LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Är omsorg verkligen så viktig för små barns
förmåga att lära?
Is care really so important for young children's ability to learn?
Annica Lindskog
Förskollärarexamen 210hp Handledare: Jonas Qvarsebo
2
Förord
Begreppet omsorg är stort och betydelsefullt för mig både som mamma och pedagog. Utan det omsorgsutövande jag ombesörjer för mina egna barn samt barnen på förskolan hade jag inte haft den värdefulla anknytningen till barnen som jag har idag.
Att skriva detta examensarbetet har varit lärorikt och spännande samtidigt som det många gånger inneburit mycket stress. Då mina känslor under arbetets gång gått upp och ner har det resulterat i att jag inte alltid varit så rolig att umgås med. Därför vill jag tacka min familj som haft tålamod och förståelse för mina humörsvängningar genom hela detta arbetet. Jag vill även tacka mina vänner och arbetskamrater som trott på mig och stöttat mig när jag behövt det som mest.
Ett stort TACK till de förskollärare som ställde upp och besvarade frågorna som uppsatsen grundar sig på. Utan deras svar hade jag inte kunnat skriva denna uppsatsen, och jag hade då inte fått möjligheten att erövra nya perspektiv och en djupare förståelse för omsorgens betydelse för de yngsta barnen när det kommer till att införskaffa ny kunskap.
3
Abstract
Syftet med examensarbetet har varit att undersöka ”Förskollärarnas syn på omsorg i
förhållande till undervisning i förskolan”. Genom att undersöka detta område ville jag
uppmärksamma omsorgens betydelse för de yngsta barnens möjligheter att införskaffa ny kunskap. Jag använde mig av fyra övergripande frågeställningar för att etablera en förståelse för förskollärarnas syn på omsorg, undervisning samt vilken betydelse de har för varandra.
För att besvara mitt syfte använde jag mig av John Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Teorierna etablerar en förståelse för vad som är betydelsefullt för det enskilda barnets utveckling. Både som enskild individ, men även i samspel med andra. Detta medför att pedagoger och föräldrar får en djupare förståelse för omsorgens betydelse samt på vilket sätt barnet får ny kunskap.
Jag genomförde sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer som medförde till materialet som arbetet grundar sig på. Utöver det användes varierande litteratur och artiklar inom området jag undersökte. Resultatet visade att omsorgen är den viktigaste beståndsdelen för barnets förmåga att utvecklas och erövra ny kunskap.
Vidare lyftes pedagogens förhållningssätt till både förälder och barn, samt vilken betydelse föräldern har när det gäller barnets förutsättningar till att hitta en anknytningsperson som kan ta förälderns plats när hen inte är där. Pedagogens bemötande och tillvägagångssätt, samt förutsättningar till omsorgsutövande och lärande av det enskilda barnet ansågs av pedagogerna som en avgörande faktor för barnets utveckling. Några av de faktorer som begränsade pedagogernas möjlighet till att ombesörja omsorg och undervisning till det enskilda barnet var bland annat mycket personalfrånvaro, vikariebrist, outbildad personal och barngruppernas storlek.
4
Innehållsförteckning
1.Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ...6
1.2 Historik ...7
2. Teori ... 9
2.1 Anknytning ...9
2.1.1 Anknytningssystem ... 10
2.1.2 Pedagogens betydelse för barnet och föräldern ... 11
2.2 Det Sociokulturella perspektivet i leken och lärandet ...12
3. Tidigare forskning ... 14
3.1 Omsorg ...14
3.2 Förskollärarens uppgift och bemötande ...15
3.3 Lekens betydelse för lärandet ...16
3.4 Förskollärarens betydelse för lärandet genom leken ...17
4. Metod ... 19 4.1 Val av undersökningsmetod ...19 4.1.1 Semistrukturerade intervjuer ... 19 4.2 Urval ...19 4.3 Genomförande ...21 4.4 Etiska övervägande ...22 4.5 Metoddiskussion ...23
5.Resultat och Analys ... 24
5.1 Omsorgens betydelse för lärandet ...24
5.2 Vilken innebörd har begreppet omsorg? ...25
5.3 Vad innebär undervisning och när sker den? ...28
5.4 Har synen och utövandet av undervisning och omsorg förändrats genom åren? ...30
5.5 Den kommande läroplanens inverkan på omsorg och lärande. ...31
5.6 Faktorer som påverkar omsorgsutövandet och lärandet ...33
6. Diskussion ... 36
6.1 Slutsatser utifrån frågeställningarna ...36
6.2 Resultatdiskussion ...38
6.3 Framtida forskning ...40
5
1.Inledning
Då jag till vardags arbetar med de yngsta barnen har omsorgen och anknytningen till det enskilda barnet en stor och betydelsefull roll i mitt yrkesutövande, vilket sätter höga krav på mig som pedagog. Krav som resulterar i att barnet blir tryggt, utvecklas, lär samt möjliggör att hen blir en del av förskolan. Med min forskning vill jag belysa omsorgens betydelse för kunskapsinhämtning samt förskollärarens möjlighet att utföra omsorgsutövandet och undervisning gentemot det enskilda barnet. Här vill jag lyfta förskollärarens arbetssituation och möjlighet till att utöva sin yrkesroll till fullo. För att förskolläraren ska kunna möjliggöra det krävs det att hen får förutsättningar till det i form av en bra arbetsmiljö, planeringstid, fortbildning, etcetera. Tyvärr fallerar det många gånger vilket även skolinspektionen kommit fram till i sin rapport där de påpekar att bland annat tiden, kunskapen och kompetensen inte alltid räcker till för att pedagogerna ska kunna arbeta målstyrt vilket inverkar på barnens förutsättningar för utveckling och lärande i förskolan. Detta vill de lösa genom fortbildning och kompetensutveckling (Skolinspektionen, 2018).
Redan på 1830-talet startades småbarnsskolor i Sverige, som försåg barnen med omsorg och
undervisning under tiden deras mödrar arbetade. Balansen mellan omsorg och pedagogiskt utövande har varierat utifrån samhällets förändringar (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). När förskolan 1998 blev en del av utbildningsorganisationen fick den sin första läroplan, Lpfö98, som stärkte och la mer fokus på utbildning, kunskap och lärande, här belystes inte omsorgen i samma utsträckning som lärandet (Persson, 2017). Trots att läroplanen blivit reviderad har omsorgsutövandet kommit i skymundan då fokuset legat på undervisning och lärande. Den 23 augusti 2018 bestämde skolverket (2018) att förskolan skulle få en reviderad läroplan, Lpfö18, som ska börja gälla den 1 juli 2019. Den nya läroplanen lyfter omsorgens innebörd och dess grundläggande betydelse för barnets trygghet och självkänsla. Jämför man dagens läroplan, Lpfö98/16, med den kommande, Lpfö18, ser man tydligt att omsorgens betydelse lyfts och står omnämnt på fler ställen i läroplanen gentemot vad den gör i den
nuvarande, där fokus ligger på lärandet.
Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla. Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Alla barn ska få uppleva den tillfredsställelse och glädje det ger
6
att göra framsteg, övervinna svårigheter och att vara en tillgång i gruppen. Förskolan ska ge barnen möjlighet att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer (Lpfö18, s. 10).
Samtidigt som den kommande läroplanen lyfter vikten av omsorg och undervisning växer barngrupperna vilket medför att bristen på utbildad personal blir tydligare när behovet av pedagoger ökar. Magdalena Karlsson är undervisningsråd på skolverket och hävdar att det är brist på förskollärare vilket är illavarslande då förskollärarna ansvarar för undervisningen i förskolan. Hon menar även på att det är oroväckande att förskolor anställer personer utan behörig utbildning, då all forskning belyser betydelsen av välutbildad personal för att kunna skapa en förskola som är lärorik och trygg (Skolverket, 2017).
Skolan har under lång tid förknippats med undervisning och förskolan med lek men idag ska förskolan dessutom arbeta för barnets lärande i en lekfull och omsorgsfull miljö (Doverborg, Pramling & Pramling Samuelson, 2013). För att möjliggöra det är omsorgens betydelse och inflytande på lärandet väsentlig. Genom denna undersökning vill jag belysa omsorgens grundläggande betydelse för det enskilda barnets förmåga att erövra ny kunskap.
1.1 Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med min uppsats är att undersöka Förskollärares syn på omsorg i
förhållande till undervisning i förskolan. Genom detta vill jag belysa omsorgsbegreppet och
tydliggöra betydelsen av omsorgs utövande i förskolan.
Med hjälp av dessa fyra generella frågeställningar ska jag försöka få svar på studiens syfte.
*Hur ser förskollärarna i studien på omsorgsbegreppets innebörd? Vad grundar deras tankar sig på?
*Hur arbetar förskollärarna i studien med undervisning?
*Vilken problematik så väl som möjlighet kan omsorgsarbete- samt undervisning på de två utvalda förskolorna uppvisa?
*Hur uppfattar de deltagande förskollärarna spänningen mellan omsorgs- och undervisningsbegreppet?
7
1.2 Historik
Här ges en historisk tillbakablick på den svenska förskolans utveckling från 1800-talets mitt fram till idag. Då barnets status höjts genom åren, har detta resulterat i att barnets utveckling och mående fått en större relevans. Därav är det betydelsefullt att ge en historisk tillbakablick över omsorgen och lärandets betydelse och innebörd under de gångna åren.
Förskolans funktion har sedan den startade upp haft två väsentliga uppgifter där den ena varit den pedagogiska rollen där man skulle stärka och stimulera barnets utveckling medan den andra var omsorgsrollen där man passade barnen och gav dem omsorg när föräldrarna arbetade (Tallberg Broman, 1995). Men balansen mellan det pedagogiska utövandet och omsorgsutövandet har varierat genom åren då samhället förändrats och då även synen på
barnen och dess behov (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).
Sveriges första förskola öppnades upp 1836 i Stockholm och fick namnet småbarnsskola. Syftet med småbarnsskolorna var att tillhandahålla fattiga barn omsorg och utbildning i god kristen miljö, då de ville försöka kompensera den bristande föräldravården hemifrån. Då familjerna bestod av många barn var även kvinnan tvungen att arbeta för att kunna försörja familjen, vilket inverkade på deras möjlighet att uppfostra och ombesörja för sina barn. Nästan tjugo år efter att småbarnsskolorna startade upp öppnades den första barnkrubban i Sverige. Barnkrubban var placerad i Stockholm och dess syfte var att ombesörja barn till fattiga familjer och fattiga ensamstående mödrar under tiden de arbeta. Här utövades ingen pedagogisk verksamhet så som det gjorde i småbarnsskolorna, utan syfte med barnkrubborna var att förbereda framtida arbetare och ge dem en anständig uppfostran (Simmons– Christenson, 2002). År 1896 startade Anna Eklund Sveriges första barnträdgård som främst riktade sig till medelklassen, där barnen stimulerades några timmar per dag för att avlasta hemarbetande mödrar. Eftersom mödrarna var hemma behövdes inte omsorgsutövandet i samma utsträckning som det gjort i barnkrubborna (Tallberg Broman, 1995). Barnträdgårdarna grundade sig på Fredrich Fröbels fröbelpedagogik som var den vanligaste pedagogiken i början på 1900-talet där man såg barnet som en unik individ som var i behov av omvårdnad och bra utvecklingsmöjligheter. Barnträdgården kännetecknades av att lekens innebörd synliggjordes. Detta gjordes genom att man använde sig av olika sysselsättningar såsom måla, musik, sagor sånglekar samt andra saker som ansågs som uppfostrande (Tallberg Broman, 1995). Här var lärarens uppgift att stimulera barnen så de utvecklades
8
intellektuellt samt fostrades socialt. För att göra detta skulle aktiviteterna utgå från barnets egna erfarenheter och genom det ge ny kunskap (Lindahl, 1998).
Riksdagen beslutade 1943 att verksamheter som hade hand om barn i förskoleåldern skulle kallas lekskola eller daghem. Lekskolan fortsatte i samma anda som barnträdgården men med ännu mer fokus på lek och lärande. Här fick barnen vara tre timmar per dag, medan på daghemmet var omsorgen i fokus och barnen tilläts vara där på heltid (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Barnstugeutredningen kom 1972 med ett förslag för hur barnomsorgen i Sverige skulle utformas för att tillgodose både arbetsmarknaden och föräldrarnas behov samtidigt som barnen fick en trygg barndom. Förslaget var mycket uppskattat och fick stor inverkan på förskolans utbyggnad, innehåll och arbetssätt. Förskolans uppgift var nu att ansvara för att barnen fick en bra barndom samtidigt som de skulle stödja barnets utveckling och lärande. Förskolans arbete skulle vara en sammansättning av pedagogik och omsorg där delmålen var jagutveckling, begreppsbildning samt kommunikationsförmåga (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015).
Förskolans ansvar förflyttades 1998 från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet samtidigt som myndighetsansvaret överfördes från Socialstyrelsen till Skolverket. Nu fick även förskolan sin första läroplan (Waldenström, 2014). Efter att förskolan blev en del av utbildningsväsendet har läroplanens utgångspunkt varit att förskolan ska arbeta för ett livslångt lärande där omsorg, lärande och fostran bildar en helhet (Lpfö98). Sedan förskolan fick en egen läroplan har fokuset legat på lärandet vilket man kan se i förskolans läroplaner Lpfö98, Lpfö98/10 och Lpfö98/16. Lärandet fortsätter att ha en given plats i den reviderade läroplanen, Lpfö18, som kommer ut den 1 juli 2019 samtidigt som även omsorgens betydelse lyfts.
9
2. Teori
I detta kapitlet utgår jag från Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv och John Bowlbys anknytningsteori. Tillsammans skapar teorierna en förståelse för barnets behov för att kunna ta till sig ny kunskap och utvecklas.
I mitt arbete redogör anknytningsteorin för betydelsen av de närstående relationer barnet har och deras olika anknytningsmönster. Här skildras varierande anknytningsmönster samt hur de inverkar på barnets mående och dess förmåga att ta till sig ny kunskap. Det sociokulturella perspektivet beskriver vikten av samspelet mellan barn och barn samt vuxen och barn där barnet lär i samspel med en annan person. Teorin belyser även vikten av att utmana barnet genom att exempelvis ge hen uppgifter som är lite svårare än dess nuvarande kunskap.
2.1 Anknytning
Den engelska psykoanalytikern tillika barn psykiater och familjeterapeuten John Bowlby är anknytningsteorins grundare (Bowlby, 2011). Broberg, Hagström & Broberg (2012) säger att Bowlby jämför anknytning med en relation man har till nära vänner och kärleksförhållande. Dessa relationer karakteriseras av att de är känslomässigt starka och hållbara, där behovet av att vara nära personen i anknytningsrelationen är stor vilket resulterar i att de inte vill vara ifrån varandra frivilligt. Personer som inkluderas i dessa förhållanden betyder mycket för varandra och är inte utbytbara. Broberg, Hagström & Broberg hävdar att anknytningsteorin är den viktigaste psykologiska teorin när det gäller hur barn och vuxna förhåller sig till närhet, beskydd, omsorg, upptäckarglädje och självständighet. Teorin handlar om samspelet mellan anknytning och omvårdnad. En situation där det samspelet blir tydligt är när barnet utforskar sin omvärld, medan förälder eller anknytningspersonen finns tillgänglig så barnet kan komma för att få tröst, skydd och uppmuntran vid behov så hen känner sig trygg nog att våga fortsätta utforska omvärlden, så kallad trygg bas (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).
Teorin beskriver även hur anknytningen gradvis utvecklas till inre bilder, det vill säga att barnet skapar inre bilder inom sig. Dessa inre bilder är av barnet själv samt viktiga närstående personer och hur de samspelar med varandra. Detta kallas inre arbetsmodeller. I och med
10
att anknytningen blir ett exempel i form av inre modeller, blir den även en väsentlig del i personlighetsutvecklingen och genom det hela den fortsatta utvecklingen. Speciellt viktig blir de känslomässiga relationer till personer som finns både inom och utom familjen (Broberg, Hagström & Broberg, 2012)
2.1.1 Anknytningssystem
Anknytningssystemet är det viktigaste systemet för individen när det gäller att hantera rädsla och oro. Här har förälderns omvårdnad och förmåga att läsa av och ta till sig barnets signaler av stor relevans för om barnet utvecklar en trygg eller otrygg anknytning till en person (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Eftersom det finns olika typer av anknytning som kan påverka barnets mående, synliggörs här de vanligaste anknytningssätten.
Trygg anknytning är det som vi pedagoger strävar efter i vårt bemötande av barnet, vilket innebär att pedagogen bygger upp ett förtroende hos barnet. Detta medför att barnet känner sig trygg med pedagogen och utser då hen till sin anknytningsperson. Då barnet är medveten om att anknytningspersonen finns där som stöd och tröst om det blir jobbigt innebär det att barnet vågar utforska sin omvärld. Otrygg anknytning även kallad undvikande anknytning innebär däremot att barnet inte känner sig trygg eller beskyddad av sin anknytningsperson. Detta kan bero på att barnets förälder inte lyssnat eller tagit hens känslor på allvar när hen behövt det som mest (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Barnet kan även ha en ambivalent anknytning till föräldern, vilket innebär att barnet har svårt för att veta hur föräldern kommer att reagera på dess signaler då hen inte styrs av barnets signaler på samma sätt som en förälder till ett barn med trygg anknytning. Här sker samspelet på den vuxnes villkor, som ofta förutsätter att hen vet hur barnet känner, detta medför att barnet inte får samma möjlighet att själv utforska och tillkännage sina känslor (Bowlby, 2010). Broberg, Hagström & Broberg (2012), säger att det även finns desorganiserad anknytning. Denna anknytningsmodell innebär att barnets samspel med föräldern bygger på rädsla för föräldern, vilket medför att barnet får svårt att skapa ett anknytningsmönster till föräldern (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Birthe Hagström (2016) har ett stort intresse för de yngsta barnen och dess föräldrar samt anknytningens betydelse. Hagström hävdar att ett barn som har en desorganiserad anknytning till sin förälder kan vara svår att förstå då en del av dem
11
kan reagera starkt känslomässigt på vardagssituationer som är ofarliga men som för barnet kan upplevas som obehagliga och skrämmande (Hagström, 2016).
2.1.2 Pedagogens betydelse för barnet och föräldern
Broberg, Hagström & Broberg (2012) poängterar att pedagogen har stor betydelse för barnet och föräldern, då det är en påfrestande situation för båda när det är tid för inskolning. Här är det viktigt att pedagogen fokuserar på både barnets och förälderns trygghet, då förälderns sinnesstämning påverkar barnets förhållningssätt till sin nya omgivning och de som finns i den. Känner föräldern sig trygg smittar det många gånger av sig på barnet. För att anknytning ska uppstå måste pedagogen först av allt anpassa sitt tillvägagångssätt till det enskilda barnet, då alla barn hanterar nya situationer olika rent känslomässigt, då de har olika temperament. För att pedagogen ska vinna barnets förtroende måste hen ta sig tid och ha ett genuint intresse för att utveckla en nära och känslomässig kontakt med det enskilda barnet. Det är inte förrän tryggheten och förtroendet är etablerat mellan barn och pedagog som pedagogen kan stimulera barnet, vilket inte är genomförbart utan den grundläggande tryggheten. De personer som ger den trygghet och stabilitet som föräldrarna i vanliga fall ombesörjer barnet kallas anknytningspersoner och utgör en stor trygghet för barnet. Denna trygghet inverkar på barnets förmåga att ta till sig kunskap och bli en del av verksamheten i förskolan. Anknytningspersonen har en avgörande betydelse för barnets mående när det blir oroligt och dess anknytningssystem slås på. När anknytningssystemet slås på innebär det automatiskt att barnets utforskande system stängs av. Vid dessa situationer söker barnet efter anknytningspersonen för tröst och stöd. När barnet åter är tryggt stängs anknytningssystemet av och barnet kan åter fokusera på att utforska sin omvärld och genom det erövra ny kunskap. Pedagogens förmåga att tillgodose barnet dess behov av närhet, trygghet och omvårdnad är här en viktig faktor. I en sådan situation blir sambandet mellan anknytning och omvårdnad tydlig (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Ulla Waldenström (2014) anser att trygghet är det viktigaste för barnets och förälderns mående. Hon menar på att jämfört med otrygga barn har trygga barn lättare för att använda sig av intryck som kommer utifrån och genom det själv utforska sin omgivning.
12
2.2 Det Sociokulturella perspektivet i leken och lärandet
Hwang och Nilsson (2011) säger att forskare som bland annat Jean Piaget, Sigmund Freud och Erik H Eriksson har olika tankemönster och sätt att se på lekens betydelse samt vad som inkluderas i begreppet lek. Den tysk amerikanske psykoanalytikern Erik H Eriksson och den tyska läkaren samt grundaren till psykoanalysen Sigmund Freud är några av de forskare som hävdade att barnet genom leken lär sig att hantera olika situationer samt bearbeta traumatiska upplevelser som de varit med om. Den ryska pedagogikforskaren Lev Vygotskij var en av de som till stor del instämde med deras syn på leken, men samtidigt ansåg han att leken är så mycket mer än att enbart bearbeta upplevelser. Hwang & Nilsson (2011) skriver att Vygotskij ansåg att leken ger barnen en känsla av att de är kompetenta och kan klara av saker. Leken i sig innebär en ömsesidig utveckling där barnen tillsammans utforskar och tränar på olika saker. Redan när barnen är små använder de sig av lek, så kallad symbollek, vilket innebär att barnet tillämpar sig av ett föremål som ska symbolisera något i deras lek. Till exempel kan barnet ta en kloss och låtsas att den är en mobiltelefon, då blir klossen en symbol för mobiltelefonen i dess lek (Hwang & Nilsson, 2011). Här menade Niss & Söderström (2006) att i leken är den vuxne en betydelsefull lekkamrat, då hen behövs för att finnas till hands och hjälpa barnet genom att inspirera till lek. De menar på att pedagogen kan bli en sorts vägledare för barnen i leken där hen guidar barnen in i lekens värld (Niss & Söderström, 2006).
Enligt Hwang & Nilsson (2011) ansåg Vygotskij att det var först i tre års åldern barnet började leka på ”riktigt”. Han menade på att när barn började skapa låtsassituationer eller låtsaslekar innebar det att hen började visa potential för att kunna urskilja det som kan ses som meningsfullt i leken. Vygotskij såg det som en möjlighet för barnet att försvinna bort från verkligheten för att exempelvis inta nya roller. För att klara av det var barnet i behov av en viss mental kompetens, då de i leken tränar sociala roller, regeltillämpning och verklighetsuppfattning. Detta kallade Vygotskij den proximala utvecklingszonen (Hwang & Nilsson, 2011)
Enligt Vygotskij (1962) var utvecklingen kulturspecifik, vilket innebar att barnets utveckling var ett resultat av barnets sociala samspel med föräldrar, syskon, pedagoger, etcetera. Detta samspelet kallade Vygotskij för det sociokulturella perspektivet. Vygotskij hävdade att utveckling och utbildning hörde ihop och att det var betydelsefullt att den vuxne erbjöd
13
barnet meningsfulla uppgifter och utmaningar som var lite svårare än barnets nuvarande kunskap. Genom att göra det hjälpte det barnet att utvecklas och erövra ny kunskap. Här utmanar den vuxne barnet, samtidigt som barnet måste utmana sig själv för att klara av det. Skulle barnet inte klara det själv ska hen få hjälp av en vuxen eller ett barn med mer kunskap än barnet, som kan trigga hens intresse genom att ställa frågor och vägleda, utan att ge svaret. Här är det viktigt att kraven inte blir för stora utan barnet ska med hjälp kunna uppnå dem. Genom detta tillvägagångssätt stödjer man barnets utveckling och inlärning (Vygotskij, 1962). Smidt (2010) hävdar att enligt Vygotskij blev kunskapen ännu starkare om hjälpen som erbjöds kunde anses som likvärdig med barnets behov, intresse och situation som hen befann sig i (Smidt 2010). Hwang och Nilsson (2011) nämner att Vygotskij ansåg att den vardagliga interaktionen med andra var viktig för barnets språkutveckling, då språket hjälper barnet att styra sina sociala handlingar samtidigt som det påverkar barnets tänkande. Han ansåg att språk och kultur påverkade barnets sätt att uppfatta saker, vidare hävdade han att utvecklingen sker både inifrån och ut och utifrån och in (Hwang & Nilsson, 2011).
Jag har valt att använda mig av anknytningsteorin samt det sociokulturella perspektivet då de kan kopplas samman med mina frågeställningar och därigenom skapa en förståelse för hur omsorgs- och undervisningsbegreppen påverkar varandra. Samt vilken betydelse omsorg har för barnets lärande. Teorierna belyser hur den trygga anknytningen möjliggör för barnet att utveckla och erövra ny kunskap med hjälp av det sociokulturella perspektivet, vilket är betydelsefullt då lärandet pågår under hela dagen i förskolan.
Anknytningsteorin är den grundläggande teorin i mitt arbete då barnet är i behov av en trygg anknytning till en eller flera pedagoger för att erövra ny kunskap och på det sättet utvecklas. Den trygga anknytningen är betydelsefull för att alla ska må bra, samt för att verksamheten ska fungera. Efter att barnet fått en trygg anknytning till pedagogen blir det sociokulturella perspektivet betydelsefullt för barnets förmåga att inta ny kunskap.
För en trygg och givande verksamhet i förskolan krävs det att båda teorierna tillämpas av förskolepersonalen. Genom att använda dessa teorier ger det en större förståelse för hur betydande omsorg och omsorgsutövande gentemot det enskilda barnet är för att hen ska kunna erövra ny kunskap.
14
3. Tidigare forskning
I denna delen relaterar jag till tidigare forskning som berör omsorg, bemötande och lek. Här redogör jag för omsorgsbegreppet, förskollärarens uppgift och bemötande, lekens betydelse för lärandet samt vilken betydelse förskolläraren har för barnets möjlighet att lära genom leken.
3.1 Omsorg
Lars H Gustafsson (2016) barnläkare och docent i socialmedicin hävdar att omsorg, kärlek och ömsesidig förståelse är en utgångspunkt för lärande och läkande, samt att omsorgens innebörd är stort och kan förekomma i olika sammanhang. Han menar på att medkänsla utgör en stor del av omsorgen som skapas i en ömsesidig process mellan två personer. För att empatin ska kvarstå måste båda personerna ge av sig själva. Om enbart en person ger av sig själv utan att få något tillbaka försvårar detta för personen att fortsätta utöva empati. Vidare hänvisar H Gustafsson till pedagogikforskaren Sven Perssons sätt att se på omsorg. Persson (2016) utgår från att kärlek och omsorg skapar lärande relationer. Där jämförs pedagogernas tillgivenhet och omsorg till barnet med föräldrarnas kärlek och omsorg. Det som skiljer dem åt är att pedagogen har ett pedagogiskt uppdrag som medför att de måste följa skollagen och läroplanen vilket får till följd att omsorgen på förskolan blir en offentlig och undervisande relation, medan föräldrarnas relation till sitt barn endast är privat. Här kan föräldrar och pedagoger tillsammans komma överens och arbeta för barnets bästa, vilket medför att barnets behov och rättigheter bibehålls och värnas om (Persson, 2016). Här påpekar Gunilla Halldén (2016) professor i pedagogik att styrdokumenten i dagens samhälle lägger tyngden på lärandet, i och med det finns det en stor risk att barnets behov av omsorg kommer i skymundan, vilket skulle påverka det enskilda barnet negativt. Omsorgsarbete kan inkludera både kroppsliga och känslomässiga handlingar som
exempelvis tillsyn, omtänksamhet, påklädnad, matning, etcetera. Enligt Halldén innebär utövandet en omsorgsfull handling där individen genomför handlingen noggrant, värdigt och med omsorg. Detta är betydelsefullt då syftet med omsorg är att barnet ska känna sig tryggt och utveckla en självinsikt. Halldén hävdar att genom att ge barnet en
15
det betydelsefullt att personen som utövar omsorgen gör det på ett sådant sätt att
mottagaren senare ska klara av att kunna ge omsorg vidare. Här tar Halldén upp vikten av relationernas betydelse samt vårt eget behov som grunderna för den psykosociala
utvecklingen. Om vi ser omsorgsbegreppet som ett samtycke av andras sätt att vara blir omsorg ett begrepp som beskriver den vuxnas ansvar och barns sätt att agera och samspela. På detta sättet ser man barnet som sin jämlike och medskapare till barndomen och
förskolan (Halldén, 2016).
Den engelska psykoanalytikern tillika barn psykiater och familjeterapeuten John Bowlby (2010) hävdar att barnet redan från födseln har olika behov men att hen inte själv kan tillgodo se dem utan är i behov av en anknytningsperson som kan ge omsorg i form av skydd, stöd, tröst och trygghet. Detta kallar Bowlby trygg bas. Begreppet används bland annat när man pratar om förälderns omhändertagande, där föräldern ska vara en trygg bas att komma till för att få stöd, tröst, uppmuntran. Bowlby ansåg att under barnets första levnadsår knyter hen bara kontakt med en person, vilket enligt Bowlby är den primära vårdnadshavaren som vanligtvis är mamman. Sen efter hand att barnet växer ökar antalet anknytningspersoner i barnets liv (Bowlby, 2010).
3.2 Förskollärarens uppgift och bemötande
Ann Granberg (1999) utbildad förskollärare, diplomerad småbarnspedagog tillika författare och föreläsare, anser att pedagogens förhållningssätt och innehållet i verksamheten är en grundläggande faktor för att kunna fånga det yngsta barnets intresse. Där bör pedagogen kunna läsa av och göra barnet delaktig i verksamheten genom att visa engagemang och intresse för det enskilda barnet. Detta görs genom att pedagogen använder sig av sitt kroppsspråk, ögonkontakt, tonfall och minspel. Genom pedagogens förhållningssätt blir barnets dag på förskolan en trygg, rolig och utvecklande tid, där varje barn får möjlighet att utmana sina sinnen (Granberg, 1999).
16
Marita Lindahl (1998) förskollärare och fil. dr inom pedagogik, hävdar att det yngre barnet på olika sätt söker stöd i den vuxne i sitt sökande efter kunskap, bland annat genom att hen visar pedagogen ett genuint intresse för det hen gör. Till följd av det vänds uppmärksamheten till barnet som får möjlighet att tillsammans med pedagogen själv prova på och genom det erövra ny kunskap. I detta fallet menar Lindahl att barnets eget intresse får näring. Hade barnet inte fått pedagogens uppmärksamhet skulle hen gett upp sitt samspels initiativ då uppmärksamheten hen var i behov av inte blivit uppfylld. Detta kan leda till att barnet får uppfattningen att det inte hjälper att ta egna initiativ (Lindahl, 1998).
3.3 Lekens betydelse för lärandet
Elisabeth Doverborg är utbildad lektor och forskar kring förskolebarns matematiklärande, pedagogikprofessor Niklas Pramling samt pedagogikprofessor Ingrid Pramling Samuelsson med inriktning på barns tidiga lärande samt förskolans innehåll (2013) hävdar att skolan förknippas med undervisning och man förutsätter att undervisning utövas där. Medan förskolan är förknippad med lek. Men synen på förskolorna har i dag förändrats och istället för att enbart förknippas med lek förväntas nu förskolan arbeta för barnets lärande i en lekfull och omsorgsfull miljö (Doverborg, Pramling & Pramling Samuelsson, 2013).
I dagens läroplan påtalar man lekens betydelse för barnets utveckling och lärande, då leken medvetet ska användas i verksamheten för att stödja barnets lärande och utveckling. Genom leken och det lustfyllda lärandet ska bland annat fantasi, inlevelse, kommunikation samt förmågan att samarbeta och lösa problem stimuleras (Lpfö98/16).
Ingrid Tallberg Broman (1995) fil.dr i pedagogik skrev om den tyske pedagogen Friedrich Fröbels stora intresse för barnets lärande, som resulterade i att han år 1840 startade upp den första barnträdgård som med åren kom att bli fler (Tallberg Broberg, 1995). Fröbel hävdade att leken var en viktig utgångspunkt för barnets förmåga att lära (Fröbel, 1995). Tallberg Broman (1995) skrev att Fröbel ansåg att barnets lek och dess egen önskan att utvecklas hade en väsentlig betydelse för barnets utveckling. Han inspirerade till ett nytt sätt att se på lekens innebörd och tillvägagångssätt, där han menade på att leken skulle ges tid, plats och stimulans. Detta kunde genomföras genom att dela upp leken i två delar, där ena delen var fri lek medan den andra var vuxenstyrd. Enligt Fröbel var leken en värdefull utgångspunkt för allt barnen lärde sig. Vidare hävdade han att det var av stor betydelse att verksamheten
17
utgick från barnets intresse och genom det styrde barnets utveckling framåt. Genom Fröbels sätt att se på barnets behov av lek och dess betydelse blir lekens plats en viktig och självklar faktor i verksamheten (Tallberg Broman, 1995). Barnets rätt till lek kan man bland annat läsa om i barnkonventionens 31 kapitel, där det står skrivet att konventionsstaterna bekräftat barnets rätt till vila, fritid, lek och tillfredställelse anpassad utefter barnets ålder (Barnkonventionen, 2009).
När man pratar om lek anser Fredrik Lillemyr (2013) professor i pedagogik att trygghet är den huvudsakliga förutsättningen. Han menar på att om ett barn är tryggt vågar det leka. I leken kan man se en balans mellan barnets möjlighet att få utlopp för sina känslor, samtidigt som de anpassar sig efter krav och regler samt tar hänsyn till andra i leken. Eftersom barns lek är mångsidig har den blivit en viktig undervisande möjlighet inom förskolepedagogiken och i förhållandet till barnen i förskolan. Genom leken stimuleras alla delar av barnets utveckling där hen lär känna sig själv och sina egna begränsningar. Detta medför att barnet blir mer kompetent inom olika områden, samtidigt som hen utvecklar sin sociala och kontaktskapande förmåga, samt sin kommunikativa kompetens. Leken är även en utforskande process för barnet, där deras uppfattningar om värden och normer sätts på prov, genom detta får de en ökad förståelse för problem och konflikter som de annars kan ha svårt för att förstå. När barnen leker är de i en värld där allt är på låtsas, vilket medför att de i leken kan utforska bristande kunskap och förståelse i en trygg miljö (Lillemyr, 2013).
3.4 Förskollärarens betydelse för lärandet genom leken
Hur pedagogen utövar omsorg har enligt Lillemyr (2013) stor betydelse för barnets jaguppfattning. Barnets syn på sig själv påverkar i sin tur utvecklingen av intresset för att utöva aktiviteter och lärande. Lärandet är ett mångsidigt mål både i förskola och skola, vilket medför att det är viktigt att man utgår från barnets perspektiv och det hen bidrar med i lärandesituationen. Här är det betydelsefullt att pedagogen ser barnet som en individ och utgår från dess kompetenser i lärandesituationer, vilket då underlättar för barnet att själv tillföra kunskap till lärandemiljön. Utifrån barnets perspektiv är det viktigt att pedagogen får barnet att känna sig kompetent och delaktig (Lillemyr, 2013). Malin Broberg leg. Psykolog och docent i psykologi, Birthe Hagström förskollärare, speciallärare samt fil.dr i pedagogik samt Anders Broberg docent, universitets lektor i klinisk psykologi (2012) påstår att barnets måste känna sammanhang och mening i det förskolan erbjuder, för att göra detta måste
18
barnet först och främst känna sig tryggt för att därefter kunna öppna upp för lek och utforskande (Broberg, Hagström, Broberg, 2012).
Ingrid Pramling Samuelsson professor i pedagogik och Agneta Jonsson lektor i barn och ugndomsvetenskap (2017) menar på att de yngsta barnen lär sig vanligtvis genom att undersöka och utforska saker på egen hand genom sin fantasi och påhittighet. Men i förskolan arbetar man efter strävandemål och då får leken och lärandet en annan roll där gemenskap och samspel mellan barn och barn och barn och pedagoger blir viktig. Här ska pedagogen tillhandahålla lekkunskap som barnet inte kan göra själv men som främjar barnets lek. Genom att göra saker tillsammans utvecklar det både barnets lärande samt leken (Pramling Samuelsson & Jonsson, 2017). Genom att pedagogen observerar barnets sätt att leka får hen information om barnets lärande, utveckling och inlärning inom olika område. Detta visar på att det är viktigt att vuxna inte glömmer bort att barnet är kärnan i lekens värld, då vuxnas uppfattning och förståelse kännetecknas av deras kunskaper, värderingar och erfarenheter med de bestämda begränsningar det medför (Lillemyr, 2013).
I tidigare forskning kan man läsa om förskollärarnas arbetsuppgifter, tillvägagångssätt samt hur de på bästa sätt bemöter och samspelar med barnen, men det står inte hur det ska kunna genomföras om inte rätt resurser finns. Här lade jag märke till att det inte fanns någon direkt forskning om förskollärarnas syn på den reviderade läroplanen, Lpfö18. Där förskolläraren kommer att få ytterligare ansvarsuppgifter.
19
4. Metod
I detta kapitlet beskriver jag hur jag gick tillväga när materialet till min vetenskapliga uppsats samlades in. Här presenteras mina undersökningsmetoder, tankar bakom valet av deltagande pedagoger, genomförandet, etiska övervägande och analysmetod.
När jag valde att undersöka omsorgens betydelse för lärandet låg inte mitt huvudsakliga fokus på vad styrdokumenten sa eller vad statistiken visade (även om det är betydelsefullt). Utan jag var intresserad av att få en förståelse för hur pedagogerna ute i verksamheterna såg på möjligheten att utöva omsorg och undervisning i förskolan, samt hur de såg på omsorgens betydelse. Läroplanen är bra men inte alltid genomförbar på grund av olika brister ute i verksamheterna. För att kringgå dessa brister och genom det kunna arbeta efter läroplanen fullt ut krävs det att pedagogerna får andra förutsättningar.
4.1 Val av undersökningsmetod
Här redovisas för den metod som använts för att samla ihop det empiriska materialet som min kvalitativa studie bygger på. De semistrukturerade intervjuerna har hjälpt mig att belysa mitt forskningsområde och ge mig de svar jag sökt för att kunna besvara mitt syfte med
studien.
4.1.1 Semistrukturerade intervjuer
Jag använde mig av semistrukturerade intervjuer när jag samlade ihop material till min kvalitativa studie. Valet föll på semistrukturerade intervjuer då jag på ett avslappnat sätt ville få så uttömmande svar som möjligt, samtidigt som jag hade möjlighet att ställa följdfrågor vilket i sin tur ledde till att svaren blev bredare och mer innehållsrika. Detta skildrar Alvehus (2013) på ett bra sätt när han beskriver en semistrukturerad intervju som en intervjumetod där forskaren ställer ett visst antal öppna eller mångsidiga frågor. Genom att göra det har informanterna större möjlighet att prata fritt utifrån frågan och genom det påverka intervjuns innehåll. Alvehus påtalar betydelsen av att intervjuaren lyssnar noga och kompletterar med följdfrågor som kan gynna det hen undersöker.
20
4.2 Urval
Jag intervjuade sex förskollärare från två förskolor belägna i Skåne. En förskola var privat medan den andra var kommunal. Detta valet gjordes för att se om förskollärarnas möjlighet till att utöva omsorg och lärande skilde sig åt i de olika förskolorna. Genom att välja två olikstyrda förskolor fick jag inblick i vilka för och nackdelar man har som förskollärare i de olika verksamheterna. Alvehus (2013) menar att i alla undersökningar måste man göra ett urval. Här är det betydelsefullt att urvalet stämmer överens med frågeställningarna som står i arbetets inledning.
Jag valde att intervjua förskollärare i varierande åldrar då min förhoppning var att svaren skulle få en större bredd, bli mer omväxlande och innehållsrika på grund av livserfarenheter, tankesätt, flexibilitet samt öppenhet för nya inslag i verksamheten. Då anknytningsbehovet är som störst när barnet är mellan ett till tre år var det givet för mig att förskollärarna skulle arbeta med barn i de åldrarna.
Broberg, Hagström & Broberg (2012) skriver att enligt Bowlby är anknytningens betydelse under de tidiga åren i barnets liv viktigast då de behöver närhet och trygghet från sin omvårdare, i detta fallet förskolläraren. Utan omvårdnad kan det få konsekvenser för barnets fortsatta utveckling då de inte kan delta i verksamheten då hen inte känner sig trygg. Vid otrygghet stängs barnets utforskningssystem ner och anknytningssystemet slås på vilket resulterar i att barnet inte har förmågan att ta emot ny kunskap (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). För att få ett bra och innehållsrikt material på den tiden jag hade till förfogande kändes det lagom att intervjua sex förskollärare. Vid redovisningen av materialet använder jag mig av fiktiva namn på förskollärarna för att värna om deras anonymitet.
Här nedanför presenteras förskollärarnas respektive ålder, arbetsplats och verksamma år som förskollärare (namnen är fiktiva).
Lisa är 35 år har precis börjat arbeta på en privat förskola, innan dess arbetade hon på en kommunal förskola. Hon har varit verksam förskollärare inom förskola och skola i tretton år.
Åsa är 29 år och arbetar på en privat förskola där, hon har varit verksam sedan hon blev färdigutbildad förskollärare för sju år sedan.
21
Elsa 55 år arbetar på en privat förskola. Hon har innan dess arbetat på en kommunal förskola. Hon har varit verksam förskollärare i trettiotvå år.
Evelina är 48 år och arbetar även hon på en privat förskola. Hon har varit verksam i förskolan i tjugosju år och har under de åren jobbat inom kommunala och privata förskolor.
Nina är 35 år och arbetar på en kommunal förskola. Hon har varit verksam förskollärare i fem år. Berit är 58 år arbetar på en kommunal förskola. Hon har varit verksam förskollärare i tjugotvå år, under alla sina verksamma år har hon jobbat på kommunala förskolor.
4.3 Genomförande
När jag skulle genomföra mina intervjuer var det först sju kvinnliga förskollärare som skulle medverkat men på grund av olika omständigheter kunde en av dem inte deltaga. Detta resulterar i att studien bygger på tankar och åsikter från sex kvinnliga förskollärare som är mellan 29 och 58 år.
Innan intervjuerna genomfördes besökte jag pedagogerna på deras arbetsplats för att fråga om de skulle kunna tänka sig att vara delaktig i min studie, efter det bestämdes en tid då intervjun kunde genomföras. Intervjuerna utfördes på respektive förskollärares arbetsplats i ett rum där intervjun kunde genomföras ostört.
Under intervjuerna förde jag anteckningar som bestod av både längre skrivelser och mindre notiser som hjälpte mig vid sammanställningen. De mindre notiserna innefattade följdfrågor och dess svar som kommit upp under samtalen, genom dem berikades materialet ytterligare. Efter intervjuerna stannade jag kvar och fyllde i samt la till information som kommit fram under intervjun. Allt material sammanställdes först var för sig, sen gick jag tillbaka och tittade på hur informanterna svarat och resonerat på frågorna jag utgått ifrån. Efter det tittade jag på de olika följdfrågorna som uppkommit under intervjuerna. Jag hade lite svårt för att få allt att bli överskådligt så jag skrev ut mina intervjuer och klippte ut alla svaren och sorterade dem i högar. Detta gjorde att det blev mer överskådligt vilket underlättade när jag undersökte samband och avvikelser i de olika svaren.
Genom att man använder sig av en intervjuundersökning blir informantens svar källor som uppsatsen bygger på. Här är det betydelsefullt att författaren bevarar svarets innehåll när hen
22
renskriver och går igenom svaren. Författaren kan ändra det språkliga men innebörden ska bevaras så som informanten sagt (Bjurwill, 2001).
4.4 Etiska övervägande
Innan intervjuerna genomfördes informerades förskollärarna muntligt om vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet
och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Dessa fyra principer måste alla forskare följa
när de genomför sina undersökningar. Detta bidrar till att informanterna känner till sina rättigheter, vad de är delaktiga i samt vad materialet ska användas till. Detta skapar i sin tur en trygghet hos informanterna. Jag delade även ut samtyckesblanketter där jag hänvisade till vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer, dessutom fick alla som deltog i studien en informationsblankett om hur Malmö universitet behandlar informanternas personuppgifter.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera de som deltar om studiens syfte och
vilka villkor som gäller för de som deltar i studien (Vetenskapsrådet, 2002). Detta gjordes när jag informerade pedagogerna om innebörden av studien samt vad som förväntades av dem. Vidare informerades förskollärarna om vad det insamlade materialet skulle användas till samt att det var frivilligt att delta och att de kunde sluta när de ville.
Samtyckeskravet går ut på att deltagarna själv får bestämma om de vill vara med i studien
(Vetenskapsrådet, 2002). Detta gjordes när samtyckesblanketter till pedagogerna delades ut så de kunde skriva på dem som en bekräftelse på att de samtyckte till att delta i studien.
Enligt Konfidentialitetskravet ska uppgifter om deltagande personer vara sekretessbelagda samt att dessa uppgifter ska förvaras så att inga obehöriga kommer åt dem (Vetenskapsrådet, 2002). Detta utfördes när informanterna informerades om hur Malmö universitet förvarade deras personuppgifter (vilket gjordes både muntligt och skriftligt). Vidare informerades de om att deras namn samt namnet på arbetsplatsen inte skulle förekomma i studien, utan där kom endast fiktiva namn att användas när informanternas svar skulle komma att presenteras.
Nyttjandekravet innebär att materialet som samlats in enbart ska användas inom
forskningssyftet (Vetenskapsrådet, 2002). Här informerades pedagogerna om att materialet som samlats in endast skulle användas i mitt examensarbete och därefter förstöras.
23
4.5 Metoddiskussion
Genom att använda mig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer fick jag ett innehållsrikt och intressant material som samlats in under avslappnade former, där materialet berikades ytterligare då jag fick möjlighet att ställa följdfrågor till informanterna. Resultatet från intervjuerna diskuterades utifrån Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt den tidigare forskning som berör de områden. Under genomförandet upplevde jag både för och nackdelar med metoden samt mitt eget tillvägagångssätt. Även om det är bra med en avslappnad atmosfär under intervjutillfället kan det förekomma att stämningen blir lite för vänskaplig och avslappnad, vilket hände vid några tillfällen. När detta inträffade kom förskollärarna in på saker som inte berörde min studie vilket medförde att jag fick leda in oss på rätt väg igen. Nu i efterhand känner jag att det hade underlättat om jag spelat in intervjuerna och sedan sammanställt dem, då mycket av mitt fokus låg på att anteckna för att inte glömma bort vad förskolläraren sagt. Det positiva med att föra anteckningar var att jag kunde skriva ner tankar som dök upp under intervjun, som jag annars hade glömt bort. Om jag ska göra liknande intervjuer i framtiden kommer jag att spela in intervjuerna samtidigt som jag för anteckningar över det som är relevant för mig. Genom att göra så skulle jag förmodligen vara mer fokuserad på förskolläraren och kunnat spela upp intervjun flera gånger för att på så sätt få med det viktigaste av förskollärarens svar. Detta skulle minskat min stress avsevärt. Alvehus (2013) menar på att oavsett om man använder sig av inspelningar eller anteckningar när man intervjuar, finns det både för och nackdelar. Informanterna kan ha svårt för att slappna av om de blir inspelade vilket kan resultera i att materialet inte blir lika innehållsrikt. Samtidigt har den som intervjuar lättare att fokusera på informanten och ställa följdfrågor än om hen enbart skulle föra anteckningar.
Under intervjuerna varierade mängden information då vissa informanter gav mig fylliga svar medan andra bara svarade kort på frågor samt följdfrågor vilket då inte gav mig så mycket information som jag önskat, därav att förskollärarna är representerade olika mycket i texten. Då det inte arbetade några manliga förskollärare i de två förskolor som ingick i studien, började jag efter sammanställningen att reflektera över hur slutresultatet skulle blivit om jag enbart intervjuat manliga förskollärare. Alternativt om jag intervjuat förskollärare av båda könen. Skulle jag fått samma svar och synsätt på mina frågeställningar eller hade de skiljt sig åt?
24
5.Resultat och Analys
Under november månad 2018 intervjuade jag sex kvinnliga förskollärare utifrån kvalitativt semistrukturerade intervjuer. De medverkande förskollärarna arbetade på två olikstyrda förskolor i Skåne, där fyra förskollärare arbetade på en privat förskola medan två arbetade på kommunal förskola. I denna studien kommer förskollärarna att benämnas som
informanter eller med dessa fiktiva namn, Lisa, Åsa, Elsa, Evelina, Nina och Berit. Detta görs för att värna om informanternas anonymitet. I metodkapitlet står det
bakgrundsinformation om informanterna.
Jag vill klargöra att den enda anledningen till att jag valde att intervjua förskollärare från två förskolor med olika styrning var för att jag var intresserad av att se vilka olika förutsättningar man hade inom de olika verksamheterna för att uppnå omsorgsutövande och undervisning, samt hur det påverkade barn och pedagoger.
5.1 Omsorgens betydelse för lärandet
När informanterna fick frågan om hur de såg på omsorgens betydelse för barnets lärande var de helt överens om att omsorgen är avgörande för barnets möjlighet att bli en del av verksamheten där hen kan utvecklas och ta till sig kunskap. De menade att ”omsorg och lärande går hand i hand”.
Berit uppgav att om pedagogen inte kan skapa det trygga band som behövs mellan barn och pedagog kommer barnet inte att må bra under sin dag i förskolan. Hon hänvisade till sig själv och sa
när jag inte mår bra känns inget roligt, vilket medför att jag inte kan koncentrera mig eller ta till mig instruktioner. Det enda jag vill då är att någon ska göra att jag mår bättre, jag upplever att barnen känner likadant när de inte mår bra eller är ledsna (Berit).
Vidare menade Berit att det som skilde dem åt var att barnet är i behov av att ha en trygg anknytning till pedagogen för att kunna tillgodose den tryggheten och ta emot den tröst pedagogen vill förmedla.
25
När ett barn ska skolas in är det enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) av stor betydelse att pedagogen eller pedagogerna så fort så möjligt försöker skapa en anknytning till barnet genom att utgå från hens specifika behov. Vinner pedagogen barnets tillit är steget inte långt från att barnet känner den trygghet hos pedagogen som hen är i behov av för att må bra. Denna anknytning kallas trygg anknytning och är avgörande för barnets förmåga att utvecklas och ta till sig ny kunskap (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).Om barnet känner sig tryggt och litar på sin anknytningsperson kan hen slappna av och våga leka och utforska väl medveten om att pedagogen finns till hands om barnet är i behov av hen (Hagström, 2016).
5.2 Vilken innebörd har begreppet omsorg?
När informanterna fick frågan om vad begreppet omsorg innebär i förskolan, var alla överens om att begreppet inkluderar allt som får barnet att må bra, så som exempelvis en väl avvägd dagsrytm, god miljö, välbefinnande, hälsa, integritet, tillit samt trygghet. informanterna påpekade att om tryggheten och välbefinnandet inte finns hos barnet utvecklas varken barnet eller verksamheten. Detta tolkar jag som att informanterna var fullt medvetna om hur de skulle gå tillväga för att kunna tillgodose barnet en bra och trygg omsorg som stärker barnets självförtroende. Här är barnet i behov av en vuxen som förstår och kan hantera barnets känslor samt finnas där som tröst. Kan pedagogen förmedla känslan av att barnet är betydelsefullt och omtyckt resulterar detta i att hen utvecklar ett bra självförtroende (Niss & Söderström, 2006).
Informanterna ansåg att alla barn behöver omsorg för att kunna utvecklas och må bra, men på vilket sätt man utövade omsorgen kunde skilja sig åt beroende på barnet och dess temperament och bakgrund. Med det menade de att man alltid måste se till det enskilda barnet samt dess erfarenheter och känslor, samma sak hävdade Broberg, Hagström & Broberg (2012). Åsa sa att
barnen som kommer till oss har olika bakgrund, där barnet kan haft en turbulent uppväxt, föräldrar som mår dåligt, etcetera, därför är det viktigt att vi pedagoger har kompetensen att kunna se och förstå barnens olika behov och genom det kunna möta barnet där hen är (Åsa).
26
Informanterna belyste även vikten av att pedagogen får vetskap om hur barnets liv ser ut när det inte är på förskolan för att kunna bemöta barnet på rätt sätt, vilket Niss & Söderström (2006) höll med om.
Nina berättade om en episod där hon och hennes två arbetskollegor (varav den ena var man) skulle skola in två barn.Ett av barnen var en liten pojke på två år vars föräldrar precis separerat på grund av pappans alkoholproblem.
Jag upplevde inget avvikande i barnets beteende under inskolningens början, men en dag var jag tvungen att gå till en annan avdelning för att hämta lite saker, vilket resulterade i att det enbart var min manliga kollega kvar på avdelningen. När jag kom tillbaka var pojken panikslagen och nästintill otröstlig. Min manliga kollega hade försökt närma sig pojken för att erbjuda tröst och förklara att jag snart var tillbaka men det resulterade i att pojken blev ännu ledsnare och hysterisk (Nina).
Då Nina blivit pojkens trygga anknytningsperson lyckades hon efter en stund lugna ner pojken och få honom trygg. Detta kan tolkas som att det till stor del var den trygga anknytningen mellan pojken och Nina som gjorde att pojkens anknytningssystem stängdes ner, och utforskningssystemet åter startades upp. Även Broberg, Hagström & Broberg (2012) tog upp anknytningspersonens betydelse för att få barnet att känna sig trygg. Lisa berättade att
när mamman hämtade pojken informerade jag henne om vad som hänt, och då bröt hon ihop och berättade att det oftast var hon som fick ta hand om pojken då pappan endast visade intresse för pojken när det passade honom, vilket brukade vara de gånger han inte drack. Sen berättade hon att när pojkens pappa drack var han oförutsägbar, och hade misshandlat henne ett antal gånger, vilket pojken sett. Hon sa också att de hade levt isolerat, och i och med det hade hon aldrig lämnat bort pojken förut och visste därför inte att han skulle reagera som han gjorde när han blev ensam med en man. Jag upplevde det som att hon tyckte att det var skönt att få berätta för någon om vad hon varit med om och hur hon mådde (Nina).
Här tolkar jag det som att pojken Nina pratade om haft en blandning av ambivalent och desorganiserad anknytning till sin pappa, där mamman varit hans enda trygga anknytning. Men då mamman blivit misshandlad har hon inte haft möjlighet att vara där och utföra den trygga anknytningen fullt ut då hon själv inte mått bra.
27
Broberg, Hagström & Broberg (2012) menar på att om barnet har en ambivalent anknytning till sin förälder medför det att hen har svårt för att veta vad som ska hända. Dessa föräldrar tenderar till att vara oförutsägbara och har svårt för att läsa av barnets signaler. Här utgår samspel mellan föräldern och barnet oftast från vad föräldern vill och känner. Den desorganiserade anknytningen däremot baseras på att samspelet mellan barnet och föräldern bygger på rädsla, vilket gör det svårt för barnet att skapa ett anknytningsmönster.
Broberg, Hagström & Broberg (2012) skriver att Bowlby menade på att om föräldern inte varit närvarande fysiskt eller psykiskt under lång tid och inte hjälpt barnet att styra anknytningssystemet kan det leda till att barnet själv stänger ner sitt anknytningssystem. Till följd av det kan barnets känslomässiga utveckling ta skada. Då anknytningssystemet är det viktigaste systemet för att hantera rädsla och oro resulterar det i att det blir en ond cirkel. När barnet blir rädd söker hen upp föräldern, men eftersom det är förälderns beteende barnet är rädd för förstärks dess anknytningssystem, detta resulterar i att det blir kaos inom barnet. Vilket får till följd att barnet inte klarar av att knyta an till föräldern (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).
Efter den händelsen var Nina ett stort stöd för både mamman och pojken. Innan pojken skulle börja på syskonavdelning klarade han av att vara själv med den manliga pedagogen, så länge han visste att Nina var i närheten. Nina sa att
många gånger är man så upptagen med att skapa en anknytning till barnet att man nästan glömmer bort att det är nästintill lika viktigt att få en bra anknytning till föräldrarna, då förälderns mående ofta påverkar barnet (Nina).
Niss & Söderström (2006) hävdar att småbarnsföräldrar har ett större behov av att samarbeta med pedagogerna då barnet ibland inte kan göra sig förstådd, vilket då kräver att föräldrarna eller pedagogen översätter till barnet. För att samarbetet mellan förälder och pedagog ska fungera måste pedagogen vara lyhörd för det föräldrarna säger och visa förståelse för deras känslor. Genom ett bra och stabilt samarbete blir föräldrarna trygga vilket resulterar i att deras känslor smittar av sig på barnet.
Barnets trygga anknytning till pedagogen var en av de saker som informanterna kom
28
tillbaka till hela tiden. Detta tolkade jag som att de anser att barnet inte skulle blivit den individ hen är i förskolan om det inte var för informanternas kompetens.
Berit menade på att
det krävs mer av oss pedagoger som jobbar med de yngsta barnen, då de är i stort behov av trygghet och bekräftelse för att må bra och klara av sin dag på förskolan. Det är vi som ska uppfylla den trygghet som föräldrarna vanligtvis står för (Berit).
Hagström (2016) säger att anknytningsbehovet är som störst från att barnet föds, tills att barnet är tre år. Vilket gör att barnet är beroende av en eller flera anknytningspersoner under tiden de är på förskolan för att må bra. De barn som är äldre har inte samma behov av ett anknytningssystem då de är medvetna om vad som händer samtidigt som de kan göra sig förstådda.
Informanterna menade att omsorg var ett förhållningssätt till barnen, om pedagogen inte utgår från omsorg av barnet, bygger inte lärande på samspel mellan barnet och pedagogen. Om pedagogen däremot ser sambandet mellan omsorg och lärandet ser de även barnet och dess aktiva roll i sitt eget lärande. Lisa menade på att
omsorg är detsamma som pedagogik och ett förhållningssätt till barnen som finns där hela tiden och har med omtanke att göra. Det handlar om att möta barnen där de befinner sig och ta tillvara på deras erfarenheter, upplevelser och tankar. Enligt mig är omsorg av barnet det enda sättet att uppnå läroplanens intentioner kring lärande (Lisa).
5.3 Vad innebär undervisning och när sker den?
Begreppet undervisning innebär enligt informanterna att pedagogerna ska tillgodose och främja barnets behov, både enskilt och i grupp. De menade även att det var förskollärarens uppgift att utmana barnet så att det utvecklades och lärde sig, både i den fria leken och genom läroplanens mål. I förskolans läroplan står det att ett av förskolans uppdrag är att pedagogen ska utgå från det barnen redan vet och visar intresse för när de erövrar ny kunskap. Här påpekar Hwang och Nilsson (2011) att Vygotskijs sociokulturella perspektiv blir tydligt då pedagogen utgår från bland annat lek, samspel, skapande och utforskande (Hwang &
29
Nilsson, 2011). Lärandet ska byggas på samspel mellan vuxna och barn, men även genom att barnen lär av varandra. Genom att vuxna stimulerar och vägleder barnet i olika aktiviteter ska barnet få hjälp med att lära, tro på sig själv och sin förmåga att tänka själv, öka sin kompetens och utveckla ny kunskap och förståelse (Lpfö98/16). Enligt informanterna är leken betydelsefull för barnets förmåga och möjlighet att bearbeta känslor samt tillgodose sig ny kunskap.
För Lisa var det viktigt som förskollärare att undervisningen var en målstyrd process, där förskolläraren och arbetslaget skulle vara väl bekanta med lärandemålen i läroplanen och hur de ska stötta barnen för att nå dit. Lisa berättade att hon under många år jobbat med det entreprenöriella lärandet.
När man arbetar med det entreprenöriella lärandet innebär det att jag som förskollärare utgår från barnets intresse och bygger undervisningen på det. Det finns inte några färdiga svar och som pedagog styr jag inte barnen till vad som ska göras, eller vad som är rätt och fel utan jag är mycket tillåtande i vad barnen vill göra. Jag upplever detta arbetssättet som givande både för mig, barnet och resten av arbetslaget. Genom att jag arbetar utefter barnens intresse kan jag göra spontana undervisningssituationer i vardagen. Det finns otroligt många undervisningssituationer i förskolan, både enskilt, i par eller i grupp som jag tycker att man ska ta vara på. Detta kan tillexempel vara pulkabacken där barnen undersöker det lutande planet, i kapprummet när barnen upptäcker att ett par strumpor faktiskt är två strumpor som hör ihop eller när barnen upptäcker hur mycket vatten deras glas rymmer innan det rinner över, men även i den fria leken där barnen kan träna olika rollekar (Lisa).
Lisa tog även upp en situation som nyligen hänt där barnet upptäckte att hen var för stor för lådan med sand som de hade inomhus, så hen hällde ut sanden på golvet för att sen göra en sandängel. När Lisa pratade om att barnen lekte olika rollspel, kopplar jag det till Vygotskijs proximala utvecklingszon. Vygotskij menade på att barnet genom leken kunde gå in i en låtsasvärld och prova olika roller så som mamma, pappa, pedagog läkare etcetera (Hwang & Nilsson, 2011). Informanterna var eniga om att den typen av situationer som Lisa beskrev är undervisning som pedagogerna organiserar genom att skapa positiva lärandemiljöer för barnen. Där undervisning kan ske både spontant och planerat.
Många gånger glömmer man bort att hela dagen i förskolan genomsyras av undervisning på olika sätt. Detta till följd av att den spontana undervisningen blir en naturlig del av
30
verksamheten. I den spontana undervisningen inkluderas enligt mig allt från matsituationer till toalettbesök, påklädnad, med mera (Evelina).
Evelina menade på att ett exempel på en spontan undervisnings situation är när barnen ska gå ut, då kan hon be barnet att ta på sig overallen själv men barnet säger att det inte kan. Då lägger hon overallen på golvet och uppmuntrar barnet till att försöka genom att be hen sätta sig på overallen och börja med att stoppa in benen. När barnet klarat av det blir hen upprymd och stolt, vilket resulterar i att hen vill försöka mer, detta stärker barnets självförtroende. Genom Evelinas exempel på hur hon motiverade barnet till att vilja försöka ännu mer kopplar jag till Vygotskijs tankar om att utvecklingen är kulturspecifik, vilket i studien syns i form av att barnet lär tillsammans med Evelina genom att hon utmanar barnet till att själv försöka ta på sig samtidigt som hon finns tillgänglig och hjälper barnet genom att lägga ut overallen på golvet samt förklara hur barnet kan göra för att lyckas ta på sig overallen. Vygotskij ser barnets utveckling som ett resultat av det sociala samspelet mellan personer i barnets omgivning. Detta samspel kallade Vygotskij det sociokulturella perspektivet. Vygotskij lyfte betydelsen av pedagogens förmåga att utmana barnet för att det ska kunna vidareutvecklas (Hwang & Nilsson, 2011).
5.4 Har synen och utövandet av undervisning och omsorg
förändrats genom åren?
Alla informanter var överens om att tankarna och kraven på undervisningen i förskolan hade förändrats till det positiva och de poängterade att kraven är betydligt högre på de som arbetar i förskolan idag än hur det var förr. Elsa sa att ”om man jämför hur det var förr med hur det är nu så kan man säga att det var mer barnpassning förr” (Elsa). I dag har förskolläraren ett större ansvar för barnets utveckling eftersom det finns ett tydligare ansvarsuppdrag kopplat till förskolläraren. Informanterna upplevde även att lyhördheten och flexibiliteten är betydligt större idag.
När jag började arbeta som förskollärare för tjugosju år sedan följde man en veckoplanering som man hade planerat i detalj och som skulle följas därefter. Men med åren blev det enskilda barnets utveckling, behov och intresse något som man började prioritera, vilket jag tycker är jättebra (Evelina).
31
Informanterna lyfte att omsorgsutövandet och synen på omsorg skrivits fram tydligare och mer utförligt i den kommande läroplanen, Lpfö18, vilket de tyckte var positivt. Berit var en av de som var mest upprymd över att omsorgens betydelse lyfts då hon under många år känt att omsorgen inte fått den plats den förtjänat. I och med detta hoppades hon att fler personer skulle förstå vilken stor betydelse pedagogens omsorgsutövande har för det enskilda barnet. Berit sa
många förstår tyvärr inte vilken betydelse omsorg har för det enskilda barnet samt vad som krävs av oss pedagoger för att ombesörja omsorg och skapa trygghet. Jag blir så frustrerad och nedslagen när jag hör personer säga att man bara passar barnen i förskolan, när det är så mycket mer. (Berit).
Även Evelina påpekade att hon emellanåt kunde känna sig frustrerad då hon menade på att
det är svårt för personer som inte jobbar i verksamheten att förstå hur viktig omsorgen till barnet är för att vi pedagoger ska få dagen att fungera. Många gånger ser personerna inte allt vårt arbete bakom barnens utveckling, vilket kan göra mig frustrerad då det är ett stort ansvar att ta hand om och hjälpa ett barn att utvecklas (Evelina).
5.5 Den kommande läroplanens inverkan på omsorg och
lärande.
Den kommunala förskolans personal hade redan varit på utbildning om den nya läroplanen. Medan personalen på den privata förskolan skulle gå till våren, det var endast Lisa som var insatt i läroplanen från den förskolan, vilket grundade sig på hennes eget intresse. Detta resulterade i att svaren endast baserar sig på tre informanter.
Det första informanterna nämnde när den kommande läroplanen, Lpfö18, kom på tal var att förskollärarens arbetsuppgifter och ansvarsområde blivit tydligare. Detta såg de positivt på då de ansåg att arbetsuppgifter så väl som ansvarsområde varit lite diffusa i dagens läroplan Lpfö98/16.
Digitaliseringens inträde i läroplanen var något som Lisa och Nina såg positivt på då de ansåg att framtiden kommer att vara en digital plattform.
