Slutsats

pedagog och barn samt dess familj. Vidare anser vi att berörda pedagoger bör informeras om något barn befinner sig i en skilsmässosituation, för att kunna se och observera om barnet uppvisar olika reaktioner som påvisar att han/hon inte känner något välbefinnande. Vi kan ställa oss kritiska till vad Jewett Jarratt anser om att barn kan komma att vara frånvarande under en tid då barnet befinner sig i en skilsmässosituation. Vi tror att det kan bero på att det idag ser annorlunda ut i verksamheterna och samhället, och vi tror att färre barn idag är frånvarande från verksamheterna på grund av en skilsmässa. Vidare anser vi att föräldrar kanske inte alltid har ekonomiska möjligheter till att stanna hemma från sina arbeten, eller ta sig tid till att vara hemma.

I empirin framkommer det att pedagoger i verksamheterna inte får ta ställning för eller mot någon av barnets föräldrar, för att undvika att en intressekonflikt sker mellan de olika parterna. Vi anser som blivande pedagoger att det ovanstående överensstämmer med våra tankar och synpunkter angående att ta ställning för eller mot någon av barnets föräldrar. Enligt vår åsikt ska pedagogen utgå ifrån barnets behov och barnet har rätt till båda sina föräldrar, vilket även framkom under ett intervjutillfälle. Pedagogen har därför ingen rätt till att ta ställning för eller mot någon förälder såvida inte barnets trygghet och välbefinnande blir lidande, enligt vår mening. Samtidigt tror vi att barn i de flesta skilsmässosituationer kan påverkas utav föräldrarnas skilsmässa. Vi tror att mycket beror på hur föräldrarna väljer att hantera en skilsmässosituation och som i sin tur kan komma att påverka barnets trygghet och välbefinnande. Vi tror även att om föräldrar inte visar för barnet att de bråkar eller är oense, kan det enligt vår uppfattning bidra till att barnet ändå kan känna på sig att det är något som händer mellan föräldrarna. Enligt vår tolkning kan även detta leda till att barnet inte känner någon trygghet eller välbefinnande och kan då även känna en ovisshet för framtiden. Vidare anser vi därför att pedagoger inte bör ta någon ställning till någon av barnets föräldrar, för att låta barnet få känna ett lugn när han/hon kommer till verksamheten.

8.2 Slutsats

Studiens syfte är att bidra med en bredare förståelse om pedagogers roll i förhållande till barn i kris, specifikt i skilsmässosituationer. Vi vill också undersöka hur pedagoger arbetar i verksamheterna, för att bemöta barn som befinner sig i en skilsmässosituation. Vi anser att vi har erhållit en bredare förståelse om pedagogers roll i skilsmässosituationer, då vi genom vår

kvalitativa studie har kunnat ta del av pedagogernas olika erfarenheter och kunskaper beträffande ämnet. För att kunna få en bredare förståelse kring ämnet har vi under intervjutillfällena ställt didaktiska följdfrågor, exempelvis hur – frågor, för att få ännu mer utvecklade och bredare svar av intervjupersonerna.

Vi har genom Statistiska centralbyrån kunnat konstatera att det har skett en ökning av skilsmässor i samhället. Utifrån empirin har det framkommit att majoriteten av pedagogerna har sett en ökning vad gällande skilsmässor. Vi kan dock inte påvisa om intervjupersonerna syftar på skilsmässor eller separationer, då vi inte valt att fokusera på detta.

En av våra frågeställningar under studiens gång har varit följande:

 Vilka erfarenheter har pedagoger i förskola/skola av krishantering i samband med skilsmässor?

Vi ville genom studien undersöka vilka erfarenheter pedagoger i verksamheterna har beträffande krishantering. Utifrån vår empiri har pedagogerna lyft fram att de genom sina år i verksamheterna inte fått någon utbildning i krishantering samt inte heller beträffande barn i skilsmässosituationer. Många av pedagogerna har däremot bildat sig egna kunskaper utifrån sina erfarenheter om krishantering och pedagogerna har lyft fram att de kan genom sina egna erfarenheter hantera en krissituation. Enligt några av dessa pedagoger är deras erfarenheter mer betydelsefulla än om de skulle ha skaffat sig en utbildning beträffande ämnet. En annan erfarenhet som framkommit i empirin är att flera av pedagogerna själva valt utefter intresse eller av privata skäl att gå på olika föreläsningar och kurser berörande krishantering.

Däremot har en pedagog förtydligat att hon tycker att pedagoger ska erbjudas föreläsningar med jämna mellanrum beträffande ämnet. En annan pedagog upplever att hon har erbjudits föreläsningar om krishantering på sin arbetsplats. Hon tycker att pedagoger behöver en utbildning i krishantering, för att kunna ha något att relatera till om pedagogen inte varit i samma situation som barnet befinner sig i. Förvånansvärt nog har endast ett fåtal av pedagogerna framhållit att de vill ha en utbildning i krishantering, detta för att de upplever att pedagoger har en nära relation till barnen i verksamheterna och eftersom det kan hända mycket i barns liv.

Vi anser att nyexaminerade studenter bör ha genomgått en utbildning i krishantering, för att ha något att relatera till om de skulle komma i kontakt med barn i skilsmässosituationer eller barn i andra kriser. Vidare menar vi att en utbildning i krishantering bör finnas med i lärarutbildningen eftersom alla kanske inte har varit med om någon krissituation tidigare och saknar då erfarenheter och något att relatera till. Enligt vår uppfattning anser vi att oavsett om pedagoger har gått en utbildning i krishantering eller inte, så tycker vi att pedagoger bör erbjudas kurser och föreläsningar för att hålla sig ajour inom ämnet. Detta är något vi styrker ännu en gång genom vad Enochsson och Wester (2008) säger beträffande att verksamhetens pedagoger ska vara väl förberedda när en oväntad situation inträffar samt att pedagoger bör besitta kunskaper i ämnet och ta till förberedande åtgärder.

Vår andra frågeställning har under studiens gång varit följande:

 Hur pedagoger bemöter barn som befinner sig i en kris i samband med skilsmässor?

Eftersom det genom Statistiska centralbyrån framkommit att det skett en ökning vad gällande skilsmässor, anser vi att det kan leda till att allt fler pedagoger i verksamheterna kommer att möta barn som befinner sig i skilsmässosituationer. För att som pedagog kunna bemöta barn i skilsmässosituationer anser vi att det är av stor betydelse att pedagoger kan se och observera olika reaktioner som barn kan påvisa i en skilsmässosituation. Sandberg (2001) påpekar att människor reagerar olika vid en krissituation, vilket även ett flertal av pedagogerna har uppmärksammat. Barn kan i en skilsmässosituation påvisa olika reaktioner såsom ilska, nedstämdhet, fundersamhet, att de blir slutna, utåtagerande, oroliga samt känsliga. Vidare har det framkommit att barns ålder har en påverkan på hur reaktionerna kan ta sig i uttryck, då det specifikt har framkommit av en pedagog under ett intervjutillfälle att sexåringar har mycket funderingar kring existentiella frågor. Enligt vår uppfattning är det mycket viktigt att som pedagog tänka på att alla barn i en krissituation inte reagerar liknande, och därför vara medveten om de ovanstående reaktionerna. Vidare vill vi poängtera att pedagoger inte bör generalisera barn efter dess ålder, eftersom vi anser att en reaktion är individuell och inte åldersrelaterad.

Vi har även genom vår empiri fått fram att barn som påvisat olika reaktioner inte behöver ha genomgått en skilsmässosituation utan att det kan förekomma andra bakomliggande faktorer till reaktionerna. Det har även framkommit i empirin att pedagoger bör vara uppmärksamma på att barns sorgeprocess kan gå i vågor, då pedagoger bör vara medvetna om att barn i en sådan situation kan få skuldkänslor för att han/hon för stunden kopplat bort skilsmässan. Vi har likasinnade tankar med Sandberg (2001) då författaren framhåller att när barnet för en stund kopplat bort det inträffade kan han/hon börja få tillbaka sin motivation till att utföra olika aktiviteter. Vi anser att det är väsentligt som pedagog att låta barnet koppla bort skilsmässan, och se detta som ett tecken på att han/hon bearbetar händelsen samt att bearbetningen får ske på barnets villkor.

Genom lämplig litteratur samt i vår empiri har vi funnit fakta och information beträffande hur en pedagog bör bemöta barn som befinner sig i en kris i förhållande till skilsmässor. Flertalet av intervjupersonerna har främst använt språket som ett kommunikationsmedel för att bemöta barn i en skilsmässosituation. Vidare anser vi att språket är en viktig del för att kunna skapa goda anknytningar. Vi anser, för att goda anknytningar ska kunna uppstå mellan pedagog och barn bör pedagogen inte tvinga barnet till att berätta eller samtala kring det inträffade, utan låta detta ske spontant på barnets villkor, vilket även Jewett Jarratt (1982) förtydligar. Vi tror att om pedagogen tvingar barnet till att samtala om det inträffade, kommer barnet att tappa sitt förtroende för pedagogen, vilket kan resultera i att barnet får svårt att lita på vuxna i dess närhet. Vidare vill vi poängtera att om det motsatta sker, att barnet inte får det stöd eller den uppmärksamhet han/hon vill och behöver, kan det enligt Jewett Jarratt leda till att barnet inte känner någon tillåtelse till att sörja.

Enligt Sommer (2005) är goda anknytningar väsentliga för barnet som då bygger upp ett förtroende samt en trygghet för pedagogen. Utöver språket och goda anknytningar poängterar ett flertal av pedagogerna att rutiner i verksamheten bör bibehållas för att skapa en trygg vardag för barnet. En av pedagogerna påpekar att hon tycker att pedagoger ska finnas till hands samt stötta barn som befinner sig i en skilsmässosituation. Vi anser som blivande pedagoger att detta är en självklarhet för oss, att ge barn vägledning och stöd och vi är förvånade att inte fler pedagoger har lyft fram detta. Några av pedagogerna skulle bemöta barn i en skilsmässosituation genom att förklara för barn i en sådan händelse att det finns andra barn som befinner sig i samma situation. Som blivande pedagoger anser vi att det finns

både fördelar och nackdelar med att bemöta barn på detta sätt. En fördel är att barn kan se att de inte är ensamma om situationen samt får lättare att prata med andra barn som befinner sig i samma situation, för att de kan uppleva eller har upplevt samma händelse. Samtidigt kan vi ställa oss negativa till detta bemötande för att vi upplever att vissa barn kanske inte vill att andra ska veta om vad han/hon går igenom och det blir därför ett utpekande ur vår synvinkel.

Enligt Dyregrov (2007) kan pedagoger i verksamheten använda bild, musik och drama för att hjälpa barn att uttrycka sina känslor vid krissituationer. Vi har under studiens gång observerat att pedagoger ofta använder bild som ett hjälpmedel för att hjälpa barn att uttrycka sina känslor. Vid ett fåtal tillfällen har några pedagoger använt drama som hjälpmedel, men ingen av pedagogerna har använt sig utav musik. Lek och rollek är ytterligare två metoder som barn kan använda eller använder som en bearbetning av en händelse. Det har framkommit att en av pedagogerna har observerat att när barn leker så kan det finnas bakomliggande faktorer som gör att leken på så vis blir en bearbetning av en händelse och är inte bara en lek. Vi som blivande pedagoger anser att de olika ovanstående estetiska ämnena och leken utgör en viktig del för barns bearbetning då de går igenom en skilsmässosituation. Vi anser att de ovanstående metoderna kan ligga till grund för att hjälpa barn som har svårt att uttrycka sig verbalt.

Det framkom under ett av intervjutillfällena att en pedagog anser att om barnet befinner sig i en svårighet bör pedagogerna i verksamheten slussa barnet vidare för att få annan professionell hjälp. Att denna pedagog anser ovanstående kan enligt vår mening bero på att pedagogen känner att en viss kompetens inom området saknas och kan därför känna en osäkerhet i hur hon ska hantera situationen. Enligt vår uppfattning kan pedagogen känna att barn som är med om en skilsmässosituation, går utanför hennes kunskapsområde, då hon ska vara verksam och bemöta barnet med hans/hennes bästa i fokus. Hon väljer därför att slussa barnet vidare till någon som har en utbildning inom ämnet. Samtidigt anser hon att hennes erfarenheter skulle vara tillräckliga för att kunna hjälpa ett barn i en skilsmässosituation. Vi tror att pedagogen kan känna en otillräcklighet, för att dels befinna sig i barngruppen och sedan kunna stötta ett barn enskilt.

Vi kommer inom vår kommande yrkesprofession att försöka skaffa oss mycket kunskaper om krishantering och vi anser att vårt examensarbete har hjälpt oss en bit på vägen. Enligt vår

uppfattning ska pedagoger inte vara rädda för att ta hjälp av andra om han/hon känner att det saknas kunskaper inom ämnet, för att det alltid handlar om att sätta barnets behov i främsta rum. Samtidigt anser vi att pedagoger bör ha en beredskap för hur de ska bemöta barn i olika krissituationer, för att inte behöva känna att kunskapen fattas, utan att pedagogen först försöker att hjälpa barnet.

I vår empiri samt genom Dyregrov (2007) har det framkommit att pedagoger kan använda sig av lämplig litteratur för att bemöta barn i skilsmässosituationer. Detta för att böcker enligt Dyregrov kan underlätta barns sorgeprocess samt kan enligt vår uppfattning ge en skildring av verkligheten. Vi har liknande tankar med flertalet av pedagogerna, då vi i likhet med dem tror att böcker är ett bra hjälpmedel utöver talspråket. Enligt vår uppfattning kan barn genom böcker uppleva att karaktärerna tänker och känner likadant i liknande situationer.

I vår inledning benämner vi citat ur Lpfö 98 samt Lpo 94 där vi belyser att pedagoger i förskolor/skolor ska utveckla en respektfull relation till barnen och deras familjer.

Sammanfattningsvis anser vi, genom att pedagoger har en beredskap för hur de ska bemöta barn i en skilsmässosituation kan det, enligt vår uppfattning bidra till att föräldrar känner en trygghet i att lämna sitt barn till pedagogen i verksamheten. Vi tror även att om barnens föräldrar känner ett förtroende för pedagogerna så kan det bidra till att barnen känner en ökad trygghet för verksamheten och pedagogerna. Enligt vår uppfattning handlar det om en strävan efter en god samverkan med barnets bästa i fokus.