Högskolan i Halmstad 2009-05-29 Sektionen för hälsa och samhälle
Programmet för sociologi och socialt utvecklingsarbete Sociologi C 61-90hp.
C-uppsats
Möjlighetsrummet
– för individer på ekonomiskt bistånd
Av: Pernilla Ekberg Torben Kolnig Handledare: Eva Schmitz
Möjlighetsrummet
– för individer på ekonomiskt bistånd
Pernilla Ekberg, Torben Kolnig
Högskolan i Halmstad, Sektionen för Hälsa och Samhälle
Abstract
Ekonomiskt bistånd även kallat socialbidrag, är det sista säkerhetsnätet för personer som behöver ekonomiskt stöd. Dessa biståndsberoende är i stor utsträckning bundna av sociala myndigheters regelverk, vilka förändras ständigt i takt med samhällsförändringen såsom konjunkturläget och antalet hjälpsökande. Det ekonomiska stödet är tänkt att vara en tillfällig lösning till dess att individen kan uppnå en självförsörjning. Vår studie som bygger på kvalitativa intervjuer syftar till att synliggöra hur ekonomisk biståndstagare upplever sina möjligheter att komma ifrån ett biståndsberoende till en självförsörjning. Detta måste förstås i förhållande till samhällskontexten som i dagsläget är en rådande lågkonjunktur. Men också visa hur biståndstagarnas möjligheter och hinder förstås utifrån ett samhällsperspektiv. För att kunna tydliggöra detta använder vi oss av Bourdieus kapitalteori, Cosers sociala nätverksbegrepp och Weber handlingstypologi. Slutliga resultatet visar hur våra informanter upplever arbete vara den enda möjligheten att ta sig från biståndsberoende men vägarna till arbete är dock få och smala. Vi menar att deras möjlighetsrum kan vidgas genom att även se utbildning som en möjlighet, något som utökar deras totala
kapitaltillgång. Andra aspekter som kan utöka deras kapitaltillgångar är ökning av socialt nätverk men också motivation som i vidare led vidgar informanternas möjlighetsrum.
Nyckelord: Ekonomiskt bistånd, biståndstagare, möjligheter & hinder, positionering
Sociologi 61-90hp Handledare: Eva Schmitz Halmstad 2009-05-29
Tack!
Vi vill här passa på att tacka Arbetsmarknadsenheten i Laholms kommun och framför allt socialsekreterarna som arbetar där för all deras hjälp som möjliggjorde att vi överhuvudtaget kunde få kontakt med våra intervjupersoner.
Vi vill även framföra ett stort tack till de personer som ställt upp på att bli intervjuade av oss. Det har för oss varit väldigt berikande att få ta del av era berättelser. Vi önskar er alla lycka framöver och hoppas att ni kan uppnå de mål och drömmar som ni har.
Pernilla Ekberg & Torben Kolnig
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 3
1.3 Avgränsningar ... 3
1.4 Begreppsförklaring ... 3
1.4.1 Ekonomiskt bistånd ... 4
1.4.2 Biståndstagare ... 4
1.4.3 Samhällsperspektiv ... 5
1.5 Disposition ... 5
2. Bakgrund ... 5
2.1 Socialpolitikens historia ... 6
2.2 Sveriges arbetsmarknadspolitik ... 8
2.3 Inställning till ekonomiskt bistånd. ... 9
2.4 Tidigare forskning ... 11
3. Teori ... 13
3.1. Bourdieu om det sociala rummet som handlingsteori. ... 13
3.2 Webers målrationella handling ... 16
3.3. Valet av teorier ... 17
4. Metod ... 20
4.1. Inledande kvalitativ metoddiskussion ... 20
4.1.1 Hermeneutiken ... 20
4.1.1.1 Hermeneutiska cirkeln ... 21
4.2 Urval ... 22
4.3 Tillvägagångssätt ... 23
4.4 Intervjusituationen ... 25
4.4.1 Forskarrelationen ... 25
4.5 Giltighet och generaliserbarhet ... 27
4.6 Materialanvändning ... 28
5. Empiri ... 29
5.1 Presentation av intervjupersoner ... 29
5.1.1 Lena ... 29
5.1.2 Irene ... 29
5.1.3 Sara ... 30
5.1.4 Albin ... 30
5.1.5 Måns ... 30
5.1.6 Emelie ... 31
5.1.7 Socialsekreterare ... 31
5.2 Presentation av material ... 31
5.2.1 Inställning hos informanterna ... 32
5.2.2 Motivation ... 34
5.2.3 Sociala kontakter ... 37
5.2.4 Kompetens och Utveckling ... 38
5.2.5 Attityder och inställningar om dagsläget ... 40
6. Analys ... 41
6.1 Nuvarande social position ... 42
6.1.1 Positionering utifrån ett samhällsperspektiv ... 43
6.1.2 Social position utifrån ekonomisk biståndstagare ... 44
6.1.3 Vår positionering av intervjupersonerna ... 46
6.2 Möjligheter och hinder för individer med ekonomiskt bistånd ... 48
6.2.1 Målrationalitetens möjligheter och hinder ... 48
6.2.2 Möjligheter och hinder för biståndstagaren: det individen ser och inte ser. ... 49
6.3 Konklusion ... 51
7. Reflektioner ... 54
8. Litteraturförteckning ... 56 Bilaga ...
Intervjuguide Ekonomiskt biståndstagare ...
Intervjuguide Socialsekreterare ...
1
1 Inledning
Vårt val av ämne utgår från den välfärdspolitik som genomdrivits de senaste åren i samband med sittande regeringens tillträde. Denna välfärdspolitik som innefattar förändrade möjligheter till både a-kasseersättning och ekonomisk ersättning från Försäkringskassan. Den infördes med argumentet att det skulle öka antalet arbetstillfällen och därmed minska behovet av att söka bidrag. I samband med detta höjdes avgifterna drastiskt för arbetslöshetsförsäkringen vilket medförde att 394 577 personer (11 procent) under perioden siste december 2006 till siste december 2007 valde att inte längre försäkra sig vid eventuell arbetslöshet.1 Dessa individer utsatte sig då för en större risk att vid arbetslöshet bli tvungen att ansöka om ekonomiskt bistånd, i folkmun nämnt som socialbidrag, för att i så fall kunna klara av sin ekonomiska situation.
Politiken som fördes fungerade inledningsvis utifrån statistisk data som visade på minskad arbetslöshet från 2006 fram till oktober 2008. Minskningen kom dock att snabbt förändras till en ökning då finanskrisen, som brutit ut tidigare samma år, hade negativ inverkan på
arbetsmöjligheterna i Sverige som sedan dess har setts minska.2 Arbetslösheten i Sverige har ökat drastiskt det senaste året där Statistiska centralbyrån visar en ökning på 1,9 procent från februari 2008 till februari 2009.3
Sedan den ekonomiska krisens utbrott har socialkontor runt om i landet sett en ökning vad gäller ekonomiskt bistånd och prognoserna från bland annat media och socialkontor tyder på en fortsatt negativ trend vad gäller belopp och antalet biståndssökande.4 I Laholms kommun har en ökning av ekonomiskt bistånd skett med 11,5 procent vid jämförande av första kvartalet 2008 med första kvartalet 2009.5 Ansvariga nämnden för ekonomiskt bistånd; utvecklings- och
näringslivsnämnden, har gjort följande uttalande: ”Prognosen för ekonomiskt bistånd är dyster på grund av fortsatta varsel och hög ungdomsarbetslöshet.” (Ibid.) På grund av ökat ekonomiskt bistånd men även fortsatt förmodad ökning vill vi se närmre på individens egen uppfattning över sin situation att vara beroende av ekonomiskt bistånd, och vilka chanser individen tror sig ha att komma ifrån ett ekonomiskt biståndsberoende. Detta finner vi vara både en samhällelig som sociologisk relevant fråga då det, genom att kartlägga individens uppfattning, är ett väsentligt
1 http://www.iaf.se/iaftemplates/Page.aspx?id=126 (2009-02-06)
2 http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____23342.aspx (2009-02-06)
3 http://www.scb.se/pages/pressrelease____264536.aspx) (2009-04-03)
4 http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.246554 (2009-04-03)
5 http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.449054 (2009-04-29)
2
steg i arbetet att kunna hitta vägarna för dessa individer som leder dem in på arbetsmarknaden, eller andra möjligheter som ger dem en högre grad av självförsörjning.
Tanken är att individer som har ekonomiskt bistånd slutligen ska kunna försörja sig själv och bryta biståndsberoendet. Detta följer av den samhällsnorm som i dagsläget menar att en individ ska i så stor utsträckning som möjligt vara självförsörjande vilket framkommer tydligt i de propositioner som ligger till grund för svenska socialtjänstlagen. (Norström & Thunved, 2007:78f) För de individer som hamnat i en beroendesituation av ekonomiskt bistånd kan
uppfyllandet av samhällsnormen vara olika problematisk utifrån strukturella omständigheter men även vad biståndstagaren själv uppfattar vara möjligheter och hinder. Exempel på sådana
omständigheter som skulle begränsa deras möjligheter att komma från ett biståndsberoende skulle kunna vara konkurrensen på arbetsmarknaden som är svårt att individuellt påverka.
Dessutom upplever inte alla biståndstagare samma utbud av alternativ vad gäller möjligheter; vad som anses som en möjlighet för en person kan en annan person se som ett personligt hinder.
1.1 Syfte
I takt med att arbetslösheten har ökat medan skyddsnäten har förändrats, antingen via politiska beslut eller egna val som att träda ur a-kassa, uppstår risken att fler personer kan komma att ha behov av ekonomiskt bistånd. Sådant bistånd regleras i Socialtjänstlagen 4 kapitlet 1§. Detta är ett problem som är av största relevans att belysa nu mer än någonsin i och med en försämrad arbetsmarknadssituation i Sverige. I Laholms kommun är prognosen att allt fler individer inom en snar framtid kommer att ansöka om ekonomiskt bistånd. Dessa individer förväntas så fort som möjligt åter bli självförsörjande, antingen genom att komma ut i arbetslivet, genom utbildning eller på annat sätt försörja sig.
Genom att göra en kvalitativ studie av den biståndsberoendes uppfattning om vilka möjligheter och hinder denna anser finns vad gäller att bli självförsörjande, hoppas vi kunna synliggöra individens uppfattning över sin situation av att vara ekonomiskt biståndsberoende, och vägarna ut ur denna ekonomiska situation. Detta ställer vi i relation till ett samhällsperspektiv av
biståndsberoendes situation. Perspektivet syftar till att framvisa vilka vägar ur ett
biståndsberoende detta anser att det finns att tillgå. Den samlade bilden från de båda perspektiven hoppas vi därefter skulle kunna synliggöra inom vilka områden som insatser ska läggas på för individen men också av individen själv.
3
1.2 Frågeställningar
Utifrån ovanstående syfte ställer vi följande frågeställning:
- Vilka möjligheter och hinder upplever individen finnas för att ta sig ur sitt ekonomiska biståndsberoende?
- Vilka möjligheter och hinder upplevs finnas för individen att ta sig ur sitt ekonomiska biståndsberoende utifrån ett samhällsperspektiv?
Vi ämnar besvara våra frågor genom kvalitativa intervjuer där fokus ligger på individens egna upplevelser som kretsar kring ekonomiskt bistånd. Vi gör detta genom att använda oss av fem områden vilka är; rådande lågkonjunktur, motivation, kompetens, sociala kontakter och informanternas inställning till ekonomiskt bistånd. Vårt val av områden baseras på tidigare forskning och inledande samtal med socialsekreterare som lyfter fram motivation, kompetens och sociala kontakter som viktiga hörnstenar i biståndstagarens framsteg. Detta menar vi måste förstås i förhållande till den samhällskontext som finns vid tillfället vilket i dagsläget är en finanskris. Rådande lågkonjunktur tillsammans med informanternas grundinställning som berör ekonomiskt bistånd anser vi vara ytterligare två aspekter som är fundamentala. Informanternas utsagor kring områdena försöker vi sedan förstå med hjälp av Pierre Bourdieus kapitalteori samt Rose Cosers begreppspar ’strong’ och ’weak ties’. I analysen ställs detta till nuvarande
samhällskontext där vi fördjupar oss genom att använda oss av Maximilian Webers handlingsteori.
1.3 Avgränsningar
Vi avgränsade undersökningen till att omfatta Laholms Kommun, mer specifikt Arbete och Försörjning som går under Arbetsmarknadsenheten. Detta gjordes på grund av att vi hade en personlig kontakt som gjorde det möjligt för oss att lättare få kontakt med de personer som stämde med det urval vi valt att göra. Men även på grund av resurser i form av tid och ekonomi vilket begränsade våra ambitioner att göra studien i en större skala.
1.4 Begreppsförklaring
För att underlätta läsningen framöver kommer nedan en förklaring över de begrepp som används frekvent i denna studie.
4 1.4.1 Ekonomiskt bistånd
Ekonomiskt bistånd är vad som tidigare benämndes och som fortfarande i folkmun kallas
’socialbidrag’ och är tänkt till de individer som har det svårt att klara sig ekonomiskt i samhället.
Det är det så kallade sista skyddsnätet i samhället, dit en individ kan vända sig när denna inte har andra alternativ till sin ekonomiska försörjning. Detta bistånd är bara till för att ge personen en skälig levnadsnivå, vilket i praktiken innebär att individen ska klara sin dagliga livsföring på rimligt sätt.6 (Norström & Thunved, 2007:78ff)
Det ekonomiska biståndet består dels av det som kallas försörjningsstöd vilket inkluderar bistånd för vanliga kostnader som, livsmedel, kläder, telefon, tidning, hälsa och hygien. Summan för dessa utgifter bestäms på regeringsnivå via en så kallad riksnorm. Dock kan det förekomma avvikande från normen, exempelvis om personen som erhåller bistånd har medicinska skäl för specialkost kan normen räknas upp till ett större belopp, men vid särskilda skäl kan även normen räknas ner till ett mindre belopp.7
Utöver dessa poster kan personer söka bistånd för en rad andra ekonomiska kostnader såsom boende, hushållsel, hemförsäkring och medlemskap i arbetslöshetskassa, men även för
tandläkarvård, läkarvård, resor med mera. Alla dessa olika situationer bedöms däremot inte efter någon norm, utan efter individuell prövning där man utreder om personen har rätt till ekonomiskt bistånd. (Ibid. 10f, Korpi, 2007:138)
1.4.2 Biståndstagare
I vardagligt tal så nämns individer som erhåller ekonomiskt bistånd för bidragstagare. I denna benämning ingår även personer som får annan ekonomisk bidragshjälp från Försäkringskassan och arbetslöshetskassa. Vi har på grund av detta valt att istället benämna våra intervjupersoner som biståndstagare, och som är biståndsberoende i motsats till bidragsberoende. Detta för att alltså inte förväxla med andra typer av bistånd som kan erhållas.
6 http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/35076888-9901-4348-A202 96A805E7DA08/6802/Svenska200611425rev.pdf sida 3,6 (2009-03-18)
7 http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/5C7CC05F-53FD-4EE6-9976- 79AEBE67CFB5/8027/20021143_rev.pdf sida 10 (2009-03-18)
5 1.4.3 Samhällsperspektiv
Samhällsperspektiv är i sig ett begrepp som kan beröra det mesta och ha oändligt många innebörder. Vi har valt att använda detta begrepp för att benämna den ’allmänna’ uppfattning som vi kunnat urskilja gällande ekonomiskt bistånd, efter vårt eget urval av material. Detta grundar vi i tillförlitliga källor såsom lagstiftning, tidigare forskning kring området och andra tryckta källor, men även utifrån medias framställning av ekonomiskt bistånd och de
biståndsberoende. Samhällsperspektivet menar vi är något som naturligt reflekteras i dessa källor.
1.5 Disposition
Vi har valt att utforma dispositionen för denna studie på följanden vis; i kapitel 1 ger vi först en inledande bild av ämnet och därefter framlägger vi vårt syfte, frågeställningar och målet med studien. I kapitel 2 ämnar vi ge bakgrundsinformation som kan ge läsaren en chans till att förstå vad som föranlett till dagens sociallagstiftning och på vilket vis detta hör samman med de allmänna inställningar som finns om biståndet. Materialet som presenteras i detta
bakgrundskapitel är tillsammans med intervjuerna den empiri som vi bygger uppsatsen på. Detta betyder att materialet i kapitlet även används i senare analysdel. Efterföljande kapitel inriktas på teoriuppbyggnad där vi även förklarar vår tolkning kring de gjorda teorivalen. Metod är vad som följer i kapitel 4. I denna del av studien förklarar vi bland annat utförligt vad som föranlett till våra val, vilka aspekter och tankar vi haft när vi valt ämne och intervjupersoner. Vi för även en diskussion kring pålitligheten i vår studie och vilken relation som funnits mellan oss och våra intervjupersoner. Kapitel 5 inleds med en presentation av intervjupersonerna. Vidare består kapitlet av en materialpresentation där vi låter våra intervjupersoner komma till tals och uttrycka sina tankar som kretsar kring ekonomiskt bistånd. Följande kapitel består av analys där vi tolkar det samlade materialet och presenterar våra framtagna resultat. I kapitel 7 avslutar vi med våra personliga reflektioner berörande studien.
2. Bakgrund
För att få en förståelse vilka faktiska omständigheter som bland annat varit med och skapat dagsläget för våra individer så anser vi det vara på sin plats och visa fram kontexten de lever i. Vi har valt att presentera den struktur av arbetsmarknads- och socialpolitiska krafter eftersom det är denna som är med och påverkar personernas möjlighet till självförsörjning. (Sohlberg &
Leiulfsrud, 2005:28f) Dessa krafter väljer vi att i vår studie benämna samhällsperspektivet och
6
grundar dess uppfattning utifrån tidigare forskning, lagstiftning samt mediala skrifter. Dessa tillsammans menar vi återspeglar ett samhällsperspektiv som finns angående ekonomiskt bistånd och individer som erhåller detta.
Sverige som välfärdssamhälle har under många årtionden risats och rosats för det system som byggts upp för att trygga varje medborgares liv. Nedan följer ett sammandrag över den svenska social – och arbetsmarknadspolitiska historien och den politik som Sverige har idag inom dessa områden med inriktning då speciellt på ekonomiskt bistånd från sociala myndigheter.
2.1 Socialpolitikens historia
Den socialpolitik som Sverige innehar idag härstammar från den fattigvårdslagstiftning som inträdde under senare delen av 1700-talet och som är de första egentliga spåren efter någon form av lagstadgad socialhjälp som går att hitta i den svenska historien. Innan lagens inträde hade dåtidens form av social hjälp bestått i en form av kontrollering av de personer som behövde fattigvård, såsom tiggare och andra utblottade, som uttrycktes i form av tjänstetvång. De sociala lagarnas införande i slutet på 1700-talet var en följd av det nya rättighetstänkandet som uppstod där statens ansågs vara något som skulle utgå från medborgare och grundas på majoritetsbeslut.
Vad gäller rättigheten till socialhjälp gjordes även skillnader mellan ”verkligt nödlidande” och
”arbetsovilliga” där det endast var den första gruppen som ansågs ha rätt till hjälp.(Åström, 2000:18ff)
Nästkommande århundrade skärptes svenska lagstiftningen angående socialhjälp successivt.
Detta skedde utifrån iakttagelser som gjorts av andra europeiska länders negativa utveckling av socialhjälp och det faktum att fattigvården hade brett ut sig i större utsträckning än tidigare i Sverige. Inga större förändringar skedde vad gällde sociallagsstiftningen förrän in på mitten av 1900-talet, närmare bestämt år 1956 då socialhjälpslagen trädde i kraft. Med denna fick den enskilde medborgaren större rättighetsutrymme i form av socialt stöd dock vidmakthölls den indelning som gjorts redan 1918 mellan obligatoriskt och frivilligt stöd. I tydligt formulerade rekvisit (det vill säga juridiska villkor) i de berörda paragraferna framkom vem som var berättigad obligatoriskt stöd och vem som utöver detta kunde, utifrån fastställande av kommunfullmäktige, vara berättigad att få hjälp.(Åström, 2000:25f)
7
Vidare utveckling av detta kom till när 1980-års sociallagstiftning trädde i kraft. Med denna ökades individens rättigheter ytterligare. Därutöver tillkom även ett större handlingsutrymme för kommunerna och dess socialsekreterare att tolka varje enskild situation utifrån uppsatta mål och kommunens medel. Den nya lagstiftningen kom att utformas som en ramlag för att kunna på det effektivaste sättet uppnå de välfärdsmålen som var uppsatta av regeringen, vilket medförde en form av målrationellt tänkande hos alla involverade myndighetspersoner. På grund av att en ramlag infördes så öppnades möjligheten upp till ett större tolkningsutrymme för
socialsekreterare och möjligheten att slippa behöva ändra lagen i takt med ekonomisk förändring i landet. Detta innebar att det fanns väldigt få avgränsningar och istället ett stort
tolkningsutrymme förutsatt att målen stod i fokus. Dock erbjöd lagen bättre förvaltningsrättsliga principer såsom dokumentation och handläggningsrutiner. Dessutom innebar 1980-års
lagstiftning att en individs hela livsföring kom att betraktas när beslut om personens rättigheter att få bistånd skulle tas. Vård, behandling och andra insatser reglerades därför av samma lag som ekonomiskt stöd eftersom man ansåg att individens behov var tvungna att ses utifrån ett
helhetsperspektiv och alltså även från dennes livsföring i övrigt förutom sin ekonomiska situation. Det är dock även viktigt att poängtera att i samband med personens rättighet till ekonomiskt stöd så var det viktigt att denne gjorde någon form av motprestation såsom
arbetssökande (som varit ett av kraven sedan lång tid tillbaka) och att individens egna resurser först och främst skulle beaktas i besluten.8 (Åström, 2000:26) Ännu en gång kom dock lagen att ifrågasättas, bland annat på grund av att handläggarnas handlingsutrymme gav upphov till en inkonsekvent och orättvist beslutstagande mellan kommunerna av klienterna. Detta i
kombination med den ekonomiska kris som pågick under 90-talet och som medförde ökade kostnader för kommunerna vad gällde utgifter för ekonomiskt bistånd, resulterade i en ny version av socialtjänstlagen år 1998 med hårdare regler än de som varit aktuella i 1980-års
socialtjänstlag. Grundtankarna från föregående lag bibehölls, dock infördes en riksnorm för försörjningsstöd som en ny del i ramlagen.(Åström, 2000:26ff)
Efter svåra år på 90-talet vände ekonomin igen och i samband med detta minskade även antalet behövande hushåll. Dock ansåg man att det fanns grupper som alltid oavsett konjunktur skulle ha det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Som följd av detta så framställde riksdagen en ny socialtjänstlag. Denna antogs av regeringen 2001 och trädde i kraft året efter och är nu gällande socialtjänstlagen. Nuvarande socialtjänstlagen präglas i stora delar av 1998-års lagstiftning med
8 http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/52/d9269d39.pdf s 81ff (2009-03-20)
8
de mer övergripande skillnaderna att de begränsningar som fanns gällande överklagan togs bort samt att lagen delades bland annat in i kapitel för att bli mer lättöverskådlig och lättillgänglig.
Dessutom fick ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd ett eget kapitel i socialtjänstlagen.
Förändringar i detta kapitel bestod av att den begränsning som tidigare funnits vad gäller utbetalning för övriga kostnader för individen, togs bort.9 (Åström, 2000:18f)
2.2 Sveriges arbetsmarknadspolitik
Genom att Sverige klassificeras vara en välfärdsstat, så medför det långtgående rättigheter för medborgarna, men även skyldigheter som en motprestation för vad dem får av staten. Denna duala politik yttrar sig tydligt i den arbetsmarknadspolitik som Sverige för idag. Denna är starkt kopplat till den ekonomiska politiken. Full sysselsättning för varje arbetsför medborgare är den arbetslinje som staten för och har sin grund i den stora betydelse som arbete ses ha för individen på flera olika områden, såsom på ett ekonomiskt och socialt plan med flera. (Höglund,
2005:150f, Korpi, 2007:73)
Den svenska arbetsmarknadspolitiken syftar till att ge medborgare som står utanför
arbetsmarknaden, såsom arbetslösa och personer som erhåller ekonomisk ersättning av olika slag (exempel på detta kan vara a-kassa, sjukersättning och ekonomiskt bistånd). För att få tillgång till en ekonomisk ersättning är individerna skyldiga att delta i åtgärderna som sätts upp för dem.
Åtgärderna kan vara av båda aktiv och passiv karaktär. Aktiva åtgärder fokuserar på målet att minska arbetslösheten genom att få individer in på arbetsmarknaden genom olika åtgärdsprogram och få dem att förbli på marknaden och att dem därmed blir självförsörjande. Passiva åtgärder består av de ekonomiska utbetalningar av olika ersättningar som sker till de som behöver.
En arbetsmarknadspolitik har funnits i Sverige sedan redan i början av 1900-talet. Så tidigt som 1906 fanns statligt understödda arbetsförmedlingar runt om i kommuner, som bistod med ekonomiskt hjälp för dem som behövde. Då liksom nu var det dock viktigt att de
behovsbehövande följde de krav som sattes upp för att de skulle bli beviljade stödet och
undersökningar gjordes för att se om de lyddes. En utveckling skedde under 30- och 40-talet för att därefter landa i en ny politisk vinkling på 50-talet. Den så kallade Rehn-Meidner-modellen dök upp och berörde ekonomisk politik och lönebildning. Syftet med denna var att motverka arbetslösheten som följde konjunkturförändringar i Sverige men också att vidga svaga gruppers möjligheter på arbetsmarknaden samt att matcha efterfrågan och utbudet av arbetskraft. Med
9 http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/52/d9269d39.pdf s 86ff (2009-03-20)
9
detta infördes en mer aktiv arbetsmarknadspolitisk inriktning än tidigare och åtgärderna som fanns var disponibla för alla arbetslösa. Under 70- och 80-talet var landet förskonat från större arbetslöshetsvågor, och de passiva arbetsmarknadsåtgärderna användes i större utsträckning än tidigare, dock behöll den aktiva inriktningen fortfarande den centrala rollen i politiken. Under 90- talet och den svåra lågkonjunktur som drabbade Sverige, så ändrades reglerna och politiken för arbetsmarknaden ett par gånger om. Otaliga förändringar gjordes fram och tillbaka. Exempel på åtgärder som gjordes är tidsperioden förändrades för att kvalificera sig för arbetslöshetskassa (antal arbetade månader på 12 månader skiftades från sex månader till fyra för att återgå till sex månader igen.). (Regnér, 2000:81ff)
Dagens politiska utgångsläge vad gäller arbetsmarknaden har sitt ursprung i den massiva arbetslösheten som skakade Europa och däribland Sverige på 90-talet. I samband med den höga arbetslöshet så förändrade grannlandet Danmark sin arbetsmarknadspolitik som fick framgång och lade grunden för att resten av EU:s länder skulle anta den nya politiken. Denna antog namnet aktiveringspolitik. Begreppet syftar till att varje svensk medborgare ska ansvara för sin egen försörjning, sin sysselsättning och sin kompetensutveckling, och vid uppfyllandet av denna har individen rätt till ekonomisk ersättning om den så behöver. Kraven för vilka aktiviteter som måste uppfyllas för att bli berättigad sådan ersättning kan se olika ut från land till land. I Sverige skiljer sig kraven beroende på om individen går på arbetslöshetskassa, ersättning från
Försäkringskassan eller ekonomiskt bistånd från sociala myndigheter. Ett grundläggande krav för samtliga är att man måste vara arbetssökande och/eller ingå i någon form av åtgärdsprogram (det vill säga arbetsmarknadspolitiska program). (Johansson, 2006:13f) De senaste åren har reglerna stramats åt för a-kassa och ersättning från Försäkringskassan gällande villkorsuppfyllande.
Exempel på detta är hur a-kassansersättning idag minskar efter ett visst antal dagar vilket det tidigare inte gjorde.10
2.3 Inställning till ekonomiskt bistånd.
Som nämnt så utgår den svenska välfärdsstaten från inställningen att medborgerliga rättigheter medför även medborgerliga skyldigheter. (Johansson, 2006:14) Precis som denna dialektik tillämpas i socialpolitiken, gäller detta även för landets arbetsmarknadspolitik. Sverige utgår från en stark arbetsetik och en allmän inställning att man som medborgare ”ska göra rätt för sig” som kan sägas ha blivit en moralisk princip. Med denna inställning kopplas socialpolitik och
10 https://www.internetkassan.nu/51/iIndex.aspx?id=189 (2009-05-17)
10
arbetsmarknadspolitik starkt samman. För att få ekonomisk ersättning så läggs fokus på framtida arbete.
De förändringar som gjorts i sociallagsstiftningen genom tiderna kan ses vara en spegling av den samtida samhällssyn som funnits angående socialhjälp och kring människor som inte varit kapabla att kunna försörja sig själva. Genom att följa lagförändringarna tillsammans med förståelsen för de ekonomiska skiftningarna som resulterat i hög- respektive lågkonjunktur samt arbetsmarknadsförändringar synliggörs dessa åsikter.11 I de tuffare perioderna där högre
belastning läggs på staten så har uppfattningar till social hjälp förändrats och reglerna setts bli mer åtstramade. Sådan utveckling kan ses även i historiska framställningar som gjorts i tidigare forskning. Åström (2000) visar exempel på sådan inställning genom att presentera den åsikt som framkom av riksdagsutskottets ordförande 1869, ”Det gäller att helt bryta med ett gammalt system innan det gjort hela landet till ett fattighus./…/… skall den ena människan hjälpa den andra så bör det ske av fri vilja.” (Åström, 2000:21) Detta visar inställningen till hur samhället vill så fort som möjligt att personerna ska komma ut i arbete igen.
För urskönjandet av en allmän inställning till ekonomiskt bistånd och människor som behöver detta sista skyddsnät, så är det nödvändigt att inta ett strukturellt perspektiv, det vill säga att strukturen är det som styr och påverkar människans liv och inte dennes individuella egenskaper.
När en persons individuella egenskaper inte stämmer in med strukturens preferenser så avviker personen från normen. Detta tankesätt kan appliceras på en större grupp människor i samhället och när man gör detta så kan relationen mellan samhället och den grupp som avviker från normaltillståndet ses utmynna i ett socialt problem. (Sohlberg & Leiulfsrud, 2005:28ff )
För att förstå vad som är ”normaltillståndet” för en person i Sverige idag så måste det sättas i en historisk kontext av de föreställningar som funnits gällande arbete och egen försörjning som presenterats ovan. (Sohlberg & Leiulfsrud, 2005:65)
Som nämnt så har det sedan sociallagstiftningens begynnelse gjorts en åtskillnad mellan personer som var biståndsbehövande i någon form. En distinktion mellan arbetsovilliga och verkligt nödlidande gjordes där den förstnämnda gruppen inte ansågs vara berättigade hjälp eftersom de inte uppfyllde uppsatta krav. Som namnet uttrycker så var det arbete i någon form som var krav för att få bistånd.
11 http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/23/83/475c75fd.pdf s 28f (2009-04-02)
11
De grundläggande tankebanorna som finns är att de som går på ekonomiskt bistånd är arbetslösa.
Detta visar sig tydligt i de rapporter som nämns i avsnitt 2.3 tidigare forskning vi tagit del och som är en del av vår studie. Just denna koppling behöver inte alltid vara den riktiga utan de som erhåller ekonomiskt bistånd gör så på grund av att de rent faktiskt inte kan försörja sig själv vilket kan ske på olika vis, däribland genom att vara student. Inställningen påvisar dock det starka sambandet som görs mellan att inte ha ett arbete och alltså inte kunna försörja sig själv och tvingas leva på statliga bidrag.
2.4 Tidigare forskning
Vi har funnit en rad av statliga utredningar som behandlar just ämnet ekonomiskt bistånd. Både utifrån sociallagstiftning och arbetsmarknadspolitisk synvinkel men även biståndstagares egen beskrivning över sin situation som biståndsberoende.
En utav dessa statliga utredningar, SOU 2007:2 ”Från socialbidrag till arbete” har genomförts med syfte att förbättra situationen för personer som erhåller ekonomiskt bistånd och möjliggöra ett (åter)inträde på arbetsmarknaden genom de statliga åtgärder som kan erbjudas individen.
Exempel på sådan åtgärd är att myndigheterna assisterar kontakten mellan arbetssökande och arbetsgivare. Detta eftersom det är av stor vikt att ha arbetsgivarkontakter då många arbeten idag tillsätts utan att de blir utannonserade för allmänheten.(Korpi, 2007:22f, 381)
Målet med rapporten är att kunna bistå med det stöd som biståndstagaren anses behöva och med en bakgrundsbelysning till vad som föranlett dagens socialpolitiska situation så behandlas även biståndstagarens syn på sin egen situation, för att erhålla en god överblick och att rapporten ska bli resultatbringande. Det sjätte kapitel i utredningen bygger bland annat på två tidigare gjorde studier utifrån klienternas, alltså biståndstagarnas egen syn över biståndet men också en allmän uppfattning som finns av individerna. I den ena av studierna ”Varför jobbar de inte egentligen”
har femton kvalitativa intervjuer genomförts där intervjupersonerna fått beskriva sin situation.
(Korpi, 2007:165ff) I en samlad bild av forskningen visas det hur människor i allmänhet tenderar att ha en negativ bild gentemot biståndstagare som lata och oambitiösa. Biståndstagarna själva upplever en känsla av skam och hur detta fyller deras egen vardag. Den fördjupade rapporten beskriver i sin helhet att personernas egna uppfattning påverkar deras liv. Vår studie syftar dock
12
till att egentligen försöka upptäcka vilka åtgärder som individen kan ta till själv för att komma ur biståndsberoendet. (Korpi, 2007)
Utredningen presenterar även att det existerar tre ’former’ utav arbetslöshet och som kan göra det olika svårt för personer att ta del på arbetsmarknaden. Friktionsarbetslöshet syftar till de lägen då personer byter arbete eller att nya anländer in på arbetsmarknaden, vilket oftast inte tenderar att vara särskilt länge. Strukturarbetslöshet är ytterligare en variant som åsyftar till när människor inte har den rätta kompetens som arbetsmarknaden kräver och som medför att så gott som ingen uppfyller kraven för ett specifikt arbete vid en svår situation av strukturarbetslöshet. Den tredje formen som kan komma att dröja kvar om det vill sig är konjunkturarbetslösheten, som står i relation till hög- och lågkonjunkturerna. (Korpi, 2007:283) Denna situation är något som Sverige i nuläget befinner sig i. Utredningen presenterar dock att i takt med att ekonomin vänder i landet så kommer fler arbetslösa att få arbete och biståndsutbetalningarna minska. De som dock inte har den tillräckliga kompetensen att konkurrera med om de nya jobben, blir kvar i en situation av biståndsberoende. (Korpi, 2007:283) Dessa individer är minst lika viktiga att ha i åtanke, vilket utredningen väljer att belysa.
För att få ytterligare förståelse för på vilket sätt ekonomiskt förändringar i form av lågkonjunktur kan ge konsekvenser i socialpolitiska sammanhang så har vi även tagit del av en statlig utredning som gjorts gällande 90-talet svårt konjunkturnedgång. SOU 2000:37: Välfärdens förutsättningar behandlar detta och vilka individer som drabbades hårdast. Utredningen framlägger en
uppdelning mellan ålder, kön, nationaliteter, yrkeskategorier och även hushållstyper och finner vissa skillnader i respektive kategori. Dessa skillnader väljer vi att inte framlägga här eftersom vi valt att inte göra någon sådan indelning i vår studie. Det viktiga är anser vi att vi har erhållit informationen och med detta fått en förförståelse till spektrat av olika utgångar för olika personer i en lågkonjunktur. I vårt bakgrundmaterial har vi dock valt att använda ett specifikt kapitel i utredningen som hjälper oss att tydliggöra hur det politiska läget i Sverige sett ut i ett historiskt perspektiv och åsyftar då till kapitel 3 ”Ändrade förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken?”
i utredningen. (Regnér 2000:81ff)
Vidare har vi även tillförskansat oss förståelse för området och användbart material genom boken Socialbidrag i forskning och praktik som genomförts av Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS) utifrån uppdrag av Socialstyrelsen. Boken är en antologi om ekonomiskt bistånd och har sammanfört tretton olika forskare och deras respektive forskningsområde. Bland annat
13
behandlas hur understödet har ett ut genom tiderna och vilka det är som haft tillgång till det. I bakgrunden av vår studie väljer vi att använda delar av denna rapport för att synliggöra hur det historiskt sett ut gällande ekonomiskt bistånd. (Puide, 2000)
3. Teori
Individer står med högst subjektiva uppfattningar över vilka resurser de innehar som ger dem möjlighet att nå självförsörjande. För att lättare kunna tematisera och överblicka
intervjupersonernas uppfattningar har vi därför valt att använda oss av Bourdieus handlingsteori vilken kortfattat menar att en persons tillgång på olika kapitelformer får efterverkningar i dennes handlande. Denna teoripresentation väljer vi att ställa i relation till den samhällsnorm som tidigare beskrivits, som visar att det mest önskvärda målet är att individen ska bli mer eller mindre självförsörjande, och detta ska ske så snart som möjligt. Ett sådant samhällsperspektiv kan därmed inte sägas utgå från individens subjektiva uppfattningar över sina kapitaltillgångar utan grundas istället i ett målrationellt tankemönster. Som förfadern till målrationellt handlande finns Weber och därför blir det naturligt att i denna framställning använda Webers
handlingstypologi för att påvisa relationen. (Engdahl & Larsson, 2006:40)
3.1. Bourdieu om det sociala rummet som handlingsteori.
Det sociala rummet är enligt Bourdieu den plats som individer positionerar sig i, genom att de skillnader och likheter som finns i och mellan individer, grupper och institutioner ställs i relation till vartannat och påverkar vilken position som fås i rummet. Positioneringen är också beroende på det fält personen ses tillhöra. I det sociala rummet existerar olika fält, vilka kan ses som kluster av individer och institutioner som befinner sig inom samma ”område” och konkurrerar om något som för dem något gemensamt. Detta görs genom en tillförskansning av materiella och symboliska tillgångar som är gemensamt för involverade parter och är alltså avgränsande för dessa. På så vis är fältet autonomt. Dock poängterar Broady att ”alla sociala sammanhang är inte sociala fält”. Han exemplifierar vad fält är genom att belysa det litterära fältet. Fältet innehas av bland annat författare, förlag och kulturtidsskrifter som alla har gemensamt att försöka uppnå god litteratur och strider mellan sig i hänseenden som litteratur framförs. (Broady, 1991:187f)
Bourdieus teori är i allra högsta grad fokuserad på klassystem, dock menar han vidare att det inte finns något klassamhälle utan att det istället existerar sociala klasser i rummet i en form av doldhet: ”De sociala klasserna finns inte/…/ Det som finns är ett socialt rum, ett rum av
14
skillnader, i vilket klasserna existerar liksom i virtuellt tillstånd, latent, men inte som något givet, utan som någonting som måste skapas.” (Bourdieu, 2004:23)
För att inleda vårt resonemang kring Bourdieus teori om olika kapital vill vi först förklara vad habitus innebär. Habitus är den kulturella och sociala bakgrunden som vi har med oss. Dessa är olika mellan olika klasser/grupper, habitus är överensstämmande med den livsstil som agenten som Bourdieu nämner det eller grupp av agenter innehar, det är något som ger en enhetlig form för en grupp inom samma sociala position. Habitus skapar också ett avstånd mellan olika positioner eftersom de ger uttryck för skillnad, som exempel kan man se att det inte tillhör gatumusikanter att gå på herrklubb och röka cigarr, som det på samma sätt inte är riktigt ”rätt”
för en jurist eller en högt uppsatt tjänsteman att stå och spela musik på gågatan för en liten slant av förbipasserande. Habitus utgör alltså bland annat något som avgör vad som är rätt och fel eller bra och dåligt, som dock kan vara olika beroende på vilken social position i det sociala rummet du befinner dig på.(Bourdieu, 2004:18f)
För att kunna bestämma vilken social position individen eller gruppen ska få i detta rum menar Bourdieu att det existerar fyra olika kapitalarter som bestämmer detta. Dessa fyra kapitalformer är symboliskt kapital, kulturellt kapital, socialt kapital samt ekonomiskt kapital. Dessa fyra kapitalformer kan hjälpa individen att förbättra sin livssituation. Det som är viktigt att komma ihåg är att det är hur andra uppfattar dessa kapital som är det avgörande.(Azarian 2007:253f)
Det symboliska kapitalet är en samling av de olika kapital som individen innehar. Det är ett väldigt allmänt begrepp som innefattar sådant som kan inge respekt, tilltro, anseende eller liknande hos andra grupper. Detta kan man vinna genom att ha förvärvat examina, titlar eller annat som för med sig respekten från andra. Man kan alltså även se det som en form av makt som personen besitter. Det är inte så att individen ska rent tekniskt kunna utföra vissa handlingar utan det är helheten i individens sätt att vara och agera som är det avgörande. Det symboliska kapitalet kan återfinnas i vilka delar som helst i samhället.(Azarian, 2007:261ff, Broady, 1991:123f) Det kulturella kapitalet är väldigt närbesläktat med det symboliska kapitalet. Bourdieu plockar här in aspekter som språklig kompetens både i tal och skrift, han talar även om att individen har inblick i klassisk musik och litteratur. Broady tolkar Bourdieus begrepp som följer: ”Även om Bourdieus terminologi inte är alldeles konsistent föreslår jag att vi bestämmer oss för att helt enkelt betrakta det kulturella kapitalet som en bred underavdelning till det än mer generella begreppet symboliskt kapital.” (Broady, 1991:123)
15
I det kulturella kapitalet räknas även faktorn att man är välinformerad in. Bourdieu menar att de människor som besitter ett stort kulturellt kapital också har en bättre chans att kunna erövra arbete på marknaden. Det kulturella kapitalet är dels något man ärver men även något man kan förvärva genom exempelvis utbildning.(Broady, 1991:126f)
Det tredje av Bourdieus kapitalformer, det sociala kapitalet kan beskrivas väldigt kort med ordet nätverk. Denna kapitalform handlar om människans relationer med individer som till exempel familjemedlemmar eller vänner. Detta kapital skiljer sig från de tre övriga kapitalen på så sätt att det inte går att lagra i fysiska resurser som titlar, examina eller dylikt. Det sociala kapitalet har en viktig plats i teorin så tillvida att man inte bara genom att erhålla en examen per automatik kommer att erhålla ett adekvat arbete. Det krävs att man som person också har de sociala
kontakter (tillgångar) som krävs för att kunna få det aktuella arbetet. Man ska dock ha i åtanke att det sociala kapitalet liksom de andra kapitalen enbart har effekt om det som användes anses ha något värde av andra individer eller grupper. En vän som går i god för dig när du söker ett arbete kan här fungera som exempel. Om denna vän inte har något förtroende, status eller liknande kommer jag själv inte heller ha någon nytta av denne vän i denna givna situationen.(Azarian, 2007:257f, Broady, 1991:128f)
Det sista av de fyra kapitalarterna är ekonomiskt kapital. Detta kapital hänvisar precis som namnet säger till materiella tillgångar. Men det är även kunskapen om ekonomins premisser som är en del av det ekonomiska kapitalet. (Broady, 1998:3) Det ekonomiska kapitalet kan ses som en del av den sociala miljön, eftersom det påverkar individens förmåga att kunna röra sig i det sociala rummet. Detta kommer till uttryck bland annat i form av möjligheter till fritidsaktiviteter, möjlighet till fysiskt kunna ta sig till platser och möjligheter att kunna umgås med människor som kan vara av vikt för att nå till ett arbete. (Azarian, 2007:254f)
Som en sammanfattning av de olika kapitalarterna kan man se de som symboliska och materiella tillgångar som en individ, grupp eller en institution innehar.
För att lättare kunna förstå hur kapitalarterna positionerar personerna i det sociala rummet och för att kunna se med vilket socialt avstånd som individer eller grupper har till varandra använder Bourdieu sig av två dimensioner: en horisontell dimension, där han placerar ekonomiskt kapital och kulturellt kapital i var ända. Detta eftersom Bourdieu menar att dessa två kapitalformer står i motsatsförhållande. Denna dimension fördjupas dock med att man kan använda sig det vertikala utrymmet (andra dimensionen) för att kunna ge utrymme till den totala mängden kapital som
16
Totalt Kapital +
Totalmängd av olika kapitalarter piano golf bridge UNIVERSITETS LÄRARE
schack whisky tennis vattenskidor FRIA YRKEN ridsport champagne
TJÄNSTEMÄN I FÖRETAGS-
PRIVAT SEKTOR LEDARE
INGENJÖRER alfapet INOM jakt
KONST- GYMNASIE- TJÄNSTEMÄN INDUSTRI
NÄR LÄRARE OFF. SEKTOR OCH
HANDEL
KULTUR- ARBETARE
Kulturellt LÄGRE TJÄNSTEMÄN Kulturellt
Kapital + INOM NÄRINGS LIV Kapital –
Ekonomiskt TEKNIKER Ekonomiskt
Kapital - Kapital +
HANTVERKARE
GRUNDSKOLE- SMÅFÖRETAGARE
LÄRARE
boule, pernod JORD-
HANDELS- BRUKARE
KONTORS- ANSTÄLLDA
PERSONAL
öl
ARBETSLEDARE fiske
KVALIFICERADE ARBETARE
kortspel fotboll dragspel SPECIALARBETARE
enkelt rödvin GROVARBETARE
LANTARBETARE
Totalt kapital - Totalt Kapital +
Totalmängd av olika kapitalarter piano golf bridge UNIVERSITETS LÄRARE
schack whisky tennis vattenskidor FRIA YRKEN ridsport champagne
TJÄNSTEMÄN I FÖRETAGS-
PRIVAT SEKTOR LEDARE
INGENJÖRER alfapet INOM jakt
KONST- GYMNASIE- TJÄNSTEMÄN INDUSTRI
NÄR LÄRARE OFF. SEKTOR OCH
HANDEL
KULTUR- ARBETARE
Kulturellt LÄGRE TJÄNSTEMÄN Kulturellt
Kapital + INOM NÄRINGS LIV Kapital –
Ekonomiskt TEKNIKER Ekonomiskt
Kapital - Kapital +
HANTVERKARE
GRUNDSKOLE- SMÅFÖRETAGARE
LÄRARE
boule, pernod JORD-
HANDELS- BRUKARE
KONTORS- ANSTÄLLDA
PERSONAL
öl
ARBETSLEDARE fiske
KVALIFICERADE ARBETARE
kortspel fotboll dragspel SPECIALARBETARE
enkelt rödvin GROVARBETARE
LANTARBETARE
Totalt kapital -
innehas. Med detta sätt kan man se den ”klass” som individen innehar i rummet. Med detta mätsystem tydliggör man också att vissa kategorier kommer att erhålla en hög grad av makt medan andra får en betydligt lägre. (Bourdieu, 2004:16f, Broady, 1991:125)
Nedan visar vi ett diagram där Bourdieu har placerat ut olika arbeten och livsstilar på ”sina”
positioner i det sociala rummet.
(Bourdieu, 2004:17)
3.2 Webers målrationella handling
Weber är den sociolog som var först med att göra en klassificering över vad som grundar en handling och vad en individ kan tänkas uppnå med den. I sin typologi särskiljer han mellan fyra olika idealtyper, där bland annat den målrationella handlingen är en av dem (de andra tre är traditionell, affektiv och värderationell handling). (Engdahl & Larsson, 2006:40f, Udehn,
2007:56f) Sociologen Schluchter har gjort en vidare tolkning av Webers typologi och framhäver att de olika idealformerna kan ses utifrån graden av rationalitet som kan ses bestå av fyra olika aspekter, nämligen medel, mål, värden och konsekvenser. Med detta menas att handlingen styrs
17
utifrån dessa aspekter och beroende på den subjektiva tolkningen hos varje individ över vad som är mest väsentligt av de fyra aspekterna så utförs även handlingen därefter. (Engdahl & Larsson, 2006:40f)
Målrationell handling är inriktat på uppställda mål och fokuserar på vilka medel som är mest lämpliga för att uppnå de målen. Utifrån detta är värderingar och konsekvenser av mindre vikt, så länge det inte står i vägen för måluppfyllandet. (Engdahl & Larsson, 2006:40f)
Vidare kan målrationella handlingar delas upp i två olika former; dels i den form man kan uttrycka som tekniska handlingar. I dessa ligger fokus på arbete och hur arbete underlättas i sin renaste form genom teknik såsom exempelvis verktyg, maskiner etcetera. Den andra formen kan benämnas som ekonomiska handlingar. Dessa tar sig i uttryck då en individ står med begränsat material och måste utifrån den specifika situationen använda sina medel på bästa sätt för att nå sitt uppsatta mål. Denna form av handling brukar även kallas nyttomaximering inom den ekonomiska sfären. (Udehn, 2007:58)
Det bör sägas att en målrationell handling inte behöver vara enbart en egoistisk handling utan kan även utföras med ett gruppintresse bakom. Det väsentliga i en sådan handling är endast att de bästa tillgängliga tänkbara medlen i situationen används för att uppfylla målet. (Udehn, 2007:56ff)
3.3. Valet av teorier
Även om valet att använda två olika handlingsteorier i form av Bourdieu och Weber kan tyckas motsägelsefullt, så finns ett syfte att i samband med besvarandet av våra frågeställningar även klargöra huruvida samhällets uppsatta krav som utgår från ett målrationellt tänkande, faktiskt hindrar eller möjliggör biståndstagaren att ta sig från ekonomiskt bistånd. Vi vill få en ytterligare förståelse för på vilket sätt individerna uppfattar sin situation, och hur detta reflekteras i deras handlande vilket i vidare led får konsekvenser för huruvida de får det lättare eller svårare att ta sig ur ett biståndsberoende.
Vad som betecknas vara målrationellt från samhället kan därmed skilja sig radikalt från vad biståndstagarna själva uppfattar vara målrationellt utifrån sina resurstillgångar vilket i så fall innebär att de båda aktörerna inte delar samma uppfattning av vad som förväntas av personer
18
med ekonomiskt bistånd. Samhället önskar att biståndstagarna intar ett målrationellt handlingsmönster men utifrån tillgången till resurser, deras egen uppfattning över sina möjligheter och vad som hindrar dem kan själva utgången bli annorlunda. Sådan utgång kan härledas och appliceras på Bourdieus teori om det sociala rummet och de olika fält som existerar här. I vårt användande av de båda handlingsteorierna och i vårt analyserande över vilka
möjligheter biståndstagarna faktiskt står med och vad som hindrar dem, har vi valt att använda ett begrepp som syftar till att beskriva hur pass stort utrymme av möjligheter individerna innehar.
Begreppet benämns som möjlighetsrum och tas upp av Bourdieu i hans förklarande av vilka följder positioneringen får i det sociala rummet utifrån spektrat av möjligheter (Bourdieu, 2004).
Vi använder det sociala rummet för att beskriva möjligheter och hinder in på arbetsmarknaden för biståndsberoende. I det sociala rummet finns många olika fält och i vår studie är det
arbetsmarknadsfältet som är relevant, vilket våra intervjupersoner sållar sig till. Valet att använda ett arbetsmarknadsfält gör vi eftersom informanterna själva har arbetsmarknaden som slutmål och därmed står den i fokus. Arbetsmarknadsfältet menar vi består av individer och företag som konkurerar om arbeten men även myndigheter som påverkar de förhållande som råder. Vi vill dock mena att de i sin situation av att vara biståndsberoende för närvarande befinner sig i en annan dimension än de som rent faktiskt är medlemmar i arbetsmarknadsfältet. Denna dimension kopplar vi till Bourdieus teoretiska uppritning av det sociala rummet med de redan två
existerande dimensionerna som nämnts ovan. Vad vi får är alltså ett tredimensionellt socialt rum där de biståndsberoende kan förflytta sig längre fram och bak i rummet. Desto längre fram de kommer i rummet, desto närmare kommer de till arbetsmarknadsfältet. Vi vill dock poängtera att det sociala rummet endast är ett teoretiskt verktyg och att själva ’positioneringen’ i verkligheten utgår från så många fler dimensioner än endast tre.
Om målet för personer som erhåller ekonomiskt bistånd är att bli självförsörjande i någon form eller grad så är det av största vikt att utröna vilka resurser personerna faktiskt innehar för att kunna fullfölja en sådan handling. Vilka resurserna är menar vi är högst subjektiva utifrån individens egen uppfattning över tankar kring vad man har och inte har, och vad man själv anser är möjligt att uppnå. Det är utifrån detta synsätt som frågorna i denna studie formats, det vill säga på vilket sätt personen själv uppfattar sin handlingskapacitet utifrån uppfattade möjligheter och hinder. Därutöver kan faktumet fastställas att tillgången till resurser inte är jämt fördelad vilket yttrar sig främst i att personerna i vår studie lever på ekonomiskt bistånd och har alltså inte samma ekonomiska kapitaltillgång som lönarbetare. Det finns alltså naturligtvis även rent
19
faktiska omständigheter som påverkar en persons tillgång av resurser. I vårt fall kan exempel på detta vara personernas ekonomiska kapital som kan vara ett hinder för individerna att förvärva andra former av kapital såsom socialt kapital (det vill säga att bristen på pengar kan hindra biståndstagaren från att komma ut på aktiviteter, träffa nya människor och dra nytta av dessa för att finna ett arbete).
I vårt användande av Bourdieus kapitalformer väljer vi att specifikt koppla de olika kapital arterna till våra val av områden. Vi väljer att se till kulturellt kapital utifrån kompetens, både vad gäller reell såväl som social. Reell kompetens såsom utbildningar och tidigare
arbetslivserfarenhet menar vi kan anses som kulturellt kapital eftersom individen tillskansar sig information och kunskaper som värderas av samhället vara viktigt och som även ger bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Den sociala kompetensen anser vi även vara en form av kulturellt kapital i allra högsta grad eftersom att inneha sådan innebär att man är medveten om den kultur som råder inom ett visst område. Detta innebär exempelvis att som styrelsemedlem i ett företag klär man sig efter vissa klädkoder samt använder ett språk som är lämpligt för posten.
När vi talar om socialt kapital så menar vi detta enbart utifrån socialt nätverk som våra intervjupersoner kan dra fördel av för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi använder begreppet sociala nätverk utifrån Cosers beskrivning av strong och weak ties, det vill säga starka och svaga band fritt översatt. Tanken med detta begreppspar är att förklara hur möjligheterna till kontaktskapande via starka och svaga band fungerar för en individ eller grupp av individer.
Starka band syftar till en nära och koncentrerad umgängeskrets såsom exempelvis familj och nära vänner. Svaga band åsyftar till ett brett kontaktnät där personerna i detta kan ses som bekanta och som individen träffar mer sporadiskt. (Coser, Anker & Perrin, 1999:39ff) För vår studie där bland annat arbetssökande är ett sätt att komma ur ett ekonomiskt bistånd, är därmed starka band något som är mindre fördelaktigt för våra informanter eftersom det i större utsträckning är begränsande i förhållande till svaga band. Detta så till vida att biståndstagarna har ett mindre nätverk att utnyttja för att få information om eventuella arbetsplatser och lediga tjänster.
Symboliska kapitalet i detta sammanhang menar vi utmärker sig i den respekt, makt som vad de andra kapitalformerna ger, utifrån sammanvävandet av de andra kapitalformerna. Examina och titlar ingår eftersom det kan inge makt och respekt hos andra.
20
4. Metod
4.1. Inledande kvalitativ metoddiskussion
För vår undersökning med fokus på individens uppfattning över sina möjligheter att komma från ekonomiskt bistånd, har vi valt att inrikta oss på kvalitativ metod i form av intervjuer. Detta tillvägagångssätt anser vi vara det mest framgångsrika, eftersom den kvalitativa metoden enligt Trost (2005) riktar sig till att på ett djupare plan ta del av människors personliga erfarenheter, känslor och värderingar.
Detta har vi sett i relation till kvantitativ metod såsom enkätundersökning vilket vi menar inte kan frambringa samma förståelse hos oss av dem som vi nu kan genom att göra intervjuer.
Utöver detta menar vi att en enkät heller inte kan ge de svarsalternativ som passar in och därför inte ge en rättvis bild. Vi funderade även över möjligheten att göra observationer av de personer som befinner sig i ett beroende av ekonomiskt bistånd, dock fann vi det varken relevant eller särskilt rimligt att utföra en sådan insamling av empiriskt material eftersom det dels skulle vara praktiskt väldigt svårt att kunna följa dem i de situationer som kan ses påverka deras uppfattning men även att få individer att ställa upp på detta skulle vara relativt svårt. Detta då vi undersöker människor som befinner sig i en ganska så stigmatiserad position genom att vara beroende av ekonomiskt bistånd. Det kan då vara svårt för dessa personer att förklara varför det är en eller två personer som följer dem i deras vardag om de inte önskar att förklara att de blir undersökta angående deras ekonomiska bistånd. Vidare har vi även valt att inte genomföra gruppintervjuer då det faktum att vara beroende av ekonomiskt bistånd kan hos vissa personer uppfattas som ett extra känsligt område. Vår tankebana här rör sig kring att antalet frivilliga att ställa upp på intervjuer minskar då man i detta fall utsätts för en situation där man synliggörs som biståndsberoende för andra.
4.1.1 Hermeneutiken
Hermeneutiken är motsatsen till positivism som i få ord kan beskrivas som ”säker kunskap”
alltså det man får kvar när man rensat bort allt som inte kan belägga. Hermeneutiken däremot handlar om att tolka och att förstå. Eftersom vår forsknings empiri till stor del består av texter som från början kommer från muntliga intervjuer behöver vi använda oss av hermeneutiken för att kunna förklara de beteende, uppfattningar och mönster som vi sett under vår forskning.(Gilje
& Grimen, 2006:175ff) Det kan dock finnas vissa risker med att tolka personers berättelser. Detta mycket på grund av det faktum att dessa individer redan har tolkat sin situation och därmed
