Spelfilm och musik

5.3.1 ”Jag kan inte snöa in mig i mina intressen”

Av lärarnas uttalanden märker vi att det egna intresset spelar stor roll i undervisningen. Peter och Sverker har båda ett genuint intresse för musik. Peter har skrivit en avhandling om Bob Dylans texter som han disputerade med 2004 och Sverker säger att han ”sysslar ju så oerhört mycket, spelar själv, skriver om det och har förfärligt massa musik hemma. Jag sysslar med det alltid”. När vi sedan frågar honom om hur detta påverkar hans undervisning svarar Sverker att det påverkar på så sätt att han kan prata om det hur mycket som helst. Han upplever det nästan som att förberedelserna av lektionerna till ”Musik och Språk”- kursen tog upp all hans tid. Till slut tog det tre-fyra timmar att förbereda en enda lektion, vilket blev för mycket, trots att han tyckte att det var ganska kul. Vid intervjun med Sverker kom samtalet att kretsa betydligt mer kring musik än film, vilket är förståeligt eftersom Sverker sa sig använda film ganska lite. Peter däremot anser att film ”ger så pass mycket och förståelsen blir ofta större för någonting som man har sett på film och så. Det är ju det här med inlärning, visuella inlärare”. Senare i samtalet visar Peter oss en text till en engelsk 1300- talsmelodi som heter Matty Groves och som spelades in av gruppen Fairport Conventions 1969. Denna text passar enligt Peter alldeles utmärkt för att få en förståelse för feodalsamhällets regler under medeltiden, vilket visar på att Peter lägger tyngdpunkten på innehåll, i stället för form, när det gäller musik. Av erfarenhet märker han att han kan nå eleverna bland annat genom musiken och sitt eget musikintresse. Han märker att han får respons av eleverna, exempelvis då han spelar Matty Groves och det gör att han tycker att det är värt att fortsätta att ha med det i sin undervisning. Peter lyckas alltså få sina elever intresserade av den musik som han själv tycker om, vilket enligt Buckingham och Sefton-Green (2000) är en av svårigheterna i undervisningen eftersom lärares och elevers smak skiljer sig åt. Elevernas nöje kring populärmusik ligger i känslan av att den är just ”deras” (Buckingham och Sefton-Green 2000) men i Peters fall ser vi att även annan musik än populärmusik kan vara givande i klassrummet. Karins intresse ligger snarare i bildkonsten än i musiken, vilket avspeglas i hennes undervisning då hon oftare väljer att illustrera epoker med konst än med musik. Elisabeth

hävdar att hon aldrig tvingar sig själv att göra någonting som hon inte tror på i sin undervisning, eftersom det då enligt henne inte blir äkta. Samtidigt är hon medveten om att hon som tjej/kvinna har vissa intressen som mer stämmer överens med andra tjejer, till exempel att se filmer som bygger på Jane Austens verk, medan killar oftare föredrar att se exempelvis isländska sagor. Elisabeth lägger till: ”jag kan inte snöa in mig i mina intressen, utan jag måste vidga mig också”.

När vi pratar vidare med Karin kring vad hennes egna intressen har för betydelse för undervisningen menar hon att man visst ska utgå från eleverna som personer, men att hon tror att det är otroligt viktigt att just läraren är intresserad av det han eller hon gör, för att man då förmedlar det intresset till eleverna. Tycker läraren istället att någonting är tråkigt är det också någonting som eleverna märker. Vi märker av svaren från lärarna att de är överens om att lärarens intresse påverkar undervisningen. Frågan är bara på vilket sätt? Nordström menar i sin text att det som läraren är intresserad av och önskar skapa en förförståelse för inte alltid når fram till eleverna eftersom det som eleverna är intresserade av och har en god förförståelse för inte tas upp i skolan (Nordström 1998). Bland våra lärarexempel ser vi att Nordströms problematik stämmer in på Sverkers arbetssätt (se avsnitt 5.2.4) i den meningen att han ville att eleverna skulle analysera den instrumentala musiken som ligger i hans intresse medan eleverna koncentrerade sig på texten som är mer naturligt för dem. Att det är viktigt att ta hänsyn till elevers erfarenheter visar både Nordströms (1998) och Perssons (2000) forskning. Persson visar på att elever skapar nya erfarenheter utifrån sina gamla erfarenheter genom att placera in de gamla i större sociala och historiska sammanhang och på så sätt skapa en vidgad förståelse (Persson 2000).

5.3.2 ”Man sitter ju inte och läser hela Hamlet”

Peter menar till slut att det också finns områden då musik eller film i undervisningen kan ersätta en bok: ”Ja, när det gäller att få fram det här moderna, postmoderna samhället och människan idag.” Peter tycker att både den teoretiska litteraturen kring postmodernismen och att handling och språk i postmoderna romaner ofta är svårtillgängligt och poängterar att han där istället gärna väljer en

film som Fight Club och en text som De andra av Kent. Peter kommer in på att han kan ta en viss hänsyn till programtillhörighet när det gäller att välja bort, eller bara läsa delar av, den litterära texten, men framhåller vikten av att ge eleverna en förförståelse för det de ska se på film: ”Man sitter ju inte och läser hela Hamlet t.ex. med byggklasser eller så. Det tycker de inte är speciellt kul, de har inte läsvanan heller. Men däremot skulle man kunna visa hela filmen, men man kanske inte gör det rakt av utan man får, berättar om handlingen och vad det är för någonting som de kommer att få se” och tillägger att detta kan göras med framgång om förlagan är svårtillgänglig och det är elever som inte är så läsvana. Här använder Peter alltså medier på det sätt som bland annat Rönnberg (2003) tycker är önskvärt, genom att spegla samhället och låta medierna vara den dominerande uttrycksformen i klassrummet.