Denna undersökning försökte ta reda på hur lärare kan använda spel som en inlärningsmetod för bildanalys, vilka kunskaper och strategier läraren behöver för undervisning med spel och vilket innehåll som lämpar sig för spel i bildämnet. Jag utförde detta genom att kombinera spel och bildanalys för att se om det kunde användas som en relevant inlärningsmetod för eleverna. Överlag var eleverna positiva och de verkade förstå ämnet. Men det fanns även de som tyckte det var svårt och dessa elever kommer alltid att finnas. Det handlar om att
förminska den gruppen och mitt försök till det var att genomföra en lektion som var anpassad till en mer medieorienterad värld, en värld som dessa ungdomar lever i. Svårigheterna med denna form av undervisning är att hitta ett ”bra spel”, ett spel som berör bildämnet. Det är också viktigt att hitta ett spel som uppmanar till diskussion. När jag tänker tillbaka på hur allt började ser jag att jag valde ett passande spel för undersökningen. Det var inte enbart att det hade ett starkt budskap, gott om semiotiska tecken eller en design som nästan var anpassad för klassrummet. Mitt val var passande på grund av att ”Dys4ia” är relativt unikt, det finns inte så många spel som det. Detta kan vara ett problem för en spelifierad skola, urvalet av lämpliga spel är inte så stort. Jag kan klart ha helt fel i detta påstående eftersom jag absolut inte sett eller spelat allt som finns. Men det är viktigt att påpeka att urvalet är viktigt för
undervisningen. Vi väljer böcker utifrån relevans och vi måste göra detsamma med spel.
En lärare kan helt enkelt inte bara ”slänga” in ett spel i undervisningen för att det är i ropet idag. Det krävs en förståelse för spel. Det kan inte behandlas på samma sätt som en bok eller film. Men hur ska spel behandlas i klassrummet? Spelet måste bidra med en extra dimension till ämnet, det kan till exempel vara genom samarbete eller skapande. Om vi skulle använda Minecraft i bildundervisningen kan vi tänka oss att eleverna skulle få återskapa en byggnad och sedan förklara arkitekturen för klassen. Det eleverna lär sig i klassrummet ska innehålla någon form av koppling till världen utanför skolan. Men varför göra det i ett datorspel? Varför använder vi inte bara lera som vi brukar göra? I fallet Minecraft är det tillåtet att misslyckas och försöka igen utan några konsekvenser. Om eleven till exempel har glömt att inreda sin stuga när taket har kommit på så har hen möjligheten att lyfta på det och rätta till felet. Det samma gäller inte om hens byggnad i lera har torkat eller om limmet på huset i wellpapp har torkat. Eleverna studerar teoretiskt hur byggnaden är konstruerad och i praktiken
36
bygger de den. Presentationen kan ta plats inuti byggnaden där klassen får vandra runt i varandras verk och berätta om processen. Spelens värld är på så sätt friare än den verkliga. Konsthistorien kan framstå mer fastställd för en elev då flera experter i fältet redan sagt och skrivit hur ett verk kan eller ska tolkas. Det kan vara en skrämmande uppgift för en elev att säga inför en hel klass vad de tror verket symboliserar. Spel däremot har inte samma historiska tyngd och kan framstå som mer öppen för tolkning. Det ska dock tilläggas att det kan vara minst lika skrämmande att tolka verk som saknar tidigare analys. I fallet ”Dys4ia” förekom varken samarbete eller skapande utan det användes som en ”interaktiv presentation”. Jag har under arbetets gång insett att kanske det interaktiva är en motivation till utforskning. Med utforskning syftar jag till viljan att lära sig ett ämne. Hur motiverar vi elever? Hur skapar vi intresse i uppgifterna?
Observationerna och enkätfrågorna visade sig vara de största problem jag stötte på i undersökningen. Jag ser nu i efterhand att mina observationer kunde utförts bättre, kanske hade det varit lättare att observera om jag hade delat upp eleverna i mindre
diskussionsgrupper. De observationer jag fick med mig borde ha skänkt undersökningen mer material till analysen. Det fanns även vissa problem i enkätfrågorna. Jag trodde att jag hade ställt bra frågor men det visade sig att en del av frågorna var för likartade och även dåligt formulerade. Trots detta gick det dock att analysera intressanta och för mig, givande svar.
Här i slutet av arbetet tänker jag mig att detta inte har handlat om spel i skolan, det har handlat om hur jag som framtida bildlärare ska möta dagens elever med en modern undervisning som tilltalar och bidrar till deras utbildning. Spel är enbart en metod för att lyckas med det, men det har visat sig vara en intressant sådan. Jag tror det finns mycket för lärare att hämta hos spelen bara de är medvetna om hur och varför de gör det. För mig handlar det om att använda spel som en kontext till ämnet/materialet som undervisas. Jag vill avsluta med en kort tanke om vad jag tror spel i skolan tillföra. Spelifiering kan ses som ett komplement till den traditionella undervisningen genom att skänka en mer tidsenlig kontext till ämnet. Den bör inte ses som en ny undervisningsmetod som kan ersätta den rådande undervisningen, på grund av att den än så länge saknar en teoretiskt grund som är tillräckligt stark. Kanske är det är upp till dagens lärare att börja utforska dessa teorier?
37