Social miljö

Den sociala miljön utgör en viktig del utöver den idrottsliga satsningen och gymnasieutbildningen. Inom ramen för denna studie innefattar detta resultaten från följande tre områden:

• Kost och näring • Gemenskapen

• Avskildhet och privatliv

Kost och näring är ett område som kan förknippas med idrottslig prestation och värderas därmed också högt av eleverna. Pojkarna uttrycker genomgående och i högre grad än flickorna ett missnöje med förutsättningarna, vilket skulle kunna ses som en indikation på att detta är en betydelsefull del inom prestations- och tävlingslogiken.

Gemenskapen mellan eleverna på RIG värderas mycket högt av framför allt flickorna. Pojkarna uttrycker sig mer positivt kring rådande förutsättningar och i årskurs 3 går åsikterna kring uppfyllnad isär. Pojkarna uttrycker sig mer positivt kring gemenskapens betydelse medan flickorna uttrycker sig mer negativt. Kanske är detta ett tecken på att flickorna är mer försiktiga med att uttryckligen framhäva en positiv gemenskap för att riskera att bli tagna som oseriösa idrottare. När det gäller elevernas privatliv värderas det lika högt av flickor och pojkar beträffande boende, lugn och ro samt sömnbehov. Det finns här skäl att tro att andra faktorer än kön varit avgörande för hur eleverna svarat.

Sammanfattande kommentar

Det centrala i studien visar att det finns en tydlig hierarki kring vad eleverna värdesätter inom RIG-verksamheten. Denna hierarki eller rangordning, bygger på det som tillerkänns ett värde inom fältet elitidrott och har varit utgångspunkt för resonemanget. Resultaten visar att ju högre ett område värderas desto mer ense är pojkar och flickor om områdets värde, vilket visar påverkan av det symboliska kapitalet inom fältet, tävlingslogiken, och att eleverna här medvetet eller omedvetet känner till vilka faktorer som värderas högt oavsett om det är flickor eller pojkar. Nedåt i elevernas värdehierarki ökar skillnaderna i hur flickor och pojkar svarar även om tävlingslogiken hela tiden är överordnad könslogiken i de svar som kommer fram. Detta kan ses som ett uttryck för underordning och blir avgörande för hur eleverna svarar.

I stort pekar ändå resultaten på att villkoren för flickor och pojkar på RIG är någorlunda jämställda, men att flickors underordning kommer till uttryck i vissa avseenden. Detta visar exempelvis den enkät som studien utgått ifrån och som utformats med vissa ”könsmärkta” frågeställningar så att flickors underordning kommer att framstå som given.

Som avslutning lyfts några specifika resultat fram för att tydliggöra vissa faktorer i RIG- verksamheten som framkommit utifrån de kvalitativa, inre, jämställdhetsaspekter som studien försökt belysa.

Ett exempel är elevernas kontakt med tränaren/na när det gäller förtroendet för tränarna och tränarens/nas sociala kompetens. Skillnaden på hur flickor och pojkar upplever detta är ganska stor och visar ett missnöje hos flickorna vilket förstärks under åren på RIG. Flickorna upplever i vissa avseenden ett utanförskap i ganska stor omfattning medan pojkarna och tränaren/na (90 procent manliga) alltjämt har en mer jämbördig och oproblematisk relation.

Upplevelsen av träningen som betungande och kravfylld är ett annat exempel som visar på stora skillnader i upplevelser mellan flickor och pojkar. Framför allt när det gäller hur denna skillnad ökar från det att eleverna gick i årskurs 1 till det att de går i årskurs 3. Flickorna upplever i högre grad än pojkarna press och krav på att prestera. Även här ökar skillnaderna mellan könen markant från årskurs 1 till årskurs 3.

Påståendena i enkäten kring tjejanpassade träningar, behovet av kvinnliga tränare samt gemensamma träningsläger för tjejer och killar, visar att RIG-verksamheten skapats med utgångspunkt ifrån det som traditionellt sett förknippats med värden och normer inom elitidrotten. Här är den manliga normen utgångspunkt och flickor/kvinnor är de som avviker, vilket gör att anpassningar av exempelvis träningarna uteslutande kommer att gälla dem. För vem har i samma utsträckning hört talas om anpassade ”killträningar”?

När det gäller elevernas syn på studierna visar resultaten att rejäla anpassningar krävs beträffande schemalösningar och att studiebelastning under terminerna och under de tre gymnasieåren sprids ut på lämpligt sätt. Detta värderas högt av både flickor och pojkar. Sammantaget uttrycker flickorna i större utsträckning att studierna kommer i kläm medan pojkarna sätter ett högre värde på att förutsättningarna för att bedriva träning inte rubbas.

Avslutningsvis görs ett försök att koppla ihop de centrala värden i verksamheten som gör den meningsbärande för eleverna på RIG med intentionerna i Idrottens jämställdhetsplan. Detta för att skapa en mer kvalitativ syn på de insatser som behövs för att förbättra flickors och pojkars lika villkor inom idrotten. Studien har försökt belysa vad eleverna värderar inom RIG-verksamheten, vad flickor och pojkar värderar lika och vad de värderar olika samt hur resultaten varierar under tiden som eleverna går på RIG. De kultursociologiska aspekter och de genusteorier som utgjort referensram bidrar till att resultaten har kunnat tolkas utifrån olika dimensioner. Exempelvis synliggörs den tävlingslogik som är meningsbärande inom elitidrotten (RIG-verksamheten) genom den värdehierarki som både flickor och pojkar uttrycker och är överens om. Denna

hierarki ligger i linje med vad som traditionellt sett anses vara manliga värden och normer och visar att RIG-verksamheten, liksom övriga elitidrotten, är en arena där genus skapas och upprätthålls och att mannen/pojkarna alltjämt är normen för den verksamhet som bedrivs. Detta kommer särskilt till uttryck i vissa delar av materialet, där flickors underordning synliggörs redan i frågeställningarna och där behovet av att anpassa verksamheten genomgående handlar om att anpassa den till flickorna.

Flera resultat i studien tyder på att de kvalitativa målsättningar som beskrivs i Idrottens

jämställdhetsplan behöver konkretiseras och synliggöras inom idrottens olika verksamheter och

nivåer. Häri ligger en stor utmaning att utbilda och utveckla kunskapen om genussystemet bland tränare och ledare på olika nivåer istället för, som nu ofta är fallet, rikta uppmärksamheten mot flickors och pojkars likheter respektive olikheter. Genom kunskap om genussystemet kan förståelse och insikt kring de krafter som råder såväl inom idrotten som i övriga samhället medvetandegöras. Först då blir det möjligt att förbättra förutsättningar utifrån ett mer kvalitativt synsätt.