Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur två lärare i södra Sverige utformar och legitimerar sin skrivträning i svenskämnet. Dessa lärare benämner vi Anna och Maria. Vi ville även ge eleverna en röst eftersom de ofta inte får komma till tals på grund av de maktrelationer som ofta finns i skolans värld mellan lärare och elever. Eleverna i Annas klass benämner vi Anders och Anette och eleverna i Marias klass kallar vi Martin och Maja. Vi har undersökt två lärares undervisning, tal om undervisning och deras elevers synpunkter. Efter att ha analyserat intervjuer och uppföljningssamtal med de två lärarna och de fyra eleverna samt sammanställt observationerna har vi kunnat urskilja två olika modeller för hur skrivträningen utförs. Vi kommer vidare i slutsatsen att skissera på dessa två undervisningsmodeller.
För det första har vi undersökt vilka undervisningsmetoder lärarna använder i skrivträning. Med utgångspunkt från Malmgrens ämneskonceptioner (1996:86) menar vi att Anna använder sig av svenska som ett färdighetsämne under vår observation. Hon koncentrerar sig på den formella tekniken som förekommer i rättstavningen och skrivträningen sker genom att moment återupprepas. I Annas klassrum förväntade vi oss en mer elevaktiv undervisningssituation på grund av hennes ålder. Efter den empiriska undersökningen och analysen av resultatet kan vi konstatera att våra förväntningar inte stämde överens med verkligheten eftersom Annas undervisning var lärarstyrd och vi upplevde att normen i klassrummet var tystnad och stillhet under vår observation. I Marias undervisning såg vi en annan konception som enligt Malmgren (1996:86) kallas svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, där läraren utgår från den aktuella elevgruppen och de förutsättningar och erfarenheter de har. Detta gör Maria när hon arbetar med elevernas erfarenheter i LTG – texten och deras skrivträning övas i ”många berättelser”. Maria som är 55 år tillhör den äldre generationen och vi hade förväntat oss att se en undervisning som styrdes av läraren. Detta stämde dock inte när vi observerade att Maria använde sig av mer levande undervisning och använde sig av elevförankrade metoder. Maria arbetade i gemenskap med eleverna och med detta menar vi att hon utgick från deras erfarenheter och omvärldskunskaper.
För det andra har forskningen kretsat kring frågor om lärarnas syfte med sina metodologiska val. Annas syfte med sina skrivträningsmetoder är att eleverna ska lära sig korrektheten och formen. Detta gör att undervisningen blir mer kontrollerad eftersom hon använder sig av test. Anna menar att detta är ett bra sätt att bedöma eleverna och se deras utveckling medan vi anser att det är en invand väg att välja. Denna arbetsmetod brukar leda till att de flesta elever når målen men det leder även till att man tappar vissa på vägen (Längsjö, Nilsson. 2005:127).
Maria utgår från individperspektivet och vi menar att hon har större möjlighet att fånga upp de elever som befinner sig i riskzonen. Maria anser att utvecklingen sker genom meningsfullt arbete där undervisningen anpassas till elevernas nuvarande utvecklingsnivå. Vi hävdar att alla lärare bör utgå från elevernas individuella förutsättningar och erfarenheter i skrivträningen då den individualiserade undervisningen betonas. Läroplanen 94 framhäver under rubriken skolans värdegrund och uppdrag att ”undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling” (Skolverket. 2000, 2009-12-17).
Därtill har vi undersökt hur eleverna upplever och uppfattar de skrivuppgifter som de intervjuade lärarna har arbetat med. Härigenom vill vi ge eleverna en röst och samtidigt få höra deras uppfattning om skrivträningen. Anders och Anette som går i Annas klass är nöjda med skrivträningen men önskar att de kunde få mer tid och flera tillfällen att arbeta med den fria skrivningen. Detta tolkar vi som att eleverna vill ha en mer funktionaliserad skrivträning när de efterfrågar fri skrivning istället för den nuvarande formaliserade skrivträning. Trots detta ser vi i observationen det som Malmgren (1996:152) kallar en ”glad formalisering” hos eleverna där vi kan konstatera att eleverna trivs med undervisningen. Marias elever, Martin och Maja anser att undervisningen är bra och de upplever att de har många valmöjligheter. Detta är något vi såg under observationen i Marias klass. Martin och Maja upplever även att läraren utgår från vad de vill göra eftersom de har möjlighet att välja vad de ska arbeta med.
Undersökningen visade att undervisningsmetoderna skiljde sig åt i de klasserna vi observerade. Analysen visade att Anna och Maria använde sig av två olika modeller i
undervisningen. De två modeller som användes definierar vi som formalisering och funktionalisering. Vi uppmärksammade dock en likhet mellan de båda klassrummen när det gällde möbleringen som inbjöd till samtal. I observationen kunde vi se att Anna använde sig av samma möblering men utan att ha tagit till sig den funktionaliserade undervisningsformen där samtal utgör en stor del av undervisningen. Maria undervisar i svenska som andraspråk och Anna undervisar i ett etniskt homogent klassrum efter kursplanen för svenska. Detta anser vi påverkar lärarna till viss del eftersom kursplanen för svenska som andraspråk uppmanar mer till den språkliga aktiviteten även om de har samma mål att uppnå beträffande skrivning. Trots att de arbetar med samma uppnåendemål finns det skillnader i deras lokala kursplaner. Vi ser att Marias lokala kursplan framhäver individperspektivet, något som vi inte kunde observera i Annas lokala kursplan. Till skillnad från Marias undervisning antydde våra observationer att individperspektivet inte var lika tydligt i Annas undervisning under de observerade tillfällena. Vi ser skillnader i lärarnas planering då de har olika tankar om undervisningen. Vi menar att eleverna präglas och anpassas till de arbetsmetoder som finns i verksamheten.
I en annan forskningsstudie av Gustafsson och Mellgren (2000) En studie om barns skrivlärande redogör de för skriftspråkande ur ett elevperspektiv. Utgångspunkten i deras forskningsstudie är elevernas uppfattningar, lärande och erfarenheter. I vårt examensarbete studerar vi i likhet med Gustafsson och Mellgren (2000) både elevers och lärares inställning till skrivträningen. Till skillnad från deras undersökning har vi valt att inrikta oss på skrivträningsmetoder istället för att se mönster i barns skrivlärande. Vi har vidare använt oss av observationer i vår undersökning vilket saknas i Gustafsson och Mellgrens forskningsstudie där de endast har använt sig av intervjuer. Resultatet i våra undersökningar skiljer sig åt eftersom de beskriver 41 barns uppfattningar om skrivlärandet. Trots dessa skillnader ser vi vår forskning som relevant eftersom vi har kunnat observera eleverna i sin skrivträning vilket vi såg som ett komplement till våra intervjuer. Vi har haft möjlighet att se och uppleva två välfungerande klasser i sin skrivträning. Om vi hade kunnat utföra en större undersökning hade det varit intressant att se hur fler lärare arbetar med skrivträningen i sin undervisning och ta del av fler elevuppfattningar. Detta för att få en bredare insikt i den generella skrivträningen. Ett område inom skrivträningen som vi skulle vilja
utforska mer är hur lärare rättar eleverna i deras skrivträning och hur detta påverkar dem i deras fortsatta skrivande?
Slutsatsen av vårt examensarbete är att lärarna använder sig av olika skrivträningsmetoder och två olika ämnesteorier som vi har skisserat fram till formalisering och funktionalisering. Vi anser att lärare måste kunna anpassa undervisningen efter den elevgrupp och de förutsättningar den har för att således kunna hjälpa eleverna uppnå skolverkets uppnåendemål och de individuella mål. Vi har tagit del av två lärares olika arbetsmetoder med skrivträningen som ska leda till att eleverna uppnår målen. Vi kan dra slutsatsen av elevernas synpunkter att de generellt vill ha ökat inflytande i skrivträningen. Vår undersökning kan ge lärare insikt om vikten av att utgår från vad eleverna vill och ta vara på deras nyfikenhet, erfarenheter och önskemål i skrivträningen. Vi har tagit del av de aktuella samhällsdebatterna om varför eleverna inte når målen och har konstaterat att det finns bristande undersökningar om lärares arbetsmetoder och hur dessa påverkar eleverna för att uppnå målen. Läroplanen 94 (Skolverket. 2000, 2009-12-17) betonar att lärare ska utgår från elevernas förutsättningar och behov men vi undrar om detta kan försvåras när lärare använder samma läromedel och tester till alla elever. Vi kan dra slutsatsen att individperspektivet som ska finnas i skolan tydligare synliggörs i den funktionaliserade skrivträningen.