Slutsats och diskussion

Under studiens gång har vi blivit inspirerade av pedagogernas förhållningssätt på Sparven. Genom situationen mellan Klara och Pernilla har vi lärt oss att pedagogernas förhållningsätt är en grund för att barnen ska våga träda fram och yttra sig. Barnen som befinner sig på avdelningen är både hörselskadade och måste både anstränga sig för att lyssna och ta till sig två språk. Barnen ska sedan själva kunna kommunicera och göra sig förstådda med språken. Eftersom barnen inte har samma förutsättningar för att lyssna in ett språk som hörande barn har så måste pedagogerna förhålla sig på ett sätt som kräver mer tålamod och förståelse så det skapas förtroende mellan barn och pedagog. När förtroendet finns där uppstår också en trygghet, och när vi känner oss trygga vågar vi yttra oss. På så sätt sker en språkutveckling. Pedagogernas förhållningssätt gentemot barnen är något vi kommer att bära med oss som blivande pedagoger.

I studien visade det sig också hur tydliga vi måste vara i vårt sätt att kommunicera och samspela. Både när det gäller att vuxna måste vara tydliga i sitt bemötande till hörselskadade barn så måste även barn sinsemellan vara det. Många gånger visade det sig att det blev missförstånd mellan barnen och ofta uppstod det bråk när inte barnen kunde förmedla vad de menade till varandra. Vi har under studiens gång fått kunskap om att pedagogerna måste var mer språkligt närvarande vid leksituationer då barnen samspelar med varandra annars kan det bli missförstånd. Vi menar inte att pedagogerna ska sitta bredvid och vara med i barnens samspel men att finnas där närvarande och lyssna, stötta om det behövs och rent språkligt gripa in om det behövs antingen på talad svenska, teckenspråk eller via TSS.

Något vi även kommer att ta med oss från tiden på Sparven är pedagogernas engagemang för att hitta passande arbetssätt för att främja alla barns språkutveckling. Som tidigare nämnt så måste hörselskadade barn hela tiden anstränga sig för att lyssna och den utmaningen måste pedagogerna tänka på. Att få alla barnen att vilja och att orka lyssna. Efter en bit in i studien upptäckte vi att pedagogerna hela tiden berättade för oss att man inte ska se barnen som öron, utan att se förbi deras hörselskada och se individen bakom. Det var något vi hoppades överensstämma i praktiken och under de observationstillfällen kom vi fram till att pedagogerna fokuserade mycket på vad barnen kan och lyfte hela tiden fram den kunskap barnen besitter. Det vi har kommit fram till genom att undersöka pedagogernas arbetssätt är att man arbetar likadant både med hörande barn och med

hörselskadade barn. Det är inte stora skillnader på arbetssätten. Det som är annorlunda är att pedagogerna arbetar mycket med upprepning och tydlighet.

Resultatet hade dock kunnat bli annorlunda om vi hade valt att intervjua föräldrar, barn, läkare osv för att fått fler perspektiv att utgå ifrån. Studien utgår nu bara från ett perspektiv och det är pedagogerna. Det blev väldigt naturligt att välja pedagogerna eftersom det är de som barnen befinner sig med, utvecklas tillsammans med och lever med under största delen av dagarna. Videokameran nyttjades bara vid vissa tillfällen då det fanns barn som inte fick bli filmade, och vid de tillfällen där vi fick anteckna istället blev det lätt att vi missade detaljer. När man filmar kan man se om observationstillfället flera gånger och på så sätt upptäcka detaljer som lätt kan glömmas bort när man antecknar.

En annan väsentlig aspekt är att det under observationstillfällena var en del barn som inte fanns på plats, vilket gjorde att vi hade få barn att observera då barngruppen redan innan var liten. Alla dessa aspekter hade kunnat påverka frågeställningarna så att vissa av svaren kanske inte fått det djup vi hade önskat.

Att en av oss sedan tidigare haft praktik på avdelningen och känner barn och pedagoger kan ha påverkat resultatet. Resultatet hade förmodligen sett annorlunda ut om vi inte haft någon relation till personerna som undersöktes. Nu i efterhand kan man komma på många sätt som man kunnat göra studien annorlunda på. Det första är att kunna se studien ur fler perspektiv men också att kunna jämföra hur man arbetar på en avdelning med hörande barn respektive hörselskadade barn. En annan fråga som hade kunnat vara intressant är hur samhället ser på barn som har en hörselskada.

Genom denna studie hoppas vi att nå ut till inte bara lärare och pedagoger utan alla människor i hopp om att de ska få en förståelse för hur hörselskadade barn har det. I ett samhälle som präglas av en hörande miljö så är det betydande för barnen att få en god och likartad start, precis som alla andra barn. Förutsättningarna för att hörselskadade barn ska utvecklas i samma takt som hörande barn är att ha människor i sin omgivning som har förståelse och kunskap om hur man arbetar med hörselskadade barn. Eftersom vi själva sedan innan hade väldigt lite kunskap om barn med hörselskador så är vi tacksamma för att vi skrev detta arbete, då vi nu fått mer kunskap om vad det innebär att vara hörselskadad.

Referenslista

Ahlström, Margareta (2000). Hörselskadade barn i kommunikation och samspel. Diss. Stockholm : Univ.

Ahlström, Margareta, Preisler, Gunilla & Tvingstedt, Anna-Lena (1999). Cochlea implantat på barn: en psykosocial uppföljningsstudie : kommunikation och samspel i förskolemiljön. Malmö: Malmö högskola

Blücher, Gunnel & Turesson-Morais, Gunilla (1985). Hörselskadade och döva barn. 1. uppl. Stockholm: Socialstyr.

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber

Hoyer, Karin, Londen, Monica & Östman, Jan-Ola (red.) (2006). Teckenspråk: sociala och historiska perspektiv. Helsingfors: Insitutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet

Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen: undersökningsmetoder och språklig utformning. 4. uppl. Uppsala: Kunskapsföretaget Ladberg, Gunilla (2000). Skolans språk och barnets: att undervisa barn från språkliga

minoriteter. Lund: Studentlitteratur

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Magni-Olsson, Anita & Olsson, Jan (2005). Hörselskadade och döva barns skolgång och kunskapsutveckling. Utredning, AMJO Utbildning: Lund

Patel, Runa & Davidson, Bo. (2011). Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Johanneshov: TPB

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Roos, Carin (2009). Läslära och skriftspråka: för barn med dövhet eller hörselnedsättning. Stockholm: Specialpedagogiska skolmyndigheten

Sommer, Dion (2008). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. 3. uppl. Malmö: Liber

Svensson, Ann-Katrin (1998). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. Lund: Studentlitteratur