.
Thulin, Birgitta & Elm, Sten (2012). Religion 1. Interskol Förlag AB.