I studien framkommer det att respondenterna upplever att de inte får det stöd de önskar i skolan. För att skapa ett framgångsrikt lärande i både den fysiska och psykosociala lärmiljön måste specialpedagoger och pedagoger lyssna på hur eleverna själva vill ha det. Specialpedagogen är en nyckelperson på skolan när det gäller att ha en aktiv och bärande relation och kommunikation mellan elever, vårdnadshavare och de olika yrkeskategorierna på skolan. I empirin kan det utläsas att en del respondenter inte alltid förstår varför de får ett visst stöd i skolan. Det är viktigt att förankra hos eleverna varför de får det stöd som de får. Som specialpedagoger måste vi tydliggöra detta men också höra deras hur de vill ha det. Likt de studier utifrån det kommunikativt relationsinriktade perspektivet som också studerar lärande, kommunikation, delaktighet och relationer på olika nivåer och sammanhang i skolans verksamhet. Det kommunikativt relationsinriktade perspektivet utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv med en inkluderande och relationell syn på en skola för alla (Ahlberg, 2009). Genom KASAM skapas en god lärmiljö som främjar elevernas hälsa. Som specialpedagog bör man låta eleverna bli mer delaktiga i planen kring skolgången och hur skolan ska kunna ge eleven rätt stöd. Specialpedagogen bör också följa med eleven under skoldagen för att kartlägga elevens skoldag. Man bör titta på hur relationerna fungerar med pedagogerna på skolan samt observera hur pedagogerna undervisar i klassrummen. Men framförallt att ta del av elevernas röster om hur de vill ha det i sin lärmiljö. Något som också genomsyrar studien är att de vuxna inte har pratat med eleverna om hur de vill ha det i skolan. Många pratar om kortare skoldagar. Kanske är det för långa schemalagda lektioner? Än en gång är elevens röst otroligt viktig. Enligt Martin et al. (2018) krävs en kulturell förändring för att effektivt deltagande ska bli möjligt. Är detta ett mål som specialpedagoger borde ha att arbeta gentemot? En kulturell förändring där man
41
stöttar barnen i deras önskan om att få ett ökat inflytande i undervisningen. Flera respondenter ansåg nämligen att deras intressen inte togs tillvara på. Likt KASAM ska det kännas hanterbart, begripligt, meningsfullt. Då bidrar det också till delaktighet inom organisationens väggar. Här har också specialpedagogen en ledande roll i att försöka utvärdera dessa bitar i både den fysiska och psykosociala miljön.
Metoddiskussion
Detta är en mindre studie som omfattar tretton respondenter. Ambitionen var att få med ungefär lika många pojkar som flickor, men det blev flest flickor. Pojkarna var inte lika intresserade av att vara med när de tillfrågades. Genom en fenomenografisk ansats vill vi undersöka respondenternas uppfattningar på ett djupare plan för att därigenom få deras individuella upplevelser och därefter analysera data. Detta hade inte varit möjligt med ett stort antal deltagare på grund av begränsad tid.
En annan ambition var att få ungefär lika antal elever fördelade på de olika NPF- diagnoserna. Men vi stötte på svårigheter att få med respondenter med diagnosen autism. Det visade sig vara svårt att få dessa elever att delta i studien. När de tillfrågades svarade flera av dem inte. Ett större deltagande av pojkar och elever med autism hade eventuellt kunnat påverka resultatet i en annan riktning.
Gruppen som hade störst önskan om att få vara med var eleverna med ADHD. Där tackade samtliga tillfrågade ja till att delta. Något som också kan påverka studien är att vi även tog med elever som hade gått ut skolan. Men å andra sidan, genom att jämföra svaren med de som gick i skolan för närvarande, visade det sig att det inte skett någon förändring. Ett hinder var dock att flera av de tillfrågades föräldrar hade svårigheter att förstå varför deras barn skulle intervjuas och hur intervjuerna skulle genomföras. Flera tackade till en början nej till deltagande i intervjuerna. Problemet framkom att föräldrarna inte hade förstått hur intervjuerna skulle gå till och det behövdes ett muntligt förtydligande för dem. Genom telefonsamtal med vårdnadshavarna förtydligades syftet med intervjuerna och hur de skulle genomföras, vilket ledde till att godkännande gavs.
Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer gavs också möjligheten att få fram mer öppna svar från respondenterna. Studien har dock vissa begränsningar genom att vi inte kunde vara två på alla intervjuer då det inte gick att få ihop i logistiken.
Vi genomförde inga pilotstudier, då vi inte hade någon att genomföra test på. Annars är detta att föredra för att testa studien och för att hitta brister men också positiva aspekter.
42
Slutsats
Denna studie sökte svar på tre frågor: På vilket sätt upplever elever med NPF-diagnos skolans stöd för att hjälpa dem att utvecklas i skolan? Hur påverkas elevernas mående och inlärning av relationerna med vuxna på skolan? På vilket sätt upplever eleverna att de får vara delaktiga i lärmiljön? Syftet med detta arbete är att tillföra kunskap om hur elever med NPF-diagnos upplever det stöd och vilket av dessa stöd de anser har haft bäst inverkan på deras inlärning. Vi vill även undersöka på vilket sätt dessa elever upplever relationen till vuxna i skolan.
Flertalet av eleverna i studien efterlyser en större delaktighet i utformningen av stödet för att de ska kunna utvecklas. De berättar att de upplevt att de ofta inte blev lyssnade på utan att saker bestämdes över deras huvuden. En del respondenter upplevde stödet som de fått som bra och avgörande för att de skulle kunna fungera i skolan. För att kunna få stödet att fungera bör en specialpedagog finnas för eleverna. Specialpedagogen bör gemensamt med elever, pedagoger och föräldrar arbeta fram rätt stöd utifrån elevens behov.
Den viktigaste faktorn för att respondenterna ska må bra och uppleva en känsla av att lyckas är en god relation till vuxna i skolan. Detta genomsyrar hela studien. Respondenterna uttryckte att relationerna var betydelsefulla för deras utveckling och trivsel i skolan. Att bara bli sedd av en pedagog på skolan kunde vara avgörande ifall en skoldag skulle bli lyckad eller misslyckad. Skolorna bör satsa på att utbilda personal i relationell pedagogik (Aspelin, 2012) eftersom denna studie visar på vikten av detta genom respondenternas upplevelser. Gällande respondenternas upplevelser om att få vara delaktiga i lärmiljön uttryckte de en önskan att kunna påverka sin skolgång i en större utsträckning än vad de redan gör. En viktig fråga för dem var att vara färre elever i klassrummet. De uttryckte också en önskan om att deras intresse ska tas tillvara på mer i undervisningen, eftersom det skapar förutsättningar för att de ska tillgodogöra sig undervisningen på ett bättre sätt. En tydliggörande pedagogik finns redan i många klassrum och den gynnar alla elever, inte bara elever med en NPF-diagnos.
Vi vill genom detta examensarbete uppmana personal på skolorna: bli bättre på att låta eleverna vara delaktiga i och få påverka hur undervisningen organiseras. Rektorer - stärk personalen i att arbeta relationellt gentemot era elever.