J U R I D I C U M
Den enes terrorist är den andres frihetskämpe -
en studie om svensk terrorlagstiftning ur ett rättssäkerhetsperspektiv
Kristonel Elwe
HT 2016
JU101A Examensarbete inom juristprogrammet, avancerad nivå, 30 högskolepoäng Examinator: Kerstin Nordlöf
Sammandrag
Svensk terrorlagstiftning utgörs idag av tre lagar med fokus på skilda områden. Den centrala lagen är den i folkmun kallade terroristlagen medan rekryterings- och finansieringslagen kan ses som fullgoda komplement. Fram tills 2003 saknade Sverige både en kompetent terroristlag och en definition av terroristbrott, men i och med de sensationella terroristattackerna i USA den 11 september 2001 kom terrorhotet att prioriteras som ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet. Samtliga svenska terrorlagar har sedan 9/11 påverkats kraftigt av beslut som tagits på högsta internationella nivå, vilket inte sällan resulterat i förhastade lagändringar som
kritiserats kraftigt och lett till en urholkning av rättssäkerheten i terrorlagstiftningen.
Med anledning av att det saknas en universell definition av terrorism blir alla bedömningar som hänförs till olika terroristrelaterade begrepp problematiska. För närvarande definieras terrorism på olika sätt beroende var i världen man bor eller vilken organisation man väljer att lyssna på. Mycket tyder på att en allmängiltig definition aldrig kommer att kunna skapas, vilket leder till att precision, tydlighet och förutsebarhet blir viktiga termer att förhålla sig till i den nationella straffrättsliga lagstiftningen.
De kvalificerade rekvisiten i de lagar som idag utgör svensk terrorlagstiftning är i vissa fall otympliga eller diffusa. Att den samlade terrorlagstiftningen utgörs av olika lagar med olika typer av rekvisit innebär dessutom att lagstiftningen blir allt mer svårmanövrerad, i synnerhet för de icke juridiskt skolade. Den klena rättspraxis som finns på området är förhållandevis intressant att granska, men bidrar inte i någon vidare grad till att klargöra rättsläget.
Det sker alltjämt en återkommande skärpning av terrorlagstiftningen, vilket framför allt består av en allt mer långtgående kriminalisering av gärningar som kan omfattas av
terroristbrotts-begreppet. Nämnda utveckling bör inte underskattas för att komma åt potentiella terrorister, men kriminaliseringen av vardagliga ting, som att resa och överföra pengar, riskerar djupgående samhälleliga konsekvenser ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Den allt mer långtgående
ansvarskedjan vis-à-vis det svåra bevisläget innebär att små misstag kan leda till katastrofala konsekvenser. Att lyckas finna en jämn balans mellan de åtgärder som måste till för att skydda staten och dess medborgare från terroristbrott och den personliga integritet som varje
medborgare är försäkrad är en svårartad konst. Om vikten ej är väl avvägd kan det nämligen försämra förtroendet mellan medborgare och stat. Därmed är det allt viktigare att Sverige anstränger sig för att skapa en terrorlagstiftning som är överskådlig, tydlig, effektiv och rättssäker.
Innehållsförteckning
Sammandrag ...2
Förkortningar ...5
1. Inledning ...6
1.1 Bakgrund ...6
1.2 Syfte och frågeställning ...7
1.3 Metod och material ...7
1.4 Avgränsningar ...8
1.5 Disposition ...9
1.6 Uppsatsens titel ...9
2. Om terrorism ...10
3. Om rättssäkerhet ...11
4. Svensk terrorlagstiftning i korthet ...12
5. Terrorlagstiftningens förekomst, historia och utformning ...13
5.1 Sveriges första terroristlag ...13
5.2 Lagändringarna 1976 och 1982 ...14
5.3 Det nya regelverket 1989 ...14
5.4 9/11 och skapandet av en ny terrorlagstiftning ...15
6. Definitionen av terrorism och hänförliga utmaningar ...21
7. Analys av de kvalificerade rekvisiten i terroristlagen ...23
7.1 Vilka förutsättningar skall vara uppfyllda för ett förövat terroristbrott? ...23
7.1.1 Det överskjutande uppsåtsrekvisitet ...23
7.1.2 Det abstrakta farerekvisitet ...23
7.2 Hur skall de kvalificerade rekvisiten i terroristlagen tolkas?...24
7.2.1 Allvarligt skada en stat eller mellanstatlig organisation ...24
7.2.2 Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp ...26
7.2.3 Otillbörligt tvång mot offentliga organ eller mellanstatliga organisationer .26 7.2.4 Allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer ...26
7.3 Hur skall de kvalificerade rekvisiten i rekryteringslagen tolkas? ...27
7.3.1 Offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning ...27
7.3.2 Terroristresor...27
7.4 Hur skall de kvalificerade rekvisiten i finansieringslagen tolkas?...28
8.1 al Shabaab-målet ...31 8.1.1 Bakgrund ...31 8.1.2 Bevisning ...31 8.1.3 Tingsrättens bedömning ...31 8.1.4 Hovrättens bedömning ...32 8.2 Ansar al Islam-målet ...32 8.2.1 Bakgrund ...32 8.2.2 Bevisning ...33 8.2.3 Tingsrättens bedömning ...33 8.2.4 Hovrättens bedömning ...34 8.3 Kista-målet ...34 8.3.1 Bakgrund ...34 8.3.2 Bevisning ...35 8.3.3 Tingsrättens bedömning ...35 8.3.4 Hovrättens bedömning ...37 8.4 Göteborgs-målet ...38 8.4.1 Bakgrund ...38 8.4.2 Bevisning ...38 8.4.3 Tingsrättens bedömning ...39 8.4.4 Hovrättens bedömning ...39 9. Avslutande analys ...40
9.1 Hur väl är svensk terrorlagstiftning uppbyggd? ...40
9.2 Vilka rättssäkerhetsbrister kan uppdagas i terrorlagstiftningen? ...41
9.2.1 Angående definitionssvårigheter ...41
9.2.2 Angående rekvisiten i terroristlagen ...42
9.2.3 Angående den långtgående kriminaliseringen ...43
9.2.4 Angående finansiering ...44
9.3 Vilka slutsatser kan dras av svenska domstolars tillämpning av terrorlagstiftningen? 45 9.4 Sammanfattande synpunkter ...47
Förkortningar
9/11 Terroristattackerna i USA den 11 september 2001
AU Afrikanska Unionen
Bet. Betänkande
BrB Brottsbalk (1962:700)
Dir. Direktiv
Ds Departementsserien
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
EU Europeiska Unionen
EUF Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
FATF Financial Action Task Force
Finansieringslagen Lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall
FN Förenta Nationerna
HD Högsta Domstolen
LST Lag (2003:148) om straff för terroristbrott
NJA Nytt Juridiskt Arkiv
Prop. Proposition
RB Rättegångsbalken (1942:740)
Rekryteringslagen Lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet
RF Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform
Rskr. Riksdagsskrivelse
SOU Statens Offentliga Utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
SÄPO Säkerhetspolisen
1. Inledning
1.1 BakgrundDen 11 september 2001 stod världen stilla. Klockan hade precis tickat över till 08:46 när ett American Airlines-flygplan kolliderade med ett av de två World Trade Center-torn som förgyllt New Yorks stadssilhuett sedan 1970-talet. Världsmedier började omedelbart rapportera från händelsen. I samma veva som journalister strömmade mot gärningsplatsen började
nyhetshelikoptrar i skyn att sända direktbilder till tv-stationer runtom i världen. Exakt 17 minuter senare kunde jordens befolkning se ett andra flygplan krascha in i det andra World Trade Center-tornet. Mindre än 90 minuter senare hade tornen kollapsat. Ungefär samtidigt kraschade ett tredje plan in i USA:s försvarsdepartements huvudbyggnad medan ett fjärde plan, på väg mot
huvudstaden Washington D.C., kraschade på en öde äng efter att passagerarna lyckats överbemanna flygkaparna.
Det tog inte lång tid förrän det stod klart att det handlade om världens i särklass mest
spektakulära och förödande terroristattack. Medan den amerikanske presidenten George W. Bush förklarade ett globalt krig mot terrorism var det minst lika intressant att följa det juridiska
händelseförloppet. FN:s säkerhetsråd kom att anta en rad olika bindande resolutioner för medlemsstaterna. EU trappade upp arbetet med att implementera ett juridiskt ramverk för att motverka terrorism. Sverige var inte sena med att uppfylla förpliktelser från såväl FN som EU och den 1 juli 2003 trädde Sveriges första renodlade terroristlag i kraft.1
Den nya terroristlagen har dock kommit att kritiseras ett flertal gånger av advokater, justitieråd och professorer, framför allt på grund av att Sverige – likt andra länder – anses ha hastat fram en helt ny lagstiftning med klara brister som satt rättssäkerheten på spel. Följderna av att under förhastade omständigheter skapat en helt ny terrorlagstiftning har resulterat i att lagstiftningen i många hänseenden blivit för vag, svår att tillämpa och inte längre är förenlig med kraven på rättssäkerhet. Sedan den nya terroristlagens ikraftträdande har mindre än femton personer åtalats för någon form av terroristbrott.2
Medan terrorism inte är en modern företeelse lever vi i en tidsålder där terrorism utvecklats till ett allvarligt hot mot fred och säkerhet i världen. Samtidigt som det är viktigt att samhället genomför alla möjliga sorters insatser för att få bukt med det ökade terrorhotet är det viktigt att lagstiftningen förblir effektiv och rättssäker. Svensk terrorlagstiftning har sedan 1973 förändrats en rad olika gånger, vilket föranlett frågan hur väl uppbyggd den egentligen är - en av flera frågeställningar som denna uppsats tar sikte på att besvara.
1 Sverige hade förvisso haft terroristbestämmelser sedan 1973, men dessa tog sikte på möjligheten att
avvisa och deportera utlänningar snarare än kriminaliseringen av terroristbrott.
2 Bering, Sofia, Därför åtalas så få för terrorbrott, nyhetsartikel på SVT.se, 2015-11-23 11:39, hämtad
2016-12-01 15:29. Det saknas en akademisk sammanställning över antalet personer som blivit åtalade för terroristbrott sedan 2003, men enligt en granskning av SVT handlar det om mindre än tio personer mellan 2003 och slutet av 2015. Femton personer har angivits i texten för att göra utrymme för misstag.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna framställning är att undersöka den svenska terrorlagstiftningens uppbyggnad med fokus på att definiera och analysera de kvalificerade rekvisiten i jämförelse med de allmänna kraven på rättssäkerhet. För att kunna möjliggöra en analys av terrorlagstiftningen är det nödvändigt att framställa en historisk redogörelse på området för att sedermera reda ut den nuvarande lagstiftningens funktion och syfte. Uppsatsen tar även sikte på att ge läsaren en bättre förståelse för den svenska terrorlagstiftningens tillämpning i både teori och praktik.
De fundamentala frågeställningarna kan sammanfattas i fyra punkter: Hur väl är svensk terrorlagstiftning uppbyggd?
Hur skall de kvalificerade rekvisiten i svensk terrorlagstiftning tolkas?
Hur förhåller sig svensk terrorlagstiftning till de allmänna kraven om rättssäkerhet? Vilka slutsatser kan dras av domstolars tillämpning av svensk terrorlagstiftning?
Detta arbete benar ut ovannämnda frågor för att finna hur det är möjligt att förbättra nuvarande terrorlagstiftning i rättssäkerhetssyfte.
1.3 Metod och material
Uppsatsen är författad utifrån en juridisk metod såsom den är definierad enligt Claes Sandgren. Den juridiska metoden innefattar rättskälleläran, vilket bygger på de fyra traditionella
rättskällorna inom svensk lagstiftning – lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Rättskälleläran inrymmer även rättskälleprinciper och har kommit att utvidgas på senare år genom omfattandet av bl.a. icke-bindande regleringar.3
Den juridiska metoden är i övrigt vag i jämförelse med rättskälleläran, men viktiga delar inom juridisk metod anses vara bevisvärdering och rättsreglers tillämpning på faktiska förhållanden. Relationen mellan fakta och rättskällor anses överlag vara vital. Detta verk har förhållit sig till nämnda punkter, i synnerhet i de delar av uppsatsen som behandlar rättstillämpning.4
Även om Sandgren ej rekommenderar att beteckna en framställning som rättsdogmatisk är det vanligt att uppsatser, likaså denna, kan uppfattas som rättsdogmatiska. Argumentationen inom rättsvetenskapen är fri, men för att ett arbete skall uppfattas som rättsdogmatisk innebär det att verket även inbegriper kritik och rättspolitiska ställningstaganden. Även om undertecknad uppfattar denna uppsats som rättsdogmatisk är det ingen officiell klassificering som bör sättas på detta verk med anledning av att det kan skapa förvirring.5
3 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, 2.
uppl., Norstedts Juridik AB, 2007, s. 36.
4 A.a., s. 38. 5 A.a., s. 53.
I åttonde kapitlet behandlas fyra olika rättsfall. Anledningen till att uppsatsen ej behandlar rättspraxis i form av domar från högsta instans är eftersom HD inte prövat ett enda rättsfall med anknytning till någon av de terroristlagar som existerar i Sverige. Istället har undertecknad ägnat fokus på att finna domar där den tilltalade fällts ansvarig i första instans och friats i andra instans. En sådan avgränsning har gjorts för att bättre kunna utröna och analysera de bevissvårigheter som uppstår när människor misstänks för terroristbrott.
Vanligtvis behandlas enbart vägledande rättsfall i ett eget kapitel. De rättsfall som berörs i uppsatsen innehar inte nämnda tyngd och därmed finns utrymme att påstå att de likväl kunnat integreras i övriga kapitel. Författaren finner det dock viktigt att behandla fallen separat för att ge läsaren en bättre uppfattning av svensk terrorlagstiftnings tillämpning i både teori och praktik. Enbart ett fåtal fall rörande terroristbrott har tagits upp i svensk domstol sedan ikraftträdandet av den nya terrorlagstiftningen. Undertecknad har valt ut de fyra mest omfattande rättegångarna rörande terroristbrott och det något höga antalet har bestämts för att kunna tydliggöra skillnader i tolkning av rekvisit och beviskrav på ett genomgripande sätt. De valda rättsfallen behandlar dessutom hela kedjan av ett terroristbrott, från stämpling till fullbordat brott. I två av fallen har de åtalade friats medan de i övriga fall blivit fällda, vilket också varit en bidragande faktor till att just denna samling domar valts ut. De två fall där de tilltalade blivit fällda för terroristbrott är dessutom de enda av sitt slag i svensk rättegångshistoria.
Svensk terrorlagstiftning är i förhållande till övrig lagstiftning förhållandevis ny, vilket är den största anledningen till att tillgången till doktrin är begränsad. En klar majoritet av den doktrin som finns tillgänglig är utländsk och behandlar den internationella aspekten av terrorlagstiftning. Däremot finns ett större antal artiklar från juridiska tidskrifter, trots att även detta utbud är limiterat. Därmed har den relevanta doktrin som finns tillgänglig använts, även ifall majoriteten av de svenska rättskällorna inhämtats från olika typer av förarbeten.
Rekryterings- och finansieringslagen förbjuder människor att förmå andra att begå samt finansiera särskilt allvarliga brott. Med särskilt allvarliga brott menas de brott som är listade i respektive lagars andra paragraf. Denna lista inkluderar även terroristbrott enligt LST. Därmed nämns särskilt allvarlig brottslighet synonymt med terroristbrott i kapitel 7.3 och 7.4.
1.4 Avgränsningar
Denna framställning undersöker terrorlagstiftningens uppbyggnad, dess kvalificerade rekvisit samt dess förhållande till de allmänna kraven på rättssäkerhet. Domsrätts- och påföljdsfrågor faller helt utanför uppsatsens område. Folkrätt och EU-rätt kommer inte att tas upp i någon större utsträckning, men kommer att beröras kontextuellt.
Majoriteten av de personer som blivit åtalade och fällda för terroristbrott har ansetts skyldiga till medverkan, förberedelse eller försök. Därmed diskuteras de osjälvständiga brottsformerna
nämnvärt i de rättsfall som analyserats. Uppsatsen avgränsar sig dock från en vidare djupdykning i de osjälvständiga brottsformerna.
Störst fokus har ålagts analys av lag (2003:148) om straff för terroristbrott, men uppsatsen behandlar även lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning
avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet samt lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Anledningen till denna fördelning är
att den s.k. terroristlagen är kärnan i svensk terrorlagstiftning och därmed kräver en desto mer omfattande analys. De övriga lagarna utgör dock ett nödvändigt komplement och interagerar med terroristlagen på flera plan. I sin helhet utgör dessa tre lagar den svenska terrorlagstiftning som uppsatsen tar sikte på att förklara, analysera och kritisera.
1.5 Disposition
För att läsaren på ett enklare och bättre sätt skall kunna ta till sig vad som skrivs i uppsatsen inleds den med två kapitel som förklarar två för uppsatsen vitala begrepp, nämligen terrorism och rättssäkerhet. Andra kapitlet beskriver vad terrorism är medan det tredje kapitlet tar sig an rättssäkerhetsbegreppet. Därefter följer ett fjärde kapitel som i korthet förklarar hur svensk terrorlagstiftning ser ut för närvarande.
Det femte kapitlet redogör svensk terrorlagstiftnings förekomst, historia och utformning. I nämnda kapitel skildras även när, hur och varför Sverige skapade sina första lagar med anknytning till terrorism samt vilken form utvecklingen tagit sedan dess instiftande. Femte kapitlet redogör även nuvarande lagstiftning i detalj samt hur lagstiftningen påverkats av internationella organisationer.
Det sjätte kapitlet behandlar de definitionsmässiga svårigheterna av terroristbegreppet och hur svensk lagstiftning tacklat dessa. Därpå följer det sjunde kapitlet som noggrant analyserar hur de kvalificerade rekvisiten i svensk terrorlagstiftning skall tolkas. Det åttonde kapitlet granskar hur svensk terrorlagstiftning tillämpats i praktiken. I kapitlet redogörs fyra olika rättsfall i vilka bakgrund, bevisning och domstolarnas bedömning ingår. Det nionde och sista kapitlet i
uppsatsen består av en avslutande analys som tar sikte på att besvara uppsatsens frågeställningar.
1.6 Uppsatsens titel
Med titeln avses den komplexitet som råder vid avgörandet om en person skall klassas som terrorist eller frihetskämpe, vilket är en klassificering som i stor grad påverkas av geografiska, religiösa och ideologiska faktorer. Denna uppsats tar visserligen sikte på terrorism ur ett juridiskt perspektiv, men nämnda problematik finns även invävd inom den rättsliga sfären och beskrivs närmre i kapitel sex och nio.
2. Om terrorism
För att kunna förstå varför terrorlagstiftning finns till är det i första hand nödvändigt att förstå vad terrorism är. Till skillnad från vad många tror är terrorism ingen ny företeelse. Dess härkomst kan spåras tillbaka till antiken, närmre bestämt till 500-600 år f.Kr, då statlig
repression och politiskt våld uppstod. Dess utveckling fortsatte under romarriket då politiskt våld i olika former, framför allt lönnmördare med politiska motiv, blev allt vanligare. Under
efterföljande tidsepoker har terrorism tagit sig an allt fler former och utvecklats till det som vi idag kallar för modern terrorism.6 Första gången terrorism myntades som begrepp var under den franska revolutionen då filosofen Edmund Burke beskrev det franska kungaväldet som ett skräckvälde.7 Ett viktigt steg för att kunna förstå innebörden av terrorism är att identifiera en
definition av uttrycket. Dessvärre har det visat sig vara ett vidsträckt problem eftersom en universell definition av terrorism saknas, trots att experter under en längre tid försökt enats om en. Terroristexperten Walter Larque menar att det idag finns över 100 rådande definitioner av terrorism.8
Trots att det saknas en universell definition finns det möjlighet att göra en svepande
sammanställning över de viktigaste elementen som innefattas av uttrycket. För att en gärning skall kunna klassas som terrorism krävs det generellt att 1) våldet är politiskt motiverat, 2) våldet riktar in sig på civila eller statligt administrativa verksamheter samt att 3) det ska finnas en intention att terrorisera en utnämnd målgrupp.9 Det övergripande målet anses vara den psykiska effekt som terrorism skapar. Mördandet av civila kan således beskrivas som instrumentellt eftersom terrorister vill skapa en känsla av osäkerhet för att kunna få igenom olika krav.10
Som tidigare nämnt har terrorism existerat i flera sekel, men på grund av att terrorism utvecklats i takt med den ökande globaliseringen har den likt andra element i vårt samhälle tagit sig an allt nyare former.11 Den moderna terroristverksamheten är numer av internationell karaktär och terrorister använder sig av allt mer okonventionella metoder.12 Med anledning av dess spektakulära art och förödande konsekvenser har terroristattackerna den 11 september 2001 blivit beskriven som en central händelse i politisk våldshistoria. Terroristattackerna ristade nämligen in sig så pass djupt i världshistorien att statsvetare och experter brukar tala om en värld innan och efter 9/11.13
6 Martin, Gus, Understanding terrorism - challenges, perspectives and issues, 5. uppl., SAGE
Publications Inc., 2015, s. 10.
7 A.a., s. 11. 8 A.a., s. 5, 27. 9 A.a., s. 5.
10 Kydd, Andrew och Walter, Barbara, The Strategies of Terrorism, International Security, 31 (1), 2007, s.
51 ff.
11 Mingst, Karen och Arreguin-Toft, Ivan, Essentials of International Relations, 6. uppl., W.W. Norton &
Company, 2014, s. 280.
12 Martin (2015), s. 27. 13 A.a., s. 365.
3. Om rättssäkerhet
Termen rättssäkerhet används tämligen frekvent vid juridiska analyser av olika slag, men vad som uttryckligen menas med begreppet är osäkert då även denna term saknar en universell definition. Lindblom antyder att ett rättssäkert samhälle speglas av trygghet i förhållandet mellan medborgaren och staten. Med andra ord kan det beskrivas som en välfungerande rättsordning där den enskilde medborgaren garanteras rättstrygghet gentemot staten som inte får gå utöver sina laga befogenheter.14 I traditionella sammanhang har rättssäkerhet allt som oftast tagit sikte på förutsebarheten i rättsliga angelägenheter, vilket är en avgränsning som en majoritet av juridiskt skolade personer tycks vara överens om i den snårskog som rättssäkerhetsbegreppet annars befinner sig i.15
För att ett samhälle skall vara rättssäkert innebär det att staten måste följa ett antal allmänna rättsprinciper. I Sverige är legalitetsprincipen den rättsprincip som oftast kommer på tal gällande statens förpliktelse gentemot sina medborgare. Legalitetsprincipen finns lagstadgad i RF 2:10 och anger att ingen får dömas till straff för en gärning som inte var belagd med brottspåföljd när den begicks. Legalitetsprincipen i sig innefattar dock flera fristående krav på straffrättslig lagstiftning – föreskriftskravet, retroaktivitetsförbudet, analogiförbudet och
obestämdhetsförbudet.16
Föreskriftskravet innebär att det måste finnas en föreskrift för att ett brott skall föreligga. Retroaktivitetsförbudet betyder att en föreskrift ej får införas eller tillämpas retroaktivt. Analogiförbudet förbjuder analogiska tillämpningar av straffbestämmelser till nackdel för den tilltalade. Obestämdhetsförbudet innebär att en föreskrift måste vara bestämd, precis och tydlig i sin utformning. Legalitetsprincipen innefattar även förutsebarhetsprincipen som antyder att varje enskild medborgare skall kunna förutse de rättsliga konsekvenserna av sitt agerande.17
Sammanfattningsvis kan rättssäkerhet beskrivas som en kontroll av de makthavande organens förhållande gentemot sina medborgare. Varje medborgare skall kunna förutse vad denne kan komma att utsättas för. För att varje medborgare skall ha en sådan möjlighet krävs det klar och tydlig lagstiftning som tillämpas effektivt, proportionerligt och lika för alla.18
14 Lindblom, Per Henrik, ”Tvekamp eller inkvisition?” i Svensk Juristtidning 1999 (5-6), s. 617, 644 ff. 15 Jareborg, Nils, Straffrättsideologiska fragment, Iustus, 1992, s. 135 ff.
16 Asp, Petter., Ulväng, Magnus och Jareborg, Nils., Kriminalrättens grunder, 2. uppl., Iustus, 2013, s. 46. 17 Ibid.
4. Svensk terrorlagstiftning i korthet
Sverige har idag tre olika lagar som tar sikte på att kriminalisera all typ av verksamhet som kan definieras som terroristverksamhet. Dessa tre lagar är i folkmun kallade för terroristlagen, rekryteringslagen och finansieringslagen. Tillsammans skapar de kärnan av svensk terrorlagstiftning.
Terroristlagen får anses vara den centrala lagen och tar sikte på att kriminalisera terroristbrott, oavsett om gärningen är på ett förberedelseplan eller fullbordat. Den tredje paragrafen utgör en förteckning över de brott som kan rubriceras som terroristbrott och kommer att analyseras i ett senare skede av uppsatsen.
Rekryteringslagen tar sikte på att kriminalisera all typ av medhjälp och medansvar till särskilt allvarlig brottslighet. I lagen klassas terroristbrott som särskilt allvarlig brottslighet och personer som offentligt uppmanar, rekryterar eller utbildar annan att begå terroristbrott är ansvariga för lagbrott. Så sent som i förra året tillkom även förbud att resa till annat land än sitt hemland i syfte att begå terroristbrott.
Finansieringslagen bidrar med att kriminalisera all typ av insamling, tillhandahållande och emottagande av ekonomiska medel och annan egendom vars syfte är att användas till särskilt allvarlig brottslighet, i vilket terroristbrott är inkluderat.
Sammanfattningsvis bildar dessa tre lagar det skydd som Sverige byggt upp lagstiftningsvägen för motverkandet av all typ av terrorism. Det har gått mer än 40 år sedan Sverige inrättade sin första terroristlag, men den rapida utvecklingen av olika typer av terroristverksamhet i
samhörighet med antalet lagändringar sedan 1973 ställer frågan hur välfungerande Sveriges lagskydd mot terrorism egentligen är.
5. Terrorlagstiftningens förekomst, historia och utformning 5.1 Sveriges första terroristlag
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet blev Sverige föremål för ett antal olika våldsdåd med politisk bakgrund. Attentaten föranledde stor oro, men det var inte förrän en
flygplanskapning på Bulltofta flygplats som åtgärder vidtogs.19 Den 15 september 1972 kapade
tre personer med kroatisk bakgrund ett flygplan på Bulltofta flygplats. Flygplanskaparna begärde att den svenska staten skulle frige några av de kroater som hade blivit dömda för såväl mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm som för ockupationen av det jugoslaviska konsulatet i Göteborg samma år.20
Efter incidenten tillsattes en kommission som utarbetade ett lagförslag för att bättre komma underfund med terroristhandlingar. Kommissionen liksom olika remissinsatser kommenterade de svårigheter som en rättsstat ställs inför då staten å ena sidan ska skydda sina medborgare från våldsdåd av varierande karaktär och å andra sidan beakta individers rätt till personlig integritet samt åsikts- och rörelsefrihet, vilket är ett högaktuellt debattämne än idag.21
I den proposition som låg till grund för de första terroristbestämmelserna i svensk lagstiftning uppenbarar det sig att fokus riktats emot utlänningar. Eftersom de flesta olika våldsdåd som terrorister utförde redan var kriminaliserade i svensk lagstiftning sågs ingen vinning i att skapa terroristbrott som egen definition. Därmed tog den lag som stiftades sikte på möjligheten att kunna av- och utvisa utlänningar som tillhörde organisationer vars syfte var att begå politiska våldsdåd i Sverige.22 Sveriges första lag på området namngavs till lagen (1973:162) om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund och kom att innehålla
två viktiga paragrafer, närmre bestämt §§1 och 3.
§1 Utlänning, som ankommer till riket, skall avvisas, om det finnes grundad anledning antaga, att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som på grund av vad som är känt om dess verksamhet kan befaras här i riket använda våld, hot eller tvång för politiska syften.
§3 Utlänning, som uppehåller sig i riket, får utvisas, om sådana omständigheter föreligger som sägs i 1§ första stycket. Beslut om utvisning meddelas av Konungen. I ärende om utvisning inhämtas yttrande från den centrala utlänningsmyndigheten, om ej hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.
Det är anmärkningsvärt att en misstänkt terrorist som påstod sig vara politisk flykting ej kunde av- eller utvisas från Sverige. En sådan reglering motarbetade till viss del hela syftet med lagen, eftersom den inriktade sig på av- och utvisningsmöjligheter, men dåvarande regering ansåg att även potentiella terrorister skulle ges möjlighet att söka skydd från politisk förföljelse i sina
19 Prop. 1973:37, s. 10. 20 DsJu 1972:35, s. 10. 21 Prop. 1973:37, s. 12. 22 A.a., s. 21.
hemländer.23 Dock existerade ett sällan tillämpat undantag. Dåvarande §54 i utlänningslagen antydde att utlänning kunde utvisas, även om hen definierades som politisk flykting, ifall hens kvarvarande i Sverige skulle inneburit en fara för allmän ordning och säkerhet.24
5.2 Lagändringarna 1976 och 1982
1975 uppkom diskussioner om att inarbeta 1973 års terroristlag i utlänningslagen. Som skäl för detta angavs tekniska åtgärder. Genom att införlivas i utlänningslagen skulle lagen komma att permanentas samtidigt som alla bestämmelser samlades på ett och samma ställe. I sammanhanget preciserades även tillämpningsområdets omfång i och med att befrielserörelser som förde en väpnad kamp inte längre kom att omfattas utav lagen. Propositionen bifölls. §§1 och 3 i gamla terroristlagen flyttades över till §§30 och 47 i utlänningslagen.25 Lagens bestämmelser gällande användandet av hemliga tvångsmedel26 flyttades över till en egen lag som i folkmun kallades för spaningslagen.27
Sex år senare, 1982, utfördes en mindre förändring av terroristbestämmelserna i och med att regeringen fick ensam beslutanderätt över avvisningar eftersom polismyndighetens
avvisningsrätt knappt hade använts. Ändringarna innebar att polismyndigheten var förpliktade att skicka över avvisningsbeslut gällande presumtiva terrorister till regeringen. Lagen förtydligades även genom att ge exempel på grupper och organisationer som använde våld, hot eller tvång i ett politiskt syfte.28
5.3 Det nya regelverket 1989
I ett kommittédirektiv från 1988 föreslogs tillkallandet av en kommitté för att överse
terroristbestämmelserna i utlänningslagen. Kritik hade riktats mot bestämmelsernas förhållande vis-à-vis rättssäkerhet, men även dess ineffektivitet och diskriminerande utformning med följd av att bara utländska medborgare kunde bli föremål för utredning enligt dåvarande
terroristbestämmelser.29
Den tillsatta kommittén fann att det var behövligt att strukturera om lagen på fler sätt än att bara rycka ut terroristbestämmelserna och göra det till en egen lag. Vidare fann de att formuleringen av lagtexten var vag och bristande på ett flertal ställen.30 En ännu större brist ansågs vara det faktum att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut inte alltid kunde se till att verkställas. I de fall en
23 Melander, Göran, Terroristlagen – ett onödigt ont, PAN/Norstedt, 1975, s. 69 ff. 24 Prop. 1973:37, s. 22.
25 Prop. 1975/76:18, s. 81, 149, 153; 160.
26 Hemlig rumsavlyssning, hemlig kameraövervakning, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation
och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
27 Lag (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. 28 Prop. 1981/82:146, s. 59; AU 1982/83:3, rskr. 43.
29 Dir. 1988:49.
misstänkt terrorist riskerade politiska reprimander i sitt hemland hade Sverige inte någon vidare möjlighet att utvisa personen i fråga.31
Under samma år lade regeringen fram ett lagförslag som innebar att terroristbestämmelserna skulle brytas ut ur utlänningslagen för att än en gång föras in i en egen lag. Anledningen till detta var att terroristärenden handlades på ett annorlunda sätt jämfört med andra ärenden som hade sitt fäste i utlänningslagen. Det resulterade i att terroristbestämmelserna blev ineffektiva,
svårbegripliga och komplicerade. Förslaget innebar även att de bestämmelser som handhade användandet av hemliga tvångsmedel skulle brytas ut och föras samman med
terroristbestämmelserna i en egen lag.32 Lagförslaget godkändes och den något nygamla
terroristlagen trädde i kraft den 8 juni 1989.33
5.4 9/11 och skapandet av en ny terrorlagstiftning
I jämförelse med tidigare terroristbestämmelser i svensk lag är den nuvarande uppbyggnaden av svensk terrorlagstiftning skapad i modern tappning. Det var dock inte förrän efter 9/11 som både Sverige och andra europeiska länder påskyndade arbetet med att förnya sina terrorlagstiftningar. Händelserna i USA under den bistra septemberdagen 2001 påbörjade en kedjereaktion som för Sveriges del mynnade ut i en helt ny terrorlagstiftning.
Dagen efter 9/11 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1368, som angav att alla medlemsstater var förpliktade att ta alla nödvändiga steg för att motverka all form av terrorism. Säkerhetsrådet meddelade även att alla medlemsstater bör implementera tidigare resolutioner på samma tema, däribland resolution 1269, som förpliktade alla medlemsstater att effektivt kunna förhindra terroristattacker innan de sker samt ställa alla som utför terroristbrott till svars. Två veckor senare, den 28 september 2001, antog FN:s säkerhetsråd resolution 1373 vars innehåll i mycket var likt tidigare resolutioner på samma tema, men som även tillkännagav att alla medlemsstater skall motverka all typ av förberedelse och medhjälp till terroristhandlingar, bl.a.
lagstiftningsvägen. Som medlemsstat i FN är Sverige förpliktade att följa resolutioner antagna av säkerhetsrådet enligt art. 25 i FN-stadgan.34
Två år före 9/11, i oktober 1999, möttes Europeiska rådet i Tampere för att diskutera skapandet av frihet och säkerhet på olika plan, t.ex. genom ett ökat samarbete för motverkande av
gränsöverskridande brottslighet. Konferensen mynnade ut i 62 olika milstolpar, men utrymmet
31 A.a., s. 192.
32 Prop. 1988/89:86, s. 138.
33 Lag (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund.
34 FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1269 (1999) [The responsibility of the Security Council
in the maintenance of international peace and security], 19 oktober 1999, S/RES/1269 (1999); FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1368 (2001) [Threats to international peace and security caused by terrorist acts], 12 september 2001, S/RES/1368 (2001); FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1373 (2001) [Threats to international peace and security caused by terrorist acts], 28
för hur terrorism skulle motverkas var så pass minimalt att det bara fick en mindre hänvisning i en enda punkt.35 Visserligen meddelade EU-kommissionen att de arbetade med ett förslag till rambeslut gällande motverkande av terrorism i början av 2001, men det var inte förrän efter 9/11 som arbetet kom igång på allvar.36 Bara en vecka efter händelserna lämnade Europeiska rådet in ett förslag om nytt rambeslut gällande gemensamma definitioner, åtal och straff beträffande terroristhandlingar.37 Den 6 februari 2002 godkände EU-parlamentet förslaget och ett helt nytt ramverk hade skapats.38
EU:s rambeslut om motverkande av terrorism är i grund och botten en internationell
överenskommelse mellan EU:s olika medlemsstater om att skapa ett harmoniserat rättssystem avseende kriminaliseringen av terrorism. Rambeslutet etablerar bl.a. en definition av
terroristbrott, terroristgrupp och terroristverksamhet i art. 1, 2 respektive 3. Den tar även sikte på formen av påföljder och domsrätt.39
EU:s rambeslut var enligt dåvarande EU-fördragets art. 34.2b bindande för medlemsstaterna i den del som avsåg de resultat rambeslutet var tänkt att uppnå. Det var däremot upp till
medlemsstaterna att bestämma tillvägagångssätt och form för implementering. Eftersom rambeslutet innehöll bestämmelser som skulle resultera i förändringar inom svensk lagstiftning var Sveriges riksdag, innan ett officiellt antagande, först tvungen att godkänna
överenskommelsen enligt dåvarande RF 10:2.40 Nämnda förlopp föranledde en proposition där regeringen bedömde att svensk rätt redan uppfyllde mertalet av kraven, men att viss ny
lagstiftning behövde inrättas. Medan svensk lagstiftning redan förbjöd de handlingar som rambeslutet radade upp i sin första artikel saknades det en uttrycklig kategorisering av
terroristbrott i de fall brotten utfördes enligt det uppsåtssyfte som angavs i rambeslutet.41 I maj 2002 godkände riksdagen rambeslutet som kort därefter implementerades i svensk lag.42
Hur rambeslutet skulle implementeras i svensk lagstiftning var länge oklart. Diskussioner fördes om att föra in paragrafer eller hela kapitel i BrB, men eftersom de nya lagar som föreslogs skulle bli tämligen omfattande föreslog Justitiedepartementet en helt ny specialstraffrättslig
lagstiftning.43 I februari 2003 lämnade regeringen in en proposition gällande en ny terroristlag
35 Europeiska rådet, ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors, 15-16 oktober
1999, p. 43.
36 Europeiska gemenskapernas kommission, Halvårsuppdatering av resultattavlan för framstegen i
skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska Unionen, 23 maj 2001, KOM(2001) 278.
37 Europeisk gruppering för territoriellt samarbete, EGT C 332 E, 27 november 2011, s. 300. 38 P5_TAPROV(2002)0043.
39 Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av terrorism av den 13 juni 2002 (2002/475/RIF). 40 Idag RF 10:3.
41 Prop.2001/02:135 s. 18 ff.
42 Bet. 2001/02:JuU22; rskr. 2001/02:267. 43 DS 2002:35 s. 95.
innehållande sju paragrafer. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2003, efter det att riksdagen hade godkänt den.44
EU införde en för medlemsstaterna gemensam definition av olika termer med anknytning till terroristverksamhet. Termerna kom även att införlivas i svensk rätt då LST kopierade
rambeslutets definition av terroristbrott. LST §2 definierar terroristbrott som följande:
2 § För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att 1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.
Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år. Om ett högre lägsta straff för gärningen har föreskrivits i brottsbalken, gäller vad som sägs där i fråga om lägsta straff.
LST §3 innehåller en förteckning över de gärningar som kan bli definierade som terroristbrott ifall de krav som är uppställda i LST §2 är uppfyllda.
Följande gärningar utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 § i denna lag:
1. mord, 3 kap. 1 § brottsbalken, 2. dråp, 3 kap. 2 § brottsbalken,
3. grov misshandel, 3 kap. 6 § brottsbalken, 4. människorov, 4 kap. 1 § brottsbalken,
5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken, 6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 § brottsbalken,
7. mordbrand och grov mordbrand, 13 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken, 8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 § brottsbalken,
9. sabotage och grovt sabotage, 13 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken, 10. kapning och sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a § brottsbalken, 11. flygplatssabotage, 13 kap. 5 b § brottsbalken,
12. spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 § brottsbalken,
13. olovlig befattning med kemiska vapen, 22 kap. 6 a § brottsbalken,
14. vapenbrott, grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott, 9 kap. 1 § första stycket och 1 a § vapenlagen (1996:67),
15. brott enligt 29 § tredje stycket lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, 16. uppsåtligt brott enligt 25 och 26 §§ lagen (1992:1300) om krigsmateriel, som avser kärnladdningar, radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel, apparater och andra anordningar för spridning av radiologiska, biologiska eller kemiska stridsmedel samt speciella delar och substanser till sådant material,
17. brott enligt 18, 18 a och 20 §§ lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen,
18. smuggling och grov smuggling, 3 och 5 §§ lagen (2000:1225) om straff för
smuggling, om brottet avser sådana varor som omfattas av 14–17,
19. olaga hot och grovt olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1–18.
I och med att EU:s rambeslut implementerades i svensk rätt innebar det att Sverige var
förpliktade att införliva livstids fängelse för alla brottstyper som listats i ovanstående paragraf. Därmed kan tämligen sedvanliga brott, som vapenbrott och grov skadegörelse, leda till livstids fängelse såvida de begås i terrorsyfte.45
Vid samma tidpunkt ändrades även finansieringslagen, som likt LST påverkats kraftigt av beslut på internationell nivå. I oktober 2001 undertecknade Sverige konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism. För att däremot kunna ratificera konventionen krävdes ett antal lagändringar. Därmed föreslog regeringen införandet av en ny lag som skulle ta sikte på att förbjuda all form av finansiering för särskilt allvarlig brottslighet. Finansieringslagen trädde i kraft 2002 och kom att innefatta terroristbrott först efter ikraftträdandet av LST året därpå.46 Den 28 november 2008 beslutade EU-rådet att ändra det rambeslut som låg till grund för LST via en utökning av definitionen över terroristverksamhet genom att lägga till bestämmelser om offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning i terrorsyften.47 Ändringarna låg sedermera till grund för en ny lag, i folkmun kallad rekryteringslagen. Dess syfte är att kriminalisera all typ av rekrytering för särskilt allvarlig brottslighet, däribland terroristbrott, och är ett fullgott
komplement till LST.
I september 2014 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2178 vars sjätte punkt beordrar alla medlemsstater att göra det straffbart att motverka alla typer av resor med koppling till
terroristhandlingar. Enligt SÄPO har mer än 300 personer från Sverige åkt till krigszoner som Irak och Syrien för att ansluta sig till olika terroristorganisationer. Från Europa som helhet beräknas ca. 4000 personer ha rest iväg till konfliktområden i samma syfte. Flertalet som åker ner till krigszoner avlider, men det finns även en stor grupp återvändare som anses utgöra ett hot mot både Sverige och Europa på grund av deras erfarenhet och radikala åsikter. Sverige fann således att det fanns behov av en skärpt straffrättslig reglering inom nämnda område.48 I april
2016 kriminaliserades påbörjade resor till andra länder i avsikt att begå eller förbereda särskilt
allvarlig brottslighet eller meddela eller ta emot instruktioner enligt rekryteringslagen §5 och
§5a.49
45 Träskman, Per Ole, ”Vad gör vi med den europeiska kriminalpolitiken?” i Svensk Juristtidning 2005 (8),
s. 859, 874.
46 Prop. 2002/03:38, s. 74.
47 Rådets rambeslut av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande
av terrorism (2008/919/RIF).
48 Prop. 2015/16:78, s. 20 ff.
49 Lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och
Sammanfattningsvis kan svensk terrorlagstiftning ses som en variant av en pyramid där FN:s olika resolutioner gällande motverkande av terrorism tar plats jämte EU:s två rambeslut som legat till grund för större delar av den svenska terrorlagstiftningen.
Sverige är bundet att följa EU:s rambeslut, även ifall det finns utrymme för hur genomförandet av rambeslutet skall gå tillväga. EU är å andra sidan inte förpliktade att följa beslut av FN. Däremot samarbetar EU tätt med FN:s olika organ och har utöver det observatörsstatus i FN. Även ifall det inte medför en rösträtt är de två organisationerna samspelta. Utöver det är EU:s medlemsstater skyldiga att samråda och samarbeta med varandra inom internationella
organisationer såsom FN för att bättre gynna EU:s gemensamma intressen. Medlemsstater som är medlemmar i FN:s säkerhetsråd är dessutom skyldiga att hävda EU:s ståndpunkter och intressen när de fullgör sina uppgifter i säkerhetsrådet.50
Sveriges internationella förpliktelser innebär att den svenska staten är bunden att följa de
resolutioner som blir antagna av FN:s säkerhetsråd. Vissa resolutioner implementeras även inom hela EU, vilket stärker bilden av organisationernas nära samarbete. Relationen är dock inte alltid helt problemfri. Som exempel kan nämnas FN:s säkerhetsråds resolution 1267 som resulterade i att en sanktionskommitté bildades vars uppgift blev att upprätta en förteckningslista över
personer och organisationer med kopplingar till terrornätverket al-Qaida. Medlemsstaterna förpliktades att frysa deras tillgångar. Resolutionen implementerades även inom EU genom rådsförordning 881/2002. Tre svenska medborgare kom att upptas på denna förteckningslista, trots att de saknade kopplingar till al-Qaida. Ett av offren fick vänta i fem år innan hens tillgångar tillgängliggjordes och hen valde sedermera att ta målet till EU-domstol. Fallet gick
hela vägen upp i högsta instans som konstaterade flera rättssäkerhetsbrister, kritiserade EU:s implementering och fann att lagstiftningen inneburit att grundläggande mänskliga rättigheter brutits.51
51 Cameron, Iain, Sökandet efter en rättvis lösning på FN:s riktade sanktioner: ett sisyfosarbete, Svensk
Juristtidning 2009 (1), s. 65 ff; Förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Yassin Abdullah Kadi och Al Barakaat International Foundation, mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission, avgörande, 3 september 2008. Notera att EU har fortsatt att implementera FN:s
säkerhetsråds resolutioner som ålägger medlemsstater att omfatta restriktiva åtgärder. Exempelvis kan nämnas FN:s säkerhetsråds resolution 1844 som implementerats inom EU genom rådets förordning nr. 356/2010, av den 26 april 2010, om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ mot bakgrund av situationen i Somalia.
6. Definitionen av terrorism och hänförliga utmaningar
Sedan 9/11 har svensk terrorlagstiftning förändrats regelbundet som en följd av det hot som terrorism utgör mot internationell fred och säkerhet. I jämförelse med situationen före 9/11 har Sverige sedan ikraftträdandet av LST haft en definition av terroristbrott. Osäkerheten kring vilka typer av gärningar som omfattas av terroristbrottet har dock resulterat i att tolkningsutrymmet utvidgats och alltjämt fortsätter att expandera, i synnerhet vid tal om olika typer av förberedande led såsom finansiering, rekrytering och resor.
För att bättre förstå de definitionsmässiga utmaningarna kan nämnas att FN än idag inte kommit underfund om en enad definition av terrorism. Detta har resulterat i att medlemsstaterna under flera årtionden utformat ett antal olika konventioner som tagit sikte på att bekämpa terrorism, utan att brotten blivit särskilt klassade som terroristbrott. Som exempel kan nämnas 1970 års Haagkonvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg samt konventionen mot tagande av gisslan.52
Även olika organ inom FN har skapat egna definitioner av terrorism. FN:s generalförsamling och FN:s säkerhetsråd har t.ex. två olika definitioner av terroristverksamhet.53 Fram tills rambeslutets ikraftträdande 2002 lyste även EU med sin frånvaro av en enad definition över
terroristbegreppet. Det är dessutom anmärkningsvärt att den definition som EU:s medlemsstater kommit överens om skiljer sig från definitioner som FN och andra mellanstatliga organisationer skapat.54
En del vetenskapsmän och experter anser det vara näst intill omöjligt att skapa en universell definition av terrorism eftersom det inte går att definiera terrorism på ett sätt som både är heltäckande och entydigt. Utöver det kan terrorism ta uttryck på ett flertal olika sätt och uppfattningen av vad som ska klassas som terrorism eller inte blir en i högsta grad subjektiv företeelse.55 Den rådande konflikten mellan Israel och Palestina kan nämnas som ett
övergripande exempel. Medan FN uppfattar stridande palestinier som frihetskämpar definieras samma grupp som terrorister av den israeliska staten.56
52 Prop. 2001/02:149 s. 106 f.
53 FN:s Generalförsamling, Measures to eliminate international terrorism: resolution/adopted by the
General Assembly, 16 januari 1997, A/RES/210; FN:s Säkerhetsråd, Säkerhetsrådets resolution 1566 (2004) [concerning threats to international peace and security caused by terrorism], 8 oktober 2004, S/RES/1566 (2004).
54 Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av terrorism av den 13 juni 2002 (2002/475/RIF). 55 Bassiouni, Cherif, Legal Responses to International Terrorism: U.S. Procedural Aspects, Martinus
Nijhoff Publishers, 1988, s. 15 f.
56 Zeidan, Sami, “Desperately Seeking Definition: The International Community's Quest for Identifying the
Den evighetslånga kampen att finna en universell definition av terrorism kanske aldrig bli löst och anledningen till det kan sammanfattas i ett välkänt citat som parafraserats av en rad olika världsledare: One man’s terrorist is another man’s freedom fighter.57
Även ifall de flesta definitioner är varandra lika skiljer sig nästan alla åt på ett eller fler sätt, vilket bidrar till att skapa oreda och oklarhet gällande terroristbrottets karaktär. För att kunna skapa en enad definition av terrorism är det nödvändigt att formulera en heltäckande definition av terroristbrott samtidigt som det ska finnas utrymme nog att inte bli åtalad som terrorist för brott som ej är avsedda att bli definierade som terroristbrott, men som ändock kan falla in under definitionen.58
Den definition som idag är rådande i svensk lagstiftning återfinns i LST §2. De två viktigaste komplementen till LST, finansiering- och rekryteringslagen, hänvisar dock till olika
internationella instrument som har något olikartade definitioner av terroristbrott, trots att nämnda lagar dessutom hänvisar till LST §2. Till en följd av detta har lagstiftningen på ett flertal ställen blivit otymplig, oklar och diffus.59
57 ”Den enes terrorist är den andres frihetskämpe”, fristående översättning av författaren.
58 Marsavelski, Aleksandar, “The Crime of Terrorism and the Right of Revolution in International Law” i
Connecticut Journal of International Law, 28 (241), 2013, s. 275 ff.
59 Sveriges advokatsamfunds remissyttrande över straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor (SOU
7. Analys av de kvalificerade rekvisiten i terroristlagen
7.1 Vilka förutsättningar skall vara uppfyllda för ett förövat terroristbrott?
För att underlätta förståelsen av nedankommande exempel förutsätts att det saknas både
rättfärdigande och ursäktande omständigheter vid analysen av gärnings- och ansvarsrekvisit. Det är även noterbart att väpnade styrkors verksamhet i väpnade konflikter styrs av internationell humanitär rätt; vid sådana tillfällen är LST inte tillämplig.60 Ett terroristbrott anses vara förövat enligt LST om en person har uppfyllt tre olika förutsättningar som kan delas upp i tre steg.
61
7.1.1. Det överskjutande uppsåtsrekvisitet
För att kunna dömas för terroristbrott måste den misstänkte gärningsmannen ha utfört en av de gärningar som listas i LST §3 enligt ett eller flera av de syften som räknas upp i LST §2. Förutsättningen innebär ett s.k. överskjutande uppsåtsrekvisit, vilket tillgängliggör en strängare straffskala, men samtidigt höjer kraven att kunna bli dömd för brottet. Uppsåtet hör till
gärningsbeskrivningen och skall därmed prövas direkt. Med andra ord räcker det inte för en åklagare att bevisa att en misstänkt åstadkommit brottet i fråga, utan hen måste även bevisa att den misstänkte begått gärningen enligt något av de syften som listas i LST §2.62 Även ifall beviskraven är lika höga för olika brottstyper är det svårare att bevisa ett överskjutande uppsåtsrekvisit vid mindre allvarliga brott såsom vapenbrott i jämförelse med ett allvarligare brott såsom allmänfarlig ödeläggelse.63
7.1.2. Det abstrakta farerekvisitet
Förutom att uppfylla det överskjutande uppsåtsrekvisitet måste gärningen allvarligt kunna skada
en stat eller en mellanstatlig organisation, vilket är ett s.k. abstrakt farerekvisit. Ett abstrakt
farerekvisit innebär att gärningen i jämförelse med ett konkret farerekvisit inte behöver ha orsakat verklig fara. Termen kan medför en tolkning som innebär att en existentiell utväg måste
60 Prop. 2002/03:38, s. 85; Mål nr. B5306-15 vid Svea hovrätt, s. 5.
61 Ulväng, Magnus et al., Brotten mot allmänheten och staten, Iustus, 2012, s. 54. Illustration av Harald
Sundberg.
62 A.a., s. 55; Asp, Ulväng och Jareborg (2013), s. 362. 63 Ulväng et al. (2012), s. 55.
existera för att gärningen skall utveckla sig på ett sätt som resulterar i att det uppfyller
gärningsbeskrivningen på det sätt som är straffbelagt. Det saknas dock några hjälpmedel för hur en sådan tolkning skall utföras. Bedömningen verkställs istället genom att tolka plausibiliteter.64 Vid bedömning av om en gärning orsakat abstrakt fara tillåts domstolar att utföra en
farebedömning som inte är lika begränsad till gärningens konkreta fara. Medan en bedömning av abstrakt fara underlättar svårhanterliga avgöranden är det inte möjligt att undgå det faktum att det straffbara området utvidgas. Ur rättssäkerhetssynpunkt lämnas lagstiftningen alldeles för vid, vilket bäddar upp för godtyckliga avgöranden och en svårare bedömning för gemene man att förstå vad som är straffbart eller ej.65
Med tanke på de svårigheter som redan råder vid försök av att definiera terrorism och
terroristbrott är det snarare så att ett abstrakt farerekvisit tillför mer skada än nytta. Risken är att medborgarnas rätt till att utnyttja grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och
föreningsfrihet begränsas. Det abstrakta farerekvisitet är nämligen utformat som ett objektivt rekvisit, vilket resulterar i att domstolar ej tillåts att beakta omständigheterna i varje enskilt fall vid bedömandet om en gärning skall anses vara ett terroristbrott eller ej. Bedömningen sker istället genom att uppskatta risken för hur stor skada staten tagit eller kunde ha tagit - en rent objektiv bedömning.66 Samtidigt som det abstrakta farerekvisitet må utvidga det straffbara området innebär det en hög beviströskel i omständigheter där en gärning begås som ett förberedande led i en större aktion – t.ex. brott mot vapenlagen - i och med att gärningen allvarligt skall kunna skada en stat eller mellanstatlig organisation.67
7.2. Hur skall de kvalificerade rekvisitens i terroristlagen tolkas? 7.2.1 Allvarligt skada en stat eller en mellanstatlig organisation
I LST §2 framgår det att en gärning skall allvarligt kunna skada en stat eller mellanstatlig
organisation för att en person skall kunna dömas för terroristbrott. Någon tydligare definition
saknas i lagstiftningen. Därmed får vägledning sökas i förarbeten och doktrin. Enligt
propositionen till straffansvar för terroristbrott framgår det att definitionen inte bara innefattar gärningar som hotar de grundläggande strukturerna i ett samhälle, utan även gärningar som skadar ett betydelsefullt allmänintresse eller skapar störningar i viktiga samhällsfunktioner. Som exempel nämns skador inom infrastruktursystem, försörjningsgrenar, industrier och
handelsplatser. Gärningen skall vara kapabel till att skada staters eller organisationers möjlighet till att utföra sina uppgifter. Definitionen innefattar även för medborgare väsentliga intressen såsom skyddandet av ett öppet och säkert samhälle.68
64 Asp, Ulväng och Jareborg (2013), s. 101. 65 A.a., s. 100 ff.
66 Sveriges advokatsamfunds remissyttrande över straffansvar för terroristbrott (Ds 2002:35), 30
september 2002, s. 2 ff.
67 Ulväng et al. (2012), s. 56. 68 Prop. 2002/03:38, s. 86 f.
Bekymret med ovanstående definition är att det lämnar mycket till övers för tolkning. Av förarbeten framgår det inte närmre vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att någonting skall klassas som ett betydelsefullt allmänintresse eller till vilken grad en stat skall kunna skydda ett ”öppet och säkert samhälle”. Enligt en nyligen avkunnad dom i Hovrätten för Västra Sverige - vilken kommer att analyseras närmre i ett senare skede - kan enstaka mord vara nog för att uppfylla kravet på att allvarligt kunna skada en stat såvida mordet eller morden kompletteras med exempelvis farliga budskap riktade mot allmänheten, uppmaningar om att likasinnade ska utföra liknande illdåd och dokumentering i form av videoinspelning.69
Den objektiva bedömningen av det abstrakta farerekvisitet medför svårigheter eftersom varje fall är unikt, men domstolen tillåts enbart bygga sin bedömning på plausabiliteter om hur allvarligt en stat eller en mellanstatlig organisation kunnat skadas.70 Detta vållar stora bekymmer eftersom det blir uppenbart hur svårt det är att avskilja vanliga brott från terroristbrott. Även om det av rambeslutet framgår att t.ex. skadegörelse vid demonstrationer inte är avsedd att falla under definitionen av terroristbrott lämnas möjligheten fortfarande öppen att döma någon för
terroristbrott såvida skadan kan uppskattas vara tillräckligt allvarlig för att ha kunnat skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Samma sak gäller olika typer av aktioner som vanligtvis utförs av miljörättsaktivister, t.ex. protester och demonstrationer mot transport av farligt gods eller utvinning av naturgaser. Även ifall politiska aktivister av olika slag ej är avsedda att omfattas blir de jämväl träffade av lagens omfång.71
Både Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet samt Sveriges advokatsamfund var starkt kritiska till införandet av ett abstrakt farerekvisit på grund av olika legalitetsaspekter, gränsdragningsproblem och en alltför vag definition som bidrar till oklarhet. Även
Frivilligorganisationernas Fond för mänskliga rättigheter samt Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter kritiserade förslaget på grund av liknande skäl.72 Regeringen menade å sin sida att det överskjutande uppsåtsrekvisitet i samhörighet med det abstrakta farerekvisitet medför att det bara blir samhällets farligaste gärningar och gärningsmän som omfattas av lagen, vilket enligt deras utsago inte resulterar i några gränsdragningsproblem.73
Vad som uppfattas som en stat och mellanstatlig organisation är förhållandevis klart, men däremot bör det uppmärksammas att lagen inte ställer några krav på att staten skall vara demokratisk. Således kan frihetsrörelser som kämpar för självständighet och demokrati också komma att omfattas av lagen.74
69 Mål nr. B5306-16 vid Hovrätten för Västra Sverige, s. 27. 70 Prop. 2002/03:38, s. 87; Ulväng et al. (2012), s. 56. 71 Ds 2002:35, s. 84.
72 Prop. 2002/03:38, s. 54. 73 A.a., s. 58 f.
7.2.2. Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp
Att injaga allvarlig fruktan hos befolkning eller befolkningsgrupp kan tyckas låta glasklart, men bedömningen lämnas än en gång över till att bli något godtycklig. Förarbeten ger ett något klarare besked eftersom det framgår att allvarlig fruktan kan skapas hos en befolkning genom bombattentat och dylika handlingar som riktas mot allmänna platser eller kommunikationsmedel. Det kan också innebära spridandet av gift eller smitta via vatten- och luftsystem. Det
överskjutande uppsåtsrekvisitet vållar en del bekymmer när rättstillämpare skall bedöma vilka gärningar som kan skapa allvarlig fruktan hos en befolkning. Rättens analys handlar i allt större grad om att tolka plausabiliteter, vilket medför en rad olika svårigheter när brottets karaktär skall fastställas.75
7.2.3. Otillbörligt tvång mot offentliga organ eller mellanstatliga organisationer
Om gärningen ej injagat allvarlig fruktan hos befolkning kan det istället falla inom ramen för terroristbrott om gärningen inneburit att en misstänkt tagit till otillbörligt tvång mot offentliga
organ eller en mellanstatlig organisation i syfte att få dem att vidta eller avstå från en åtgärd.
Definitionen får anses vara tydligare än övriga rekvisit, även om förarbeten enbart beskriver att punkten tar sikte på utpressningsliknande situationer. Med offentliga organ menas samtliga myndigheter och organ som är en del av den offentliga förvaltningen, t.ex. riksdag,
kommunstyrelser, polismyndigheten m.fl.76
7.2.4. Allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer
Att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska
eller sociala strukturer i en stat eller mellanstatlig organisation framstår även det som relativt
tydligt, men i förarbeten anges att det skall handla om skador i sådan utsträckning att det rör sig om allvarliga störningar eller skador i en stats viktigaste samhällsfunktioner. Vad som däremot faller under viktiga samhällsfunktioner låter sig vara oklart. Samma typ av ordval används även vid förklaringen av vad som allvarligt skulle kunna skada en stat eller mellanstatlig organisation. Tydligare exempel förekommer ej i rättskällor, trots att det borde vara möjligt att ange mer specifika exempel på aktioner som allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation, t.ex. specifika gärningar som kan skada kommunikationsmedel, infrastruktur eller andra grundläggande strukturer i ett samhälle.77
75 Prop. 2002/03:38, s. 34. 76 A.a., s. 34 f.
7.3 Hur skall de kvalificerade rekvisiten i rekryteringslagen tolkas? 7.3.1 Offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning
Enligt rekryteringslagen §3 är det förbjudet att i meddelande till allmänheten uppmana eller förleda andra att begå terroristbrott. Förbudet tar sikte på muntliga, skriftliga och dylika meddelanden som riktats mot allmänheten, t.ex. via mediekanaler eller tal till en större folksamling. Meddelandet måste uppfylla två rekvisit. Dels skall det framgå tydligt att den misstänkte gärningsmannen vill förmå någon annan att begå ett terroristbrott – ett s.k. direkt uppsåt - samt att denna vilja tar sig uttryck i det meddelande som är ställt till allmänheten.78 Rekryteringslagen §4 sikte på personer som försöker förmå en enskild person eller en mindre krets personer att begå terroristbrott. Paragrafen bygger på stämplingsbrottet i BrB 23:2, men förbudet mot rekrytering har ett ännu vidare område i och med att det anses tillräckligt att förmå någon annan att medverka till terroristbrott.79
Rekryteringslagen §5 förbjuder personer att utbilda andra att använda eller tillverka
sprängämnen, vapen och dylikt i syfte att begå terroristbrott. Även utbildning av andra tekniker och metoder omfattas av paragrafen såvida dessa är ägnade att användas vid utförandet av ett terroristbrott. Den person som söker utbildning behöver nödvändigtvis inte ha blivit tilldelad instruktioner, utan det räcker med att utbildaren meddelat eller fört över eventuella instruktioner för att denne skall bli skyldig för brottet. Med farliga ämnen menas alla typer av vapen och andra ”kvalificerade typer av hjälpmedel” vars syfte är att skapa ödeläggelse, död och allvarlig skada på både liv och egendom.80
7.3.2 Terroristresor
Det nyaste tillägget i rekryteringslagen är förbudet att resa till andra länder – förutom det land resenären är medborgare i – för att förbereda eller begå terroristbrott. Enligt förarbeten krävs inte att resan fullbordats, utan det räcker med att den påbörjats. Skälet till en sådan tolkning av paragrafen är att en person anses ha tagit det avgörande steget för att fullfölja brottet vid resans påbörjan. Avsikten med att kriminalisera terroristresor var att införliva möjligheten att på ett så tidigt plan som möjligt förhindra terroristbrott. Att kriminalisera en neutral gärning kan vara legitimt såvida den aktion som företas på ett betydande plan ökar risken för den skada staten är ute efter att förhindra.81 Nämnda tolkning riskerar dock en urholkning av
rättssäkerhetsaspekterna i terrorlagstiftningen.82
78 Prop. 2009/10:78, s. 59. 79 A.a., s. 60.
80 A.a., s. 61.
81 Asp, Petter, Från tanke till gärning: Del 1: Legitimitetsfrågor rörande förfältsdelikt, Iustus, Uppsala,
2005, s. 63.
Svensk terrorlagstiftning har blivit allt mer svåröverskådlig med anledning av att allt
vardagligare saker kriminaliseras, t.ex. att resa eller skicka pengar. Därtill har aktioner som är belägna en bra bit från en terroristhandling kriminaliserats, vilket leder till svåra bevis- och bedömningssvårigheter.83 Civil Rights Defenders har kritiserat nämnda utformning på grund av att bedömningen blir för skönsmässig. Organisationen påstår att förbudet innebär en
kriminalisering av människors frihet eftersom det inte är den objektiva avsikten med resan som kriminaliseras, utan den subjektiva avsikten. De anser även att det inskränker rätten till
rörelsefrihet enligt både EKMR och RF.84
Ett rättegångsmål som vid författandet av dessa rader avgjorts, men ännu inte vunnit laga kraft, kan exemplifiera de bevissvårigheter som råder vid åtal om terroristresor. Den tilltalade hade gripits på Istanbuls flygplats, i full färd mot Syrien. Åklagaren kunde bevisa att den tilltalade, AA, haft ett påfallande intresse för olika terroristorganisationer som verkar i Syrien. AA menade dock att hen ville åka till Syrien av rent humanitära skäl, i synnerhet för att hjälpa barn i
flyktingläger. I samhörighet med att det saknades bevis som var starka nog att visa att avsikten med resan var att begå terroristbrott ansåg rätten att det var tillräckligt för att skapa rimliga tvivel och den tilltalade friades.85
Av den tillagda paragrafen framgår det även att terroristresor i avsikt att förbereda särskilt allvarlig brottslighet är förbjudna. Vilka brott som inbegrips i denna term listas i lagens andra paragraf. Enligt förarbeten skall den allvarliga brottslighet som förbereds även vara straffbelagd på det förberedande stadiet i svensk rätt. Därmed faller brottslighet som inte är straffbelagd på nämnda vis utanför straffbarhetsområdet, exempelvis finansieringslagen §3.86 Att
lagbestämmelsen skall tolkas på följande sätt framgår ej av lagtexten, vilket är bekymmersamt ur ett lagtekniskt perspektiv, men framför allt med legalitetsprincipens krav på förutsebarhet och obestämdhetsförbud i åtanke.87
7.4 Hur skall de kvalificerade rekvisiten i finansieringslagen tolkas?
Finansieringslagens två viktigaste paragrafer med anknytning till terroristbrott återfinns i §§3 och 3a.88 De är utformade på följande vis:
3 § Till fängelse i högst två år döms den som samlar in, tillhandahåller eller tar emot pengar eller annan egendom i syfte att egendomen ska användas eller med vetskap om att den är avsedd att användas
1. för att begå särskilt allvarlig brottslighet, eller
2. av en person eller en sammanslutning av personer som begår särskilt allvarlig
83 A.a., s. 33. 84 A.a., s. 33.
85 Mål nr. B6344-16 vid Svea hovrätt, s. 4 f. 86 SOU 2015:63, s. 114 f.
87 S.k. blankettstraffbud är inte förbjudna i svensk rätt. Se HD:s domskäl i NJA 2012 s. 105.
88 Värt att notera är att det av finansieringslagen §5 framgår att lagen inte skall tillämpas om gärningen är
