Slutsatser utifrån frågeställningarna

Hur ser förskollärarna på omsorgsbegreppets innebörd?

Förskollärarna var eniga om att omsorgens betydelse är avgörande för barnets förmåga att erövra kunskap. Då de menade på att ”omsorg och lärande går hand i hand ”.

Pedagogens bemötande av barn och föräldrar är väsentlig, då tryggheten och förtroende för pedagogen är grundläggande för att bygga upp en trygg anknytning. Genom att pedagogen tar sig tid och visar ett genuint intresse för barnet ombesörjer hon omsorg i den utsträckning som behövs för att skapa trygga och harmoniska barn. Får barnet en trygg anknytning till pedagogen där hen känner sig sedd och trygg bidrar det till att barnet vågar utforska sin omgivning och erövra ny kunskap. Detta med vetskap om att barnets anknytningsperson finns närvarande ifall hen skulle vara i behov av tröst och stöd.

Alla förskollärarna var glada över att omsorgen fått den plats i läroplanen som den förtjänade. Genom detta hade förskollärarna förhoppningar om att andra skulle se vilken avgörande betydelse omsorgsutövandet har. Detta skulle i sin tur ge yrket mer status då andra skulle bli medvetna om betydelsen av pedagogens omsorgsutövande och på vilket sätt det gynnar det enskilda barnet och dess utveckling.

37

Hur arbetar förskollärarna med undervisning i förskolan?

Förskollärarna ansåg att det var av stor vikt att använda sig av den fria leken och läroplanens mål när de utmanade barnet. Här ansåg de att leken var den viktigaste utgångspunkten för det yngsta barnets förmåga att bearbeta känslor och tillgodose sig ny kunskap. Alla menade på att undervisning och lärande genomsyrade hela dagen i förskolan, då barnet enskilt, i par eller grupp utforskar olika saker och situationer i sin vardag. Det kan vara allt från planerade aktiviteter till spontan undervisning så som dagliga matsituationer, av och påklädnad, toalett besök, utforskande av lutande planet, etcetera. Förskollärarna lyfte vikten av deras förmåga att skapa positiva lärande miljöer där undervisningen ska kunna ske både spontant och planerat.

Vilken problematik så väl som möjlighet kan omsorgsarbete

samt undervisning i förskolan uppvisa?

Svaren som framkom här varierade beroende på vilken förskola förskolläraren arbetade på. Skillnaderna mellan förskollärare som arbetade kommunalt gentemot privat blev tydliga på många områden, tillexempel var kraven på förskolläraren att observera, dokumentera och följa upp betydligt högre inom den kommunala förskolan än i den privata. De som arbetade på den privata förskolan hade betydligt mindre pappersexercis då de valt att inte dokumentera barnen i samma utsträckning som de gjorde på den kommunala förskolan. De valde i stället att lägga den tiden på omsorgsutövande av barnen. Förskolechefen på den privata förskolan ansåg att det gynnade hela verksamhetens mående. Vilket både pedagoger, barn och föräldrar höll med om och upplevde som positivt.

Då omsorgen är avgörande för barnets möjlighet att lära upplevde förskollärarna att det var oroande att den nya läroplanen gett dem ytterligare ansvarsuppgifter. De poängterade att även om det står i den kommande läroplanen att förskolläraren tillsammans med arbetslaget ska genomföra undervisning etcetera, är det fortfarande förskolläraren som har ansvaret för att det planeras och genomförs. Utöver det kvarstår de stora barngrupperna, bristen på utbildade pedagoger och vikarier samt bristande planeringstid i avseende till vad som ska göras. Även här skilde sig förutsättningarna åt, då de som arbetade kommunalt hade större

38

barngrupper samt barn med annat modersmål än svenska. Vilket påverkade deras förutsättningar till att ombesörja varje barns omsorgsbehov i den utsträckningen de ville. När det gällde möjligheten till kompetensutveckling hade de som arbetade i den kommunala förskolan större förutsättningar att utvecklas då deras verksamhet erbjöd pedagogerna fortbildning i form av kurser och föreläsningar i mycket större utsträckning än vad den privata förskolan gjorde, det gynnade dem som arbetade kommunalt rent kompetensmässigt.

Förskollärarnas syn på spänningen mellan omsorgsbegreppet

och undervisningsbegreppet?

I undersökningen varierade förskollärarnas åsikter och syn på de två begreppen beroende på ålder, samt vilken förskola de arbetade på. Jag upplevde att de förskollärare som var äldre inte var lika positiva och motiverade till nya förändringar när det gällde undervisning, så som exempelvis den digitala utvecklingen som oroade en del av dem. De yngre verkade däremot ha lättare för att se det positiva med det digitala då de redan besatt lite kunskap i ämnet. När den kommande läroplanen kom på tal, pratade de äldre förskollärarna samt de förskollärarna med egna barn varmt om omsorgen och omsorgsutövandet. Medan de yngre förskollärarna pratade övervägande om undervisning, utmaningar och innebörden av den digitala teknikens betydelse för barnet. Alla förskollärarna var eniga och medvetna om att utan omsorgsutövandet kunde barnet inte ta till sig ny kunskap. Därav upplevde de den kommande läroplanen som ett positivt inslag i förskolans verksamhet, samtidigt som de var oroliga över hur allt skulle kunna genomföras på bästa sätt. De menade på att många gånger ser allt bra ut när man läser om det, men sedan är det inte alltid genomförbart i verkligheten. Detta på grund av att det många gånger inte finns förutsättningar i form av exempelvis personal, planeringstid etcetera. Men de sa samtidigt att de gärna ville att det skulle vara genomförbart då det hade gynnat barnets utveckling och lärande. Vilket medförde att de såg på den kommande läroplanen med tillförsikt.