SOCIAL UTBILDNING, VÅRDUTBILDNING ELLER ADMINISTRATIV UTBILDNING

I den fortsatta redovisningen och analysen kommer vi främst att utgå från de två dominerande utbildningsgrupperna Social och Vård (se vidare beskrivning nedan). Innan dess ges en översiktlig beskrivning av känne- tecken för de tre gruppernas utbildningsbakgrund.

Karaktäriseringen utgår från de två dominerande utbildningarna inom

Social respektive Vård; socionomutbildning1 _{och sjuksköterskeutbild-}

ning. Inom Administration har vi valt att utgå från ett personalinriktat program (Organisations- och personalutvecklare i samhället, OPUS om- fattande 180 högskolepoäng). De olika utbildningarnas uppläggning varierar en del mellan olika lärosäten men gemensamma kännetecken

finns utifrån centrala utbildningsplaner2 _{och, för sjuksköterskorna, krav}

på utbildningarna utifrån att de är legitimationsgrundande. Det ska också noteras att beskrivningen som följer bygger på aktuella utbildningsplaner medan svarspersonernas utbildningar ibland ligger flera år tillbaks i tiden. Reformhastigheten har varit hög inom dessa utbildningsområden. Samtliga utbildningar ger, utöver yrkesexamen en kandidatexamen och är på 3–3,5 år. Yrkesförberedelser och professionsanknytning är framträ- dande i socionomutbildningen (ca en studietermin är verksamhetsförlagd utbildning, VFU) och i sjuksköterskeutbildningen (nästan 1,5 studie- 1 _{Utifrån att den sedan ett antal år ersatt den sociala omsorgsutbildningen, vars examensrättigheter upphört.} 2 _{Vi har utgått från utbildningsplaner för Sjuksköterskeprogrammet och Organisations- och perso-}

termin). Inom OPUS är verksamhetsförlagd utbildning inte så fram- trädande.

Ämnesmässigt domineras socionomutbildningen av huvudområdet socialt arbete. Detta, samhälls- och beteendevetenskapliga ämne är mång- vetenskapligt till sin karaktär och hämtar kunskapsstoff/teoretiska ansat- ser från olika discipliner, såsom sociologi, psykologi, socialpsykologi, pe- dagogik och rättsvetenskap. Inom sjuksköterskeutbildningen dominerar

vårdvetenskap3 _{men även medicinsk vetenskap har en framträdande plats.}

Vårdvetenskapen är inriktad på omvårdnadsarbete och hämtar stoff/teo- retiska ansatser från humanvetenskapliga discipliner. Arbetsvetenskap är kärnan i OPUS programmet/utbildningen men även andra samhälls- vetenskapliga ämnen ingår.

Fokus vad gäller förberedelser för kommande yrkesutövning kan sägas vara arbete direkt i kontakt med behövande människor – brukare/patien- ter – i såväl socionomutbildningen som sjuksköterskeutbildningen, med- an OPUS kan karaktäriseras som kvalificerad utbildning för att stödja kärnverksamheter, åtminstone inom välfärdssektorn.

Utgångspunkter för socionomens insatser kan sägas vara att utifrån definierade sociala problem och/eller behov bidra med insatser för att lösa och/eller bemästra dessa. Människors hälsomässiga problem är utgångs- punkten för sjuksköterskans arbetsinsatser.

För socionomen är socialtjänstlagen, SoL (SFS 2001:453) och i vissa fall lag om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1993: 387) den centrala legala grunden för yrkesutövningen medan sjuk- sköterskans dito är hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763). Givetvis tillkommer även andra legala grunder för arbetet, inte minst inom äldre- omsorgen (se kapitel 1).

De som verksamheten ytterst är till för, benämns som grupp olika beroende på huvudman och vilka legala grunder som den professionella har att förhålla sig till. Här i detta kapitel används genomgående begrep- pet brukare. Inom socialtjänsten är klientbegreppet vedertaget men det används dock inte så ofta inom äldreomsorg. Vård- eller omsorgstagare är där vanliga begrepp bland socionomer. Sjuksköterskor benämner vanligt- vis ”samma personer” för patienter.

Socialtjänst inklusive social omsorg och utifrån att detta är en kommu- nal uppgift kan ses som en kulturell referens för socionomutbildningen medan sjuksköterskeutbildningens motsvarande referenser kan sägas vara sjukvård, traditionellt organiserad via landsting/regioner. Någon motsva-

rande referens finns, enligt vårt förmenande, inte beträffande OPUS, möjligen en ”bredare” referens innefattande även privata företag med tanke på arbetsvetenskap och personalområde (HR-uppgifter).

En viktig skillnad är att sjuksköterskeutbildningen grundar den legiti- mation som krävs för att få arbeta som sjuksköterska. Något motsvarande finns inte hos de andra utbildningarna.

Följande matris sammanfattar den professionsinriktade utbildnings- bakgrunden inom de studerade grupperna (tabell 5:1):

Tabell 5:1; Professionsinriktad utbildningsbakgrund

Social Vård Administration

Akademisk ämnes- inriktning

Samhälls- och

beteende-vetenskaper Vårdvetenskaper och medicinsk vetenskap Förvaltning, personal- administration, ekonomi Yrkesfokus i

grund- utbildning

Direkt omsorgs- eller socialt arbete med behövande – direkt relation till människor

Direkt vård- eller rehabiliteringsarbete med behövande – direkt relation till människor

Stödja ”kärn- verksamheter”, här vård- och omsorg – indirekt relation till människor Grund- utbildningens inriktning Fokus på sociala problem, brukarens behov och insatser för att lösa/bemästra dessa

Fokus på sjukdoms- och hälsoproblem och insatser för att lösa/ bemästra dessa Fokus på personal- administration och ekonomi för att stödja (kärn-) verksamheten Legal grund för yrkes- utövning SoL, LSS HSL T ex rättslig reglering av arbete och förvaltning Vanliga benämningar på den som verksamheten är till för (brukaren)

Klient, ofta vårdtagare

eller omsorgstagare Patient, ibland vårdtagare, sällan klient Kund

Kulturell referens i välfärds- området (kommunal) social omsorg offentlig/privat (landsting) sjukvård offentlig/privat Generellt offentlig/privat/ statlig Behörighets- grund i yrkesutövning

Som synes finns såväl likheter som skillnader mellan utbildningsbakgrun- derna. Till dessa skillnader ska läggas att såväl verksamheterna som utbild- ningarna har förändrats över tid och att de som arbetar i ledande befatt- ning representerar en variation inte bara i professionen utan också i ålder, etnicitet och kön som kan påverka värdegrunden. Skillnaderna är så pass stora att de kan tänkas ha betydelse för hur enskilda individer ser på sitt arbete som chef inom äldreomsorgen.

5.3. Syfte

Syftet med denna delstudie var att jämföra skilda professionsetiska profiler mellan äldreomsorgens chefer utifrån deras formella utbildningsbakgrund och beskriva, analysera och öka förståelsen för eventuella likheter och skillnader.

5.4. Resultat

5.4.1 KATEGORISERINGAR

Bland de med akademisk examen som utbildningsbakgrund har vi bildat tre kategorier vilket beskrivits tidigare för den fortsatta redovisningen och analysen:

• Social: Främst social omsorgs- eller socionomutbildning och enstaka personer med andra beteendevetenskapliga utbildningar. Totalt angav 128 personer, 51% av de svarande att de hade sådan högskolexemen. Social omsorgsexamen (74 personer) eller socionomexamen (30 personer) dominerar starkt. Övriga utbildningar var t ex psykolog och beteendevetare.

• Vård: I denna grupp har främst vårdinriktade utbildningar såsom sjuksköterske-, arbetesterapeut-, och sjukgymnastexamen kategoriserats. Totalt angav 101 perso- ner, 40% av de svarande att de hade högskoleexamen inom vårdområdet. Här do- minerar sjuksköterskeexamen med 74 personer samt ytterliga några med specia- listutbildning (distriktssköterska), följt av arbetsterapeuter (13 personer) och sjukgymnaster (5 personer).

• Administration: En tredje kategorisering av utbildningsbakgrund gjordes mot personalvetare, ekonomer och förvaltning (inom denna grupp ryms utbildning med fokus på personal, administration, offentlig förvaltning och/eller ekonomiom- rådet). Totalt angav 24 personer, 9% av de svarande att de hade högskol- examen inom detta område.

Figur 5:1; Utbildningsbakgrund