I denna studien ställde jag frågorna Vilken användning har tränarna haft av olika sätt att inhämta kunskap? och vilka kunskaper lärs in och under vilka former sker detta? Nu tänker jag presentera svaren på dessa frågor.
Det visade sig att formellt lärande genom SVFFs utbildning inte gav någon större användning för tränarna i deras tränarroller. Kunskaper som lärdes in genom formen formellt lärande från
förbundets utbildningar var: Rehabträning i form av hur tränare ska jobba för att undvika skador, hur tränare kan involvera fysträning på ett fotbollsanpassat sätt så att det blir så matchlikt som möjligt, olika spelsystem, fasta situationer, detaljer på fotbollsnivå och matchanalyser. Det visade sig att under den formella formen så hade tränare större användning av kurser som utfördes av andra utbildningsverksamheter. Formellt lärande genom högskolor och universitet visade sig även ge en större användning. En liten klurig åtanke när det gäller detta resonemanget är att utbildningen som en tränare hade gått på akademisk nivå genom en högskola hade en koppling till förbundets utbildningsverksamhet och kan därför ses som lite tvåsidig. Kunskaper som lärdes in genom formella former som inte inkluderade förbundet utan innefattade andra utbildningar och utbildningar genom högskolor och universitet var träningsmetodik, taktisk periodisering,
ledarskap, psykologi, fysiologi, pedagogik, fotbollsterminologi, anatomi, anfallsspel, försvarsspel och att göra matchanalyser. Det icke formella lärandet lärandet genom förbundets utbildningar visade sig ha större användning bland tränarna än det formella lärandet i förbundets utbildning. Att diskutera med andra tränare under utbildning visade sig vara med användbart än att ta till sig utbildningens innehåll bland de utvalda tränarna. Kunskaper som lärdes in genom den icke
formella lärandet var träningsupplägg, spelsystem, spelfilosofi, spelare-utbildningsplaner, hur tränare de kan jobba med unga spelare och övningar som de kan applicera. Vidare så uttryckte någon tränare att tränare kan skapa sig ett kontaktnät genom utbildningar där de kan ha en fortsatt dialog om olika kunskaper som berör fotbollstränare. Informellt lärande hade i förhållande till formellt och icke formellt lärande en högre användningsnivå. Det visade sig att tränarna hade mycket användning av informellt lärande och då var det främst diskussion med andra tränare utanför ramen för utbildning och observation av andra tränare. Kunskaper som blev synliga under dessa former var
fotbollskunskap, spelförståelse, speluppfattning, anfallsspel, försvarsspel, positionsspel, organisation, olika arbetssätt, periodisering, psykologi, ledarskap, moral, taktik, struktur och
övningsval som de hade haft användning av. Tränarna sa också att de hade haft användning av andra former inom det informella lärandet men dessa former hade de inte haft användning av i lika hög
utsträckning som diskussioner och observationer. Former som blev synliga här var tidigare erfarenheter som spelare där där någon tränare hade lärt sig kunskaper kring positionsspel som han haft
användning av. En annan form var egenreflektion där någon sa att han hade haft användning av det för att förhindra att något dåligt händer igen. Några nämnde litteraturläsning där de sa att de hade läst självbiografier från andra tränare och lärts sig kunskaper som de använt. Några sa att de hade sökt på internet där de hade lärt sig kunskaper kring övningar, analyser, och återhämtning som de haft användning av. Någon sa inspelning av sina spelare för att lära sig att se vad spelarna kan utveckla. Någon tränare nämnde att han hade tittat på fotbollsmatcher på TV och lärt sig olika spelsystem. Av de olika insamlingsmetoderna formellt lärande, icke formellt lärande och informellt lärande så var informellt lärande den mest framträdande metoden som de utvalda tränarna sa att de hade haft användning av och lärt sig mycket kunskaper från. Icke formellt lärande genom
diskussioner med andra tränare under utbildning och formellt lärande främst genom kurser via företag och högskolor och universitet var även framkomliga metoder men inte i lika hög utsträckning som informellt lärande.
Ett problem i min studie är att jag har intervjuat individer som är ganska lika mig. Jag är också fotbollstränare och jag rör mig i liknande kretsar som de personer som jag har intervjuat. Jag har förmodligen intervjuat åtta personer som är ganska lika mig och jag känner igen mycket aspekter som mina intervjupersoner lyfter fram. Det finns en risk att det resultat som jag har fått fram är ganska ensidigt då de flesta deltagarna ingår i en liknande miljö och byter liknande kunskaper mellan varandra. Det kan finnas en risk till att det kanske inte blir en utveckling om alla lär sig samma saker. En svaghet i detta är att det är lätt hänt att alla blir som alla andra och då stannar
utvecklingen. Exempel på personer som kunde bryta ett sådant koncept var Leif Boork, Bob Houghton och Roy Hodgson. Leif Boork bröt alla normer inom ishockeyn som tränare och han tog exempelvis med ishockeyspelarna för att titta på balett. Han var så stark att han kunde gå in i det sammanhanget och inte bli som alla andra. På så vis så skapade han en förändring som ledde till positiva fördelar för hans lag. Bob Houghton och Roy Hodgson kom in i den svenska fotbollen med ett radikalt annorlunda sätt att organisera fotboll på än vad som hade funnits tidigare inom svensk fotboll (Peterson 1993).
I Petersons bok ”Den svengelska modellen” (1993) lyfter han fram Bob Houghton och Roy Hodgson som två personer som ingick i en professionaliseringsprocess inom svensk fotboll. Bob och Roy tillhörde den första generationen av de semiprofessionella tränarna som genomgick Englands formella tränarutbildning. Deras importerade synsätt blev väldigt framgångsrikt och effektivt och moderniserade svensk fotboll som ledde till framgångar som Sverige i princip aldrig hade haft tidigare (Peterson 1993). Peterson (1993) framhäver att Bob och Roy hade haft en stor användning av utbildningen som de fått genom det engelska fotbollsförbundet och att de genom den
utbildningen hade fått kunskaper som kunde förändra svensk fotboll. I min studie så visade det sig dock att tränarna sa att de inte hade haft så stor användning av formellt lärande genom utbildning av förbundet. Detta är ett märkligt resultat med tanke på att Peterson lyfter fram att utbildning är en viktigt del i en proffesionaliseringsprocess av nya tränare. Ett intressant ämne att forska vidare i hade varit att försöka se varför dessa tränare inte har så stor användning av formellt lärande genom förbundet trots att det är något som Peterson (1993) framställer som viktigt för fotbollstränare. En annan intressant fråga som hade varit intressant att forska i hade varit att se vad detta resultatet kan bero på?