5. Resultat och Analys
5.3 Sociala insatser och stigmatisering
Vi kan konstatera att alla våra respondenter ägnade sig åt sekundära avvikelser. Enligt teorierna om stämpling och stigma blir en person stämplad då den ägnar sig åt avvikande
beteende och detta i sin tur leder till en självuppfyllande profetia där personen väljer att fortsätta det avvikande beteendet (Newburn 2017: 236). Teorin om stämpling var i ett av fallen
anledningen till varför vissa av dem avslutade sin kriminella karriär. Franz ställde sig frågan i fängelset ifall det lönade sig att vara kriminell eftersom vissa av dem han brukade umgås med tog tag i sitt liv och började studera eller jobba.
(...) “när jag gick på permis fick jag reda på att alla har börjat plugga eller jobba” (...) “jag kände mig riktigt lurad när jag var den enda som satt och ruttna i fängelset”
27
Franz insåg fort att han inte ville vara sämre än de människorna han en gång i tiden hade umgåtts med och ville förändra sitt eget liv. Han gick med i KRIS där han fick sysselsättning och massor med idéer om hur han kunde förändra sitt liv. En dag läste han en bok om entreprenörskap och företag, vilket gav honom idéer om att öppna ett IT-företag.
(...) “idag är jag på en plats där jag inte kan vänta på vad framtiden har att komma med, från att vara i en rutten cell till att vara på väg att öppna mitt eget företag” (...) ”jag behöver bara lite
pengar nu så att jag kan öppna och klara mig någon månad ifall det skiter sig”
Franz anledning till varför han slutade med brottslighet var för att han satt i fängelse, medan alla hans vänner som också hade ägnat sig åt kriminaliteten var fria och även övergav det kriminella livet. Franz vänner var dem som fick honom att missbruka droger och alkohol. Eftersom Franz alltid ville visa att han var bättre än sina vänner blev det svårt för honom att vara den enda som var stämplad som brottslig och därför avvikande och valde att förändra på den stämpeln. Detta blev hans drivkraft till förändring.
Ett tema som togs upp i intervjuguiden var tankarna som fanns kring sociala insatser hos respondenterna. Här fick dem beskriva sin upplevelse från fängelset, och hur de såg på olika sociala insatser och även deras syn på rättsväsendet. Inom denna kategori fanns det många olika uppfattningar. Vissa respondenter ansåg att de sociala insatserna hade varit till stor hjälp, medan andra inte kände att de fick någon större hjälp av de olika institutionerna. Linus berättade
exempelvis att när han väl kom till frivården var de till mycket hjälp eftersom han redan var inställd på att han skulle förbättra sig efter fängelsevistelsen. Han berättade att om man verkligen ville ha hjälp kunde frivården vara till en stor hjälp, men det räckte inte bara med att man dök upp och var ointresserad.
(...) ”Man måste själv vilja förändras innan de kan hjälpa dig”
Gustavo hade inte detta tankesätt angående frivården och kriminalvården och menade att de inte var till stor hjälp då han ansåg att det var jobbigt att behöva gå dit och prata om sina misstag hela tiden. Han ville helst glömma sitt förflutna och försöka gå vidare. Giordano, Schroeder &
Cernkovich (2007) menar att man bör försöka minska de negativa känslorna som är förknippade
28
med brottslighet för att före detta brottslingar ska avsluta den kriminella karriären, vilket var hur KRIS hade hjälpt respondenten Gustavo. Gustavo berättade att KRIS var till stor hjälp när det handlade om att skapa sig en framtid fri från det kriminella. Han beskrev att han tyckte det var bekvämt att komma till KRIS då det kändes som en familj där ingen dömde honom för hans misstag och förflutna. Han började må bättre där och ansåg att de förde honom på rätt väg. Vad han även tyckte var en stor fördel med KRIS var att allting skedde på hans villkor och han kände att organisationen inte tvingade honom till att exempelvis leta jobb och så vidare. Det fanns en stor bekvämlighet där.
(...) “Det är tack vare dem jag jobbar idag och faktiskt tjänar vita pengar för en gångs skull”
Respondenten Franz valde också KRIS och såg det som en chans att lämna den kriminella
karriären. Franz introducerades till alkohol och droger i tidig ålder som sedan ledde till missbruk.
Den tidiga introduktionen till alkohol och droger gjorde att Franz befann sig i mitten av ett dubbelliv. På helgerna skulle han vara med sina vänner och missbruka droger och alkohol, medan han på vardagarna skulle vara i skolan och studera. Så småningom slutade Franz att gå till skolan då detta tog för mycket av hans tid. Efter att Franz hade hoppat av skolan var han tvungen att försörja sitt missbruk. Detta gjorde han genom att han började ägna sig åt bedrägerier genom nätet. Franz menar därför att KRIS hjälpte honom ur missbruket och det kriminella livet,
eftersom han fick en ny sysselsättning och kunde fokusera på annat utöver missbruket och hans tidigare misstag.
(...) “Det blev min andra chans. Jag hade helt plötsligt något att göra och där jag behövdes”
Rasmusen (1996) berättar om hur stigmatisering fungerar om brottslingen i fråga bryr sig om sitt rykte. I Franz fall hade han ett rykte att förlora då han inte ville vara sämre än de vännerna han förut hade umgåtts med. Han är därför ett annorlunda exempel eftersom de andra respondenterna hade en emotionell relation med någon, som gjorde att de valde bort kriminaliteten. Franz
undergick identitetsförändringar på grund av stämplingen som han inte trivdes med.
29
För vissa av våra respondenter fungerade KRIS alldeles utmärkt men för andra var det sämre. Karl förklarade hur svårt det var för honom att få ett jobb. Han nämnde att han aldrig blev inbjuden till arbetsintervjuer oavsett hur många jobb han än sökte. Karl menade att KRIS inte hjälpte honom på det sätt han trodde han skulle få hjälp på och att han ansåg att han fick göra det mesta själv genom att exempelvis söka jobb och engagera sig. Han berättade även att hans tatueringar på ansiktet och händerna försämrade hans chanser då människor oftast på grund av detta brukade betrakta honom som kriminell och avvikande.
(...) “jag förstår inte varför dem inte vill skicka mig på olika kurser, jag vet inte om det har med mitt ursprung eller mina tatueringar att göra” (...)
Enligt Karl var svårigheterna relaterade till hans ursprung och hans tatueringar. Karl menade att det var svårare för honom att hitta ett jobb då arbetsgivare oftast nekade honom på grund av att han utseende var avvikande och på grund av hans brottsregister. För vår respondent Felix handlade det likaså om jobb och hur han blev nekad enbart på grund av sitt förflutna. Felix berättade att han hade en granne som rekommenderade ett jobb till honom inom ett företag. Felix blev tillkallad till en arbetsintervju och hade höga förhoppningar om att börja jobba. När Felix var på intervjun visade det sig att arbetsgivaren inte ville anställa honom på grund av hans brottsregister. Felix var tydlig med att han inte hade ett jobb och att han var desperat över att få hjälp. Han markerade att det är hemskt att man inte fick en till chans i samhället. Under intervjun med Felix var han fastställd vid att han inte fick hjälp av någon.
(...) “allt är bullshit, samhället säger att vi hjälper dig och att vi finns här för dig medan jag inte ens kan få ett jobb på grund av mitt förflutna”
Detta tog väldigt hårt på Felix då han redan har varit offer av stämplingar och utfrysningar.
Rasmusen (1996) menar att arbetsgivare oftast kommer neka före detta kriminella då de har ett brottsregister och för att de inte vill att deras egna företag ska associeras med brottslighet.
Dessutom talar Rasmusen (1996) om att kriminalitet oftast kan förknippas med saknad av effektivitet och många tror att före detta brottslingar inte kommer arbeta lika produktivt som andra. Felix berättade att de inte ville anställa människor som honom och att människor använde
30
det som en metod för att frysa ut honom och minimera hans chanser att hitta jobb. Detta kan i sin tur också ha en negativ effekt då människor måste kunna försörja sig själva och sin familj, vilket inte blir enkelt om de inte kan skaffa ett jobb. I Felixs fall som har familj betydde ett jobb betydligt mer än bara en sysselsättning. I liknande fall kan återfall i kriminalitet vara en lösning för att överleva. Om Felix ständigt blir utfryst och stämplad som kriminell kunde han så
småningom börja se sig själv som en brottsling igen och väljer att återgå till den kriminella livsstilen. En falsk bild av honom skapas vilket i sin tur kan leda till att den blir sann (Newburn 2017:236). Respondenten Karl var inne på samma spår som Felix och nämnde att en falsk bild av honom skapades på grund av hans utseende då han hade många tatueringar på hela kroppen och de associerades med brottslighet och avvikare, vilket sedan gjorde att arbetsgivare inte vill anställa honom.
De olika svårigheter som till exempel svårigheter att hitta jobb, utfrysning, och
svårigheter att skaffa vänner har utöver de stora negativa effekterna på människors känslor och välmående även stor påverkan på människor som återfaller i kriminalitet. Detta på grund av att det blir svårare att hitta jobb efter en fängelsevistelse. Oavsett om en människa tagit steget mot ett laglydigt liv och förändrat sin livsstil överskuggar den tidigare brottsligheten fortfarande möjligheterna mot förbättring. Enligt Rasmusen (1996) kan det bli svårt att hitta vänner och partner för före detta brottslingar. Att hitta partner var inte något våra respondenter nämnde att de hade problem med då de flesta av dem redan hade familjer eller en partner innan sin
fängelsevistelse. Dock kan sociala relationer med nya människor bli ett problem, särskilt för våra respondenter eftersom de ville lämna det kriminella bakom sig. Rasmusen (1996) berättar att det finns en moralisk avsky mot brottslingar i samhället, vilket gör att människor som inte ägnar sig åt avvikande beteende väljer att inte umgås med före detta kriminella. Detta eftersom dessa människor själva inte vill bli stämplade eller för de inte har någon orsak till att göra det då de redan är etablerade i samhället och helt enkelt inte behöver det.
Gabriel berättade att hans upplevelse med de olika sociala insatserna var både på gott och ont. Han var på god väg mot ett laglydigt liv eftersom han hade ett arbete. KRIS hjälpte honom på så sätt att han lärde känna människor som han kom bra överens med och som även ville göra en återhämtning som han själv. Gabriel fick ett jobb med hjälp av KRIS. Dock förklarade han att det var svårt för honom på arbetsplatsen på grund av diskriminering och menade att det var många som inte ville prata med honom på grund av hans bakgrund. Han hade även hört rykten
31
om sig själv från sina medarbetare som hade påpekat hans kriminalitet och hur de ansåg att han var som person. Gabriel menar att hans kollegor valde att tro på de stereotyper som finns runt kriminella och sedan valde att inte lära känna honom. Gabriel berättade även att han ansåg att det borde finnas någon samhällelig insats som hjälper och skyddar före detta kriminella på olika arbetsplatser mot utstötning av medarbetare.
(...) “jag trivdes bra i KRIS och jag kom överens med många där” (...) “det borde finnas någon insats som hjälper och skyddar oss före detta kriminella på olika arbetsplatser, det är inte första
gången en före detta kriminell blir dåligt behandlad på en arbetsplats”
Stämplingar försvårar enbart inte för människor som inte har ett jobb och som söker sig tillbaka till samhället. Gabriels berättelse visar att vi även kan se att det finns olika svårigheter för före detta kriminella som lyckats skaffa ett jobb. I Gabriels fall blev han utfryst på jobbet samt att människor talade illa om honom. Det är således även svårt att erhålla en laglydig livsstil för före detta brottslingar som lyckats integrera sig tillbaka in till samhället. Som sagt kan detta resultera i negativ effekt där människor som är i Gabriels position istället väljer att återgå till kriminalitet där de slipper bli utfrysta på arbetsplatser och behöver genom en sorts skam och känslor av skuld. Före detta brottslingar som har det svårt att skaffa ett jobb på grund av sitt brottsregister kan därför välja att återgå till den kriminella livsstilen.