Social position utifrån ekonomisk biståndstagare

Biståndstagarna själva uttrycker att de har ett lågt ekonomiskt kapital eftersom de själva upplever att de inte kan investera i materiella ting och måste göra avkall på sådana basala saker som transport, nöjen och så vidare på grund av att de inte har råd till detta efter det att räkningar är betalda.

45

Däremot framgår det av intervjuerna att personerna själva står med mer positiv uppfattning vad gäller deras kompetens, som de alltså anser vara relativt god, både vad gäller den reella och den sociala. Vidare menar de även att deras kvalifikationer matchar arbetsmarknadens krav (inom deras specifika kompetensområden). Detta visar på att informanterna själva vill värdera sitt kulturell kapital högre än vad samhället generellt gör. Dem lägger inte medvetet mycket energi på att föra fram vilken respekt dem inger hos andra, det vill säga hur stort symboliskt kapital de faktiskt innehar, dock framkommer det att informanterna själva inte gärna berättar att de går på ekonomiskt bistånd, eftersom det är något de upplever inte värderas högt. Något som

framkommit med tydlighet i vår empiri är hur individerna själva förknippar ekonomiskt bistånd eller som de själva oftare uttrycker det socialbidrag med lathet. Det skulle kunna vara en orsak till att man inte berättar att man går på ekonomiskt bistånd eftersom man då tror att andra ska se en som lat. Istället så uttrycker dem sig som arbetssökande, och undviker att berätta vart deras ekonomiska inkomst kommer ifrån.

Detta påverkas dock av biståndstagarnas egen uppfattning över sin stora mängd kulturella kapital som de känner att de har. Eftersom symboliskt kapital involverar de andra kapital arterna

framförallt det kulturella, så lyfter detta därmed det symboliska kapitalet högre upp än vad det annars skulle ha befunnit sig. Intervjupersonerna upplever också att deras kontakter inte kan användas som en väg in på arbetsmarknaden och i och med detta värderar de sitt sociala kapital som lågt.

Sammantaget kan vi se att utifrån intervjupersonerna själva så har de ett förhållandevis lågt totalt kapital, dock är det högre än det totala kapital som visades utifrån ett samhällsperspektiv i föregående avsnitt 6.1.1. Anledningen till detta är främst att de intervjuade upplever sitt kulturella kapital vara högre än vad man utifrån ett samhällsperspektiv gör, dock är deras ekonomiska kapital fortfarande samma summa.

Positionering i det sociala rummet beror dock på avsaknaden av arbete enligt dem själva, som medför att de inte kan tillskansa sig annat kapital och öka den totala mängden av detta. Genom att förklara att det enda som saknas är ett arbete, menar informanterna samtidigt att de är precis som vilken annan person som helst. Det vill säga; de biståndsberoendes habitus uppfattas av dem själva vara lika högt värderat som andra personer befinnandes på arbetsmarknaden.

Vad detta innebär i förlängningen är att informanterna i större utsträckning än samhället uppfattar befinns sig närmre arbetsmarknaden och alltså ’längre fram’ i den tredje dimensionen.

46 6.1.3 Vår positionering av intervjupersonerna

Med ekonomiskt bistånd följer att informanterna i princip inte ska ha några större materiella tillgångar som kan täcka upp deras egen självförsörjning. Detta innebär att deras ekonomiska tillgångar är begränsade då de lever på ekonomiskt existensminimum. Därav följer det också att de exkluderas från ekonomins spelregler, genom att ekonomiskt bistånd inte ger dem

möjligheterna att kunna föröka sitt kapital. Sammantaget innebär det att intervjupersonernas ekonomiska kapital i Bourdieus mening är väldigt lågt.

I vårt värderande över biståndstagarnas kulturella kapital tar vi flera aspekter i åtanke. Dels deras reella och sociala kompetens med också hur mycket information de tillskansar genom media och andra kontakter. Vår uppfattning är att deras kulturella kapital i form av reell kompetens är mer begränsat än vad våra informanter själva vill ge sken av och att denna inte stämmer överens med arbetsmarknadens krav i så hög grad som intervjupersonerna personligen uttrycker sig. Detta grundar vi i deras faktiska utbildningar där majoriteten om inte alla har en högsta utbildningsnivå som är gymnasial. Vidare beskriver dem även att de inte håller sig uppdaterade över

lågkonjunkturens utveckling som presenteras i medierna, utan tar endast del av viss information utifrån andra och deras tolkning över dagssituationen. Därmed håller de sig inte välinformerade över arbetsmarknadens förändring och vad som krävs av dem för att finna arbete och därmed värderar vi deras kulturella kapital som lågt.

Det är dock viktigt att påpeka att deras kompetens må vara tillräcklig för arbetsmarknadens krav vad gäller deras specifika arbetsområden, men att de faktiska omständigheterna kring dagens lågkonjunktur medför att den ändå inte spelar någon roll då det inte finns arbete till dem. Oavsett så värderas informanternas kompetens lågt i jämförelse med andra konkurrerande aktörer på arbetsmarknaden och deras kulturella kapital fortsätter därmed att förbli lågt.

Vi menar att deras sociala kompetens förhöjs genom att de faktiskt tar sig ut till arbetsplatser och frågar arbetsgivare direkt om eventuella arbetsmöjligheter.

Vad berör biståndstagarnas sociala kapital kan vi endast utgå från vad de själva anser sig ha för sociala kontakter att använda som verktyg för att ha chansen att träda in på arbetsmarknaden.

Dessa anser dem själva vara få och resultatlösa. Även om vi uppfattat att de inte använder sina sociala nätverk i sin fulla potential, kan vi inte värdera deras sociala kapital mycket högre än vad biståndstagarna själva gör.

47

Precis som utifrån samhällsperspektivet presenterat ovan så måste vi se det symboliska kapitalet utifrån faktiska faktorer att de inte erhållit någon högre examina än gymnasieexamen som kan tilldela dem makt eller respekt från andra. Detta förstärks även utifrån att informanterna själva inte uttrycker att dem inte har någon auktoritet jämfört mot andra. Genom att vi erhållit information utifrån både ett samhällsperspektiv men även utifrån individens personliga uppfattning, så vill vi positionera våra intervjupersoner på en position som hamnar mellan ovannämnda gruppers respektive placering av dem. Detta innefattar även vår uppfattning över deras habitus. Vi menar på att deras habitus har förändrats i viss mån genom att de blivit

biståndsberoende och bygger inte på samma förhållanden som tidigare. Vi vill dock inte mena att på grund av avsaknaden av ett visst kapital så är de helt annorlunda individer, dock värderas de inte utifrån ett samhällsperspektiv vara ’som alla andra’. Därutav följer att vi positionerar informanterna mellan respektive grupp.

I figur 6.1 nedan visas hur respektive kategori väljer att positionera våra informanter som erhåller ekonomiskt bistånd i det sociala rummet. Det ska has i åtanke att det sociala rummet i vår studie inte i den teoretiska utformningen ska uppfattas som ett tvådimensionellt rum utan som ett tredimensionellt där djupet står för avlägsenheten från arbetsmarknadsfältet

Totalt Kapital +

6.1. Uppfattning av ekonomisk biståndstagare positioner i det sociala rummet. (Bourdieu, 2004:17)

48

6.2 Möjligheter och hinder för individer med ekonomiskt bistånd

Möjligheter och hinder för biståndstagarna ses av oss utifrån tre olika perspektiv; dels utifrån en makronivå där de strukturella omständigheterna existerar som personerna inte själva kan

påverka. Därefter en mikronivå utifrån informanternas egna faktiska omständigheter som informanten i större utsträckning kan påverka såsom utökande av kompetens. Sistnämnda perspektiv gäller den mentala inställning som de själva har gällande sin situation och som påverkar deras handlande därefter men som även påverkas av vad som inträffar på makro- och mikronivå.

6.2.1 Målrationalitetens möjligheter och hinder

Utifrån ett målrationellt handlingsmönster så innebär det att individens möjligheter står i fokus och inte hinder för att uppnå målet av att komma ur ett ekonomiskt biståndsberoende. Detta kommer tydligt fram i de åtgärdsprogram som återfinns i social- såväl som

arbetsmarknadspolitik. En utav alla möjligheter som våra informanter har utifrån detta tänkande är att flytta dit fler arbetsmöjligheter finns eller där det är större chans att de kan få ett jobb.

Denna tankegång är även något som arbetsförmedlingen faktiskt har instiftat som ett krav i sitt regelverk med en påföljd av utebliven ekonomisk ersättning i form av a-kassa om kriteriet inte uppfylls av personen ifråga. Även om inte samma krav gäller för personer som erhåller

ekonomiskt bistånd så anses det vara en möjlighet utifrån ett samhällsperspektiv. Om arbetsutbudet saknas inom den kategori som de har kompetens inom så förväntas individen utbilda sig till något där det finns en brist på arbetskraft. Detta ses som en möjlighet för att så snart som möjligt träda in på arbetsmarknadsfältet.

Dock så kan man inte ens från det målrationella synsättet blunda för de strukturella hinder som existerar. Detta är det faktum att det idag inte finns arbete till alla människor som är arbetsvilliga och arbetsföra. Detta hindrar dock inte det målrationella tänkandet från att mena att varje individ ska göra sitt yttersta och utnyttja alla möjligheter för att nå självförsörjandenivå.

Socialsekreterare som står mellan biståndstagare och samhälle arbetar också utifrån ett sådant tankesätt. Detta tydliggörs i intervjutillfället med en av de intervjuade socialsekreterarna: ”Det finns kanske färre arbeten men det finns ändå arbeten man kan få annars kan man ju lika gärna gå hem och dra täcket över huvudet.” (Socialsekreterare)

49

Målrationalitet tar dock inte hänsyn till individens sociala behov och önskemål. Precis som social- och arbetsmarknadslagstiftning ska hjälpa personen till självförsörjning uppstår

paradoxen då biståndstagare faktiskt upplever att det hindrar dem. Därför är ett sådant tankesätt inte användbart eftersom meningen är (även utifrån samhällets syn) att få individen att komma ur ett ekonomiskt biståndsberoende och inte återkomma vid ett senare tillfälle. Att tvinga

personerna till stora sociala förändringar kan i vidare led innebära problematik på andra områden för individen som gör att personen tycker situationen är ohållbar, ger upp och faller tillbaka på ekonomiskt bistånd.

6.2.2 Möjligheter och hinder för biståndstagaren: det individen ser och inte ser.

Eftersom vi utgår först och främst från våra informanters personliga åsikter för att åskådliggöra deras möjligheter så sammanväver vi i nedan text vilka möjligheter respektive hinder vi uppfattar finns för dessa, med vilka de faktiskt själva uppmärksammat.

Vår uppfattning är att informanterna själva inte är riktigt medvetna om vilka möjligheter och hinder de egentligen faktiskt har framför sig. Att de uppmärksammat en viss mängd av sådana är ett faktum, dock menar vi att de inte själva fullt ut ser alla de aspekter som skulle kunna innebära möjligheter och hinder för dem i sin situation.

En aspekt som informanterna inte tagit i åtanke när de ser på sina möjligheter och hinder är motivation som en del av deras mentala inställning. Genom att känna sig motiverad tillkommer också en större vilja hos biståndstagarna själva till handlande då de känner sig mer motiverade att komma från den ekonomiskt situationen. Motivation påverkar flera olika kapitalformer beroende på sammanhang och graden av motivation. Biståndstagarnas egen motivation till att komma ur ett ekonomiskt biståndsberoende kan därmed ses vara både en möjlighet men också ett hinder beroende på hur denna ser ut för varje person. Sambandet mellan motivation och tillgången av kapital är enligt oss dialektiskt. En låg motivation påverkar informanten på sätt att den känner sig oengagerad att öka sina kapitaltillgångar. På samma sätt kan ett högt innehav kapital öka

motivationen. För informanterna är motivationen pendlande vilket enligt dem själva beror främst den låga tillgången av resurser. För många kan nog förhållandet mellan motivation och

resurstillgången ses som en ond cirkel. En utav våra intervjuade socialsekreterare förklarar en generell uppfattning som hennes klienter har:

50

”… ”Det måste hända någonting för att jag ska komma härifrån.” Och det kan vara då att man, alltså just det ekonomiska är det ju dåligt så att säga. Ekonomin är så dålig så det krävs någonting för att, för att det ska hända något annat.” (Socialsekreterare)

Om informanterna hade utökat sitt kulturella kapital genom exempelvis utbildning och deras sociala kapital genom att till exempel vidga sitt sociala nätverk med så kallade svaga band så menar vi att en bättre motivation hade kunnat skönjas hos informanterna. Vilket i vidare led kan utöka de olika kapitaltillgångar som informanterna besitter. På så vis expanderas deras

möjlighetsrum och möjligheterna att komma ut på arbetsmarknadsfältet förstärks.

Personerna vi intervjuat uttalar specifikt en tydlig väg ut ur biståndsberoende som dessa ser som möjlighet, nämligen att få ett arbete. Vad de alltså gör är att visualiserar sitt mål som en

möjlighet; vägen till arbete är att söka arbete. Det största hindret som intervjupersonerna själva ser i dagsläget är de strukturella förutsättningarna och bristen på arbete. Som Måns uttrycker det:

”Det är anledningen att jag inte har arbete. Krisen så där och den dåliga marknaden.” (Måns)

Vad gäller deras möjligheter att få arbete så ser prognosen just i Laholm med omnejd dyster ut enligt dem själva då de menar att de söker alla jobb, inklusive lågstatusjobb eller lågt

kapitalinbringande arbete i Bourdieus mening, såsom städjobb men får inte ens anställning inom detta. En skillnad kan skönjas mellan den äldre kategorin av intervjupersoner jämfört med den yngre, där den förstnämnda gruppen är i större utsträckning villiga att flytta dit jobben finns, om de nu finns. Vi menar att denna inställning till förflyttning visar hur informanterna har en

uppfattning kring hur de kan öka sina kapital. I denna aspekt resonerar de även utifrån hur ett målrationellt handlingsperspektiv skulle förespråka. För den yngre gruppen blir däremot en ovilja att flytta ett hinder och de begränsar då sitt eget möjlighetsrum.

En aspekt som majoriteten av dem väljer att bortse ifrån som en möjlighet är utbildning. För personerna ses det mest vara ett hinder utifrån olika synvinklar. De yngre intervjupersonerna känner att de inte är klara över vilket utbildningsval de i så fall skulle göra och med detta låna onödigt massa pengar som kanske inte skulle löna sig i slutändan men också just oviljan att ta ett lån och bli skyldig staten pengar. De tre äldre reflekterar mer över sin ”höga” ålder och det faktum att de har arbetslivserfarenhet så varför utbilda sig till annat. Vad detta visar är

”personligt” framtagna hinder. Vi anser att dessa argument är bristfälliga och döljer faktumet att det kan ge möjligheter. Som exempelvis ålderargument; faktum kvarstår att de sistnämnda har

51

halva arbetslivet kvar med cirka 20 år kvar innan pension. Dessvärre uppfattar de inte

utbildningar vara en möjlighet till att utöka sin kompetens på ett vidare område, och med detta stärka sitt totala kapital som kan hjälpa dem att få en bättre värderad ställning av samhället och tillskansa sig en status i arbetssökandet. Genom utbildning kan de nämligen få både reell och social kompetens som i förlängningen innebär en ökning inom både kulturellt genom den kunskap de intar under utbildningens gång och socialt kapital i form av vänner och bekanta som de skulle kunna utnyttja längre fram vid arbetssökande. Vidare ger detta i slutändan även ett ökat symboliskt kapital som värderas positivt i form av den examen de förhoppningsvis erhåller.

Angående biståndstagarnas sociala kontakter uppfattar der själva sin tillgång till socialt nätverk vara begränsat och väljer att inte kontrollera alla de möjligheter som nätverket rent faktiskt erbjuder. Men skillnad kan ändå ses mellan den yngre och den äldre kategorin. Denna skillnad är inte ett resultat av ålder, dock en följd av det då den äldre kategorin på ett naturligt sätt varit längre ute i arbetslivet och skaffat sig större nätverk som kan användas i deras arbetssökande.

Med utgångspunkt i Cosers begreppspar starka och svaga band, kan vi urskilja att de äldre har ett större kontaktnät bestående av svaga band på arbetsmarknaden som de rent faktisk kan använda i sitt arbetssökande. Även de yngre har en stor mängd svaga band, dock är dessa inga de kan nyttja då det inte på samma vis ger tillgång till arbetsmarknaden. För att översätta detta i Bourdieus mening skiljer sig deras tillgång till socialt kapital. Och deras framtida möjliga positionering utifrån det sociala kapitalet kommer att te sig olika. En möjlighet att öka deras sociala kapital som i förlängningen ger dem större chans in på arbetsmarknaden är att utöka de svaga banden.

Liksom det beskrivs av både dem själva och socialsekreterare så ökar chanserna avsevärt om man känner ”rätt person”.

6.3 Konklusion

Som förklarat i den inledande delen av analysen har våra informanter positionerats olika i det sociala rummet beroende utifrån respektive perspektiv. Från ett samhällsperspektiv står

biståndsberoende utanför arbetsmarknaden och ses därför inte ha några större kapitaltillgångar då arbete är det som främst räknas. De biståndsberoende har själva en ljusare bild över sin situation, dock fortfarande väldigt dyster i förhållande till tillgången på arbetsmarknadsfältet. Vår

positionering av biståndstagarna landar i en sammanvävning av de båda synsätten och enligt oss blir realistiskt utifrån ett helhetsperspektiv. Efter inplaceringen av vart de befinner sig i nuläget analyserades möjlighetsutrymmet för de biståndsberoende utifrån de tre olika perspektiven; det

52

Vår positionering av biståndstagarna

vill säga individens egen uppfattning, samhällsperspektivet över biståndstagarnas situation samt vår egen tolkning över vilket utrymme de står med. Resultatet över hur ökning av

möjlighetsrummet kan få informanterna att förflyttas och hur hinderna begränsar de samma i det sociala rummet presenteras i nedan figur.

Totalt Kapital +

Efter inledande positionering fick alltså de biståndsberoende själva möjlighet att reflektera över sina möjligheter och hinder och komma från ekonomiskt bistånd och utifrån detta kunde vi skönja hur de upplevde storleken på sitt möjlighetsrum. Såsom figuren visar så menar vi att deras egen syn över vilket handlingsutrymme de har när det gäller sina möjligheter begränsas relativt stark utifrån den grundposition de intagit. Denna begränsning skiljs bland våra intervjupersoner dock beroende på ålder. Att den finns en särskillnad i möjlighetsrummet för vår äldre grupp respektive yngre grupp klargörs ännu tydligare när deras totala kapitalmängd sammanvägts.

Utifrån detta har de den äldre kategorin fler möjligheter än de yngre eftersom deras flera

levnadsår bidragit till större socialt nätverk, arbetslivserfarenhet och livserfarenhet. Detta sociala och kulturella kapital förstärks även genom deras gemensamma attityd av att kunna flytta. I slutändan bidrar kapitalen till att deras symboliska kapital ökar och deras totala kapitalmängd blir något större än för den yngre gruppen.

Positionering utifrån ett

53

Att informanternas möjlighetsrum koncentreras kring deras nuvarande position anser vi dock inte vara särskilt förvånande då dem genom reflektioner kring vart de befinner sig i dagsläget

automatisk och omedvetet även reflekterat över vilka vägar de har för att komma ifrån sin situation. Då den övergripande bilden hos våra intervjupersoner ser ganska dyster ut så medför det också en begränsning i deras egen inställning av möjlighetsrummet.

Utifrån ett samhällsperspektiv ser biståndsberoendes möjlighetsrum väldigt olikt ut jämfört med informanternas egen uppfattning. Från detta perspektiv med en målrationell handlingsinriktning så anses deras möjlighetsutrymme vara stort och hinderna få, dock kan de biståndsberoende inte förflytta sig särskilt långt i det sociala rummet eftersom grundvärdering att de ska på fortast möjliga vis skaffa arbete hindrar dem från att expandera sin totala mängd kapital inledningsvis.

Vad detta innebär är att personernas alternativ att komma från ett biståndsberoende är att på

Vad detta innebär är att personernas alternativ att komma från ett biståndsberoende är att på