Slutsats - På ett ungefär: En fras utveckling från 1830-talet till i dag

Syftet med denna undersökning var i första hand att utröna frasen på ett ungefärs syntaktiska och semantiska utveckling, för att senare jämföra resultaten med teorier om grammatikalisering och subjektifiering. Jag har funnit flera tecken på att på ett ungefär har genomgått eller håller på att genomgå en grammatikalisering. På ett ungefär har under alla undersökta år kunnat fungera som ett satsmodifierande adverbial som anger att talaren utgår från sig själv för att uppskatta något till en viss nivå. I det avseendet är på ett ungefär inne i satsen och av epistemisk karaktär. Frasen har också kunnat uttrycka ett mindre epistemiskt avgörande av hur saker och ting ligger till när det används som

’slumpvis’. Denna betydelse har bleknat bort med åren. Vad som tycks ha hänt är att på ett ungefär har omtolkats från en polysem prepositionsfras till ett adverb som endast betyder ’uppskattningsvis’. Hopper och Traugott (2003) menar att adverb är mindre grammatiska än prepositioner, men prepositionsfraser har med sin nominala rektion en rikare innebörd som kan varieras beroende på vilken rektion som kombineras med vilket huvudord. Förr fanns valmöjligheter för rektionen ett ungefär men dessa har försvunnit med tiden. Någon gång har på ett ungefär cementerats med just på. Det har gett frasen en mer bestämd definition och grammatisk funktion. Syntaktiskt sett visar sig den adverbiella funktionen särskilt i det senare materialet då på ett ungefär ofta befinner sig djupare ned i syntaxen som ledmodifierare av framför allt relativpronomen men också adverb, räkneord och adjektiv. Det finns enstaka exempel på att på ett ungefär fungerar på det här sättet också i det äldre materialet, men sedan 1990-talet sker detta betydligt oftare och frekvenshöjningen av på ett ungefär som ledmodifierare pågår ännu under 2010-talet.

Under den senare perioden återfinns endast på ett ungefär av betydelsen ’uppskattningsvis’ i materialet, vilket tyder på att det är den enda brukliga formen av frasen i dag. Den mer begränsade betydelsebilden har lett till att på ett ungefär oftare förekommer med kognitiva och andra psykiska och sociala verb än med andra typer av verb. Det har alltså både skett en utvidgning och en åtstramning som båda ger och tar till frasen; på ett ungefär har fått en mer fastställd innebörd och växer i denna men kan inte i samma utsträckning som förr användas i olika kontexter. Både Heine (2003) och Givón (1979) framhåller att grammatikalisering sker för att öka förståelsen talare emellan och effektivisera kommunikation. Betydelserna ’uppskattningsvis’ och ’slumpvis’ är väldigt olika, vilket kan ha skapat

förvirring. Att en av betydelserna tynar bort för att ge utrymme åt den andra känns väldigt naturligt med det i åtanke.

Jag har inte kunnat finna särskilt mycket forskning om grammatikalisering av prepositionsfraser. I det svenska språkforskningssamhället har jag endast funnit en uppsats som behandlar samma ämne som denna: Matilda Edgrens (2019) masteruppsats om i och för sig. Vissa likheter går att finna mellan våra resultat. Också Edgren kan se att hennes undersökningsobjekt har blivit mer av ett adverb än en prepositionsfras. Däremot har i och för sig fått funktionen av ett satsadverb, vilket är mer likt den funktion på ett ungefär innehade från början. En annan likhet är att både på ett ungefär och i och för sig med tiden har blivit mer talarorienterade.

Två exempel är egentligen för lite för att kunna dra några större slutsatser om hur cementerade prepositionsfraser utvecklar sig. Om jag ändå försöker se de båda i ett större perspektiv verkar det som att sådana fraser lätt får adverbiell form och funktion. Egentligen är det ganska naturligt då de har vissa likheter. Både prepositionsfraser och adverb används som satsmodifierande adverbial. Adverb är ofta oböjliga och förändras därför inte av kontexten. Det gör inte heller fraser som på ett ungefär och i och för sig. De båda har kunnat formuleras på olika sätt genom åren men har frusit i just de här formerna.

När ett uttryck beter sig som ett adverb på vissa sätt är steget till att se det som ett adverb inte långt. I på ett ungefärs fall har det gått så långt att frasen har tagit sig an än fler funktioner som egentligen är reserverade för adverb.

Något som kan ha bidragit till att på ett ungefär så lätt ses som ett adverb kan vara att frasen avslutas med just ett adverb, ungefär. Den delade adverbiella funktionen får på ett ungefär att likna ungefär.

Betydelsemässigt är de inte identiska på alla sätt då ungefär kan ange såväl jämförelse som liknelse och för att beskriva något som ’allmännare’. Betydelsen ’cirka’ (7) är dock ganska nära den ännu levande hos på ett ungefär. Jag kan föreställa mig att på ett ungefär ibland tolkas som ungefär på grund av det delade ordet och därför används i kontexter som förr endast var till för ungefär. Det är inte så att på ett ungefär är nära att ersätta eller bli helt utbytbart mot ungefär, men en rörelse mot ungefär går att se i den ledmodifierande adverbiella formen.

Prepositionsfraser kan i de flesta fall varieras helt efter talarens tycke och behov. Vissa restriktioner finns i prepositionernas betydelse, som att med anger att något hör till något annat. Predikationsbasen och rektionen kan ändå bytas ut beroende på vad som anses höra till vad. Det är spännande att se konsekvenserna som uppstår när prepositionen och rektionen inte längre kan bytas ut, när formen är given och talaren måste anpassa sig till den. Vad har hänt med andra cementerade prepositionsfraser i svenskan, som de nämnda i inledningen i alla fall och på egen hand? Har de också grammatikaliserats och utvecklat förmågan att uttrycka subjektivitet? Jag hoppas på att få se fler svenska studier om grammatikalisering i allmänhet och fenomenet hos prepositionsfraser i synnerhet. Sådan forskning ger ett viktigt och intressant perspektiv på svensk språkutveckling och vad som händer vid befästning av längre fraser.

På ett ungefärs semantiska innebörd har i materialet blivit mer given men dess syntaktiska utveckling tycks ännu pågå; frasen befinner sig fortfarande i ett stadie av skiktning där det både kan ha sats- och ledmodifierande kvaliteter. När en grammatikaliseringsprocess är slut går dock aldrig riktigt att veta.

Språket rör sig ständigt i nya riktningar och ord kan alltid användas i nya sammanhang.

Källförteckning

Språkbankens korpusar, Göteborgs universitet. Materialet samlades in 2020-03-23 och 2020-03-24.

Från korpussamlingen Kubhist (https://spraakbanken.gu.se/korp/?mode=kubhist):

Aftonbladet 1830-, 1840-, 1850- och 1860-talet.

Barometern 1860-, 1870- och 1890-talet.

Blekingsposten 1860-, 1870- och 1880-talet.

Borås tidning 1880- och 1890-talet.

Carlscronas Wekoblad 1870-talet.

Dagligt Allehanda 1840-talet.

Dalpilen 1870-, 1880-, 1890-, 1900- och 1910-talet.

Falköpings tidning 1870- och 1890-talen.

Göteborgs Weckoblad 1880-talet.

Kalmar 1880-, 1890-, 1900- och 1910-talet.

Malmö Allehanda 1850- och 1890-talen.

Nerikes Allehanda 1850-, 1860-, 1880- och 1890-talet.

Norra Skåne 1890-talet.

Post- och inrikes tidningar 1830-, 1840-, 1850- och 1860-talet.

Stockholmsposten 1830-, 1840-, 1850- och 1860-talet.

Tidning för Wenersborgs stad och län 1890-talet.

Wermlands läns tidning 1870-talet.

Östgötaposten 1890- och 1900-talet.

Från korpussamlingen Moderna (https://spraakbanken.gu.se/korp/#?lang=sv&stats):

DN 1987.

GP 1994, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013.

Press 65, 95, 96 och 97.

Webbnyheter 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013.

Litteraturförteckning

Boye, Karin. 1940. Kallocain: roman från 2000-talet. Stockholm: Bonnier.

Edgren, Matilda. 2019. I och för sig i sig – En grammatikaliseringsstudie av uttrycket i och

för sig [Elektronisk resurs]. Masteruppsats. Uppsala universitet (Institutionen för nordiska språk).

Tillgänglig på internet: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid (hämtad 2020-02-14).

Ekerot, Lars-Johan. 2011. Ordföljd, tempus, bestämdhet: föreläsningar om svenska som andraspråk. 2., [utök.] uppl. Malmö: Gleerups.

Givón, Talmy. 1979. On understanding grammar. New York: Academic Press.

Heine, Bernd & Kuteva, Tania. 2002. World Lexicon of grammaticalization [Elektronisk resurs]. New York, USA: Cambridge University Press.

Heine, Bernd. 2003. Grammaticalization. I: Joseph, Brian D. & Janda, Richard D. (red.). The handbook of historical linguistics [Elektronisk resurs]. Malden: Blackwell Pub. S: 575–601.

Hellquist, Elof. 1922. Svensk etymologisk ordbok. Lund: Gleerups.

Hopper, Paul J. & Traugott, Elizabeth Closs. 2003. Grammaticalization [Elektronisk resurs].

Cambridge: Cambridge University Press.

Horie, Kaoru & Kondo, Emi. 2004. Subjectification and Synchronic Variation: Two Negation Forms in Kansai Dialect of Japanese. I: Achard, Michel & Kemmer, Suzanne (red.).

Language, culture and mind. Stanford: CSLI. S: 445–459.

Josefsson, Gunlög. 2009. Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. Lund: Studentlitteratur.

Langacker, Ronald. 1977. Syntactic Reanalysis. I: Li, Charles N. (red). Mechanisms of Syntactic Change [Elektronisk resurs]. Texas: The University of Texas Press. S: 57–139.

Tillgänglig på internet: https://books.google.se/books?id=dBaCBAAAQBAJ&pg (hämtad 2020- 04-10).

Rosenkvist, Henrik. 2004. The Emergence of Conditional Subordinators in Swedish – a Study in Grammaticalization. Lund: Lunds universitet.

Rosenkvist, Henrik & Skärlund, Sanna. 2011. Grammatikalisering i nutid – utvecklingen av typ fram till 2009 [Elektronisk resurs]. I: Språk och Stil 21. S: 5–25.

Tillgänglig på internet: https://lup.lub.lu.se/search/publication/32ce6803 (hämtad 2020-03-01).

SAG = Svenska Akademiens grammatik. 1999: Fraser. Utg. av Ulf Teleman, Staffan Hellberg, Erik Andersson under medverkan av Lisa Christensen, Helena Hansson, Lena Lötmarker & Bo-A. Wendt. Volym 2. Stockholm: Norstedts Ordbok.

SAOB = Svenska Akademiens ordbok. Utg. av Svenska Akademien. Finns på:

www.svenska.se.

SAOL = Svenska Akademiens ordlista. Utg. av Svenska Akademien. Finns på:

www.svenska.se.

SO = Svensk ordbok. Utg. av Svenska Akademien. Finns på: www.svenska.se.

Traugott, Elizabeth Closs. 2010. (Inter)subjectivity and (inter)subjectification: A reassessment. I:

Davidse, Kristin (red.). Subjectification, intersubjectification and grammaticalization [Elektronisk resurs]. Berlin: De Gruyter Mouton. S: 29–71.

Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm

Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se

In document På ett ungefär: En fras utveckling från 1830-talet till i dag (Page 33-37)