Utifrån empirin verkar det som att många av lärarna anser att det ideala historiska innehållet för historieundervisning är både öppet och interkulturellt. Det framkommer även att många av lärarna arbetar med öppna och interkulturella berättelser i sin undervisning, även om det finns variation mellan lärarna rörande hur och hur mycket de gör detta. Nämnvärt är också att de olika lärarna upplever ganska olika problem och möjligheter med att undervisa med öppna och interkulturella berättelser.
Det flesta lärarna tycks sträva efter att arbeta med öppna berättelser i sin
undervisning. Detta grundar vi på att de, framför allt Mattias, Lukas och Petra, vid flera tillfällen underströk vikten av att lyfta fram flera perspektiv på och olika tolkningar av det förflutna i undervisningen. De historiska tolkningarna som framkommer i undervisningen ska inte ses som givna utan snarare som en av flera möjliga tolkningar. Det faktum att
intervjuerna varit semi-strukturerade skulle kunna innebära att vi har ställt lite väl ledande frågor och därigenom fått fram ett resultat som passar vår undersökning. Vi är medvetna om denna problematik men anser ändå majoriteten av lärarna vi intervjuat har försökt att
undervisa mot det interkulturella lärandemålet bland annat genom att använda sig av öppna berättelser.
De flesta lärarna uttrycker även att de arbetar med ett historiskt innehåll som utifrån våra analysredskap kan klassas som interkulturellt. Så som innehållet beskrivs av lärarna tycks det kunna utveckla elevers kunskaper om sociala eller kulturella processer. Lärarna arbetar bland annat med berättelser om migration, imperialism, epidemier och nutida konflikter och dess efterverkningar, exempelvis de Jugoslaviska krigen. Ett flertal gånger uttrycker de även att de anser att det är viktigt att skildra historiska händelser utifrån flera perspektiv och tolkningar. Detta verkar de göra bland annat genom att lyfta fram ett flertal källor som skildrar samma händelseförlopp, exempelvis vittnesmål och bilder, och genom att försöka förmedla att historia kan tolkas olika beroende på vilka perspektiv man anlägger och vilka källor man inkluderar i en berättelse. Vidare ger samtliga lärare exempel på att de använder historiskt innehåll som lyfter fram historiska perspektiv och tolkningar som skiljer sig från den historia eleverna redan bär på, exempelvis synen på Europa som demokratiskt genom historien. På så vis möjliggör innehållet att eleverna relativiserar den egna kulturen.
Med ett samlat grepp över lärarnas svar kan man alltså se att lärarna ger uttryck för att arbeta med historiskt innehåll som kan kvalificera samtliga interkulturella dimensioner av erfarandets kompetens. Det är däremot viktig att poängtera att vi inom ramen för våra
intervjuer enbart har kommit i kontakt med lärares tankar kring och syn på vilket historiskt innehåll som präglar deras undervisning och inte deras faktiska undervisning. Utifrån detta kan våra resultat givetvis problematiseras. Vi anser trots den generella uppfattningen som empirin i undersökningen leder till är att det utifrån det historiska innehållet som lärarnas beskriver är möjligt för elever att kvalificera de interkulturella dimensionerna av erfarandets kompetens.
Trots att lärarna försöker arbeta med interkulturella och öppna berättelser uttrycker några av dem att detta är en stor utmaning, framförallt i kursen historia 1b. Till exempel uttrycker Mattias och Marcus att det centrala innehållet i kursen gör det svårare för dem att lyfta fram olika historiska perspektiv och tolkningar i deras undervisning. Lukas och Petra ger däremot inte uttryck för detta vilket skulle kunna bero på att de inte lägger upp sin undervisning på samma sätt. Mattias och Marcus utmärker sig från Lukas och Petra genom att de verkar lägga upp undervisningen i Historia 1b så att de under hela kursens gång ska hinna gå igenom hela världshistorien kronologiskt, på ett sätt som generellt sett liknar upplägget på en lärobok. Petra och Lukas uttrycker inte att det arbetar med ett lika strikt kronologiskt upplägg, och nämner dessutom mer frekvent än Marcus och Mattias att de arbetar med ett genealogiskt perspektiv på historia. Vi tror att detta kan vara en anledning till att de inte tycker att det är lika en lika stor utmaning att hinna med att arbeta med öppna och interkulturella historiska berättelser.
Det framgår även i empirin att lärarna, framför allt Petra, Lukas och Mattias, har ett kritiskt förhållningssätt till hur man lyfter fram olika utomeuropeiska kulturer i historien. De försöker undvika att förmedla en statisk bild av olika kulturella grupper som offer eller förövare och istället lyfta fram en interkulturell historia som visar på en interaktion och växelverkan mellan olika kulturer. Exempelvis undervisar Mattias och Lukas om den europeiska upptäckten (eller koloniseringen) av Nord- och Sydamerika och hur detta påverkade både europeerna och urbefolkningen. Även Petra riktar kritik mot det
eurocentriska metanarrativet och förespråkar en mer global historia som visar på interaktion och växelverkan mellan olika kulturer.
I utformandet av vårt problemområde diskuterades hur läromedel påverkar lärares möjligheter att undervisa med interkulturella och öppna berättelser. Både Nordgren och Eikeland har i sin forskning lyft fram läromedel som ett hinder för lärares arbete att utveckla elevers interkulturella historiska kompetens. Det är värt att poängtera att det finns en risk att frågorna och resultatet i vår undersökning som rör just läromedel kan vara en aning färgade på grund av detta. Det är även värt att poängtera att Nordgren och Eikelands forskning börjar
bli utdaterad. Det har även kommit en ny läroplan och således även nya läromedel sedan Nordgrens studie publicerades. Vi får därmed anledning att problematisera denna forskning och eventuellt ställa oss lite kritiska till huruvida läromedlen som används idag verkligen hämmar det interkulturella lärandemålet till samma grad som när dessa undersökningar genomfördes.103
Våra resultat visar dock på att de läromedel som informanterna använder sig av verkar förmedla relativt stängda berättelser och därmed på så sätt skulle kunna hämma det
interkulturella lärandemålet.
Samtliga av de intervjuade lärarna är på något sätt kritiska till de läromedel de har tillgång till i sin undervisning. Petra tycker att de är för eurocentriska och efterlyser
läromedel i global historia, men låter ändå sina elever använda sin lärobok som referenspunkt i undervisningen. Mattias och Lukas tycker att deras är för kortfattade och förenklar historia. Lukas använder knappt läroboken över huvud taget, medan Mattias använder den mer. Viktig för Mattias är däremot att lägga till fakta och förklaringar från andra källor i undervisningen för att göra innehållet mer öppet. Marcus utvecklar inte sitt resonemang om läromedel lika mycket som de andra lärarna men uttrycker fortfarande att det i hans undervisning kan vara en fördel om läroboken förmedlar en stängd historia då han menar att denna är mer
lättillgänglig för hans elever. Trots den stora variationen i lärarnas syn på läromedel tycks de överlag vara relativt kritiskt inställda till läromedel och att de föredrar att utgå ifrån annat material trots att de beskriver detta tillvägagångssätt som mer tidskrävande.
6.1 Vidare forskning
Ett problem med denna undersökning är dess begränsade omfattning. Denna gör det svårt att dra några egentliga slutsatser. På det stora hela förblir undersökningens problemområde ett problemområde och mer omfattande forskning behövs för att få en tydligare bild av
historielärares syn på interkulturell historieundervisning och vilket material som den kan dra nytta av.
Ett annat relevant forskningsområde skulle kunna vara att undersöka vilka strategier historielärare använder sig av för att förmedla interkulturella och öppna berättelser i sin undervisning. I vår undersökning fick vi exempelvis höra hur läraren Mattias använde sig av läroboken i sin undervisning, men valde att lägga till ytterligare förklaringar och fakta som
103 Nordgren, Kenneth, 2006.
fick bråka med innehållet i läroboken för att göra innehållet mer komplext. Att få en bättre förståelse för hur man som lärare kan komma runt problematiken med stängda och
eurocentriska läromedelsberättelser hade kunnat bidra till bättre interkulturell historieundervisning.