Slutsats och fortsatt forskning

Syftet med studien var att beskriva och analysera hur förskollärare ger uttryck för hur de arbetar med matematikundervisning i förskolan. Vi har genom att ta del av förskollärares uppfattningar, fått större förståelse av hur förskollärare uppfattar att de arbetar med matematikundervisning i förskolan.

Vår frågeställning var: Hur uppfattar förskollärare att de arbetar med

matematikundervisning?

Utifrån vår frågeställning har vi kommit fram till, genom resultat, analys och diskussion att det både går att urskilja likheter och olikheter i en variation av uppfattningar av fenomenet matematikundervisning. Fenomenologin handlar om läran om det som visar sig, att se bortom det förgivettagande som finns och se på fenomen utan fördomar (Brinkkjaer & Høyen 2013). I denna studie ville vi nå en variation av uppfattningar för att urskilja flera sätt att förstå hur förskollärare arbetar med matematikundervisningen i förskolan, utan värdera eller ha några fördomar om hur vi tror det kommer se ut. Hur någon uppfattar något är en bild av dennes verklighet och genom de uppfattningar som ger uttrycks för, kan vi få en förståelse hur

matematikundervisningen ser ut i praktiken på olika förskolor. Studien har tagit upp varierade arbetssätt som intervjupersonerna gav uttryck för att uppfatta sig arbetar på. Planerad

37

vara främjande för barns matematikutveckling Detta uppfattas skapa en miljö där barnen kan utmanas på rätt sätt genom matematiska målbilder och utvärdering. Tillskillnad från tidigare forskning så framkom det i denna studie att respondenterna uppfattade att

vardagsmatematiken var det mest effektiva och enklaste sättet att arbeta med

matematikundervisning i förskolan. Förskollärare var medvetna, engagerade och trygga i att utnyttja vardagliga situationer för att främja matematikförståelsen.

Det framkom tidigare forskning som belyste att många förskollärare brister i deras förmåga och kompetens att implementera effektiva pedagogiska metoder på egen hand för att nå matematisk utveckling och lärande (Unga, 2015; Perry och MacDonald, 2015; Simpson et al.,2014). Genom våra resultat, analys och diskussion har vi kommit fram till att hur förskollärare värdesätter och engagerar sig i matematikundervisning ser väldigt olika ut, kompetenser kring hur matematikundervisning tillämpas uppfattas även den på skilda sätt. En konsekvens av förskollärarnas varierande kompetens riskerar leda till att barnens lärande blir lidande. Detta kan liknas med den samhällsutveckling i skolsegregationen som Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson belyser som oroväckande då det skapar olika förutsättningar för barn att utvecklas på ett likvärdigt sätt (Wallström, 2020, 8 december). Vi tänker att det vore givande om förskollärare fick ta del av mer kompetensutveckling då det finns mycket forskning kring vikten av en varierad matematikundervisning och många exempel på hur det kan implementeras Perry och MacDonald, 2015; Unga, 2013; Cohrssen et al., (2016; Simpson et al., 2014; Delacour, 2016; Pelkowskiet al. (2019). Saknas det viktig kunskap om vad, varför och hur matematik kan läras ut får inte barnen en likvärdig matematikundervisning. Precis som Elofsson (2017) styrker är det viktigt redan i förskoleåldern att använda sig av givande didaktiska strategier för att stötta barn i deras matematiska utveckling för att minska risken för inlärningssvårigheter senare i livet.

I denna studies resultat går det att urskilja en mer målmedveten matematikundervisning när utvecklingsprogram som främjar förskollärares kompetens satts in. De respondenter i denna studie som uppfattade att de inte arbetat med matematik under lång tid kan en faktor vara att de inte fått den stöttning som krävs, då professionella utbildningsprogram som tas upp i tidigare forskning visar sig ha goda effekter (Perry och MacDonald, 2015; Cohrssen et al., 2016 ; Simpson et al., 2014 ; Pelkowskiet al., 2019). Däremot går det även att se att de förskollärare som hade haft matematik som fokusområde under senaste tiden uppfattade sig själva kunniga och kunde se goda effekter när undervisningen var planerad och målmedveten. De menade även att vardagliga situationer som kan främja matematisk förståelse blev allt mer

38

synliga och kunde dra nytta av dessa. Däremot verkade det uppfattas att det var svårt att ha mer än ett ämnesinriktat fokusområde åt gången då de uppfattade att när fokus inte låg på matematiken avstannade de mesta av arbetet kring det också.

Med utgångspunkt i det resultat som vi fått fram av de 5 förskollärare som intervjuats har vi uppnått vårt syfte och fått svar på den frågeställning vi ställt. Slutsatsen för denna studie är att det finns flera olika sätt att arbeta med matematikundervisning i förskolan, både planerat, målmedvetet och aktivt men även ett mer passivt arbetssätt där förskollärare tar vara på spontana situationer i vardagen där ett mer begrepp fokuserat arbetssätt träder fram. I detta arbete ville vi inte värdera respondenternas svar då arbetet inspireras av ett fenomenologiskt perspektiv. Det går inte heller i den här studien att dra några generella slutsatser då vår undersökning inte representerar hur alla förskollärare uppfattar matematikundervisning men vi anser ändå att resultatet är användbart då det synliggör hur en del förskollärare uppfattar hur arbeta med matematik i förskolan. Vilket är nödvändigt då det skapar en realistisk bild av vad förskollärare uppfattas göras och vilka utmaningar som finns ute i praktiken. Vidare forskning som hade varit fördelaktigt för matematikundervisningen i förskolan tänker vi hade varit att forska fram ett professionellt utvecklingsprogram som blir lättåtkomligt och

användbart för förskolor att använda sig utav på egen hand. Detta kan vi se ett behov av genom vårt resultat och tidigare forskning då det finns uppfattningar av att planerad matematikundervisning kan vara svårt, men finns det pedagogiskt material eller

kompetensutvecklande material uppfattas det roligare men framför allt växer förskollärares självförtroende och vilja att fortsätta det matematiska arbetet.