Slutsatser av genomgången av styrdokument

Genomgången av styrdokumenten för informationsanslaget visar att det har skett omfattande kommunikationsstrategisk planering under perioden 2002 – 2011. I analyserna förekommer olika typer av problemdefinitioner. Från att beskriva problemet som svårigheter att ”nå ut” på grund av motstånd från

”negativa”, vilket vi inte tror är ett funktionellt sätt att förstå kommunika-

tionssituationen på, till analys av de olika informationsbehov som finns inom rovdjursförvaltningen. Vi tycker att det kommunikationsstrategiska arbetet som gjorts på övergripande nivå har haft liten återspegling på projektnivån. Vi tycker också att det saknas en analys av vad konflikt är och vilken roll information kan spela för konflikthantering. De resonemang som finns om konflikter om stora rovdjur ger föga ledning kring hur informationsinsatser kan organiseras och genomföras så att de leder till minskade konflikter.

I såväl Swecos utvärdering som i de två utredningarna från Gullers group görs liknande bedömningar av skolinformation som vi har påpekat ovan. Den kritik som de har framfört tycks inte ha påverkat fördelningen av informations- anslaget, eftersom det också 2011 är genomförs många skolprojekt och många projekt med skolbarn som målgrupp.

8. Konflikter

Anslaget för rovdjursinformation är tänkt att på ett effektivt sätt bidra till att ”minska konflikterna kring de stora rovdjuren”. Konflikt är emellertid ett komplext begrepp som kan avse flera olika processer och tillstånd, och det framgår inte av målformuleringen vad det i konkreta termer är som skall minska. Vi har flera gånger i denna utvärdering påpekat att det är problema- tiskt att det saknas klara definitioner av ”konflikt” och vad som menas med att minska konflikterna kring rovdjuren. I detta avsnitt skall vi komma med förslag på hur man kan analysera och förstå konfliktbegreppet. Texten skall ses som en inledning till en diskussion snarare än som ett färdigt förslag.

Ordet konflikt kan, i samband med rovdjur, ges olika betydelser, och att dessa betydelser leder till olika visioner om vad man skall försöka åstadkomma då man arbetar för att minska konflikterna. I listan nedan tänker vi hur rov- djurskonflikter kan te sig utifrån myndighetens perspektiv. Vi tänker oss att myndigheten kan se på sig själv som både betraktare av, och medverkande i konflikterna om rovdjur:

1) Konflikt = då rovdjurens beteende leder till att av människor uppskattade värden minskar; t ex predation på tamboskap, minskade jaktvärden, dödade hundar, skador på människor, kostnader för att skydda människor och tamdjur. Att arbeta för att minska konflikterna betyder att vidta åtgärder som syftar till att skadorna på mänskliga värden minskar, t ex genom ökad användning av stängsel etc.

2) Konflikt = då grupper i samhället är oeniga med varandra om kunskap, värden, prioriteringar och handlingsstrategier. Att arbeta för att minska konflikterna betyder att vidta åtgärder som syftar till att de olika grup- peringarna blir mer överens om vad som är sant och vilka mål som bör prioriteras.

3) Konflikt = då grupper i samhället är oeniga med staten/naturvårdsmyndig- heten/regeringen om rovdjursförvaltningens mål, medel och/eller kunskaps- underlag. Att arbeta för att minska konflikterna betyder att vidta åtgärder som syftar till att grupper i samhället blir mer eniga med staten.

4) Konflikt = då aktörer i samhället har så lågt förtroende för varandra att konstruktiva samtal om oenigheter gällande mål, medel och/eller kunskaps- underlag blir omöjliga/svårgenomförbara. Att arbeta för att minska kon- flikterna betyder att vidta åtgärder som syftar till att aktörerna blir bättre på att tala med varandra om de frågor som man är oeniga om.

Dessa olika definitioner och analyser av konflikt leder till helt olika informa- tionsbehov. När det är otydligt vilken typ av problem man avser att hantera med information, så blir det också otydligt vilken typ av kommunikation som kan bidra till förbättringar.

Kopplingarna mellan informationsaktiviteter och konflikt är svaga. Det saknas teoretiska modeller som visar på starka orsak-verkan samband mellan

informationsaktiviteter, t ex ett föredrag om ett ämne [X], och förändringar i dynamiken i de konflikter som eventuellt finns om X. I utvärderingen kan vi kan alltså inte utgå från att väl utförda informationsaktiviteter, som är väl- besökta och uppskattade av deltagarna, i sig leder till att konflikterna mins- kar. Det finns inte heller någon enkel metod för att studera förändringar av kunskapsnivåer eller konflikter, utan det skulle kräva omfattande studier för att avgöra om sådana förändringar äger rum och om det är aktiviteter som finansieras med bidrag från informationsanslaget som har initierat dem. I den här presenterade utvärderingen har inte funnits utrymme för ett så omfattande arbete.

Det har inte ingått i utvärderingsuppdraget att undersöka hur konflikterna om rovdjur ser ut i Sverige, och det är inte mycket forskning gjord på området. Nedanstående resonemang baseras dels på teoretisk kunskap om konflikter som ett generellt socialpsykologiskt fenomen, samt på intervjuer med jakt- handläggare, jägare, skogsägare och ledamöter i viltförvaltningsdelega tioner i andra projekt, samt osystematiska observationer i media. De vetenskapliga studier som gjorts i Sverige har fokuserat på att mäta attityder och inställningar till rovdjur och relaterade intressen hos olika befolkningsgrupper. Studierna visar att det finns grupper i det svenska samhället som har en negativ attityd till å ena sidan rovdjursförekomsten, och å andra sidan till rovdjurs förvaltningen och dess mål.

Ett sätt att dela upp konfliktbegreppet, som bland annat föreslås av Hallgren (2003, 2005), är att skilja på a) intressemotsättning b) oenighet och c) destruktiv interaktion.

a) Med intressemotsättning menas att en aktör (A) anser att en annan aktörs (B) strävan att nå sina mål utgör ett hinder för aktör A att nå sina mål. Ibland är uppfattningen ömsesidig ibland inte.

b) Med oenighet menas att aktörer inte är överens om bedömningar av t ex värden, prioriteringsordningen mellan konkurerande mål, fakta underlag, konsekvenser av ett visst tillstånd eller förändring, mandat strukturer, rättsläget etc.

c) Med destruktiv interaktion menas då aktörer samspelar på ett sätt som leder till att deras förmåga att förstå varandras handlingar på rätt sätt minskar, dvs när den ene (A) säger något så är den andre (B) osäker på vad det betyder, och när hon (B) bestämmer sig för vad det betyder, och svarar på det, så blir (A) förvånad och förstår inte varför B svarar som hon gör. Ibland kommer A och B till slutsatsen att det inte är lönt att för- söka förstå och göra sig förstådd utan att det är bättre och säkrare att försöka utöva inflytande på andra sätt än genom förståelseinriktad kom- munikation, t ex genom att inför andra ifrågasätta den andres trovärdig- het, att försöka kringgå den andre och ta ärendet till en annan instans eller att försöka minska den andres inflytande över frågan, genom uteslutning eller omdefiniering av frågan.

Av allt att döma innehåller konflikterna om förvaltning av de stora rov djuren såväl intressemotsättningar, oenighet som destruktiv interaktion och dessa olika aspekter samspelar med varandra på ett dynamiskt sätt. Att använda informationsanslaget för att ”minska konflikterna om stora rovdjur” kan alltså innebära att man genomför projekt som bidrar till att:

• minska aktörernas upplevelse av intressemotsättning

• att aktörerna utreder på vilka fakta, antaganden och värden som deras respektive ståndpunkter baseras

• förändra interaktionen i konstruktiv riktning; det vill säga att skapa ett forum som de aktörer som är inblandade i konflikten upplever som till- räckligt förutsägbara och kontrollerbara för att de skall tycka att det är meningsfullt att försöka förstå varandra och göra sig förstådda inför varandra.

Det som komplicerar uppgiften att ”minska konflikter” med hjälp av ”infor- mation” är att en aktörs försök att informera en annan aktör, av henne kan uppfattas som en provokation som bidrar till destruktiv interaktion. När två aktörer dels har olika intressen (mål) och dels är oeniga om hur förutsättningar och konsekvenser skall beskrivas så blir frågan om vem som har rätten och makten att definiera verkligheten genom information känslig. Det gäller sär- skilt om aktörerna anser att makten och resurserna för informationsarbete är ojämlikt och/eller orättfärdigt fördelade. Om den enes ”informerande” upp- fattas som ett otillbörligt utövande av makt så har informationsarbetet istället för att minska oenigheten producerat ytterligare en fråga som man är oeniga om; legitimiteten i informationsinsatsen. Vi kan tänka oss några olika scenariers i en generaliserad, schablonmässigt beskriven konflikt:

Vi tänker oss att A och B har olika intressen, som kan beskrivas som strävan efter att nå målen AI och BI. De är också oeniga om hur konsekven- serna av ett förverkligande av AI kommer att påverka möjligheterna att nå BI. A anser dels att AI är ett viktigare mål än BI, dels att BI inte påverkas negativt av AI. B anser att BI är ett viktigare mål än AI och att BI påverkas negativt av aktiviteter för att nå AI. A och B interagerar konstruktivt för att lösa sin oenighet. De presenterar argument för varandra som den andre utvärderar, de försöker ta fram nya fakta, de resonerar om olika metoder för att klar- göra vem av dem som har rätt i de två frågor som de är oeniga om. Så långt är konflikten konstruktiv; interaktionen mellan A och B leder till att As och Bs kunskap om varandra ökar och deras förmåga att förstå varandras hand- lingar och vad den andre förväntar sig av dem förbättras. Även om de kanske aldrig blir överens så har de inte någon anledning att utöva någon makt som går utöver det goda argumentet, eftersom de tror att deras argument skall bli beaktade, bedömda och bemötta. Om A i detta läge gör ett informations- material, arrangerar ett föredrag, en studiecirkel, eller bjuder in skolbarn för att lära ut sitt synsätt på frågan till dem, så kommer B att lita på att hon själv

har samma möjlighet och inte reagera något nämnvärt. Oenigheten består, men aktörerna betraktar inte varandras försök att beskriva verkligheten så som de uppfattar den som hotfulla.

Vi tänker oss nu en situation där det har förekommit destruktiv inter- aktion utöver intressemotsättning och oenighet. Intressemotsättningen och oenigheten är identisk med det tidigare fallet, men i detta fall har något hänt som gör A och B osäkra kring hur de skall tolka den andres agerande, och hur de själva blir tolkade. De tycker sig båda ha erfarenhet av att den andre har feltolkat dem, försökt utestänga dem och att den andre reagerat på ett oförut- sett och omotiverat häftigt sätt. De drar slutsatsen att den andre inte kan lyssna till goda argument, att det inte är någon idé att försöka förklara och att det är en påtaglig risk att den andre försöker utöva makt, vinna anhängare och att hon inte drar sig för att vilseleda andra. För varje ny handling i denna sociala interaktion får A och B bekräftat för sig att de inte kan förutse eller kontrollera vad som sker, och att de därför riskerar att plötsligt ställas inför fullbordat faktum och förlora initiativet. Om A i detta läge gör ett informa- tionsmaterial, arrangerar ett föredrag, en studiecirkel, eller bjuder in skolbarn för att lära ut sitt synsätt på frågan till dem, så är risken stor att B betraktar dessa handlingar som otillbörliga försök att utöva makt, och svarar med mot- makt. Varje informationsinsats som A vidtar som inte skapar ett likvärdigt utrymme för B att beskriva sin syn på situationen riskerar att leda till ytterli- gare eskalering av destruktiviteten. I denna destruktiva interaktion kan dock information bidra till konstruktivitet, och det är när informationsprocessen utformas så att det är möjligt för A och B att återskapa något av den forna känslan av kontroll över situationen och kommunikationen, det vill säga en känsla av att det trots oenigheten är möjligt att förstå och göra sig förstådd. I många fall innebär det informationsprocesser där A och B har lika möjlig- heter att beskriva sina utgångspunkter, fakta underlag och bedömningar, och dessutom få bekräftat att det de uttrycker är begripligt. Då blir denna infor- mationsprocess det första steget tillbaka mot konstruktivitet.

Vi vet som sagt inte hur konflikterna om de stora rovdjuren är orienterade i den här skisserade modellen. Det är komplexa processer med många aktörer inblandade. Det finns otvetydigt aktörer som har olika mål som de upplever som oförenliga (intressemotsättning), och vissa av dessa aktörer (inklusive staten) är oeniga med varandra om prioriteringar, konsekvenser och kunskaps- underlag.

I en del situationer förefaller det också som om det förekommer destruktiv interaktion, bland annat mellan staten och en del av de grupper som anser att målen med rovdjursförvaltningen borde formuleras annorlunda. Vi tror att detta är en viktig kontext som sätter ramarna för informationsarbete kring de stora rovdjuren.

Vi kan inte på förhand säkert veta om ett visst informationsprojekt om rovdjur, av målgruppen (de som är inblandade i konflikten) kommer att upp- fattas och bemötas som ett inslag i en destruktiv interaktion, eller som en öpp- ning för konstruktivitet, ett klargörande i en oenighet som leder till att aktörer

återfår tillit till att kommunikation (förståelse) är möjligt också då oenighet råder. Men vi kan se att ju mera öppningar för att spegla olika perspektiv det finns i informationen, desto troligare är det att projektet bidrar till konstruk- tivitet. Vi kan också bedöma i vilken utsträckning projektplan och genom- förande är baserat på kunskap om dynamik mellan konflikt och information.

För att nå målet med informationsanslaget bör informationsprojekt plane- ras utifrån denna, eller någon annan, uttrycklig modell för att bedöma konflikt- situationer och den påverkan som en potentiell informationsinsats kan ha på relationerna mellan de inblandade.