Kanske används fel pedagogiska metoder ute på de ordinarie skolorna, vilket kan leda till att interaktionen uteblir mellan lärare och elev och att resultaten man önskar inte blir verklighet. Arbetsbördan blir då för stor för läraren och man söker sig ifrån skolan. Det etablerade arbetssättet som läraren på kommunikationsskolan arbetar efter har inte nått den ordinarie skolan som jag besökte. Trots att ingen utav skolorna jag besökte var bekanta med Dockrells et al. observationsprotokoll så överensstämde lärarens arbetssätt på kommunikationsskolan med det flesta av det 20 punkterna som utnämns som viktiga språkinlärningsinteraktioner i protokollet. Arbetssättet på den ordinarie skolan var inte anpassat för elever med språkstörning och läraren har tyvärr inte fått chans att få arbeta efter Dockrells et al. (2012) observationsprotokoll. Skolverket (2016) framhåller att lärare ska ta hänsyn till elevers olika behov och uppväga skillnaderna i deras förutsättningar att nå kunskapskraven. Det första lärare bör titta på är den pedagogiska metod som används. Hur kan den ordinarie skolan utarbeta ett arbetssätt för alla elever? Ett arbetssätt som passar elever med språkstörning passar även en elev som inte är i behov av särskilt stöd. Ett förtydligande av språk, gester, återkopplingar, bekräftelse och utökande av strategier är ett bra recept för lyckad
31
språkinteraktion med alla elever. Att utarbeta nya arbetssätt kräver tid och engagemang från ledningen. Föreläsning om hur viktig interaktionen mellan läraren och eleven faktiskt är blir en bra start på ett förändringsarbete. Då skolan ska arbeta vetenskapligt blir forskning med tydliga resultat på vad som ger positiva inlärningstillfällen en bra tyngd på ett nytt arbetssätt. Dockrells et al. (2012) observationsprotokoll blir ett lätt och användbart redskap i utarbetandet efter ett bra kommunikationsstödjande klassrum. Alla lärare på en skola behöver bedriva en språkutvecklande undervisning. På många skolor är det svensklärarna som engagerar sig och driver det språkutvecklande arbetssättet. En medvetenhet behövs hos alla lärare att förstå hur viktiga förebilder de är för elevernas språkutveckling oavsett vilket ämne de undervisar i. Det oväntade resultatet som Justice (2008) kom fram till, att lärare som engagerar sig i språket och deltog i kompetensutveckling såsom workshops för språkutveckling kunde ha bättre kvalitet på sin undervisning än vad en lärare med högre utbildning hade visar även på hur viktig lärarens engagemang är. Samma tanke framhålls av Hattie (2012), som säger att det är läraren som spelar störst roll för elevens utveckling, inte enbart i språkutveckling utan inom all kunskapsinhämtning. I sin metaanalys av vad som leder till utveckling i skolarbetet kommer han fram till att storlek på klass, lärarutbildning eller läxor spelar mindre roll än den undervisande lärarens syn på lärande och fokus på strategier för lärande. Denna kunskap om lärarens och lärandets betydelse innehåller både positiva och negativa aspekter anser jag. Det positiva är att alla oavsett lång eller kort lärarutbildning kan bli bra språkutvecklare för elever så länge där finns ett intresse för kompetensutveckling och medvetenhet om hur viktig lärarens interaktion och engagemang är. Jag ser också ett problem med denna vetskap. Det är inte lika lätt att överskåda en lärares personlighet i interaktion med eleverna som något som går att tillrättavisa eller kompetensutveckla. Som pedagogisk ledare är det legitimt att föreslå en kompetensutveckling för sina anställda inom ett specifikt ämnesområde men inte lika enkelt att föreslå förändringar som har med personligheten att göra. Jag kommer att delge mina kollegor, kollegialt lärande, och min ledning min uppsats resultat och all forskning jag tagit del av. I min yrkesroll som speciallärare kan jag driva språkutvecklande insatser som språkstödjande klassrum på min arbetsplats. Ett långsiktigt observationsarbete med Dockrells et al. (2012) observationsprotokoll som verktyg i alla klassrum, som efterhand blir naturligt för lärarna, är mina tankar och framtida mål. Ledningen introduceras om mina mål och planerade observationer. De behöver förstå vilken vinst det blir för alla. Vinsterna blir många med t.ex. fler elever som får tillbringa sina skoldagar i språkrika miljöer, en mer tillgänglig undervisning för alla, färre elever som behöver lämna sina klassrum för att få specialpedagogisk undervisning, chans till bättre resultat för elever och ett
32
gynnsamt tillfälle för bättre psykosocialt mående för många av våra elever. Detta måste sättas i relation till de timmar som försvinner från andra arbetsuppgifter då jag kommer att lägga stor del av min arbetstid på observationer och handledning av mina kollegor. Lyons och Roulstone (2018) framhåller att det inte är funktionsnedsättningen i sig som skapar hinder och potentiellt lägre välmående, utan funktionsnedsättningen i samverkan med den sociala miljösituationen. Jag anser att detta är en viktig aspekt för alla lärare att ha med sig i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Vi måste ändra fokus från eleven och dess funktionsnedsättningar till större fokus på den lärmiljön eleven befinner sig i.
Metoddiskussion
Den metod jag valde för att få ett svar på min frågeställning kändes relevant och genomtänkt vid tidpunkten då mina observationer gjordes. Idag, några månader senare, ser jag begränsningar i mina val. Om jag skulle ha gjort samma studie idag hade jag besökt fler ordinarie skolor för ett säkrare resultat. Jag hade även besökt fler klassrum på samma skola för att se skillnader mellan årskurser eller lärare. Tillförlitligheten med Dockrells et al. (2012) observationsprotokoll är inte konstant. Det är inte enbart jag som observatör som kan påverka mina resultat, antingen genom att missa en aktivitet eller ur olika sätt att tolka, utan även de observerade lärarna som antingen kan ha haft bra eller dåliga dagar just när jag var där och observerade. Detta kan med största sannolikhet påverka deras interaktion med sina elever under en skoldag och därmed förändra mina resultat. Giltigheten på min studie är hög då jag använde mig av Dockrells et al. (2012) observationsprotokoll vars litteratur refererar till 62 artiklar med stark evidens på att de insatser som avprickas i observationsprotokollet stärker barns språkutveckling. Något att ta fäste på vid en ny studie är att komma ut och presentera sig en gång innan man startar med själva observationerna. Många av eleverna på framför allt ordinarie skolan var väldigt nyfikna på mig. På så sätt hade eleverna kunnat ställa alla sina frågor till mig innan mina observationer och därmed stillat sin nyfikenhet. Jag valde bort intervjuer av lärarna då jag tror att det är svårt att få objektiva svar från informanterna och svårt för mig att tolka objektivt. Med facit i hand hade det varit intressant att höra och förmedla lärarnas egna tolkningar av sina resultat från observationerna.