Det sociala arbetet med ADHD diagnostiserade barn i skolan

5.3.1 Förförståelse i arbetet

Skolan är en viktig del i barns liv, där majoriteten av deras uppväxt handlar om skola. Barn är ganska livliga av sig dock kan barnens beteende blandas ihop med diagnoser, som till

exempelvis ADHD eller liknande diagnoser (Harnett, Nelson & Rinn, 2004). Intervjuerna som utfördes tydliggjorde kopplingen mellan ADHD och skolmiljön där våra fem

respondenter betraktade att de flesta barnen inte får anpassat stöd vid behov.

Nicole som tidigare arbetat på socialtjänsten har svarat på följande vis gällande anpassade studier i skolan: “Nej, jag tycker inte att skolan är anpassad för barn som har NPF (Neuropsykiatrisk Funktionsnedsättning) symptom. Många lärare tycker det också.”

Ytterligare intressant svar som Lena påstod: “Nej, det skulle jag inte säga på generell basis, jag tycker att läraren har alldeles för dålig grund när det gäller NPF: er generellt. Vi ska tex jobba med det i nästkommande läsår. Att utbilda mer, hur ska man stödja upp pedagogerna och vilka strategier funkar och vad är viktigt”.

5.3.2 Kunskap kring ADHD

Mossler & Kadesjö (2004) bekräftar att kunskapen behövs bland lärare men även barnen.

Lärarna tolkar barnets udda beteende som ouppfostrade eller att de saknar kunskapen till hur de kan hantera dessa barn med hjälp av specifika metoder och strategier. Otillräckligt med kunskap kan bidra till att lärarna kan särbehandla barnen omedvetet. Detta gäller även insikt om ADHD diagnos då beteende eller symptomen kan förlikas med diagnosen. MacKey &

Corkum (2006) beskriver att fåtal studier framställer vad ADHD egentligen innebär, och därför är det viktigt med att utöka kunskapen bland både barn och vuxna. Helldin (2010)

32 påpekar att ökad kunskap kan leda till förbättrade förutsättningar och relation mellan lärare och barn, där läraren förstår hur barnen med svårigheter ska hanteras (Mossler & Kadesjö, 2004; MacKey & Corkum, 2006; Helldin, 2010).

Ytterligare fortsätter Lena med följande beskrivning: “Det som gynnar de barnen gynnar ju alla vilket gynnar lärarna i slut ändan, men man måste få pedagogerna att förstå det också.

De måste börja tänka på sådant när de arbetar med barnen. Jag tycker generellt att skolan är en utmanande. Det finns ju en skillnad på mig, skolsköterskans och specialpedagogens kunskap kring dessa områden till skillnad från andra lärare som inte fått information eller kompetensutveckling, eller fått med sig det här i utbildningen utan man är förberedd på att alla elever kommer ut och så sitter de och lyssnar. Det krävs mycket på enskilda skolor att kompetensutveckla och hitta egna rutiner för att se hur man ska kunna hjälpa barnen på rätt sätt. Ett exempel på vad engelska skolan gör för elever med svårigheter är att använda en timer på tavlan så att de ser hur länge de ska hålla på, sådana små saker underlättar och gynnar alla barn”.

Det är lärarens skyldighet att anpassa studier för eleverna som bland annat diagnostiserats med ADHD och elever utan någon diagnos men ändå har behov till stödet. Lärarna ska kunna föra eleverna samman, skapa jämställdhet bland barnen och även inkludera i princip alla beskriver Helldin (2010). Läraren har en viktig roll i elevernas liv, Aspelin & Persson (2011) påpekar att läraren är skyldiga till att anpassa studier för eleverna i behov för att underlätta barnens förståelse samt utöka deras kunskapsförmågor (Helldin,2010; Aspelin & Persson 2011).

Ingrid besvarar frågan på detta vis: “Utifrån mitt sätt att se på ADHD och frågan är: skolan behöver skapa en miljö runt barnen som tryggar, reglerar och lugnar istället för att lägga skulden och problemet hos barnet eller skicka barnet för en utredning och ge de medicin.

Skolan har säkert åtgärder men de flesta klass miljöer är inte till rätt belagt för att kunna ge de här barnen det de behöver. Där behöver man anknytningsteorin mellan barnet och läraren där läraren ska vara den trygga basen och reglera de, vi vet att det inte är många lärare som har möjligheten till det, hur än gärna de vill. Läraren och andra yrkesverksamma ska kunna göra en kartläggning för dessa elever innan de utreds”.

33 Som Ingrid beskriver behövs det en trygg bas för eleverna för att de ska kunna utvecklas och ta till sig den kunskapen de behöver. Helldin (2010) betonar hur viktigt det är att skapa en trygg och gynnsam miljö på skolan eftersom eleverna ska känna sig respekterade och

uppmärksamma där de inkluderas och har rätten till delaktighet. Däremot beskriver Svensson (2012) en betydelsefull punkt som handlar om anknytningen mellan läraren och eleven, lärare måste ta hänsyn till elever med svårigheter för att det kan vara utmanande att knyta an till dessa elever. Dock är det betydande att försöka och inte ge upp hur än svårt det kan bli (Helldin, 2010; Svensson, 2012).

Vid frågan om skillnaden på barnets beteende innan och efter en diagnossättning och

diskuterar fram vilket sätt det kan hjälpa socialarbetaren och föräldrarnas hantering av barnen svarade Annika: “Ibland, det kan ske någon skillnad bara genom att redan på det där barnet träffas skolpsykologen och dels det familjen säger. Jag vet inte om det kan handla om att föräldrarna avlastas och får mer hjälp och råd med hur de kan hantera barn med lite mer speciella svårigheter, och även när de får remiss kan de också få hjälp samt om det handlar om medicinering”.

Däremot svarade Ingrid: “Svårt att svara på, hört av föräldrar: bara det att få hjälpmedel till att hjälpa de förstå deras barns situation hur barnet fungerar, har de kunnat hitta strategier, många hjälper att inte medicinera sitt barn”.

Emma och Lena besvarade frågan genom att förklara att det kan bero på åldern. Deras svar skiljdes ifrån genom att Emma svarade följande: “Här har det också lite att göra med ålder, jag har ju ungdomar som fått diagnosen väldigt tidigt, så utvecklar de ett riskbeteende när de är i tonåren. Då är det svårt att säga hur det var precis efter att de fick diagnosen för jag tror inte att de reflekterade kring vad det skulle innebära där och då”, medans Lena förklarade

“För många, särskilt när de blir lite äldre, mellanstadieålder kan, de kan få en förståelse kring varför gjorde jag såhär, okej jag kan inte, det finns en anledning till varför jag har skitsvårt med de här sakerna i jämförelse med andra barn”.

Respondenterna svarade olika beroende på deras erfarenheter. Som ovan nämnd av

respondenterna handlar det främst om ålder, innan diagnosen har barn/unga mindre aning om vad som inte stämmer. Det är lätt hänt att barnen kan utpekas som “det är fel på barnet pga det konstiga beteendet” eller barnet själv kan tycka “vad är felet på mig”. Därför blir det svårt

34 för barnen att själva reflektera kring vad anledningen kan vara. Vissa barns beteende kan beskrivas som lugn, efter en diagnos. Detta beror på behandlingar och medicinska intagandet.

Dock har många föräldrar och lärare inte den breda kunskapen om dessa behandlingar.

MacKey & Corkum (2006) lyfter upp barnens uppfattning och beteende som de får av sina föräldrar och lärare. Barnen får olika fakta och information av de två källorna, vilket kan leda till att barnen inte har större kunskap än det som sägs. ADHD och liknande diagnoser är en av de få ämnen som även föräldrar och lärare behöver utöka kunskapen om. Detta leder till att barn kan få felaktig information. Därför är det nödvändigt att utbilda barn, föräldrar samt lärare på det möjliga sättet (MacKey & Corkum, 2006).

Fortsättningsvis förklarar intervjupersonerna i relation till bemötandet av barn med avvikande beteenden, där Annika besvarade följande: “Det är lättare för som skolpersonal att man får en större förståelse om barnet har ADHD, för att veta de bakomliggande faktorerna till det avvikande beteendet”, däremot svarade Emma att: “Det normala är att man som vuxen person kan anpassa sitt bemötande till de barn man möter, jag tycker att barn ska få känna att vuxna kan anpassa det som är behövligt efter dess diagnos och standarden för hur man ska bemötas. Om barnet genomgår en utredning och diagnostiseras med någon typ av ADHD blir snarare lättare att anpassa deras studier. Dock är många vuxna ändå duktiga med att hitta struktur för barnen som är i behov, men en diagnos kan vara enklare att föra dessa anpassningar”

Harnett m.fl. (2004) nämner hur viktigt det är att kunna bemöta barnen utifrån en god

synvinkel. Som respondenterna nämner ovan, skall studierna vara anpassningsbara för elever som är i behov av stöd och hjälp med sina studier. En ADHD diagnos kan vara bra att ha på ett sätt där till exempel läraren kan utgå från en mall och strukturera elevens skolgång.

Författaren förklarar även hur eleven tillsammans med läraren kan identifiera faktorerna där vilka behov framkommer. Därmed arbetar läraren från att försöka skriva uppgifter och betygsätta hur som hels, istället kommer fokuset ligga på hur eleven ska lyckas och klara de anpassade uppgifterna (Harnett m.fl, 2004).

Vidare frågan om har diagnostisering en stor eller liten betydelse för inlärningen på skolan svarade Emma: “ Det har stor betydelse för en skola som inte fått lärt känna barnet sedan tidigare, upplever jag”. Därmed svarade Ingring: “ Föräldrar säger att det har varit väldigt positivt med en diagnos, skolan har förstått och börjat jobba på ett annat sätt runt barnet,

35 men jag har även träffat föräldrar som säger att, nej, jag vill inte att mitt barn ska få en diagnos för då sätter skolan mitt barn i ett fack och bestämmer att han kan inte lära sig så mycket, och ställer lägre krav samt inte ger samma möjlighet till barnet som har fått diagnos“.

Socialstyrelsen (2010) beskriver hur viktigt det är med inlärning bland barnen och kunna få den anpassade stöd som behövs. En missad inlärning kan leda till upprepade misslyckandet vilket i sin tur kan få eleverna att studera på komvux efter skolgången. Gällande barn med svårigheter ligger inte problematiken vid förståelsen och prestationskraven utan situationen de hamnar i och olika grupper de deltar i. Detta leder i sin tur till att barnen hamnar lätt utanför gruppen eller att bli utnyttjad av kamraterna utan att själv vara medveten om det.

Därför är det viktigt att ha anpassad inlärningsmetoder till barn i behov (Socialstyrelsen, 2010).

Vidare svarar intervjupersonerna gällande hantering av barn utan medicinering. Majoriteten höll med om att barn kan hanteras utan medicinering så länge omgivningen är anpassa vilket gör detta relevant till socialt arbete, det är dock väldigt individuellt. Emma upplyser till exempelvis: “Det beror på föräldrarna och nätverket runt omkring som kan kompensera”

och i andra hand svarar Ingrid “Det beror på hur det ser ut i familjen, vilka förutsättningar man har, hur man är själv som person, har man själv en ADHD kan det vara lite utmanande att även kunna hjälpa barnet med det”.

5.3.3 Analys

Nature (2021) upplyser familjens förutsättningar, främst fattigdomen. Familjen kan riskera drabbas hårt beroende på levnadsförhållanden. Determinanterna tillför ett bra socialt sammanhang och en god vård, samt förbättras individens levnadsstandard genom stabilitet och säkerhet såsom möjligheten till utbildning och arbete. En utökning av utbildning och kunskap kan förbättra familjens förutsättningar. Genom att tillbringa en god vård innebär att föräldrarna kan få ytterligare villkor till att hjälpa barnet med ADHD (Natur, 2021).

6. Diskussion

Kapitlet kommer att framföra en slutdiskussion kring våra ursprungliga frågeställningar och studiens syfte. Här diskuteras dessutom för och nackdelar med metoden, för att överväga vårt

36 tillvägagångssätt. Vi kommer avslutningsvis att framföra förslag kring hur forskningen kan förbättras i framtiden.

6.1 Resultatdiskussion

Vår studies ändamål var att se hur yrkesverksamma socialarbetare arbetar med ADHD diagnostiserade barn. Våra respondenter ansåg att det fanns en mängd olika sociala faktorer som kan medföra en negativ påverkning hos barn, speciellt när de är små. De kunde utifrån deras erfarenheter som socialarbetare se hur de flesta barn med diagnosen upplevt en barndom som omfattat utsatthet. Utsattheten kan handla om att föräldrarna haft dåliga möjligheter till ett stabilt liv, som resulterat i en brist på de sociala determinanterna. Detta kan kedja av utsatthet som kan skada barnets uppväxt och sätta barnet i en risk för framtida svårigheter. Intervjupersonerna var tydliga med att det inte finns en bestämd och förutsägbar typ av familj som kan hamna i sådana situationer, eftersom psykisk ohälsa kan förekomma överallt av olika anledningar. Det kan dessutom vara problematiskt att göra en generalisering då det kan utsätta de sårbara familjerna för mer diskriminering. En ökning av kunskap kring diagnosens orsaker kan socialarbetare och andra professioner som arbetar med dessa barn använda sig av ett bredare perspektiv och en större förståelse för ADHD.

Vi förstod under studiens gång att anknytning hade mycket att göra med hur barnet utvecklas, det var inte bara ett centralt begrepp i uppväxten där barn behöver en trygg anknytning till sin/sina omsorgsgivare. Men också mellan barn och lärare i skolan, där läraren ska

representera en trygg bas som finns för att undervisa och reglera de, för att kunna kartlägga deras svårigheter och behov. Intervjupersonerna ansåg dessutom att det krävs en fördjupad kunskap kring neuropsykiatriska diagnosen generellt, speciellt för ADHD då det är en vanlig diagnos bland barn. Skolmiljön är en stor del i barnens liv, vilket betonar vikten i att kunna framföra anpassade hjälpmedel och stöd för att alla barn skall få samma möjligheter för att lyckas i framtiden. Om skolan inte möter upp barnet på ett adekvat sätt kommer det riskera att barnet far illa. Vilket kan ske genom att barnet får en stämpel som får de att tappa motivationen om att försöka göra bra ifrån sig.

Under skrivprocessen har vi diskuterat olika arbetssätt som kan tillämpas i arbetet med denna utsatthet vilket vi ville framföra för att öka kunskapen om vad som är väsentligt i arbetet med ADHD diagnostiserade barn. Socialarbetare kunde sammanfattningsvis förklara att ett

37 gynnande arbete med ADHD diagnostiserade barn behöver utgå från en förståelse för

individens och familjens bakgrund. Detta är något som är nödvändigt i arbetet med alla barn vare sig att det finns en diagnos eller inte. För ADHD diagnostiserade barn handlar det däremot mer om att en förförståelse kommer att medföra ett anpassat stöd som kommer att hjälpa de att leva ett liv utan större utmaningar. En anpassad omgivning kan lugna beteenden istället för att förvärra beteendena och förvirra barnet. En viktig del i anpassningen för dessa barn är enligt respondenterna att vara tydlig med vad som förväntas av barnet samt vad som kommer att ske i framtiden. Detta kan ge de en klar bild vilket dämpar risken av ovisshet och ångest vilket istället ger de ett annat fokus. Dessa familjer behöver bli förstådda för att kunna hjälpa de på ett bra sätt, vilket bör vara en självklarhet i relation till det sociala arbetet med barn och familjer.

6.2 Metoddiskussion

Den valda metoden till vårt studie är semistrukturerad studie. Denna metod valdes för att få de bästa möjliga svar till våra forskningsfrågor, genom intervjufrågor som ställdes till våra respondenter. Om forskningsfrågor skulle ställas igen till våra respondenter, skulle frågorna förkortats ytterligare samt vara mer specifika eftersom forskningsfrågorna var relativt många.

Det som kan beskrivas som svaghet gällande studien är avgränsningar. Tiden var begränsad och genom att erhålla mer tid kunde arbetet skrivas med noggrannhet. Vårt arbete kunde ha blivit bättre genom att utöka intervjupersoner. Genom större möjlighet till fler

intervjupersoner kunde arbetet ha olika perspektiv gällande frågor kring barn med ADHD.

Detta beskriver studien som svårighet till att generalisera resultatet, för att kunna generalisera resultat behövde intervjupersonerna vara flera samt valts genom en systematisk metod. En annan svårighet som upplevdes är citat och dess sammanhang som skulle väljas utifrån intervjupersonernas svar. Däremot förkortade vi svaren och kunde ta med viktiga delar av svaret som var relaterat till vårt syfte samt besvarade våra frågeställningar. Ytterligare svårighet som upplevdes under arbetets gång var sökningen. Det är lätt att hamna på

orelevanta källor till ämnet socialt arbete vilket ledde till att vi ändrade mycket i arbetet. Den oetiska litteraturen framkom då sökningen hamnade utanför såret. Därför är det viktigt att med rätt nyckelord vid en sökning, för att kunna få fram rätt och relevant litteratur.

Olika samtalssätt mellan författaren som utförde arbetet hade annorlunda syn på vad som kategoriseras som “viktiga delar” och inte. Något som anses vara viktigt för en person kanske

38 inte är lika viktigt information för den andra personen samt olika uppfattningar på för

följdfrågor som ställdes. Författarna diskuterade konstant gällande svaren då

intervjupersonerna delades upp. Trots svårigheter och begränsningar som förekom under studien tyder resultat på en bra överförbarhet eftersom intervjupersoner var från olika städer.

Detta tyder på att rutinmässiga metoder och teorier var annorlunda. Dock var majoriteten av svaren eniga gällande frågor som ställdes om barn med ADHD.