Skolan står i underordning till skolmyndigheter, kommunal skolförvaltning, riksdag och regering (Persson 2014). Persson (2014) skriver att det moderna samhället är ett ekonomiskt samhälle och att tidsorganisering utifrån ekonomi inte lämpar sig i undervisningsverksamhet då ett fokus på tidsorganisering kan leda till att schemat får mer betydelse än innehållet. Marknadslinjen i skolan idag innebär att det inte nödvändigtvis är den professionella utmärktheten som blir avgörande utan den
har resulterat i att kunderna (elever och vårdnadshavare) har makt också då de kan byta skola i och med det fria skolvalet (Berg 2018), något Berg (2018:67) beskriver som att "rösta med fötterna". Vi har i intervjuerna både funnit direkta och indirekta kopplingar till det som Persson nämner, vilket han menar ofta förenklas som “tid är pengar” (Persson 2014:142). Två av informanterna nämnde ekonomin som en faktor till hur mycket planeringstid fritidslärarna har. En sa att deras och säkert många andras kommuners skolbudget krymper, vilket resulterat i att deras fritidslärare kan behöva arbeta som resurser i klassrummet istället för att fokusera på fritidshemmet och dess uppdrag. Detta betyder att fritidshemmet inte prioriteras i lika hög grad som den obligatoriska skolan.
Om vi utgår ifrån Perssons (2014) definition av makt – “förmågan att frambringa, förändra och hindra handlande” – så är fritidslärarens makt över hur mycket planeringstid de har begränsad men ej helt frånvarande. Persson (2014) skriver att läraren befinner sig på botten av skolhierarkin. Däremot har fritidslärare möjlighet och makt att byta arbetsgivare och skola om denne inte trivs med sina förutsättningar och uppdrag, vilket vi menar går i linje med det Persson skriver om att makt ligger hos alla inblandade parter. Axelsson och Qvarsebo (2018) skriver att Foucault belyste en typ av makt som infinner sig i samband med att det skapas regler över vad man kan säga och tänka. De här reglerna blir ännu tydligare inom institutionella arrangemang såsom i utbildningssystem och påverkar maktförhållandet mellan de hierarkier som finns i skolan, till exempel förhållandet mellan rektor och fritidslärare. Detta såg vi exempel på när en rektor berättade om att när denne var med på planeringsmöten slutade de alltid med att fokus riktades mot hen, frågor som inte var på agendan och att hen fick leda mötet. Fritidslärarna intog då en underordnad position. Rektors närvaro skapade ett obalanserat maktförhållande som enligt rektorn inte är givande.
7.4 Sammanfattning
En faktor till varför fritidshemmet ses som underordnad den obligatoriska skolan kan vara grunden till att verksamheten är frivillig men också för att det är en verksamhet som ska komplettera skolan. Detta skapar en maktordning som påverkar rektorernas prioriteringar. Rektorn har den avgörande makten över hur mycket planeringstid fritidsläraren får, bortsett från i de fall där planeringstiden är reglerad av fackliga avtal eller skolförvaltningsbeslut om ett visst minsta antal planeringstimmar.
Makten kan infinna sig hos alla aktörer, vilket synliggörs i de förändringsarbeten i skolan som kommer underifrån. Dessa menar Lenz Taguchi (2013) är att föredra i skolan. Vårt resultat visade både på förändringsarbeten som kommer uppifrån och nerifrån, såsom förändringar i läroplanen respektive dialog mellan fritidslärare och rektor. Den första typen av förändringsarbete, den vi kallar uppifrån och ner, har vi kopplat samman med “utbildningssystemet i maktutövningen” där vi analyserat de maktförhållanden som ligger till grund för varför och hur utbildningssystemet ska utföra vissa uppgifter. Staten har den yttersta makten. Den andra typen är den makt som bland annat fritidslärare och rektorer har, den vi kallar för underifrån och upp eller “utbildningssystemet i maktutövning”. Där vi menar att fritidslärare har möjligheten att byta jobb eller också argumentera för sin planeringstid via dialoger med rektorer. Fritidslärares möjligheter kan dock vara begränsad på grund av en typ av makt som Foucault belyste: de regler som skapas över vad man kan säga och tänka i ett samhälle och inte minst i institutioner såsom skolsystemet där det finns skolhierarkier med lärarna i botten.
8. Diskussion
I detta avsnitt knyter vi an studiens resultat med syftet, frågeställningarna och tidigare forskning. Därpå diskuterar vi studiens yrkesrelevans och därefter för vi en kritisk diskussion angående vår metod. Avslutningsvis ges förslag på framtida forskning som vi känner skulle bidra till ytterligare perspektiv i området.
8.1 Sammanfattning
I denna studie har vi undersökt hur rektorer resonerar kring fritidslärares möjlighet till planeringstid. Vi har analyserat fritidslärarnas möjligheter till planeringstid ur ett maktperspektiv och har valt att använda Perssons distinktion mellan “utbildningssystemet i maktutövningen” och “maktutövningen i utbildningssystemet”. Dessa konkretiserar vi till maktförhållandena mellan skolledning-utbildningspolitik respektive fritidslärare-rektor. Tidigare forskning har visat att fritidshemmet får underordna sig skolan med resultat att personalen inte känner att de räcker till under fritidsverksamheten och har för lite planeringstid. Denna bild har också studier av Lärarförbundet och granskningsrapporter från statliga skolmyndigheter visat. Tidigare forskning fann en stor diskrepans mellan rektorers och lärarnas åsikter kring möjligheterna till planeringstid. Studier inom just det fritidspedagogiska området har vi inte funnit men det finns studier inriktade på grundskolan i allmänhet och gymnasieskolan. Då vi ansåg att lärarnas perspektiv varit i fokus ville vi vidga perspektivet och ta del av rektorers syn för att skapa en bättre överblick på forskningsområdet, inte minst det fritidspedagogiska, men vi fann också diskrepansen intressant att studera vidare. Vår studie visade att alla rektorer såg fritidshemmets uppdrag som viktigt. Många beskrev det som ett komplext och annorlunda uppdrag, vissa talade mer i termer om komplement. De ansåg sig också ha bra förståelse för uppdraget– alla sex rektorer graderade sig från fyra till fem på en skala från ett till fem där fem var högst. Rektorerna sade att fritidslärarna behöver tid till planering för att det ska bli kvalitet på fritidshemmet men vissa ville inflika med att mer inte alltid är bättre och lyfte istället innebörden av att ha en bra struktur under planeringstiden. I allmänhet ansåg rektorerna att fritidslärarna hade tillräckligt med planeringstid och att de använde den på ett effektivt sätt. Planeringstiden berättade rektorerna var mellan fyra och sex timmar men antalet planeringstimmar skiljde sig åt beroende på fritidslärarens individuella uppdrag, verksamhetens behov och ekonomi,
rektorers prioriteringar, och fritidslärarnas utbildningsbakgrund. Några rektorer sade att fritidslärarna kunde påverka sin planeringstid genom att samtala om det och förklara varför de behöver mer.
I vår undersökning har vi sett att fritidspedagoger i flera fall måste hjälpa till i klassrummet, ibland på permanent basis och ibland på grund av tillfälligt behov, vilket är i linje med resultaten från Jonssons studie från 2018. Samtidigt har en av våra informanter sagt att de försökt lösa det genom att kompensera för bortfall av planeringstid på så sätt att lärarna får det som komptid. Denna rektor berättade också att även klasslärare behövt rycka in på fritids, vilket då kan tyda på att det inte är så att fritidshemmets arbetsuppgifter underordnas skolans som Boström och Berg (2018) menade var fallet i sin studie.
8.2 Yrkesrelevans
Då tidigare forskning samt en del skolor som vi vikarierat eller gjort praktik på har haft betydligt mindre planeringstid än informanternas skolor så har detta gett oss ett nytt perspektiv. Vår studie visar att det finns rektorer som ger skäligt med planeringstid till sina fritidslärare. Vi har också fått perspektiv på hur rektorerna resonerar kring fritidslärares planeringstid, där de säger att planeringstiden främst beror på fritidslärarens uppdrag. Detta resonemang samt andra som vi framför i analysen hoppas vi kunna gynna andra fritidslärare som har brist på planeringstid genom att användas som underlag för dem i samtal med framför allt huvudmän och rektorer men även kollegor. Huvudmän och rektorer kan också dra nytta av denna studie genom att se vikten av och vilka faktorer som ligger till grund för genomförbarheten av fritidslärarens planeringstid.