Sociologiska institutionen Datum 2020-06-14
Lunds universitet VT2020
Kriminologiprogrammet SOCK04
Uppsatskurs 15hp
En ny start
En narrativ studie om före detta kriminellas livsstilsförändring
Författare: Tarik Hajdarevic, Sena Sefic
Handledare: Britt-Marie Johansson
Abstract
I denna studie ser vi närmare på varför människor som ägnat sig åt brottslighet har lämnat den kriminella karriären bakom sig. Studien avser även att undersöka vilka svårigheter som kan ha uppkommit för dessa människor efter de har haft en fängelsevistelse. Syftet är att urskilja vilka omständigheter som kan ha påverkat före detta kriminellas karriärer och sedan undersöka vad som hänt efteråt. Studien har avgränsats till män mellan åldrarna 30-49 och som har haft en fängelsevistelse på minst två år. Frågeställningarna är följande: Vilka omständigheter kan antas ligga till grund för att dessa män i åldersgruppen 30-49 bryter sin kriminella karriär? Vilka svårigheter kan uppstå för dömda personer på vägen mot ett laglydigt liv? För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ metod använts. Studien består av sju genomförda intervjuer där samtliga deltagare har varit från KRIS.
Den tidigare forskningen baseras på artiklar som beskriver liknande fenomen och undersöker varför kriminella väljer att gå en annan väg. Artiklarna lägger stort fokus på vändpunkter, förändringar i personligheten och kognitiva processer. De teoretiska
utgångspunkterna består av Hirschis (2002) teori om anknytning och sociala band och även Goffmans teori om stigma (Newburn 2017).
Resultatet visar på att det finns ett antal omständigheter som kan påverka en brottsling och som gör att de väljer att lämna det kriminella livet bakom sig. Utifrån respondenternas berättelser gick det att urskilja olika vändpunkter i livet som medfört förändringar i beteende och livsval. Anknytningen till andra människor och dessa relationer var också en betydande faktor.
Hirschis teori om sociala band och den informella kontrollen som tillkommer i samband med detta var till hjälp att förklara varför dessa personer valde att lägga sitt fokus på annat.
Majoriteten av respondenterna valde att lämna kriminaliteten på grund av att de hade hittat en sorts motivation till något annat. Vidare ligger fokus på stigmatisering, då flertal av fångarna upplevde svårigheter med att kunna integreras tillbaka in i samhället efter deras fängelsevistelse på grund av stigma.
Nyckelord: kriminell karriär, vändpunkter, sociala band, kognitiva processer, stigma
Förord
Vi vill tacka samtliga deltagare som har gjort det möjligt för oss att genomföra denna studie.
Utan våra respondenter hade det inte varit möjligt. Vi vill även rikta tack till vår handledare Britt-Marie Johansson för värdefulla råd, nyttig feedback och givande diskussioner.
Tarik Hajdarevic, Sena Sefic Augusti 2020.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Syfte och problemformulering. 2
1.2 Avgränsningar 2
2. Tidigare forskning 3
2.1 Förändringar i narrativet 3
2.2 Symbolisk interaktionism och kognitiva processer 4
2.3 Vändpunkter som ledande faktorer 6
2.4 Stigma och självuppfyllande profetia 8
3. Teori 9
3.1 Teorin om sociala band 10
3.2 Stämplingsteorin 11
4. Metod 12
4.1 Kvalitativ metod 12
4.2 Urval 14
4.3 Etiska aspekter 15
4.4 Analysmetod 16
5. Resultat och Analys 17
5.1 Vändpunkter 18
5.2 Sociala band 22
5.3 Sociala insatser och stigmatisering 26
6. Diskussion 31
6.1. Avslutande diskussion 31
6.2 Vidare forskning 33
7. Referenser 35
7.1 Elektroniska källor 36
8. Bilagor 37
8.1 Intervjuguide 37
1
1. Inledning
Brå är en myndighet som i Sverige jobbar med att framställa statistik om kriminalitet och även att främja brottsprevention. Varje år för Brottsförebyggande rådet deskriptiv statistik över Kriminalvårdens verksamhet på anstalt, häkte och i frivården. Den 1 oktober 2018 var det
sammanlagt 4390 som hade blivit inskrivna på anstalt, där 4150 var män. Bland dessa var de som låg i åldersgruppen 30-49 år den dominerande. Vidare kan vi se att 26% av de intagna männen hade fått ett straff som motsvarar ett års fängelse eller längre (Brå 2017: 29). Kriminaliteten debatteras mycket i dagens samhälle och fokus ligger på brottsprevention och att förstå
avvikarens beteende. Ur ett samhällsperspektiv är det av stor betydelse att undersöka vilka motiv som ligger bakom individers val att lämna kriminaliteten för att sedan kunna skapa förebyggande insatser. Brottspreventiva metoder utvecklas ständigt för att arbeta mot ett samhälle fritt från kriminalitet. Ett exempel på en organisation som arbetar med att förebygga brott och även att förhindra kriminaliteten är KRIS. KRIS (Kriminellas revansch i samhället) är en kamratförening som arbetar med att hjälpa individer som blivit frisläppta från anstalt. Föreningen består av före detta kriminella och missbrukare som hjälper människor som frisläpps från fängelset och försöker vägleda dem och samtidigt erbjuda dem ett nytt socialt nätverk (KRIS 2020). Utöver organisationer som aktivt arbetar mot detta mål konstateras det även i den kriminologiska litteraturen att sociala omständigheter kan bidra till att de kriminella individen förändrar sin tidigare livsstil. Vissa individer hamnar i olika livssituationer som är oförutsedda och som bidrar till en drastisk förändring i deras livsstil och även i deras beteende. Detta kan leda till att vanor som förut präglat en individ väljs bort och nya processer skapas som bidrar till nya rutiner. Om en lagbrytare får chansen att återgå till ett normalt liv efter sin fängelsevistelse kommer de troligtvis göra det. Detta kan antingen vara på egen hand eller som ett resultat av utomstående omständigheter. Om individen väljer att lämna den kriminella livsstilen bakom sig beror detta på en samverkan av flertal faktorer tillsammans med ett engagemang till förändring. (Liem &
Richardson 2014: 693). En före detta brottsling kan även handskas med svårigheter på vägen mot ett lagligt liv. Brottet som personerna tidigare blivit dömda för syns i belastningsregistret, vilket i sin tur försvårar deras integration tillbaka till samhället. Det skapas ett utanförskap i samhället där före detta brottslingar har det svårare att återkomma.
2 1.1 Syfte och problemformulering.
Syftet med studien är att undersöka vad som kan ha påverkat våra respondenter och fått dem att bryta sin kriminella karriär. För att veta varför någon lämnar det kriminella livet krävs det att man undersöker vilka omständigheter som var inblandade och påverkade personen.
Genom att undersöka vad som fick dem att lämna den kriminella karriären bakom sig, kan man utifrån detta försöka utforma preventiva metoder för att eventuellt minska brott i samhället i framtiden. Studien försöker även undersöka vilka svårigheterna kan ha varit för före detta kriminell att integreras tillbaka in i samhället efter sin fängelsevistelse. Detta eftersom vår uppfattning är att det är svårt för personer som blivit dömda för brott att återigen bli socialt accepterade i samhället. Genom att ta reda på vilka svårigheter som uppstå kan även tänkbara lösningar tas fram.
För att besvara studiens syfte används frågeställningarna:
Vilka omständigheter som ligger till grund för att män i åldersgruppen 30-49 bryter sin kriminella karriär?
Vilka svårigheter uppstår för dömda brottslingar på vägen mot ett laglydigt liv?
1.2 Avgränsningar
Studien avgränsar sig till före detta kriminella i Sverige som har valt att lämna det kriminella livet bakom sig. Intervjuerna har begränsats till sju stycken och respondenterna har varit tillgängliga och även villiga att prata om känsliga ämnen. Dessa sju intervjuergav oss ett rikt material som vi kunde arbeta med. På grund av den rådande Corona-pandemin har intervjuerna fått ske över telefon. För att avgränsa studien ytterligare valde vi att fokusera på den grupp som i statistiken visade sig vara den dominerande inom Kriminalvården 2018, vilket var män i
åldersgruppen 30-49. De ska även haft en fängelsevistelse i minst två år. Anledningen till varför vi har valt två år är att vi antar att det är ett tillräckligt långt straff för att få en människa att ändra på sitt tankesätt. Vi antar även att det finns en skillnad på hur man ser på livet mellan en 20 åring som blir frihetsberövad i två år och till exempel om en 40 åring som blir frihetsberövad lika lång tid. Detta kan bero på att äldre män har en större känsla av ansvar.
3
2. Tidigare forskning
Urvalet av författare och tidigare forskning baseras på de som inspirerat vår forskning och det som ansetts varit mest användbart för studien. För att hitta relevanta artiklar och böcker användes hemsidan Lubsearch där en avancerad sökning utfördes med hjälp av nyckelord som exempelvis kriminalitet och kriminell identitet. Dessutom har litteratur som rekommenderats under
kriminologi-programmet i Lund använts i studien (Rennstam & Wästerfors 2015: 27).
2.1 Förändringar i narrativet
I sin artikel “The Role of Transformation Narratives in Desistance Among Released Lifers”
försöker Marieke Liem och Nicholas J. Richardson förklara förändringar i beskrivningen av sig själv hos de som förändrar sin kriminella identitet för att skapa en laglydig identitet. Liem och Richardson menar att forskning som gjorts på individer som lämnat sin kriminella identitet bakom sig, visar att dessa individer oftast gör stora identifierbara förändringar i sina liv för att deras nya icke-kriminella identitet inte ska ha något samband med brottslighet och deras förra liv. Detta kallar Liem och Richardson för “redemption script” som handlar om förlåtelse och att kunna få en förståelse av deras förflutna. De identifierar tre viktiga faktorer som spelar roll i förändringarna i individernas narrativ och som är en del av detta redemption script. Dessa tre är generativ motivation, jaget och en känsla av agerande och ingripande (Liem & Richardson 2014:
692).
Jaget strävar enligt Liem och Richardson till att vara moralisk och logisk. Liem och Richardson menar att individen har ett jag som försöker vara normalt och realistiskt och
samtidigt inte ägna sig åt kriminalitet. Om individen erbjuds en chans att återgå och bli en del av samhället igen borde de ha en normal, icke kriminell självbild och på detta sätt lättare integreras in i samhället. Individen kommer även, oftast med hjälp av neutraliseringstekniker, försöka lägga den kriminella identiteten bakom sig och även se det som ett misslyckande i livet.
Neutraliseringstekniker är tekniker som människor använder för att rättfärdiga sina handlingar (Liem & Richardson 2014: 693). Vidare tar författarna upp generativa motivationer och hur dessa medför en känsla av fullbordan i individens liv. De medför även motivationen till att lämna det kriminella livet bakom sig. Exempel på sådana generativa aktiviteter kan vara volontärarbete, vara mentor eller helt enkelt bidra på något sätt till en social verksamhet. Dessa aktiviteter
4
strävar till att ge lagbrytare en känsla av mening, men även att hjälpa dem med deras samvete som är bundet till de tidigare kriminella handlingarna. Samtidigt som det hjälper lagbrytaren att hålla sig borta från kriminella aktiviteter omformar de även identiteter till att vara laglydiga.
Den sista delen, en känsla av agerande, handlar om hur individerna ska agera
självständigt och försöka göra sina egna val inom den sociala strukturen. Detta kan handla om att aktivt välja att ta avstånd från kriminalitet och ta tag i sitt liv genom att exempelvis skaffa ett jobb eller liknande. Författarna menar att lagbrytare ofta skyller på att de inte har kontroll över sina egna liv och att det är sociala och utomstående krafter som styr dem i deras agerande (Liem
& Richardson 2014: 694).
Sammanfattningsvis väljer lagbrytare att skapa och forma en bättre version av sig själva och försöker följa de moraliska normerna som finns i samhället. Liem och Richardson menar även att känslan av agerande också spelar en stor roll i förändringarna i narrativet. De förklarar att personer som i större utsträckning har ägnat sig åt aktiviteter och en själv förmåga att utföra dessa aktiviteter har lättare att hålla sig borta från brottsliga handlingar. De som återgår till det kriminella livet är oftast de som inte hade någon aktivitet att ägna sig åt. Dock finns det begränsningar med deras analys, eftersom olika sociala strukturer såsom religion, klass, kön, ålder, etnicitet och så vidare, spelar roll och kan påverka individen och dess beslut (Liem &
Richardson 2014: 709).
2.2 Symbolisk interaktionism och kognitiva processer
Peggy C. Giordano, Ryan D. Schroeder och Stephen A. Cernkovich skriver i sin artikel
“Emotions and Crime over the Life Course: A Neo-Meadian Perspective on Criminal Continuity and Change” om hur känslor och kognitiva processer är länkade tillsammans och hur dessa påverkar långsiktiga mönster av kriminalitet. Författarna undersöker varför individer som en gång varit lagbrytare avstår från det och fokuserar på faktorer som informell social kontroll, känslor och symbolisk interaktionism (Giordano, Schroeder & Cernkovich 2007: 1603).
Forskare har börjat ge större uppmärksamhet till känslor och hur känslomässiga
sammanhang ligger till grund för mänskliga handlingar. Författarna menar att det finns kognitiva processer länkade till alla handlingar hos individen och att dessa påverkar dem kriminella. Det handlar inte bara om specifika övergångs-händelser i livet, som exempelvis att gifta sig eller skaffa barn. Istället finns det en grundmotivation till förändring som bidrar till en varaktig
5
beteendeförändring. Dock är individer fortfarande mottagliga för så kallade krokar vilket innebär människor eller händelser som får en att förändra sin livsstil, som exempelvis en person eller olika jobbmöjligheter. Vad som även spelar en stor roll är hur individen ser på sig själv. Om individen har en realistisk självbild kommer den även ha en högre nivå av organisation i livet och skapa en beteendekontinuitet, vilket även innebär att hindra väsentliga förändringar i framtiden som hade kunnat leda individen på fel spår (Giordano, Schroeder & Cernkovich 2007: 1606- 1607). När man undersöker varför en individ väljer att förändra sin kriminella identitet måste man ha i åtanke att det finns fler bakomliggande faktorer än bara övergångs-händelser och att dessa inte bara har en påverkan genom den informella sociala kontrollen (Giordano, Schroeder &
Cernkovich 2007: 1648).
Vad som även är en viktig faktor att tänka på är de sociala situationer som tillåter olika livsförändringar. En större social arena, bredare nätverksrelationer och tillfällen leder till fler möjligheter att anta en ny roll och avsluta den kriminella karriären (Giordano, Schroeder &
Cernkovich 2007: 1627). Författarna valde att betona förändringar som är bundna till övergångs- händelser och som är associerade med att individer lämnar den kriminella karriären. Dessa handlar om att minska de negativa känslorna som är förknippade med brottslighet och även ha en ökad skicklighet i att reglera och hantera sina känslor. Ur ett symboliskt interaktionistiskt
perspektiv är känslorna, hanteringen och regleringen av känslorna en viktig del av jaget. I artikeln skriver författarna om andra studier som tyder på att en person som inte kan kontrollera sina känslor och vars känslor och identitet är full av ilska eller depression kan länkas till
brottslighet. Denna person kan även ha svårt att upprätthålla sociala relationer och får på så sätt inte heller någon social kontroll. Författarna menar dock att ett tidigt ingripande för dessa
personer kan skapa en stor skillnad och genom att inrikta sig på dessa områden kan personen dra nytta av positiva krokar och förändringar som blir tillgängliga i deras omgivning (Giordano, Schroeder & Cernkovich 2007: 1645-1649).
När det handlar om den sociala arenan kan det uppstå komplikationer som gör det svårare för den före detta kriminella att återgå till samhället. Dessa komplikationer kan exempelvis vara att det blir svårare att upprätthålla ett stabilt och varaktigt förhållande med en partner, få jobb, hitta boende och så vidare. Även om den före detta kriminella försöker får denne en stämpel i samhället som förhindrar vissa möjligheter, vilket kan leda till att personen återgår till det kriminella livet. Därför blir det viktigt att understryka att kognitiva processer och känslor
6
kompletterar varandra och att de även är formade av sociala processer. Många brottslingars negativa inställningar och negativa känslor har social och rationell bakgrund som leder till att de får begränsade möjligheter att återgå till samhället. Detta leder sedan till en ond cirkel, eftersom de blir utstötta och stämplade i samhället (Giordano, Schroeder & Cernkovich 2007: 1651).
För att sammanfatta författarnas tema i artikeln går det att länka känslor och kognitiva processer till varandra och det är detta som kan förklara varför vissa personer kan hålla sig borta från kriminalitet. Det finns olika krokar som hjälper den kriminelle att hålla sig borta från
brottslighet och detta är oftast genom informella sociala relationer. Således innebär processen att hålla sig borta från kriminalitet att individen genomgår socialt stödda känslomässiga
förändringar, som de undergår med hjälp av sina krokar samt identitetsförändringar (Giordano, Schroeder & Cernkovich 2007: 1652).
2.3 Vändpunkter som ledande faktorer
I sin artikel “Using “turning points” to understand processes of change in offending” skriver Christoffer Carlsson om vändpunkter i kriminellas liv. Författaren utforskar olika processer av förändring i kriminellas liv som gör att de lämnar den kriminella identiteten bakom sig. Detta gör författaren genom kvalitativa intervjuer i form av livs historier. Det kan finnas fler vändpunkter i en individs liv och författaren försöker visa att dessa oftast är beroende av varandra och bör studeras och förstås utifrån kontextspecifika omständigheter (Carlsson 2012: 1). Christoffer Carlsson (2012) riktar mer fokus på vändpunkter i sin artikel, till skillnad från Peggy C Giordano, Ryan D. Schroeder och Stephen A. Cernkovich.
Författaren börjar med att betona de processer som har visat sig vara viktiga för att förstå förändringar i brottsligt beteende. Dessa processer kan vara att bilda familj, få en stabil
anställning, upplösning av olika kamratgrupper och subjektiva förändringar i identiteten som uppkommer i vissa stadier i livet. Även om det finns några undantag är olika vändpunkter en gradvis process som förändrar individen över tid och som är en del av sociala processer. Det är viktigt att utforska och betona vikten av mångfald i dessa processer och även det specifika i kontexten när det handlar om att förstå förändringar i brottslighet och varför man väljer att avstå (Carlsson 2012: 1-2). Författaren framför två begrepp som är centrala när det handlar om att förstå livscykel-dynamiken, banor och övergångar. Banor handlar om en vägriktning eller en linje av utveckling som pågått under livets gång. Övergångar handlar om förändringar i tillstånd
7
som är mer eller mindre abrupta och kräver inte någon nödvändig förväntan på förändring i livsbanan. Dessa två begrepp är sammanlänkade och kan leda till vändpunkter. Tiden som spenderas på en ny bana är det som skapar vändpunkterna. En vändpunkt utgör således en förändring i livets gång, vilket i sin tur gör en förändring i individens beteende och även avvikande beteende. Det är inte själva sysselsättningen i sig som exempelvis äktenskap,
militärtjänst eller bostadsbyte som bidrar till att individen håller sig borta från kriminalitet. Det är snarare hur sådana förändringar i sin tid och under vissa omständigheter kan leda till andra förändringar som är centrala för att individen ska avstå från brott. Med hjälp av dessa
förändringar införs även nya aspekter av jaget och personen väljer att vara mer rationell och logisk i sitt agerande (Carlsson 2012: 3-4).
Vad som även är viktigt att tänka på är att inte få en helhetsbild av livsberättelsen, utan att undersöka olika delar av berättelsen och sedan se dem som sammanlänkande händelser. För att förstå förändringarna i varför en kriminell individ avstår från brottslighet bör man förstå processerna som uppstår under livets gång. Processer som innebär vändpunkter under livets gång medför förändringar i social kontroll, rutinmässiga aktiviteter och en förändrad självbild hos individen (Carlsson 2012: 8). Ännu en viktig dimension till dessa processer är social
stratifikation, som innebär att en person blir indelad i olika kategorier i samhället enligt en hierarkisk struktur.Det är sällan dessa processer endast innefattar en individuell faktor, utan det är ett samspel mellan individen, den sociala omgivningen och samhället (Carlsson 2012: 13).
Sammanfattningsvis vill författaren framhäva vikten av begreppet vändpunkter för att kunna förstå förändringsprocesser, men även för att inte isolera någon händelse eller sekvens av händelse från det omgivande sociala sammanhanget. De processer som är tillräckligt viktiga för att åstadkomma avgörande förändringar går även att urskilja från andra händelser i livet och det är detta författaren har försökt lyfta fram. Konceptet med vändpunkter är ett användbart verktyg för att förstå dessa förändringar och deras sammanhang, som sedan leder till att den kriminella individen avstår från brottslighet. Dessa vändpunkter måste ses som delar av processer som ska framföra ständiga framsteg hos den kriminella individen och det är det som är nyckeln till individens framtid som icke kriminell (Carlsson 2012: 13).
8 2.4 Stigma och självuppfyllande profetia
En dömd kriminell kan genomgå flera olika stämplingar efter att denne suttit på anstalt eller blivit åtalad för brott. Eric Rasmusen skriver i sin artikel “Stigma and self-fulfilling expectations of criminality” om hur dömda brottslingar både får offentliga påföljder som verkställs av
rättsväsendet, men även får genomlida olika typer av informella straff som grundas i
stigmatisering. Han lyfter fram flera olika perspektiv och modeller för att diskutera ämnet i sin artikel. Stigmatiseringen innebär i denna mening en motvillighet från andra att interagera med den dömde brottslingen både ekonomiskt och socialt. Stigmatisering grundas på moraliska överväganden. Detta innebär att stigmatiseringens storlek anpassas efter brottet och de
förväntningar som finns på den dömde eftersom vissa brott är grövre än andra. Exempelvis kan en person som blivit dömd för grov misshandel få en större stämpel som brottsling än någon som blivit dömd för fortkörning. Detta i sin tur leder till att brottslingen får genomlida större typer av konsekvenser av stigmatiseringen. (Rasmusen 1996: 519)
Stigmatisering inom det sociala livet kan hos dömda brottslingar handla om att det blir svårare att hitta partner eller vänner att umgås med utanför den kriminella cirkeln. Det kan även vara svårt för den dömde brottslingen att till exempel hitta boende på grund av stigmatiseringen, då en hyresvärd väljer att inte hyra ut till den dömde på grund av deras bakgrund. Vidare kan de ekonomiska faktorerna handla om att det blir svårare att hitta jobb eller att den dömde erbjuds lägre lön än sina medarbetare på grund av personens brottsregister även om den dömde har liknande kompetens. Rasmusen menar att det är enklare att mäta stigmatiseringen inom det ekonomiska än det sociala. En arbetsgivare kan i vissa fall välja att inte anställa någon på grund av deras brottsregister även om personen är mer effektiv än andra och har större erfarenheter av arbetsuppgifterna. På detta sätt offrar arbetsgivaren även vinst genom att inte anställa en
brottsling som hade kunnat medföra bättre resultat till arbetsplatsen på grund av sin behörighet.
Särskilt inom den privata sektorn. Detta eftersom det finns en moralisk avsky mot brottslingar i samhället och människor väljer att ta avstånd från brottslingar och avvikande beteende
(Rasmusen 1996: 520-521)
Rasmusen diskuterar vidare om hur stigmatisering kan fungerar effektivt på människor.
De kriminella som värdesätter relationerna till människor i sin omgivning och kan då välja att inte begå brott under trycket av att de kan bli utfrysta. Det kan dock även få motsatt effekt och mindre eller ingen påverkan på de personer som inte bryr sig om sitt rykte och som inte har något
9
att förlora på försämrade relationer till omgivningen. Dessutom påverkas inte brottslingar som blivit dömda ett flertal gånger lika starkt av stigmatisering vilket kan leda till att de väljer att fortsätta med sin brottslighet. Stigmat en individ upplever från den första domen är betydligt större än efterföljande domar då personen första gången inte är van vid konsekvenserna (Rasmusen 1996: 536) En annan nackdel med stigmatisering inom det ekonomiska är just att många associerar kriminalitet med en brist på effektivitet och menar att kriminella inte är kapabla att utföra ett arbete effektivt. Detta kan sedan leda till att arbetsgivare inte vill anställa dömda brottslingar, vilket i sin tur kan leda till att den dömde väljer att ägna sig åt kriminalitet istället eftersom de exkluderas på arbetsmarknaden. Stigmatisering kan även drabba brottslingar av andra skäl som till exempel att de associeras med att vara hotfulla, och att skapa risker.
Rasmusen talar även om en självuppfyllande profetia som handlar om en förutsägelse som besannas. Om någon stämplar en individ baserat på stereotyper av brottsliga beteende finns risken att personen som utsätts för denna stigmatisering antar denna identitet (Rasmusen 1996:
539)
Sammanfattningsvis vill författaren lyfta fram på vilket sätt stigmatisering fungerar i samhället och hur dömda brottslingar kan få det svårare att återgå till ett laglydigt liv efter att de blivit åtalade . Detta eftersom dömda brottslingar oftast exkluderas ur samhället. När personens brottsregister blir känt inom personens sociala liv eller inom det ekonomiska blir individer runt om motvilliga att umgås med den dömde. Det blir svårt för den dömde att interagera med individ i omgivningen. Personen kan även träffa på hinder när det gäller att skaffa jobb, särskilt inom den privata sektorn då många privata företag inte vill associeras med kriminalitet och kriminellt beteende. (Rasmusen 1996: 540)
3. Teori
I den teoretiska delen av studien har primärkällor och sekundärkällor använts. Fördelarna med primärkällor är möjligheten att bedöma vad som är relevant för studien. Vad som styrker
sekundärkällor är att de inte är tidskrävande och det är lätt att få tillgång till teorier och data som redan utformas. (Denscombe 2018: 168-170).
10 3.1 Teorin om sociala band
Travis Hirschis har utvecklat en teori som handlar om sociala band. I Travis Hirschis bok Causes of Delinquency förklarar han teorin kring sociala band och hur den är en kontrollteori som är baserad på brottsprevention. (Hirschi 2002: 120) Teorin innehåller fyra element som fungerar som kontrollmekanismer. Ju starkare band man har till de fyra elementen desto mindre risk löper man att begå avvikande handlingar. Hirschi menar att våra sociala band formas tidigt i våra liv och involverar interaktioner med samhällets regler och normer. De fyra elementen Hirschi berättar om är anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse (Newburn 2017: 250-251).
Anknytning baserar sig på att om en person inte bryr sig om önskningar och
förväntningar som den har på sig från andra människor är personen till en viss del inte heller bunden till normerna. Om en person saknar anknytning till andra människor blir denna människa således fri från moraliska begränsningar eftersom den saknar en känsla av skyldighet mot andra.
Personen är då fri att avvika och har inte någon anknytning till någon eller något eftersom personens saknar känslor av samvete och skuld. Hirschi menar att interaktionen av normer förlitar sig på anknytningar till människor. Dessa förväntningar kan exempelvis komma från familjen, skolans normer eller normer på en arbetsplats (Hirschi 2002: 19)
Vidare refererar åtagandet till den tid och energi en person har engagerat på olika aktiviteter som till exempel utbildning, arbete och så vidare. Innan man ska begå en avvikande handling väger man om det är rationellt att begå brottet utifrån den investeringen man har gjort och om det lönar sig. Har man då investerat mycket i till exempel utbildning är chansen mindre att man begår den avvikande handlingen. Konceptet om åtagandet baseras på att samhället är organiserat på så sätt att intressen hos dem flesta människorna skulle äventyras om de hade valt att ägna sig åt kriminella aktiviteter. Bara genom att leva i ett organiserat samhälle får de flesta människor fördelar som exempelvis ett bra rykte, varor och tjänster och så vidare, vilket gör att de inte vill riskera att förlora detta. Samhället förlitar sig på att dessa ansamlingar fungerar som en försäkring som gör att människor följer de regler och normer som finns. Således spelar ambition en viktig roll för att producera likformighet då en person som är engagerad i en handlingslinje även är engagerad i konformitet (Hirschi 2002: 21)
Delaktighet innebär att man är involverad i att följa samhällsnormer och regler genom till exempel utbildning eller arbete vilket gör att det inte finns tid till att begå avvikande handlingar.
Genom att vara involverad i olika aktiviteter lägger en person även mycket tid på detta. Personen
11
blir bunden till olika sysselsättningar som exempelvis möten, arbetstimmar, planer och så vidare och har inte tid att avvika från dessa. Om man sedan har tillägnat största delen av sitt liv med att följa normen och lagar, leder det till att man inte heller vill begå brott och att man väljer att inte lägga tid på det (Hirschi 2002: 22)
Slutligen handlar övertygelse om graden av en individs övertygelse och om att de lagar och normer som finns i samhället är rätta och moraliska. Här handlar det om att en individ anser att samhällsordningen är legitim och att personen har en positiv inställning till samhälleliga myndigheter som exempelvis rättsväsendet. Individen ska även vara övertygad om att
lagstiftningen, förhållningsreglerna och även institutionerna i samhället är bra och pålitliga. Det krävs även att individen har en negativ inställning till avvikande handlingar som exempelvis brottslighet och missbruk (Hirschi 2002: 23-24).
3.2 Stämplingsteorin
Uppkomsten av stämplingsteorin år 1951 kan förklaras med hjälp av Edwin Lemerts koncept om primära och sekundära avvikelser. Många begår avvikande handlingar någon gång i sina liv där vissa handlingar är grövre än andra. Exempelvis händer det ofta att barn som ännu inte känner till alla regler och lagar kan utföra en avvikande handling. Ett barn kan exempelvis ta hem en leksak från dagis som inte är deras utan att inse konsekvenserna. Dessa avvikande handlingar kan förklaras som primära avvikelser. De primära avvikelserna förväntas uppstå i alla samhällen och kulturer och händer i princip alla. Oftast leder inte dessa primära avvikelser till att en person blir utstött eller stämplad på grund av att personen kanske är ung eller att det handlar om enstaka händelser, vilket leder till att de människor som utfört dessa avvikande handlingar oftast inte utvecklar en avvikande identitet på grund av dem. Även om man blir stämplad betyder det inte att man per automatik utvecklar en avvikande identitet. Sekundär avvikelse handlar därefter om att en person blir stämplad och sedan utvecklar en avvikande identitet på grund av detta. (Lemert 1951: 126).
Stämplingsteorin är en teori som förklarar vad som kan ske när samhället definierar något som avvikande. Teorin har utvecklats av flera sociologer men den sociolog som bidrog mest var Erving Goffman. Till skillnad från andra sociologer som pratade om hur man tog sig an själva avvikelsen pratade Goffman om hur man hanterade identiteten som avvikande. Hans största bidrag till stämplingsteorin var begreppet stigma. Enligt Goffman betydde begreppet stigma
12
under antika Grekland kroppsliga märken som avslöjade något märkligt eller dåligt om personens moral. Stämpeln märktes antingen genom att man skar personen eller brände in ett märke i kroppen som skulle representera att man var en slav, kriminell eller förrädare (Newburn 2017: 235). Stigmatisering är väldigt tydlig inom en anstalt då fångar får ett nummer istället för att bli tillkallad vid deras egna namn och får även en uniform likt alla andra istället för sina egna kläder.
Ett begrepp som tillhör stämplingsteorin är den självuppfyllande profetian. Detta begrepp var en bit av processen av stämplingsteorin som utvecklades av Robert K. Merton. Begreppet säger att när någon definierar beteendet och identiteten som dålig kommer det resultera i att människan själv kommer uppfatta sig själv som dålig. En falsk bild av människan skapas, vilket i sin tur kan leda till att den senare blir sann (Newburn 2017: 236). Normbrytaren kan som resultat fastna i avvikarrollen och inleda en karriär som kunde hejdas ifall personen inte blivit stämplad till en början.
4. Metod
4.1 Kvalitativ metod
Syftet med att använda sig av kvalitativa studier är att kunna begripa olika processer och förstå på ett djupare plan vad som ligger bakom ett fenomen. Den kvalitativa metoden strävar efter att förstå interaktionen mellan människor och att sätta sociala och samhälleliga fenomen i ett
sammanhang (Rennstam & Wästerfors 2015: 13). Studiens kvalitativa forskning betraktas utifrån ett abduktivt tänkande där en förståelse grundas baserat på en kontext och hur olika människors perspektiv och världsbild ser ut. Abduktion innebär att studien pendlar mellan både teori och empiri, vilket innebär att förståelsen och slutsatsen växer gradvis fram. Genom abduktivt
tänkande beskrivs och förstås en verklighet utifrån respondenternas perspektiv och det bidrar till att formulera en samhällsvetenskaplig beskrivning av ett fenomen baserat på deras perspektiv.
Den teoretiska beskrivningen i ett abduktivt tankesätt grundas i deltagarnas världsbild. Det abduktiva tankesättet hjälper till att få en bredare förklaring och förståelse av respondenternas perspektiv. För att få en förståelse och ett svar på våra frågeställningar har vi pendlat mellan respondenternas utsagor och vårt teoretiska ramverk. Vissa av teorierna vi använt har vi hittat i efterhand efter att ha hört respondenternas utsagor. Vår förståelse av litteraturen spelar även roll
13
här då en tolkning av alla dessa delar har hjälpt oss att förstå helheten av fenomenet. (Bryman 2018: 478).
För att få svar på våra frågeställningar användes kvalitativa intervjuer i studien. Studien grundade sig på sju semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer innebär att ett antal frågor förbereddes inför intervjuerna, men att respondenterna sedan fick tala fritt om de olika teman vi hade valt. Vi konstruerade en intervjuguide som berörde vissa teman som
respondenterna skulle prata om. De teman och frågorna vi valde i vår intervjuguide baserades på den tidigare forskningen och det vi hade läst på om ämnet. Målet var att respondenterna kunde prata fritt om deras liv, erfarenheter och egna upplevelser för att vi skulle kunna uppfatta hur det såg ut utifrån deras perspektiv. Intervjuguiden började med att respondenterna först berättade kort om sin bakgrund. Detta tema var till för att ge intervjun en bra start samtidigt som vi fick lära känna respondenterna lite. Sedan övergick frågorna till mer specificerade frågor om
kriminalitet. Här var syftet att frågorna skulle ge oss information om respondenternas åsikter om kriminalitet men även lite ingående om just deras kriminella karriär. Anledningen till varför frågorna konstruerades på detta sätt var för att vi ville ha information om varför och vilka
omständigheter som fick dem att avsluta sin kriminella karriär. Därefter övergick frågorna till att respondenterna skulle förklara deras tankar kring sociala relationer och sociala insatser. Här konstruerades mer styrda frågor för att på bättre sätt kunna besvara våra frågeställningar eftersom vi letade efter olika omständigheter som påverkade respondenternas
livsstilsförändringar. De två sista teman som handlade om sociala relationer och sociala insatser var konstruerade för att förstå vilken påverkan sociala relationer har haft och hur väl de sociala insatserna som finns i Sverige betraktades vara bland just dessa män. Vi ville ta reda på deras uppfattning om fängelset, polisen och andra organisationer. Intervjuguiden finns som bilaga.
Vi ville få fram respondenternas livsberättelser, men även hålla oss till ämnet som handlade om deras kriminella karriär. Risken med livsberättelser är att de kan sväva ut och omfatta mycket. Den semistrukturerade intervjuguiden gav oss vägledning i att styra in samtalet på det vi ville fokusera på. Semistrukturerade intervjuer är väldigt flexibla, vilket gjorde att det gick att ställa följdfrågor på respondenternas svar (Bryman 2018: 561). Vi var dock tvungna till att använda oss av telefonintervjuer på grund av rådande pandemi i Sverige, vilket innebar att vi inte kunde ha face-to-face intervjuer med våra deltagare. Vi tog kontakt med våra respondenter och de gick med på att utföra intervjuerna över telefon. Det positiva med detta var att vi kunde få
14
kontakt med någon som geografiskt inte var nära oss och att det även blev enklare. Det var mindre tidskrävande att göra det på detta sätt. Dock kan detta ha sina svagheter. För det första kunde dessa intervjuer blivit opersonliga och mer formella och det kunde blivit svårt att skapa en djupare kontakt med respondenterna. Detta var som tur inte fallet med våra respondenter.
Dessutom var det svårare att avläsa känslor genom telefonen, eftersom vi inte kunde få någon ögonkontakt eller på grund av att vi inte kunde läsa av deras kroppsspråk (Kvale & Brinkmann 2009: 165). Enligt Bryman (2018) kan det även bli svårare att förklara något visuellt, som exempelvis genom bilder, vilket gjorde att respondenten kanske valde att inte förklara vissa fenomen. Telefonintervjuer kan även ha lett till att dessa livsberättelser kan ha blivit kortare än vad de skulle ha blivit om vi gjort face-to-face intervjuer. Vad som å andra sidan kan ha påverkat positivt med telefonintervjuer är att respondenterna kanske inte kände lika stor press som annars kan förekomma om man hade träffats i verkligheten. Detta leder till att respondenterna kanske delade med sig av berättelser de annars inte hade varit bekväma med att berätta. Vid direkta intervjuer finns det en risk att respondenternas svar förändras på grund av olika faktorer hos intervjuaren, såsom exempelvis kön, klass, ålder, etnisk bakgrund och så vidare. Respondenterna kan svara på frågorna på ett visst sätt på grund av att de tror att intervjuaren vill höra dessa svar.
Genom att respondenterna inte kunde se oss uteblev risken att vi som intervjuare påverkade respondentens svar och det kan på så sätt ha blivit lättare för respondenten att hantera en telefonintervju till skillnad från en direkt intervju (Bryman 2018: 262). Det kan ha varit till vår fördel att telefonintervjuerna utfördes, eftersom respondenterna kanske hade känt sig obekväma med två intervjuare om vi hade utfört face-to-face intervjuer.
4.2 Urval
En förfrågan om möjligheten att hålla intervjuer med före detta kriminella skickades ut till KRIS.
KRIS står för “Kriminellas Revansch I Samhället” och är en förening som sammanför före detta kriminella och missbrukare med det övriga samhället. Grundidén hos KRIS är att hjälpa
människor som nyligen blivit släppta från fängelset, men deras hjälpande hand sträcker sig även ut till människor som inte haft någon fängelsevistelse.
Vi riktade in oss på män mellan åldern 30-49 år och som har begått ett brott som
resulterat i en fängelsevistelse i minst två år. Dock hade vi utrymme för olika etniciteter eftersom
15
vi var ute efter variation i vår studie, men vi valde att inte ha med det som en avgörande faktor när vi analyserade våra resultat. Vi ville att den mindre urvalsgrupp vi arbetat med skulle kunna representera en större bredd av människor där urvalsgruppen inte skulle representera exempelvis enbart någon typ av grupp.
Vi tog kontakt med KRIS och bestämde oss för att träffas och prata om eventuella intervjupersoner som kunde ställa upp för vår studie. Vi gick in i mötet med ett syfte att hitta intervjupersoner som kunde representera de människor vi ville nå, vilket vi fick. På grund av rådande situation fick vi ändra intervjuer på plats till telefonintervjuer.
Vi använde oss av ett strategiskt urval där deltagarna valdes eftersom de var relevanta för frågeställningarna. Det första urvalskriterium vi var ute efter var attityder, känslor, definitioner och motivationer till varför människor valt att bryta sin kriminella karriär. Därefter avgränsades respondenterna och vi fokuserade på män i en viss ålder och som haft en fängelsevistelse i minst två år. Sedan använde vi även oss av ett heterogent urval som innebär att det var en spridning mellan respondenterna och att alla inte bar på liknande egenskaper, som exempelvis att de inte hade begått samma brott (Bryman 2018: 495). Dessa urval gjordes således i syfte om att få en bättre uppfattning om våra deltagare samt att identifiera vilka omständigheter det finns som har gjort att man lyckades bryta sin kriminella karriär (Bryman 2018: 496). Vår andra frågeställning kom i efterhand då vi fann att detta var ett tema som uppkom i samtliga intervjuer och som spelade stor roll i den process som de enskilda intervjupersonerna genomgick på sin väg till ett icke-kriminellt liv.
Männen som valde att delta i intervjuerna berättade utifrån sina egna erfarenheter. Som vi tidigare nämnde förklarar studien enbart vilka omständigheter som har förändrat just dessa personers liv och vad de själva har berättat om vilka svårigheter som har uppstått efter deras fängelsevistelse. Vi är medvetna om att materialet inte är representativt. Avsikten var att
eftersträva en bredd i urvalet för att resultaten ska kunna omfatta en större grupp och på så sätt ge en förståelse för omständigheterna bakom och processen till ett icke kriminellt liv.
4.3 Etiska aspekter
Som forskare finns ett krav på ansvar och etik när det gäller kvalitativa intervjuer som är viktigt att reflektera över. Det finns några grundläggande etiska frågor som ska beröras och dessa är integritet, anonymitet, samtycke och konfidentialitet. Frivillighet inkluderas även in i detta.
16
Respondenterna ska inte ta någon skada av att vara med i den kvalitativa forskningen. Dessutom finns även dessa etiska regler för att skydda oss som intervjuare (Bryman 2018: 170). För att hålla en så hög anonymitet som möjligt valde vi att inte använda oss av respondenternas riktiga namn, vilket vi även informerade respondenterna om. Vi skrev däremot ut åldern då vi såg det som en faktor som kan ha betydelse. I början av alla intervjuer förklarade vi vad vår studie skulle handla om och vi var väldigt tydliga med att de inte behövde dela med sig av något privat om de själva inte ville och att de kunde avbryta intervjuerna när de önskade. Vi förklarade även att dessa intervjuer endast skulle användas för denna studie. Vi lät respondenterna tala så fritt som möjligt för att de själva skulle bestämma vad de ville dela med sig av. Med hjälp av
intervjuguiden styrde vi in dem på teman vi valt att diskutera. Vi frågade även respondenterna om tillstånd att banda intervjun. Samtliga respondenter gav tillstånd till det.
4.4 Analysmetod
Studien fokuserade på att förstå varför respondenterna valde att gå den väg de har gått och avslutat sin kriminella karriär samt vilka svårigheter som kan ha mött denna väg. För att på ett bra sätt kunna studera deras berättelser användes narrativ analys. Narrativ analys handlar om att lägga fokus på meningen i en text eller intervju och dess språkliga form. Vidare fokuserar narrativ analys även på att utarbeta strukturer och handlingen i historierna. Narrativ analys används till att kunna utforma en sammanhängande historia utifrån flera små berättelser från en och samma respondent (Kvale & Brinkmann 2009: 237-238). Vi sammanfattade
intervjupersonernas historier först och urskilde sedan de centrala detaljerna som fanns i berättelserna. Kodning är även viktigt i dessa analyser av intervjupersonernas historia. Vår kodning gick ut på att hitta nyckelord, som sedan kunde anknytas till teorierna för att lättare identifiera och kategorisera kopplingen mellan teorierna och berättelserna. Sedan gick vi vidare till att tolka de olika nyckelorden och även meningarna som var viktiga. Detta gjordes efter att vi transkriberat intervjuerna till texter. Vi försökte få fram en sammanhängande historia hos varje respondent.
Styrkorna med att använda sig av livsberättelser och att analysera dem är att de
artikulerar våra erfarenheter och skapar en slags ordning i våra vardagliga liv. Livsberättelser gör det lättare för oss att förstå varför någon har utvecklat en sorts identitet (Johansson 2005: 24).
Kärnan i den narrativa analysen är att tyda och förstå att varje berättelse innehåller en mångfald
17
tolkningar (Johansson 2005: 27). Vad som även är ett argument för att använda sig av narrativ analys är att narrativet oftast tvingar oss att sätta enskilda händelser i ett kontextsammanhang (Johansson 2005: 97).
Det är även viktigt att ha kunskap om detta tema i förväg, vilket vi försökte ha genom att komplettera och relatera till tidigare forskning och teorier (Kvale & Brinkmann 2009: 226-229).
5. Resultat och Analys
I tabellen presenteras intervjupersonernas bakgrund. Tabellen beskriver respondenternas namn, ålder, vad de blivit dömda för samt vilken sysselsättning de har idag.
Namn Ålder Beskrivning
Gabriel 33 Tidigare dömd för narkotikabrott. Arbetar som servitris idag.
Franz 31 Tidigare dömd för bedrägeri. Försöker idag öppna ett eget företag.
Karl 40 Tidigare dömd för rån. Arbetssökande idag.
Magnus 45 Tidigare dömd för narkotikabrott. Arbetar idag på en återvinningscentral.
Linus 35 Tidigare dömd för narkotikabrott. Arbetar idag som trädgårdsskötare.
18
Felix 39 Tidigare dömd för rån. Arbetssökande idag.
Gustavo 31 Tidigare dömd för vapenbrott. Arbetar idag som telefonförsäljare.
5.1 Vändpunkter
Christoffer Carlsson skriver om hur vändpunkter är en stor och påverkande del i människors liv och att dessa vändpunkter bör förstås utifrån olika omständigheter (Carlsson 2012: 1). De flesta av våra respondenter hade en eller flera vändpunkter i sitt liv som fått dem att lämna sitt
kriminella liv bakom sig. Dessa vändpunkter var oftast sammanlänkade och precis som Carlsson (2012) beskriver det var det oftast inte bara en specifik vändpunkt som fick respondenterna att förändra sitt liv. Respondenten Gabriel introducerades till narkotikaförsäljning i väldigt ung ålder genom hans storebror och han var ivrig att lyckas inom den kriminella världen. Han började sälja narkotika tillsammans med sin storebror vilket i slutändan resulterade i ett fängelsestraff. Gabriel fick ett fängelsestraff på 2 år och under tiden han satt inne blev hans bror ihjälskjuten. Detta beskrev han som den värsta perioden i sitt liv. Gabriel blev förkrossad, vilket ledde till att han inte ville gå på permission för att närvara vid begravningen. Enligt honom själv hade det aldrig slutat på detta sätt ifall de fortfarande hade jobbat tillsammans. Då han hade kunnat skydda honom från händelsen. Gabriel förklarade vidare att när hans föräldrar var på besök i fängelset var de inte lika glada över att få träffa honom. Han kände att han ständigt fick sina föräldrar att må dåligt.
(...) “jag kollade min mamma rakt i ögonen och såg bara sorg, här sitter hon och gråter över att en av hennes två söner ligger i graven och den andra i fängelset” (...) “jag bestämde mig för att försöka vara en anledning till varför min mamma ska le åt livet” (...) “jag var så trött på sorg hela tiden och jag tänkte att ifall något ska ändras i mitt liv så måste jag vara den första som tar steget mot förändringen”
19
Gabriel berättade att mordet på hans storebror var en vändpunkt för honom eftersom sorgen fick honom att tänka om. Dock berättade Gabriel att det snarare var föräldrarnas sorg över brodern som fick honom att lämna det kriminella livet bakom sig, eftersom han insåg att föräldrarna inte kunde förlora ännu en son. Efter att respondenten Gabriel hade avtjänat sitt straff i fängelset valde han att avsluta sina kontakter inom det kriminella nätverket och började läsa upp sina betyg och började även sedan jobba som servitris på en grekisk restaurang. Denna sysselsättning förklarade han som avgörande i hans övergång från den kriminella livsstilen till den lagliga och att utan något att göra hade han förmodligen gått tillbaka till sina gamla vanor.
Carlsson (2012) menar även att man ska försöka se de olika delarna för sig själv i en individs liv och sedan se hur de är sammanlänkade. Självklart finns det vändpunkter som är större och lättare att urskilja, vilket i Gabriels fall är storebroderns död. Dock är det processerna runt om dessa vändpunkter som bidrar till förändring, till exempel att Gabriel inte kunde se sina föräldrar uppleva en sådan sorg igen. Det var skuldkänslor blandat med sorgen av hans föräldrar som bidrog till en förändring. Dessa vändpunkter fungerar som milstolpar som medför processer och känslomässiga förändringar, som i sin tur leder individen på andra banor och även då ur
kriminaliteten.
Vändpunkterna hör sedan ihop med känslor och de kognitiva processer som är
inblandade. Peggy C Giordano, Ryan D. Schroeder och Stephen A. Cernkovich (2007) menar att dessa påverkar långsiktiga mönster av kriminellt beteende hos individer. Liknande Christoffer Carlssons (2012) forskning om vändpunkter menar dessa författare att en enstaka vändpunkt inte är det som förändrar individen utan att det är fler vändpunkter tillsammans med de känslorna som ligger bakom som spelar större roll. Flera av respondenterna berättade om händelser som antydde känslomässiga förändringar hos personen och hur dessa var kopplade till olika vändpunkter. Respondenten Gustavo valde att lämna det kriminella livet efter att han suttit i fängelset och insåg hur detta påverkade hans relation till hans föräldrar. Han ville inte längre vara anledningen till varför föräldrarna var stressade och sorgsna. Gustavos föräldrar var den primära anledningen till varför han valde att sluta med sin kriminella karriär. I flera år hade han hållit på med kriminella aktiviteter vilket i sin tur satte hans föräldrar under enorm stress. Varje gång Gustavo kom hem när han var yngre blev föräldrarna extra glada eftersom de alltid var rädda för att deras son skulle utsättas för något hemskt. Gustavo berättade att hans pappa en gång
20
hade hittat ett vapen under hans säng, vilket gjorde familjen både sorgsen och skräckslagen.
Hans föräldrar försökte övertyga sin son genom att visa sin kärlek varje dag, och försöka få honom att förstå att det finns ett bättre liv än det han levde och på så sätt få honom att avsluta sin kriminella karriär. På frågan på vilka anledningar som fick honom att avsluta sin kriminella karriär svarade Gustavo:
(...) “mina föräldrar plus att jag själv vill bli förälder, jag höll på med farliga saker och var själv nära på att dö en gång”
Efter att Gustavo hade återvänt hem från sitt fängelsestraff var inget som förr. Hans föräldrar var inte lika glada längre och Gustavo började så småningom inse att de höll distans på grund av hans livsstil. Han hittade ett jobb som telefonförsäljare efter fängelsevistelsen och påbörjade sin väg ut ur kriminaliteten. Gustavo klarade inte av att hans föräldrar höll distans mellan dem eftersom hans föräldrar alltid varit en stor del av hans liv. I slutändan var det inte viktigt vilken typ av brottslighet som var farligast eller vad man tjänade mest pengar på utan det handlade istället om hans föräldrar och kärleken till dem.
(...) “Jag vet att jag har sårat mina föräldrar innan med min livsstil osv men jag vet inte, detta kändes bara som dem hade gett upp på mig och det kändes jättedåligt. Jag funderade i nån vecka
sen bestämde jag mig för att jag hellre vill leva med mina föräldrar lycklig i deras sista år än att vara orsaken till varför de ska må dåligt.”
Att han blev dömd och satt i fängelse var inte vändpunkten som påverkade hans val utan det är känslorna han kände efteråt och kring hela händelsen som gjorde att han valde att förändra sin livsstil. Likaså valde Linus att lämna kriminaliteten bakom sig efter sin fängelsevistelse som också fungerade som en vändpunkt i hans liv. Linus hade fått en nyfödd flicka, vilket var en av anledningarna till varför han bestämde sig för detta. Dessa respondenter lämnade det kriminella livet bakom sig för att kunna spendera mer tid med sina familjer.
Även Magnus och Karl hade en påverkan från sin familj. Magnus hamnade i fängelse och insåg sedan att detta inte var ett liv han önska åt sin familj. Han berättar att vändpunkten i hans liv var fängelsevistelsen eftersom det var här han tänkte om och valde att förändra sig och sin
21
framtid. Magnus flyttade från sina släktingar som var kriminella och hittade ett jobb på en återvinningscentral. Han hade förmågan att ägna sig åt en aktivitet som höll honom borta från kriminaliteten. På så sätt kunde Magnus försörja sin familj och vara en förebild för sina barn och visa att det kriminella livet inte är accepterat i hemmet. Det var tufft för honom eftersom han inte ägnat sig åt krävande arbeten förut. Han konstatera dock att det var värt all uppoffring eftersom han nu hade gett sina barn en chans till en ljusare framtid där de själva inte hade behövt ägna sig åt kriminaliteten. Han motiverades av sin familj för att skapa en bättre framtid åt dem alla.
(...) “det är klart att det har varit jobbigt, från att tjäna flera tusen i timmen till att tjäna några tusen i månaden” (...) “jag bryr mig inte om mig själv längre det enda jag tänker på idag är
mina barn, så länge de har ett fint, tryggt och framgångsrikt liv så är det värt all damm jag andas in”
Respondenten Karl berättade att medan han avtjänade sitt straff i fängelset hade hans yngre syskon det svårt ekonomiskt. De var vana vid att Karl alltid hjälpte till med pengar och mat till familjen och på grund av detta hade hans syskon inte behövt jobba och tjäna egna pengar.
Allt familjen behövde finansierades genom Karl. Karl uppnådde sitt mål genom att vara där för sina yngre syskon, men det försvann när han åkte in i fängelset.
(...) “jag vet inte vad jag gjorde med mitt liv innan, jag trodde att det jag gjorde var hundra procent rätt eftersom jag var där för mina syskon, men jag visste inte att det kunde bli så här”
Medan Karl satt på anstalten började hans lillebror ägna sig och ta över Karls före detta brottsliga affärer utan att han visste om det. Karls lillebror ville försörja familjen. När han fick reda på detta blev han förtvivlad eftersom han berättade att allt han gjorde var för att hans yngre syskon inte skulle behöva utsätta sig själva för brottslighet.
(...) “det förkrossade mig helt enkelt, allt jag har gjort i mitt liv har varit för att skydda dem, men istället blev jag en förebild för honom” (...) “det var då jag visste att jag måste ändra på detta”
22
Karl gjorde vad han kunde för att försöka få sin yngre bror att sluta med brottsligheten. Han bad även sina vänner om hjälp att försörja hans yngre syskon under tiden han satt i fängelset. När Karl väl hade avtjänat sitt straff var hans största mål att skapa en ny, förbättrad framtid för sina yngre syskon. Vändpunkten för honom var när han fick reda på att hans lillebror började begå brottsliga handlingar. Han ville inte heller att hans lillebror skulle behöva genomlida samma typ av livsstil som Karl själv, vilket gjorde att han valde att förändra sig för att hålla sin familj borta från brottsligheten.
Vad dessa respondenter hade gemensamt var att de valde att förändra sitt tankesätt antingen för sin egen skull eller på grund av personer i deras omgivning. De hade en vändpunkt i livet som fick dem att göra drastiska förändringar i sin livsstil för att kunna skapa en bättre framtid. De hade olika anledningar till sina avhopp och de valde att ägna sig åt någon typ av laglig sysselsättning istället för kriminaliteten. Skillnaden mellan Linus och Gustavo var att de avslutade den kriminella karriären för sig själva och för att kunna vara involverade i sina familjers liv och spendera mer tid med dem. Magnus och Karl å andra sidan avslutade karriären för att ge sina familjer ett bättre liv fritt från kriminalitet. Även om dessa personer hade olika anledningar valde de alla att vara mer rationella och logiska i sitt handlande och valde bort den kriminella livsstilen. Det var inte den själva drastiska förändringen som ledde till att de valde en annan livsstil utan det var snarare det känslomässiga sammanhanget bakom det som ledde till förändringarna. Här är det även viktigt att betona vad Carlsson (2012) menade om social stratifikation. För att dessa förändringar ska ha kunnat ske krävdes det ett samspel mellan både individen och samhället. Det krävdes att de hamnade i fängelse för att de skulle inse vad dem gick miste om. Våra respondenter ansåg att det var bättre att välja ett laglydigt liv. Detta gjorde de antingen på egen hand eller med hjälp av föreningen KRIS. Respondenterna förklarade vad de valde att göra efter sitt avtjänade straff och hur deras tankesätt förändrades.
5.2 Sociala band
Sociala relationer hade stor påverkan på våra respondenter och i valet av att avsluta deras kriminella karriär. Majoriteten av respondenterna nämner människor i deras omgivning som de var bundna till och som var en anledning till varför de avstod från brottslighet. Det var oftast familjemedlemmar som fick dem att avstå. Felix berättade om hans son som blev utstött av både barn och föräldrar på grund av att Felix var kriminell. Vikten av sociala band fungerade som en
23
vändpunkt för honom. Felix fick en rejäl tankeställare dagen då han följde med sin son till hans fotbollsträning. Ingen av de andra föräldrarna ville att deras söner skulle passa bollen till Felixs son. De flesta föräldrarna brukade även anordna kalas och grillningar för barnen men Felixs son fick aldrig någon inbjudan. En dag frågade hans son honom varför ingen ville leka med honom och varför han aldrig blev bjuden till kalas. Det var då som Felix insåg att han hade orsakat en större sorg hos sitt barn än vad han hade anat. Att se sin son ta konsekvenser för vad han själv gjorde satte stopp för allt och han ansåg att han inte kunde rättfärdiga sina handlingar längre. Det var svårt för Felix att se sitt barn straffas för hans egna val i livet och därför var han tvungen att tänka om.
(...) “jag fick en klump i magen som jag inte kan förklara, det kändes som att jag var världens sämsta pappa” (...) “jag fick så pass ont i mitt hjärta att jag var redo att riva allt för min sons
skull”
Felixs son har fortfarande svårt att bli accepterad. Felixs rykte har påverkat hans son vilket gör att andra föräldrar inte vill att deras barn ska leka med honom då föräldrarna inte vill att deras egna barn ska associeras med kriminalitet.
Magnus var en annan respondent som pratade om hur hans relation med sina barn var en av de största anledningarna till varför han avsluta sin kriminella karriär. Magnus val att avsluta sin kriminella karriär grundar sig i att han insåg hur dåligt det var för honom och hans familj.
Alla män i familjen sysslade med kriminalitet och hans familj var en av de största familjerna i staden som höll på med allt från försäljning av tyngre droger, bedrägerier, penningtvätt till grövre rån. Magnus menar att det inte fanns något annat val för honom än att följa familjens fotspår eftersom hans pappa var grovt kriminell, vilket gjorde att det fanns press på Magnus att prestera och fortsätta med de olika brotten. Han berättade även hur han när han var yngre trivdes med sammanhållningen familjen hade, men att det senare skapade en stor press på honom och han blev tvungen till att utföra handlingar han egentligen inte ville ägna sig åt. Magnus hade två söner och det fick honom att fundera över om han verkligen skulle låta sina barn gå i samma spår som han själv och hamna i fängelset. Efter att Magnus blev släppt från fängelset tog han sin familj och flyttade till en annan stad ungefär 30 mil från sin släkt. På detta vis kunde varken han eller hans familj umgås med sina kriminella släktingar. I grund och botten var familjen och
24
barnen den största anledningen till att Magnus valde att flytta och avsluta sin kriminella karriär.
Han berättade att när en person är ung och inte har barn tänker den inte mycket på
konsekvenserna utan mer på sig själv. Detta förändras när små barn kommer in i bilden eftersom även deras liv kan påverkas negativt grund av livsstilen man lever, vilket Magnus menar
resulterar i att man tänker annorlunda.
(...) “det var det bästa jag har gjort, jag rädda mina barn från kriminalitet i princip” (...) vi har så klart fortfarande kontakt med vår släkt och så men det kommer aldrig bli samma igen, det
sårar och glädjer mig samtidigt”
Peggy C. Giordano, Ryan D. Schroeder och Stephen A. Cernkovich (2007) spinner vidare på idén om sociala band och menar att människor runt om den kriminelle fungerar som positiva krokar som på olika sätt hjälper personen komma in på rätt spår. Linus blev förälder till en nyfödd flicka och kort därpå blev han frihetsberövad. Han gjorde sitt val kring sin kriminella karriär när han åkte in i fängelse. När Linus satt i fängelset hade han ständiga tankar kring sin familj men speciellt sin nyfödda flicka. Han insåg då att han inte ville befinna sig i ett fängelse, utan han ville hellre vara med sin familj. Linus kom snabbt fram till att han inte ville utsätta de som stod närmast honom för sorg och elände. Han förklarade att man befinner sig i en ond cirkel som gör att man inte ser att man skadar de man älskar mest.
(...) “går inte att förklara det, jag insåg aldrig skadan jag gjorde förens jag satt i fängelset” (...)
“det är kanske många som säger det men det finns ingen kärlek i jorden som kan jämföras med den som man har för sina barn” (...) “Jag är den jag är idag tack vare mina barn”
Linus familj fungerade som positiva krokar och hans livsstilsförändring baserades på en kombination av sociala band och en vändpunkt i hans liv. De positiva krokarna kan ske indirekt genom att personen får ett barn och på så sätt inser att den inte borde hålla på med kriminella aktiviteter. Å andra sidan kan de positiva krokarna ske direkt genom att olika människor i ens liv hjälper en aktivt att avbryta den kriminella karriären. Organisationen KRIS är ett exempel på detta då deras mål är att fungera som positiva krokar som arbetar med personer som behöver hjälp och leder dem in på ett laglydigt och bättre liv. De sociala relationerna och socialt stöd kan
25
ha stor betydelse på en människas val i livet. Ett flertal respondenter började ägna sig åt ett jobb istället för kriminalitet och även dessa arbetsplatser medförde positiva krokar som hjälpte dem att hålla sig till arbetsplatsens regler och normer och sedan även samhällets.
Travis Hirschis (2002) teori om sociala band beskriver hur de olika elementen, som nämns i studiens tredje kapitel, hjälper till att forma en individs liv och hur de spelar roll när det handlar om sociala band. Hirschi (2002) nämner även hur normer och andra aktiviteter i
samhället hjälper en individ att avstå från brott. Sociala band fungerar som kontrollmekanismer som får en människa att avstå från kriminella handlingar. När en person har en stark anknytning till någon annan, blir personen inte lika lätt påverkad av negativa inverkningar. Detta har vi sett på våra respondenter, då de flesta av dem hade en anknytning till någon. De flesta hade
anknytningar till antingen sina föräldrar, sin partner eller sina barn. Gabriels beskrivning av hur hans storebror blev ihjälskjuten och vilken påverkan det hade på hans livsstilsförändring visar tydligt hur Hirschis (2002) teori om sociala band påverkat Gabriel. Att hans storebror blev ihjälskjuten var som sagt en vändpunkt för hela familjen och Gabriel ville inte vara anledningen till varför hans föräldrar mår dåligt och därför valde han att avsluta sin kriminella karriär. Vi kan utifrån dessa beskrivningar anta att Gabriels relation till sin familj var avgörande i hans
livsstilsförändring. Han tog tag i sitt liv och avslutade sin kriminella karriär och började sedan jobba och studera. Hans relation med sina föräldrar blev betydligt bättre. Genom att Gabriel själv valde att göra förändringar i den sociala strukturen med hjälp av sitt jobb, gjorde han ett aktivt val att ta avstånd från kriminalitet (Liem & Richardson 2014: 694).
Detta tyder på att Gabriel hade ett åtagande till sin arbetsplats och väljer att följa
samhällets normer genom detta, vilket flera av våra respondenter också hade då de skaffade jobb eller ägnade sig åt en laglig aktivitet efter fängelsevistelsen. Franz är insatt på att starta ett företag som arbetar med IT-service, Magnus hittade ett jobb på en återvinningscentral, Linus jobbar med trädgårdsskötsel och Gustavo hitta jobb som telefonförsäljare.
Detta handlar också om delaktighet på arbetsplatsen och familjelivet och även här i sin tur samhällets regler och normer. Genom att de ovannämnda hittade jobb innebär det en uppoffring av tid och energi för att försörja sin familj och samtidigt arbeta lagligt enligt samhällets regler och normer. De flesta som har hittat en laglig sysselsättning efter sin
fängelsevistelse är delaktiga i att följa normer och regler som exempelvis utbildning eller arbete.
26
Detta gör då att de som har sysselsättningar inte har lika mycket tid att begå avvikande handlingar.
Flera av respondenterna blev så småningom övertygade att detta var rätt väg och valde att lägga sin tid på detta istället för de avvikande handlingarna de förut hade ägnat sig åt. Dock nämnde ett fåtal av dem att de var övertygade om att de levde rätt nu på grund av att de följde lagarna. De menade istället på att de var övertygade om att det var det rätta valet eftersom de inte längre utsatte sin familj för något dåligt och farligt och även att de själva nu prioriterade en positiv livsstil istället för kriminalitet. För att visa ett exempel på detta så hänvisar vi till Magnus.
Magnus uttalanden föreslog att hans övertygelse var hög då han berättade att flytten från familjen och staden var det bästa han gjort och att han i princip räddade sina barn från kriminaliteten.
Magnus var således övertygad om att han hade gjort rätt val men utifrån övertygelsen om att han inte skadar sin familj längre. Även om Magnus arbetar på en arbetsplats med krävande
arbetsuppgifter, menar han att det inte spelar någon roll för honom då han prioriterar sina barn.
Han var övertygad att samhället normer och regler som han nu måste följa är rätt och hjälper honom att leva ett mer säkert liv. Genom våra intervjuer kunde vi konstatera att de sociala banden i de flesta av dessa mäns liv har varit en av de främsta faktorerna till varför de valde att avbryta sin kriminella karriär.
5.3 Sociala insatser och stigmatisering
Vi kan konstatera att alla våra respondenter ägnade sig åt sekundära avvikelser. Enligt teorierna om stämpling och stigma blir en person stämplad då den ägnar sig åt avvikande
beteende och detta i sin tur leder till en självuppfyllande profetia där personen väljer att fortsätta det avvikande beteendet (Newburn 2017: 236). Teorin om stämpling var i ett av fallen
anledningen till varför vissa av dem avslutade sin kriminella karriär. Franz ställde sig frågan i fängelset ifall det lönade sig att vara kriminell eftersom vissa av dem han brukade umgås med tog tag i sitt liv och började studera eller jobba.
(...) “när jag gick på permis fick jag reda på att alla har börjat plugga eller jobba” (...) “jag kände mig riktigt lurad när jag var den enda som satt och ruttna i fängelset”
