Sociokulturellt perspektiv på lärande och språkinriktad undervisning 37

I all undervisning spelar språket en viktig roll för kunskapsutvecklingen. Det är därför avgörande för nyanlända elever att lära sig både ett vardagsspråk och ett skolspråk för att lyckas i skolan och som lärare ge dem förutsättningarna att utvecklas så långt som möjligt. I Lgr11 (Skolverket 2011) finns det ständigt ett språkligt fokus:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (Skolverket, Lgr11, s 9)

Klasslärarna i studien undervisar utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Deras språkinriktade undervisning är förankrat i forskning såsom Cummins (2001), Gibbons (2006) samt Hajer och Meestringa (2014) föreskriver. Detta är även i enlighet med Skollagen (2010:800, 1 kap. 5 §) som föreskriver att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Man kan därför anta att nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling gynnas eftersom lärarna på ett strukturerat och medvetet sätt undervisar om språket och ämnesinnehållet i ett meningsfullt sammanhang. I stället för att ge eleverna språkövningar med isolerade ord och fraser ryckt ur sitt sammanhang, väljer lärarna att integrera språk- och ämnesundervisningen så elevernas språkförståelse utvecklas samtidigt som eleverna får använda språket i en naturlig kontext. Genom en

språkinriktad undervisning leds de nyanlända eleverna alltmer in i skolans språkbruk och så småningom även in i ämnets tankesätt och språk. På så sätt stöttas de nyanlända eleverna i att utveckla sitt språkbruk och gå från en mera vardaglig till en mer skolrelaterad variant. Klasslärarnas språkinriktade undervisning riktar in sig både på de ämnesmässiga och på de språkliga målen samtidigt som den erbjuder aktivt deltagande i muntlig interaktion och skrivande med adekvat stöttning.

Klasslärarna skapar många möjligheter för eleverna att samarbeta och använda varandra som resurser för lärandet. Uppgifterna är av en sådan karaktär att de kräver att eleverna samarbetar och interagerar med varandra men även under de gemensamma genomgångarna är eleverna aktiva på olika sätt. Detta syns genom att klasslärarna ställer många öppna frågor till eleverna och ger dem tid att reflektera och tänka till för att kunna sätta ord på sina tankar. Detta är i överensstämmelse med Lgr11 som fastslår att:

Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven får stöd i sin språk-och kommunikationsutveckling. (Skolverket, Lgr11, s 14)

samt

Undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera på svenska utifrån sin kunskapsnivå, utan att ställa för tidiga krav på språklig korrekthet. (Skolverket, Lgr11, s 239)

Samtidigt betonar både Cummins (2001), Gibbons (2006) samt Hajer och Meestringa (2014) att en sådan undervisning är främjande för nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling. I båda klassrummen finns det många möjligheter till meningsfull interaktion i samband med grupparbeten. Gibbons (2013) menar på att i smågrupper möter nyanlända elever ett bredare språkligt spektrum och de får mer språk riktat direkt till sig än vad som är möjligt i helklass. Vidare får eleverna fler möjligheter att interagera med andra, de tar oftare ordet och när klassläraren inte är på plats tar de ett större ansvar för att förtydliga sig när de har uttryckt sig otydligt (Gibbons 2013). Hajer och Meestringa (2014) lyfter även fram att arbeta i smågrupper ger utrymme för interaktion och naturliga samtal mellan eleverna vilket skapar ett tryggt sammanhang där de kan experimentera med ett mer kunskapsrelaterat språk och diskutera stoffet ytterligare.

Visuell och taktil stöttning är framträdande i undervisningen vilket är gynnsamt för att ge eleverna en ökad förståelse (Cummins 2001; Hajer & Meestringa 2014). Dessutom används vanliga ord och begrepp som eleverna känner till vilket gynnar deras förståelse. Det är uppenbart att undervisningen ska förtydliga och förstärka för eleverna och vanliga

ord, brobyggande samtal och klassrumsinteraktion samt speglingsmetoden används som en bro över till ett mer avancerat språkbruk. Samspel med andra och interaktiv stöttning lyfts av Gibbons (2006, 2013) som central för språk- och kunskapsutvecklingen. I den observerade undervisningen används språket som ett sätt att främja språk- och kunskapsutveckling genom att lärarna ställer öppna frågor som belyser olika aspekter och stimulerar elevernas tänkande, omformulerar ord och begrepp, modellerar språkanvändandet och på så sätt stöttar eleverna i att använda ett mer ämnesspecifikt språk. I stället för att förenkla eller anpassa uppgifterna är det som Gibbons (2006, 2013) förespråkar stöttningen som individanpassas utifrån elevernas förutsättningar och behov.

Ett tillåtande klimat, trygghet och tid är något som klasslärarna lyfter fram som avgörande för nyanlända elevers språkutveckling vilket även är något forskningen betonar som en central faktor för nyanlända elevers väg mot skolspråket (Cummins 2001; Gibbons 2006, 2013; Hajer & Meestringa 2014). Klasslärarna har även höga förväntningar på de nyanlända eleverna vilket är i överensstämmelse med den nämnda forskningen där vikten av höga förväntningar på nyanlända elever samt att tillvarata deras tidigare kunskaper framhävs som avgörande för språk- och kunskapsutvecklingen. Detta befästs även av Skolverket (Greppa språket 2012) som betonar att nyanlända elever behöver mötas av höga förväntningar och utmanas tankemässigt i sitt lärande, även om deras språkmässiga förmåga inte nått en fullgod nivå. Klasslärarna ser vidare de nyanlända eleverna som de personer de har potential att bli, inte bara elever med bristande kunskaper i svenska vilket flera framträdande forskare anser som en ytterst central faktor för nyanlända elevers språk- och kunskapsutveckling (Cummins 2001; Gibbons 2013; Hajer & Meestringa 2014). Klasslärarna hjälper dem på olika sätt in i skolans sociala verksamhet och rustar dem med olika strategier för att kunna hänga med i undervisningen.

Nyanlända elever behöver inte lära sig väldigt mycket svenska innan de kan ägna sig åt kognitivt krävande uppgifter (Gibbons 2013; Cummins 2001) men de behöver explicit stöttning baserat på deras förutsättningar och behov samt parallell studiehandledning på modersmålet så de kan använda det som en resurs för lärande och en väg mot skolspråket. Det kan upplevas radikalt att tillämpa undervisningsmetoderna som används i den ordinarie undervisningen på nyanlända elever som är nybörjare i svenska skolan men både Cummins (2001), Gibbons (2013) samt Hajer och Meestringa (2014) anser att både nyanlända elever och deras lärare kan lyckas om undervisningens fokus ligger på de nyanlända elevers potentiella prestationer genom explicit stöttning snarare än på deras

aktuella resultatnivåer i majoritetsspråket vilket medför att undervisningen därmed ligger på en lämplig kognitiv nivå.