ETNOGRAFISKA STUDIER
6. SOCIALA OCH FLEXIBLA RUM
Hälsosamma ekosystem karaktäriseras av aktiv förändring över tid. Inom ett ekosystem är mångfald och variationer två viktiga fakto- rer som säkerställer att ekosystemet kan genomgå en framgångsrik förändring.
Times Square har rekonstruerats av arkitektbyrån Snöhetta 2017 som ett utrymme för fotgängare. Discovery Green designades 2012 av Hargreaves Associates. Dessa projekt inbjuder invånare och besö- kare att samlas och skapa sociala interaktioner med ekonomiska efterklang i staden. Att tillämpa samma principer i det offentliga rummet är inte ett stort steg. Flexibilitet och anpassningsbarhet möjliggör att det offentliga rummet kan förändras samt kunna rym- ma olika evenemang och aktiviteter. Det medverkar även till att det offentliga utrymmet kan anpassa sig till nya förhållanden (fysiska, hydrologiska, programmatiska, politiska, etc) på lång sikt. Egenska- per som dessa uppmuntrar till aktiviteter. Det kan vara planerade eller spontana aktiviteter som genom utformning tilltalar människans medfödda känslor som nyfikna och experimentella varelser. Villiga och kapabla till att utforska nya former, utrymmen och situationer på sina egna villkor, utan föreskrivna idéer om korrekt användning av något. (Ivers 2018)
Barn är extremt uppfinningsrika och har förmåga att göra en lek av allt eller vad som helst, exempelvis hopplekar på en vanlig gata eller trottoar. Människor är otroligt uppfinningsrika när de får möjlighet. Design av lekplatser har nyligen förändrats från föreskrivna
aktiviteter, till mer utforskande och öppna lekmiljöer som
uppmuntrar improvisation och kreativt. Den obestämda och öppna karaktären av designen är avgörande för att möjliggöra den fysiska och sociala improvisationen. (Ibid.)
Flexibilitet, öppenhet och till och med obestämdhet är inte helt främmande i studier och utformning av städer med offentliga ut- rymmen. Det William H. Whyte presenterar i The Social Life of Small Urban Spaces är exemplariskt när det kommer till hur människor kan anpassa sig i offentliga utrymmen. Whyte har studerat det mänskliga beteendet, specifikt hur människor samlades vid North Front Led- ge utanför Mies van der Rohe’s Seagram Building i New York, där han belyser mänskliga beteendeanpassningar till platsens rymd och miljö. Han studerade och kartlade förändrade förhållanden mellan människors positioner på torget, beroende på solljusförhållanden under arbetstimmar och lunchtimmar, en pendlingsplan, och hur folk använde utrymmet annorlunda under dagens lopp. (Whytes 1980) Social ekologi är samverkan och interrelationer mellan olika individer, mellan människor och deras miljöer, vare sig det rör sig om en liten lekträdgård, offentliga rummet, ett större urbant distrikt eller stä- dernas ekosystem. Social ekologi är baserad på system eller ramverk som är tydligt strukturerade, men samtidigt flexibla och öppna. De är varken singulära eller helt föreskrivna. Sociala ekologier avslöjar människors medfödda instinkter och nyfikenhet kring fysiska och so- ciala varelser med en mängd olika åsikter, önskningar, behov, stäm- ningar och bakgrunder. Hälsosamma sociala ekologier är som hälso- samma ekosystem, det vill säga de är flexibla. När omständigheterna förändras anpassar de sig till situationen. Livet varar och trivs.
(Ivers 2018)
6.1 The social field of vision
I Cities for People presenterar Jan Gehl teorin The social field of vision som poängterar vikten av distans tillämpad efter människans perspektiv. Genom observationer dras slutsatsen att avstånd, sinnen och kommunikation händer på avstånd från 100 till ca 25 meter, var- efter detaljrikedomen och kommunikationen intensifieras dramatiskt meter för meter. Slutligen, mellan 7 till 0 meters avstånd, kan alla sin- nen användas, alla upplevda detaljer och de mest intensiva känslor- na utbyts. I ett stadsplaneringssammanhang, där förhållandet mellan sinnen, kommunikation och dimensioner är ett viktigt tema, talar vi om ett socialt synfält. Gränsen för detta fält är 100 meter, där vi kan se människor i rörelse. 25 meter är ytterligare en betydande tröskel, där kan vi börja avkoda känslor och ansiktsuttryck. Detta innebär att dessa två avstånd är viktiga i fysiska miljöer när människors fokus ligger i att skapa ögonkontakt. (Gehl. J 2010)
6.2 Design för Mångfald och Flexibilitet
Egenskaper och kvaliteter som krävs för att skapa ett offentligt rum, anpassat till grupper som sträcker sig över en mängd olika åldrar och sociala klasser, är specifikt för området och platsen i sig.
I Stoss omgestaltning av torget på Harvard University har teorin och strategin varit att utnyttja människans nyfikenhet för fysiska, sociala och sensoriska upplevelser. Det offentliga rummet är idag flexibelt och utrustat för att programmeras över kort och lång sikt. Torget utformades både för att erbjuda ett ständigt föränderligt utbud av händelser och aktiviteter, samt för att kunna möjliggöra tystare stun- der, oskrivna händelser och spontana möten. Torget är också anpas- sat för att ge en mångfald av olika utformade moduler som gör att människor med olika behov skall kunna finna en passande sittplats. (Ivers 2018)
De skräddarsydda träbänkarna är utformade för att tillgodose männ- iskors kroppar via olika ergonomiska former och ger alternativ till hur människor väljer att sitta. Digital design och tillverkningsverktyg möjliggör enkla övergångar mellan specifika uppmätta bänkar i olika profiler. Detta erbjuder en mängd olika sittmöjligheter för att tilltala människors sinnesstämning eller fysiska behov. (Stoss 2019)
Sittplatser är det vardagliga och vanligaste utnyttjandet av det of- fentliga utrymmet och kan därför ses som kärnan. Genom att skala ner delar av det offentliga rummet bjuds människor in även vid till- fällen då inga händelser äger rum. Genom att inte programmera allt i det offentliga, skapas utrymme för oförutsedda händelser som i sin tur kan leda till det William H. Whyte kallar för triangulering.
Whytes egna exempel på triangulering noterade han vid Sloane Square i sydvästra London där ett hårdbelagt torg omvandlades. Sloane Square var i huvudsyfte en korsning som nu omvandlades till en matupplevelse i det fria. (Ivers 2018)
På torget befann sig nu stiliga servitörer med svarta flugor samt live- musik som gjorde att hela arrangemanget i sig självt blev ett medel som stimulerar till aktivitet. Förbipasserande stannade, tog fotografi- er och kommenterade evenemanget och dess atmosfär. Dess när- varo var flyktig men det var en upplevelse som inte omedelbart kan upprepas. Whytes trianguleringsteori går ut på att någonting händer i det publika rummet som skapar tillfälliga möten. Offentliga platser blir plattformar för att föra samman människor på ett sätt där de kan- ske inte annars naturligt interagerar. (Ivers 2018, s. 49)
Ett utomhusrum som däremot enbart har en given plats att sitta på riskerar att domineras av en viss individ eller en grupp människor, medan ett rum med olika sittmöjligheter har kapacitet att hålla många grupper eller individer samtidigt på samma plats. (Magnusson. J 2016)