Vilka slutsatser kan dras av svenska domstolars tillämpning av terrorlagstiftningen?

De rättsfall som analyserats i uppsatsen innehar ett flertal gemensamma faktorer, vilka bevisar svårigheterna att få en person dömd för terroristbrott i Sverige. I de tre första fallen har hemliga tvångsmedel utgjort betydelsefull bevisning och i stora delar ansetts vara huvudbevisningen i målen. Exempelvis återges konversationer som samlats in genom hemlig tele- och

rumsavlyssning på över hundra sidor i al Shabaab-domen. Anledningen till att hemliga

tvångsmedel visat sig vara en så pass viktig del av bevisningen i de terroristmål som tagits upp i svensk domstol är på grund av de bevissvårigheter som existerar i allmänhet beträffande

terroristmål, framfört allt gällande avsaknaden av teknisk bevisning samt vittnen. Exempelvis är det svårt att åka ner till Somalia, Irak eller Syrien för att försöka finna och förhöra eventuella vittnen då respektive länder består av omfattande konfliktzoner. Trots att det inte är realistiskt att försöka förhöra vissa vittnen är det inte skäl nog att sänka beviskravet i allmänhet, någonting som även påtalades av Hovrätten för Västra Sverige i al Shabaab-målet.144

Terroristverksamhet sker allt som oftast i dolda miljöer som utgörs av oberoende cell-baserade nätverk där varje cell har förmågan att ta beslut självständigt. I Ansar al Islam-målet överfördes huvuddelen av de ekonomiska medel det var tal om via informella valutaförmedlare, även kallat

hawala. I korthet innebär det att överföringen av pengar utförs genom att en

betalningsinstruktion överförs muntligt, oftast genom ett telefonsamtal. Därefter deponeras summan i en stat och lyfts i en annan. Transaktionen äger rum utan någon som helst redovisning. Kvitton eller andra verifikationshandlingar är icke-existerande. I liknande fall är hemlig

teleavlyssning helt avgörande för att över huvud taget erhålla vetskap om att ekonomiska medel överförts och mottagits.145

Förutom svårigheterna med att definiera terrorism utgör skillnaden som råder mellan

kombattanter och icke-kombattanter än en definitionsmässig snårskog, vilket domstolarna i vissa fall behövt ta ställning till med anledning av att rörelser som uppnår kriterier för att definieras som en väpnad grupp i första hand omfattas av internationell humanitär rätt. Bedömningar som sådana försvårar domstolarnas verksamhet ytterligare, i synnerhet då varken befrielserörelser, terroristorganisationer eller väpnade grupper i inbördeskrig har lättfattliga strukturer. Vid tillfällen då rätten ställts inför dylika avgöranden har de i första hand vänt sig till FN och EU för att avgöra huruvida utpekade organisationer är terroriststämplade, vilket ytterligare speglar de internationella organisationernas makt över svensk terrorlagstiftning och rättstillämpning.

144 _{Mål nr. B4645-10 vid Hovrätten för västra Sverige, s. 9.} 145 _{Mål nr. B2965-04 vid Stockholms tingsrätt, s. 14.}

Det första målet i Sverige där de tilltalade kunde fällas för ett fullbordat terroristbrott var

Göteborgs-målet, hela 13 år efter ikraftträdandet av den nya terroristlagen. En hel del talar för att det inte hade varit möjligt såvida inte bevisningen varit av så pass hög kvalitet. Det är oklart om polisen hade kännedom om avrättningarna innan de fann bildbevis på dessa, men hade de dokumenterade filmerna ej påträffats vid husrannsakan hos en av de tilltalade hade de tilltalade med största sannolikhet inte kunnat bli dömda för terroristbrott då övrig bevisning inte hade ett ansenligt bevisvärde.

Trots att bevisningen varit robust i samtliga fall friades de tilltalade i al Shabaab-målet samt Kista-målet. Vid en närmare granskning av anledningarna till friandena framkommer dock att det ej berott på bevisningen i målen, utan på andra omständigheter. I al Shabaab-målet var det

framför allt en mindre miss av åklagaren som bäddade för friandet eftersom dennes gärningsbeskrivning inte varit tillräckligt omfångsrik.

I Kista-målet dömdes samtliga för allvarliga brott, men friades från terroristanklagelser eftersom Svea hovrätt fann att det abstrakta farerekvisitet skulle tillämpas restriktivt; enbart på de för samhället farligaste gärningarna. Bedömningen som låg till grund för huruvida de tilltalades gärningar ansågs ha uppfyllt det abstrakta farerekvisitet innehöll en noggrann analys utifrån de samlade omständigheterna i målet. En lika detaljerad analys har saknats i övriga mål, vilket är anmärkningsvärt då tolkningen av de kvalificerade rekvisiten i vanliga fall är knepig och leder till besvärliga gränsdragningar och definitionssvårigheter. Hovrättens bedömning i nämnda mål får anses vara rimlig med tanke på att ett attentat riktat mot en enskild vallokal eller religiös byggnad inte kan anses träffa så pass centrala delar av samhällets uppbyggnad att det skall bedömas som en terroristförseelse enligt de rättskällor som finns tillgängliga.

Beviskraven på en fällande dom är lika höga som i övriga brottmål, men att utreda

terroristverksamhet är en komplicerad process, särskilt vid tillfällen då förundersökningen innefattar cell-baserade konstellationer, vilket försvårar utredningen nämnvärt med anledning av att nätverkens konstellationer är väldigt invecklade. Även då mindre komplicerade nätverk utreds lutar sig utredningen nästan uteslutande åt bevisning som inhämtats genom användandet av hemliga tvångsmedel. Säkerhetspolisen, som är ansvariga för att utreda terroristverksamhet i Sverige, bär därmed ett tungt lass utifrån ovanstående förutsättningar. Fastän förundersökningen i de flesta fall är robust återstår en rättslig process i vilken domstolen på ett rättssäkert vis inte bara skall kunna bedöma om en brottslig gärning begåtts, utan ifall den företagna gärningen anses ha uppfyllt det överskjutande uppsåtsrekvisitet samt det abstrakta farerekvisitet. En dylik trestegs-bedömning är besvärlig, om än nödvändig, och leder till tolkningsbekymmer till följd av svårbemästrade definitionssvårigheter och gränsdragningar. Av den klena rättspraxis som finns tillgänglig är det svårt att kunna dra några generella slutsatser. För att rättstillämpare skall vara

bättre utrustade för svårartade bedömningar och därmed ha förnämligare möjligheter att klargöra rättsläget krävs bättre hjälp av såväl förarbeten som doktrin.

9.4 Sammanfattande synpunkter

Sedan den serie av politiska våldsdåd som under tidigt 1970-tal satte igång arbetet med

införandet av en terroristlag i Sverige har terrorlagstiftningen genomgått en rad olika förnyelser. Sedan 9/11 har förnyelserna ägt rum med korta mellanrum, vilket även kommit att leda till rättssäkerhetsmässiga bristfälligheter. Dessa tillkortakommanden bör ej ignoreras, utan snarare analyseras och bearbetas.

Att svensk lagstiftning påverkas av händelser i vår omvärld är ingen nyhet, men när det kommer till svensk terrorlagstiftning i synnerhet tyder en hel del på att Sverige förhastat fram

implementeringar av rättsliga regleringar, som i första hand blivit utformade av internationella organisationer. När brister sedermera upptäckts har de inte sällan lämnats därhän. Det vore därmed nödvändigt att lägga ett allt mer kritiskt öga på internationellt utformade regleringar som påverkar något så viktigt som den nationella straffrättsliga regleringen.

Samtidigt som det är viktigt att understryka att svensk terrorlagstiftning innehåller brister är det likväl viktigt att framhäva att det inte finns skäl nog att riva upp den. I grunden existerar

nämligen en bra stomme. Vad lagstiftningen däremot är i behov av är en omstrukturering samt en tydligare vägledning för rättstillämpare i både förarbeten och praxis. Som svensk

terrorlagstiftning är uppbyggd för tillfället är den problematisk att överskåda, förstå och tillämpa. Terroristbrott är en så pass allvarlig företeelse att lagstiftningen är i behov av en enklare

systematisering för att bättre kunna uppfylla kraven på effektivitet, rättssäkerhet och tillämpbarhet.

Sammanfattningsvis utgör terroristbrott de för samhället allra farligaste gärningarna. Det är därmed förståeligt och fullt acceptabelt att det sker en flerstegsbedömning innehållande ett flertal rekvisit som måste uppfyllas för att bli terroristklassad. Vad som däremot måste förbättras är att bereda varje lagförändring den tid som behövs för att, med noggrannhet och skicklighet,

analysera dess eventuella konsekvenser, i synnerhet när det rör så pass allvarlig brottslighet som terrorism. Bereds inte den tid som behövs riskerar vi istället att öppna Pandoras ask vars

Källförteckning

Litteratur

Asp, Petter, Från tanke till gärning: Del 1: Legitimitetsfrågor rörande förfältsdelikt, Iustus, 2005.

Asp, Petter., Ulväng, Magnus och Jareborg, Nils., Kriminalrättens grunder, 2. uppl., Iustus, 2013.

Bassiouni, Cherif, Legal Responses to International Terrorism: U.S. Procedural Aspects, Martinus Nijhoff Publishers, 1988.

Cameron, Iain, Sökandet efter en rättvis lösning på FN:s riktade sanktioner: ett sisyfosarbete,

Svensk Juristtidning 2009 (1), s. 64.

Jareborg, Nils, Straffrättsideologiska fragment, Iustus, 1992.

Kydd, Andrew och Walter, Barbara, “The Strategies of Terrorism” i International Security, 31 (1), 2007.

Lindblom, Per Henrik, ”Tvekamp eller inkvisition?” i Svensk Juristtidning 1999 (1), s. 617. Marsavelski, Aleksandar, “The Crime of Terrorism and the Right of Revolution in International Law” i Connecticut Journal of International Law, 28 (241), 2013.

Martin, Gus, Understanding terrorism - challenges, perspectives and issues, 5. uppl., SAGE Publications Inc., 2015.

Melander, Göran, Terroristlagen – ett onödigt ont, PAN/Norstedt, 1975.

Mingst, Karen och Arreguin-Toft, Ivan, Essentials of International Relations, 6. uppl., W.W. Norton & Company, 2014.

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och

argumentation, 2. uppl., Norstedts Juridik AB, 2007.

Träskman, Per Ole, ”Vad gör vi med den europeiska kriminalpolitiken?” i Svensk Juristtidning

Ulväng, Magnus., Jareborg, Nils., Friberg, Sandra och Asp, Petter., Brotten mot allmänheten och

staten, Iustus, 2012.

Zeidan, Sami, “Desperately Seeking Definition: The International Community's Quest for Identifying the Specter of Terrorism” i Cornell International Law Journal, 36 (3), 2004.

Svenskt offentligt tryck

Departementsserierna

Ds 2002:35. Straffansvar för terroristbrott.

Ds Ju 1972:35. Kommissionen för förebyggande av politiska våldsdåd. Åtgärder mot vissa

våldsdåd med internationell bakgrund.

Propositioner

Prop. 1973:37. Kungliga Majestätens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om

åtgärder mot vissa våldsdåd med internationell bakgrund.

Prop. 1975/76:18. Regeringens proposition om ändring i utlänningslagen (1954:193) m.m. Prop. 1981/82:146. Om ändring i utlänningslagen (1980:376), m.m.

Prop. 1988/89:86. Med förslag till utlänningslag m.m.

Prop. 2001/02:135. Sveriges antagande av rambeslut om bekämpande av terrorism.

Prop. 2001/02:149. Sveriges tillträde till Förenta nationernas internationella konvention om

bekämpande av finansiering av terrorism.

Prop. 2002/03:38. Straffansvar för terroristbrott.

Prop. 2009/10:78. Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism. Prop. 2015/16:78. Ett särskilt straffansvar för resor i terrorismsyfte.

Remissyttranden

Sveriges advokatsamfunds remissyttrande över straffansvar för terroristbrott (Ds 2002:35), 30 september 2002.

Sveriges advokatsamfunds remissyttrande över straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor (SOU 2015:63), 22 september 2015.

Svenska journalistförbundets remissyttrande över straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor (SOU 2015:63), 22 september 2015.

Statens offentliga utredningar

SOU 1989:104. Betänkande av terroristlagstiftningskommittén. Terroristlagstiftningen. SOU 2015:63. Delbetänkande av Utredningen om genomförande av vissa straffrättsliga

åtaganden för att förhindra och bekämpa terrorism. Straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor.

Utskottsbetänkanden

AU 1982/83:3. Arbetsmarknadsutskottets betänkande. Om riksdagens lönedelegations

verksamhet under år 1982.

Bet. 2001/02:JuU22. Godkännande av rambeslut om åtgärder mot terrorism.

Övriga myndighetspublikationer

Dir. 1988:49. Översyn av de s.k. terroristbestämmelserna i utlänningslagstiftningen m.m. Rskr. 2001/02:267.

Rskr. 2002/03:38.

Rättsfallsförteckning

NJA 2012 s. 105.

Förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Yassin Abdullah Kadi och Al Barakaat International Foundation, mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission, avgörande, 3 september 2008.

Mål nr. B2334-06 vid Stockholms tingsrätt, 2006-06-14. Mål nr. B2965-04 vid Stockholms tingsrätt, 2005-05-12.

Mål nr. B3687-05 vid Svea hovrätt, 2005-10-03.

Mål nr. B4645-10 vid Hovrätten för Västra Sverige, 2011-03-02. Mål nr. B5306-15 vid Hovrätten för Västra Sverige, 2016-03-30. Mål nr. B5673-06 vid Svea hovrätt, 2006-09-07.

Mål nr. B6344-16 vid Svea hovrätt, 2016-12-09. Mål nr. B7277-10 vid Göteborgs tingsrätt, 2010-12-08. Mål nr. B9086-15 vid Göteborgs tingsrätt, 2015-12-14.

Elektroniska källor

Bering, Sofia, Därför åtalas så få för terrorbrott, artikel i SVT Nyheter,

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-atalas-sa-fa-for-terrorbrott, 2015-11-23 11:39, hämtad 201612-01 15:29.

Josefsson, Dan, USA bakom svensk terrorlag, debattartikel i Aftonbladet,

http://www.aftonbladet.se/kultur/article22059504.ab, 2016-01-11 01:00, hämtad 2016-12-08 15:45.

Moore, Jack, Red Cross Attempting To Build Relationship With ISIS To Help Those Under Its

Control, nyhetsartikel i Newsweek, http://europe.newsweek.com/red-cross-attempting-build-

relationship-isis-help-those-under-its-control-401756?rm=eu, 2015-07-12 17:18, hämtad 2016- 12-09 14:12.

Övrigt material

Europeiska Unionen

Europeiska gemenskapernas kommission, Halvårsuppdatering av resultattavlan för framstegen i

skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska Unionen, 23 maj 2001,

KOM(2001) 278.

Europeiska rådet, ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors, 15-16 oktober 1999.

Europeiska Rådets beslut av den 26 april 2010 om restriktiva åtgärder mot Somalia (2010/231/GUSP).

Europeiska Rådets rambeslut av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (2008/919/RIF).

Europaparlamentet, godkännande av Europeiska rådets förslag till rambeslut, 6 februari 2002, P5_TAPROV(2002)0043.

Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av terrorism av den 13 juni 2002 (2002/475/RIF).

Förenta Nationerna

FN:s Generalförsamling, Measures to eliminate international terrorism: resolution/adopted by

the General Assembly, 16 januari 1997, A/RES/210.

FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1269 (1999) [The responsibility of the Security

Council in the maintenance of international peace and security], 19 oktober 1999, S/RES/1269

(1999).

FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1368 (2001) [Threats to international peace and

security caused by terrorist acts], 12 september 2001, S/RES/1368 (2001).

FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1373 (2001) [Threats to international peace and

security caused by terrorist acts], 28 september 2001, S/RES/1373 (2001).

FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1566 (2004) [Concerning threats to international