I detta kapitel kommer våra frågeställningar att besvaras. Vi kommer även att diskutera vårt resultat och dra paralleller till tidigare forskning. I kapitlet kommer vi även föra en metod- och teoridiskussion. Vår framtida yrkesroll kommer att diskuteras och förslag till vidare forskning kommer att presenteras.
Studiens frågeställningar är:
• Hur tolkar förskollärarna pedagogisk dokumentation? • Hur arbetar förskollärarna med pedagogisk dokumentation?
• Hur arbetar förskollärarna vidare med verksamheten utifrån sin pedagogiska dokumentation?
De slutsatser som vi kan dra i vår studie är att pedagogisk dokumentation är något som kan tolkas på mer än ett sätt. De förutsättningar som finns på förskolorna spelar en stor roll för både hur pedagogisk dokumentation uppfattas och används. De förskollärare som deltog har olika
perspektiv på vad pedagogisk dokumentation innebär samt hur de arbetar med det. Eftersom det inte finns några tydliga riktlinjer i förskolans läroplan för hur detta ska arbetas med tolkar vi det som att alla pedagoger måste göra en egen tolkning av vad pedagogisk dokumentation innebär. Dock anser vi att detta kan leda till missförstånd om pedagogerna kanske inte har tillräcklig kunskap om vad pedagogisk dokumentation innebär. Detta är något som vi kan se i Browne, Cutler, DeBates, Gilkerson och Stremmels (2010) studie.
Utifrån våra intervjuer kan vi dra flera paralleller till den tidigare forskningen. En aspekt som blev tydlig var att pedagogisk dokumentation kan upplevas tidskrävande och detta var något som framkom i både Knaufs (2015) och Rintakorpis (2016) studier. Rintakorpi (2016) beskriver att det finns tydliga riktlinjer i den finska läroplanen för hur pedagogisk dokumentation ska
genomföras och användas. Den svenska läroplanen har inga tydliga riktlinjer för hur arbetet med pedagogisk dokumentation ska genomföras. Den är öppen för mycket tolkningar, vilket gör att det läggs ett krav på pedagogerna att tolka den själv, utifrån sina förutsättningar. Vi anser att
detta kan vara ett skäl till att arbetet med pedagogisk dokumentation ser olika ut på olika förskolor. Därför är det intressant att se att pedagogisk dokumentation kan upplevas som tidskrävande trots att det finns tydliga riktlinjer för arbetet i den finska läroplanen. Tyder vi Palmers (2012) tankar om pedagogisk dokumentation är det acceptabelt att det finns olikheter på de olika verksamheterna då det är varje arbetslag som ska bestämma, utifrån barnens intresse, vad som ska innefattas i den pedagogiska dokumentationen.
Det blev även synligt att det finns många olika sätt att arbeta med pedagogisk dokumentation. Några avförskollärarna var noga med att betona vikten av att göra pedagogisk dokumentation som en del av vardagen och att arbeta med det dagligen. Här ser vi också att redskapen som används vid den pedagogiska dokumentationen har en betydande roll för arbetet. På en av förskolorna använder man sig enbart utav iPads vid dokumentation och man har även
utbildningar inom ämnet. Detta har gjort att de har fått in en bra rutin på arbetet och inte upplever det som en belastning. På den andra förskolan använder de sig av en digitalkamera som de sedan måste koppla till en dator för att kunna arbeta vidare med det dokumenterade materialet. Datorn de använder sig av finns inte inne på avdelningen, vilket betyder att pedagogerna måste lämna barngruppen. Detta gjorde att den pedagogiska dokumentationen upplevdes som tidkrävande och en belastning för dessa pedagoger då de kände sig stressade över att lämna barngruppen. I
Holmbergs (2015) studie belyser hon vikten av att ha en kontinuerlig utbildning inom pedagogisk dokumentation, detta för att underlätta arbetet och förutsättningarna gällande pedagogisk
dokumentation. Vi lade märke till en stor skillnad gällande förskolornas förutsättningar när det kommer till arbetet med dokumentation och därför anser vi att för att kunna skapa bra
förutsättningar krävs det precis som Holmberg (2015) nämner, kontinuerlig utbildning för alla pedagogerna i verksamheten.
Att pedagogisk dokumentation var grunden för ett fortsatt arbete var något som alla förskollärare var överens om. Några förskollärare betonade vikten av att ta tillvara på barnens intresse för att sedan planera och utforma verksamheten. Men även om förskollärarna har gjort en planering inom exempelvis ett visst tema, kan de behöva vara beredda på att avvika från planeringen om förskollärarna uppmärksammar att barnen intresserar sig för något annat än det som var planerat. Detta var något som en av förskollärarna gav exempel på i hennes intervju. Som Palmer (2012)
nämner är det barnens reflektioner som utgör den pedagogiska dokumentationen. Här ser vi tydligt att förskollärarnafångar upp barnens reflektioner, som sedan ligger till grund för att utveckla verksamheten vidare. En förskollärare menade att den pedagogiska dokumentationen är ett arbete som aldrig blir klart: det finns alltid något som kan utvecklas och arbetas vidare med. Detta tolkar vi som att det nödvändigtvis inte syftar till att identifiera brister i verksamheten. Det kan istället vara något i verksamheten som redan fungerar bra men som pedagogerna anser kan förbättras. Det som denna förskollärare nämner kan kopplas till det som Lenz Taguchi (1997) säger om förändringsarbete. Det tar aldrig slut utan det är en process som alltid fortlöper.
8.1 Metoddiskussion
Vi valde att genomföra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som utgångspunkt då vi var intresserade av att undersöka förskollärares synsätt på pedagogisk dokumentation. Vi anser att denna metod har passat oss bra. Dock är det inte helt problemfritt att genomföra semistrukturerade intervjuer, speciellt inte om intervjuerna sker ”på fältet”. Denscombe (2016) menar att om intervjuer genomförs ansikte mot ansikte ökar risken för att något kan gå snett och forskaren kan inte alltid kontrollera händelseutvecklingen. Hartsmar (2001) menar till exempel att platsen för intervjun har en viss betydelse. Utspelar sig intervjun i en rörig miljö där det finns risk för avbrott i intervjun, kan både intervjuaren och den som blir intervjuad mista fokus, som i sin tur kan göra det problematiskt att återgå till tidigare samtal. Detta hade vi i åtanke när vi kom ut till förskolorna för att genomföra våra intervjuer och vi bad om att få sitta i ett enskilt rum med en ”Stör ej” skylt på dörrens utsida.
En annan nackdel med kvalitativa studier är enligt Denscombe (2016) att semistrukturerade intervjuer kan upplevas som tidskrävande, då bearbetningen av det insamlade materialet ofta tar tid på grund av att intervjuer producerar ett brett material, som i sin tur måste transkriberas och kodas inför en omfattande analys.
Det hade varit intressant att intervjua fler förskollärare än de fyra som deltar i vår studie då det hade kunnat ge oss ett bredare perspektiv på olika förskollärares synsätt på pedagogisk
vi att inte genomföra observationer. Hade vi haft mer tid på oss hade det varit intressant att genomföra observationer som ett komplement till intervjuerna. Vi antar att vi hade fått en ännu djupare förståelse för hur pedagoger arbetar med pedagogisk dokumentation. Även om det hade varit en intressant aspekt ser vi en del problematik då vår närvaro eventuellt hade kunnat påverka förskollärarna och barnen under deras reflektion kring dokumentationerna.
Inför denna studie kontaktade vi förskollärare som vi känt ganska väl sedan tidigare. Detta har vi funderat lite över i efterhand. Påverkades intervjuerna av att vi redan kände intervjupersonerna på något sätt och i så fall hur? Vi försökte hålla oss neutrala i alla våra intervjuer. När vi lyssnade igenom intervjuerna upplevde vi inte att det fanns någon större skillnad i vårt agerande trots att vi kände två av intervjupersonerna sedan tidigare. Även om vi inte upplevde någon skillnad kan vi inte utesluta helt att vår relation till två av intervjupersonerna inte hade någon påverkan på deras intervjuer.
I efterhand har vi även funderat över om svaren kunde sett annorlunda ut ifall vi även intervjuat barnskötare. Har barnskötare ett annat synsätt på pedagogisk dokumentation än förskollärare och i så fall, hur skiljer de sig åt?
8.2 Teoridiskussion
Vi satt länge och funderade på vilken teori vi ville använda oss av i denna studie. Efter att ha läst in oss i många olika teorier landade vi till slut i verksamhetsteorin. Vi anser att detta är en bra teori att använda sig av när man ska analysera hur verksamheter fungerar och genom olika redskap kan få fram vad som fungerar och vad som brister. Det var därför vi fastnade för denna teori. Nu i efterhand anser vi dock att det stundtals har varit en svår teori att använda sig av då många av begreppen som finns i modellen går in i varandra och ibland har det varit svårt att skilja på dessa begrepp. Ett exempel på detta är begreppen regler och redskap. Nilsson och Alnervik (2015) placerar in förskolans läroplan under begreppet redskap, vilket vi anser istället borde placeras under begreppet regler då det är ett dokument som alla pedagoger måste förhålla sig till.
många texter att luta oss mot och vår förståelse för teorin blir inte lika bred som vi hade velat.
8.3 Förslag till vidare forskning
Genom den här studien har vi fått en djupare inblick i pedagogisk dokumentation och en
uppfattning om hur samtliga förskollärareser på det som arbetssätt samt vilken funktion det har i verksamheten. Under arbetets process dök det upp aspekter som vi inte tänkt på tidigare. Den mest framträdande av dessa aspekter var hur vårdnadshavare uppfattar pedagogisk
dokumentation innan man ser det färdiga resultatet. Den här aspekten känner vi saknas i den forskning som vi läst och vi anser att det hade varit intressant att läsa en studie baserad på vårdnadshavarnas perspektiv.
8.4 Vår framtida yrkesroll
Vårt synsätt på pedagogisk dokumentation har förändrats efter denna studie då vi skapat oss en annan uppfattning än den vi tidigare haft om vad det innebär. I efterhand har vi lagt märke till att bilden som vi tidigare haft av pedagogisk dokumentation har varit negativ, men detta har ändrats under studiens gång. Genom denna studie har vi uppmärksammat att förutsättningarna som finns på förskolorna påverkar hur pedagogerna arbetar med pedagogisk dokumentation, samt att hur pedagogerna arbetar med det påverkar deras inställning.
Genom att göra den pedagogiska dokumentationen till en rutin i vardagen upplever vi att det underlättar arbetet med den. Eftersom det inte heller finns några tydliga riktlinjer i läroplanen om hur den pedagogiska dokumentationen ska gå till gäller det att vi som blivande förskollärare litar på vår egen förmåga när det kommer till att tolka läroplanen, utefter de förutsättningar som finns på vår blivande arbetsplats.
Vi har upptäckt att det är ett effektivt redskap detta är och vad det kan bidra till och detta kommer vi att ta med oss i vår framtida yrkesroll.