Det sociala tvång som skolan innebär utgör karaktäristika för det sociala
miljöperspektivet på skolfrånvaro. Utgångspunkten beskrivs i följande citat av en socionom som tidigare varit verksam inom skolan, i en artikel om skolkuratorns roll vid skolfrånvaro;
“I Sverige har vi bestämt att alla barn och unga ska gå till skolan.
För eleverna innebär det att de måste delta i den kultur och den miljö som skolan innebär. De måste tillbringa större delen av sin vakna tid tillsammans med jämnåriga de inte själva valt.” (Sandström 2015, s.
36)
Citatet synliggör att skolplikt inte enbart innebär ett krav på att delta i skolans undervisning, utan även i den sociala miljön. Enligt social miljöperspektivet är orsaken till skolfrånvaro kopplad till att den ovan beskrivna sociala miljön upplevs som otrygg av barnet. Det kan handla om mobbning, ensamhet eller bristande kontakt med vuxna på skolan. Trygghetsaspekten belyses i en artikel av en frilansjournalist som intervjuat en skolkurator;
“Barn stannar hemma från skolan för att skydda sig mot smärtan och skammen i att inte höra till. [...] Det gör ont och de stannar där det känns tryggt, det vill säga hemma.” (Sivertsson 2017b, s. 24)
Citatet belyser konsekvensen av otryggheten i den sociala miljön, vilken blir att barnet stannar hemma från skolan för att skydda sig själv från det sociala. Beteendet kan enligt en forskningsöversikt skriven av universitetslektor och en doktorand leda till en negativ spiral;
“Kamratproblem kan leda till ökad frånvaro, och den ökade frånvaron i sin tur till försämrade relationer till kamraterna så att utanförskap föder utanförskap i en ond cirkel” (Karlberg & Persson 2017, s. 10)
Citatet belyser den sociala miljöns avgörande roll för elever med kamratproblem.
Lösningen på skolfrånvaro handlar därför enligt social miljöperspektivet om att stärka relationerna elever emellan, men också i relationen elev-lärare, för att skapa en känsla av gemenskap. Att se eleven framställs också som en del av lösningen, vilket lyfts i en artikel där en verksamhetsansvarig för en insats riktad mot barn med problematisk skolfrånvaro intervjuas;
“Eleven behöver en god anknytning till skolan. För att det ska finnas måste de vuxna arbeta med sitt förhållningssätt. Någon måste se eleven” (Korpskog 2015, s. 43)
Citatet belyser hur de vuxna på skolan beskrivs både som en livlina som genom att se och höra eleven kan rädda dem från att känna sig otrygga, men också som otillräckliga att förmå se varje enskild individ. Skolkamrater framställs på liknande sätt både som räddare och skurkar. En kategori av barn som framställs i samband med social miljöperspektivet är hemmasittare. Barnet får i detta perspektiv rollen som outsider dvs. någon som står utanför gemenskapen.
! Familjeperspektivet
I vårt empiriska material tycker vi oss urskilja hur skolfrånvaron emellanåt förklaras ur ett familjeperspektiv. Perspektivet karaktäriserar frånvaron utifrån
dysfunktionella familjeförhållanden som ofta orsakas av bristande och/eller
otillräckligt föräldraskap i samband med exempelvis missbruk, funktionsvariationer eller psykisk ohälsa. Av en forskningsöversikt som författats vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier på Uppsalas universitet framgår att skolfrånvarande barn oftare lever under svåra hemförhållanden än andra barn;
“När det gäller sociala faktorer befinner sig elever med problematisk frånvaro oftare än andra i en utsatt situation i hemmiljön. Den kan exempelvis bestå av våld i hemmet, missbruk, funktionshinder, psykisk ohälsa och bristande föräldraengagemang rörande elevens skolgång” (Karlberg & Persson 2017, s. 10)
Konsekvensen av föräldrarnas otillräcklighet är att barnen inte får sina behov tillgodosedda hemma, varför de beskrivs som offer. Det är särskilt skolkuratorn, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten som anses kunna hjälpa familjen, där det bland annat handlar om att vägleda föräldrarna tillbaka in i den föräldraroll de abdikerat från. Detta synliggörs i ett reportage där reportern besökt och intervjuat personal inom den särskilda undervisningsgruppen ”Positivitet”, som riktar sig mot skolfrånvarande högstadieelever;
“Familjen har ett kapital [...] och det kostar på att slösa med sitt kapital i många olika sammanhang. Man får slut på energi och orkar inte ta de konflikter som behövs hemma. Tonåringar vill inte ha en kompis till förälder. De vill ha en fast, trygg ram med mycket kärlek innanför” (Korpskog 2015, s. 42)
“BUP har konstaterat att eleverna mår mycket sämre idag. Det finns många förklaringar till detta […] Gemensamt för de flesta
förklaringar är ändå att föräldrarna har släppt föräldrarollen någonstans på vägen” (Korpskog 2015, s. 43)
De två ovanstående citaten synliggör hur barnens skolfrånvaro betraktas som ett resultat av föräldrarnas oförmåga. Vidare visualiseras barnens behov av “goda”
föräldrar och hemförhållanden genom att reportern presenterar en utvärdering av
”Positivitet” där en elev beskrev dessa behov;
”Jag fick en familj som brydde sig om mig, det var skillnaden.
Läraren och behandlaren var som en mamma och pappa för mig, fast jag redan hade egna, men de var liksom helt andra föräldrar. Runt omkring mig har det alltid varit bråk, ändå sen dagis. Bråken slutade när jag började på Positivitet” (Korpskog 2015, s. 44)
Barnen kategoriseras som skolkare baserat på att de är helt eller delvis frånvarande från skolan, med anledning av en svårhanterlig familjesituation. Frånvaron är dessutom ibland föräldrastödd, vilket synliggörs i ett reportage författad av en auktoriserad socionom med erfarenhet från bland annat skola och barnhabilitering;
“Föräldrar som tolererar barnets frånvaro har blivit allt vanligare.”
(Sandström 2015, s. 37)
I samma reportage skriver författaren även att lösningen på problemet är att ge föräldrarna stöttning i sitt föräldraskap;
“Föräldrar behöver kännas sig lyssnade till och mötta i sin
beskrivning av situationen [...] I dessa fall är det en hel del jobb att göra för att de vuxna åter ska kunna hoppas, tro och uppbåda den energi som behövs” (Sandström 2015, s. 37)
Citatet visar att föräldrarna inte bara beskrivs som skurkar, men att de samtidigt är utsatta och befinner sig i en svår situation som kräver mycket stöd.
6! Analys
Jönson (2010) beskriver att själva existensen av dessa problemperspektiv kan vara intressant nog att diskutera, men för att föra analysen ett steg längre föreslår han att ställa frågan om vad perspektiven åstadkommer och vad som osynliggörs. Genom att sätta perspektiven i relation till tidigare forskning och teori som ramar in och kontextualiserar vår studie, kan vi således utveckla betydelsen av skolfrånvarons konstruktion. Fortsättningsvis ämnar vi därmed undersöka (1) problemperspektivens innebörd utifrån tidigare forskning, samt (2) problematiken som
problemperspektiven synliggjort ur ett samhällsperspektiv med hjälp av teori.