Syftet med denna uppsats var att analysera hur politiska partier i Sverige ser på civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen. Jag har analyserat Socialdemokraternas, Moderaternas och
Sverigedemokraternas politik inom området det senaste fem åren. Jag har konstaterat att partiernas politik på området har tydliga kopplingar till deras ursprungliga ideologier.
Socialdemokraternas socialistiska grund och historia som ett folkrörelseparti visar sig tydligt i deras civilsamhällspolitik som förordar ett fritt civilsamhälle som ger människor möjligheter att påverka samhället utvecklingen och föra upp frågor på dagordningen. De är av uppfattningen att mångfald av idéer och kulturer berikar en sund demokrati. Socialdemokraterna delar än idag synen på civilsamhället som värdeskapare och opinionsbildare. Civilsamhället finns till för sina medlemmars skull och de agerar fritt från statlig påverkan. Detta är delar som genomsyrar den klassiska socialdemokratiska civilsamhällsregimen. Socialdemokraterna har dock under senare år influerats av tankarna inom den liberala välfärdsregimen och ser gärna civilsamhället som en
42 serviceproducent.
Moderaternas politik påminner mycket om den liberala civilsamhällsregimen där civilsamhället är välgörare som fungerar som ett komplement till det offentliga gärna i form av slutna
överenskommelser. Civilsamhället består av volontärer som vill hjälpa sina medmänniskor. Moderaterna har även inslag av civilsamhället som värdeskapare då de ser stora värden i att människor organiserar sig och bedriver meningsfulla aktiviteter för sina medlemmar.
Moderaternas konservativa rötter avspeglar sig i deras vilja att vårda goda traditioner så som kyrkans välgörenhetsarbete. Moderaterna ser inga större problem med att volontärer utför arbete som det offentliga skulle kunna utföra. De anser dock att staten har en viktig roll i att samordna det hela genom överenskommelser mellan det offentliga och civilsamhällets aktörer. Även detta går att härleda till konservativa idéer om att statens roll är att skapa harmoni vilket också
stämmer överens med Moderaternas motstånd mot föreningar som bedriver propaganda.
Konservatismen vill inte se några revolutionära tendenser och anser till skillnad från socialismen att uppror inte leder till något gott för samhällsutvecklingen.
Sverigedemokraternas politik stämmer inte riktigt in på någon av de idealtyper som används i analysen. Sverigedemokraterna ser ett värde i idrottsföreningar och friluftssällskap där aktivitet bidar till att förbättra den fysiska folkhälsan. För övrigt är Sverigedemokraternas politik
begränsande av civilsamhällets självständighet. Sverigedemokraterna vill inte se
civilsamhällsaktörer som driver en egen politisk agenda eller som avviker från svenska eller västerländska värderingarna. Sverigedemokraterna politik på området har tydliga inslag av fascismens grundtankar om att makten utgår från en ledares godtycke som är överordnat folket. Fascismen vill stärka tanken om en nation och kultur och staten bör inrättas så den omöjliggör sociala konflikter. Sverigedemokraternas vilja till att bevara kyrkor och inrättande av lokala kulturlotsar stärker kopplingen till fascismens idéer om att mångfald inte är av goda för nationens utveckling. Dessa inslag i Sverigedemokraternas politik skiljer sig avsevärt från de andra två partiernas politik på området. Deras vilja till att styra civilsamhällets värderingar och kulturyttranden är avvikande från alla de idealtyper för civilsamhället som används i min analys.
43
förenar samtliga partier är synen på civilsamhället som en viktig del i den fysiska folkhälsan. Alla tre partierna lyfter vikten av idrottsföreningar och att dessa föreningar gör en viktig insatts för folkhälsan och gemenskapen.
Skillnaderna, som framkommer i analysen, mellan Socialdemokraterna och Moderaternas politik på området kan förklara den tvetydighet som återfinns i den nationella överenskommelsen mellan civilsamhället och staten. Civilsamhället ska enligt överenskommen axla samtliga idealtyper som används i denna uppsats. Det mångfasetterade uppdraget harmoniserar dock inte så väl och civilsamhällets serviceproduktion riskerar att inskränka dess självständighet.
Sverigedemokraternas politik på området har inte fått genomslag i riksdagens eller regeringens beslut. Civilsamhällsaktörer som Forum ser oroväckande på Sverigedemokraternas önskade inskränkning på civilsamhällets autonoma särart. Uppsatsens analys av de politiska partiernas civilsamhällspolitik ger en bättre förståelse till de många uppdrag som civilsamhället i dagens Sverige förväntas axla.
5.2 Avslutande diskussion
Civilsamhällets många ansikten återfinns, precis som jag skrev i inledningen av uppsatsen, både i tidigare forskning och i de offentliga dokument som antagits de senaste decennierna. Uppsatsens resultat visar att denna mångfasetterade bild av civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen kan härledas till de analyserade partiernas relativt stora skillnader i ideologiskt ursprung. Jag kan se att den tredje generationens samhällsstyrning som Hedlund och Montin beskriver influerat inte bara Moderaternas politik utan också Socialdemokraterna som står med ett ben i den
socialdemokratiska civilsamhällsregimen med folkrörelsen som motto och ett i den liberala civilsamhällspolitiken som påminner om den interaktiva samhällsstyrningen som är tongivande i den tredje generationens samhällsstyrning. Det skulle vara givande att genomföra en studie där det studeras om eller hur civilsamhällets självständighet påverkas av den utökade samverkan med det offentliga. Det skulle också vara intressant att i en kommande studie granska hur civilsamhället själv ser på det mångfasetterade uppdraget samt om de anser att de verkar för allmänintresset eller särintresset.
44 Sverigedemokraternas politik, där civilsamhällets roll i större utsträckningen än i dag är styrd av staten, har ännu inte fått genomslag i real politik. Kanske kommer deras politik föra oss in på den fjärde generationens samhällsstyrning där staten bestämmer vilka värderingar som civilsamhället ska agera utifrån. Detta skulle enligt min mening dock starkt begränsa Sverige som demokrati. Civilsamhällets självständiga särart är av stort värde för ett demokratiskt land. Det skulle också riskera att minska befolkningens kunskap om demokrati då de självständiga
civilsamhällsaktörerna ofta agerar som en demokratisk skola för sina medlemmar.