Under arbetet har jag genom min insamlade empiri dragit slutsatsen att leken har en positiv inverkan på lärandet i NO. Detta menar jag styrks av att några av eleverna har mer kunskap om kroppsdelar vid efterintervjun än under första intervjun. En del av eleverna kan även uttryckligen säga att det är från ”kropp mot kropp” leken de har lärt sig de nya kroppsdelarna. Även tidigare studier, litteratur, forskning och även teorier stödjer idén att använda leken som ett komplement till undervisningen. Däremot är bristen på forskningsresultat i större omfattning än min egen studie brist på större evidens. Mitt resultat byggs alltså enbart på min egna studie och inte några större studier och resultat. Men skolverket (2017) anser att leken har stor betydelse under de första åren i skolan för att eleverna ska tillägna sig kunskap. Svaret på min första fråga, hur använder eleverna de naturvetenskapliga begreppen kopplade till kroppen före och efter leken, framgår det i resultatet att en del elever har uppfattat och lärt sig nya begrepp de tidigare inte kunde. Elever uttrycker bokstavligen att genom leken ”kropp mot kropp” har de exempelvis lärt sig begreppet vad. Eleverna blir under leken ”kropp mot kropp” tvungna att använda korrekta begrepp för att kunna leka leken. Gällande fråga nummer två, i vilken utsträckning använder eleverna leken och upplever eleverna leken som ett lärandemoment, ser jag att det kan vara svårt att se och veta som lärare om eleverna faktiskt använder sig av lekarna som de haft tillgång till om det finns tillgängligt under rasterna. Läraren upplevde under veckan som lekarna fanns att eleverna använde sig av lekarna. Resultatet visar dock att endast några få har förstått att det fanns mer än en lek och inte heller alla elever har lekt den leken. Här tror jag man som lärare får vara mer aktiv och visa eleverna lekarna mer än en gång och eventuellt också påminna eleverna om att det finns lekar tillgängligt. Annars finns valet att använda lekarna i undervisningen för att
tydligare se att leken kan vara ett bra komplement då forskning faktiskt visar hur viktig leken är för barn (Qvarsell 2010). De hade då också haft en annan möjlighet att reflektera över innehållet i leken precis som Persson (2006) menar är viktigt. Med detta vill jag säga att eleverna ska få ha sin fria lek utan involvering av vuxnas idéer eller syften under rasterna så deras kreativitet får flöda. När jag frågar eleverna huruvida de upplever leken som ett tillfälle för lärande svarar de flesta av eleverna att de inte tror att man ska lära något av leken. Men på frågan om man kunde lära sig något är det två av eleverna som sett att de lärt sig något nytt och att man kan lära sig
något av att leka denna leken.
Det jag tar med mig inför läraryrket tar jag med mig att jag ska använda leken och att detta är ett bra komplement till undervisningen och lärandet i NO. Dels för att man inte behöver begränsa undervisningen till klassrummet utan utöka detta till skolgården. En del lekar passar bättre att göra utomhus än inomhus. En del lekar kan vara som en paus i skolarbetet men ändå innehålla ett syfte. Efter en lång dag i skolan kan en del elever känna sig trötta och behöva lite fler pauser under lektionen. Läraren vet att de arbetar med kroppen, då kan läraren använda sig utav lekar man kan sedan tidigare och lätt göra om dem till att passa de ämnet man arbetar med just då. Leken kan lika väl starta ett tema eller en lektion eller vara en hel lektion så länge leken
innehåller ett syfte så ha eleverna förhoppningsvis haft roligt medan de lärt sig ny kunskap. Eller så använder man lekarna som en repetition!? Jag menar att lekarna kan användas till alla elever under en skoldag för att göra lärandet er lustfyllt. Samt att eleverna älskar att leka så varför inte kombinera något som de älskar med något som vi sa lära oss. Jag vill att eleverna ska tycka att det är kul att lära sig.
Inför framtida forskning hade valet varit att testa leken som undervisningsmetod under lektionstid och inte under elevernas fria tid. Detta då jag tror att det skulle ge en bättre effekt om läraren är närvarande och kan vara en del av leken. Inte enbart för att styra upp och förklara regler utan för att lärare och elever ska ha kul tillsammans. Det hade varit kul att se om det fungerar lika väl som jag tror. Det är också så att forskningen om lekens betydelse för lärandet över lag, alltså inte enbart inom NOTe finns inte att få tag i. I synnerhet inte gällande från förskoleklass och uppåt. Så bristen på forskning ger ett öppet fällt och skulle behövas. Eleverna i f-3 leker på rasterna så de tycker absolut om att leka, varför skulle man då inte dra nytta av att göra något de gillar under lektionstid men med målet att det ska ske någon form av lärande?
Referenser
Alvehus, Johan. (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Asplund Carslsson, Maj & Pramling Samuelsson, Ingrid (2008). The Playing Learning Child: Towards a pedagogy of early childhood. Scandinavian Journal of Educational Research. 52(6): 623-641. Doi: 10.1080/00313830802497265
Bennett, Neville. (1996). Teaching through play: teachers thinking and classroom practice. Buckingham: Open University Press.
Berglund, Sara & Björk Mikael. (2014, 31 januari). Den vetenskapliga texten: Ett problem tar
form. [Podcast]. Tillgänglig: http://barnochunga.org/den-vetenskapliga-texten/
Brinkkjaer, Ulf. & Høyen, Marianne. (2013). Vetenskapsteori för lärarstudenter. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. [2 rev uppl.) Malmö: Liber.
Elm Fristorp, Annika. (2012). Design för lärande- barns maningsskapande i naturvetenskap (Doktorsavhandling, ISBN 978-91-7447-507-4). Stockholm: US-AB Printcenter. Tillgänglig: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:516769/FULLTEXT02
Gunnarsson, Ronny. Allmänmedicin vid Göteborgs Universitet. (2002). Validitet och reliabilitet. Hämtad 2018-02-28, http://infovoice.se/fou/bok/10000035.shtml????
Gärdenfors, Peter .(2010). Leka för att lära: utveckling, kognition och kultur. (1:2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Johansson, B. & Svedner, P.O. (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen. (4. uppl.) Uppsala: Kunskapsföretaget.
Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). "Att lära är nästan som att leka": lek och
lärande i förskola och skola. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Johansson, E och Pramling Samuelsson. (2010). Leka för att lära: utveckling, kognition och
kultur. (1:2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Knutsdotter, Birgitta. (2010). Leka för att lära: utveckling, kognition och kultur. (1:2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2012). Lärande, skola, bildning: [grundbok för
lärare]. (2., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2017. 4. uppl (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa- enskild-
publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fw pubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf3813.pdf%3Fk%3D3813
Malone, Karen Ann & Tranter, Paul (2003). School Grounds as Sites for Learning: making the most of environmental opportunities. Environmental Education Research. 9 (3): 283-303. Doi: 10.1080/1350462030
Nationalencyklopedin, 2018, lek. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/lek (hämtad 2018-03-23)
Steinsholt, Kjetil. (2015). Lek och läranden 2015-08-13 [PowerPoint-presentation]. Hämtad från https://www.youtube.com/watch?v=nv9rt8Eeqd0
kandidatarbetet 2015-02-25 [PowerPoint-presentation]. Hämtad från
[https://student.portal.chalmers.se/sv/chalmersstudier/programinformation/maskinteknik/kandidat arbete/Documents/20150225%20Vetenskapsmetodik%20förel%202%20PS.pdf]
SAOL, Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (2006). 13. uppl. Stockholm: Svenska Akademien
Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2014). Det lekande lärande barnet: i en
utvecklingspedagogisk teori. (2. uppl.) Stockholm: Liber
Persson, Christel (2006). Nya former för lärande: Leken som ett redskap i lärandet i miljö i grundskolans tidigare årskurser. Nordic Studies in Science Education. 2 (1)
https://www.journals.uio.no/index.php/nordina/article/view/450/502 (Hämtad: 2018-02-16) (s. 60-73)
Qvarsell, B. (2010). Leka för att lära: utveckling, kognition och kultur. (1:2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Säljö, R. (red.) (2013). Boken om pedagogerna. (6., [omarb.] uppl 2.) Stockholm: Liber.
UNICEF Sverige. (u.å). Barnkonventionen. UNICEF. Tillgänglig:
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short
Vetenskapsrådet (u.å.). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Tillgänglig på internet:
https://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf
Wood, E. och Attfield, J. (2005). Play, learning and the early childhood curriculum. (2. ed.) London: Paul Chapman.