Utifrån studiens framkommer ett behov av ökad kunskap om BMSI. Ett problem som framkommer är att det svårt att utreda om det förekommer och det förutsätter ett gott samarbete med andra aktörer då det inte finns någon tydlig sambandsprofil samt att socialsekreterare inte har den medicinska utbildning som krävs. I tillägg är detta ett problem som påverkar hela barnets omgivande system utifrån systemteorin. Vidare framkommer det i enkäten att det finns de socialsekreterare som upplevt att de har arbetat med kollegor som inte tror på att denna problematik finns samt att läkare är lärda att tro på patienten och dennes anhöriga och inte ifrågasätta olika symtom. Läkare tenderar att inte alltid anmäla oro till socialtjänsten. Det finns behov av en ökad kunskap och ökat samarbete mellan olika aktörer, vilket både respondenter och
forskning lyfter. En anledning till att öka kunskapen om BMSI är att barn ska ses som ett offer för misshandel och därmed ges möjlighet till att få den hjälp barnet är i behov av då detta påverkar barnet både på kort och lång sikt. Om fenomenet skulle ses på som misshandel och inte en diagnos kanske det skulle bidra till att rättssystemet skulle ta det på allvar och offren som blir utsatta skulle ges möjlighet till att få bekräftelse på att det övergrepp som dem varit med om tas på allvar.
Det finns behov av en större och mer omfattande studie med offer som varit utsatta för BMSI. Genom att ta del av deras erfarenheter av kontakten med myndigheter och sjukvården kan det bidra till en ökad kunskap om offrets perspektiv. En sådan studie hade kunnat öka förståelsen men även bidra med att förbättra utredningsarbetet och utveckla insatserna som syftar till att hjälpa offret.
REFERENSLISTA
APSAC. (2017). Practice Guidelines Munchausen by proxy: Clinical and Case Management Guidance. Hämtad den 3 februari 2018 från
https://docs.wixstatic.com/ugd/4700a8_89b1aa4bae954798b5ce62fc70f0c302.pdf Bass, C., & Glaser, D. (2014). Early recognition and management of fabricated or induced
illness in children. The Lancet, 383(9926), 1412–1421.
Bodegård, G. (2001). Munchausen by proxy syndrome. When a parent who seems to engaged falsifies symptoms of his child. Läkartidningen, 98(19), 2294–2296.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2. uppl. ed.). Malmö: Liber. Brottsförebyggande rådet. (2017). Barnmisshandel. Hämtad den 9 februari 2018 från
https://www.bra.se/brott-och-statistik/statistik- utifranbrottstyper/barnmisshandel.html
Cardona, L., & Asnes, A. (2019). Disclosure of caregiver-fabricated illness to a child: A teambased approach to communicating with pediatric patients. Clinical Child
Psychology and Psychiatry. 4(2019). 1-9.
Cocozza, M. (2013). Barn far illa!: en analys av bristerna i samhällets familjebygge. Stockholm: Carlsson.
Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda. 1:
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder (2. uppl). Lund:
Studentlitteratur.
Flaherty, E. G., & Macmillan, H. L. (2013). Caregiver-Fabricated Illness in a Child: A Manifestation of Child Maltreatment. Pediatrics (Evanston), 132(3), 590–597. https://doi.org/10.1542/peds.2013-2045.
Healy, K. (2005). Social work theories in context: creating frameworks for practice. Houndmills, Basingstoke, Hampshire: Palgrave Macmillan.
Lucas, S., & Otterman, G. (2016). Barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser (Münchhausensyndrom by proxy). Hämtad den 29 januari 2018 från
http://www.rikshandbokenbhv.se/Texter/Barn-som-far-illa/Barnmisshandel-genom-
sjukvardsinsatserMunchhausen-syndrom-by-proxy/
Lundin, B., & Croner, S. (2001). Barnmisshandel genom förfalskning av symtom. Läkartidningen, 98, 2302–2311.
Meadow, R. (1977). Munchausen syndrome by proxy the hinterland of child abuse. The
Lancet (British Edition), 310(8033), 343–345. https://doi.org/10.1016/S0140-
6736(77)91497-0.
Mercer, S., & Perdue, J. (1993). Munchausen Syndrome by Proxy: Social Work's Role. Social
Work, 38(1), 74–81.
Ozdemir, D. F., Yalçın, S. S., Akgül, S., Evinc, Ş. G., Karhan, A., Karadag, F., Odabaşı, A. B., Teksam, Ö., Yıldız, İ., Kanbur, N., Ozmert, E., Derman, O., Tümer, A. R., Atik, H., İnce,
T., Yurdakök, K., Gokler, B., & Kale, G. (2015). Munchausen by Proxy Syndrome: A Case Series Study from Turkey. Journal of Family Violence, 30(5), 661–671. https://doi.org/10.1007/s10896-015-9700-3.
Parrish, M., & Perman, J. (2004). Munchausen Syndrome by Proxy: Some Practice
Implications for Social Workers. Child and Adolescent Social Work Journal, 21(2), 137-154.
Payne, M. (2015). Modern teoribildning i socialt arbete (3., svenska utg). Stockholm: Natur & kultur.
Roesler, T. (2018). Medical Child Abuse: What Have We Learned in 40 Years? Current Treatment Options in Pediatrics, 4(3), 363–372.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Hämtad den 29 januari 2018 från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-
lagar/dokument/svenskforfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453. Sheridan, M. (2003). The Deceit Continues: An Updated Literature Review of Munchausen
Syndrome By Proxy. Child Abuse & Neglect: The International Journal, 27(4), 431– 451.
Socialstyrelsen. (2014). Barn som far illa eller riskerar att fara illa. En vägledning för hälso- och sjukvården samt tandvården gällande anmälningsskyldighet och ansvar. Hämtad den 29 januari 2018 från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19528/2014-10- 4.pdf.
Socialstyrelsen. (2015). Handläggning och dokumentation inom Socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2001:72. Barnmisshandel: Att förebygga och åtgärda. Stockholm.
Talsma, M., Bengtsson Boström, K., and Östberg, A.-L. (2015). Facing suspected child abuse - what keeps Swedish general practitioners from reporting to child protective
services? Scandinavian Journal of Primary Health Care, 33(1), 21–26. https://doi.org/10.3109/02813432.2015.1001941.
UNICEF. (2009). Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter. Hämtad den 9 februari 2018 från https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten.
UNICEF. (2017). Handbok för socialsekreterare: om barnrättsperspektivet från
förhandsbedömning till avslutad utredning. Göteborgstryckeriet.
Yates, & Bass. (2017). The perpetrators of medical child abuse (Munchausen Syndrome by Proxy) – A systematic review of 796 cases. Child Abuse & Neglect, 72, 45–53. Öquist, O. (2008). Systemteori i praktiken: konsten att lösa problem och nå resultat. (3.,
omarb. uppl.) Stockholm: Gothia.
BILAGA A; INTERVJUGUIDE
Kan du berätta kort om BMSI?
Hur många fall av BMSI har du misstänkt de senaste 10 åren?
Kan du ge något exempel?
Hur många orosanmälningar har du gjort de senaste 10 åren? Har du polisanmält några av fallen?
Om inte, varför valde du att inte göra det?
Hur tycker du att samverkan funkar mellan sjukvård och socialtjänst? Hur tycker du att samverkan funkar mellan sjukvård och polisen?
Vad anser du är den största problematiken med ärenden där det förekommer misstanke om BMSI?
Hur kan den/de problemen lösas? (Genom nya lagar?) Varför tycker du det?
Tror du att läkare ibland låter bli att anmäla vid misstanke?
Om ja, varför?
Vad är viktigt att tänka på under en utredning för att lyckas fånga upp BMSI? Gör ni en orosanmälan innan ni berättar om misstanken för föräldrarna? På vilket sätt skadas barnen i denna typ av misshandel kortsiktigt?
På vilket sätt skadas barnen i denna typ av misshandel långsiktigt? Vad finns det för behandling i Sverige för offret?
BILAGA B; MISSIVBREV
Undersökning om medicinsk barnmisshandel (BMSI)
Vi är två socionomstudenter från Mälardalens högskola i Eskilstuna och just nu skriver vi vårt examensarbete.
Medicinsk Barnmisshandel innebär att en förälder eller annan vårdare uppger att ett barn är sjukt.
Förövaren beskriver symtom eller sjukdomstecken hos barnet och kräver undersökning. I extrema fall framkallar förövaren även symtom hos barnet, genom exempelvis förgiftning. Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares uppfattning av förekomsten av ärenden där misstanke om barnmisshandel genom sjukvårdsinsatser (även kallat Münchausen syndrom by Proxy) finns.
Vi undersöker i vilken omfattning socialsekreterare upplever att detta fenomen förekommer samt vad utgången varit i dessa ärenden.
Enkäten omfattas av 12 frågor, och beräknas kunna besvaras på cirka 10 minuter.
Det är frivilligt att delta i denna studie, du kan välja att avbryta ditt deltagande när som helst, fram tills dess att arbetet är betygsatt.
Vi kommer inte samla in några uppgifter om dig som kommer kunna spåras till dig på något sätt, allt kommer vara anonymt. De svar du lämnar i enkäten kommer endast användas till forskningen för detta arbetet.
Du är välkommen att kontakta oss eller vår handledare, Munir Dag om du har några frågor om enkäten eller vårt arbete.
Tack så mycket på förhand! Med vänliga hälsningar
Carolina Mellin: cmn15007@student.mdh.se Handledare: Munir Dag: munir.dag@mdh.se
BILAGA C; ENKÄT
Box 883, 721 23 Västerås Tfn: 021-10 13 00 Box 325, 631 05 Eskilstuna Tfn: 016-15 36 00