Informanterna belyste olika arbetssätt för att motverka social exkludering och främja relationsskapande. Arbetssätten är: alla får vara med-regeln, observation och att se och
bekräfta. Samtliga informanter i studien använde sig av dessa arbetsmetoder i syfte att gynna
relationsskapande. Social inkludering handlar enligt Jonsson (2018) om att skapa trygghet i elevgruppen och arbeta på ett sätt som främjar elevers utveckling av sociala förmågor. Alla får vara med-regeln
Informanterna menade att detta är en regel som alla elever får förhålla sig till.
Latifa: […] att alla f� vara med – vilket eleverna är bra på att hålla. Visst finns det undantag men på det stora hela är det inget vi behöver reda i allt för ofta […] alla ska få vara med om inte det fungerar får vi pedagoger gå in och försöka styra mer. Antingen via lek eller spel eller liknande.
Adam: Självklart att det är upp till oss pedagoger att se till att alla barn är inkluderade men är vi inte där så kan det hända.
Samtliga informanter var eniga om att alla elever ska känna sig socialt inkluderade i
fritidshemmet och det är upp till fritidslärare att se till att det bli verklighet. Latifa nämnde att social exkludering inte händer för ofta, dock händer det ändå. Adam talade om att social exkludering skulle kunna hända vid fritidslärarens frånvaro. I enlighet med detta skriver Söderman Lago och Elvstrand (2019) att under de fria aktiviteterna kan den enskilda eleven hamna i utsatta situationer. Då är ofta fritidslärarna frånvarande eller sporadisk närvarande, och eleverna förhandlar själva om inkludering och exkludering (Söderman Lago och Elvstrand (2019).
29
Nadia: vi vuxna ska vara som ett stöd till barnen till exempel om de är försiktiga […] ��sitter jag och hon, jag tar henne och g� till en grupp som sitter och ritar m��. […] f� vi vara med? och vi sitter och m�� med de s�[…] eleven ska komma in […]
Informanten belyste att vägledning och stöttning kan ske genom samtal, deltagande och genom att fritidsläraren agerar förebild, det vill säga att hen visar hur eleven kan gå tillväga för att komma in i en aktivitet. En koppling kan göras till det relationella perspektivets begrepp pedagogiskt möte, vilket enligt Aspelin (2013) innebär en mellanmänsklig process där pedagogen är närvarande och delaktig i relationen till sin elev. Det betyder också att pedagogen ser eleven för vem den är där och då, som en unik individ, och dennas möjlighet till utveckling (Aspelin, 2013). Nadia var närvarande och delaktig i relationen till sin elev i syfte att stödja eleven att komma in i aktiviteten och därmed få möjlighet att skapa nya relationer. I överensstämmelse med detta resultat framhåller också Söderman Lago och Elvstrand (2019) att fritidslärarens närvaro och deltagande i olika aktiveter främjar social inkludering. Allt detta görs att fånga och kunna arbeta aktivt med uteslutna, osynliggjorda och avvisade elever, samt för att få en helhetsbild av elevernas sociala relationer (Söderman Lago & Elvstrand (2019). Även Ihrskog (2011) skriver att elever på fritidshem får möjlighet att utveckla färdigheter genom metoder som leder till att skapa och upprätthålla relationer. Att se och bekräfta
Samtliga informanter framhöll att det är viktigt att se och bekräfta elever i syfte att främja elevernas sociala relationer. Några informanter sa:
Adam: Att se och bekräfta barnen […]
Latifa: […] alla ska få höra sitt namn, att vi som pedagoger inte gör någon skillnad mellan eleverna oavsett etnicitet eller kön. […] försöker i den m� vi kan tillgodose allas behov. Isabella: Att ge beröm, bekräfta och uppmärksamma barnen när de provar en ny aktivitet.
Informanterna framhöll att fritidslärarens närvaro, och att se och bekräfta elever genom att ge beröm och uppmärksamma den enskilda eleven främjar elevers relationsskapande. Latifa betonade vikten av att eleven få höra sitt namn samt att behandla alla lika gynnar
relationsskapandet. Det stämmer överens med Jonsson (2018) som skriver att goda relationer skapas genom dagliga samtal där fritidsläraren ser och uppmärksammar varje elev. Det sociala lärandet handlar om att utgå från elevers sociala förmågor i syfte att på fritidshemmet skapa ett gott socialt klimat där elever kan utvecklas tillsammans (Jonssons, 2018). En koppling kan göras till det relationella perspektivet genom begreppet samvaro, vilket enligt Aspelin (2013) innebär ett aktivt och genuint möte mellan två eller flera individer, ett verkligt
30 möte som kännetecknas av äkthet. Samvaro kan beskrivas som oförutsägbart (Aspelin, 2013). Genom att Adam ser och bekräftar eleven sker det alltså ett oförutsägbart, aktivt och genuint möte mellan eleven och Adam.
Att observera
Samtliga informanter påpekade att det är viktigt att fritidsläraren observerar eleverna under aktiviteterna på fritidshemmet.
Julia: […] för att jobba och stötta elever i sina relationer […] måste man ha ögonen öppna måste man se och sen måste man vara närvarande och medvetande. När jag säger närvarande då man är där och när jag säger medvetande då ska jag veta vad händer där mellan två elever. Jonas: […] Så kanske att vi lyssnar av och ser hur aktiviteten går till om det är något som stämmer inte hela tiden så kan vi komma in att säga njä nu är det hans/hennes tur att bestämma.
Informanterna framhöll att fritidsläraren kan arbeta med elevers relationsskapande genom att observera elever under aktiviteter. Då får fritidsläraren möjlighet att lyssna på elevernas funderingar och på så sätt få medinflytande över elevernas aktiviteter. Informanterna framhöll att detta kan underlätta arbetet med att stötta och främja elevers sociala relationer. I likhet med detta resultat framhåller Söderman Lago och Elvstrand (2019) att fritidslärarens närvaro och deltagande i olika aktiveter främjar social inkludering. På samma sätt lyfter också Dahl (2014) att fritidslärare kan närma sig eleverna på olika sätt, som genom att vara uppmärksam, att lyssna, att vara tillgänglig, att utgå från elevers intresse och att berömma. Vidare skriver Ihrskog (2006) att en lärare som har kunskap om elevernas sociala kompetenser kan arbeta pedagogiskt med att bilda rätt gruppkombination för att stödja elevernas sociala samspel (Ihrskog, 2006). Jonas nämnde att genom observation möjliggörs stöttning som främjar elevers relationer. I enlighet med detta förklarar Dahl (2014) att när elevers samspel inte fungerar är det betydelsefullt att fritidsläraren ger eleverna vägledning gällande de villkor som kan behövas för att vara med i olika sociala relationer.
Diskussion
I denna del sätts studiens resultat i relation till styrdokumentens föreskrifter, tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkt. Diskussionen utgår från studiens syfte och frågeställningar. Syftet med studien är att öka kunskapen kring fritidsläraren syn på sociala relationer mellan eleverna i fritidshemmet. Vidare undersöks hur fritidsläraren ser på
31 elevernas relationsskapande och hur de resonerar kring arbetet med att stödja eleverna att skapa och upprätthålla goda relationer i fritidshemmet.
Resultatet av studien visar att elevers sociala relationer och samspel ses som centrala delar i fritidshemmets verksamhet. Informanterna belyste fritidshemmet som en mötesplats där elever får möjlighet till socialutveckling, identitetsutveckling och relationsskapande, vilket samstämmer med läroplanens intentioner där fritidshemmet presenteras som en central pedagogisk arena där elever ska ges möjlighet att utveckla goda sociala relationer med andra. Elever ska även ges möjlighet att utveckla och pröva identiteter i möten och samspel med andra elever och vuxna (Skolverket, 2016). Resultatet tydliggör vikten av att finna
mötesplatser där fritidslärare möter elever och elever möter elever. Vare sig mötet är målstyrt eller spontant, så går det att knyta an till det relationella perspektivets begrepp samvaro och
samverkan. Informanterna nämnde exempelvis att fritidsläraren planerar aktiviteter i syfte att
främja nya vänskapsrelationer. Aspelin & Persson (2011) nämner att människor möts exempelvis på utbildningar och ägnar sig åt socialt ordnade aktiviteter där de diskuterar och hanterar olika ting detta kan betecknas som samverkan vilket också kan främja samvaro.
Resultatet visar också att trygghet, tillhörighet, förtroende och kommunikation ses som utmärkande delar av relationsskapandet på fritidshemmet. I enlighet med detta framhåller Skolverket (2016) att fritidshemmet är en pedagogisk arena där elever genom undervisning ska få möjlighet att känna tillhörighet och trygghet i elevgruppen och därmed utveckla goda sociala relationer. Att kommunikation är en framstående del stämmer även med Skolverket (2019) där det står att det är skolans uppdrag att se till att elever ges möjlighet att utveckla sin kommunikation och tilltron till sin egen språkliga förmåga, med vilka språket och
identitetsutvecklingen är nära förknippade. Vidare står det i läroplanen att det finns olika faktorer som bygger upp goda sociala relationer på fritidshemmet, som till exempel individens handlingar, språkbruk och hur man ta hänsyn till andras behov (Skolverket, 2016).
Men fritidshem är inte för alla elever. Elever vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga går miste om den gemenskap och de möjligheter som fritidshem erbjuder. En möjlig
förklaring till varför alla elever inte kan få tillgång till ett fritidshem kan vara att det skulle innebära högre kostnader för samhället. Dock finns det en fara med att se elever som ekonomiska objekt. I enlighet med detta skriver Ihrskog (2006) i sin avhandling att
objektivering och produkttänkande bör upphöra eftersom det egentligen handlar om elevers vänskapsrelationer och varje elevs välbefinnande och utveckling. Jag anser att elever vars föräldrar är arbetslösa redan befinner sig i en utsatt livssituation. Genom att dessa elever
32 exkluderas från den gemenskap som fritidshemmet erbjuder riskerar de hamna i ett socialt utanförskap. Det är de eleverna som kan ha ett extra stort behov av den gemenskap som fritidshem erbjuder genom sina, trygga och kompetenta fritidslärare. Föräldrasituationen ska inte påverka elevernas sociala samvaro. UNICEF (2018) skriver att socialt utanförskap påverkar välbefinnandet negativt, och detta kan skapa sociala problem och ett destruktivt beteende senare i vuxenlivet.
Studieresultat styrks av bland annat Dahls (2011, 2014, 2020), Elvstrand och Lagos (2016) och Ihrskogs (2006) studieresultat som utmärker fritidshemmet som en fördelaktig arena för elevers relationer och samspel, där det pågår relationer elever emellan och mellan pedagoger och elever. Vidare framhåller Ihrskog (2006) fritidshemmet som en plats för identitetsprovning och social förberedelse. Författaren skriver att fritidshemmet är en viktig plats för elever att utforska sig själva och sina relationer med andra, vilket stämmer överens med informanternas uppfattningar i studien. Dock nämner Elvstrand och Lago (2016), att pedagogernas behov av kontroll och närvarotider som till exempel mellan målsituation och samling ses som begränsningar för elevernas relationsskapande. Vidare påpekar författarna att elevernas sociala relationer i fritidshemmet har förbindelse med villkoren för till exempel fritidshemmets rutiner och elevernas friutrymme, vilket inte nämns av informanterna i studien. En möjlig förklaring kan vara att i denna studie, fördes samtal med informanterna kring hur fritidslärare ser på sociala relationer mellan elever i fritidshemmet. Resultatet baserades därmed på informanternas uppfattningar och perspektiv. Elvstrand och Lago (2016) har däremot använt sig av deltagande observation i sin studie, vilket innebär att författarna själva har observerat det som sker på fritidshemmet.
I resultatet framkom att elevers relationsskapande i fritidshem kan främjas genom värdegrundsarbete. Det samstämmer med styrdokumentens föreskrifter där det står att värdegrundsarbete ska sätta sin prägel på fritidshemsverksamheten. Därtill ska läraren på ett demokratiskt sätt föra vidare värderingar och fostran till eleverna genom att läraren väljer goda metoder för att individualisera och tillgodose att varje elev ges utrymme att få utveckla sin egen personlighet för att sedan kunna delta i samhället som en bra medborgare
(Skolverket, 2019).
Studiens resultat visar att informanterna var eniga kring aktiviteters betydelse för relationsskapande på fritidshemmet. I överenstämmelse med detta framhåller Skolverket (2016) att genom olika aktiviteter får eleverna möjlighet att träna på att skapa relationer under
33 de situationer och grupperingar som kan uppkomma under en dagsvistelse i fritidshemmet. Därtill får eleverna möjlighet att utveckla goda kamratrelationer och skapa nya
vänskapsrelationer (Skolverket, 2016). Resultatet styrks av Söderman Lago och Elvstrand (2019) studie som visar att en bidragande orsak till elevers exkludering på fritidshemmet är fritidshemmets fria aktiviteter och en hög grad av självvalt deltagande i dessa aktiviteter. Författarnas studie visar också att fritidslärarens närvaro och deltagande i olika aktiveter främjar social inkludering (Söderman Lago & Elvstrand, 2019), vilket stämmer överens med informanternas uppfattningar.
Ur informanternas uttalanden framkom olika exempel på hur arbetet med elevers sociala relationer brukar gå till. Informanterna nämnde till exempel att arbeta i mindre grupper, att arbeta gemensamt för att skapa erfarenheter och att arbeta med en individ i syfte att hjälpa hen att komma in i aktiviteten. Fritidslärarna såg eleverna som resurser för varandra och arbetade aktivt för att det skulle ske möten mellan elever i syfte att främja deras
relationsskapande. Informanterna beskrev också att eleverna på fritidshemmet ger varandra goda förutsättningar för relationsskapande, vilket skapar ett slags ömsesidigt beroende som i sin tur går att förstå i förhållande till relationsformerna samvaro och samverkan (Aspelin & Persson, 2015).I det relationella perspektivet fritidsläraren kan förhålla sig i möte med den enskilda eleven eller gruppen till relationsformerna; samvaro, samverkan, samvaro och pedagogiskt möte, samvaro och pedagogiskt tillvägagångssätt samt samverkan och pedagogiskt möte (Aspelin, 2013).
Resultatet visar att samtliga informanter var eniga om att alla elever ska känna sig social inkluderade i fritidshemmet, och att det är upp till fritidsläraren att se till att det bli verklighet. Studien visar att fritidslärarna beskriver att genom observation och att se och bekräfta varje elev, gynnas social inkludering och elevers relationsskapande på fritidshemmet. Dock nämnde informanterna att det är lättare att se och bekräfta elever i små grupper.
Skolverket (2018) och även Skolinspektionen (2014) belyser att större elevgrupper på fritidshem påverkar elevernas sociala relationer negativt. Vidare skriver Skolinspektionen (2014) att i en grupp som är stor i förhållande till personalstyrkan riskerar samspelet att påverkas negativt. Därtill blir relationer svåra att överblicka vilket kan leda till en känsla av otrygghet bland eleverna (Skolinspektion, 2014). Utifrån detta anses det att stora elevgrupper försvårar fritidslärarnas arbete med att främja elevernas sociala relationer på fritidshemmet, vilket kan leda till att fritidslärarna kan se svårigheter istället för möjligheter med
34 någon stor insyn i elevgruppen och därför inte kan se till alla elevers behov. Fritidsläraren kan då heller inte se och bekräfta varje elev, eller vara närvarande och deltagande i olika
aktiviteter alla gånger. På så sätt kan då fritidsläraren inte hjälpa elever med
relationsskapandet. Två av sex informanter i studien nämnde att antalet elever per pedagog har ökat vilket stämmer överens med övriga Sverige då Skolverket (2020) skriver att antalet inskrivna elever på fritidshem har ökat med 3300 elever jämfört med senaste läsåret. Samma två informanter menade att ökningen innebär en svårighet för relationsarbetet. Detta väcker tankar kring om de resterande fyra informanternas svar utgick från hur fritidslärare faktiskt resonerar kring arbetet med att stödja elever att skapa och upprätthålla goda relationer i fritidshem eller hur fritidslärare bör resonera kring detta. Jag upplever att informanterna i studien är välbekanta med sitt uppdrag utifrån läroplanen eftersom deras svar stämmer
överens med läroplanen. Det kan bero på att alla informanter i studien är utbildade, vilket kan höja studiens tillförlitlighet. Detta kan också bero på att alla lärare är måna om att göra ett bra jobb.