Sociala plattformar

Eliassi och Jändel (2016) menar att de sociala mediekanaler som används vid influencer marketing är Instagram, Snapchat, Youtube och bloggar. Vidare hävdar Holm (2015) att Instagram, Facebook och bloggar är plattformar som fungerar bra att använda i marknadsföringssyfte. Enligt Öhman (2016) är valet av kanal för influencer marketing viktigt då både innehåll och resultat kan påverkas av detta. Vidare beskriver författaren

Youtube är den plattform som kräver högst engagemang. Video kräver mycket arbete från influencerns sida och följaren måste i sin tur avvara den tid som krävs för att titta på filmklippet. Youtube kan dock driva trafik på ett effektivt sätt om influencern lyckas skapa rätt innehåll. Plattformen har kommit att bli en av de största och förutspås bli ännu större framöver. Snapchat beskrivs som en lämplig plattform då företag vill engagera och skapa uppmärksamhet kring ett varumärke, i synnerhet för utvalda målgrupper (Öhman, 2016). Facebook är den kanal som influencers arbetar minst med i nuläget men som enligt Öhman (2016) anses ha potential att vara ett starkt verktyg att använda sig utav. Bloggen beskrivs som själva mittpunkten för influencer marketing.

Dock har det visat sig att trafiken på bloggar minskat, vilket gör att allt fler tackar nej till samarbeten via bloggar (Öhman, 2016).

3.4 Attityder

Solomon et al. (2013) beskriver i konsument- och marknadsföringssammanhang attityder som en bestående, generell utvärdering av människor (inklusive sig själv), produkter, reklamer och problem. Psykologen Daniel Katz som ursprungligen utvecklade teorier kring attityder menar att dessa existerar för att de fyller en funktion för personer och styr deras sociala beteende. Fill (2013) beskriver attityder som anlag som formats av tidigare erfarenheter och verkar som en länk mellan tanke och handling.

Katz identifierade fyra attitydfunktioner: utilitaristisk, värde-uttryckande, självförsvarande och kunskap. Den utilitaristiska funktionen är relaterad till den grundläggande principen som berör belöning och straff. Människor utvecklar några av sina attityder till produkter baserat på om de bidrar till tillfredsställelse eller besvikelse, där en tillfredsställande produktupplevelse bidrar till en positiv attityd till produkten, och vice versa. Attityder med en värdeuttryckande funktion uttrycker konsumenters centrala värderingar och självuppfattning. I detta fall formas personers attityder till en produkt inte av produktens faktiska fördelar utan för att den säger något om hen som person. Attityder som har en självförsvarande funktion bygger på att försvara en person från antingen externa hot eller interna känslor. Attityder som formats som ett resultat av behov av ordning, struktur eller sammanhang fyller en kunskapsfunktion. Behovet görs oftast gällande när en person befinner sig i en tvetydig situation eller står inför nya produkter (Solomon et al., 2013).

De flesta forskare är eniga om att en attityd har tre komponenter som brukar refereras till akronymen och modellen ABC: affect, behaviour och cognition (sv. påverkan, beteende och kognition). Affect refererar till hur en konsument känner för ett attitydobjekt, behaviour berör en persons intentioner att agera avseende ett attitydobjekt och cognition berör de tankar och uppfattningar en person har kring ett attitydobjekt (Solomon et al., 2013; Fill, 2013). ABC-modellen betonar relationen mellan att tänka, att känna och att göra. Konsumenters attityder gentemot produkter kan inte bestämmas enbart genom att identifiera deras insikt i eller generella uppfattning om produkterna.

Exempelvis kan en forskare ha insikt i att en konsument ”vet” att en produkt har specifika attribut och egenskaper. Detta är dock inte en indikation på huruvida konsumenten upplever att dessa attribut är bra, dåliga eller irrelevanta, eller om konsumenten faktiskt skulle köpa den aktuella produkten (ibid).

Även om en attityds samtliga komponenter är viktiga varierar deras relativa betydelse beroende på konsumentens nivå av motivation att engagera sig kring attitydobjektet.

Forskare på ämnet har utvecklat konceptuella hierarkier för att förklara deras relativa inverkan på de tre komponenterna. Varje hierarki specificerar fasta sekvenser av steg som förekommer på vägen mot att forma attityder. Den första hierarkin, The standard learning hierarchy, bygger på sekvensen tänka → känna→ göra. I detta fall ter sig beslutsprocessen som en problemlösningsprocess. I det inledande steget formas uppfattningar om produkten genom att samla information om relevanta attribut vilka i nästa steg utvärderas och skapar en känsla för produkten. Slutligen agerar konsumenten utifrån vad den nu vet och känner och tar således beslut om att köpa produkten eller inte. Denna sekvens är vanligast förekommande då konsumenten är motiverad att söka mycket information, väga alternativ och fatta ett genomtänkt beslut och leder ofta till starka band och lojalitet till en produkt eller ett varumärke. The low-involvement hierarchy är baserad på sekvensen göra → känna → tänka. I detta fall har konsumenten initialt inga starka preferenser för ett varumärke över ett annat utan agerar på begränsad information och utvärderar produkten först efter köp eller användning. Insikten att konsumenter inte alltid är villiga att lägga tid och energi på att utvärdera alternativ är viktig för marknadsförare för att undvika att slösa resurser på gedigen kommunikation av produktinformation som ändå förbigår konsumenten. Här är det istället enkla stimuli som påverkar konsumenten i köpbeslutprocessen, i kombination med egna preferenser,

sammanhang talas det ofta om The involvement paradox (Sv. Engagemangsparadoxen.

Fritt översatt). Desto mindre viktig en produkt är för en konsument, desto viktigare är det för företag att använda sig av multipla marknadsstimuli som uppmanar till köp. Den tredje och sista hierarkin The experiental hierarchy bygger på sekvensen känna → tänka → göra vilken fokuserar primärt på känslors centrala inverkan på konsumenter i köpbeslutsprocessen. Ur detta perspektiv understryks att konsumenters attityder kan påverkas starkt av icke-primära produktattribut som förpackningsdesign, i kombination med konsumentens uppfattning av ackompanjerande stimuli som reklam och varumärke. Att forma attityder utifrån denna princip är vanligast förekommande när en produkt primärt uppfattas som uttrycksfull eller bidrar till sinnlig tillfredsställelse snarare än utilitaristiska fördelar (Solomon et al., 2013).