De resultat som vi presenterat i kapitlet tyder på att polariseringen generellt sett inte ökade i Sverige mellan 1985 och 2014. Detta gäller både för de flesta sakfrågorna som vi analyserat och för väljares/ledamöters känslomässiga av-ståndstagande gentemot de andra partierna. Viktiga undantag till detta är att åsiktsskillnaderna ökat i frågan om flyktingpolitiken och att Sverigedemokra-terna ogillas i högre utsträckning av övriga partiers ledamöter och väljare. Det är möjligt att de här två fenomenen hänger ihop och att en avvikande ställning i den här typen av frågor är särskilt kopplat till känslomässig polarisering.
Vidare finner vi att förändringar i åsikts- och känslomässig polarisering bland väljare och partier tenderade att gå i samma riktning. Det här kan ses som positivt utifrån ett demokratiskt perspektiv, eftersom att ökade/minskade meningsmotsättningar i riksdagen bör representera medborgares faktiska åsik-ter/känslor. Resultaten är i linje med vad Holmberg (2010) funnit i tidigare rapporter baserat på Riksdagsundersökningen, nämligen att opinionsföränd-ringar bland väljare och partier tenderat att röra sig i samklang. Frågan är för-stås om det här sambandet beror på att väljare följer partierna eller tvärt och om. Holmberg finner i sin analys att det varit ett reciprokt förhållande, men att det framför allt är partierna som suttit i förarsätet.
Kapitlets resultat är relevanta för att förstå flera trender i svensk politik, samt för att identifiera framtida möjligheter och utmaningar. Till att börja med borde möjligheterna att få tillstånd kompromisser inom och över blockgränsen öka som en följd av att åsiktspolariseringen minskade i flera viktiga frågor. Det här är viktigt då styrkeförhållandena mellan partierna numera innebär att de kan behöva samarbeta mer i bredare koalitioner och över blockgränsen. En annan intressant aspekt av detta är att den känslomässiga polariseringen mellan Moderaterna och Socialdemokraternas väljare/ledamöter minskade, trots att de fortsatt uppfattas som tydliga motpoler i vänster−högertermer. Det här kan vara ett tecken på ett något mer idealt tillstånd mellan dessa partier i form av klara åsiktsskillnader, kombinerat med minskat känslomässigt avståndstaganden.
Slutligen, är det viktigt att nämna den känslomässiga blockindelningen som uppstått under den här perioden, vilket kan ha skapat en bestående känsla av två distinkta lag. Det här skulle kunna bidra till att det blir svårare för partier från blocken att lämna samarbetet med de partier som ledamöter/väljare nu-mera gillar mer. Sedan 2014 har partierna inom Alliansen dock agerat mer självständigt och det vore intressant att se hur detta har påverkat känslorna gentemot blockkollegorna.
Noter
1. Partipolarisering = SQRT{Σ(väljarandel") ∗ ([position på frågan"– ge-nomsnitt för alla partier]/5)2}. Vi delar, precis som Dalton (2008), ut-räkningen med 5 så att skalan går från 0–10. Väljarandelen är partiets andel det året eller det närmast föregående året. Väljarandelen är ut-tryckt i en- och tiotal och inte procentandelar. Vidare är väljarandelarna normaliserade så att den totalt sett alltid uppgår till 100 procent. 2. Tidpunkterna för de olika mättillfällena är 1985, 1988, 1994, 1996,
1998, 2002. 2006, 2010 och 2014. Starten för tidsserien skiljer sig något mellan frågorna, då vissa blev en del av RDU först 1994, 1996, eller 1998. Alla frågor har dock varit med regelbundet från det att de först introducerades.
3. Frågorna kommer från Super-Riks-SOM datasetet 1986–2015 för alla frågor utom en. När det kommer till frågan om ”inkomsterna i sam-hället borde fördelas mer jämlikt” så har vi istället använt oss av de nationella valundersökningarna. Precis som för partipolarisering skiljer sig startpunkten för när frågorna kom med i undersökningarna en del och det förekommer ett par hål i mätserierna. Detta är dock inte något som påverkar de allmänna trenderna som kan utläsas från graferna, då hålen i tidsserierna varit relativt få.
4. I den huvudsakliga regressionsmodellen som presenteras i Appendix så är effekterna fixerade för paneler och tid (surveyvåg). Den modellen förklarar 38 procent av variationen i masspolarisering.
Partiernas känslomässiga polarisering:
= Σ[gillar7− gillar9) ∗ ;ä<=>?>7@A<B
CD;ä<=>?>7@A<E] (Reiljan 2017).
5. Ekvationen visar hur varje partis känslomässiga polarisering räknats ut. Känslorna till det egna partiet (n), minus de andra partierna (m) och så viktat för de andra partiernas storlek. Det slutliga steget är sedan att summera alla partiers känslomässiga polariseringspoäng för att få ett mått för hela partisystemet:
Känslomässig polarisering = Σ(Partiets känslomässiga polarisering7∗
Väljarandel7) (Reiljan 2017). Väljarandelen är här den procentuella
an-delen, vilken är normaliserade så att de totalt sett alltid uppgår till 100 procent.
6. Teoretiskt sett är måttet konstruerat så att ett land kan ha negativ känslomässig polarisering. Men, det skulle innebära att väljarna i ge-nomsnitt gillade de övriga partierna mer än sitt eget, vilket inte är san-nolikt.
7. För uträkningen av partiernas bidrag till inne-block-känslan så räknar vi först ut den totala röstandelen för alla partier från blocket och nor-maliserar den så att den alltid går till 100 procent. Vi adderas sedan ihop väljarna/ledamöterna från partiets genomsnittliga omdöme av de andra partierna som ingår i deras block viktat efter de senares röstandel. Detta är värdet av det enskilda partiets bidrag till inne-block-känslan. Slutli-gen adderar vi ihop alla blockpartiers bidrag viktat efter deras väljaran-del. Summan av Alliansen och de rödgrönas inne-block-känsla (viktat efter blockens röstandel) är måttet som presenteras i grafen. Måttet för ute-block baserar sig på omdömena om det andra blockets partier, vik-tat efter de senares röstandel.
Appendix
Tabell 2: Frågeformuleringarna till de 9 frågorna för väljarpolarisering, samt variablerna för partitillhörighet och ogillar/gillar-skalan.
Q1: Placering på vänster-hö-gerskalan (1985–20154).
Q2: Minska den offentliga sektorn (1985–2015). Q3: Minska försvarsutgifterna (1985-2015). Q4: Minska inkomstskillna-derna i samhället (1988– 2010).
Q5: Bedriva mer av sjukvår-den i privat regi (1987–2015).
Q6: Ta emot färre flyktingar i Sverige (1990–2015). Q7: Behåll kärnkraft efter
2010 (1986–1996); Avveckla kärnkraft på lång sikt (1998– 2015)
Q8: Sverige bör söka med-lemskap i NATO (1994– 2015).
Q9: Införa en gemensam EU-valuta (1995–1997); Sverige bör bli medlem i EMU (1998-2005); Sverige borde införa euro som valuta (2006–2015) Q10: Vilket parti tycker du
bäst om i dag? (1986-2015)
Q11: Placera partierna på en skala. Ogillar starkt till gillar starkt (1986-2015)
Källor: Nationella SOM-undersökningarna (1986–2015); Valundersökningarna (1985–2014) för frågan om inkomstskillnader.
Nedan är tabellen för regressionsanalysen av sambandet mellan förändringar i väljar- och partipolarisering.
Tabell 3: OLS regressions analysis. Robusta standardfel, samt fixerade effekter för pa-neler och tid (1994–2014)
∆ Masspolarisering ∆ Partisk sortering
∆ Partipolarisering 0.073*** 0.024** (0.009) (0.005) Konstant -0.014 -0.035** (0.048) (0.007) N 45 45 R2 0.378 0.515
Källor: SOM-undersökningarna (1986−2015); Riksdagsundersökningen (1985−2014); Valundersök-ningarna (1985-2014) för frågan om inkomstskillnader: Kommentar: Standardfel i parentes; statistisk signifikans, * p < 0.05, ** p < 0.01, *** p < 0.001.
Referenser
Barber, Michael & Nolan McCarty (2015) Causes and Consequences of Polarization. I Nethaniel Persily (red.) Solutions to Political Polarization in America. New York: Cambridge University Press.
Bartels, Larry M. (2013) Party systems and Political Change in Europe. Papper pre-senterat vid The Annual Meeting of the American Political Science Association, 29 August 29-1 September, Chicago, IL, USA
Dalton Russel (2008) The quantity and the quality of party systems: Party system po-larization, its measurements, and its consequences. Comparative Political Studies. 41 s. 899–920
Fiorina, Morris P. (2016) The Political Parties Have Sorted. Hoover Institution. https://www.hoover.org/sites/default/files/research/docs/fiorina_3_finalfile.pdf (Hämtad 26-03-2018).
Hetherington, Marc J. (2009) Putting polarization in perspective. British Journal of Po-litical Science 39(2) s. 413–448.
Hagevi, Magnus (2018) Förändrade åsiktsskillnader mellan partierna Vad tycker riks-dagsledamöter och väljare?”. I David Karlsson (red.) Folkets främsta företrädare. Göteborgs universitet.
Holmberg, Sören (2014) Representerar riksdagen svenska folket?” I David Karlsson & Mikael Gilljam (red.) Svenska politiker: Om de folkvalda i riksdag, landsting och kommuner. Stockholm: Santérus förlag.
Holmberg, Sören (2010) Dynamisk representation”. I Martin Brothén och Sören Holm-berg (red.) Folkets representanter. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Gö-teborgs universitet.
Holmberg, Sören (2018) Åsiktsöverensstämmelse är viktigt. I David Karlsson (red.) Folkets främsta företrädare. Göteborgs universitet.
Iyengar, Shanto & Sean J. Westwood (2015) Fear and loathing across party lines: New evidence on group polarization. American Journal of Political Science, 59(3) s. 690-707.
Iyengar, Shanto, Gaurav Sood & Yphtach Lelkes (2012) Affect, not ideology a social identity perspective on polarization. Public Opinion Quarterly, 76(3) s. 405-431. Karlsson, David & Mikael Gilljam (2014) Politiker till vänster och höger. IDavid
Karls-son& Mikael Gilljam (red.) Svenska politiker: Om de folkvalda i riksdag, landsting och kommuner. Stockholm: Santérus förlag.
Lelkes, Yphtach, Gaurav Sood & Shanto Iyengar (2017) The hostile audience: The ef-fect of access to broadband internet on partisan afef-fect. American Journal of Politi-cal Science, 61(1) s. 5–20.
Levendusky, Matthew S. (2010) Clearer cues, more consistent voters: A benefit of elite polarization. Political Behavior, 32(1) s. 111-131.
Lupu, Noam (2015) Party Polarization and Mass Partisanship: A Comparative Perspec-tive, Political Behaviour, 37(2) s. 331–356.
Oscarsson, Henrik (2017) Det svenska partisystemet i förändring) I Ulrika Andersson, Jonas Ohlsson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red.) Larmar och gör sig till.
Reiljan, Andres (2017) Fear and loathing” across party lines (also) in Europe: Affective polarization in European party systems. Papper presenterat vid 27th ECPR Summer School on Political Parties, September 2017, Nottingham.
Sartori, Giovanni (1976) Parties and party systems. New York: Cambridge University Press.
Webster, Steven W. & Alan I. Abramowitz (2017) The Ideological Foundations of Af-fective Polarization in the US Electorate. American Politics Research, 45(4) s. 621– 647.