Språket som en symbolisk repertoar

En annan aspekt som framställs som en svårighet med de praktikanter som inte har svenska som sitt första språk är att det till följd sker grupperingar. ”Peter”, en av praktikanterna, menar att ”det känns precis som om de gör en egen liten grupp. Men så är det väl lite i hela

samhället, det är väl uppbyggt på det sättet, så det är väl inte konstigt i sig” (Intervju, ”Peter” 25/4-2007). Språket kan, från ett utifrånperspektiv, tolkas som ett av de element som ligger till grund för de grupperingar som genom tillskrivelser och självtillskrivelser utförs för att konstruera etnicitet i arbetsgruppen. Grupperingar framställs av en del tekniker som ett envägsproblem där ansvaret lyfts bort från den ”egna gruppen”, den ordinarie, och läggs på den ”andra gruppen”. ”Johan” menar att ”vi som har varit här har varit väldigt öppna och bjudit in folk, vi bjuder in dem direkt ju så det har aldrig varit något problem” (Intervju, ”Johan” 19/4-2007). Detta kan förstås som en positiv självtillskrivelse där den egna gruppen framhålls som välkomnande och positiv till att nya individer ska ingå i arbetsgruppen

(Cornell, Hartmann 2007: 76). Å andra sidan framgår en representation av praktikanterna med 42

en annan etnisk bakgrund än svensk som tillbakadragna vilket försvårar uppbyggandet av relationer mellan dem och de ordinarie teknikerna. Detta diskuteras av den ordinarie teknikern ”Martin” som menar att praktikanterna ”kan inte sätta sig vid ett bord och så prata och prata med sitt modersmål och sitta där istället för att blanda sig. Det är bara att: hej jag heter det och kommer därifrån, får jag slå mig ner?” (Fältdagbok 20/4-2007). Denna representation

framställs även av praktikanten ”Peter” som diskuterar hur den språkliga brytningen kan resultera i olika grupperingar, han menar att ”de väljer att nästan inte kämpa på något sätt, alltså, de väljer att stå undan. Och visst man har väl kanske lite, inte kort stubin, men man vill inte hålla på och älta om samma grejer hela tiden men man hoppas att han har ett litet sunt förnuft vid det här laget” (Intervju, ”Peter” 25/4-2007). Dessa exempel från såväl intervjuer som från observationen kan demonstrera hur språket används för att tillskriva individer en annan tillhörighet än den självtillskrivna. Då språket fungerar som en symbolisk repertoar som påvisar att vissa inte tillhör gruppidentiteten och därmed inte delar den normalitet som konstruerats vilket medför till skapandet av etnicitet (Cornell Hartmann 2007: 85ff, 236f).

4.3.6 ”Vi får lära oss om dem”

Sedan projektet 20-10-10 inletts har det framkommit farhågor bland en del ordinarie tekniker om hur deras vardag i arbetsgruppen kommer påverkas av de nya individerna som kommer; detta kan tolkas som en reaktion till att förändringar i organisationen kan leda till ostabilitet av gruppens identitet (Abrahamsson, Andersen 2005: 102f). En av de aspekter som uppkommit bland teknikerna är hur mycket anpassning som är lämpligt från teknikernas samt

praktikanternas sida. ”Gustav”, en av de ordinarie teknikerna menar att det genom t.ex. mångfaldsmöten som ledningen anordnar uppstår en problematik i att det framstår som att det endast är ”vi som ska lära oss om dem, de måste också lära sig om oss och den svenska mentaliteten. Vi får lära oss om muslimer och vad de tror och gör och utlänningar t.ex. att deras kroppsspråk skiljer sig, flaxar med armarna mer och så. Det blir konstigt om någon ska be till Mecka 12 på dagen, vi svenskar har lärt oss att man tar seden dit man kommer”

(Fältdagbok 20/4-2007). ”Gustavs” åsikt, som under observationen även framkommer hos andra tekniker, visar på en upplevelse om att det finns förväntningar från ledningen på att de ordinarie är de enda som ”måste” ändra och anpassa sig till dem som kommer, medan de ordinarie teknikernas vanor och seder förbises. ”Gustav” tillskriver personer med en annan etnisk bakgrund än svensk egenskaper som särskiljer och konstruerar deras identitet i förhållande till teknikernas egna. Denna identitet konstrueras genom självtillskrivelser som

formas och skapar gränsdragningar i relation till de tillskrivningar som utförs. Genom sådana symboliska repertoarer som ”Gustav” använder sig av som t.ex. kroppsspråk och seder sker tillskrivningar och självtillskrivningar vilket därmed konstruerar etnicitet då det skapar gränsdragningar mellan individerna (Cornell, Hartmann 2007: 85ff, 236f).

4.3.7 ”Jag kallar dig Ove”

En del av teknikerna använder sig av olika benämningar och namn för att beskriva och belysa skillnader mellan dem själva och de praktikanter som kan komma att ingå i arbetsgruppen. De normer och vanor som dominerar i organisationen leder till en arbetsgruppsnormalitet där vissa egenskaper självtillskrivs som definierande av arbetsgruppsidentiteten. Detta leder samtidigt till en särskiljning för vilka som inte tillskrivs en sådan identitet; det konstrueras ett ramverk för vilka som kan tillskrivas arbetsgruppsidentiteten (a.a: 236f). Ett exempel av detta kan framgå genom hur ett flertal av teknikerna beskriver och skämtar om praktikanterna med en annan etnisk bakgrund än svensk, där framställningen av namnen som svåra att uttala och lära sig är en av aspekterna som berörs. Ur fältdagboken:

”Vi sitter i bilen med ”Johan”, ”Bo” och ”Göran” och kör runt mellan olika spår för att kontrollera så att allt står rätt till med tidigare lagningar. De berättar om hur det gick till när handledning utdelades till praktikanterna och hur det fungerat med betalning och

pappersarbete. De konstaterar att det inte utförts på ett genomtänkt sätt. ”Bo” berättar att det uppstod ett problem i slutet av dagen då han hade varit handledare och skulle skriva upp vilka han hade handlett eftersom en del praktikanter, som han förklarar ”hade ett jättelångt arabiskt namn, det är inte lätt för en skåning”. Alla tre skrattar och instämmer. Sedan berättar Johan om när en av de andra ordinarie teknikerna skulle lära sig namnet på en av praktikanterna, ”[han] frågade sin praktikant tre gånger, han förstod inte vad han hette. Så han frågade: Jag kallar dig Ove, går det bra? Ove Jönsson får du heta! Ja, det går bra, svarade han”.

(Fältdagbok 20/4-2007)

Teknikerna benämner några av praktikanterna med en annan etnisk bakgrund än svensk med fiktiva namn, genom denna handling sker en tillskrivelse där namnen blir symboler för den etnicitet de tillskrivs. Namnen kan betraktas som en symbolisk repertoar som används för att påvisa skillnader vilket därmed kan skapa gränsdragningar i arbetsgruppen (Cornell,

Hartmann 2007: 236f). Då namnen, som bland annat illustreras genom exemplet, beskrivs som för svåra att lära sig och därmed skiljer sig från den normalitet som arbetsgruppen uppehåller, kan detta leda till att en sådan distinktion konstruerar och reproducerar etnicitet i arbetsgruppen (a.a: 85ff). De egna vanorna och normerna förstås som ”sunt förnuft” till följd av den verklighetsuppfattning som skapats och som de delar med varandra. Genom relationer till andra kan det konstrueras en utgångspunkt till hur verkligheten förstås vilket påverkar

kategoriseringen av individer. Detta blir i arbetsgruppen upplevt som sanning eftersom de vardagliga rutinerna samt normerna uppehåller och reproducerar den verklighetsuppfattningen (Berger, Luckmann 1991: 36f).

4.3.8 ”Man får ge kängor”

Den skämtsamma jargong som vi som utomstående upplevde att arbetsgruppen hade var ett av de element som flera tekniker framhöll som en central del för gruppens samhörighet; ”Sven” förklarar detta under en intervju med ”vi har en rå attityd mot varandra men vi har roligt… man får ge kängor men man får ta många också” (Intervju, ”Sven” 20/4-2007). Detta är representativt för hela gruppen och är även en aspekt som samtliga praktikanter framställer som viktigt för att kunna komma in i arbetsgruppen. För utomstående kan skämten uppfattas som retsamma eftersom den etablerade arbetsgruppsnormaliteten samt arbetsgruppsidentiteten inte delas med arbetsgruppen; teknikerna själva menar dock att detta stärker och bidrar till samhörigheten mellan dem. Detta visar på hur en verklighetsuppfattning konstrueras inom arbetsgruppen som för t.ex. oss som observatörer kan tolkas och uppfattas ur ett annat perspektiv (Berry, Poortinga, Segall, Dasen 1996: 232ff).

Vissa av de skämt som antecknats under observationen var av en annorlunda karaktär än den vardagliga jargong som delas bland teknikerna. En demonstration av detta kan återges då ”Martin” berättar två skämt för oss och andra tekniker. Han börjar med att berätta att: ”En turk går till läkaren och frågar: Varför gråter jag när jag har sex med en svensk tjej? Läkaren svarade: För att du tål inte pepparspray!”; han fortsätter sedan med ännu ett skämt som lyder: ”Kalle frågar sin mamma: Varför äter vi inte apor? Mamman svarar: För att de är så lika oss. Kalle säger: Är det därför muslimerna inte äter griskött?” (Fältdagbok 20/4-2007). Även då dessa skämt inte är en del av den jargong som ständigt uppenbarar sig under

observationsveckan, uppkommer liknande skämt vid enstaka tillfällen vilket bidrar till konstruering av etnicitet då skämten är en form av tillskrivelse och även självtillskrivelse av attribut. Dessa konstruerar en form av samhörighetskänsla då de presenteras som en del av en etnisk identitet vilket utförs i relation till definierandet av en ”egen” etnicitet. Genom sådana representationer som skämten framställer om individer med en annan etnisk bakgrund än svensk skapas etniska gränsdragningar i arbetsgruppen; detta kan anknytas till att etnicitet inte har någon mening i isolering utan får en mening först vid ett möte och i relationer till andra människor (Brubaker, Loveman, Stamatov 2004: 14ff; Cornell, Hartmann 2007: 169f, 178ff).

Olika omständigheter, tillskrivningar och självtillskrivelser leder till att etnicitet

konstrueras genom olika tillämpningar, som t.ex. fokusering på språklig brytning, skämt samt utseende, där gränsdragningar skapas i arbetsgruppen. Detta behöver inte leda till att

grupptillhörigheten är statisk då den kan förändras över tid och komma att inkludera nya individer (Cornell, Hartmann 2007: 85ff).

5 Slutsats

Syftet med denna studie har varit att undersöka normaliteten i en arbetsgrupp på Banverket Produktion i Malmö samt att undersöka om kön och etnicitet konstrueras i den och vilka inkluderande och exkluderande värden som i så fall ligger till grund för detta. Då

organisationen påbörjat en anställningskampanj på grund av ett generationsskifte kan tidigare underrepresenterade grupper, som kvinnor och personer med en annan etnisk bakgrund än svensk, komma att ingå i arbetsgruppen. Detta har skapat konstellationer samt motsättningar i den vilket skapade ett behov av att undersöka normaliteten. Den normalitet vi observerade i gruppen har till stor del konstruerats av de rutiner och vanor som arbetsgruppen genom ett långvarigt samarbete utvecklat. Från både praktikanternas och de ordinarie teknikernas sida framställs arbetsgruppens samhörighet som stark. Detta presenteras bland annat genom den ”råa men hjärtliga” jargong som teknikerna etablerat vilket framställs som viktig för deras identitet samt genom deras vanor under arbetsuppdrag då de på rutin arbetar utan att verbalt kommunicera. Normaliteten visar sig även genom den identitet teknikerna skapat i relation till den administrativa personalen. Självtillskrivelser av att inneha verkligheten står i kontrast mot tillskrivelse gentemot den administrativa personalen som att inte dela den, då deras verklighet utmålas som att konstrueras av kontors- och pappersarbete.

Den sociala identiteten kön konstrueras och reproduceras av egenskaper som självtillskrivs och tillskrivs ”manlighet” och ”kvinnlighet” genom olika former av symboliska repertoarer. Arbetsgruppen på Banverket Produktion självtillskriver sig en ”manlig” identitet och

konstruerar kön genom både positiva samt negativa framställningar om att kvinnor ska ingå i gruppen. Detta sker genom flera olika symboliska repertoarer, bland annat genom hur fysisk styrka betonas som centralt för att kunna arbeta inom yrket där kvinnor tillskrivs en identitet som för svaga. Andra symboliska repertoarer genom vilka kön konstrueras är genom hur teknikerna presenterar sin jargong som rå och hur de menar att de måste ändra den när kvinnor närvarar men även motsatsen såvida hon upplevs som att klara den och är därmed mer som en ”man”. Arbetsgruppsidentiteten ställs även i motpol till den ”kvinnliga” identiteten som tillskrivs egenskaper av att kunna bli ett lugnande element i gruppen då teknikerna, dvs. männen, framställs som att vara upphov till en rå stämning. Skillnaderna som framställs skapar gränsdragningar mellan inte endast man och kvinna men även tekniker och kvinna. De olika symboliska repertoarerna som framställer skillnader där kvinnor exkluderas från de värden som arbetsgruppen självtillskriver sin identitet konstruerar därmed kön.

Arbetsgruppen konstruerar även etnicitet genom självtillskrivelser och tillskrivelser av olika symboliska repertoarer som skapar gränsdragningar mellan teknikerna och vissa i gruppen av praktikanter. Teknikerna självtillskriver sig en identitet av ”svenskhet” där utseendet används som en symbolisk repertoar för att reproducera identiteten de etablerat. Skillnader skapas även genom att framhålla språket som centralt för yrkets utförande, en språklig brytning presenteras som att kunna skapa problem vid olika arbetsuppgifter. Genom att framhålla detta, kategoriseras och tillskrivs individer en tillhörighet annorlunda än den arbetsgruppen självtillskriver sig själva. Andra tillskrivelser och självtillskrivelser som teknikerna utmålar i både positiv och negativ bemärkelse är att de framhåller kulturella skillnader som centrala, som t.ex. seder och vanor. Vissa tekniker påvisar och särskiljer även dem själva från praktikanterna med en annan etnisk bakgrund än svensk genom att använda sig av fiktiva namn istället för att lära sig praktikanternas verkliga namn. Genom att uppehålla och reproducera tillskrivelser och självtillskrivelser av arbetsgruppens identitet i relation till praktikanterna med en annan etnisk bakgrund än svensk som annorlunda skapas

gränsdragningar där dessa skillnader leder till att etnicitet konstrueras i arbetsgruppen.

Referenser

Böcker

Abrahamsson, Bengt och Jon Aarum Andersen (2005).Organisation. Att beskriva och förstå

organisationer. Malmö: Liber.

Alvesson, Mats och Due Billing Yvonne (2003). Kön och organisation. Lund: Studentlitteratur.

Becker, S. Howard (1991) Outsiders. Studies in the Sociology of Deviance. New York: The Free Press.

Bell, Judith (2006). Introduktion till forskningsmetodik. Danmark: Naryana Press. (Översättning Björn Nilsson).

Berger, L Peter och Luckmann, Thomas (1991). The social Construction of Reality. A

Treatise in the Sociology of Knowledge. London: Penguin.

Berry W. John, Poortinga H. Ype, Segall H Marshall och Dasen R. Pierre (1996). Cross-

cultural psychology. Research and Applications. Cambridge: Cambridge University Press.

Cornell, Stephen och Hartmann, Douglas (2007). Ethnicity and Race. Making Identities in a

Changing World. Kalifornien: SAGE Publications Ltd.

Geertz, Clifford (1993).The Interpretation of Cultures. London: Fontana Press.

Goffman, Erving (1998). Jaget och maskerna. En studie i vardagslivets dramatik. Stockholm: Prisma.

Hogg A. Michael och Terry J. Deborah (2001). Social Identity Processes in Organizational

Contexts. Philadelphia: Sheridan Books.

Kaijser, Lars och Öhlander, Magnus (1999). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur. Lofland, John, Snow A. David, Anderson, Leon, Lofland , H. Lyn (2006). Analyzing Social

Settings. A Guide to Qualitative Observations and Analysis. Toronto: Wadsworth.

May, Tim (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur.

Mlekov, Katarina och Widell Gill (2003). Hur möter vi mångfalden på arbetsplatsen? Lund: Studentlitteratur.

Punch, F Keith (2005). Introduction to Social Research. Quantitative and Qualitative

Approaches, andra upplagan. London: Sage Publications.

Söndergaard, Dorte Marie (2000). Tegnet på kroppen. Køn: koder og konstruktioner blandt

unge voksne i akademia, andra upplagan. Köpenhamn: Museum Tusculanum.

Artiklar och dokument

Brubaker, Rogers, Loveman Mara, Stamatov Peter (2004). “Ethnicity as cognition” i Theory and Society 33: 31^64, 2004.

Kluwer Academic Publishers. Printed in the Netherlands.

(http://www.international.ucla.edu/cms/files/EthnicityasCognitionTS.pdf)

Söndergaard, Dorte Marie (1994). ”Kön i formidlingsprocessen mellem kultur og individ” i Psyke & Logos: nr 1.

”Jämställdhets- och mångfaldsplan 2006 för hela Banverket” ”Jämställdhets- och mångfaldsplan för Banverket Produktion 2007” Webadresser

(www.banverket.se). Banverket: Om Banverket.

(http://www.banverket.se/sv/Webbfunktioner/Toppmeny/OM-BANVERKET.aspx). 2007-03- 22.

www.scb.se: Statistiska centralbyrån. ”Meddelanden i samordningsfrågor för Sveriges officiella statistik, Reports on Statistical Co-ordination for the Official Statistics of Sweden 2002:3”.

Källa: SCB, MIS. ”Personer med utländsk bakgrund, Riktlinjer för redovisning i statistiken”

ISSN 1402-0807 Printed in Sweden

SCB-Tryck, Örebro 2002.

http://www.scb.se/Grupp/Metod/_Dokument/X11OP0203.pdf. 2007-05-10. Övrigt material

Fältdagbok från observation 16/4- 20/4- 2007. Banverket Produktion, Malmö. ”Johan”, Intervju. Banverket Produktion, Malmö. 19/4-2007.

”Kaj”, Intervju. Banverket Produktion, Malmö. 19/4-2007. ”Sven”, Intervju. Banverket Produktion, Malmö. 20/4-2007. ”Hamid”, Intervju. Järnvägsskolan Ängelholm. 25/4-2007. ”Leila”, Intervju. Järnvägsskolan Ängelholm. 25/4-2007. ”Oskar”, Intervju. Järnvägsskolan Ängelholm. 25/4-2007. ”Peter”, Intervju. Järnvägsskolan Ängelholm. 25/4-2007.

Nilsson, Rena. Intervju. Projektadministratör. Banverket Produktion, Malmö. 18/4-2007.

Roos, Göran. Intervju. Lokal kompetenschef i Malmö. Banverket Produktion, Malmö. 25/4- 2007.