I detta kapitel beskriver jag den sociala dimensionen av habiliteringsrummet. I avhandlingen skiljer jag på två olika slags rum i habiliteringsrummet: rummet av sociala positioner (som bygger på de sociala bakgrundsfaktorerna, som till exempel utbildningskapital, socialt, och ekonomiskt kapital), som analyseras här och rummet av ställningstaganden, som bygger på de ställningstaganden tillhörande de positioner som har sin grund symboliskt och kulturellt kapital, som stått i fokus för min avhandling och analyseras i nästa kapitel. Bourdieus poäng är att de båda rummen har en egen logik och de positioner som befinner sig i rummet relaterar sig i första hand till varandra, men om ett fält uppnått tillräcklig auto-nomi eller jämvikt kan det finnas en homologi mellan rummen och där den styrande principen hittas i rummet av sociala positioner.494 Detta rum beskrivs i detta avsnitt med hjälp av statistik, som visar på löneskillnader mellan yrkes-grupperna och skillnader i rekrytering till respektive utbildningar under den aktuella tidsperioden. Kapitlet ger också en inblick av tidsandan samt de dåva-rande högskoleutbildningarna och yrkesskolorna samt förändringar inom ut-bildningsområdet som berörde de aktuella utbildningarna. Detta kapitel ska alltså ge en bild om principer för social distans, nämligen vilka sociala positio-ner de aktuella yrkesgrupperna intar till varandra.
Statistik av yrkesverksamhet och utbildning
Att använda offentlig statistik från 1960-talet är en utmaning. Det innebär att man får gå tillbaka 45 år i tiden och se vilka kategoriseringar som gjordes, vilket i sig är intressant eftersom man får till exempel reda på vad man tyckte var väsenligt att göra statistik på och inte. Jämförelser som är möjliga idag, kan inte låta sig göras med dåtidens inledningar eftersom man byggde upp den offentliga statistiken på ett annat sätt än idag. De underliggande värderingarna separerar det som inte hörde ihop då men som kanske i den offentliga statistiken hör ihop idag. Ett exempel är just hur de olika yrkesgrupperna blev synliga. Inom hälso- och sjukvården var det vissa yrkesgrupper som redovisades för sig och andra i grupp. Inom kroppssjukvården var detaljeringsgraden av medicinalper-sonal god (i sju yrkeskategorier) och för mentalsjukvården var redovisningen efter två grupper (skötare och sköterskor samt lärare och vårdpersonal). När
494 Bourdieu, 2000, s 335ff.
det gällde förvärvsarbetande befolkning efter yrke räknades psykologer tillsam-mans med personalmän och sjukgymnaster ihop med massörer med flera 1965.495Förskollärarna som redovisats för sig sedan 1965 kom senare att redovi-sas med fritidspedagoger. I början på 1960-talet var det istället efter näringsgren man redovisade förvärvsarbetande. Då var näringsgrenarna: jordbruk, gruvdrift, tillverkning, byggnadsindustri, el- gas och vattenverk, handel samfärdsel, tjäns-ter och icke specificerbar verksamhet. Då räknades inte offentlig verksamhet som näringsgren.
I den offentliga statistiken som publicerades i de statistiska årsböckerna kan man också få en uppfattning om utbildningssystemet och de examina som producerades.
För de utbildningar som avhandlingen intresserar sig för kan vissa hittas och andra inte. I en tabell över examina och disputationsprov från 19551964 från universitet och högskolor kan vi till exempel hitta de tre medicinska examina (medicine kandidat, medicine licentiat och medicine doktor) samt de fyra exa-mina från filosofiska fakulteterna (filosofie kandidat, filosofie magister, filosofie licentiat och filosofie doktor). Men här finns också uppgifter om examina för socionomer och sjukgymnaster. Trots att de inte formellt hade högskolestatus redovisades de alltså i en sådan tabell.496 Socionomerna fick högskolestatus 1964 i samband med det statliga övertagandet. 497 Sjukgymnasterna (och arbetstera-peuterna) fick det efter högskolereformen 1977.498 Arbetsterapeuterna fanns inte med i någon redovisning av examina under 19601977. Efter 1977 kunde jag hitta antal examinerade arbetsterapeuter. Förskollärarna och andra lärare (för-utom ämneslärare) redovisades i en särskild tabell över ”vissa lärarutbildande skolformer” eller ”vissa undervisningsanstalter”. När det gäller att undersöka hur många som är verksamma i de yrken avhandlingen intresserar sig för har andra svårigheter uppstått, dels har man under det tidiga 1960-talet inte så detal-jerad statistik. Även här kan vi finna läkare, arbetsterapeuter och sjukgymnaster ganska lätt, svårare är att hitta psykologer, då de fanns med i den tidiga statisti-ken var de tillsammans med personalmän. Särskolelärarna redovisades tillsam-mans med andra vårdpersonal. Några förskollärare fanns inte i statistik över medicinalpersonal (gällande till exempel cp-förskollärare, förskolekonsulenter).
495 För att illustrera skillnader i konstruktion av statistiken vill jag nämna att i 2006 års statistik på förvärvsarbetade förde man ihop socialsekreterare och psykologer i samma grupp samt sjuk-gymnaster och tandhygienister.
496 Statistisk årsbok 1965, s 308, tab 355.
497 Wingfors, 2004, s 111, 114.
498 Öhman, 2001, s 14. Även om det fanns sjukgymnastutbildning vid Lunds universitet och Karolinska institutet klassades de inte som universitetsutbildningar.
147
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000
1955 1960 1965 1970 1975 1978 2000
läk sjg arb fsk psy soc
Figur 2. Antal verksamma i respektive yrkesgrupper 19552000
Figuren ovan visar samtliga yrkesverksamma inom aktuella yrkesgrupper. 499 Jag vill påminna om att de som var anställda inom habiliteringspraktiker utgör en-dast en liten del av yrkesgruppernas totala yrkesverksamhet. Denna bild kan ändå ge en bild av hur stora grupperna var i samhället i stort och på så sätt visa storleken på kollektivet som en allmän symbolisk resurs i det fackliga arbetet.
Jag ska inte ta upp ytterligare utrymme med att räkna upp olika redovisnings-kombinationer utan bara peka på den svårighet som funnits i att hantera den offentliga statistiken och jämförelser mellan olika grupper över tid.
Rekryteringen till högre studier
Under de sista åren på femtiotalet och tio år framåt i tiden ökade antalet stu-denter kraftigt, vilket ledde till ett ökat utflöde på arbetsmarknaden under 1960-talet. Den förändrade arbetsmarknaden medförde att den tidigare ”garantin” för välbetalt och kvalificerat arbete urholkades. Det blev med andra ord ingen självklarhet att en längre akademisk utbildning skulle ge välbetalda jobb och inflytelserika positioner.500
1979 gavs en rapport ut som studerade social bakgrund och yrkesval bland 1957, 1962 och 1967 års studenter.501 Denna visade att elever från akademiker och högre tjänstemän var kraftigt överrepresenterade i dessa årskullar medan arbetarbarnen var kraftigt underrepresenterade, se figur 3.
499 Statistiken bygger på statens offentliga statistik, statistisk årsbok, 1962, 1965, 1970, 1975, 1978, 2006 från tabeller verksam medicinalpersonal samt förvärvsarbetande befolkning efter yrke. Förklaring av förkortningar läk = läkare, sjg = sjukgymnast, arb = arbetsterapeut, fsk = förskollärare, psy = psykologer, soc = socionomer.
500 SCB, 1979, s 3.
501 SCB, 1979.
59 36
5 3
94 89 11
9
100 100 100 100
0 20 40 60 80 100 120
pojkar flickor pojkar flickor
barn till akademikerbarn till arbetare
samtliga studentexamen akademisk examen
Figur 3. Andel studenter som avlagt studentexamen respektive akademisk examen bland barn med akademiker- och arbetarbakgrund födda i slutet av 1940-talet. Studentavgång 1967.502
I rapporten framhölls också att barn till akademiker alltid återfunnits i högre grad på prestigeutbildningar jämfört med studenter med arbetarbakgrund, men att skillnaden ökade i och med den ökande konkurrensen vid de långa spärrade utbildningarna på 1960-talet.503 Några siffror som visar på den nedgången är följande: 37 % av akademikerbarnen hade 1962 nått examen på en prestigeut-bildning och 35 %1967. Bland arbetarbarnen hade 25 % nått en prestigeutbild-ningsexamen 1962 och bara 16 % 1967. Den sociala skiktningen inom högskole-utbildningen hade således ökat. Om vi vänder blicken mot hälso- och sjukvår-den där yrkesgrupperna som är aktuella för avhandlingen kan återfinnas visade det sig att så gott som samtliga män som arbetade inom hälso- och sjukvården, var verksamma som läkare eller tandläkare. Kvinnorna arbetade som sjukskö-terskor, sjukgymnaster eller farmaceuter. Skillnaden minskade dock mellan könen mellan 1957 och 1967 års studentkullar.504 Andelen ungdomar som sökte universitetsutbildning 1970 låg på ungefär 25 %, vilket motsvarade den andel som sökte realskolan i 1950-talets början. Expansionen av utbildningsmöjlighe-ter var inte en nationell företeelse utan man kunde iaktta liknande utvecklingar internationellt, till följda av en ökning av samhällets ekonomiska resurser och förändringar på arbetsmarknaden. Ur denna förändringsprocess kunde man också se en ny ideologi utvecklas, att ”utbildningen är värd att konsumeras för dess egen skull”. Fram till 1969 hade den största ökningen skett vid de
502 SCB, 1979, s 4.
503 Med prestigeutbildningar avsågs läkarutbildning, tandläkarutbildning, utb. Vid handelshögsko-lor, tekniska högskohandelshögsko-lor, veterinärhögskohandelshögsko-lor, skogshögskohandelshögsko-lor, lantbrukshögskolan samt apote-karutbildning. Ibid., s 5.
504 Ibid., s 5.
149 ka fakulteterna samt att andelen kvinnor inom hela högskoleområdet ökat från 10 % från början av seklet till slutet på 1960-talet uppgå till 36 %, av de nyin-skrivna var andelen 41 % läsåret 1968/69.505
Rekryteringen till de utbildningar som är aktuella i avhandlingen, liksom för andra högskoleutbildningar har påverkats av en rad förändringar som skett inom utbildningsområdet under 1960- och 1970-talen. Genom Anders Nilssons avhandling Studiefinansiering och social rekrytering till högre utbildning,506 kan man få en bild av förändringarna. Den första förändringen har att göra med införandet av den nioåriga grundskolan 1962. Detta innebar att valet av utbildning flyttades fram, från valet i sjätteklass till realskolan i det tidigare skolsystemet. Efter 1962 kunde det valet skjutas upp, även om man i viss mån i årskurs 7 riktade in sina studier genom tillval och i den nionde klassen valde ”linjer”, där 9g var den som var direkt gymnasieförberedande. Även detta val togs bort 1969. Den senare valmöjligheten lade grunden för en potentiell tillströmning till gymnasiet, som efter 1965 också genomgick en förändring. De tre tidigare gymnasieformerna handels-, tekniskt- och allmänt gymnasium blev ett gymnasium med fem linjer.
Yrkesskola och fackskola blev parallella utbildningsvägar. 1971 slogs samtliga gymnasielinjer samman i en enhetlig gymnasieskola med ett tjugotal linjer, dock kvarstod den tredelade differentieringen, men inom utbildningsformen i 3- och 4-åriga linjer som motsvarade det traditionella gymnasiet, de 2-åriga linjerna som motsvarade fackskolan och 2-åriga yrkesinriktade linjerna som motsvarade yrkesskolan. För att vinna inträde till universitet och högskolor var det bara de 3- och 4-åriga linjerna som gav tillträde. Nilsson menar att grunden för rekryte-ring till högre studier inte förändrades så mycket, utan det var med 1977 års högskolereform de stora förändringarna kunde ske. Men vissa förändringar hade ändå genomförts till exempel införandet av 25:5 regeln (yrkesverksam i 5 år och vara 25 år fyllda fick tillträde till vissa utbildningar), universitetet i Umeå inrättades 1963 och universitetsfilialer kom till i Örebro, Karlstad, Linköping och Växjö 1967. Detta innebar att den sociala rekryteringen till dessa orter var mindre sned. Men den stora skillnaden avgjorde införandet av det statliga stu-diestödet 1965, vilket innebar att alla oavsett socioekonomisk bakgrund fick möjlighet att bedriva högre studier med studiemedel.507
Övergången från gymnasieskola till högre studier av studenter med arbetar-bakgrund sjönk drastiskt under 1970-talets början medan det inte visade någon större förändring för studenter från akademikerhem, eller från familjer med hantverkar- eller jordbruksbakgrund, enligt Nilssons studie. Totalt sett sjönk övergångsfrekvensen för alla grupper men nedgången var alltså störst för stu-denter från arbetarhem. Däremot mellan 1974 och 1977 blir nedgången den motsatta, det vill säga studenter från akademikerhem och från hantverkar- och
505 SOU 1971:61. Val av utbildning och yrke. Rapporter från undersökningar genomförda av 1968 års utbildningsutredning U 68, s 116, 138.
506 Nilsson, 1984.
507 Ibid., s 118119.
jordbrukarhem. De står för en påtaglig nedgång i övergångsfrekvens, medan minskningen för studerande från arbetarhem var förhållandevis liten, de hade ju en nedgång i början av 1970-talet. Men om man backar tillbaka till början av 1960-talet, vid jämförelser av övergångsfrekvenser från 1962 och 1967 blev det tydligt att framförallt gruppen studenter från ”mellangrupperna” barn till tjäns-temän, hantverkare och jordbrukare, stod för den största ökningen. Förutom det gynnsamma arbetsmarknadsläget kan man betrakta införandet av studieme-del som en viktig bidragande faktor till den ökande tillströmningen till universi-tetsutbildningar. Den grupp som varit stabil under hela 1960- och 1970-talet var barn från akademikerhem, de låg på i stort sett samma nivåer hela tiden, med små förändringar.508 Detta stöds också av Bengt Gessers studier av högre ut-bildning och val av yrke från 1967 samt uppföljningen i SOU 1971: 61.509 Gesser menade att den stora skillnaden inte låg mellan arbetarbarn och de andra utan mellan socialgrupp I (överklass och övre medelklass) och de övriga.510 Denna slutsats stöds också av den undersökning SCB gjorde 1979 och som tidigare refererats i detta avsnitt.511 Trenderna i övergångsfrekvenser diskuteras av Nils-son. Han menar att man förstå svängningarna inte bara genom utbildningstradi-tion utan också genom de ekonomiska incitamenten för att studera i högre utbildning. Arbetsmarknadsvillkoren var gynnsamma för nyutexaminerade aka-demiker på både 1950- och 1960-talet och den kraftiga tillströmningen av aka-demiskt utbildad arbetskraft gjorde att det så småningom blev en god tillgång på akademiker. Ett gynnsamt konjunkturläge kunde dock balansera det stora utflödet från universiteten under åren 19691970. Den goda tillgången tillsam-mans med försämrade arbetsmarknadsutsikter ledde dock till en hög arbetslös-het bland de högskoleutbildade och 1971 betraktas som en kulmen på svårighe-terna, som fortsatte till mitten på 1970-talet. För socionomernas del var det brist på arbetskraft framförallt inom kommunerna till 1971, men deras reallöner bör-jade sjunka redan 1968. Däremot var prognoserna gynnsamma inom vårdsek-torn och läkarna kunde räkna med arbete direkt efter examen då det rapporte-rats om läkarbrist ända fram till 1976.512 Men för att återgå till rekryteringen till högre utbildning, visade sig att bland de nyinskrivna studenterna både från läsåren 1956/57 och 1968/69 återfanns studenterna från socialgrupp I i
508 Nilsson, 1984, s 118119.
509 Ibid., s 121126, 140147. samt SOU 1971:61. Val av utbildning och yrke. Rapporter från undersökningar genomförda av 1968 års utbildningsutredning U 68, s 102.
510 SOU 1971.61, s 117. I undersökningarna används Gösta Karlssons yrkeskod i följande tre klasser: socialgrupp I (överklass och övre medelklass), vilka motsvaras av ägare och ledare av större företag, högre tjänstemän som i regel har högskoleutbildning samt fria utövare med högskoleutbildning; socialgrupp II (lägre medelklass) som omfattas av lägre tjänstemän, lärare utan universitetsutbildning, små företagare inom hantverk och jordbruk, verkmästare etc.;
och socialgrupp III (arbetarklass), ibid, s 203. Inkomstnivåer, utbildningsnivåer och social-gruppsindelningar var starkt korrelerade. Ibid, s 205.
511 SCB, 1979, s 31.
512 Nilsson, 1984, s 121126, 140147.
151 sak på ”prestigeutbildningar”.513 Andelen av dem motsvarade den mängd som på 1950-talet gick vidare på universitetet, och den roll av distinktion som univer-sitetsutbildning spelade på 1950-talet, spelades av prestigeutbildningarna i slutet av 1960-talet. Och även om andelen arbetarbarn som sökt in på universitet hade ökat behövde det inte betyda att de fått ett bättre läge på arbetsmarknaden än förut. Man kunde därför inte säga att det skett en utjämning i social rekrytering men däremot en allmän höjning av utbildningsnivån. 514 Grovt sett hade 84 % av männen från socialgrupp I gått till akademisk utbildning i jämförelse med män från socialgrupp III, där andelen var 60 %. Bland kvinnorna gick 62 % till aka-demisk utbildning i jämförelse med kvinnor från socialgrupp III, där andelen var 43 %. När det gäller seminarieutbildning hade inga män från socialgrupp I börjat sådan utbildning däremot 7 % av kvinnorna.515 I tabellen nedan visas andelen nyinskrivna studenter vid vissa utbildningar med lägre betyg än 3.5 i medelbetyg. Fackhögskolorna och universitetens medicinska fakulteter har varit spärrade, dessa institutioner visade minst expansion och rekryterade studenter med höga betygsnivåer.516
Om kvinnorna och högskoleutbildningen
Som angetts tidigare har andelen kvinnor inom hela högskoleområdet ökat från 10 % från början av seklet till slutet på 1960-talet, då den uppgick till 41 % av de andelen nyinskrivna i slutet på 1960-talet. Kvinnor som valt prestigeutbildning utgjorde dock bara 10 % av samtliga kvinnliga nyinskrivningar, denna siffra sjönk till 6 % läsåret 1968/69. Av dessa kom 65 % från övre medelklass i mitten på 1950-talet och andelen sjönk till 57 % i slutet på 1960-talet.Gessers studie visade att kvinnorna minskade i antal ju högre utbildningsnivå man studerade, ju högre utbildningsnivå desto fler från övre medelklass och överklass och om-vänt desto färre från lägre medelklass och arbetarklass. Att vara kvinna och arbetarklass innebar en större nackdel än att bara komma från arbetarklass eller vara kvinna. Även här visar sig det omvända förhållandet, om man var man och kom från övre medelklass eller överklass innebar det en dubbel fördel. 517
Ann-Mari Sellerberg bidrog till rapporterna i U68 med analyser av könsskill-nader i utbildnings- och yrkesval. Hon ställde frågan vilka incitament och svå-righeter var det för kvinnor som funderade på högre utbildning under 1960-talet. För kvinnor som inte sökt sig till gymnasiet utan valde att arbeta, valde 48 % av kvinnorna från socialgrupp III kontorsarbete, det andra stora området
513 Med prestigeutbildningar menade man minst sju terminers teoretiska studier inom juridisk, medicinsk fakultet, teknisk högskola, handelshögskola etc.) utbildningarna var bl.a. jurist, lä-kare, apotelä-kare, civilingenjör, civilekonom. SOU 1971:61, s 150ff.
514 SOU 1971:61. Val av utbildning och yrke. Rapporter från undersökningar genomförda av 1968 års utbildningsutredning U 68, s 118119, 149.
515 Ibid., s 214. Se tabell A i bilaga 4.
516 Ibid., s 137. Se tabell B i bilaga 4.
517 SOU 1971:61. Val av utbildning och yrke. Rapporter från undersökningar genomförda av 1968 års utbildningsutredning U 68, s 116, 138, 153154.
var Sjukvård och hälsovård, där var det flest kvinnor från socialgrupp I och II.
Nära hälften hade hemmavarande barn, det vill säga 43 % och arbetade mer än 26 timmar i veckan med hushållsarbete i jämförelse med männen där andelen var 1 %.518 Sellerberg jämförde denna grupp av icke-gymnasister med en annan grupp som sagt sig vara inriktad på högre studier och som gick gymnasiet.
Kvinnorna i denna grupp var mer inriktade på de fria fakulteterna och annan akademisk utbildning, på yrken som sjukgymnast, socionom eller journalist.
Männen i samma grupp inriktade sig mer på de spärrade fakulteterna. Kvinnor-na visade sig gå mer till en icke-akademisk utbildning, från socialgrupp II och III gick de till stor del till seminarium. Kvinnor från socialgrupp I som inte gick till universitet gick till det som karaktäriserades som övrig utbildning, som var sjuksköterskeutbildning, lägre merkantil eller lägre teknisk utbildning. Kvinnor-na i de båda jämförelsegrupperKvinnor-na valde ofta semiKvinnor-narium som utbildning, i lärar-yrke för de lägre åldrarna, sekreterare eller lärar-yrken inom sjukvården. Av kvinnor från socialgrupp III hade mer än var fjärde ett avslutat seminarium. Denna utbildningstyp valdes dock inte av kvinnor från socialgrupp I, de valde istället sjuksköterske- eller sekreterarutbildning. Man kan tala om val till typiska kvin-noyrken menade Sellerberg och refererade Theodore Calplow, som studerat deras egenskaper. Han menade att typiska kvinnoyrken gav möjlighet att avbry-ta yrkesverksamheten, inte innebar auktoritet över manliga vuxna eller nära samarbete med män som utförde samma arbetsuppgifter. Om det föreligger parallellitet brukar männen avancera snabbt. Utmärkande för kvinnliga yrken var enligt Calpow, att de har svårt att bli effektivt monopoliserande och om det är brist på yrkeskategorin besätts dessa tjänster ofta med icke-kvalificerade.519
Utbildningarna inom avhandlingens intresseområde
För att förstå studenters val av utbildningar som avhandlingen intresserar sig för behöver vi först se på grundutbildningarnas inträdeskrav och längd.
Tabell 4. Utbildningar, inträdeskrav, utbildningslängd, utbildningsstatus före 1977 Inträdeskrav Utb. längd Utb. status Läkarutbildningen gymnasium 2+4½ år7 universitetsstatus Sjukgymnastutbildningen realskola1 2 år institut/yrkesskola 4 Arbetsterapeututbildningen realskola2 3 år institut/yrkesskola 4 Psykologutbildningen gymnasium 3+1+23 universitetsstatus Socionomutbildningen gymnasium 3 år5 universitetsstatus Förskollärarutbildningen realskola6 2 år seminarium/yrkesskola 4 Noter 1 7, se fotnot520
518 Ibid., s 175ff, 196.
519 Ibid., s 200201. Se tabell C i bilaga 4.
520 1) samt tre månaders förpraktik, 2) samt sex månaders förpraktik, 3) en treårig akademisk grundutbildning i pedagogik, psykologi och sociologi samt kurser, 4), 5) samt fem mån
för-153 Ser vi på det antal examina som utbildningarna producerade (figur 4), kan vi se hur vissa utbildningar fullkomligt exploderat. Detta gäller framförallt förskollä-rarutbildningen men också socionomutbildningen.521
2000 1977 1975 1965 1955
antal examina
5000
4000
3000
2000
1000
0
Läkarutbildningen Sjukgymnastutb.
Arbetsterapeututb.
Förskollärarutb.
Psykologutbildningen Socionomutbildningen
Figur 4. Antal examina i olika utbildningar mellan 19552004.
Man kan också se den uppstigning i frekvenser av examina, vilken började efter 1965 och som nästan pekar rakt upp omkring 1970. Den kraftiga utvecklingen gällde alla utbildningar utom läkarutbildningen och sjukgymnastutbildningen. I de tidigare avsnitten har vi noterat den arbetslöshet som gjorde sig gällande för vissa akademiker omkring 1970-talets början och det gällde förskollärare, psyko-loger och socionomer, de utbildningar som expanderat snabbt. Men ökningen av tjänster var inte tillräckligt snabb för att möta upp den ökande skaran av utexaminerade från dessa utbildningar.
Susanne Björkdahl-Ordells avhandling från 1990 om socialarbetares bak-grund, utbildning och yrkesliv visar att en större andel av socialarbetarna kom
praktik. Socialinstituten fick med det statliga övertagandet 1964 högskolestatus, 6) samt 4 månaders förpraktik, 7) med kand = 2 år, med lic = 4½ år.
521 Statistiken bygger på statens offentliga statistik, statistisk årsbok, 1962, 1965, 1970, 1975, 1978, 2006 från tabeller Universitet och högskolor: examina och disputationsprov.
från arbetarhem och jordbrukarhem än från akademikerhem. I jämförelser mel-lan socialarbetarnas och psykologers och beteendevetares bakgrund fanns det också skillnader om än relativt små. Rekryteringen till psykologutbildningen var något högre från akademikerhem.522 Elisabeth Hultqvists studie från 1988
från arbetarhem och jordbrukarhem än från akademikerhem. I jämförelser mel-lan socialarbetarnas och psykologers och beteendevetares bakgrund fanns det också skillnader om än relativt små. Rekryteringen till psykologutbildningen var något högre från akademikerhem.522 Elisabeth Hultqvists studie från 1988