Det är nu dags att ställa samman svaren på de frågor jag ställde i början av uppsatsen. För det första, eftersom uppsatsen grundar sig på muntliga berättelser från brottsoffer samt artiklar i lokalpressen på Gotland, frågade jag hur dessa berättelser utformas och om det fanns skillnader i utformningen av dessa.
43 En människa äger sin värld i kraft av sitt språk.
Vid analysen fann jag att båda informanterna vävde in sin livsberättelse i sina
traumaberättelser. Med sin levnadshistoria försöker berättaren förklara världen och berätta sin självbild (A. Johansson, 2005). Man tar fram det mest betydelsefulla.
Genreväxlingen mellan livs- och traumaberättelse förstärker traumaberättelsen som sätts in i ett nytt sammanhang. Hela berättelsen förstärks och får mer kraft. Helheten kommer att utgöra en växlingsrik komposition med traumat satt i ett livssammanhang. Genreväxling är en berättarteknik man funnit hos de isländska sagorna (Bauman, 1986).
Vad minns man, vad innehåller berättelserna? Först och främst minns båda brottsoffren olika kroppsupplevelser med förstärkta sinnesintryck. Syn, hörsel och beröring under själva skeendet blir kvar i minnet. Den ansiktslöse förövaren sätter sina spår hos Maja och följer henne bokstavligen överallt. Hon blir rädd för allt och alla. Enligt psykologisk teori kränker våld individens integritet och går över de mest privata gränserna till en människas kropp. Hennes självkänsla försvagas och hon känner sig utelämnad till andras godtycke. Detta framgår i samtalet och bekräftas även av psykologisk forskning. Till saken hör att ett nytt trauma aktualiserar tidigare trauman. Denna process benämns överdeterminerad
krisupplevelse inom psykologin. Båda informanterna upplevde detta. Maja minns ett
utomkvedshavandeskap med barnet som dog i hennes moderliv. Malin minns hur exmannen satte eld på deras gemensamma bostad. Själva berättandet väcker också andra minnen till liv och får en människa att komma nära sina upplevelser av smärta och lidande. Berättaren går in i en diskursivt konstruerad roll som brottsoffer i synnerhet inför en lyssnare som är någon form av hjälpare. En polis eller en journalist kan sannolikt få en något annorlunda
utformning av rollen som brottsoffer. Inför polisen blir den brottsutsatte även ett vittne till brott. Inför en journalist vill man sannolikt ge mycket information. Inför läkaren beskriver man troligtvis olika symtom för att bli botad.
Samtidigt kan dock berättandet skapa distans och hjälpa individen att bearbeta och återfå balans, harmoni och självförtroende.
När det gäller autenticitet har man undersökt vittnens trovärdighet och kunnat konstatera, att ju mer samstämmiga två olika uttalanden om samma händelse är, desto större
44
sannolikhet är det för att uttalandet har blivit producerat, än för att det är en sann utsaga. Sanningarna kan vara flera, men lögnen är bara en. En historia som upprepas verkar inlärd. Maja varierar sin berättelse. Men trots att Malins berättelse är lika var gång, är den ändå troligtvis sann. Hon har berättat den så många gånger. Hon blir också hela tiden påmind om händelserna genom att vistas i samma miljö och återse sina plågoandar upprepade gånger.
För det andra, hur beskriver lokalpressen samma händelser? Våldtäkten beskrivs på ett sådant sätt att Maja försvinner som person. Ingen tidning har intervjuat Maja. Tidningarna beskriver brottplatsen och polisarbetet. Grannarna får beskriva sina upplevelser. Våldet tonas ned. Mellan raderna anar jag en önskan att bevara idyllen Gotland oförstörd.
Malin har själv medverkat i tidningarna och hennes berättelse överensstämmer i stort sett med deras. Mellan raderna i hennes fall misstänker jag ett engagemang hos journalisterna för att Malin är rullstolsburen och för att hon uppträder modigt genom att förfölja sina plågoandar vid ett tillfälle.
Polisens frånvaro påpekas. Men även i de artiklarna skyddar man indirekt platsen Slite och dem som bor där. Denna företeelse att schablonisera förorten beskrivs av (E. Johansson, 2005). Men oftast beskrivs negativa faktorer knutna till förorten, inte som hos
gotlandspressen, där man indirekt idylliserar både Gråbo och Slite, eller förbigår dem med tystnad.
För det tredje, finns det skillnader eller likheter mellan brottsoffers berättelser och tidningarnas berättelser av samma händelse?
I analysen av den personliga berättelsen urskiljer man förutom handling, olika återkommande teman, vändpunkter och mönster. En viktig skillnad i förhållande till tidningens artikel är att individen berättar, inifrån sin upplevelse, i jagform och tidningen beskriver utifrån i tredje person. För individen är syftet att skapa ordning i sitt kaos. Medan
tidningen snarare vill betona det katastrofala, för att fånga intresse och för att eventuellt sälja fler lösnummer.
Form och språk. Berättartekniskt skiljer sig tidningstexten genom att det är en yrkesman som skriver, en journalist. Journalister är olika intresserade av att återberätta andras berättelser. I uppsatsen En riktig våldtäkt, beskriver Sandberg hur media bevarar schabloner genom att
45
vara en berättarröst, som är en representant för det offentliga etablissemanget. Vidare är språket distanserat, kyligt, objektiverat med olika fackuttryck. Man beskriver brottsplats och olika polisinsatser. I princip försvann både våldtäktsoffer och förövare när det gäller Maja. Nyheter skapas. Alla våldtäkter blir inte ens nyheter. De måste vara grova för att skildras, skriver Sandberg. Nyhetsredaktionerna har makt att underblåsa eller motverka fördomar och attityder menar Sandberg vidare. Men troligen är nyhetsrapportering det närmaste sättet som de flesta av oss kommer i kontakt med grovt våld. Detta kan bidra till läsarnas distans till händelserna. Läsaren kan välja att tro eller icke tro på det som skrivs i tidningen.
När det gäller språket så innehåller brottsoffrens berättelser fler detaljer och dimensioner tillsammans med känslouttryck. När en människa berättar blir hon personlig och kan berätta om kroppsliga besvär och känslor kring dessa. Hon kan berätta om sin ålder, sin död och eventuell depression. Det förekommer många personliga pronomen framförallt i jagform. Man använder många adjektiv. Vidare använder hon metaforer för att ge lyssnaren bilder som förtydligar det man berättar.
Tidningarnas språk är kyligare och sakligare. Tidningen använder ofta tredje person singularis eller pluralis. Malin blir ” kvinna i rullstol, hon jagades av bilist. Det har handlat om sten- och äggkastning och de slängde smällare”. Men artiklarna om Malin och hennes egen berättelse stämmer ganska väl överens.
I den ursprungliga formuleringen av syften ingick inte en jämförelse mellan olika
analysmetoder. En sådan jämförelse får utgöra ett fjärde syfte eftersom jag har använt olika analysmetoder för de olika berättelserna.
Den mest detaljerade analysmetoden är Mischlers m. fl. som användes vid analysen av Majas text. Den metoden analyserar språket noggrant. Man noterar olika pronomen, verbformer och metaforer. Intrigens form bestäms. Man analyserar interpersonella relationer inom och utanför själva berättelsen. Sociala positioner mellan berättare och lyssnare är ämne för studium. Man ser också på vändpunkter i berättelsen.
Den av Palmenfelt beskrivna metoden som grundar sig på (Young, 1987) liknar i viktiga delar Mischlers m. fl. metod. Den användes vid analys av tidningstexterna. Det nya perspektiv som tillkommer är begreppet berättelsevärld. Med det menas att inom samma berättelse
46
kan finnas flera berättelsevärldar. Men även själva berättandet blir en berättelsevärld. Berättelsevärldar inom berättelsen karaktäriseras av geografi/platser,
kronologi/tidsaspekter, emotioner, aktörer och händelser. I tillägg till detta beskriver
Palmenfelt det han kallar mental geografi. Med det menar han en beskrivning av berättarens bild av den mentala och emotionella strukturen i den berättade världen. Detta ger
berättandets tonläge d.v.s. den stämning som berättaren i sin roll väljer att ge berättelsen. Till detta kommer berättarens attityd, som betecknar den hållning berättaren, som person, intar i förhållande till berättelsen.
Vid betraktande av de två beskrivna modellerna bedömer jag Labovs modell, som är den tredje analysmetoden, som ett slags grundmodell som vidareutvecklats i de två andra modellerna. Labovs grundläggande aspekter är hur olika satser i en berättelse för
handlingen framåt och ger svar på frågorna vem, var, när och vad. Till slut finns en coda/ en slutkläm som beskriver varför berättelsen berättas och att den är slut. Med denna modell analyserades Malins text.
Jag tycker mig se skillnader i huvudsakligt fokus mellan modellerna. Mischler m.fl. samt Palmenfelt fokuserar berättaren och Labov fokuserar berättandet.
Till slut beskriver jag vilka funktioner de olika typerna av berättelser fyller. Att minnas och berätta ger ett brottsoffer möjlighet att orientera sig i sitt kaos som uppstått orsakat av våldet. Berättandet underlättar bearbetningen av det inträffade. Identiteten kan
återerövras. Lidandet minskar genom att uttalas och kommuniceras till andra. Berättande liknar krissamtal i en terapisituation.
Berättandet gör att man på nytt kan ta plats och få en position i sitt eget liv samt återfå sin individuella och kulturella identitet. Genom våld och kränkning har man förlorat fotfästet.
För tidningen fyller händelsen funktionen att ge material till en artikel. Bra artiklar gör att tidningen säljer bättre, framförallt lösnummer. Artiklar informerar om vad som sker i samhället. Journalisten kan ha ett budskap och kan vinkla information. Men det finns olika lojaliteter. De här beskrivna händelserna har man velat tona ned. Man vill bevara synen på Gotland som en idyll och sommarparadis för turister. Brottsstatistiken visar dock att Gotland tillhör genomsnittet när det gäller anmälda brott.
47
SAMMANFATTNING
Syftet med uppsatsen är att studera likheter och skillnader mellan brottsoffers berättelser och vad tidningarna berättar om samma händelser. Narrativ teknik och analysmetod beskrivs.
Brottsoffer har oftast utsatts för olika former av våld. I ett teoriavsnitt redogör jag för olika tankar om våld samt om våld.
I studien har ingått två kvinnliga brottsoffer. Den ena kvinnan har varit utsatt för våldtäkt och den andra för trakasserier.
Studien är avgränsad till Gotland och till den lokalpress som finns där och de tidningarnas berättelser har jämförts med brottsoffrens berättelser.
Det handlar om två olika berättelseformer och en jämförelse har gjorts för att belysa likheter och skillnader. Tidningarna rapporterar och människor ger oss levnadsberättelser.
En analys av de faktorer som skapar skillnaderna har gjorts.
De två berättelseformerna, individberättelsen och tidningsberättelsen, fyller olika funktioner. Informanterna berättade för att återfå balans i tillvaron. Genom att berätta återfår berättaren harmoni, i sin inre värld. Både den individuella och kulturella identiteten skakas om vid allvarliga integritetskränkningar. Genom att spegla sitt liv och de obehagliga händelserna i berättelseform, får berättaren distans och förståelse, och skapar en
helhetsupplevelse, som bättre kan integreras i ett fortsatt liv. I kraft av sitt språk blir individen ägare till sin värld.
Tidningarna vill bevara lugnet i lokalsamhället. Gotland är en vacker turist ö. De här beskrivna händelserna har man velat tona ned. Journalister har också uppdragsgivare som önskar bra artiklar med säljande innehåll. Intresseväckande innehåll, som säljer, har ofta katastrofens kännetecken. En katastrof får därmed en annan betydelse för individen än för tidningen.
48
En kort jämförelse görs mellan de olika analysmetoderna som använts. Vid denna jämförelse bedömde jag Labovs modell, som ett slags grundmodell för berättelseanalys, som i huvudsak fokuserar själva berättandet, som process. Palmenfelts och Mischlers metoder bygger vidare på den metoden, och har sinsemellan likheter, men med mera detaljerade analyser av själva berättelsen. Man analyserar språket, formen, interpersonella relationer, inom och utanför, berättelsen. Dessutom beskriver Palmenfelt olika berättelsevärldar inom en och samma berättelse. En berättelsevärld karaktäriseras av plats, kronologi, emotion, aktörer och händelser. Palmenfelt beskriver vidare det han kallar mental geografi. Med det menar han berättarens bild av den mentala och emotionella strukturen, i den berättade världen, den stämning, berättaren väljer att ge berättelsen. Till detta kommer berättarens attityd, som betecknar den hållning, berättaren, som person, intar i förhållande till berättelsen.
REFERENSER
Transkriptioner av samtal med två informanter.
Tryckta källor
Bauman Rickard, 1986. Story, performance and event. Contextual Studies of Oral Narratives. Cambridge/London: Cambridge University Press.
De Beauvoir Simone, 1949. Det andra könet. Stockholm: Norstedts.
Blehr Barbro, 2001. Kritisk etnologi. Artiklar till Åke Daun. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Bourdieu Pierre, 1999. Den manlige dominansen. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Connell R.W., 1999. Maskuliniteter. Uddevalla: Daidalos.
Crafoord Clarence, 1994. Människan är en berättelse. Stockholm: Natur och kultur.
Ehn B & Löfgren O, 1996. Vardagslivets Etnologi. Reflektioner kring en kulturvetenskap. Stockholm: Natur och kultur.
Ekström Simon, 2002. Trovärdighet och ovärdighet. Avh. Stockholm: Gidlunds förlag.
49
Hansen Kj & Salomonsson K(red), 2001. Fönster mot Europa. Platser och identiteter. Lund: Studentlitteratur.
Johannisson Karin, 2001. Kroppens tunna skal. Stockholm: Norstedts.
Johansson Anna, 2005. Narrativ teori och metod. Avh. Lund: Studentlitteratur.
Johansson Emma, 2005. Förortens paradox. En kritisk analys av mediala representationer. D- uppsats. Linköping: Institutioner för tematisk utbildning och forskning.
Kaivola-Bregenhöj Annikka, 1996. Narrative and narrating. Variation in Juho Oksanens Storytelling. Helsinki: Academia Scientiarium Fennica.
Labow William, 1972. Language in the inner city. Philadelphia: University of Pennsylvania Press.
Lövkrona Inger(red), 2001. Mord, misshandel och sexuella övergrepp. Historiska och Kulturella perspektiv på kön och våld. Lund: Nordic Academic Press.
Marander-Eklund Lena & Illman Ruth(red), 2001. Känslornas koreografi. Refeltioner kring känsla och förståelse i kulturforskning. Hedemora: Gidlunds Förlag.
Natland Sidsel, 2006. Volden, horen og vennskapet. Avh. Bergen: Seksjon for Kulturvitenskap. Nylund-Skog Susanne, 2002. Ambivalenta upplevelser & mångtydiga berättelser. Edsbruk: Akademitryck AB.
Palmenfelt Ulf, 2006. Från tre världar till många. Tankar om en berättandets etnografi.Umeå: Kulturella Perspektiv Nr 3. Årgång 15.
De los Reyes P & Martinsson L(red), 2005. Olikhetens paradigm – intersektionella perspektiv på o(jäm)likhetsskapande. Lund: Studentlitteratur.
Sandberg David, 2003. Riktig våldtäkt. Magisteruppsats. Stockholm: Etnologiska institutionen.
Tangherlini Timothy R., 1998. Talking Trauma. Paramedics and their Stories. Jackson: University Press of Mississippi.
50
Gotlands Allehanda “Här våldtogs den 79-åriga kvinnan”. 2007-12-03.
Gotlands Allehanda ”Våldtäktsmannen ännu fri – men Birgitta känner sig trygg på Gråbo”.
2007-12-04.
Gotlands Allehanda ”Många tips om våldtäkt”. 2007-12-15.
Gotlands Allehanda ”Malin trakasseras av ungdomsgäng”. 2007-11-11.
Gotlands Allehanda ”Rullstolsburna Malin blev åter trakasserad i Slite: ”Jag kommer inte hem mer, tänkte jag”. 2007-12-31.
Gotlands Tidningar ”79-årig kvinna brutalt våldtagen i Visby”. 2007-12-03.
Gotlands Tidningar ”Vagt signalement på gärningsmannen”.2007-12-04.
Gotlands Tidningar ”Kvinna i rullstol jagades av bil”. 2007-12-31.