1 S – 621 67 Visby
FEM ÖVER TOLV EN VINTERNATT – brottsoffer och medier en studie av olika
berättelser om samma händelser
Författare: Ann Kuylenstierna ©
Fördjupningskurs (D) i etnologi
Högskolan på Gotland
Vårterminen 2008
2
Institution Högskolan på Gotland
Adress Cramérgatan 3, 621 57 Visby
Tfn 0498 – 29 99 00
Handledare Ulf Palmenfelt
Titel och undertitel: Five minutes past twelve one night in winter time victims and
media a study of different kinds of story telling about the same incident.
Författare Ann Kuylenstierna
Fördjupningskurs (D) i etnologi Ventileringstermin Vårtermin 2008
ABSTRACT
This study is based on narratives from two victims of violence. A raped old woman has been developed to be the core of this narrative of narrative. She is both a narrator and the head person in her narrative. Her narrative turned out to be a dialogue between two genres namely her trauma story and her life story. By experience violence has been associated with masculinity and power, which is discussed in some detail. Victims are often exposed in media narratives. This study has studied the two narratives, the narrative of the victim and the narrative of the local papers in Gotland about the same incident . There were differences as to content, forms and goals of their narratives. The victim expressed indirectly a wish to preserve their cultural identity and to regain balance in their life while the local papers want to preserve the reputation of the possibility of good and safe living in the isle of Gotland. In addition to this a short comparison of the used methods of narrative analysis is
undertaken.
3
I N N E H Å L L
ABSTRACT 2
INNEHÅLL 3
INLEDNING 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5
AVGRÄNSNINGAR 6
METOD OCH MATERIAL 6 TIDIGARE FORSKNING OCH CENTRALA BEGREPP 8
Berättelse 10 Medier 12 Våld 13 Statistik 16 ANALYS AV MATERIALET 18 Majas text 18 Malins text 26
En jämförelse mellan Majas och Malins texter 32
Tidningarnas texter 35
SLUTSATSER OCH DISKUSSION 42
SAMMANFATTNING 47
4
FEM ÖVER TOLV EN VINTERNATT brottsoffer och medier en diskursjämförelse
Himlen Ä r för stor För horisonten Därunder Förvandlingen INLEDNING
Vägen var våt av regn. Det var mörkt och tyst. Hon undvek bron, som var den närmaste vägen. Den kunde ju vara hal. Hon känner någon bakom sig och får plötsligt ett hårt slag mot huvudet. Peruken halkar ned över ögonen. Hon ser inget. Hon minns några sparkar mot kroppen, hon hör sig själv skrika. Allt blir mörkt. Det är blött och kallt, hon söker runt sin kropp efter kläder att skyla sig. Sen minns hon inget förrän hon hör läkarens frågor, när hon sitter i en
gynekologstol.
Måndagen den 3 december 2007 finns följande att läsa i Gotlands Allehanda, på så gott som en hel förstasida, med stor nattbild från Gråbo.
Här våldtogs den 79-åriga kvinnan
Vid 01.20 tiden natten mot söndagen utsattes en 79-årig kvinna för en grov våldtäkt på öppen gata i kvarteret Stäven på Gråbo i Visby. Den överfallna kvinnan fördes tillVisby lasarett för vård. Det var kvinnans skador och
5
omständigheter på brottsplatsen som gjorde att misstanke uppstod om att kvinnan blivit våldtagen.
Uppsatsen handlar om två brottsoffer och deras berättelser om sina upplevelser. Ena kvinnan är utsatt för våldtäkt, den andra kvinnan trakasseras av ungdomar i sitt grannskap i Slite.
Uppsatsen beskriver de två kvinnornas berättelser. Deras trauma- och lidandeberättelse som kan bidra till att lindra och återskapa ordning i det kaos som uppstår vid skrämmande
händelser.
Nyhetsrapportering är ett annat slag av berättande om vardagen. Oftast är det de mörkaste sidorna av vardagslivet som bedöms ha nyhetsvärde och därför kommer ut i tidningen. Våld upplevs inpå bara skinnet av ett våldtäktsoffer medan tidningen rapporterar på distans, utifrån, som en del i en diskurs om våld och makt. Båda händelserna uppfyller kriteriet för nyhetsrapportering genom sitt innehåll av grovt våld och kränkning.
Gemensamt för berättelser rent generellt är att de är kulturella uttryck gestaltade med ord som bringar information.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med uppsatsen är att studera likheter och olikheter i brottsoffers och mediers berättelser om samma händelser som handlar om grovt våld.
För detta syfte ställer jag följande frågor till materialet.
För det första frågar jag mig: hur berättar en människa om sin upplevelse av grovt våld, vad minns man? Hur påverkas självupplevelsen?
För det andra: hur beskrivs våldet i lokalpressen? Vad berättas inte? Vad berättas mellan raderna?
För det tredje: finns det skillnader eller likheter mellan brottsoffers berättelser och
6 tidningarnas rapportering av samma händelser?
AVGRÄNSNINGAR
Geografisk avgränsning: Gotland med platserna Gråbo utanför Visby och Slite på östra
kusten. Den gotländska lokalpressen Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar representerar medier.
Tidsmässig avgränsning: December 2007
Brottsoffer: två kvinnor Maja (fingerat namn) och Malin METOD OCH MATERIAL
Uppsatsen baserar sig på muntliga berättelser från två kvinnor som utsatts för brott. De har båda varit med om händelser med grovt våld. En jämförelse görs med medias rapportering av samma händelser, under den period händelserna var aktuella. Jag har valt att studera berättelser för att människor gestaltar händelser och skeenden genom berättande. Genom sin berättelse skapar människan också sin kulturella och individuella identitet.
Berättelseforskning är sedan långt tillbaka ett forskningsområde inom etnologi. Olika berättelseformer beskrivs i avsnittet TIDIGARE FORSKNING OCH CENTRALA BEGREPP. Uppsatsens material består av nedtecknade samtal som transkriberats till text. Citaten i framställningen är resultat av flera samtal med var och en av informanterna. Samtalen kan beskrivas som intervjuer med öppna frågor. Dessa texter har sedan analyserats. Majas berättelse har analyserats enligt Mischler, Adelswärd och Johansson som beskrivs i detalj i samband med analysen av hennes berättelse. Analysens dimensioner omfattar
innehållsanalys av texten, med textens handling, de karaktärer, som beskrivs samt när och var en händelse ägde rum. Till slut görs en formanalys av ordval, tempo och grammatisk form. Interpersonella relationer inom berättelsen, samt mellan berättaren och lyssnaren analyseras också.
7
Metoden beskrivs i samband med analysen av Malins text i uppsatsen. Med den modellen extraherar man en kärnberättelse och ordnar yttranden i satser. Man numrerar raderna och kategoriserar dem enligt strukturella kategorier, som Labov definierat. Modellen finns beskriven i detalj vid analysen av Malins berättelse.
Vid olika narrativa studier har man nämligen funnit, att människor observerar och förklarar sin omvärld med en viss regelbundenhet. Det är dessa regelbundenheter som sedan gör det meningsfullt för forskaren att studera berättade texter.
Gotlandstidningarnas nyhetsrapportering under tiden för det inträffade har citerats i urval. Dessa texter analyserades med en metod som (Palmenfelt, 2006) använde i artikeln Från tre världar till många, Tankar om en berättandets etnografi. I artikeln framgår att genreanalys tog sin början tidigt. Redan när bröderna Grimm definierade sagan som
”poetischer” och sägnen som ”historischer”. Ett möjligt folkloristiskt särmärke är att formen är värd att studera i sig själv. Ytterligare etnologiska dimensioner, som gäller även min uppsats, är individuell och kulturell identitet samt genus. Klassiska etnologiska dimensioner är också tids- och rumsaspekten. I ett etnologiskt perspektiv bör en berättelseanalys
innehålla beskrivningar av berättelsens kulturella, sociala, kommunikativa och emotionella aspekter tillsammans med analys av form, innehåll, betydelser och funktioner. Palmenfelt beskriver berättelsens värld (the taleworld enligt Young, 1987). Den tanken innebär att berättaren befinner sig inuti sin berättade värld. Ur geografisk synvinkel kan en berättelse utspelas i flera världar. Varje område blir då en berättad värld . Kronologiskt rör sig en berättelse mellan olika tidssegment. Ibland sammanfaller de geografiska och kronologiska världarna, men ibland kan berättaren gå tillbaka i tiden, alltså växla mellan nutid och dåtid.
En framställning kan också röra sig mellan olika emotionella världar. Berättandet definieras också utifrån olika händelser eller aktiviteter. Oftast ingår olika aktörer. Sammanfattningsvis kan berättelsen om en händelse innehålla tid, plats, händelse, sceneri, händelsens stämning, berättandets tonläge, berättarens attityd och berättarteknik. Jag använder en analysmetod för en personlig berättelse på en berättelse i tidningen.
8
De båda kvinnornas berättelser handlar om deras upplevelser av våld från ett
inifrånperspektiv. Tidningarna rapporterar händelserna ur ett journalistiskt perspektiv utifrån.
Mina båda informanter har gett sitt medgivande att ingå i min uppsats. Maja är ett fingerat namn, medan Malin finns med under eget namn. Hon gick även ut i pressen under eget namn. Händelserna är polisanmälda. Via polisen fick kvinnorna kontakt med
Brottsofferjouren, där sedan jag fick kontakt med dem.
Eftersom polisen varit inkopplad i båda fallen bedömde jag det som intressant att få veta polisens syn på de olika händelserna. Jag mötte den polis som varit i kontakt med Maja och samtalet med henne finns citerat i uppsatsen.
En tabell visar antalet polisanmälningar som hänvisats till Brottsofferjouren i Visby under 2007.
Våldsbegreppet definieras i ett särskilt avsnitt, eftersom våld är ett centralt tema i
berättelserna.
TIDIGARE FORSKNING OCH CENTRALA BEGREPP
Anna Johanssons avhandling, Narrativ teori och metod, har varit en rik källa att ösa ur under uppsatsarbetet. Hon skriver att narrativ metod kan sägas vara den metod som både används för att samla in och att analysera muntliga berättelser. De berättelser som artikulerar och skapar en slags ordning i våra liv, våra livsberättelser.
I uppsatsen har två kvinnor berättat om sina upplevelser av övergrepp de varit utsatta för. Berättandet kan medverka till att individen själv förstår sina upplevelser. Berättandet kan även medverka till att de kan delge omgivningen en viss förståelse för vad de varit utsatta för. Det finns en hel del forskning kring mediebilden av brott. Däremot är det mindre vanligt att brottsoffer själva fått komma till tals.
9
grundlig genomgång av storstadspressens nyrapportering om våldtäkt. Han har jämfört nyhetsrapportering om våldtäkt och våldtäktsförsök med polisanmälningar om övergrepp som gjorts under samma period. Hans slutsats blev att den sammantagna bilden i media riskerar att förstärka de föreställningar och fördomar om våldtäkt som redan finns.
Rättsväsendets syn på våldtäkt, skvallret i skolkorridorerna och nyhetsrapporteringen utgör en del av samma diskurs, en diskurs som beskriver vissa våldtäkter som riktiga våldtäkter, vissa män som riktiga våldtäktsmän och vissa kvinnor som riktiga våldtäktsoffer. Han fann ingen enda artikel i sitt material som beskrev ojämlikheten mellan män och kvinnor som en förklaring till våldtäkt.
I en annan D-uppsats om medier, Förortens paradox,( Emma Johansson, 2005) beskrivs hur ideologier kan förblinda. Olika synsätt lyser igenom i texterna och olika föreställningar påverkar läsarna. Föreställningar om t ex förorten tränger omärkligt in i människors uppfattningar, när man läser sin tidning. Den skrivna världen kan komma att bli den
upplevda omvärlden. Läsaren kan komma att uppleva en skriven föreställning som sin egen.
I Trovärdighet och ovärdighet,( Simon Ekström, 2002) beskrivs den rättsliga bedömningen av våldtäkter. Han fann genus som en primär ordning. Kvinnor hamnar i underläge i
rättsprocessen. Kvinnan ansågs trovärdig endast om hon var skötsam och hade god moral. För att bli trodd måste hennes roll som offer vara utformad på ett för rättsapparaten godtagbart sätt. Kvinnan måste även utforma sin berättelse så, att den kändes igen som en beskrivning av en våldtäkt. Den behövde uppfylla vissa villkor för att bli trodd.
Jag tar också med (Sidsel Natlands, 2006) avhandling Volden, horen og vennskapet som belyser hur flickor kopplas till våldsdiskursen i media. Hon visar att det inte är självklart i vår sociala och kulturella verklighet att flickor kan inta subjektsposition, som utövare av våld. Genom att ”jentevold” strider mot den allmänna bilden av flickor, mer som offer än förövare, blir det intressant att överdriva detta i media. Flickors våld blir betraktat som ett större problem än pojkars våld. Hennes slutsats blev dock att det är ”jentene og volden” som är viktigt att definiera och inte ”jentevolden.”
10
Berättelse
Som utgångspunkt tar jag fasta på det (Johansson, 2005) skriver om forskningsprocessens fem grundnivåer vid narrativa studier. Studier som beskriver hur erfarenheter formas till berättelser. Forskningsprocessen börjar med att man möter en människa som minns,
reflekterar och väljer visa fenomen från en situation. Hon framställer därefter en berättelse. Berättelsen vidareskapas i samspel med en lyssnare. Därefter omvandlas tal till text i en transkription. En metaberättelse skapas genom att forskaren redigerar och omskapar transkriptionen. Slutligen möter texten en läsare. Livsberättelserna i Johanssons avhandling grundas på muntliga livshistorier, berättade av kvinnor i San Ramon.
I livsvärlden finns både kunskap och erfarenhet. Men när vi forskar om livsvärldens berättelser riskerar vi att missa något, hur noggranna vi än är. Livsvärlden är ju ett kontinuerligt flöde och förändring. Forskaren gör ett nedslag i detta flöde. Uppsatsen handlar om livsberättelser fångade i samtal om trauman.
Jag har valt att kalla Majas berättelse för traumaberättelse eftersom trauma är huvudtemat i hennes berättelse. Men genom att hon också väver in sin livsberättelse i själva berättandet skapas nya sammanhang, uppstår en förstärkning av det totala innehållet. Genom en
blandning av genrerna trauma- och livsberättelse förstärks också traumaberättelsen. Livsberättelsen blir en slags motbild, en kontrast, till det våldsammare innehållet i berättelsen om övergreppet (Bauman, 1992). Jag kommer att utveckla resonemanget närmare i avsnittet Analys och diskussion.
Labov definierar berättelse sålunda att med berättelse menas en framställning, som ger struktur och mening åt händelser och upplevelser.
Traumaberättelser kan också bidra till att ge en yrkesgrupp identitet (Timothy R Tangherlini, 1998). Ambulanspersonal använder nämligen berättelser för att förmedla kunskap till varandra då de, under utryckningar, berättar för varandra om sina erfarenheter. Ofta kryddar man berättelsen för att imponera och underhålla. Berättandet fungerar också som en kontinuerlig debriefing. Debriefing är en metod att låta personal få berätta om sina svåra
11
upplevelser av en viss situation. Därmed hoppas man bidra till en läkningsprocess. En svår upplevelse kan på det sättet smältas och integreras och inte störa fortsatt fungerande.
Berättelser har funnits så länge mänskligheten haft ett språk. I traditionen har berättelser levt vidare från generation till generation. Språket socialiserar. Med språket bygger vi vår värld. Att studera berättelser är inget nytt för folklorister menar Ulf Palmenfelt, professor i Etnologi i uppsatsen Från tre världar till många. Tankar om en berättandets etnograf.
Inom den folkloristiska berättartraditionen gestaltas hur en berättelse förändras genom att berättas (Annikki Kaivola-Bregenhöj, 1996). Men själva kärnan, huvudtemat i berättelsen, förändras minst vid återberättande. Men poängen och kommentarerna varierar med situation och berättare.
”Berättande är en grundläggande form för kommunikation människor emellan. Den kan ses som ett uttryck för den sociala och kulturella situation som den språkliga kommunikationen är en del av”, menar etnolog Lena Marander-Eklund ( Metodkompassen 2004:209).
Lamentation, jämmer, klagan, smärtans och lidandets berättelser har sin egen historia ( Johannisson, 2001). Smärta silas genom tid, rum och individuell erfarenhet. Kulturen formar smärtans uttryck.
Karin Johannisson* skriver:
Vi är kulturellt tränade att känna smärta på ett bestämt sätt, dvs. som
beroende av medicinens tolkningar, och vi gömmer den i en medicinsk ordning. Bara genom medicinen blir smärta legitim och bekräftad. Just från den
utgångspunkten har Thomas Szasz hävdat att den moderna smärtan
konstrueras psykosocialt och skall alltså förstås som ett sätt att kommunicera den anpassad till ett medikaliserat samhälle.
12
Förlossningsberättelser kan genom sitt innehåll av smärtupplevelse placeras mellan
lidandet, smärtan och delar av livsberättelsen. Samtidigt är förlossning en vändpunkt i livet.”I ett fenomenologiskt perspektiv kan förlossningsberättelser beskrivas som
’utkristalliserade delar’ av människors levda erfarenhet av barnafödande”, skriver Susanne
Nylund Skog i sin avhandling (Nylund-Skog, 2002).
Avhandlingens syfte har varit att analysera erfarenheter och uppfattningar om barnafödande vilka kommit till uttryck i förlossningsberättelser, som berättas framförallt på 1990-talet men också tidigare. Dessutom har avsikten varit att undersöka hur erfarenheterna och uppfattningarna är formade av genus. Jag har undersökt hur barnafödandet skildras i samtalsintervjuer,
folkminnessamlingar och förlossningsförberedelse och vård.
Jag tar med Nylund Skogs avhandling för att peka på mångfalden berättelsegenrer. Hon gör också intressanta tolkningar av tystnaden. Mer om tystnad längre fram när det gäller
pressens tystnad.
Medier. Medium betyder förmedlare, om man slår i ordboken. Det finns ingen enhetlighet
när det gäller att använda ordet media eller medier i pluralis. Enligt Nationalencyklopedin har medie kommit att ersätta media i sammansättningar. I uppsatsen avses nyhetsmedier och då främst lokalpressen på Gotland. Tidningarna bidrar med det offentliga språket i motsats till det individuella samtalet. Med största sannolikhet står tidningarna inte fria från det samhälle de skall ge röst åt. Till detta kommer att de skrivande journalisterna är
tidningarnas ansikten utåt. Med detta sagt bedömer jag att brottsoffren har en friare röst, och talar mer i egen sak, än en journalist i en tidning.
Rapporteringen i tidningen är inte alltid fullständig utan kan vara en sammanfattning och ganska onyanserad. Nyheter skapas. Det är långt ifrån alla anmälda våldtäkter som blir till nyheter. Några blir till notiser undanskymda i tidningen.
Avslutningsvis vill jag nämna att berättelser kan ha olika form. De kan vara allt från poesi till
13
prosa, bilder, sånger, teater eller dans som beskriver en sekvens av en fiktiv eller icke-fiktiv händelse.
Våld
Kvinnors erfarenhet av våld är först och främst offrets. Utövande av våld är däremot ingen vanlig erfarenhet för kvinnor skriver, Lövkrona ( Lövkrona, 2001),som fokuserar våldets kulturella perspektiv. Mäns våld riktar sig såväl mot kvinnor som mot andra män och kan även utövas mot den egna kroppen inom olika idrotter med extremt hård träning och tävlande.
Mord på en kvinna var en överskridande handling, där mannen bekräftade sig själv som man och han uppnådde en känsla av frihet och makt, positionsmakt, könsmakt (Kari Telste).
Det bör nämnas att mäns våld inom äktenskapet har varit tolererat och fann stöd i lagen ända fram till 1982. Hedersmord förekom. Kön, ära och våld hörde samman redan i det gamla bondesamhället (Jonas Lillieqvist).
Våld i lagens mening skall vara fråga om ett hot som innebär ”trängande fara”, som hotar offrets liv eller hälsa, för att den ska få genomslag inför domstol. Det kan också röra sig om en situation där offrets barn, eller motsvarande är hotade. Normen inom lagstiftningen är manlig heterosexualitet och den rättsliga praktiken bidrar till att upprätthålla en stereotyp syn på kön och sexualitet. Att använda våld innebär också att utöva makt. Makt är knutet till det manliga könet. Simone de Beauvoir talar om kroppen som situation, kroppen i sig som en situation. Hon menar både mäns och kvinnors kroppar.
För de Beauvoir är individens situation – hennes varande - i - världen – alltid beroende av den egna kroppen. Kroppen är inte ett ting utan en situation. Den är vårt grepp om världen och konturen av våra projekt. Även om biologiska realiteter skapar en viktig del av kvinnors situation så utgör inte kroppen i sig kvinnors öde. Det är med andra ord inte s.k. biologiska fakta som dömer kvinnor till en viss samhällelig position eller situation. I stället är det de förväntningar och normer som knyts till kvinnors
14
kroppar, som tenderar att reproducera gängse könsrollsmönster. Den betydelse, som samhället tillskriver de skillnader som biologiska kroppar uppvisar, blir kvinnors och mäns ’öde’.
I det egna fältarbetet kan man komma nära ondskan, vilket kan göra den svår att tolka och förklara menar etnologen Barbro Klein (Ondskans Etnografi 1993). Det har varit lättare att studera ondskan som ett historiskt fenomen, på tidsmässigt avstånd, än att se detta i dagens etnologiska tradition. Vare sig folklorister vill det eller inte, så tvingas de av det material de studerar att konfrontera några av mänsklighetens mest destruktiva fantasier och handlingar. Men man får en fullständigare bild av människors livsvärldar om man inte vänder bort blicken.
Även om vi vet att samhällslivet är fyllt av konflikter, förtryck, avund, förtal, diskriminering och våld, betraktas detta som abnormiteter utanför vardagslivet, Vardagslivets etnologi ( Ehn, 96). Han menar också att etnologin är en kulturvetenskap som underförstått definierar sitt forskningsobjekt som en god ordning :
Kultur analyseras som delade system av värden, föreställningar, meningar och kunskaper, som människor använder i samvaron med varandra och den omgivande världen. Det verkar inte finnas någon plats för ondska i denna ordning, utom i egenskap av en negativ kraft som människor bekämpar eller skyddar sig mot, med hjälp av de gemensamma värdena och normerna. Det onda finns ”utanför” kulturen som ett dödligt hot mot ordningen och värdena. Nästan allt som etnologer skriver är en antites till allt ont som människor kan göra mot varandra. Kultur är således automatiskt förknippat med fenomen som gemenskap, samarbete, ömsesidighet, förståelse och delade erfarenheter, trots att även dess förtryckande och irrationella egenskaper är väl kända. En sådan kultursyn skapade speciella problem för de etnologer som i början på 1990-talet riktade forskarblicken mot samhällslivets mörkare sidor, mot nazism och invandrarfientlighet, mot sjukdom, våldtäkt, arbetslöshet och fattigdom.
15
Den manliga dominansen ses som symboliskt våld, milt, omärkligt enligt den franske sociologen ( Bourdieu, 99). Vi är så inneslutna i det värderingssystemet, att det är svårt att befria sig från det annat än möjligtvis ensamma på vår kammare, när vi överblickar
vardagens scenväxlingar. Det symboliska våldet finns i själva språket och habitus. Kroppen är platsen för sexuell skillnad. Mannen är alltings mått. In i samhällets minsta hörn är det mannen som är normen. Inom kultur, ekonomi, teknik, juridik och medicin gäller det manliga . Med mitt sett att tolka ger detta fenomen ett enögt samhälle.
Den symboliska makten kan inte utövas utan bidrag från dem som utsätts för den och som utsätts för den bara därför att de konstruerar den som sådan. Man kan inte bekämpa mannen utan att analysera de strukturer och
dispositioner som upprätthåller dominansen som genomsyrar den upplevda verkligheten. Både män och kvinnor är fångna i sina föreställningar.
Kvinnor i försakelse, resignation och tystnad, män i dominansen och
uppfattning om heder som styr hans handlande i förhärligandet av den manliga världen. Viriliteten är sårbar och måste försvaras i form av iscensättning av manliga vågspel sport och idrott och måste bekräftas av andra män. Detta var även Connell inne på. I sämsta fall kan detta våld ta formen av våldtäkt.
Virilitet är som vi ser en i högsta grad relationell egenskap, som konstrueras inför och för andra män och gentemot det kvinnliga, i en slags rädsla för det kvinnliga, först och främst hos oss själva, enligt Pierre Bourdieu.
Sociologen Robert Connell kallar denna manliga dominans för hegemonisk maskulinitet. Den upprätthåller den samhällsordning som underordnar kvinnor. Män som inte accepterar de maskulina normerna underordnas också.
Patriarkatet majoriteten män står bakom de normer som råder. Det innebär fördelar att vara delaktig (Connell, 1999).
16
Detta spel iscensätts överallt där män och kvinnor vistas samtidigt, där pojkar, män favoriseras på bekostnad av flickor, kvinnor. Bourdieu kallar detta för socialt libido. Han hävdar det svårföränderliga i denna starka makstruktur. Hur kan sexualitet kopplas till våld? Genom att sexuell potens är viktig för den hegemoniska maskuliniteten, som kan tänkas vara något eftersträvansvärt, kan sexuella våldshandlingar tänkas vara manliga handlingar. På så sätt är kanske också iscensättandet av marginaliserad maskulinitet en strävan mot den hegemoniska maskuliniteten. Den sexuella handlingens form eller art underordnas då manlighet, maskulinitet oavsett om föremålet för handlingen är att barn eller kvinna. Om de övermannas genom våld eller genom frivillighet, skulle då ha mindre betydelse för
självbekräftelsen av manlighet.
Var utövas våld på vilken scen? Ofta äger våldtäkt rum inomhus och av bekanta till offret.
Men övergrepp äger även rum utomhus och ibland av en grupp.
Andra typer av våld utövas i skolor mot lärare som utsätts för våld, hot och trakasserier i stor utsträckning. På socialkontor och på sjukhus kan personal utsättas för våld.
På våldets scen finns olika aktörer – Förutom offer och förövare finns polis och jurister,
journalister och allmänheten, ibland som åskådare eller, i ett aktuellt fall, som medhjälpare till polisen för att söka brottsoffret. Jag läser i Svenska Dagbladet att polisen är den
myndighet som tillsammans med försvaret har hand om statens våldsmonopol. Det är
nämligen endast polisen som har rätt att sätta in tvångsmedel mot de egna medborgarna, till och med döda.
Statistik
Nedanstående statistik visar antalet polisanmälningar som hänvisats till Brottsofferjouren i
Visby under 2007 fördelade på Brottstyp och åldersgrupp. Dessa utgör ca 20 % av totala
antalet polisanmälning under samma år.
Brottstyp Barn Ungdom Vuxen Äldre Totalt Mord, dråp, vållande
till annans död 2 2
Misshandel 4 39 47 1 91 Grov kvinnofridskränkning 3 9 12
17
Olaga hot 17 59 4 80
Ofredande 8 56 9
Övriga brott mot
frihet och frid 3 15 18
Våldtäkt 3 1 1 5 Övriga sexualbrott 2 9 3 14 Stöld, väskryckning Fickstöld 1 8 8 17 Rån 4 4 8 Övergrepp i rättsak 4 4 Överträdelse av besöks- förbud 1 4 5 Övrigt 2 19 1 22 Totalt 6 90 231 23 350 16
När det gäller en jämförelse över hela landet av samtliga brott utan differentiering av
brottstyp, tillhör Gotland genomsnittet när det gäller anmälda brott, Stockholm ligger i topp, Västerbotten lägst.
I samband med våldshandlingar blir polisen ofta inkopplad. Jag har tagit kontakt med en polis i Visby. Birgitta väljer ut vilka polisanmälningar, som skall skickas till Brottsofferjouren. Vi träffas i polishuset i Visby, fredagen efter första maj, en vacker vårdag.
Birgitta kopplar ordet våld till misshandel och då närmast kvinnomisshandel. Hon tror att det har ökat, men experterna menar olika om det. I alla fall förekommer mer knivar. Hon besökte Maja på sjukhuset omedelbart efter våldtäkten. Många poliser har varit inkopplade på att söka Majas gärningsman utan resultat. Vi samarbetar med sjukhus och sociala myndigheter och tar emot tips från allmänheten. Både medier och allmänhet vet nog för litet om vad polisen gör. Det är därför man ofta är så kritisk. Visst kan tonen vara litet
18
macho ibland, men unga tjejer, som poliser är tuffare än vad jag var en gång i tiden.
När jag kommer till en kaotisk familj i samband med bråk, med gråtande barn och en misshandlad mamma och fortfarande utagerande kanske berusad pappa, upplever jag att jag skapar lugn. Jag ordnar skyddat boende för mamma och barn och tar hand om pappan. Birgitta betonar sina sociala inslag i arbetet. Ofta är hemmet scenen för våld.
När jag körde hemåt var jag inte helt säker på att jag fått en riktig bild av polisens arbete trots att Birgitta svarade öppet på mina frågor. Kanske var frågorna inte tillräckligt
genomtänkta. Men hon gav mig ändå en berättelse om sitt arbete som polis.
Uppsatsen beskriver det ansiktslösa våldet. Att bli utsatt för våld skrämmer. Dagens våld motsvarar det våld man i gamla tider kallade för ondska, det onda. Ondska skapar rädsla, både då och nu. Faran och rädslan har flyttat hem till Maja. Rädslan finns i hennes säng, när hon ska sova. Rädslan finns i duschen, i badrummet. Hon vågar inte stänga dörren av rädsla att bli instängd med ”våldsverkaren”.
Till skillnad mot vad Ekström skriver i sin avhandling om icke-samtycke till sexuella
handlingar är det aldrig någon som betvivlat Majas berättelse. Ingen har påstått att hon på hemväg med sin rullator från sin dotters 60-årsfest var sexuellt utmanande.
Gärningsmannen går i skrivande stund fortfarande fri.
Våldet gör att Maja börjar tänka i magiska banor. Smärtan blir en påminnelse om att kroppen är en plats, en situation för både plåga och död.
Kanske var det meningen att jag skulle vänta tills alla gått. Var det kanske meningen att jag egentligen skulle dö.
ANALYS AV MATERIALET
Vad var det som hände? Majas berättelse.
De ville följa mig hem från festen, men jag ville klara mig själv från min dotters 60-årskalas, det är 5 minuters promenad. Jag går från festen i mörkret. Jag höll tal för min dotter, som hade ordnat festen för 36 släktingar, i Gråbo festlokal.
19
Jag hade druckit ett glas rödvin och ett glas likör. Jag höll talet, utan stödanteckningar, för min dotter.
Jag sätter på mig kappan och tar rullatorn. Jag hade en känsla av att någon var bakom mig och skulle vända mig och får ett slag i huvudet, men tack vare peruken dämpades slaget. Jag tappar rullatorn och faller framlänges och peruken faller framför ansiktet. Kunde inte andas. När jag ligger på marken var det någon som böjde sig över mig. Jagskriker på hjälp och får en spark i sidan. Någon sa, en mansröst, ”håll käften kärring”. Jag blev skadad i axeln och fick ont i bröstbenet. Armen är svullen och blåsvart. Huvudet känns svullet och jag vaknar av att jag fryser, ligger på rygg. Jag har inget minne av vem som hittade mig. Jag minns inte ambulansen. Tjugo över ett kom visst larmet till polisen. Glasögonen hade ramlat av och jag försvann som i en dimma av och till.
Nästa händelse är självmordsförsöket som Maja beskriver så här:
Den kvällen tyckte jag så synd om mig själv och satt och såg på TV och fick snöbollar mot rutan. Tänkte att ingen hörde av sig och ingen brydde sig. Jag hade bakat tre sorters kakor och bullar till festen. Jag orkade inte leva längre. Sökte efter en kniv i kökslådan, men de var för slöa och jag är rädd för blod. Jag tog alla sömntabletterna jag hade och sköljde ned med lättöl. Jag brukar ha svårt att öppna förpackningen, har svaga fingrar, men nu gick det hur lätt som helst. Ganska snart började jag känna mig sömnig och snurrig. Men så ångrade jag mig och gick till grannen, men de öppnade inte. Halv tolv ringde jag polisen och sa ”jag har tagit tabletter”. Sedan svimmade jag och vaknade inte förrän dagen därpå.
Livsberättelse
Från 20 års ålder arbetade jag som kokerska, hårt jobb och bar ut tidningar samtidigt i perioder. Var gift i 20 år. Jag var 59 år när vi skildes med tre
tonårsbarn. Träffade en annan, fick två döttrar och var 46 år, när han den siste dog, hyrde ut till ungdomar med mat, som ingick i hyran. Hade redan då mycket värk. Januari 1999 flyttade jag hit. Lyckligaste tiden i livet här. Jag har
20
hyrt ut till fastlänningar. Jag är född i Anga. Fyller 80 år i september. Förste maken och jag växte ifrån varandra. Jag minns hur den andre maken kom in på natten med sin kudde. Efter en stund dog han. Vad jag pratar mycket. Jag lider. Ibland har grannarna gett mig blommor. Det har varit lugnt på Gråbo även om man byter folk ganska ofta, de flyttar och det kommer nya. Det var inget vidare att vara gift. När jag gifte mig var jag 19 och vi hade känt varandra sedan 17 års ålder och skilde oss vid 59. Jag var 40 när jag fick mina två yngsta barn.
Analys av Majas berättelse
Innehåll. Analysen följer Mischlers, Adelswärds och Johanssons teknik (Johansson,
1999:286) Jag börjar med att beskriva karaktärerna i Majas berättelse. Huvudkaraktärerna, protagonisterna, i berättelsen är Maja själv, hennes dotter samt även den ännu okände gärningsmannen. Biroller har släktingar och grannar.
Den ansiktslöse förövaren är antagonist men också alla som inte bryr sig samt den socialsekreterare, som inte beviljade några pengar när Maja sökte hjälp från det sociala.
Indirekt beskrivs dottern som en positiv person genom det tal för henne som Maja höll. Maja själv ville vara duktig genom att klara sig själv hem. Senare har hon också skyddat sina anhöriga genom att inte besvära dem med sina svårigheter, eller med sin berättelse om det som hände. Maja beskriver både sig själv och dottern som starka och ansvarsfulla.
Förövaren har symboliskt tagit plats i hennes kropp med alla smärtor och hennes upplevda känslor av sorg samt alla rädslor som hindrar hennes sömn och isolerar henne i hemmet. Ett hem som egentligen har gjorts skrämmande genom händelsen.
På så sätt definieras personerna genom sina roller indirekt i berättelsen. Släktingar är goda och förövaren ond utan några egentliga detaljerade beskrivningar. Även de som inte hörde av sig är ’onda’, polisen, advokaten, socialtjänsten och Brottsofferjouren, som hon väntat sig mer av. De ’goda’ är de inom sjukvården, psykologen hon börjat hos och även undertecknad
som lyssnare.
Berättelsens storyline, handling, består av, förutom de två huvudhändelserna, besök hos olika vårdgivare med dottern som följeslagare. De gör också uppköp tillsammans. De besöker djurkyrkogården, norr om Visby, eftersom dotterns hund nyligen dött. Viktiga
21
händelser är de två festerna, ett 60-årskalas med dottern som huvudperson och ett 40-årskalas för ett barnbarn.
Inflätad i denna traumaberättelse finns ett tidigare trauma som medförde att hon fick rekonstruera sitt ansikte efter en förfrysning. Dessutom flätas delar av hennes livsberättelse in i en större berättelse och i den figurerar släktingar i olika konstellationer.
Huvudhändelserna är enstaka händelser I december 2007 och mars 2008, de utgör story time – tiden för händelsen. Brottstycken från livsberättelsen utspelar sig från Majas 17- års ålder fram till nu, som 79-åring.
De traumatiska händelserna utspelar sig i Gråbo, nära Visby, och livsberättelsen har utspelat sig på olika delar av Gotland som utgör story space, platser för handlingen i berättelserna.
Berättaren, huvudpersonen, vistades ensam tillsammans med en förövare utomhus i Gråbo i den första berättelsen, medan de flesta släktingarna var i festlokalen eller också var några på väg hemåt. Vid självmordsförsöket fanns också släktingar i närheten och på väg någonstans på ön eller kvar i en festlokal. Maja är en ensam människa med släktingar i periferin.
Ytliga teman är Majas alla kroppsliga besvär och jag citerar några satser:
Jag har värk i båda knäna. Går med rullator, tar morfin mot värken. Blev förtidspensionär vid 57 år. Jag är blind på ett öga och har opererat det andra för grå starr, ser bra med det.
Jag var gravid med tvillingar en gång. De fick stycka den ena och abortera. Det var ett utomkvedshavandeskap och barnen var svaga.
Jag har tryck i bröstet och mår fysiskt och psykiskt dåligt. Jag har ont i huvudet varje dag, gråter mycket.
Jag har en spricka i armen som gör ont och 4-5 brutna revben. Maja säger vidare om sina smärtor och lidanden.
Jag lider, jag har ont i huvudet varje dag och gråter mycket. Mitt liv är precis förstört. Tur att jag är gammal så att jag inte lever så länge till. Det kommer som ett svart moln över mig. Om någon går bakom blir jag helt ifrån mig och
22
vet inte vart jag ska ta vägen. Känner mig precis nedtryckt i skorna. Frågan jag
inte kan få svar på är vad var det egentligen som hände mig?
Förutom att Maja har kroppsbesvär tillkommer att hon utsattes för olika trakasserier. Man kastade snöbollar mot hennes köksfönster och någon tog hennes rullator. Man hotar genom att hon upplever att någon flåsar i telefonluren och inte svarar henne . Maja bekräftar tanken att kroppen är den sista tillflykten. Den togs ifrån henne genom våldet. Kroppen är en aktör, en meningsbärande symbol och identitetsbärare, en situation, som tidigare
nämnts(Simone de Beauvoir, 1949). Den är dessutom fylld av information om längtan och fruktan, om kärlek och hat.
Men det finns också positiva teman i berättelsen.
Jag har haft lyckliga år här och har hyrt ut rum till turister och skolbarn. Jag har tjänat ihop till allt själv, inte ärvt något.
Vill du se mitt bröllopsfoto? Så såg jag ut då. Och alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns på inramade bilder som står på en byrå.
Du måste se min nymanglade tvätt här. Jag bakar mycket då känns det som vanligt en stund. Jag har arbetat som kokerska i 37 år.
När jag var ung visslade dom på mig och min man blev svartsjuk.
Igår gick jag runt litet och plockade vårblommor.
Underliggande tema och mellan raderna menar hon kanske, ’ jag som har arbetat hela mitt liv i mitt anletes svett för att tjäna mitt bröd och fött upp fem egna barn och även tagit hand om andras barn blir nu på livets höst halvt ihjälslagen och får min kvinnokropp skändad. Tycker inte att jag förtjänat detta.’
Det känns som om detta har hänt någon annan, inte mig. Egentligen bryr sig kanske ingen. Kanske önskar de istället min död.
23
Varför berättas denna berättelse? Vad är poängen? Maja berättar sannolikt denna historia för att försöka minnas vad som hände och för att försöka förstå. ”Känslorna är inte med.
Jag känner mig kluven vill veta vad som hände, samtidigt inte. Jag upplever mig instängd i något som jag vill bryta mig ur”.
Hon vill sannolikt prata av sig skamkänslan, befria sig. Bli rentvådd. Det finns också ett psykologiskt fenomen som kallas att man identifierar sig med sin plågoande. Det är vanligt vid familjevåld att offret tycker sig förtjäna att få stryk. Majas självmordsförsök bekräftar en sådan tanke. Att döda sig själv är att begå våld mot sig själv, att utplåna spåren av det onda genom att själv försvinna.
Genom att bli berättare distanserar hon sig också från det som skedde. Då känns det som om allt detta inte har hänt henne, utan någon annan.
Majas berättande ingår i en diskurs om den narrativa modell, som ser berättelsen som en performance, där det ingår en berättare och en lyssnare. Även lyssnaren påverkar vad som sägs. Själva berättandet är en händelse och livsberättelsen innehåller också händelser som sammantagna blir till levd erfarenhet. Majas berättelse är en tät beskrivning om våld i en diskurs om liv och död. En lidandets berättelse som blir en golgatavandring för den drabbade människan för att bli renad från skam.
Ett feministiskt metanarrativ implicerar kvinnan som offer för sexuellt våld i ett offentligt
rum, som inte verkar vara fritt för alla. Samtidigt ser Maja sig själv som starkare än män genom att hon klarat sig själv och sina barn genom livet utan egentligt manligt stöd.
Implicit tecknas också en bild av en kulturell identitet, som hon vill återerövra, genom att normalisera vardagslivet med vardagliga sysslor.
Formanalys och mönster
I huvudsak berättar Maja tematiskt. Sjukdomstemat tar stor plats. Hon börjar visserligen med att beskriva själva ’händelsen’, men kommer ganska snart in på sitt liv. Hennes hela berättelse, en sinnrik väv med olika trådar, skapar inomberättsliga sammanhang.
24
sjukdomstema och den upplevda känslan av sorg och skam. Det är följden av händelsen, i form av förlust av hälsa, som hon pratar mest om.
Perspektiv, röst och tempo
Hon har ännu inte avstånd till det som hände. Det hela upplevs som nära för henne
samtidigt som hon har svårt att ta det till sig, att det är hon som varit med om det hela. Hon gråter långa stunder.
Ordet jag förekommer frekvent, liknande en besvärjelse. Det är ett jag – hon själv – som både är huvudpersonen i berättelsen och i rollen som berättare. Sjukdomsbenämningar som huvudvärk och andra smärtor förekommer rikligt. I övrigt använder hon ett varierat, ganska rikt vardagsspråk. Vid den här analysen kan jag notera att hon är en god berättare.
Grammatiken är aktiv form med många verb.
Metaforer finns som ” jag vänder på dygnet; maken och jag växte ifrån varandra; bortkopplad från vanliga livet; har ingen gnista.
Intrigen är en tragedi.
Kronotoper? Om jag har uppfattat ordet rätt som ett slags ”tidsplatser”, t. ex. Visby som världsarvstad från medeltiden, så skulle dessa i Majas berättelse kunna vara hur tidpunkt för händelsen förknippas med platsen t.ex. hur hon upplever Gråbo som våldtäktsplats i
december 2008. Det som också har hänt är att våldtäktsplatsen, med rädslan för förövaren, upplevs ha flyttat in i hennes hem, in i sovrummet, till badrummet. Medan hon säger att hon fortfarande, paradoxalt nog, trivs i Gråbo.
Genrer är traumaberättelse och livsberättelse i dialog med inflätade underberättelser i form av sjukdomshistorier och berättelser om ekonomi.
25 Analys av den interpersonella relationen
Berättelsen iscensätter ett samspel mellan en berättare och en lyssnare. Vilken funktion har berättelsen i samspelet och vilken relation har berättaren till de olika aktörerna i den
berättelsevärld hon har skapat. Vilka identiteter och relationer skapas under berättandet?
Situering. Ett begrepp som belyser vem talar, till vem, var och när och vad som är samtalets syfte.
Maja är både berättaren, som berättar för mig som lyssnare, men hon är också den berättelsen handlar om, jaget, huvudpersonen i berättelsen – den utsatta men också en aktör. Samspelet i berättandesituationen syftar att skapa förståelse hos mig men jag ser också nu att Maja skapat en god berättelse. Hon skapar ordning i sitt inre kaos genom att i berättandet återta styrningen av sin livsvärld. Under berättandet skapas ett slags
arbetsgemenskap mellan henne och mig. I förhållande till dem hon berättar om finns en
besvikelse. Hon känner sig inte efterfrågad. Relationerna till männen i berättelsen har brutits av olika skäl. Det har skapats en farlig person, förövaren, sannolikt en man, med kriminell identitet. Maja har också berättat sin historia för polis och vårdpersonal. Däremot har tidningarna inte visat något intresse för henne som person.
Relationen mellan oss två uppstod genom att hon önskade kontakt med Brottsofferjouren på grund av det som hänt. Jag tog kontakt med henne och blev ombedd att komma hem till henne i bostaden.
Sociala positioner beskriver likheter och skillnader mellan berättare och lyssnare, i det här fallet mellan Maja och mig. Likheter mellan oss är generation, genus och klass. Sexuell orientering har vi inte diskuterat. Olikheter är att hon är gotlänning av födsel och jag är stockholmare. Hon har mer erfarenhet och jag har kanske mer formell kunskap. Samspelet mellan oss fungerade dock bra och det blev täta intensiva samtal med en vardaglig ton. Min strategi var att öppna upp för ett fritt flöde av ord och jag lyssnade uppmärksamt medan Maja berättade.
26
Vändpunkter. I sin avhandling talar sociologen och genusforskaren Anna Johansson om vändpunkter. Med vändpunkter menas då de vändpunkter, som de nicaraguanska kvinnorna i hennes avhandling beskriver, i sina liv och livsberättelser. En vändpunkt är en central händelse i livet. I Majas berättelse skulle man kunna betrakta våldtäkten och
självmordsförsöket som vändpunkter i hennes liv och också i hennes berättelse. Men också barnafödandet, skilsmässan och mannens död. Vändpunkten är avgörande för
händelseförloppet och kan vända intrigen i en berättelse.
Det blir också vändningar i själva berättandet när hon skiftar från traumaberättande till livsberättande. När hon gråter i stället för att prata vid någon punkt. När hon berättar om sina kroppsliga besvär och skiftar över till att visa sitt vackra hem. Det senare betyder kanske mer växlingar i berättandet, inte vändpunkter inom själva berättelsen.
Malin berättar
Malin har gett mig sitt muntliga tillstånd att skriva om henne i en uppsats. Hon har även uppsökts av pressen och gett dem sitt medgivande att publicera hennes historia med hennes rätta namn.
Vi pratades vid några gånger per telefon och till sist besökte jag henne i hennes hem i Slite.
Eftersom detta är en kortare text väljer jag att pröva Labovs analysmodell som också finns presenterad i (Johansson:190) och i (Language in the inner city:kap 9)
Labovs modell fokuserar hur språkliga enheter är länkade till varandra främst genom en tidsmässig ordning. Narrativ analys ses som en metod, där man återberättar unika personliga erfarenheter i det förflutna genom en överensstämmelse mellan en sekvens av satser, med sekvensen av de händelser som faktiskt hände. Efter bearbetning av sin modell menar han att man kan välja den temporala följden, i vilken ordning, man vill berätta händelserna. Men narrativ måste innehålla temporala satser, för att kallas narrativa satser annars heter det bara satser. När man använder denna metod för transkribering, extraherar man en
27
kärnberättelse och ordnar yttrande i satser/enheter. Man numrerar raderna och
kategoriserar dem enligt de strukturella kategorierna, som Labov definierat: deras funktion är att orientera, föra handlingen framåt, och svara på frågorna vem, var, när, vad. Berättaren redogör sedan för själva händelseförloppet som svarar på frågan vad hände sedan? Vad hände till slut, ett resultat. Slutklämmen och varför historien berättas och det som för en historia fram till nuet, kallas codan. Codan visar också att ett narrativ är slut, visar på en turordning. Nästa berättelse står på tur. Till detta kommer evalueringen, som kan ske genom hela berättelsen, efter olika satser, och nyanserar berättelsen. Evalueringen kan vara extern, berättaren stiger liksom ur texten och kommenterar. Den kan vara intern, berättaren citerar sig själv i berättelsen. Det sinnrika systemet med evalueringar vidareutvecklar Labov i sin modell och det beskrivs ingående i Language in the inner city, 1972.
Evaluering(Ev)
Komplicering (CA) Resultat(R)
Orientering(Or) * Coda(C)
Ab (abstract) sammanfattning
Labovs modell (Language in the inner city:1972)
Citat och analys
Under vårt samtal berättar Malin en sammanhängande berättelse där det ingår tre
28
text binda samman berättelserna. Jag numrerar satserna och nämner Labovs förkortningar i slutet av meningen.
A 1 När svåra saker händer så får jag svårt att minnas. Ev
2 Jag har svårt att sova på natten, har jobbat natt tidigare och inte lyckats ställa om mig. Ev
3 Men härom natten somnade jag men väcktes vid halvfyratiden av att en bil tutade utanför sovrumsfönstret. Or
4 Först trodde jag det var en tillfällighet men tutandet fortsatte länge. CA
5 Sedan började de kasta sten på fönstren i hörnrummet. Ibland har de också kastat ägg mot fönstren. R
6 Ibland står de utanför med ansiktena tryckta mot fönstren och säger knulla och såna ord. O r
Själv har jag aldrig medvetet stört någon. Många föräldrar verkar inte bry sig. Småungarna går säkert på flera. Det är samma familjs barn som retar mig. De små växer upp och tar efter äldre syskon. Många gamla människor i området blev också retade.
B
1 Han som försökte köra över mig kör fortfarande omkring. Ab
2 Två tjejer i 18-årsåldern kastade smällare på fönstret och skrämde hunden och slängde smällare på hunden. Or
3 Jag åkte efter dem och då började de kasta smällare på sin egen hund och sa, se han är inte rädd. CA
4 Jag blev arg, då hånade de mig. CA
29
6 Då kom killen med bilen. Han körde runt rondellen och hindrade mig att fly därifrån. R
7 Två gånger ytterligare har han kört fram mot mig och stannat i sista stund och mött min blick och spärrat vägen för mig. Ev
8 Alla vet vem det är men ingen vågar namnge honom. C
Gotlands Allehanda var ödmjuka och frågade om jag ville att de skrev i tidningen, och de samarbetade. Det innehållet kan jag stå för. Gotlands Tidningar skrev mest om mig för att jag är rullstolsburen. Mest
sensationsskriverier och litet om en pappa som också varit utsatt men inget om en flicka som också blivit retad. De bor också i Slite.
När man börjar tänka kommer man ihåg. Det har hållit på ca två år. Minsta oljud blir en signal till rädsla. Sonen vågar inte ens dagtid vara i sitt rum. Och det ska mycket till, innan han visar sin rädsla. 1996-1999 var det stor skillnad. Då fanns ett polishus. Det blev också bättre en kort period när polisen Pernilla Ågren höll i ett projekt, som gällde ungar upp till 16 år. Äldre ungdomar låter man bli. Fast jag kan peka ut var en tjej bor, så struntar de i det.
Polisen bryr sig inte om att ta tag i det hela, det är ett enda stort skämt när det gäller äldre ungdomar. Jag reagerar också på att GT inte tog med det en annan tjej berättade och väldigt litet vad en man berättar om det som händer dem här. Alla tiger. Det är utlovat en summa på 5000 för den som nämner bilkillens namn.
Jag blir stressad och får blödningar i magen av det här. Blir sjuk. Vill inte flytta från ett stökigt område till ett annat.
Jag sa nej till Aftonbladet och DN men tyckte att Radhes i GA, resonemang var bra. Expressen hade också en artikel. Enstaka positiva reaktioner, från andra vuxna än föräldrar till barnen som retas, har kommit i form av blommor. Jag var
30
van vid nattarbete i Stockholm och det har aldrig hänt något liknande där. Inte ens i Wisconsin i USA som är en plats med mångfald och brottslighet.
C
1 Kvällen efter polisanmälningen körde den röda bilen varv på varv med tre andra bilar. Or
De buskörde. Or
2 Då ringde jag polisen. CA 3 Var befann sig polisen då? Ev
4 Alla såg och hörde men jag har inte hört något från polisen. Ev
5 Polisen kunde säkert höra motorljuden genom telefonluren när jag ringde.R 6 Det är en smal lång kille som varvar golfmotorn mot mig. C
Ungar har gått in och stulit 1000 kronor från en gammal tant, stod det i tidningen men det var egentligen 2000. Tre ungdomar ryckte upp dörren till min lägenhet och sprang in men skrämdes av min mammas hund som skällde. De har brutit sönder brevlådan, smetat avföring på rampen, slängt sopor i brevlådan och försökt bryta sönder dörren. De kastar nävestora stenar på fönstret. 1996 eldade mitt X hemmet och jag fick gömma mig hos Kvinnojouren under lång tid. Han blev psykotisk när han drack och jag fick fly halsöverhuvud med min son, när han tände på vår förra lägenhet i Slite. Jag förlorade allt och har ensam vårdnaden om sonen.
Innan vi avslutar samtalet kommer vi inpå ämnet målning och hon visar mig bilder hon målat. Jag har gått olika konstutbildningar säger Malin. Den här bilden visar hur jag kände mig när jag var anorektisk. Jag tycker om att teckna träd.
Jag har inte kontakt med någon här i Slite, jag håller mig för mig själv och vill inte störa, avslutar hon vårt samtal.
Sammanfattande analys av Malins berättelser
31
I A-berättelsen anger sats 2. Ev och 3. Or tid och plats samt aktivitet. Det skedde en
upptrappning av aktiviteten vid 4.CA och det hela resulterade i sten- och ägg-kastning vid 5.R. Den berättelsen har ingen coda men R-satsen kan ses som ett avslut med en
efterkommande avrundning 6.Or. Orienteringssatserna placeras ofta i början men kan placeras vid olika strategiska punkter i berättelsen. Ev +R-satser besvarar frågan varför historien berättas överhuvudtaget.
Nästa berättelse vid B har konstellationen 1.Ab+2.Or+6.R+7Ev som tillsammans visar hur effektivt narrativet är, hur ändamålsenligt beskrivningen skapas. Vid 8.C finner man en coda, en avrundning av berättelsen. Här visar codan hur hopplös hela situationen har blivit för berättaren, det finns nästan inget hopp att trakasserierna skall ta slut. Sats 8 förs åter till sats 1, vilket också är en coda-funktion. Den för berättaren och lyssnaren tillbaka till punkten där de gick in i narrativet.
I C-berättelsen förs in en komplikation i och med berättarens försök att få polishjälp. Intressant att alla satser utom den sista coda-satsen har imperfekttempus. Sats 7 har presens.
Avslutningsvis vill jag påpeka hur evalueringarna förstärker motivet för berättandet, att berättelsen var värd att berätta. Evaluering nyanserar berättelsen och anger tonen.
Intrigen – är trakasserier och huvudaktören Malin är både offer och handlingskraftig. I sin rullstol tog hon upp jakten efter tre tonårsjäntor.
Vändpunkter – i Malins liv, i berättandet, var att hon med sonen fick fly för livet från sin före detta livspartner som tände eld på bostaden. Nästa vändpunkt blev när hon startade ett nytt liv där hon bor nu. En ytterligare vändpunkt är den från osynlig vardagsperson, till en form av offentlighet, genom att hamna på första sidan med namn och allt i gotlandspressen. Och från att vara frisk och bli sjuk. Och från att ha en normaliserad tillvaro till att bli ett mobboffer.
Vändningar i själva berättandet blev i skiftet från berättandet om utsatthet till att visa egna målningar.
32
Detta kom visserligen inte med i ovanstående redogörelse men Malin tar hand om katter som farit illa. Fem katter var vår lugna välmående publik under samtalet.
En jämförelse mellan Majas och Malins berättelser
Vid analysen har jag använt två olika metoder. Majas berättelse har analyserats med Mischlers, Adelswärds och Johanssons teknik och Malins berättelse har analyserats med Labovs teknik. Den förstnämnda metoden går mer in på detaljer än Labov men i allt väsentligt är metoderna likvärdiga. De är lika när det gäller innehåll, handling, resultat och kärna, slutkläm.
Genre
Här är det på sin plats att återkomma till Baumans tankar om genredialog första gången nämnd på sidan 10. Även om dessa gamla isländska sagor och legender är mer bundna till form och innehåll än moderna individuella berättelser så går det att finna paralleller i det schematiska uppbyggandet av ett narrativ.
Kraftaskálder ansågs ha en profetisk förmåga och att de kunde förutspå kommande olyckor. I Baumans artikel beskrivs hur en berättare för en lyssnare berättar om en kraftmätning mellan två poeter i ett narrativ. Det är poeten Pálls dotter Gudrun som berättar historien om en fiskare som skriver verser om poeten Páll. Páll blir då arg och hämnas med en kraftvers som är starkare och självständigare till form och innehåll än fiskarens vers. Fiskarens vers införlivas i själva berättelsen medan Pálls vers står stark och fri. Berättelsetexten och de två olika verserna utgör trådarna i den väv, som handlar om att skapa texter och sammanhang.
Två genrer samspelar, vers och berättelsetext, som var och en har sin formel. Tillsammans skapar de ett sammanhang, med stilistiska kontraster. Typiskt för Pálls vers är den speciella versmetern, rytmen, att den levereras med högljuddhet, har ett starkt bildspråk och
tempusdynamik samt speciell syntax. Detta återverkar på narrativet som formas utanför sina gränser, vidgas.
Men genom sin ”oförstördhet” blir Pálls vers kärnan i historien. Detta blir en kraftmätning inom berättelsen, som gestaltar den kraftmätning som berättas om i narrativets text. Man får ett sammanhang, innanför textens ramar, själva processen att skapa sammanhang. Genom att använda själva texten som utgångspunkt, när berättaren länkar de olika satserna,
33
ger de form och mening till hans uttryck. Alltså det blir ett samspel mellan olika texter inom det inramande narrativet. Han liknar den här processen vid hur man går till väga när man analyserar antikviteter. Man utgår då från en helhet och närmar sig sedan olika delar av exempelvis en möbel.Varje del är med om att höja värdet på föremålet. Bauman menar att detta blir en processtudie istället för att gå direkt till den färdiga produkten, i det här fallet den traditionella berättelsen.
På ett liknande sätt flätar Maja in livsberättelsen i sitt narrativ om ’händelsen’, som hon benämner det trauma hon varit med om. I den transkriberade texten som helhet dominerar satser med traumainnehåll. Punktvis i textflödet finns satser med levnadsinnehåll. Nedan ett exempel.
Jag har värk i båda knäna. Går med rullator tar morfin mot värken. Blev förtidspensionär vid 57 års ålder. (Smärt- och traumasats) Direkt i
anslutning till den satsen: Från 20 års ålder arbetade jag som kokerska, hårt jobb och bar ut tidningar samtidigt i perioder. Var gift i 20 år. (
Livsberättelsen).
Det som skiljer dessa satser åt är berättelseinnehållet och var de placeras i berättelsen som helhet. Meningen med helheten i berättelsen förändras genom dessa inslag av vardagsliv mitt i all smärta och trauma. Utan inslag av vardaglig levnad hade berättelsen uteslutande blivit en lidandets historia med mindre dynamik. Vi träffades fyra gånger och ovanstående mönster för berättande återkommer. Endast vid första samtalet kommer levnadshistorien in först i samtalet. Senare placeras levnads-satserna i mitten och i slutet av samtalet.
Till sin form är trauma-satserna något kortare än levnads-satserna.
Även om levnads-satserna är få, så innehåller de åldersangivelser och andra viktiga data som gör, att de skapar en stomme av fakta i berättelsen. En berättelse som annars fylls med upplevelser av smärta och lidande. Helheten visar på hur en människa skapar ett
sammanhang genom att länka de olika satserna i berättelseprocessan. Detta senare liknar Baumans betoning av hur den isländska sagan contextualiserar kring kraftaskáldens vers. På ett liknande sätt skapas Majas traumaberättelse kring en kärna av levnadsberättelsen menar jag. Detta ger hela hennes berättelse större kraft.
34
I Malins berättelse finns också genreskifte, med satser som domineras av innehåll om trakasserier och satser som beskriver hennes hälsa. Detta skapar dynamiken i hennes berättelse och förstärker det som handlar om trakasserier.
Jag har svårt att sova på natten, jag har jobbat natt tidigare och inte lyckats ställa om mig.(Livsberättelse). Men härom natten somnade jag men
väcktes vid halvfyratiden av att en bil tutade utanför sovrumsfönstret.(Traumasats).
Malin har berättat sin historia många gånger, innan vi träffades. Detta kan ha medfört att den kan uppfattas som ganska fast och färdig i strukturen när jag får höra den. Som det visar sig längre fram i uppsatsen stämmer den ganska väl överens med tidningens berättelse. Vi träffades endast en gång. Hade vi mötts flera gånger hade sannolikt mer av hennes
levnadshistoria kommit med i hennes berättelse.
Båda informanterna är kvinnor. Med största sannolikhet är förövaren i Majas berättelse av manligt genus. Däremot trakasseras Malin ganska lika av båda könen.
Innehåll
Likheten i berättelsernas innehåll är att båda utsatts för ansiktslöst våld och att polisen ännu inte kunnat lösa problemet. Maja är gammal och går med rullator. Malin är 40 år ung men rullstolsburen. Detta gör dem olika i förhållande till de flesta andra, som inte behöver hjälpmedel, för att ta sig fram i det offentliga rummet.
Båda kvinnorna berättar om allvarliga tidigare trauman.
Min teknik att anteckna under samtalens gång gjorde att jag sannolikt missade en del ickeverbala inslag med gester, ändringar i tonfall och liknande. Dock noterar jag Majas gråt som kunde vara intensiv stundtals.
Jag hörde också tystnader i bådas berättelser. De undvek tal om livets sexuella innehåll. Indirekt fanns det i Majas berättelse, en upplevelse av att ha blivit sexuellt skändad, som hon kände skam inför. Båda hade utsatts för allvarliga integritetskränkningar och jag väljer att
35
tolka deras delvisa tystnader så att de var på sin vakt mot eventuella närgångna frågor från min sida.
Funktion
Vad gör berättandet med berättaren? Berättaren blir synlig för sig själv och för andra. När det gäller berättande om trauma kan det återskapa en ordning, som kanske fanns före händelserna, eller nyskapa en ordning som går att leva i.
I berättandet uppstår ett möte med en lyssnare. Olika lyssnare får sannolikt olika berättelser. I bästa fall får berättandet den som berättar att uppleva sig förstådd och bekräftad. Berättaren kan få sin kulturella identitet förtydligad. Genom att vara öppen för massmedia försöker Malin få inflytande över sitt och sonens liv.
Genom att baka och att delta i anhörigas fester och liv försöker Maja få inflytande över sin livsvärld. Det är en dialektik mellan den upplevda verkligheten och den skapade livsvärlden som pågår i berättelserna.
Tidningarnas texter
Morgontidningen läses av många kanske lika ritualiserat som morgonkaffet på
vardagsmorgonen. Hur kritisk man än försöker vara smyger sig ändå det skrivna ordet in i våra begreppsvärldar och hos många människor samtidigt. Ett effektivt sätt att påverka våra föreställningsvärldar. Nyhetsrapportering är ett slags berättande om vardagen, skrev jag redan i början av uppsatsen. Oftast är det de mörkaste händelserna som hamnar i tidningen. Våldtäkt är en mörk händelse som ofta förvandlas till nyhet. Vad betyder ordet våldtäkt?
Ordet täkt härleds från verbet taga alltså taga med våld och med sexuellt innehåll.
Ingen av tidningarna har tagit kontakt med Maja. Hon hade emellertid velat ge dem sin version och beskriva hur hon mår och hur hon känner sig. Hon har dessutom inte själv läst det som ändå skrivits om händelsen. Malin däremot har valt att själv ta kontakt och berätta för tidningarna på Gotland.
36
Avgränsningen i tidsperspektivet innebar att jag tog med vad som skrevs i GA och GT under december 2007.
GOTLANDS ALLEHANDA Måndag den 3 december 2007
På första sidan: Här våldtogs den 79-åriga kvinnan, med en nästan halvsida
nattbild av ett parti på Gråbo
Vid 01.20-tiden natten mot söndagen utsattes en 79-årig kvinna för en grov våldtäkt på öppen gata i kvarteret Stäven på Gråbo i Visby. Den överfallna kvinnan fördes till Visby lasarett för vård. Det var kvinnans skador och omständigheter på brottsplatsen som gjorde att misstanke uppstod om att kvinnan blivit våldtagen.
I övrigt är polisen mycket förtegen om våldtäkten. Man vill exempelvis inte avslöja vem som anmälde brottet.
I Gotlands Tidningar samma datum är det tre helsidesuppslag om samma händelse med många bilder och intervjuer med boende i området.
79-årig kvinna brutalt våldtagen i Visby
En 79-årig kvinna våldtogs natten till söndagen på Gråbo i Visby. Kvinnan hade varit på fest i en kvarterslokal och överfölls bara några meter därifrån. Larmet kom tjugo minuter över ett natten till söndagen. Kvinnan fördes i ambulans till Visby lasarett där man konstaterade att hon hade ytliga skador och var psykiskt påverkad av händelsen. Ett större område spärrades av och personal från länskriminalens tekniska rotel flögs ner från Stockholm för att säkra eventuella spår av gärningsmannen. För två veckor sedan överfölls en 19-årig kvinna på lasarettsområdet i Visby av en man i 40-årsåldern.
Vi kan inte utesluta att det finns en koppling, men det är svårt att säga något om det än, säger kriminalinspektör Fredrik Persson.
Texten inne i tidningen är något fylligare, bl.a. beskrivs kroppens skador under rubriken ’Grov våldtäkt’
37
Hon har ytliga skador på kroppen och ont i ena axeln. Kvinnan är psykiskt påverkad av det inträffade, men mår efter omständigheterna bra.
Offrets skador och omständigheterna på brottsplatsen gjorde att misstanke uppstod om att kvinnan blivit våldtagen, meddelar polisen som inlett en förundersökning om grov våldtäkt. På söndagskvällen hade polisen ännu inte gripit någon misstänkt gärningsman.
Vidare skrivs att polisen vill ha tips. En orolig mamma får komma till tals om sin oro för sin 16-åriga dotter, hon tycker att det är stökigt på Gråbo torg med grupper av ungdomar. Två flickor hade nyligen blivit ofredade. Den ena flickan blev nedslagen och man försökte att slita av henne kläderna. Ändå påstår polisen samtidigt att överfall är ovanliga i Visby.
GOTLANDS ALLEHANDA skriver tisdagen den 4 december 2007
Våldtäktsmannen ännu fri – men Birgitta känner sig trygg på Gråbo (stor bild på Birgitta)
Dörrknackning, ett 60-tal förhör och teknisk undersökning till trots, hade polisen under måndagen inget signalement på den person som i helgen våldtog en 79-årig kvinna på Gråbo i Visby. Igår var överfallet och den oro det skapat, ett givet samtalsämne bland många hyresgäster i kvarteret Stäven . Birgitta Karlsson, trivs dock ypperligt och känner sig fortsatt trygg, även om hörde överfallet äga rum utanför sitt sovrumsfönster. Jag trodde det var ungdomar som brukade och skrek, det är ju inget ovanligt här, säger hon.
Är tidningsbilden av Birgitta uttryck för en extrem personlig trygghet eller är det uttryck för lokalpatriotism, frågar jag mig .
38
Inne i tidningen finns ett faktainslag som beskriver att antalet våldtäkter på Gotland har ökat markant de senaste åren. Detta är skrivet med små bokstäver. Med större text vädjar polisen om hjälp samtidigt som man talar om fördelning av resurser inom polisen eftersom det skett rån på Coop Forum och McDonalds och polisen därmed är hårt belastad. Den tidigare beskrivningen av våldtäkten upprepas och man skriver att delar av den tekniska bevisningen har skickats för analys på SKL i Linköping. Man efterlyser tips från allmänheten.
Det är fyra helsidor – händelsen får stor plats. På en ännu större bild inne i tidningen får Birgitta upprepa att hon hörde någon skrika så hemskt. Men hon är lika litet oroad på den här sidan. Dessutom trivs hon jättebra där hon bor och känner sig inte orolig för att bli överfallen men för säkerhets skull ”jag klarar mig nog. Jag har gått kurs i självförsvar!” Där fick vi svaret på varför hon var så lugn. Det finns flera motsägelser i texten där två kvartersvärdar i Stäven citeras.
Man hör att folk inte vågar gå ut när det är mörkt. Man tänker ju att sådant inte händer här. Men det kan hända var som helst och vi blir ändå förvånade över det grova brottet. Ingela Dahlby har jobbat för Gotlandshem i 29 år och hon tycker att samhället överlag blivit mer våldsamt. Jag kan känna mig lite orolig, faktiskt. Vi har friskvård på arbetstid, men jag vågar inte gå ensam ut i skogen. Det känns otäckt.
Kriminalkommissarie Fredrik Persson som leder
våldtäktsutredningen, säger sig ha förståelse för att allmänheten oroas. Samtidigt menar han att sannolikheten att fler ska drabbas är mycket liten. Överfallsvåldtäkter är i sig mycket ovanliga och att äldre människor utsätts för dem, är extremt ovanligt. Det här är en separat, väldigt isolerad händelse. Jag anser inte att man ska vara jätterädd för att gå ut på kvällarna, bara man vidtar normala försiktighetsåtgärder, säger Fredrik Person.
