Den här uppsatsen kan göra det möjligt, för framtida forskning att peka ut hur man kan förbättra det som upplevs som brister i den befintliga historieförmedlingen för invandrare. Något som ofta framförs i akademiska pedagogiska kretsar är teorier om olika former av lärande (Lärarens handbok 2008, s. 69). Svaren på frågor som ställdes (se fråga 7 och 10 i bilaga 1) bekräftar att elevers lärande ser olika ut. De allra flesta respondenter upplevde att de ville besöka platser som de läste om. Lokalhistoria ska inte underskattas och kan vara en väg att göra historien levande, och därmed mindre abstrakt. Att läsa om händelser, när språket från början kan vara ett hinder för förståelsen, kanske inte alltid räcker. En del elever skulle lättare kunna tillgodogöra sig kunskapen genom att vara på plats. Jag tänker mig också att andra skulle behöva använda bild och form som medel. Undervisning med läroböcker varvat med filmklipp och musik samverkar, i mitt tycke, till ett multimodalt lärande som jag tror höjer elevers allmänna kompetens för att ta in kunskap.
Elevers egna pedagogiska kapital från hemländerna kanske kommer i skymundan när läroplaner kräver en forcering av ämnet historia. Ofta behöver en lärare ”hinna med” en A- kurs och då så många aspekter och moment som möjligt över samhällsutvecklingen genom historien i processen. Det känns inte så fördelaktigt för de som har svårt att hänga med. Det finns de som inte alls kan tillägna sig ämnet historia på samma sätt som andra och gärna skulle se andra verktyg för att nå samma resultat som sina klasskamrater. Valet står då mellan att fortsätta i svensk stil, eller försöka föra in det multikulturella på bekostnad av tiden. Elever med invandrarbakgrund riskerar då att halka efter antingen på grund av ointresse – eller brist på tid.Jag tror inte att det finns tillräckligt tid att lösgöra i dagens skola för att kunna få världens bästa skola. De flesta i min undersökning ville gärna besöka platser som behandlades i undervisningen. Det är beaktansvärt men inte alls realistiskt med tanke på att eleverna inte enbart kan fokusera på ämnet historia i skolan. Sedan kan man argumentera att det är lärarnas ansvar att foga in det material de vill använda i sin undervisning, att de ska anpassa
undervisningen utan att för den skull vara tidsoptimister och ändå nå lärandemålen.
Landskrona, där inte mindre än 98% hade ursprung från annat land än Sverige. Många hade föräldrar som inte hade lyckats förmedla hopp till sina barn, vilket istället blev skolans uppgift (Sanandaji, 2008, s 51). Så ökade resurser för att pressa fram bättre studieresultat gjorde ingen skillnad för att lösa de sociala problem som eleverna uppvisade, genom stökigt beteende och liknande.
”En skola för alla” premierar idag effektivitet för stunden framför livslångt lärande, vilket är till nackdel för de som har svårare att hänga med i undervisningen. Historieblocken i skolan måste ibland följa ombytliga riktlinjer för vad som elever ska ha med sig enligt lärandemålen. En del av detta kan tillskrivas politiskt maktskifte.
För att bättre studieresultat ens skulle vara möjligt krävs antingen en skolform som
kontinuerligt arbetade ämnesöverskridande eller med blockundervisning (unit studies). Ett system där ämnena gick in i varandra och kompletterade varandra snarare än skilde av, något som jag tyckte mig uppleva på min partnerskola. För eleven skulle det innebära ett
helhetsomfattande lärande istället som för till exempel tvåspråkiga människor, som använder sig av kodväxling. Med andra ord behöver elever i skolan en uppsättning kunskapsverktyg för till exempel engelska, en annan uppsättning för matematik och så vidare, där de måste
anpassa sig efter rådande ”språklig” gemenskap (www.ne.se). Ämnena hade under min praktik överlag ofta väldigt lite kontakt med varandra. Det talades om ett ”holistiskt” lärande på skolan i teorin men i praktiken fick jag veta att de mestadels hade temadagar, där detta tillämpades. Om det istället hade varit kontinuerligt tror jag att det hade varit lättare att se nyttan eller meningen med ämnet. Ett exempel på höjning och förbättring av ämnet, kan ses i ämnet religion. Sedan Kristendomskunskap avskaffades och mer fokus kom att hamna på världsreligioner så har det under lång tid skapats en större medvetenhet och kunskap om olika typer av trosföreställningar. I jämförelse har det utifrån sett ut som att världshistoria har halkat efter ganska mycket.
Det pedagogiska kapitalet går inte att bortse från när det är fråga om en människas åsikter. De formas av alla erfarenheter och den tidsanda som de uppstår i. Som svar på forskningsfrågan, får jag nog säga att de eleverna jag har intervjuat upplevt svensk historia som ganska
- Hur upplever elever med utomeuropeisk bakgrund undervisningen om den svenska och europeiska historien på min partnerskola?
- Hur viktig tycker utlandsfödda elever det är med sitt lands historia i förhållande till den svenska historieförmedling som ges på min partnerskola?
- Vad kan det finnas för alternativa sätt att lära ut historia som kan tillgodose även de utomeuropeiska elevernas intressen?
Eleverna i enkätundersökningen verkar tycka att historia i sig är ganska intressant men när fokus och synen utgår från svensk och europeisk historia sjunker intresset något. Det verkar finnas en krock i de utomeuropeiska elevernas uppfattning mellan att historia faktiskt är intressant och viktigt för att förstå samtiden och avsaknaden av deras eget eller föräldrars hemlands historia.
Överlag upplevde jag att de elever som hade ursprung från Mellanöstern lade större vikt vid sin historia än de från Östasien. Den synen kan antagligen spåras i deras föräldrars uppfostran och prägling till en stark kulturkoppling.
Ett alternativt sätt att arbeta skulle kunna vara att försöka tillvarata elevernas kunskaper om historien och i samverkan utforma undervisningen. För att underlätta inlärningen kan man också tänka sig att man prioriterar upplevelser av historiska fakta utanför klassrummet, till exempel i form av utställningar och museibesök.
Detta arbete har varit intressant att jobba med och resultatet pekar, trots ett ganska litet svarsurval, på att elever med utomeuropeisk bakgrund (och gissningsvis också elever med europeisk ursprung) har svårt att uppbringa intresse för svensk och nordeuropeisk historia och skulle vilja ha mer undervisning ur andra synvinkar än de svenska. Häri ligger en stor
utmaning för den svenska gymnasieskolan; att hantera den allmänna tidspress som
från elever med annan bakgrund när det gäller deras egen historia. Det kan också ligga en svårighet i att presentera historia på ett helt neutralt sätt som inte avskräcker en elev med en annan synvinkel än den traditionellt svenska. Dessutom ska läraren förhoppningsvis lyckas med konststycket att göra ämnet levande och intresseväckande för alla elever med sin unika bakgrund, tankesätt, lärandestil, preferenser och framtidsdrömmar.
Avgränsningen för denna upsats är gjord för enbart ämnet historia så kan jag egentligen inte uttala mig om huruvida även andra ämnen brottas med samma svårigheter att få alla elever oavsett ursprung att intressera sig för ämnet. Det vore underlag för en bredare analys. Det hade också varit intressant att se om de tendenser jag tyckt mig se, skulle kunna påvisas om man skulle be ALLA elever i en klass besvara enkäten.
En annan intressant vinkel skulle vara att intervjua lärare i historia som aktivt arbetar med alternativa perspektiv i undervisningen. Man skulle kunna göra jämförande studier med flera olika skolor med olika angreppssätt och därefter jämföra de utomeuropeiska elevernas upplevelser av historieundervisningen.
I ljuset av de tendenser jag sett i min undersökning så tror jag att historieundervisningen skulle vinna på att ta till sig nya och andra sätt att tänka vad gäller både lärande och interkulturell kompetens.
Referenser
Tryckta källor:
Bauer, Yehuda (2001), A history of the Holocaust, Franklin Watts.
Bryman, Alan (2002), Samhällsvetenskapliga metoder, Alan Bryman och Liber. Gatto, Taylor John (2005), Dumbing us down – the hidden curriculum of compulsory
schooling, New Soceity Publishers.
Haywood John (2000), Historisk världsatlas, Könemann Verlagsgesellschaft Illman, Ruth, Nynäs, Peter (2005), Kultur, människa, möte. Studentlitteratur
Levstik, Lisa, Barton, Keith (2008). Researching history education – theory, method and
context, Routledge.
Lorentz, Bergstedt (red) (2006). Interkulturella perspektiv, Studentlitteratur. Lärarens handbok (2008), Studentlitteratur.
Ribbing, Mattias (2011).) Vägen till mästarminne. Månpocket Fakta Sanandaji, Amin (2009), Mellanförskap, Vulkan Förlag
Sandberg, Robert, Karlsson, Per-Arne, Molin, Karl och Ohlander, Ann-Sofie (2000), Epos –
För gymnasieskolans kurs A i historia. Liber AB
Utrikesdepartementet (2002), Jalla! Nu klär vi granen - möte med den muslimska
kultursfären.
Världen idag (Världen idag, 28/9, 2001, s. 10).
Wiben, Peder (2009), Historiedidaktik, Columbus forlag og forfatterne.
Digitala källor: GY11.
http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F %2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak %2FRecord%3Fk%3D2705 (åtkomst 4 augusti 2013)
Hjärpe, Jan (29 september 2001). Allt färre muslimer stöder heligt krig. http://www.aftonbladet.se/debatt/article38429.ab (åtkomst 3 mars 2010)
Jämterud, Ulf (19 april 2011). Nya ämnesplaner för historia – nya källkritiska utmaningar.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-
larande/kollakallan/kallkritik/skolamnen/nyaamnesplaner-1.151475 (åtkomst 10 augusti 2013)
Lozic, Vanja History-education in the shadow of the canon? (åtkomst 8 mars 2010)
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/4671/HistoryEducationPAPER.pdf?sequence=1
Nationalencyklopedin (elektronisk kopia) – definition av ”kodväxling”.
http://www.ne.se/kodv%C3%A4xling (åtkomskt 14 augusti 2013.)
Nordgren, Kenneth (2006). Vems är historien? PDF-fil.
http://www.jus.umu.se/digitalAssets/6/6089_avh_nordgren.pdf (åtkomst 10 mars 2010) Skolverkets hemsida http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes- och-laroplaner/his (åtkomskt 28 mars 2013)
Viggósson, Haukur (2011) - Pedagogisk Forskning i Sverige 2011 årg 16 nr 1 s 57–68 ISSN
1401-6788
http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/pfs/article/view/740/681 (åtkomst 12 augusti 2013) Örstadius, Kristoffer (26 Mars 2013). Viktigast för skolresultaten – familjebakgrunden. http://www.dn.se/nyheter/viktigast-for-skolresultat-familjebakgrunden (åtkomst 27 mars 2013)