Att minska konflikter om
rovdjursförvaltning
Utvärdering av kommunikationsplanering i arbetet
med anslaget till rovdjursinformation 2009–2011
rapport 6610 • september 2014
om rovdjursförvaltning
Utvärdering av kommunikationsplanering i arbetet
med anslaget till rovdjursinformation 2009–2011
issN 0282-7298
Naturvårdsverket har under åren 2009–2011 gett bidrag till olika verksamheter i syfte att bedriva informations projekt som ska bidra till ökad kunskap om förvaltning av stora rovdjur och minskade konflikter kring rov djuren. Denna utvärderingsrapport visar att det avsedda syftet med bidragen inte helt uppnåtts. Skälen är flera, bland annat saknas genomgående ett resonemang om vad som menas med att minska konflikterna kring stora rovdjur och hur och varför de föreslagna aktiviteterna väntas bidra till minskade konflikter. Utlysningen av bidragen betonar vikten av dialog, men utvärderingen visar att det är påtagligt få projekt som haft dialog som utgångspunkt och mål. Utredarna föreslår ett gemensamt arbete mellan myndigheter och andra berörda aktörer i sammanhanget, för att hitta en gemensam utgångspunkt för centrala begrepp och ett mer dialogbaserat kommuni kationsarbete. På så sätt kan aktiviteter med en tydligare koppling till avsedda mål identifieras.
NATURVÅRDSVERKET
Utvärdering av kommunikationsplanering i arbetet med anslaget till rovdjursinformation 2009–2011
Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer Naturvårdsverket
Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-6610-9
ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2014 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2014
Förord
Rovdjursfrågan har länge varit föremål för meningsskiljaktigheter. De statliga utredningar som gjorts har tagit upp att en avgörande komponent för en fram-gångsrik rovdjursförvaltning är att minska konflikterna om rovdjuren och deras förvaltning. Information, delaktighet och dialog ses som verktyg för detta.
Naturvårdsverket har sedan mitten av 2000-talet fördelat bidrag till organisationer, länsstyrelser och rovdjurscentra för genomförandet av infor-mationsprojekt som syftat till att öka kunskapen om förvaltning av stora rovdjur och minska konflikter kring rovdjuren. I september 2009 redovi-sade Naturvårdsverket en utvärdering av bidrag till information om stora rovdjur 2007 och 2008 (rapport 6303). I utvärderingen slogs fast att det har blivit en fördjupad dialog kring rovdjur och rovdjurspolitiken tack vare Naturvårdsverkets ekonomiska bidrag.
I denna rapport utvärderas kommunikationsplaneringen i arbetet med anslaget till rovdjursinformation mellan år 2009–2011. Syftet var att under-söka vilka aktiviteter som genererats samt föra ett resonemang om i vilken utsträckning aktiviteterna bidrar till de uttryckliga målen med informations-anslaget.
Utvärderingen är genomförd av Lars Hallgren och Helena Nordström Källström på avdelningen för miljökommunikation vid Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet SLU. Slutsatser och förslag i utvärde-ringen är deras.
År 2012 förändrades bidragssystemet vid Naturvårdsverket. Numera fördelar Naturvårdsverket bidrag för rovdjursinformation direkt till läns-styrelserna och de två rovdjurscentra. Detta i enlighet med regionaliseringen av viltförvaltningen och riksdagens önskemål om att besluten ska fattas så nära de berörda som möjligt.
Innehåll
1. INledNINg 9
2. UtvärderINgeNs syfte, avgräNsNINg och metod 10
3. om kommUNIkatIoNsplaNerINg och föräNdrINgsmodeller 12
4. resUltat av UtvärderINg av aNslag tIll
rovdjUrINformatIoN 2009–2011 14
4.1 Organisationer som har fått anslag 14
4.2 Metoder som används i informationsprojekten 15 4.3 Målgrupper som anges i informationsprojektansökningarna 18
5. fördjUpNINg I tre INformatIoNsprojekt 19
5.1 Dialog med JUA – Gävleborgs län 19
5.2 Bedömning av två trycksaker 22
5.2.1 Fråga farmor – Frida och farmor förbereder sin fäbodsommar 23 5.2.2 De fem stora rovdjuren – En bok för pedagoger 24
6. dIskUssIoN och värderINg av resUltat 27
6.1 Få dialogprojekt och många skol- och föreläsningsprojekt 27 6.2 Målgrupperna allmänheten och skolbarn dominerar 29 6.3 Kommunikationsplaneringen uppvisar brister i många projekt 32 6.4 Underrepresentation av konfliktens aktörer både som projektägare och
som deltagare/målgrupp 33
6.5 Resonemang om ”konflikt” saknas i kommunikationsplaneringen 34 6.6 Människor med erfarenhet av och uppfattningar om rovdjursförvaltning
tycker att deras perspektiv saknas i rovdjursinformationen 35 6.7 Behov att granska styrdokumenten för medel för rovdjursinformation 36
7. översIkt och sammaNfattNINg av tIdIgare UtvärderINgar
och INformatIoNsUtredNINgar 37
7.1 ”Uppdrag att förstärka informationsinsatser om stora rovdjur” 2002 38 7.2 Sammanställning rovdjursinformation 2002–2006 – Text från 2006 39 7.3 ”Utvärdering av bidrag till information om stora rovdjur 2007 och
2008”–2010 40 7.4 ”Kommunikationsstrategi för rovdjursfrågan” – En rapport från Gullers
grupp informations rådgivning – 2010 41
7.5 ”Lokalisering av ett tredje rovdjurscentrum” 42 7.6 Mall om kommunikationsplanering – Naturvårdsverkets råd till
informations projektens genomförare – odaterad 45 7.7 Dialoginriktade projekt som ligger utanför informationsmedlen 45 7.8 Slutsatser av genomgången av styrdokument 46
8. koNflIkter 47
Sammanfattning
I denna rapport redogörs för en undersökning av den övergripande kommu-nikationsplaneringen i informationsprojekt som beviljats medel från anslaget till rovdjursinformation under perioden 2009–2011. Syftet med anslaget till rovdjursinformation anges för 2010 och -11 vara att ”bidra till ökad kunskap
om förvaltning av stora rovdjur och minskade konflikter kring rovdjuren”.
Utvärderingsuppgiften har varit att identifiera hur olika projekt som finansie-ras av informationsanslaget har arbetat för att bidra till syftet att minska kon-flikterna, och hur koordineringen och styrningen från Naturvårdsverket har fungerat.
Utvärderarna har läst beviljade projektansökningar och kategoriserat dem utifrån organisationerna, kommunikationsmetoden och angivna målgrupper. Vi har också bedömt ett urval av projektrapporter och gjort intervjuer med projektmedarbetare respektive representanter för målgruppen för några pro-jekt. Länsstyrelserna (i olika län) och rovdjurscentra är de organisationer som fått flest projekt beviljade. Föredrag, skolprojekt och utställningsproduktioner är de vanligaste kommunikationsmetoderna.
Trots att dialog nämns särskilt i utlysningen är det påtagligt få projekt som har dialoginriktning. Skolbarn och allmänheten är de målgrupper som är vanligast i beviljade ansökningar, jägare och lantbrukare är påtagligt sällan angivna som målgrupper. Från ansökningar och slutrapporter framstår det som om den kommunikationsstrategiska planeringen ofta är svag. Det saknas oftast resonemang om vad som menas med att minska konflikterna kring stora rovdjur och hur och varför de föreslagna aktiviteterna väntas bidra till minskade konflikter. Utifrån utvärderarens perspektiv är kopplingen mellan flera projekt och målet att minska konflikterna också otydlig, och det skulle ofta behövas en argumentation.
Genomgången av projekt väcker mycket frågor om vilka föreställningar om kopplingen mellan konflikt, information och dialog som egentligen väg-leder arbetet med informationsanslaget, vilket föranledde en genomläsning av utredningar och vägledningar som producerats av Naturvårdsverket och anlitade konsulter under perioden 2002–2011. Det framgår att det har skett omfattande kommunikationsstrategisk planering på den nationella nivån under perioden 2002–2011. I analyserna förekommer olika typer av problem-definitioner, och vår bedömning är att vissa av problemanalyserna inte är funktionella för att förstå de informationsbehov som finns inom rovdjurs-förvaltningen. Det saknas en analys av vad konflikt är och vilken roll informa-tion kan spela för konflikthantering. Det kommunikainforma-tionsstrategiska arbetet som gjorts på övergripande nivå har haft liten återspegling på projektnivån.
För att klargöra vad vi menar med oklarheten kring vad som menas med konflikt och vad det betyder att minska konflikt, har vi föreslagit ett ramverk för att resonera kring konflikter, där vi skiljer på intressemotsättningar, oenig-het och destruktiv interaktion. Resonemanget visar att vissa försök att minska oenighet kan resultera i att den destruktiva interaktionen ökar, vilket är högst relevant då man arbetar med information i syfte att minska konflikter.
som kan bidra till det, samt vilka strukturella och andra hinder det finns mot att genomföra de kommunikationsåtgärder som bedöms vara effektiva. T ex behöver man klargöra varför så få dialogprojekt genomförs, trots att flera instanser uppger att det är ett effektivt sätt att nå målen. Vi föreslår också att om man anser att informationsaktiviteter som inte på något tydligt sätt är kopplade till målet att minska konflikter, t ex information om rovdjur i skolan, ändå är viktiga att genomföra, att man dels klargör deras relation till målet och dels visar vilka (andra) mål aktiviteterna faktiskt bidrar till.
Lars Hallgren och Helena Nordström Källström
Avdelningen för miljö kommunikation vid Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruks universitet SLU.
1. Inledning
Naturvårdsverket ansvarar för att fördela statliga medel till informations-projekt kring rovdjur. Medlen har kunnat sökas av organisationer, länsstyrel-ser och rovdjurscentra. I denna rapport redogör vi för en utvärdering av hur medlen har använts under åren 2009 – 2011 och vilka aktiviteter som genere-rats samt föra ett resonemang om i vilken utsträckning aktiviteterna bidrar till de uttryckliga målen med informationsanslaget. Sedan 2012 har systemet för fördelning av medlen förändrats. Naturvårdsverket fördelar numera bidrag direkt till länsstyrelserna, vilka i sin tur avgör hur bidraget ska användas. Detta i enlighet med regionaliseringen av viltförvaltningen och riksdagens önske mål om att besluten ska fattas så nära de berörda som möjligt.
Syftet med anslaget till informationsprojekt anges 2011 vara att ”bidra till
ökad kunskap om förvaltning av stora rovdjur och minskade konflikter kring rovdjuren” (Avdelningsprotokoll 2011-02-04;NV01654-11).
Naturvårds-verket har under 2009 beviljat bidrag till 5 informationsprojekt, och under 2010 och 2011 till ca 25–35 projekt per år, sammanlagt mellan 5–6 miljoner per år. I kriterierna för bidragen står det att projekt som kan komma ifråga för bidrag ska 1) bidra till ökad kunskap om förvaltning av stora rovdjur och minskade konflikter kring rovdjuren, 2) genomföras i samarbete med andra aktörer och 3) avse insatser i län med stora rovdjur och för dem som berörs av rovdjuren. För 2011 finns också tre fokusområden: 1) Genetisk förstärkning av den inavlade vargstammen, 2) kommunikation inom och vidareförmedling från viltförvaltningsdelegationerna samt 3) det personliga mötet och informa-tion genom dialog.
I nästkommande avsnitt redogör vi för utvärderingens syfte och metod. I avsnitt 3 ger vi en introduktion till kommunikationsplanering, som tjänar som en viktig referenspunkt för vår bedömning av de aktiviteter som genomförts inom ramen för informationsanslaget. I avsnitt 4 redogör vi för iakttagelser av informationsprojektens metoder och målgrupper, i avsnitt 5 går vi djupare i beskrivningen och analysen av tre utvalda informationsprojekt och i avsnitt 6 diskuterar vi frågor som väcks av iakttagelserna från avsnitt 4 och 5. I avsnitt 6 redogör vi för en del av de planeringsdokument som har väglett utformningen av informationsanslaget I avsnitt 7 summeras utvärderingen av informations-medlen. En av slutsatserna är att informationsprojekten till stor del genomförs utan att man är uttrycklig med vad man menar med att minska konflikterna om stora rovdjur. I avsnitt 7 ges ett förslag på en modell för att analysera och förstå konflikter, som vi tror vore användbar vid planering av framtida kom-munikationsprojekt.
2. Utvärderingens syfte,
avgränsning och metod
Det övergripande syftet med utvärderingen är att undersöka i vilken utsträck-ning informationsmedlen bidragit till att det uppgivna syftet med bidraget nås. Syftet med informationsmedlen är angivet som att öka kunskapen om och minska konflikterna kring de stora rovdjuren. Informationsmedlen är vidare tänkt att användas till informations- och kommunikationsaktiviteter. Utvärderingsuppgiften är att identifiera hur olika projekt som finansieras av informationsanslaget har arbetat för att bidra till syftet att minska kon-flikterna, och hur koordineringen och styrningen från Naturvårdsverket har fungerat.
Utvärderingen begränsar sig till att undersöka vilka aktiviteter som genere-rats av informationsanslaget, hur urvalet av dessa aktiviteter har fungerat och uppfattats och hur dessa aktiviteter teoretiskt förhåller sig till målet att öka kunskapen och minska konflikterna.
I utvärderingen har vi utgått från de ansökningar om informationsanslag som beviljats. De beviljade ansökningarna har sorterats och kategoriserats uti-från: a) sökande organisation, b) namn på projekt/delprojekt, c) angivet syfte, d) metod för kommunikation, e) målgrupp. Vi har också noterat det sökta beloppet och om det är skillnad mellan sökt och beviljat belopp.
Vid kategoriseringen befanns att olika sökande förhåller sig till begreppet ”syfte” på väldigt olika sätt och beskriver sitt syfte på olika nivåer, vilket gör det ointressant att kategorisera projekten utifrån det angivna syftet. Som exempel på skillnader i användning av ”syfte” så innehåller alla delprojekt som före-slagits av ”Rovdjurscentrum de 5 stora” formuleringen ”Öka möjligheterna
att hålla livskraftiga rovdjursstammar genom att öka kunskap och förstå-else”, medan ett annat projekt anger syftet som att ”utbilda jägare i rovdjurs-spårning”. Ett annat projekt anger som syfte att ”genom olika insatser öka kunskap om förvaltning och minska konflikter”. Som synes spänner
syftes-formuleringarna från konkreta till abstrakta nivåer, utan att de föreslagna aktiviteterna i sig skiljer sig åt, det handlar snarare om skillnader i hur man skriver ansökan än att syftet med projekten skiljer sig åt. Så istället för att dela in projekten efter angivet syfte, som annars hade känts rimligt, kategoriserar vi efter metod för kommunikation. Vi redogör för utfallet under utvärderings-resultat nedan.
Efter genomgång och sortering av samtliga ansökningar som beviljats medel valde vi ut 20 projekt för fördjupad granskning av projektens själv-rapporterade resultat. Urvalet är systematiskt (alltså inte slumpmässigt). Vid urvalet har vi eftersträvat att välja projekt från de stora kommunikations-metodkategorierna, projekt för vilka det finns en slutredovisning tillgänglig, och projekt som är teoretiskt intressanta utifrån det övergripande målet att öka kunskap och minska konflikter. Med teoretiskt intressant menar vi att det utifrån en teoretisk bedömning framstår som troligt eller mindre troligt,
att informationsförmedlingsmetoden i ett visst projekt skall leda till målupp-fyllelse, och att det därför är intressant att granska hur man arbetat, vilka resultat man har fått och hur man resonerat i planering och beslutsfattande.
Bland de 20 projekten valde vi ut tre för fördjupad analys, med intervjuer med arrangör och/eller deltagare och/eller representanter för målgruppen. Resultatet för dessa undersökningar redovisas längre fram i rapporten.
Utöver att granska de genomförda projekten har vi sett det som viktigt att granska och diskutera den strategiska kommunikationsplaneringen i infor-mationsmedlens olika steg, från den övergripande nivån till de enskilda pro-jekten: Vilka antaganden om kommunikation, konflikt, information, behov och eftersträvad förändring har beslut baserats på (till exempel beslut om utlysning, finansiering, informationsmetod, målgrupp, aktivitet)? I vilken utsträckning anges förväntade samband mellan eftersträvat mål och metod som orsak till att informationsprojekten utformas som de gör, och hur rimligt är det att göra dessa antaganden? För att göra denna analys har vi, utöver att läsa ansökningshandlingar och slutrapporter också tittat på de underlag som Naturvårdsverket utvecklat/låtit utveckla; behovsanalyser, utvärderingar av tidigare medelsfördelning och kommunikationsstrategier.
Det är här på sin plats att ange hur vi som utvärderare ser på ansvar och möjligheten att peka på ansvar för förtjänster och brister i arbetet med informationsmedlen: Hur arbetet med informationsmedlen fungerar och hur det påverkar måluppfyllelsen är beroende av en mängd olika faktorer som är inbäddade i det system av aktörer som är inblandade i arbetet på olika nivåer. Det går inte att peka på enskilda insatser, handlingar, organisationer eller individer som ensamma bär ansvar för att process eller utfall blir som det blir. Utfallet av arbetet med informationsmedlen är ett resultat av den samverkan som sker mellan regeringen, som ger uppdraget och sätter ramar, Naturvårdsverket som specificerar utlysningen och bedömer projekten, orga-nisationerna som genomför kommunikationsaktiviteterna och de personer som deltar eller inte deltar i kommunikationsaktiviteterna. Vi betraktar detta som vad man i sociologi kallar för ett samhandlingssystem, där aktörerna i systemet skapar förutsättningar och begränsningar för varandras handlande genom sitt handlande.
3. Om kommunikationsplanering
och förändringsmodeller
Det kan antas att man vid designen av ett informationsprojekt om rovdjur följer någon form av rationalitet; man kan ange skäl för varför man avser att gå tillväga på det ena eller andra sättet. När dessa skäl formuleras på ett syste-matiskt sätt kan vi tala om en kommunikationsstrategi. En kommunikations-strategi är svaren på en uppsättning frågor som anses vara viktiga för hur man utformar sina kommunikationsaktiviteter. Det finns en mängd olika modeller (alltså frågeuppsättningar) för hur man skall komma fram till hur en kommu-nikationsprocess skall utformas, ibland är modellen uttalad och ibland är den outtalad. Olika modeller för kommunikationsplanering lägger fokus olika och är baserade på olika antaganden om relationen mellan information och män-niskors handlande. Man kan urskilja två grunddrag hos de modeller som är i användning inom modern kommunikationsplanering: sändarorientering respektive mottagarorientering.
I en sändarorienterad kommunikationsplaneringsmodell baseras utform-ningen av en kommunikationsaktivitet i svaret på frågor om informations-sändarens mål, behov och förutsättningar att sända information. I en mottagar orienterad kommunikationsplaneringsmodell läggs fokus på att identifiera informationsmottagarens tolkning av sin situation, hennes behov av information, hennes förutsättningar för att använda information och förut-sättningar för att förändra sin situation, sitt tänkande och handlande. De flesta, kanske alla kommunikationsplaneringsmodeller har inslag av både sändar- och mottagarorientering, men balansen är olika, och det är vanligt att sändar-orienteringen ges företräde. Vår bedömning är att kommunikationsplanering i komplexa och potentiellt konfliktfyllda frågor, som rovdjursförvaltning, blir mer effektiv och rationell om den planeras med hjälp av en planeringsmodell med påtagligt mottagarfokus.
Kommunikationsplanering med mottagarfokus innebär att man tidigt i beslutsprocessen ställer och försöker besvara frågor om informationsmotta-garens tolkning av sin situation. Det innebär också, vilket förefaller särskilt relevant i fall av oenighet, att undersöka hur den tänkte informationsmotta-garen ser sin roll som informationsmottagare. Vid oenighet kan det vara så att alla aktörer hellre vill definieras som informationssändare än som mot-tagare och att de blir provocerade om de ändå bemöts som motmot-tagare, vilket i sin tur utgör ett hinder för informationsöverföringen. Inom samtalsmetodik finns uttrycket att ibland är enda sättet att få någon att lyssna att först lyssna på dem, det har förmodligen relevans också i ett kommunikationsstrategiskt sammanhang. Det kan vara så att innan en aktör är beredd att agera som informationsmottagare så måste hon ha fått utrymme att själv bidra med information, och ha fått bekräftat att någon annan har förstått det perspektiv som hon presenterar.
I en mottagarorienterad kommunikationsplanering börjar man alltså med att undersöka hur situationen ser ut för dem som berörs av ett problem, med frågor som hur de ser på situationen, hur de agerar idag, hur de ser på det agerandet, vad de vet och tror idag, vilken information de själva upplever sig ha behov av, vad annan information skulle betyda för dem, vilka förutsätt-ningar de har att dels ta del av informationen, dels använda informationen för nyorientering i handling och tänkande (attityd, om man så vill). Svaret på dessa frågor sätts sen i samband med de mål som sändaren anser vara viktiga. Varje del i en informationsaktivitet skall kunna motiveras tillbaka till dess funktion för mottagaren i hennes förändringsprocess. Med detta synsätt upprät-tar man inte t ex en hemsida eller facebook grupp för att ”alla organisationer
har det”, utan för att det fyller en funktion för informationsmottagaren (eller
så upptäcker man att hemsidan inte fyller någon funktion för informations-mottagaren, och då skapar man inte någon hemsida). I en kommunikations-planeringsmodell är det också viktigt att kritiskt granska de pedagogiska och socialpsykologiska antaganden som ligger till grund för kommunikations-aktiviteterna. Om man t ex motiverar informationsspridning via skolan till barn med att de väntas sprida informationen vidare till för dem viktiga vuxna, så bör man kritiskt granska antagandet att barn kan utöva ett sådant infly-tande över vuxnas inställning i konfliktfyllda frågor, innan man beslutar sig för modellen.
Om man i beslutsfattande om informationsåtgärder använder sändar-orienterad planeringsmodell, mottagarsändar-orienterad planeringsmodell eller ingen modell alls säger inte någonting om vilken informationsaktivitet som till slut kommer till stånd eller hur väl den lyckas. Det är mycket möjligt att tre pla-neringsprocesser där en projektgrupp arbetar med sändarorienterad modell, en med mottagarorienterad och en helt utan planeringsmodell (de gör vad som faller dem in) kommer att utforma informationens form och innehåll på exakt samma sätt. Det är också möjligt att de som struntat i planering får bäst resultat (ur någon bemärkelse; t ex nöjda informationsmottagare, nöjda upp-dragsgivare, minskade konflikter etc). Det beror i så fall på tur. Poängen med informationsplanering är att i förväg kunna avgöra vad som leder till framgång.
Det uttalade syftet med anslaget till rovdjursinformation är att öka kun-skapen och minska konflikterna om rovdjursförvaltning. Ett välplanerat kommunikationsprojekt, som skall bidra till att öka kunskapen och minska konflikterna om de stora rovdjuren, bör baseras på ett uttalat kommunika-tionsstrategiskt resonemang, där man anger skäl för de åtgärder man avser att genomföra, och där dessa skäl innehåller utvecklade resonemang kring de konflikter man avser att minska.
4. Resultat av utvärdering av
anslag till rovdjurinformation
2009–2011
I denna resultatredovisning börjar vi med att ge en överblick över hur infor-mationsanslaget har använts. Därefter gör vi en fördjupning i tre projekt, samt ger en överblick över de beslutsdokument, utvärderingar och kommu-nikationsstrategiska rekommendationer som Naturvårdsverket och av dem anlitade konsulter har producerat kring rovdjurs information. I resultatredo-visningen redogörs för de observationer vi har gjort och de frågor som det väcker. Mer värderande bedömningar, och sammanfattning redovisas i ett senare avsnitt.
4.1 Organisationer som har fått anslag
Ansökningarna till informationsanslaget är ofta uppdelade i flera delprojekt (här kallade ”projekt”), som i Naturvårdsverkets beslutsprocess, och i denna utvärdering, har behandlats separerade från varandra. En organisation kan således ha fått beviljat flera projekt, och samma organisation kan få en del projekt beviljade och en del avslagna. I en del fall har Naturvårdsverket bevil-jat ett lägre belopp än det sökta. Totalt har Naturvårdsverket bevilbevil-jat bidrag till 6 projekt 2009, 38 projekt 2010 och 46 projekt 2011. Av tabellen nedan framgår hur många projekt en viss organisation eller organisationstyp har beviljats.
tabell 1: här redovisas hur många informationsprojekt olika typer av organisationer har genomfört organisationer (kategorier) som har fått projekt 2009 2010 2011
Rovdjurscentrat de 5 stora 1 8 7
Rovdjurscentra Grönklitt 7 9
Studiefrämjandet 1 3 3
Länsstyrelse (flera olika län) 2 11 15
Naturskyddföreningen/WWF/Rovdjursföreningen samt
lokala naturvårdsorganisationer 5 6
Lantbruksorganisation/Fäbodföreningen 1 1
Jägarorganisation 1
Övriga (företag, symposium, djurpark) 2 2 2
Värt att notera är att de två rovdjurscentra, Grönklitt och De 5 stora, har fått ungefär lika många projekt beviljade. Det väcker frågan om informations-anslaget egentligen är tänkt att till en del vara en finansiering för informa-tionsverksamheten vid rovdjurscentra. En tjänsteman vid Naturvårdsverket bekräftar att Naturvårdsverket har haft sådana tankar, även om det inte varit uttalat i beslutsdokumenten: De två rovdjurscentra skulle stödjas lika mycket,
tillsammans omkring en tredjedel av anslaget, länsstyrelserna skulle stödjas med omkring en tredjedel och ideella organisationer med en tredjedel. Från 2012 har en del av informationsanslaget fördelats direkt till rovdjurscentra. En medarbetare på ett rovdjurscentrum säger i en intervju att det är effektivare och mindre administrativt betungande när informationsanslaget fördelades till rovdjurscentra utan ansökningsförfarande, och utan att medlen låses till snävt definierade projekt.
4.2 Metoder som används i informationsprojekten
Vid genomgången av beviljade ansökningar har vi kategoriserat projekten utifrån vilken metod för kommunikation som man planerar att använda. De metod-kategorier som vi använt är: i) föreläsningar, ii) skolprojekt, iii) trycksaksproduk-tion, iv) utställningsproduktrycksaksproduk-tion, v) dialog, samt vi) övriga/mångmetod projekt. Vår kategorisering är baserad på hur kommunikationsaktiviteterna i de före-slagna projekten beskrivs i ansökan. Ibland uppger sökande att projektet har en inriktning, t ex ”dialog” (som nämns som ett viktigt kriterium i utlysningen), men vi har uppfattat att de aktiviteter som beskrivs stämmer bättre med krite-rierna för en annan av våra kategorier, och har då kategoriserat projektet i den kategorin, (t ex ”föreläsning”). Här skall vi redogöra för hur vi definierat res-pektive kommunikationsmetodkategori.
Föreläsningar Projektets huvudsakliga aktivitet består i att arrangera möte(n) där en eller flera experter presenterar infor-mation muntligt, eventuellt med hjälp av bilder eller utställning, till en mer eller mindre öppet inbjuden grupp som är närvarande i rummet. Gränsen för om ett möte är att betrakta som föreläsning eller dialog har att göra med hur initiativet fördelar sig mellan arrangör och deltagare. Föreläsningar kan innehålla frågestunder eller övningar, men föreläsaren har initia-tivet kring innehållet i informationen som förmedlas. Om mötesdeltagarna ges möjlighet att bestämma om informationens innehåll övergår mötet till dialog. I en ansökan användes ordet ”dialog föreläsning”, vilket vi bedömde var en föreläsning med möjlighet för deltagarna att ställa frågor, dvs föreläsning. Trycksaksproduktion Projektets huvudsakliga aktivitet består i att
produ-cera och sprida trycksaker, dvs vikblad, broschyrer eller böcker med information i form av text och bild. Utställningsproduktion Projektets huvudsakliga aktivitet är att producera
och/eller tillhandahålla en utställning, som kan vara permanent eller flyttbar. Utställningar innehåller information i form av texter, bilder, demonstrations-material, interaktiva moment och installationer.
Skolprojekt Projektets huvudsakliga aktivitet sker i samverkan med skolan och/eller vänder sig till elever och/eller lärare i de roller de har i skolarbetet, i syfte att frågor om rovdjur skall bli en del av ordi-narie eller tillfällig undervisning (t ex studieresor). Skol projekt är inte i egentlig mening en enhetlig kommu nikations metod, utan innehåller i sig en mångfald av kommunikationsformer; besök vid utställningar, informationsblad, lärarhandledningar, demonstra tionsmaterial, föreläsningar, övningsuppgifter, dialoger. Snarare än att skilja ut sig som metod, skiljer skolprojekten ut sig från andra kommunikations metoder i termer av målgruppen och dess förutsättningar. Vi har ändå valt att i kategoriseringen av informationsmetod särskilja skolprojekten från andra infor-mationsprojekt, eftersom det är vår bedömning att det faktum att man vänder sig, direkt eller indirekt till människor i deras roll som skolelev gör att aktiviteten påverkas av skolans förut-sättningar. Presentation av information i skolan präglas av skolans infrastruktur, sociala struktur, maktförhållanden och tolkningsram, och detta gör att aktiviteter som görs inom skolans ramar har mer gemensamt med varandra än aktiviteter som har liknande former men sker i ett annat ramverk. Några viktiga förutsättningar för informations aktiviteter inom skolans ramar är att deltagande är obligatoriskt för elever och det finns en tradition av kunskapskontroll och prestationsbedömning som kan påverka lärande och förväntningar även i situationer där uttrycklig kunskapskontroll inte görs, och det finns etablerade auktoritetsförhållanden mellan lärare och elever. Det finns också upparbetade kanaler för diskussion, reflektion och validitets-prövning av argument i dialogen mellan lärare och elev. Efter-som presentation av rovdjursinformation i skolan bearbetas genom kommunikation mellan lärare och elever tycker vi att också sinsemellan olika informations- och kommunikations-metoder har mer gemensamt med varandra än med andra lik-nande arrangemang som inte sker inom skolans ramar. Så kan tillexempel besök vid rovdjursutställning, inläsning av texter med rovdjursinformation, eller deltagande i föreläsningar och dialoger om rovdjur ha mer gemensamt med varandra då de sker som en del i skolarbetet, än med deras motsvarigheter utanför skolan; frivilliga, enskilda besök i utställning, frivillig läsning av informationsmaterial, respektive frivilligt, enskilt del-tagande i föreläsning och dialog. Observera att kategoriseringen av projekt som i kommunikationsmetodhänseende räknas som skolprojekt, endast delvis överlappar med projekt som har angett ”skolbarn” som målgrupp. Det finns flera projekt som inte är skolprojekt i kommunikationsmetod hänseende, som anger ”skolbarn” eller ”lärare” som oftast en av flera målgrupper.
Dialog Projektets huvudsakliga aktivitet består i att arrangera ett möte där deltagare med olika synsätt, intressen och erfaren-heter ges möjlighet och uppmuntras att uttrycka sina respek-tive perspektiv, lyssna på varandras perspektiv, efterfråga information och diskutera, undersöka och ifrågasätta validi-tet och legitimivalidi-tet i de perspektiv som presenteras. I en dialog har deltagarna möjlighet att i någon mån påverka mötets form och innehåll, och utrymme att själva uttrycka sitt per-spektiv på vad som är sant (kunskaps representationer) och vad som är rätt (värderepresentationer).
Övriga Projekt som inte passar in i de övriga kategorierna. Det kan handla om projekt som innehåller flera olika metoder, i något fall handlar det om aktiviteter för barn som varken är utställ-ning eller föredrag.
Av tabellen nedan framgår utfallet av vår kategorisering. Det framgår att det varit många föreläsningsprojekt 2011, 15 av totalt 46 beviljade projekt var föreläsningsprojekt det året. Det var ungefär jämt mellan skolprojekt, utställ-ningsproduktion, trycksaksproduktion 2011, och 2010 var det en ganska jämn fördelning mellan föreläsningar, skolprojekt, utställningsproduktion, trycksaksproduktion. Det är anmärkningsvärt att det är så få dialogprojekt, detta trots att ”dialog” och ”det personliga mötet” finns särskilt omnämnt i utlysningen. Under perioden 2009 – 2011 är det bara totalt 7 projekt som uppfyller kriterierna för dialogprojekt, att jämföra med 26 föreläsningsprojekt under samma period. I intervju säger en av handläggarna av informations-bidraget på Naturvårdsverket att den låga andelen dialogprojekt beror på att de har fått få ansökningar med dialoginriktning. Vi kommer att diskutera vad detta kan betyda och leda till längre fram i utvärderingen.
Längre fram i rapporten kommer vi att diskutera i vilken utsträckning var och en av dessa metoder bidrar till att nå de uttryckliga målen med informa-tionsanslaget: Att öka kunskapen och minska konflikterna. För att göra det behöver vi dels föra ett teoretiskt resonemang om konflikt, och dels titta mera på exempel på hur de olika projekten har genomförts.
tabell 2: här visas hur fördelningen mellan olika metoder för informationsförmedling och kommunikation har varit.
kommunikationsmetoder 2009 2010 2011 totalt antal projekt 6 38 46
Föreläsning 5 6 15 Skolprojekt 8 9 Trycksaksproduktion 7 7 Utställningsproduktion 8 6 Dialog 1 3 3 Övriga/mångmetodprojekt 6 6
4.3 Målgrupper som anges i
informationsprojektansökningarna
En annan viktig fråga för att få överblick över informationsanslagets aktivi-teter är vilka målgrupper som de beviljade projektansökningarna anger att de vänder sig till. Nedan följer en sammanställning över angivna målgrupper. Observera att ansökningarna ofta anger flera olika målgrupper för ett och samma projekt/delprojekt. I tabellen nedan har vi räknat in alla de målgrup-per som finns angivna för ett projekt, vilket gör att det totalt finns avsevärt fler målgrupper än det finns projekt. Vi har inte gjort någon rimlighetsbedöm-ning av målgruppsangivelserna utan återger bara vad som står i ansökan.
De målgrupper som är vanligast i ansökningarna är ”Barn i skolan”, som anges som målgrupp i 26 ansökningar, och ”allmänheten” som anges som målgrupp i 23 ansökningar. Viltförvaltningsdelegationens ledamöter anges som målgrupp i 9 ansökningar, tamdjursägare i 7 och jägare i 6 ansökningar.
tabell 3: här visas vilka målgrupper som angetts i de beviljade ansökningarna. ofta anges flera målgrupper för ett och samma projekt, därför blir summan av målgrupper större än summan av projekt.
målgrupper (observera att flera projekt anger flera målgrupper,
dvs summan av målgrupper är ej lika med summan av projekt) 2009 2010 2011
totalt antal projekt 6 38 46
Barn 1 6 4
Barn i skolan (i en del fall via lärare) 1 11 14
Allmänheten 1 10 12
Besökare av rovdjurscentra/Naturum 1 4 4
Jägare 1 2 3
Tamdjursägare 2 5
Viltförvaltningsdelegation 3 6
Organisationer Används inte 6
5. Fördjupning i tre
informationsprojekt
Bland de projekt som genomförts med informationsanslaget 2009–2011, valde vi baserat på ansökningshandlingarna ut 20 projekt för vilka vi läste projektens slutrapporter, och bland dessa valde vi ut tre projekt för närmare granskning. Urvalet är systematiskt, dvs vi valde projekten för att vi såg dem som intressanta att granska och förmodar att en granskning av just dessa projekt kan ge kunskap som är värdefull för det framtida arbetet med anslag till rovdjursinformation. De granskade projekten är en dialogprocess mellan länsstyrelsen i Gävleborgs län och jaktledare som vid tillfället berördes av Galvenreviret, samt två trycksaker med olika inriktning; ”Fråga farmor” respektive ”De fem stora rovdjuren – En bok för pedagoger”.
5.1 Dialog med JUA – Gävleborgs län
Länsstyrelsen i Gävleborgs län beviljades 2010 medel för att genomföra en dialog med jaktledare i älgskötselområdet Järvsö, Undersvik-Arbrå (JUA), som vid den tidpunkten omfattade Galvenreviret där en av Sveriges enda gene-tiskt viktiga varg fanns. Projektet syftade till att dels utveckla metoder för ”en
djupare dialog och diskussion med deltagare på möte”, dels att i det konkreta
fallet skapa en relation mellan länsstyrelsen och jägare i JUA eftersom de inte skulle komma att få någon licensjakt i och med det genetiskt viktiga vargreviret. Genom att projektet var ett pilotprojekt, med ambitioner att utveckla, prova, beskriva och utvärdera metoder för dialog som skulle kunna tillämpas också i andra sammanhang så är det väl dokumenterat, och det är vårt intryck att det finns mycket att lära från erfarenheten. Nedanstående beskrivning bygger på den omfattande slutrapporten samt intervjuer med projektledare och deltagare.
Begreppet ”Dialog” används i utlysningen av informationsanslaget utan att definieras. I slutrapporten för ”Dialog med JUA” definieras emellertid dialog som ”tvåvägskommunikation där båda parter kommer till tals och tar
lärdom av varandras perspektiv”. Som motivering till varför dialog behövs
skriver man att för ”att nå kärnan av meningsskiljaktigheterna inom
rovdjurs-förvaltningen /…/ är [det] nödvändigt /…/ att skapa ett forum som öppnar upp för ett gemensamt lärande genom dialog och diskussion kring /…/ infor-mation [så att] invanda verklighetsuppfattningar sätts i perspektiv till gamla och nya påståenden”. Denna definition är anmärkningsvärd, då den
uppmärk-sammar att konflikthantering genom dialog handlar om att ”nå kärnan i
meningsskiljaktigheterna”; alltså inte att lösa utan om att förstå oenigheten.
Det är ett helt annat perspektiv på relationen information – konflikt än tanke-figuren att konflikten skall lösas genom att ”nå fram” med information till den man är oenig med.
I målformuleringen för projektet har man identifierat dels övergripande mål, dels mål för deltagarna, dels mål för länsstyrelsen. Det förefaller vara viktigt att reflektera över att aktörer som deltar i en dialog, och som har olika intres-sen, perspektiv och makt, också har olika mål och motiv med sitt deltagande.
Projektets huvudaktivitet har varit 9 stycken möten på vardera ca 3 timmar. Jaktledarna i älgskötselområdet JUA bjöds in till ett första konstituerande möte, vid vilket deltagarna tillsammans diskuterade ”vad de ville ha svar på
/…/ vilka faktaområden som behövde tas upp samt vad deltagarna förväntade sig av denna typ av forum”. Utifrån diskussionen under första mötet gjorde
del-tagarna en gemensam agenda för vad man ville få ut av de kommande mötena. Mötena omfattade ca 3 timmar, varav 45 min oftast utgjordes av en presenta-tion från någon gästande expert, drygt 60 min var gemensam diskussion och 30 min var fikarast. De teman som togs upp utifrån deltagarnas önske mål var:
• Inledande möte • Länsstyrelsens roll
• Hund-varginteraktioner samt vargens biologi • Naturvårdsverkets roll
• Halvtidsutvärdering
• Vargmärkning och älgjakt i vargrevir • Viltskador och förebyggande åtgärder • Naturvårdsintresset och dess syn på vargen • Utvärdering
I projektet utvecklades och tillämpades särskilda mötesledningsmetoder, som syftade till att dels upprätthålla dialogen, dels upprätthålla fokus på de sak-frågor som deltagarna angett som angelägna. Det förefaller som om ett grund-antagande i projektet var att det behövdes tydliga ramar för mötena, inklusive diskussionen, och att de ramar för processledning som alla med lite mötes- och föreningserfarenhet har med sig inte är lämpliga, utan behöver komplette-ras eller rent av bytas ut. De principer och metoder som man försökte använda sig av i processledningen i ”Dialog med JUA” var enligt slutrapporten:
• Lika villkor – principen för mötena var att deltagare och föreläsare skulle bidra på lika villkor, och inte hamna i fråga –svar beteende. Det betona-des att bådas/allas perspektiv var lika giltiga.
• Mötesledare – projektledaren fungerade som processledare i diskussioner. I slutrapporten kommenteras att det inte var optimalt att länsstyrelsens representant också fick fungera som processledare, eftersom det ger veder-börande dubbla roller. Tanken med processledning är att det skall vara ställt utom allt tvivel att processledaren drivs av en ambition att skapa ett bra samtal och saknar intresse i sakfrågorna. Då en och samma person både skall leda processen och företräda länsstyrelsen och av deltagarna betraktas som ansvarig för länsstyrelsens perspektiv, så kan det bli svårt att upprätthålla processledarrollen. I detta fall tycks det ha fungerat till-räckligt bra; en intervjuad deltagare säger utan att frågan har ställts att
• Sätta gemensam dagordning – dagordningen för mötesserien bestämdes gemensamt vid första mötet. Syftet med detta anges vara att alla skall ha möjlighet att bestämma vad som är ”relevant”.
• Placering i cirkel respektive tvåtredjedels cirkel. Syftet var att alla delta-gare skall kunna se varandra.
• Ordfördelning genom talking stick – I diskussionerna begär man ordet genom att från mitten på cirkeln hämta upp ett föremål som process-ledaren placerat där för ändamålet. Syftet är att skapa en självorganiserad talarordning. Det blir tydligt vems tur det är att tala och uppenbart om någon dominerar ensidigt.
• Reflektionsrunda – då det fanns behov kunde processledaren be alla att ge korta, reflekterande kommentarer till vad man talade om, i turordning samtidigt som ett föremål, t ex en boll, skickades runt, enligt principen man talar när man håller i bollen, när man är klar skickar man vidare. Syftet är att alla får möjlighet att summera intryck, alla får möjlighet att lyssna på alla.
• Processledaren ledde också ett par andra övningar för att uppmuntra kreativt associativt tänkande.
När vi utvärderar detta tänker vi att det viktiga kanske inte är detaljerna för vilka principer och metoder som användes vid ”Dialog med JUA”, utan att man använde metoder, att man visade sig själva och varandra att man tog de kommunikativa formerna på minst samma allvar som sakinnehållet. Genom att frångå, eller kanske snarare komplettera, de vanliga mötesformerna, så uppmärksammar man att vi vill mötas på ett konstruktivt sätt och det är en viktig signal till varandra.
I en intervju säger en av deltagarna att innan första mötet så var det flera av jaktledarna som trodde att projektet inte skulle leda någon vart, men veder-börande tycker att det gjorde det. Intervjupersonen säger att det var ”ett bra
sätt att kommunicera på. Här fick vi vara med och styra… bra att det var demokratiskt. Om målsättningen var att öka förtroendet för förvaltningen då lyckades man.” Samma intervjuperson uppger att relationerna till andra
intressen förbättrades och man lärde sig om andra perspektiv. Man bjöd till exempel in Naturvårdsintressets representant i Viltförvaltningsdelegationen (som alltså har diametralt motsatt perspektiv mot jaktledarna i JUA). Intervju-personen säger: ”Naturintresserepresentanten trodde att vi hatade honom
men han tyckte att vi var en fin grupp även om vi deklarerade våra stånd-punkter. Han var lite frågande …. Vad är problemet sa han flera gånger.”
Intervjupersonen säger också ”Just att vara delaktig, om man skall prata
psykologi så är det en framgångsfaktor. Jag tror också att projektledaren och dom var intresserade av vårt perspektiv också… för vi vill förmedla något också. Ömsesidigt. I dialog med varandra.”
Projektet gör också en egen utvärdering, som 18 deltagare besvarar. 15 av 18 anser att projektet lett till bättre kontakt med länsstyrelsen, och 14 av 18 anser att projektet lett till bättre förståelse för länsstyrelsens arbete, 4 att
förståelsen är oförändrad. 16 av 18 ansåg att diskussionen var viktig för att förstå hur myndigheterna tänker, och för att förstå samband mellan olika intressen och hur de påverkas av rovdjursförvaltningen. 15 av 18 tyckte att det var bra att sitta i ring under diskussionerna och 17 av 18 att det var vik-tigt med reflektionsrunda.
I slutrapporten uppges att länsstyrelsen i en avslutande öppen diskussion frågat vad deltagarna tar med sig från projektet och att en deltagare svarat att det inte är viktigt vad deltagarna tar med sig utan vad länsstyrelsen tar med sig. ”Detta svar tolkar länsstyrelsen som att det är viktigt för deltagarna att
bli hörda och att känna att de har gjort intryck och berättat om den proble-matik de upplever.”
Länsstyrelsen i Gävleborg skriver i sin slutrapport att man har nått målen med projektet, att man har lärt sig mycket om dialogmetodik och om jägarnas syn på vargen och konsekvenserna av att bo och jaga i vargrevir. Man skriver samtidigt att man ”bedömer att det i dagsläget inte är tids- och resursmässigt
möjligt att arbeta med dialog och delaktighet inom rovdjursförvaltningen.”
För att kontinuerligt kunna föra dialog med ”länets befolkning” uppger läns-styrelsen att man behöver i sådant fall anställa någon som kan arbeta enbart med dessa frågor.
Det är vår uppfattning att ”Dialog med JUA” är ett av få projekt med finansiering från informationsanslaget som kan visa att man bidragit till de övergripande målen med informationsanslaget; att minska konflikterna, och det framstår som att man har nått målet just genom att man avstått från att
informera, och istället fokuserat på att skapa en plattform för informations-utbyte. ”Dialog med JUA” är också unikt i det att det man i planeringen
av projektet uttryckligen reflekterar över varför de föreslagna aktiviteterna väntas leda till de angivna målen. Man för i ansökan ett utförligt resonemang om konflikternas dynamik och orsaker, och lyfter problem med vad man kallar ”informationsmöten i traditionell anda”.
5.2 Bedömning av två trycksaker
Många av informationsprojekten har resulterat i trycksaker. Vi ville gärna se hur trycksakerna med information om stora rovdjur uppfattas av aktörer som själva är engagerade i debatten om rovdjursförvaltning och som är kritiska till nuvarande förvaltningsmål och -metoder. Om trycksakerna skall bidra till det uppsatta målet med informationsanslaget, att ”minska konflikterna” så är rimligen kritiska aktörer en central målgrupp, och deras reaktioner på broschyrernas innehåll och form är en viktig indikator på om trycksakerna är ett effektivt sätt att använda informationsanslaget. Vi valde två tryck saker som har helt olika inriktning och presenterade dem i en fokusgrupp med del-tagare från Malung. Deltagarna var personligen inbjudna, och hade olika erfarenheter och intressen, så som jakt och viltvård, fäbodbruk, hundupp-födning och jordbruk. Avsikten var att också en person som är engagerad i
fokusgruppsmötet framgick det att deltagarna tycker att rovdjursförvalt-ningens mål och medel är felaktiga, och att man har lågt förtroende för såväl politikers som tjänstemäns förmåga att förvalta rovdjuren och hantera deras konsekvenser. I så motto är fokusgruppsdeltagarna representativa för en del av de aktörer som är inblandade i konflikten om rovdjursförvaltning, i övrigt kan vi inte hävda någon representativitet. Vi berättade för deltagarna att de inte förväntades representera någon annan än sig själv.
De trycksaker som vi presenterade och lät fokusgruppsdeltagarna samtala om var ”Fråga farmor – Frida och farmor förbereder sin fäbodsommar” samt
”De fem stora rovdjuren – En bok för pedagoger”. Vi skall här ge en kort
resumé av texterna innan vi kommer in på hur deltagarna i fokusgruppen reagerade på texterna.
5.2.1 fråga farmor – frida och farmor förbereder sin fäbodsommar
Projektgruppen för ”Fråga farmor” skriver att: ”[T]anken [är] att låta farmor
berätta om vilda och tama djur i fäbodskogen och hur man en gång lyckades sortera anspråken på territoriet. Ett tillfälle att skilja på sanning och sagor, att visa på biologisk mångfald kopplad till utmarksbete och synliggöra proble-men med rovdjur…” Om hur texten kan komma att användas skriver man ”Häftet är lämpligt för skolbruk där förord och eftertexter bör läsas tillsam-mans med lärare. Fördjupningsarbeten är angelägna”.
Huvudtexten i Fråga farmor är en berättelse om Frida och hennes farmors samtal om fäbodbruk, mestadels berättad i första person av Frida, ibland med direkt anföring, ibland får vi höra vad farmor tänker. Frida och farmor planerar att tillbringa sommaren i familjens nedlagda säterstuga och medan de tänker igenom vad de skall ha med så frågar Frida om farmor var rädd då hon som ung vallade djur i skogen, och farmor börjar berätta om hur fäbod-bruk gick till när hon var ung, och generationerna innan. Hon berättar flera historier om rovdjur, bland annat om en pojke som har en tam och dresserad get som blir riven av varg och andra händelser där rovdjur är inblandade. I slutet av berättelsen har farmor gått och lagt sig och tänker vidare på den egna fäbodvallen och att hon skulle vilja röja sly, rusta upp och låna djur från en lantbrukare för att låta dem beta på vallen över sommaren. Hon målar upp en framtidsvision, men kommer så att tänka på rovdjur, och de sista sidorna i berättelsen beskriver farmors och andra fäbodbrukares oro för rovdjurens påverkan på djurhållningen: ”Hon känner hur morgonsolen värmer i
ansik-tet och ett får bräker. Så känner hon att det inte alls är lika enkelt som när hon var ung. Nu är det ju som förr, när det fanns rovdjur. Birgitta kommer för henne. Birgitta har byggt upp en fin getbesättning som mjölkar bra. /…/ Birgitta letar efter sina vänner och en dag hittar hon en – död! Slaktad. /…/ Hon hittar björnspår och skriker förtvivlad rakt ut./…/Och så börjar farmor räkna får och somnar till slut. Men det är svårt, för bredvid finns en varg som också räknar.” Här är berättelsen slut. Utöver berättelsen om farmor
och Frida innehåller broschyren faktatexter om hunddjur, fäbodriksdagen, Rödluvan och vargen, Matkultur, Viltskadecenter, Centrum för biologisk mångfald, Traditionell kunskap och Naptek, Fäbodskogens rikedom.
”Fråga farmor” är speciell jämfört med andra trycksaker som producerats
genom informationsanslaget för rovdjursinformation i så motto att den för-hållandevis ensidigt betonar problematiska konsekvenser med rovdjursföre-komst. Man tar upp att det finns motsättningar mellan rovdjursförekomst och andra samhällsmål, som fäboddrift och betesberoende biologisk mång-fald. Man berör också på ett uttalat sätt den oro och uppgivenhet som de som i första hand får möta konsekvenserna, i detta fall fäbodbrukare, kan känna.
När vi presenterar ”Fråga farmor” för vår fokusgrupp är den första kom-mentaren att det var oväntat att en text som utmålar rovdjur som så proble-matiska har producerats med medel från Naturvårdsverket. En synpunkt var att den var ensidig och inte särskilt nyanserad, en annan att ”ja, så här är det
i verkligheten, fast värre”. Man tyckte att det var bra att de negativa
konse-kvenserna för djurhållning och fäboddrift beskrevs, men man tyckte att inrikt-ningen på återberättande av historiska händelser och folksägner var onödig, man såg det som mer angeläget att berätta om konkreta effekter av rovdjur för dagens djurhållning och fäboddrift. Någon sa att man behöver väl inte gå tillbaka till artonhundratalet, man kan ju berätta om oss och vad vi har varit med om.
5.2.2 de fem stora rovdjuren – en bok för pedagoger
De fem stora rovdjuren är en lärarhandledning som följer samma pedagogiska och innehållsmässiga form som ”rovdjurskolan”, en aktivitet som utvecklats vid rovdjurscentrat de fem stora. Texten innehåller artfakta om rovdjur, infor-mation och diskussion om människan och rovdjuren och förslag på övningar och arbetsuppgifter som man kan arbeta med i skolan. I texten lyfts det ofta fram att rovdjur är något som olika människor tycker olika om, att rovdjuren kan ses både som problem och möjlighet och att det är viktigt att bilda sig en egen uppfattning. På insidan pärmen står det: ”Människan utrotade nästan
de stora rovdjuren från vårt land. Nu är de tillbaka. De orsakar konflikter och skapar möjligheter. Oavsett vad så har Sverige lovat bevara dem. Det är vi människor som bestämmer hur många rovdjuren skall bli och var de ska finnas. Hur vi skall leva tillsammans framöver, beror helt på vad vi väljer att tycka.” Detta synsätt återkommer på sidan 5, där syftet med rovdjurskolan
(och får man förmoda, lärarhandledningen) beskrivs: ”[A]tt öka skolelevers
kunskaper om de stora rovdjuren och på så vis ge eleverna möjlighet att skapa egna uppfattningar i rovdjursfrågan.” En annan bärande idé är att jämställa
människan med de andra fyra stora rovdjuren. I artfakta delen beskrivs män-niskan enligt samma mall som björn och lo, med fotavtryck och födoval.
I avsnittet om människan och rovdjuren diskuteras problem med och förut sättningar för samspel mellan människa och rovdjur, med underavsnitt om rovdjursforskning, rovdjurens konsekvenser på tamdjur, renar, hundar, jakt, ett avsnitt om rovdjur och rädsla, ett avsnitt om björnangrepp och ett om turism. Där ställs också frågan: ”Varför rovdjur?” I detta avsnitt för man ett ’å ena sidan och å andra sidan’ resonemang, t ex skriver man: ”Många finner
Däremot vet vi att stora rekreationsvärden går förlorade för jägar kåren på grund av rovdjuren och även andra intressegrupper drabbas negativt. /…/ [D]et är inte helt orimligt att värdena skulle ligga i närheten av varandra. Dilemmat ligger i att bestämma vems intressen som ska prioriteras högst.”
I avsnittet ”Rovdjur i skolan” ges exempel på övningar som lärare kan göra med elever för att initiera bra samtal om olika synsätt på rovdjursfrågan, till exempel ”aktivt lyssnande”, ”rollspel”, ”värderingsövningar”. På insidan av bakre pärmen står frågorna: ”Hur många ska de vara, var skall de finnas,
hur mycket skador får de orsaka och vem skall betala? Var drar vi gränsen och vems intressen väger tyngst? Vad tycker du?”
”De fem stora rovdjuren – en bok för pedagoger” är producerad av
Rovdjurs centret de 5 stora i samarbete med författare och fotografer, och innehållet är bearbetat i en referensgrupp med representanter för de intressen som påverkas av rovdjuren, jägare, fäbodbrukare och renskötare.
Fokusgruppen säger att de tycker att det är bra att olika perspektiv lyfts fram i texten och att man varit tydlig med att beskriva de för dem negativa konsekvenserna med rovdjur. Man ställer sig frågande till hur arbete om rovdjur i skolan skall bidra till att minska konflikterna. En deltagare tycker att följande textavsnitt är oriktigt och reproducerar en myt om rovdjur och jägare: ”Till skillnad från jägarna fäller vargarna framförallt älgkalvar. Detta
gör att de reproducerande djuren finns kvar och stammen påverkas mindre än om man dödar vuxna reproducerande djur.” Fokusgruppsdeltagaren menar
att jägarna idag är välutbildade och är väl medvetna om hur jakt skall bedri-vas för bra förvaltning av älgstammen, och att den i texten påstådda skillna-den i jaktinriktning mellan människa och varg är felaktig. Han tycker det är tråkigt och provocerande att informationsmaterial av det här slaget skildrar jägare på det sättet. En annan synpunkt är att man önskar att texten om de negativa konsekvenserna av rovdjur skulle beskrivas på ett mer konkret, levande och ”mänskligt” sätt. Man saknar berättelser om den konkreta var-dagen för jägare, hundägare och djurhållare i rovdjursområdet. Man tycker att till exempel följande textavsnitt, även om den är korrekt och beskriver de problem som de tycker skall beskrivas, saknar den konkretion som de tror skulle behövas för att de som själva saknar erfarenhet av rovdjur skall förstå varför de som bor i rovdjursområdet gör de ställningstaganden de gör: ”Även
om vargen inte orsakar några nationella nedgångar i älgstammen så kan vissa jaktområden påverkas mycket av vargens uttag. I en del områden ställs älg-jakten till och med in.” Fokusgruppen efterfrågar en text som visar hur den
inställda älgjakten påverkar människorna i området. Ett annat exempel på text som fokusgruppen tycker behöver kompletteras med konkreta berättelser är: ”Vargar står för de flesta angreppen, och många hundägare vill inte längre
släppa sina hundar i områden där det finns varg. Därmed försvåras den för många jägare så viktiga löshundsjakten.”
Vår slutsats av fokusgruppens respons på båda texterna är att de efterfrågar att deras eget perspektiv och erfarenhet av rovdjuren och rovdjurs förvaltningen skall vara representerad på ett tydligt och konkret sätt i infor mationsmaterial,
för att de skall tycka att informationen är trovärdig. Fokus gruppens reaktion synliggör en annan aspekt av informationsinsatser som konflikthanterings instrument: konstruktiviteten i konflikten ökar om alla aktörer erbjuds möjlig-het att delta i definition av trovärdig kunskap och produktion av information. Vi tror att denna iakttagelse kan generaliseras från trycksaks produktion till hela informationsanslaget.
6. Diskussion och värdering
av resultat
När vi har gått igenom de beviljade ansökningarna om anslag till informa-tions- och kommunikationsprojekt om stora rovdjur, så är det några trender som framträder som vi tycker är viktiga att diskutera. Vi har tittat på vilka organisationer som beviljats medel, vilka kommunikationsmetoder som används, och vilka målgrupper som anges. Vi har gått igenom slutrapporter för 20 utvalda projekt och granskat tre projekt närmare som framstår som intressanta. Vi vill diskutera följande iakttagelser:
• Bland de beviljade ansökningarna är det få dialogprojekt och många skol- och föreläsningsprojekt
• Målgrupperna allmänheten och skolbarn dominerar
• Kommunikationsplaneringen uppvisar brister i många projekt
• De som är inblandade i konflikter om rovdjur är underrepresenterade både som projektägare och som deltagare/målgrupp
• Ofta saknas resonemang om konflikt i kommunikationsplaneringen för projekten (inte alla) som finansieras av informationsanslaget; det är alltså inte klart vad man tänker sig att projektet skall bidra till, och följaktligen inte heller hur det skall ske.
• Från fokusgruppen som vi genomfört framgår att några av de aktörer som är oeniga med staten om rovdjurens förvaltning, jägare, hundägare och lantbrukare, anser att deras perspektiv saknas i rovdjursinformationen och att det gör att de tycker att trovärdigheten hos övrig information, och deras intresse att ta del av den, minskar.
Vi skall utveckla dessa iakttagelser och diskutera vad de betyder för informations anslagets möjligheter att nå de uttalade målen.
6.1 Få dialogprojekt och många skol-
och föreläsningsprojekt
I utlysningen av informationsprojekt anges att ett fokusområde är ”det
per-sonliga mötet och information genom dialog”. I en utvärdering av
informa-tionsanslaget 2007–2008, som publicerades 2009 anges att dialog och det personliga mötet är effektiva informationsmetoder. Ändå är det bara 3 projekt med dialoginriktning 2010 och 3 projekt 2011, att jämföras med 15 föreläs-ningsprojekt 2011, och 9 skolprojekt 2011. I en intervju säger en av hand-läggarna av informationsbidraget på Naturvårdsverket att den låga andelen dialogprojekt beror på att de har fått få ansökningar med dialoginriktning. Är det så att initiativtagare till informationsprojekt bedömer att föreläsnings-
och skolprojekt är effektivare metoder än dialog att nå målen (att minska konflikterna) än vad dialogprojekt är? Är det i så fall en riktig bedömning? Eller tänker man överhuvudtaget inte på dialog när man tänker på metoder för att minska konflikter kring rovdjur? Känner man sig osäker på hur man gör dialog? Finns det strukturella hinder i de organisationer som söker infor-mationsanslag som försvårar att driva dialoginriktade projekt? Vi tror att det kan vara en kombination av dessa orsaker. I internutvärderingen av ett av de dialogprojekt som faktiskt har genomförts indikeras att det finns struktu-rella hinder mot att arbeta med dialogprojekt i nuvarande arbetsorganisation. Länsstyrelsen skriver att man ”bedömer att det /…/ inte är tids- och
resurs-mässigt möjligt att arbeta med dialog /…/”, och man uppger att ett
kontinu-erligt arbete med dialog skulle kräva att man har personal som enbart arbetar med dessa frågor.
I vår läsning av projektansökningar och slutrapporter framstår det också som att det i organisationerna finns föreställningar om information och kom-munikation som aktiviteter där initiativtagaren förutsätts vara sändare av information. I ansökningar och rapporter skriver man om ”behovet av att
informera”, att ”sprida kunskap”, ”öka kunskap”, ”kunskapsförmedling”, ”väcka intresse”, ”tillgängligöra forskningsresultat”, ”belysa”, ”nå ut”. Detta
är uttryck som tyder på en idé om kommunikation som en asymmetrisk rela-tion, där man definierar sig själv som sändare; den aktiva parten, och andra som mottagare; den passiva parten. Det är den egna organisationen som är sändaren och som ser sitt eget behov av att informera, sprida kunskap, nå ut. Dessa uttryck beskriver inte de andra som några som har en egen drivkraft att efterfråga information, än mindre som några som kan tänkas bidra med information. För organisationer som tänker på kommunikation som en fråga om att nå ut, förmedla, väcka intresse etc ligger det inte så nära till hands att organisera dialog, som handlar om att se ömsesidiga behov av att såväl för-medla som lyssna; att nå ut, men också att själv nås av andras perspektiv.
Ett dialogprojekt innebär att man omformulerar rollen för projektinitiativ-tagaren från sändare till processledare, en koordinator vars egen agenda är att skapa förutsättningar för goda samtal mellan aktörer som är oeniga men som kan hjälpas till att lyssna på och förstå sina olikheter och likheter. Dialog tar sin utgångspunkt i de inblandade aktörernas tolkning av sin situation. En processledare skapar förutsättningar för andra att sända information. Detta bryter med de linjära sändarorienterade informationsplaneringsmodeller som är vanliga och intuitivt förståliga. Ett av de dialogprojekt som har genomförts inom informationsanslagets ramar har lett till att deltagande jägare, som själva uppger att de tidigare hade lågt förtroende för naturvårdsmyndigheten, efter dialogprojektet säger att de förstår länsstyrelsen bättre och att de tycker att länsstyrelsen lyssnade på dem och att det är bra. Det låter som att projekt av det slaget är vad som behövs för att nå målet att ”minska konflikterna”.
Vid utvärderingen av två av de trycksaker som finansierats med infor-mationsanslaget iscensattes en fokusgrupp, med jägare, hundägare och lant-brukare från Malung. Gruppen uppskattade i stor utsträckning det generella
innehållet i de båda texterna, men uttryckte att de önskade mer konkreta, nutida och verklighetsbaserade berättelser om hur det är att leva och verka i rovdjursrevir. Vi tolkar det som att de efterfrågar plattformar där deras perspektiv och erfarenhet ges ett legitimt utrymme, dvs de efterfrågar ett dialogprojekt.
I ansökningar och slutrapporter finns det också skrivningar som indikerar förståelse för detta. Man skriver om ”Mötesplatser för dialog”, ”förbättra
kommunikationen”, ”utbyte av erfarenheter”. Det finns dialogprojekt, men
det sändarorienterade perspektivet dominerar, både i text och handling.
6.2 Målgrupperna allmänheten och
skolbarn dominerar
De vanligaste angivna målgrupperna i ansökningar om informationsan-slag är ”barn i skolan” och ”allmänheten”. 26 ansökningar anger ”barn
i skolan” som målgrupp, ”allmänheten” förekommer i 22 ansökningar.
Andra mål grupper som förekommer, men i avsevärt mindre omfattning, är viltförvalt ningsdelegationerna (9 ansökningar), besökare vid rovdjurscentra (9 ansökningar), tamdjursägare (7 ansökningar), jägare (5 ansökningar). Den starka betoningen av målgrupperna ”allmänheten” och ”barn i skolan” tycks inte bottna i en kommunikationsstrategisk analys. Det finns inte i ansökningshand lingar eller i underlagen för informationsanslaget någon problem analys som visar att det enklaste sättet att nå syftet ”att minska
kon-flikterna” är att planera kommunikationsaktiviteter med ”allmänheten” och ”barn i skolan”. Vi utesluter inte att en analys skulle kunna komma fram till
det, men vi kommer att lägga fram några problem som är förknippade med att dessa två kategorier dominerar så bland målgrupperna. Vår kritik hand-lar om två huvudfrågor: i) målgruppsavgränsningarna allmänheten och barn i skolan har begränsad användbarhet vid kommunikationsstrategiskt arbete; denna målgruppsavgränsning ger inte mycket ledning till beslut om hur kom-munikationen skall utformas. ii) det är inte tydliggjort hur kommunikations-aktiviteter som vänder sig till allmänheten och barn i skolan skall bidra till målet att minska konflikter; är dessa målgrupper verkligen relevanta?
Syftet med att i kommunikationsstrategiskt arbete identifiera målgrupper är att man med kännedom om målgruppens gemensamma egenskaper skall kunna avgöra vilken form och vilket informationsinnehåll som svarar mot målgruppens behov och förutsättningar. Det förutsätter att målgruppen har några i sammanhanget påtagliga likheter, att målgruppen är någorlunda smal och välavgränsad, samt att gruppen skiljer sig från andra kategorier. Så är det inte med kategorierna ”allmänheten” och ”barn i skolan”. Båda katego-rierna kännetecknas av att man kan vänta sig att spridningen i kunskapsnivå och inställning till rovdjur och förvaltning är större eller lika stor inom kate-gorierna som mellan dessa kategorier av människor och andra kategorier av människor. ”Allmänheten” anses i kommunikationsplaneringssammanhang
vara en mycket svag (men vanligt förekommande) målgruppsdistinktion, som ger föga ledning kring vilken information som är relevant och vilket format som är lämpligt. Om man hårdrar så betyder en angivelse av ”allmänheten” som målgrupp att man inte vet vem som kommer och därmed inte heller vilka förutsättningar och behov de har och därmed inte heller hur man skall anpassa form och innehåll till deras situation. Att så många projekt anger ”allmänheten” som målgrupp kan tyda på att man inte har tagit kommunika-tionsplaneringen på allvar, utan snarare har planerat informationsprojekten utifrån sitt eget behov att producera information än utifrån en analys av mål-gruppens förutsättningar och behov.
Det kan finnas situationer där man av olika anledningar inte kan avgöra vem som tillhör målgruppen, eller inte vill begränsa sig avseende grupp, till exempel för att en precisering skulle kunna uppfattas som att man utesluter aktörer från tillgång till information. ”Allmänheten” kan då vara en korrekt beskrivning i kommunikationsplaneringen, men då bör man vara uttrycklig med vad det innebär i kommunikationsplaneringen: vi vet då inte vilka behov och förutsättningar de som kommer att delta i kommunikationsprocessen har, och vi måste anpassa form och innehåll till den osäkerheten, till exem-pel genom att i kommunikationen bygga in interaktivitet, där deltagarna kan efterfråga innehåll och påverka formen. Vi har inte sett några sådana anpass-ningar i de rovdjursinformationsprojekt som uppger att de vänder sig till allmänheten.
”Skolbarn” är en avsevärt mer distinkt målgrupp än ”allmänheten”, och medlemmarna i målgruppen har en mängd förutsättningar gemensamt, fram-förallt då det faktum att man går i skolan och att man därmed är tillgänglig för de aktiviteter som skolan organiserar och för den information som skolan väljer att förmedla. Däremot kan skolbarn inte anses vara en påtagligt relevant målgrupp då det uttalade målet med informationsanslaget är att minska kon-flikterna kring rovdjur. Man kan misstänka att det som gör skolbarn intres-sant som målgrupp för rovdjursinformation är att de redan befinner sig i en organiserad lärandeverksamhet, och att de inte behöver motiveras på individ-nivå att delta i informationsaktiviteten, det räcker att motivera skolan. Det är också troligt att barns intresse, engagemang och förmåga att ge feedback till pedagoger gör att skolprojekt är roliga att arbeta med och känns lyckade. Flera av slutrapporterna uppger att både skolpersonal och barn har varit nöjda med de aktiviteter som gjorts. Emellertid är väl genomförda och upp-skattade lärandeaktiviteter inte samma sak som att man har nått, eller ens bidragit till, målet att minska konflikterna.
Det finns ingen egenskap hos kategorierna ”allmänhet” och ”barn i
skolan” som, i relation till informationsanslagets övergripande mål,
motive-rar att informationsprojekten riktas särskilt mot dem. Ingen av kategorierna allmänhet och skolbarn är på något uttalat sätt inblandade i konflikter kring rovdjursförvaltning, och har inte heller utmärkt sig när det gäller att uppvisa låg (eller hög) förståelse för rovdjursförvaltningen.
