Naturvårdsverket kan konstatera att älgförvaltningen implementerats på ett bra sätt på den korta tid som stått till förfogande. Älgförvaltningen får där-med anses gå i rätt riktning och att man därdär-med är på väg att uppnå målen för den adaptiva älgförvaltningen. Det tyder också på att det finns en positiv inställning hos såväl jägare som markägare och berörda myndigheter till att det kommer bli bättre, även om det kommer att ta lite tid. Samtidigt framgår det av utvärderingen att det finns en hel del att förbättra och utveckla inom vissa områden.
6.1 Finansiering
Naturvårdsverket anser att ett stort problem med den ekosystembaserade och adaptiva älgförvaltningen är att den saknar en stabil långsiktig finansie-ring. Detta påverkas även av att länsstyrelsens arbete med övrig viltförvalt-ning inte har tillräckligt med resurser utifrån vad den nya klövviltsförvalt-ningen kräver.
Nuvarande finansieringsform för den ekosystembaserade älgförvaltningen har synliggjort de faktiska kostnaderna för förvaltningen, detta oavsett lä-nens olika förutsättningar. Den ekosystembaserade älgförvaltningen har inte inneburit minskade kostnader. Antalet ärenden rörande älgförvaltning som länsstyrelsen hanterar årligen har visserligen minskat, men den nya förvalt-ningsmodellen ställer ofta nya och omfattande krav. Exempel på detta är kontinuerlig kunskapsinhämtning och samförvaltning av flera arter vilket under nuvarande finansieringsformer inte kan tillgodoses. Detta gäller sär-skilt för de södra länen. Även om kostnaderna för älgförvaltningen inte har minskat, är det i sammanhanget viktigt att väga detta mot att vi idag har en bättre måluppfyllese, vilket bidrar till minskade kostnader för samhället.
På det sätt som systemet finaniseras idag, huvudsakligen genom intäkter från fällavgifter, skapas en stor olikhet mellan de län som fäller många älgar per år och de län där man endast fäller ett fåtal. Denna olikhet i ekonomiska resurser/förutsättningar innebär stora skillnader för länsstyrelsernas möjlig-heter att bidra till den ekosystembaserade förvaltningen, exempelvis i form av stöd och bidrag till inventeringar. Detta är en viktig orsak till varför för-valtningen skiljer sig mycket mellan vissa län och bidrar även till att fällav-gifterna varierar mycket mellan länen. Naturvårdsverket konstaterar föl-jande:
Finansieringsfrågan är som helhet så komplex att den behöver hanteras i en särskild utredning. En förutsättning för detta är en analys av hur mycket medel som i dagsläget saknas för att täcka både de administrativa kostna-derna och kostnakostna-derna för att inhämta de underlag som den nya adaptiva förvaltningen kräver. Vidare bör följande beaktas:
- En långsiktig, stabil finansiering behövs som omhändertar det förhållan-det att intäkterna från fällavgifter inte i tillräcklig grad kan täcka de be-hov som finns. Det behövs en förändring som innebär en ekonomisk kompensation till län med låg avskjutning jämfört med län som har en hög avskjutning, särskilt där skillnaden är bestående över tid. Medel för detta ändamål bör vara öronmärkta.
- Möjligheten till regionala skillnader avseende fällavgifternas storlek bör finnas kvar. Detta för att ge länsstyrelsen i samråd med viltförvaltnings-delegationen mandat och därmed ansvar för hur fällavgiften i respektive län används, exempelvis för bidrag till inventeringar, skjutbanor med mera.
6.2 Älgförvaltningsgrupper
För att skapa ökad både lokal och samordnad kunskap i älgförvaltningen infördes älgförvaltningsgrupperna. En älgförvaltningsgrupp ska i första hand vara ett stöd för länsstyrelsen genom att samordna den övergripande förvaltningen inom respektive älgförvaltningsområde.
SAMVERKAN OCH ROLLFÖRDELNING
Samrådsprocessen är en central del i förvaltningstanken. Vad som menas med samverkan och samråd mellan älgförvaltningsområde och älgskötsel-områden, samt även inom älgskötselälgskötsel-områden, upplevs i flera fall inte vara tillräckligt tydligt och lämnar utrymme för olika tolkningar. En förutsättning för att älgförvaltningen ska fungera är att processerna kring samverkan och samråd så långt som möjligt hanteras lika i länen. I detta samanhang kan utbildning om samrådsprocessen anses särskilt viktigt. Med hjälp av utbild-ning kan bättre förutsättutbild-ningar för likartade förväntutbild-ningar på samrådspro-cessen skapas.
Då älgförvaltningsgruppens roll är att vara ett stöd för länsstyrelsen kräver en framgångsrik förvaltning, där älgförvaltningsgruppen får ett tillräckligt inflytande, att det sker en dialog mellan förvaltningsgrupperna och länssty-relsen. Det är viktigt att länsstyrelsen beaktar förvaltningsgruppernas åsikter och diskutera dessa med gruppen innan man fattar beslut som påverkar för-valtningsområdet.
Det råder ibland en ojämlik ställning mellan ledamöter, bland annat mellan tjänstemän i skogsbolagens regi och ledamöter som arbetar på sin fritid inom älgförvaltningsgrupperna. Att markägarnas representant har utslags-röst, genom ordförandeposten, har i flera fall framförts försvåra
förutsätt-ningarna för samverkan. Vilken faktisk påverkan utslagsrösten har i besluts-processer är i dagsläget oklart. Länsstyrelsen som beslutande myndighet har det slutliga ansvaret för måluppfyllelsen och ska granska och kvalitetssäkra det material som älgförvaltningsgrupperna tar fram.
Det finns idag även en stor variation i hur älgförvaltningsgrupperna förhål-ler sig till de älgskötselområden som är registrerade inom deras älgförvalt-ningsområde. För att förvaltningen ska fungera på ett bra och stabilt sätt är det viktigt att förvaltningsgrupp och älgskötselområde kan komma fram till gemensamma målsättningar med förvaltningen inom området. Vikten av detta tydliggörs genom att summan av älgskötselområdenas planer kommer att utgöra en viktig del till att målsättningarna i älgförvaltningsplanen upp-fylls. Naturvårdsverket konstaterar följande:
• Det är viktigt att beslutsrätten finns kvar hos länsstyrelsen.
• Det finns behov av tydligare vägledning, för de olika samrådsprocesser-na, vilken länsstyrelsen ska ansvara för. I sådan vägledning bör vikten av adaptiv älgförvaltning i form av uppföljning av målen och utvärde-ring av åtgärder särskilt belysas. Det är lämpligt att detta hanteras inom ramarna för länens regionala riktlinjer för älgförvaltningen. Naturvårds-verket anser också att det finns behov av vissa förtydliganden i Natur-vårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter älg och kron-hjort NFS (2011:7) kopplade till samrådsprocesserna rörande ansvar och mandat som främjar den adaptiva älgförvaltningen. Naturvårdsverket avser därför att ändra föreskrifterna i detta avseende.
• Enligt utvärderingen kan utslagsrösten vara hämmande för samverkan.
Detta måste följas upp då samverkan utgör grunden för älgförvaltningen.
I detta sammanhang är det viktigt att medlemmarna i en älgförvaltnings-grupp inser vikten av att anmäla avvikande mening till beslut de inte kan stå bakom, så att länsstyrelsen får en riktig bild av vad alla i förvalt-ningsgruppen framhåller innan avgörande beslut fattas.
• Älgförvaltningsgruppen har ett stort ansvar till exempel vid samord-ning och framtagande av förvaltsamord-ningsplaner. För att ytterligare klargöra älgförvaltningsgruppens ansvar ska en nationell vägledning tas fram som tydligt beskriver älgförvaltningsgruppernas uppgifter samt ger ex-empel på hur dessa uppgifter kan utföras.
• Ansvarsfördelningen mellan älgförvaltningsgruppen och älgskötselom-rådena ska förtydligas i Naturvårdsverkets föreskrifter.
UTBILDNING
För att förvaltningen ska ske på ett smidigt sätt och få en bra lokal förank-ring måste förvaltningsgrupperna ha tillräcklig kompetens och upprätthålla denna. Utbildningsinsatserna inom älgförvaltningen är därför viktiga.
Kvalitet och omfattning av utbildning påverkar bland annat älgförvaltnings-gruppernas förutsättningar att både sätta upp och uppnå mål för älgförvalt-ningen inom området. Omfattande och fortlöpande utbildningar är särskilt viktiga i län som samförvaltar flera arter och där det därför finns särskilt behov av utökad kunskap. Detta påverkar samtidigt vilka resurser som läns-styrelsen måste avsätta för arbetsuppgifter kopplade till gruppernas arbete.
Naturvårdsverket konstaterar följande:
• Det är viktigt att älgförvaltingsgrupperna får kontinuerliga utbildning-ar, speciellt i samband med att personer byts ut i förvaltningsgrupper-na. Även länsstyrelsen måste ha tillräcklig kompetens för att vägleda förvaltningsgrupperna i deras arbete. Det bör också på lämpligt sätt tydliggöras att länsstyrelsen har rollen att låta utbilda och vägleda sina älgförvaltningsgrupper i deras arbete.
• Utbildningarna bör vara gemensamt utformade av förvaltningens par-ter, så att alla inblandade har samma kunskapsbas att utgå ifrån.
6.3 Adaptivitet
Den nya älgförvaltningen ska vara adaptiv, det innebär att den ska anpassas till förändringar och nya erfarenheter som byggs upp samt när ny kunskap bli tillgänglig. För att detta ska vara möjligt krävs bra verktyg för att inte-grera de nya lärdomarna i förvaltningen. Det är också viktigt att erfarenheter kontinuerligt samlas in och beskrivs så att förvaltare som ställs inför uppgif-ter eller problem som är nya för dem kan ta lärdom från dessa.
AVVIKELSE FRÅN PLANERAD AVSKJUTNING
Naturvårdsverket anser inte att det allmänna rådet till § 15 Naturvårdsver-kets föreskrifter om jakt efter älg och kronhjort , där en väsentlig avvikelse från älgskötselplanen vad gäller planerad avskjutning exemplifieras, ska ändras. För att förvaltningen av älgstammen i ett förvaltningsområde ska få tänkt genomslag är det viktigt att antalet faktiskt fällda älgar är så nära anta-let som var planerat att fälla som möjligt. Skrivningen är dessutom inte en föreskrift, utan en exemplifiering i ett allmänt råd. Naturvårdsverket anser att det är möjligt att uppnå en uppfyllnadsgrad på mer än 90 % i snitt, även om avskjutningen ett enskilt år kan avvika mer än 10 %.
IT-SYSTEM
Möjlighet att på enkelt sätt få tillgång till bra kunskapsunderlag för älgför-valtningen är en nödvändig förutsättning. Länsstyrelsen har i samband med lanseringen av den nya älgförvaltningen tagit fram en älgportal
(www.algdata.se) där det är tänkt att all information som behövs inom älg-förvaltningen ska vara tillgänglig. Systemet fungerar idag inte fullt ut och behöver utvecklas vidare. Det finns i dagsläget även andra system (Viltdata, Moosecare, Jaktrapport samt andra lokala varianter) som jaktområdena kan
använda för rapportering av inventeringsresultat, så som fällda älgar etce-tera. För att rapportera älgobsdata kan inte portalen Älgdata användas.
Älgdata lever i dagsläget inte upp till de funktioner som många användare önskar, däribland en tjänst för digital hantering av älgskötsel- och älgför-valtningsplaner, en välutvecklad kartfunktion samt e-tjänst för ansökan om registrering. Även här saknas säkrad finansiering, då det inte finns någon långsiktig finansieringsmodell för drift och utvecklingsarbete för Älgdata.
Utvärderingen har vidare uppmärksammat att det finns många intressenter som anser att användandet av fler än ett system ställer till problem för för-valtningen. Naturvårdsverket konstaterar följande:
• Då Älgdata idag inte uppfyller de mål som finns för ett nationellt IT-system inom älgförvaltningen krävs vidareutveckling av IT-systemet. För att detta ska vara möjligt krävs en stabil finansiering av en fast finansiär.
För att systemet ska kunna fylla sitt syfte måste finansiering finnas för utvecklingsarbete och drift.
• Förutsättningarna för utveckling av ett samlat IT-system framför allt för älgförvaltningen, men även övrigt hjortvilt, behöver utredas. Detta bör ske i samverkan med berörda aktörer.
6.4 Övrigt
REGISTRERINGS- OCH AVREGISTRERINGSÄRENDEN
Naturvårdsverket ser att det finns behov av mindre justeringar av Natur-vårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort (NFS 2011:7). Detta för att förtydliga delar av det regelverk som reglerar registreringar av älgjaktsområden. Det finns i dagsläget stor variation i till-lämpningen av regelverket såväl i länsstyrelsernas beslut som vid överpröv-ningar. Naturvårdsverket avser därför att särskilt följa upp och vid behov justera avseende följande:
a) Beslut om registreringar av älgjaktsområden i fler älgförvaltningsområ-den.
b) Principer avseende krav på sammanhängande älgjaktsområden vid regi-strering.
c) Registrering av mark som geografiskt ligger i ett älgförvaltningsområd som administreras av en annan länsstyrelse.
d) Möjlighet att avregistrera licensområden som exempelvis inte rapporte-rat jaktresultat.
e) Vid registrering av licensområde bör föreskrifterna förtydligas och så långt som möjligt motsvara det som gäller för älgskötselområden.
f) Principer för hur man utser företrädare för ett älgjaktsområde måste för-tydligas (ska det ske via beslut eller ej), samt vilka skyldigheter som åligger hen avseende rapporteringsskyldighet, betalning av fällavgifter samt vid överskjutning.
g) Förtydliga länsstyrelsens möjligheter att besluta om inventeringar inom länet.
h) Se över juridiska förutsättningar för följder av uteblivna inventeringar inom älgskötsel- och licensområden.
ÄLGSKÖTSEL- OCH ÄLGFÖRVALTNINGSPLANER
Naturvårdsverket anser även att vissa förtydliganden behöver göras vad gäl-ler älgskötsel- och älgförvaltningsplaner, framför allt avseende:
a) Principerna för tilldelning inom licensområden och i förhållande till pla-nerad avskjutning inom älgskötselområden.
b) Att ytterligare tydliggöra i föreskrifterna när beslut om ändring senast får fattas i förhållande till jaktstart för älgskötsel- och älgförvaltnings-planer, om inte särskilda skäl föreligger.
AVRÄKNING AV PÅSKJUTEN INTE ÅTERFUNNEN ÄLG
I Naturvårdsverkets föreskrifter finns det behov av att utveckla hur en på-skjuten och inte återfunnen älg ska hanteras och avräknas. Detta behöver anpassas i förhållande till de skrivningar som används i Naturvårdsverkets föreskrifter för licensjakt efter stora rovdjur. Så att påskjuten älg inte behö-ver avräknas om det med säkerhet kan uteslutas att kulan träffat älgen. Även principerna för avräkning i övrigt kan behöva förtydligas.
AVGIFTER
Flera länsstyrelser har problem med att få in rapportering/slutrapportering av fällda älgar samt med att få fällavgifterna inbetalda i tid i enlighet med föreskrifterna. Naturvårdsverket föreslår därför att de juridiska möjligheter-na undersöks för att dels införa en förseningsavgift vid försemöjligheter-nad inbetalning och dels se över möjligheterna att införa en straffavgift om man underlåtit att rapportera.