Malmö Högskola IMER 41-60 C-uppsats Vt 2007
”Rå men hjärtlig stämning”
- en studie om normaliteten och skapandet av kön och
etnicitet i en arbetsgrupp på Banverket Produktion i
Malmö
Malin Ahreborg Ajin Ali Handledare: Tobias Schölin Examinator: Margareta Popoola
Sammanfattning
Banverket Produktion har alltid varit en manligt homogen och ”etniskt svensk” arbetsplats men då organisationen genomgår ett generationsskifte har det funnits ett stort behov av nyanställningar. Därtill startades projektet 20-10-10 med viljan att rekrytera tidigare
underrepresenterade grupper, kvinnor och personer med en annan etnisk bakgrund än svensk. Studien har genomförts i samarbete med Banverket Produktion då där fanns ett behov att undersöka normaliteten och inkluderande och exkluderande värden. Detta utgör syftet med studien och det ska även undersökas om och hur kön och etnicitet konstrueras i en arbetsgrupp i organisationen. Detta utförs genom en etnologisk inspirerad utgångspunkt där observation och intervjuer utgör insamlingsmetoderna. De teorier som används som grund för analysen av empirin är organisationsteori i relation till social konstruktion, kön och etnicitet. Analysen visar att den normalitet som har konstruerats uppehålls genom rutiner och värden som
framstår som ”sunt förnuft” i gruppen. Kön och etnicitet konstrueras bland teknikerna genom självtillskrivning samt tillskrivning av olika egenskaper som definierar en arbetsgrupps-identitet och därmed inkluderande och exkluderande värden
Abstract
Banverket Production has always been a male homogenous and “ethnic Swedish” workplace, however since the organisation is undergoing changes due to retirement there has been a great demand of recruiting new employees. Thereto the project 20-10-10 was established with a will to recruit formerly underrepresented groups such as women and people with another ethnic background than Swedish. The study has been conducted in cooperation with Banverket Production since there was a need to investigate normality and including and excluding values. This constitutes the aim of the study and the construction of gender and ethnicity will also be examined in a workgroup in the organisation. This will be conducted through an ethnological inspired perspective where observation and interviews will compose the collection of data. The theories used as a foundation for the analysis of the material are an organisational theory in relation to social construction, gender and ethnicity. The analysis shows that the normality that has been constructed is reproduced by routines and values that appear as ”common sense”. Gender and ethnicity are constructed by the technicians through asserted and assigned characteristics which defines a workgroupidentity and consequently including and excluding values.
Nyckelord: normalitet, kön, etnicitet, konstruktivism, självtillskriven och tillskriven identitet Keywords: normality, gender, ethnicity, constructivism, assigned and asserted identity
1 Inledning ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.2 Syfte och frågeställningar... 5
1.3 Disposition ... 5
2 Metod... 6
2.1 Socialkonstruktionistisk ansats och kvalitativ metod... 6
2.2 Etnologiskt fältarbete ... 6
2.2.1 Emiskt och etiskt perspektiv ... 7
2.2.2 Oförutsedda händelser... 8
2.3 Observation ... 9
2.3.1 Positiva och negativa aspekter med observation... 10
2.3.2 Rollen som observatör... 10
2.3.3 Observationens utförande... 11
2.4 Intervjuer ... 12
2.4.1 Urval till intervjuer... 13
2.5 Sekundärt material... 14 2.6 Analys av empiri ... 14 2.7 Etiska aspekter... 15 2.8 Mångfaldsfältet... 16 3 Teori... 17 3.1 Organisationsteori ... 17
3.1.1 Organisation och normalitet ... 17
3.1.2 Organisation och grupp ... 17
3.1.3 Organisation och identitet ... 18
3.2 Organisation, kön och etnicitet... 19
3.2.1 Kön och organisation ... 19
3.2.2 Organisation och etnicitet - ett tolkande perspektiv... 20
3.2.2.1 Primordialistiska och circumstantialistiska perspektiven ... 20
3.2.2.2 Konstruktionistiska perspektivet ... 21
3.2.2.3 Tillskrivande och självtillskrivande identitet ... 22
4 Empiri och analys... 25
4.1 Normalitet... 25
4.1.1 Rutiner och tyst kunskap ... 25
4.1.2 ”Rå men hjärtlig stämning”... 26
4.1.3 Pappersprodukten får ge vika för verkligheten ... 27
4.1.4 ”Rutinerat och gammalt folk” ... 28
4.2 Kön och normalitet... 29
4.2.1 ”Din fru arbetar inte här” ... 29
4.2.2 ”Manligt och kvinnligt” i arbetsgruppen... 30
4.2.3 Kvinnor som lugnande element... 31
4.2.4 Kroppen som symbolisk repertoar ... 32
4.2.5 ”Man får ju bita sig i tungan”... 33
4.2.6 ”De är som en familj”... 34
4.2.7 ”Finns en viss skepsis kvar”... 36
4.2.8 ”Stor, stark och ståtlig” ... 36
4.3 Etnicitet ... 38
4.3.1 ”Vi är ungefär ljushåriga och blåögda allihop”... 38 1
4.3.2 Positiv förändring eller ett ”hot” mot normaliteten? ... 38
4.3.3 Kontraster ... 40
4.3.4 Språklig brytning – ett hinder i arbetet?... 41
4.3.5 Språket som en symbolisk repertoar ... 42
4.3.6 ”Vi får lära oss om dem”... 43
4.3.7 ”Jag kallar dig Ove” ... 44
4.3.8 ”Man får ge kängor”... 45
5 Slutsats... 46
Referenser ... 49
1 Inledning
Vem som är normal och vad som betraktas som normalt skiljer sig från kontext till kontext; detta är en följd av att normalitet konstrueras i relationer mellan människor där olika
inkluderande och exkluderande värden skapas. Normalitet är ett begrepp som det inte finns en definition av, emellertid har många försök till att definiera begreppet utförts. En definiering av begreppet, som kommer utgöra tolkningen av normalitet i denna studie, är att det i alla sociala grupper formas och konstrueras olika regler och koder för vad som är ”normalt” och utgör förväntningar eller en standard som delas i gruppen. Detta upprätthålls och reproduceras genom att de som strider mot dessa betraktas som avvikande (Becker 1991: 8ff). Normalitet är därmed en konstruering som medför till en inkludering och en exkludering av vad som
förväntas, och då något avviker från normaliteten kan detta betraktas som en fara för det som är ”normalt”.
Avvikelser från den normalitet som råder kan i den sociala grupp som den har konstruerats i upplevas som hotande, den stabilitet som normaliteten innebär blir ifrågasatt vilket kan ge upphov till förändringar och instabilitet. Detta leder till att de som skiljer sig från normaliteten utmålas som avvikande då de värden som konstruerar det ”normala” inte är applicerbara och leder till en exkludering av dem. En kontext där normalitet och de inkluderande och
exkluderande värden som ingår i den har konstruerats är i en arbetsgrupp på Banverket Produktion. Den rådande normaliteten har bidragit till att det har uppstått motsättningar då tidigare underrepresenterade grupper, ska ingå i arbetsgrupperna då dessa inte är en del av den normalitet som har konstruerats.
1.1 Bakgrund
Banverket är den myndighet som ansvarar för statens järnvägs- och spåranläggningar. Organisationen bildades 1988 och är ledande i ansvaret för underhåll och drift av Sveriges järnvägsnät. Den avdelning inom organisationen som står för underhåll och bygg av spår är Banverket Produktion och där finns tekniker som kan delas in i fyra kategorier, bantekniker, eltekniker, signaltekniker och teletekniker (www.banverket.se).
År 2006 startade Banverket Produktion i Malmö en anställningskampanj på grund av ett generationsskifte där cirka 30 procent av företagets anställda pensioneras de närmaste tio åren. Detta resulterade i ett stort behov av att locka nya anställda till företaget och Banverket Produktion inledde en rekryteringsprocess tillsammans med Malmö stad och
Länsarbetsnämnden. De sökande har senare rekryterats genom Arbetsförmedlingen och
Arbets- och utvecklingscentrat och de rekryterade erhåller en arbetsmarknadsutbildning under 40 veckor för att få den kompetens som krävs för att garanteras sex månaders provanställning inom organisationen. Utbildningen finansierades av Malmö stad tillsammans med
aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen med mål att minska främst antalet långtidsarbetslösa. Banverket Produktion har under de senaste 10-15 åren haft få nyrekryteringar och
personalen har i majoritet utgjorts av etniskt svenska1 män. Organisationen är en statlig myndighet och ska därmed vara en förebild för andra organisationer inom bland annat mångfaldsfrågor. Att inneha en mångfaldsplan är ett krav från staten för att främja
mångfaldsarbete. Banverket Produktions ambition är bland annat att det vid rekrytering ska finnas kvinnor och personer med en annan etnisk bakgrund än svensk2 sökande till tjänster.
Rekryteringskampanjen, där syftet var att anställa 20 bantekniker, 10 eltekniker och 10 signaltekniker, gav resultat och trettiotvå personer deltar i Banverket Produktions praktik. Ledningen ansåg efter dessa nyrekryteringar att det fanns ett behov av att undersöka om och hur inkluderande och exkluderande värden etableras på arbetsplatsen eftersom det uppstått gruppkonstellationer vilket i en arbetsgrupp kan vara ofördelaktigt. Banverket Produktions projektledare Hans Lindén och projektadministratören Rena Nilsson ansåg att det fanns ett behov av att undersöka gränsdragningar och identifikationsprocesser i organisationen från nya perspektiv och insynsvinklar. De beslutade att kontakta utbildningen för Internationell
Migration och Etniska Relationer i Malmö för att få en förståelse av den normalitet och de inkluderande och exkluderande värden som uppehålls i arbetsgruppen. Då detta intresserade oss beslutade vi i samråd med Lindén och Nilsson att undersöka gränsdragningar i en arbetsgrupp tekniker (Intervju, Rena Nilsson 18/4-2007).
1
Begreppet ”svensk” är problematiskt då det inkluderar och exkluderar människor på grund av olika faktorer. Den officiella användningen av begreppet är enligt Statistiska centralbyrån personer som är ”Inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder” eller ”två inrikes födda föräldrar” (http://www.scb.se ). En problematik med denna definitionen är dock att andra faktorer som t.ex. utseende och namn kan påverka kategoriseringen av vem som definieras som svensk. ”Svenskhet” kommer i studien betraktas som en social konstruktion där tillskrivelse och självtillskrivelse av egenskaper konstruerar denna identitet.
2
Begreppet ”en annan etnisk bakgrund än svensk” som av Statistiska centralbyrån, benämns som ”personer med utländsk bakgrund”, definieras med personer som är ”Utrikes födda med två utrikes födda föräldrar” eller ”Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar” (http://www.scb.se ). Även denna definition bortser från att begreppet är en social konstruktion, vilket är utgångspunkten i studien, då element så som utseende, namn och språklig brytning kan påverka kategoriseringen av människor som tillhörande en annan etnisk bakgrund än svensk.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är att undersöka normaliteten i en arbetsgrupp på Banverket Produktion. Detta
genomförs för att förstå om och hur konstruktioner av kön och etnicitet skapas och om det till följd sker gränsdragningar inom arbetsgruppen.
Syftet ska undersökas genom följande frågeställningar:
- Hur ser normaliteten på Banverket Produktion ut och hur konstrueras den? - Konstrueras kön och etnicitet i en arbetsgrupp på Banverket Produktion, vilka
inkluderande och exkluderande värden samt normer ligger till grund i så fall?
1.3 Disposition
Studien kommer presenteras efter följande ordning, först introduceras ett kapitel med den metodik som använts. De olika insamlingsmetoderna samt den ansats som ligger till grund för studien kommer i detta kapitel att beskrivas, diskuteras och problematiseras. I det följande kapitlet presenteras den teoretiska utgångspunkten för studien vilket är organisationsteori som framställs i relation till social konstruktion och konstrueringen av kön och etnicitet. Efter detta kommer materialet i samband med en analys att presenteras där tolkning och förståelse av den framställs. I det avslutande kapitlet kommer en slutsats av studien att återges.
2 Metod
2.1 Socialkonstruktionistisk ansats och kvalitativ metod
Utgångspunkten för studien har en socialkonstruktionistisk teoretisk ansats vilket innebär en syn på att verkligheten skapas av människors handlanden. Därmed utförs ett antagande om att den ”organism” arbetsgruppen inom Banverket Produktion konstruerar skapas genom
relationerna mellan teknikerna. Detta uppehåller och reproducerar en egen social konstruktion av normer och värden i deras vardagliga liv. Eftersom studien syftar till att undersöka en social kontext är därmed detta en relevant utgångspunkt då socialkonstruktionistisk ansats menar att det inte finns ”en verklighet” utan detta konstrueras i relation till kontext, tolkningar och relationer. Studien använder sig även av en kvalitativ metod då viljan är att få en holistisk och djup förståelse av hur normalitet och gränsdragningar skapas i en arbetsgrupp på
Banverket Produktion (Punch 2005: 237f).
En viktig komponent inom verklighetsskapandet är språket; genom förhållandet mellan språket och associationen till det som sägs kan en verklighetsuppfattning skapas. Detta kan delas och uppehållas mellan individer genom rutiner, vanor samt en normalitet. Då språket har sitt ursprung i och samtidigt återspeglar vardagslivet kan individens verklighetsuppfattning i en viss kontext avläsas genom hans/hennes språk. Språket bidrar t.ex. till typifieringar av de erfarenheter en individ får och kan genom språket kategorisera dessa, vilket därmed ger mening till individen och de som ingår i den ”egna gruppen” i det vardagliga livets verklighet. Användningen av språket kan därmed bidra till inkluderande och exkluderande värden av gruppens ”vi”, vilket är ett av studiens syften att undersöka i en arbetsgrupp på Banverket Produktion (Berger, Luckman 1991: 49ff).
2.2 Etnologiskt fältarbete
Etnografi är inspirationskällan för studien då det är en arbetsgruppsnormalitet som delvis kommer att undersökas där det vardagliga sociala livet står i fokus. Då etnografi handlar om att undersöka en viss kultur sker detta i den miljö där den vardagligt tar sitt uttryck och samlar in empiri från individerna samt ur omgivningen. Studien kommer genom en tät beskrivning, i likhet med en etnografisk metod, att detaljerat beskriva omgivningen samt vad individerna säger och hur de handlar. Genom en tät beskrivning av hur normaliteten ter sig för oss som inte ingår i den, kan förståelse av normaliteten lättare framgå eftersom miljön, de vardagliga vanorna och individerna tydligt återges (Bell 2006: 26f). Under vistelsen på Banverket Produktion observerades de rutiner och det verklighetsskapande som sker inom en
arbetsgrupps handlande och även deras språkanvändning; detta för att erhålla en förståelse av normaliteten i gruppen samt identifikationsprocesserna och konstrueringen av kön och etnicitet.
2.2.1 Emiskt och etiskt perspektiv
Analysen av normaliteten i arbetsgruppen på Banverket Produktion sker utifrån den verklighetsuppfattning vi innehar därför har vi valt att skilja mellan ett emiskt, ett inifrånperspektiv, och etiskt, ett utifrånperspektiv. Det emiska perspektivet porträtterar
teknikernas normalitet genom de observerades kommentarer under observationen samt från de intervjuer som utförs med dem som studeras. Detta perspektiv innebär att vi presenterar normaliteten inifrån genom hur de handlar, talar samt beskriver den, samtidigt som vi är en del av den. Det etiska perspektivet är motsatsen till det emiska synsättet; det innebär att normaliteten i den kontext som observeras kommer att studeras utifrån ett distanserat synsätt. Detta medför till att det är våra upplevelser samt värderingar som tillämpas vid förståelsen av normaliteten vilket analyseras utifrån komparativt tillämpbara begrepp, som
organisationsnormalitet, identitet samt social konstruktion. Begreppen blir en mall från vilket vi skapar vår förståelse för den normalitet som observeras hos teknikergruppen. De emiska och etiska perspektiven utgör grunden för hur empirin framställs i studien, samt hur vi under observationen var medvetna om dessa olika perspektiv då empirin erhölls (Berry, Poortinga, Segall, Dasen 1996: 232ff).
Den verklighetsuppfattning som vi har påverkar det etiska utifrånperspektivet som appliceras vid tolkningen av den empiri som erhålls. Den förförståelse vi hade om
arbetsgruppen på Banverket Produktion innan observationen var att det fanns en problematik med frågor kring förändringar av arbetsgruppens normalitet och identitet då personer med en annan etnisk bakgrund än svensk samt kvinnor ska komma att ingå i arbetsgruppen. Detta har med all sannolikhet påverkat vår bild av arbetsgruppen, men genom observationen ville vi skapa en egen förståelse genom att undersöka den normalitet som teknikerna själva uppehåller.
Observationer och intervjuer utgör några av de främsta insamlingsmetoderna inom etnografin vilket även kommer användas i denna studie. Ett etnologiskt fältarbete brukar sträcka sig över en längre tid, men då tiden för studien är tidsbegränsad kommer den verka som en inspirationskälla och en mall för vår förståelse av den kontext som undersöks. Genom fältarbete kommer forskningens empiri att erhållas i den miljö som teknikerna arbetar i; detta för att avmaskera och förvärva arbetsgruppens normalitet (Bell 2006: 26f).
Kultur, och den normalitet som den kan innebära, förklaras av Clifford Geertz, antropolog, som skapandet av ett mönster av meningar och föreställningar som tar sitt uttryck genom olika symboler som förmedlar och bevarar de värderingar och verklighetsuppfattningar som kulturen upprätthåller (Geertz 1993: 89). Verklighetsuppfattningen konstrueras och
reproduceras genom språkanvändning och den gemensamma referensram som etableras mellan individer. Detta medför att vi genom de kvalitativa insamlingsmetoderna, observation samt intervjuer, kan erhålla en förståelse av den arbetsgruppsnormalitet som teknikerna upprätthåller (Punch 2005: 237ff).
2.2.2 Oförutsedda händelser
I all forskning kan oförutsedda händelser ske vilket kan påverka studiens ursprungliga utgångspunkt och därmed medföra till nya ställningstaganden angående arbetet. Detta har även skett i denna studie, den primära ambitionen var att observera gränsdragningar inom en arbetsgrupp med såväl ordinarie anställda samt praktikanterna vilket vid tidpunkten av studien inte är genomförbart. Då tidsramen för studien är begränsad, där fältarbete och intervjuer ska genomföras inom denna tid för att hinna bearbetas och analyseras, finns inte möjligheten att vara dynamiska i utformningen. Eftersom praktikanterna i Banverket Produktion under tiden av studien befann sig på vidareutbildning i Ängelholm har detta resulterat i ändringar av forskningens upplägg. Till följd av detta ska studien koncentreras på att observera normalitet och gränsdragningar bland de ordinarie anställda. Detta ska ske för att erhålla en förståelse i den gruppnormalitet en arbetsgrupp tekniker uppehöll innan Banverket Produktion startade projektet med nyrekryteringar. Det ursprungliga upplägget hade kunnat erbjuda syftet en mer vidsträckt förståelse av hur normalitet och gränsdragningar av gruppkonstellationer skapas i hela den nuvarande arbetsgruppen. Detta ska emellertid kompletteras med intervjuer med båda de ordinarie teknikerna och praktikanterna för att kunna utröna hur normaliteten på arbetsplatsen är före praktikanternas inkommande i gruppen och därmed förstå huruvida förändringar skett och dess konsekvenser.
En problematisk aspekt med detta är huruvida studien erhåller de ordinarie teknikernas normalitet och gränsdragningar som de var före praktikanterna påbörjade sin praktik i arbetsgruppen. Svårigheterna med detta är att praktikanterna kan ha påverkat de ordinarie teknikernas normalitet genom att de ingått i arbetsgruppen under en period innan de
vidareutbildats. Dock är normalitet alltid under förändring, även om praktikanterna varit inne i gruppen kan observation av de ordinarie i den kontext studien tar del av undersökas. Det kan därmed skapa en förståelse i hur normalitet och gränsdragningar förändras när 32 nya
individer kommer in i arbetsgrupper där de ordinarie varit desamma under en lång tid. Vid långt samarbete, som Banverket Produktions ordinarie anställda har arbetat, formas olika normer och tankesätt om arbete och gemenskap (Abrahamsson, Andersen 2005:120). Organisations-normaliteter brukar uppfattas som stabila och formar nya anställda i samma anda genom socialisationen på arbetsplatsen. Banverket Produktion har dock provanställt 32 nya individer vid samma tillfälle, vilket inte behöver ha denna effekt då arbetsgruppens storlek kan försvåra de ordinaries påverkan och socialisationen av de nya i
organisationsnormaliteten (a.a: 119).
2.3 Observation
Genom att delta i den sociala situation och kontext som studien åsyftar att undersöka kan en djupare förståelse av ett sammanhang erhållas. Observation innebär att vi som observatörer befinner oss och deltar i den sociala omgivning som undersöks; under denna tid observeras och antecknas det som påträffas i omgivningen samt vad som sker, uttrycks osv (Kaijser, Öhlander 1999: 74ff). Syftet för observationen och intervjuerna var att undersöka om arbetsgruppen uppehöll normer som etablerade gränsdragningar och inkluderande och exkluderande värden. Fältarbetet tog sin plats på Banverket Produktion i Malmö, dels i deras lokaler i Östra Hamnen och dels på järnvägsspår i och runt Malmö. Dessa ämnen kan för vissa upplevas som kontroversiella eller obekväma, vilket medförde till att vi beskrev
forskningsområdet som de närliggande komponenterna, ”samhörighet, gemenskap och gruppidentitet”, för att ändå kunna erhålla den information som behövdes för det riktiga syftet.
Ur fältdagboken:
Vi sitter i fikarummet, det är nio-fika, några arbetslag har redan gett sig av på arbetsuppdrag. Vi är åtta personer kvar, och vi ställer en fråga angående deras gruppsamhörighet, när
”Göran” frågar: ”Vad är det ni skriver om egentligen?”. Vi förklarade vårt syfte med: ”Eftersom ni varit en ganska homogen grupp och de flesta av er har jobbat ihop så länge är det intressant att undersöka om detta påverkas när det kommer in nya människor. Vi är intresserad av gruppdynamiken och om den förändras.”. ”Bo” frågar då: ”Vad betyder det egentligen?”. Vi försökte då förklara att det handlar om vad samhörighet byggs upp av och vad som gör att den kan förändras. ”Sven” ropar från en av de andra borden: ”Då har ni kommit till rätt ställe tjejer, här har vi en bra sammanhållning!” (Fältdagbok 17/4-2007).
2.3.1 Positiva och negativa aspekter med observation
Positiva och viktiga element med observation är att det erbjuder en djupare inblick i människors rutiner och ”vardag” i den kontext individer är vana vid. Detta leder till att metoden kan erhålla information som ”är så givet och självklart för människor att de inte tänker på att berätta om det i intervjuer” (Kaijser, Öhlander 1999: 75). Denna aspekt är betydelsefull för studiens trovärdighet eftersom människor inte separeras från den kontext som de t.ex. lever eller arbetar i. Medan intervjuer grundar sig i en form av ”frågor och svar” relation, erbjuder observation även information genom det som inte uttrycks; miljöer,
kroppsspråk och dylikt återger material och kan erbjuda nya perspektiv och en bredare
förståelse för studien. Då praktikanterna endast kommer att intervjuas och inte observeras kan detta vara ofördelaktigt eftersom de väljer vad de vill berätta och representera i en intervju. Detta innebär att en flerdimensionell förståelse inte kan förvärvas från praktikanterna då materialet endast kommer erhållas genom intervjuer. Studien kommer emellertid genom observation av den ordinarie arbetsgruppen och intervjuer av både de ordinarie och praktikanterna kunna få en bredare förståelse genom att olika metoder kombineras och materialet sammanställs.
Det finns även problematiska aspekter med observationer och en faktor som bör belysas är tolkningsproblematiken då observation grundar sig i egna anteckningar, tolkningar och förståelse av situation och miljöer. Även då den egna inverkan på studien är central i alla metoder är det viktigt att inse att analys och förståelse av känslolägen, kroppsspråk och rum sker genom de normer och referensramar som innehas vid observationer. De handlingar och ord som vi väljer att lyfta fram ur vårt material genomförs utifrån egna upplevelser och tolkningar samt av relationerna inom arbetsgruppen och den de har till oss som observatörer. Då den metodologiska ansatsen i denna studie är socialkonstruktionistisk innebär detta att vi eftersträvar att förstå den normalitet som arbetsgruppen skapar tillsammans. Detta sker bland annat genom dialog och handlingar och det är därmed inte de individuella agerandena som står i fokus (a.a: 74f).
2.3.2 Rollen som observatör
Det är av vikt att betona att det kan ta tid för observatörer att accepteras i det sammanhang som han eller hon utför observationen, vilket kan påverka det material som erhålls.
Observationer är inte en envägsprocess då även observatören kan bli granskad och ifrågasättas av de som ingår i observationen. Därmed är det viktigt att problematisera det egna
förhållningssättet till de människor och område som observeras för att få en djup förståelse 10
och kunskap (Kaijser, Öhlander 1999: 80f). Problem som uppstod de första två dagarna var framförallt att teknikerna uttryckte ett visst missnöje med vår närvaro då de behövde ha uppsikt över oss i deras arbetsmiljö, som innebär viss fara genom elledningar och tågtrafik. Detta missnöje avtog dock i slutet av veckan då vi märkte att vi accepterats vilket också visade sig på skillnaden på teknikernas svar av våra frågor, då de själva utvecklade och problematiserade ämnet.
För att kunna förvärva kunskap och mycket material är det viktigt att det som observeras inte förloras; användandet av en fältdagbok var därmed ett effektivt medel under vår
observation. I fältdagboken antecknade vi intryck, händelser samt dialoger som tagit plats under dagen vilket efter observationsdagen renskrevs och sammanställdes. Då vissa delar endast var fragment av meningar eftersom möjlighet till att beskriva hela händelsen inte alltid fanns under observationen kunde detta utvecklas och bearbetas. Utifrån de anteckningar som vi erhöll och utvecklat kunde sedan sammanställningar och analyser utföras för att besvara våra frågeställningar (a.a: 30ff). Även då vi använde oss av en fältdagbok är inte allt möjligt att observera och det är därmed viktigt att vara förberedd och införstådd med vilken
information som är relevant och central för studien (a.a: 79). 2.3.3 Observationens utförande
Då observationerna endast ägde rum under en arbetsvecka gick den första och även lite av den andra dagen åt till att skapa en relation samt ett förtroende och att observera samspelet i gruppen. I observationernas inledning visade teknikerna först en misstänksam attityd mot oss och det tog en dag att erhålla deras förtroende för att kunna föra en dialog om ämnet. Genom att delta under hela deras arbetspass samt på raster och dylikt etablerades dock en relation mellan oss och teknikerna i arbetsgruppen vilket ledde till att ämnet senare kunde diskuteras och problematiseras vidare. Ett exempel från observationsveckan som illustrerar detta är hur bilturer till olika spårarbeten under den första dagen gav outvecklade och korta svar till våra försök till samtal. Detta ändrades under de sista dagarna av veckan då teknikerna själva tog initiativ till att inbjuda oss att åka med i deras bil samt själva talade om ämnet och diskuterade sin syn på gruppsamhörighet och normalitet. Detta skapade senare möjligheter till att med djupintervjuer följa upp de reaktioner etc. som erhållits under observationen; detta resulterade i att diskussioner om ämnet kunde föras i en vidare utsträckning.
Då vi under observationen har varit två har arbetsuppgifterna kunnat delas upp vid behov, den ena har kunnat ställa frågor medan den andra kunde anteckna; detta utfördes dels för att de i konversationen inte skulle bli nervösa eller försöka svara ”korrekt”. Det var tydligt att
fältdagböckerna bland vissa väckte en viss oro, det uttalades också en misstänksamhet om vad det var som antecknades ner och framförallt en oro för vilka som skulle ta del av den
information som insamlades samt för vilkas räkning informationen insamlades. Dock avtog misstänksamheten då studiens syfte förklarades som ett examensarbete och inte hade organisationen Banverket Produktion som uppdragsgivare. Ett exempel ur fältdagboken på hur det kunde gå till under observationsveckan när vårt material insamlats och antecknats är:
Vi och tre tekniker sitter i bilen på väg mot ett arbete som ska utföras under förmiddagen. Det är kallt i bilen och det luktar olja. På golvet i bilen ligger en arbetshandske och en
kaffetermos. Teknikerna småpratar om vädret och hur de ska köra till platsen de ska till. När vi tar upp fältdagboken säger en av männen: ”Nu börjar de med sitt analyserande av oss igen. Vad skriver ni egentligen?” (Fältdagbok 18/4-2007).
Även om fältdagböckerna var ofrånkomliga för att kunna insamla allt vi observerade, kände vi oss vid vissa tillfällen obekväma då vi stod vid sidan av och antecknade medan teknikerna arbetade. Det resulterar i en påtaglig distans mellan teknikerna och oss då ”vi” observerar ”dem”, vilket också kan påverka dem och deras representation av sig själva. Detta diskuteras av Erving Goffman, sociolog, i Jaget och Maskerna där han menar att personer kan ta på en mask när de vet att de studeras då de vill ha kontroll över hur andra uppfattar dem. När en relation byggts upp mellan observatörer och de som observeras tenderar de emellertid att släppa maskerna och bli bekväma i relationen (Goffman 1998: 25ff).
2.4 Intervjuer
Intervjuer är ett av huvudverktygen i en kvalitativ utgångspunkt eftersom det är fördelaktigt på det sätt människors perception och konstruktion av verkligheten kan erhållas. Genom intervjuer försöker vi ta del av den verklighetsuppfattning och normalitet som arbetsgruppen innehar samt den syn praktikanterna har på dessa (Punch 2005: 168ff). Språket spelar en stor roll vid intervjusituationen; hur vi ställer frågorna och språkets svårighetsgrad är viktiga aspekter för forskningens validitet (a.a: 176). Därtill spelar den kontext som intervjun äger rum i en viktig roll för den intervjuades trygghet att besvara frågorna.
Semistrukturerade intervjuer användes i denna studie, det innehåller både strukturerade samt ostrukturerade aspekter; detta medför att vi som intervjuare kan fördjupa oss i frågor samtidigt som en viss struktur är förberedd. Detta medförde till att en viss trygghet fanns vid intervjuer med de individer som inte utvecklade sina svar genom att vi hade förbestämda frågor som kunde ställas. Å andra sidan fanns det möjlighet för individer att utveckla sina svar
men samtidigt kunde vi begränsa dem då de gick ifrån ämnet för mycket eftersom intervjun kunde struktureras (May 2001: 150f).
2.4.1 Urval till intervjuer
Då vi gjort vårt urval till intervjuer bland de ordinarie teknikerna har ett kriterium varit att vi har etablerat en relation till dem under tiden av observation för att säkerställa att de har ett förtroende att utveckla sina svar och åsikter. Vidare medförde detta till att vi hade möjlighet till att knyta an intervjufrågorna till företeelser och diskussioner från observationsveckan. Ett annat kriterium var att de skulle ha tid att avvara till en intervju i en avskild miljö; detta för att i sin egen takt kunna utveckla sina argument och tankar. Det var också nödvändigt att de intervjuade hade haft praktikanter i sin arbetsgrupp för att vi skulle kunna tillhandahålla information om hur de upplever sin normalitet då praktikanterna kan komma att ingå i arbetsgruppen.
Intervjuerna med praktikanterna förekom på likadant vis som med de ordinarie; även här låg observationen till grund för en del av frågorna till praktikanterna. Detta på grund av att det ligger i syftets intresse att undersöka deras syn på företeelser bland de ordinarie teknikerna. Intervjuerna tog plats på Järnvägsskolan i Ängelholm i ett rum där intervjuerna kunde ske ostört. Det genomfördes fyra intervjuer bland praktikanterna, syftet var i inledningen att utföra tre intervjuer men då dessa inte tillhandahöll tillräckligt material, då en av dem gav kortfattade svar, genomfördes en fjärde intervju. En orsak till detta kan vara att den relation och tillit som hade etablerats mellan de ordinarie teknikerna och oss under veckan av observation saknades bland praktikanterna, därmed fanns inte tryggheten att kunna utveckla och problematisera sina svar i samma utsträckning bland dem. De kriterier som användes i urvalet av intervjuer med praktikanterna var att de skulle ha praktiserat i Malmö i den arbetsgruppen där observationen har ägt rum, detta eftersom vissa av dem hade praktiserat i andra städer i Skåne. Ett annat viktigt kriterium för studiens syfte var att minst en kvinna skulle intervjuas eftersom kvinnor utgör en av de underrepresenterade grupperna på Banverket Produktion. Utifrån dessa kriterier valdes fyra frivilliga för intervjuer.
Under samtliga intervjuer användes diktafon för ett erbjuda oss möjlighet att koncentrera oss på intervjun, dvs. den intervjuades svar och kroppsspråk, för att ha möjlighet att
problematisera och utveckla deras svar. I syfte att få de intervjuade bekväma ställdes mer simplifierade frågor inledningsvis som den intervjuade enkelt kunde relatera till och svara på för att skapa en avslappnad och lugn intervjuatmosfär.
De intervjuer som skulle utföras bland administrativ personal, så som projektadministratör Rena Nilsson, arbetsledare Lennart Persson och kompetenschef Göran Roos fanns det sällan någon möjlighet att utföra intervjuerna på grund av tidsbrist från deras sida samt från vårt tidsschema. Detta resulterade i slutändan till en kompromiss där frågorna antecknades och överräcktes som frågoformulär till dem; detta gav dem möjlighet att fundera och själva problematisera sina svar innan de skrev ner dem. Då svaren inte är grundläggande för studien utan är till som allmän fakta och förklarar projektet 20-10-10, påverkar detta inte
trovärdigheten. Bland administrativ personal valdes de som haft en administrativ roll i projektets utformning eller inbegrips eller inblandas på annat sätt, och de fick svara på frågor rörande projektets utformning, respons osv.
2.5 Sekundärt material
Den empiri som erhållits har förutom genom observation och intervjuer även tillhandahållits från Banverket Produktions jämställdhets- och mångfaldsplan från 2007 samt hela Banverkets jämställdhets- och mångfaldsplan från 2006. Dessa har använts för att få insikt i den ambition organisationen har i sitt mångfaldsarbete. Vidare har även informationsblad om de olika teknikergrupperna samt organisationen använts för att erhålla en förförståelse i
organisationens uppbyggnad samt arbetsuppgifter.
2.6 Analys av empiri
Då fältarbetet var avslutat och materialet erhållits utfördes en analys för att besvara de frågeställningar som studien syftar till att besvara. För att skapa ordning bland allt material som insamlats genom transkriberade intervjuer, observationer samt Jämställdhets- och mångfaldsplaner och andra dokument som tillhandahållits, granskade och diskuterade vi allt material. Detta resulterade i utformandet av tre kategorier som framkom som centrala för studiens syfte och frågeställningar; kategorierna som skapades är normalitet, etnicitet och kön (Lofland, Snow, Anderson, Lofland 2006: 195ff). Kategorierna inspirerades även från de teorier vi använder oss av för att förstå normalitet och identitetsskapande i organisationer. Teorierna formade en struktur för empirin från vilket den egna analysen kunde tolkas. Detta utfördes för att få en bättre överblick och förståelse av den empiri som vi förvärvat och kunna skapa en struktur över arbetets upplägg.
Materialet innehåller dels citat från personer i den studerande arbetsgruppen och dels iakttagelser och tolkningar av normaliteten från den position som vi som observatörer hade då vi observerade arbetsgruppen. Detta medför till att det genom analysen måste påvisas vad som 14
är tolkningar av oss och vad som är direkta citat från teknikerna. Eftersom detta handlar om två olika perspektiv och förhållningssätt till den normalitet och vardag som teknikerna arbetar i har vi därför valt att skilja mellan ett emiskt, ett inifrånperspektiv, och etiskt, ett
utifrånperspektiv (Berry, Poortinga, Segall, Dasen 1996: 232ff). Detta har utförts för att studiens trovärdighet ska stärkas då vi visar på att det inte är endast våra egna observationer som utgör studiens empiri utan även teknikernas egna upplevelser samt åsikter vilka framförs genom citat och täta beskrivningar. Då dessa perspektiv har utgjort utgångspunkten när materialet analyserats visar detta på att vi står utanför den verklighetsuppfattning och därmed den normalitet de konstruerat i arbetsgruppen. Tolkningarna och analysen har skett genom diskussioner emellan oss där varje citat, händelse och beskrivning av miljö har tolkats och problematiserats för att kunna använda materialet i studien.
2.7 Etiska aspekter
Under såväl observationen samt intervjuerna lovades alla, förutom administrativ personal, anonymitet. Även då en intervju och en observation är konstruktioner som skapas mellan de inblandade parterna, är det ofrånkomligt att positionering mellan intervjuaren och den
intervjuade eller den observerande och de observerade innehåller maktaspekter. I regel är det forskaren som har makten att bestämma hur materialet ska användas och vinklas. Genom att medvetengöra de etiska huvudaspekterna kan den asymmetriska relationen beaktas och leda till en fördelaktigare utgångspunkt i såväl en intervjusituation som en observation vilket därmed kan leda till en trovärdigare studie (Kaijser, Öhlander 1999: 57ff). En av de etiska aspekter som har beaktats är användningen av de observerade samt de intervjuades namn och identitet, då vi lovat dem anonymitet men ändå vill påvisa vem som framhåller vad.
Framställningen av de olika individerna är viktig för arbetets syfte då skillnader mellan t.ex. de ordinarie teknikerna och praktikanterna samt om skillnader i teknikernas svar under intervju och uttalanden under observation kan finnas. Av dessa orsaker har fiktiva namn valts att användas för att inte göra intrång på individernas integritet. En annan etisk aspekt är hur framställningen av studiens syfte presenterades för teknikerna som ”gruppdynamik” och ”grupptillhörighet”. Detta utfördes i samråd med Hans Lindén, projektledare på Banverket Produktion, då vårt syfte kan upplevas som kontroversiellt och leda till att åsikter och värderingar av ämnet undanhålls. För att kunna erhålla teknikernas uppfattningar utan att de skulle uppleva observationen och frågorna som ställdes som obekväma valde vi därmed att inte klargöra det verkliga syftet med studien.
2.8 Mångfaldsfältet
Studiens ambition är utföra en form av mångfaldsforskning inom en organisation där begreppen kön och etnicitet står i fokus. Mångfaldsforskningen i Sverige har hittills främst berört hur mångfald hanteras i mångkulturella organisationer där ledningens perspektiv har varit central. Vidare har även mycket av mångfaldsdiskussionen framförts genom
populärlitteratur i form av konsultböcker som t.ex. Hur vi möter mångfalden på arbetsplatsen av Katarina Mlekov och Gill Widell. Boken presenterar och diskuterar hur arbetsplatser ska arbeta med mångfald utifrån ett perspektiv om att det är viktigt att känna till olika kulturella koder i mötet med andra kulturer på arbetsplatsen. Sådana koder kan emellertid leda till att stereotypiska föreställningar om vilka egenskaper ”vi och dem” antas besitta bibehålls. En annan bok som berör mångfaldsarbete är Kön och organisation av Mats Alvesson och Yvonne Due Billing. Boken diskuterar kritiskt olika könsperspektiv och vilken betydelse genus har inom organisationer. Även då boken ger en bra bild av hur genusarbete kan integreras i organisationer är vi intresserade av ett bredare mångfaldsperspektiv där flera perspektiv problematiseras inom organisationer. Konstrueringen av kön bör i vår mening sättas i samband med konstrueringen av etnicitet.
Vår studie utförs i en organisation i transaktionen att bli mångkulturell från att tidigare varit etnisk svensk och mansdominerat och är därmed intressant inom mångfaldsarbete då undersökningen sker i en miljö där förändringen är i process. Studien är även viktig då den fokuserar på hur teknikerna upplever förändringen i anknytning till den normalitet som råder. En annan positiv aspekt med studien är att organisationen, Banverket Produktion, erbjudit oss fritt tillträde till arbetsplatsen utan inverkan på vårt arbete; de har även visat en vilja att undersöka inkluderande och exkluderande värden på arbetsplatsen för att lyckas med mångfaldsarbetet.
3 Teori
3.1 Organisationsteori
Organisationer utvecklas och formas genom de sociala handlingar och strukturer som
etableras och sker i organisationen. Bengt Abrahamsson, sociolog, och Jon Aarum Andersen, ekonomisk dr. menar i boken Organisation - att beskriva och förstå organisationer, att
organisationer måste betraktas som sociala företeelser och inte som givna fenomen. Individers påverkan och roller samt även interaktionen mellan människor är en viktig del av vad som utgör en organisation (Abrahamsson, Andersen 2005: 11ff).
3.1.1 Organisation och normalitet
En organisationsnormalitet kan förklaras som de tankemönster, rutiner, normer och beteenden som dominerar och finns i en organisation. Inom en organisationsnormalitet finns en viss stabilitet, dock skiljer sig detta mellan organisationer då människorna som ingår i
organisationerna är olika. De normer, rutiner etc. som etablerar en organisationsnormalitet är inte något statiskt utan kan påverkas och förändras av individerna som ingår i den.
Abrahamsson och Andersen menar att förändringar i organisationsnormalitet, av t.ex. vanor och värderingar, är i de flesta fall en följd av medvetna val, som t.ex. rekryteringar eller omstrukturering i organisationen, som genomförs för att ”förändra olika förhållanden i organisationen” (a.a : 121). En organisationsnormalitet kan vidare skapa en
arbetsgruppidentitet vilket medför till förpliktelser och känslor till organisationen; detta utvecklar normer som leder till stabilitet och etablerar gränsdragningar vilket kan utveckla ett ”vi och dem”- tänkande (a.a: 125).
3.1.2 Organisation och grupp
En organisationsnormalitet är beroende av olika faktorer varav tre av de främsta är val av anställda, de handlingar i högsta ledningen som skapar normer samt socialisation av
nyrekryterade i organisationsnormaliteten. Då nyanställningar i en organisation kan resultera i förändringar utgör socialisation av dessa individer en viktig komponent i
organisationsnormalitetens stabilitet och gruppens identitet (a.a: 123). Det finns olika definitioner och varianter av vad som utgör en grupp, en grupp inom en organisation är t.ex. alltid en så kallad sekundärgrupp. Detta innebär att gruppen inte är beroende av
medlemmarna, de kan bytas ut utan att gruppens existens upplöses, vilket inte är möjligt i en
primärgrupp så som en familj. Grupper utvecklas och förändras över tid och detta kan förklaras genom fem stadier av vad som sker då grupper skapas, dessa är:
1. Formering, vid detta stadium är osäkerheten stor och gruppen är ostabil.
2. Turbulens, detta innebär att konflikter mellan gruppmedlemmarna lätt kan uppstå. 3. Normering, under detta stadium inrättas nära relationer och samhörighet utvecklas. 4. Uppgiftslösning, gruppen har nu utvecklats till att vara helt ”funktionsduglig”.
5. Upplösning, detta är ett stadium som permanenta och formella grupper inte når i vanliga fall (Abrahamsson, Andersen 2005: 102f).
Genom att förändringar sker kontinuerligt är grupper nästintill alltid dynamiska och blir därmed aldrig avslutade produkter. Emellertid är en följd av ett samarbete inom en
organisation som har förekommit under en lång tid att olika förhållanden och normer formas om arbete och samarbete (a.a: 120). Detta leder till en form av grupptillhörighet, vilket Abrahamsson och Andersen anser är viktiga för medlemsidentifikationer mellan varandra i gruppen och organisationen. Vidare menar de att en gruppnorm ”är en av förutsättningarna för gruppens existens” då detta stärker ”vi”-känslan (a.a: 111). Genom en stark samhörighet kan ett ”grupptänkande” utvecklas där det egna tänkandet allt mer ersätts av ett så kallat
grupptänkande vilket kan resultera i negativa handlingar och känslor för andra individer som inte ingår i den ”egna gruppen” (a.a: 113).
I olika kontexter kan personer ta på en mask då de vill ha kontroll över hur andra uppfattar dem, när en relation byggts upp tenderar de emellertid att släppa maskerna och bli bekväma i relationen (Goffman 1998: 25ff). När nära relationer etablerats i gruppen kan därmed mer och mer av typifieringarna försvinna och personernas individuella karaktärer blir uppfyllda av personliga karaktärsdrag. Vid möten kan därmed typifieringar avta i och med att
anonymiteten ersätts av personliga karaktärsdrag (Berger, Luckmann 1991: 45ff). 3.1.3 Organisation och identitet
Organisationer består av intergrupp-relationer som dels kan ses som att struktureras och karaktäriseras av ”skillnader i makt, status, och prestige” och dels genom de identifikationer som sker i gruppen och den samhörighet som etableras (Hogg, Terry 2001: 1). Genom upplevelser av tillhörighet etableras en gruppidentitet, en ”vi”-känsla i organisationen, som reproduceras och förstärks genom de vardagliga rutiner och vanor som formas. De olika relationerna medför att människor i olika grad identifierar sig med varandra och
organisationen; de bildar gruppidentiteter som även kallas sociala identiteter. Michael A. Hogg och Deborah J, Terry, socialpsykologer, skriver i Social Identity Processes in
Organizational Contexts att dessa sociala identiteter inte endast är beskrivande för gruppen
utan besitter även ett värderande element utifrån vilken gruppen definieras av andra och även definierar sig själva. Medlemmarna påvisar gärna dessa element för att visa tillhörighet till gruppen, dvs. gruppen, vilket därmed distanserar dem från ut-gruppen. Definitionen av in-gruppen kan variera i olika kontexter, i vissa sammanhang kan hela arbetsplatsen inräknas i in-gruppen och ett annat företag representeras som ut-gruppen, medan det i andra kontexter kan vara en annan avdelning på företaget som representerar ut-gruppen (Hogg, Terry 2001: 2ff).
3.2 Organisation, kön och etnicitet
Organisationer kan fungera som en arena för konstruktionen av identiteter då de kan betraktas som microsamhällen med etablerade vanor och värderingar. Identitetsskapande sker i olika forum och kontexter vilket till följd medför till att olika grupperingar kan konstrueras. Kön och etnicitet är två sociala identiteter som skapas i organisationer genom gränsdragningar som finns på grund av den normalitet som konstruerats (Cornell, Hartmann 2007: 169f).
3.2.1 Kön och organisation
Begreppen maskulint och feminint definieras utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt där individer till följd av det biologiska könet blir socialiserade i olika kategorier och
förväntningar på vad som är maskulint och feminint (Søndergaard 1994: 51ff). ”Manligt” och ”kvinnligt” är sociala identiteter som skapas och uppehålls genom vissa handlingar och uppföranden som påverkar förhållningssättet och synen på vad som är ”manligt” och ”kvinnligt”; en del arbeten stereotypifieras därtill som maskulina/feminina. Då olika yrken framhävs som t.ex. maskulina, som brandman, leder detta till en könsstämpling där ”kön i sig konstrueras delvis genom arbetet” (Alvesson, Due Billing 2003: 116). Detta leder vidare till att organisationen blir könsbestämd och genom de kategoriseringarna och stereotyperna skapas inkluderande och exkluderande värden av vilka som kan ingå i arbetet. Det skapas även värden och tillämpningar utifrån könsstereotyper, som t.ex. att kvinnor är
omhändertagande, vilket uppehåller och reproducerar bilden av arbetet som könsspecifikt ”manligt” eller ”kvinnligt” (a.a: 130ff).
Yrken som framställs med könsspecifik identitet förändrar inte den representationen genom att det kommer in individer som inte ingår i den könskategorin (Söndergaard 2000: 192ff). Om kvinnor kommer in på en mansdominerad arbetsplats, eller tvärtom, skapas ofta
en känsla av avvikelse då organisationsnormaliteten präglas av den konstruerade
könsidentiteten vilket kan leda till en exkluderande faktor (Alvesson, Due Billing 2003: 119). Dessa individer kan komma att betraktas som avvikande från sitt kön då de strider mot de rådande könsnormer och könsstereotyper. Dock kan könsnormerna förändras över tid då en stor grupp av den underrepresenterade gruppen kommer in i yrkeskategorin eftersom konnotationen till yrket progressivt kan förändras (Søndergaard 2000: 201ff).
I organisationer som varit manligt eller kvinnligt homogena under en lång tid kan det skapas ”monokulturella typer av vanor, normer och regelsystem” vilket kan leda till ett avståndstagande när kvinnor eller män kommer in i organisationen då de inte är en del av den representerade gruppen (Mlekov, Widell 2003: 73f). Detta kan upplevas som ett ”hot” mot den rådande normaliteten som har konstruerats då de avviker och därmed synliggör
normaliteten och dess föränderlighet (Alvesson, Due Billing 2003: 128).
3.2.2 Organisation och etnicitet - ett tolkande perspektiv
Etnicitet är ett omfattande begrepp som det finns många innebörder och förstålelser av; det är ett begrepp som olika perspektiv försöker besvara utifrån olika synsätt. Rogers Brubaker, sociolog, menar att etnicitet är en kognitiv identifikation, ett sätt att förstå, tolka och
organisera sin omvärld och sig själv. Den etniska identiteten blir en form från vilken individer kan representera sina sociala verkligheter och blir även ett sätt att kategorisera andra
individer. Att det sker kognitivt betyder emellertid inte att det endast är individualistiska tolkningar då individer delar verklighetsuppfattning med andra individer vilket leder till en form av tillhörighetskänsla och skapande av etnicitet, ett ”vi” (Brubaker, Loveman, Stamatov 2004: 14ff).
Etnicitet skapas i olika kontexter där individer möts och där gränsdragningar etableras till följd av kategoriseringar. Genom gränsdragningarna skapas en grupptillhörighet, ett ”vi”, i relation till att andra kategoriseras som ”dem”; detta identitetsskapande varierar i olika grader av rörlighet då de normer som skapar samhörighet i en grupp etableras eller ändras (Cornell, Hartmann 2007: 169f, 178ff).
3.2.2.1 Primordialistiska och circumstantialistiska perspektiven
Två teorier har främst uppmärksammats då det gäller beskrivningen av uppkommandet av etnicitet, dessa är primordialismen och circumstantialismen (omständighetsteorin).
Primordialismen menar att etnicitet är ”naturgiven” medan circumstantialism anser att etnicitet är en produkt av omständigheter och förhållanden.
Den primordialistiska teorin menar att etnicitet är medfött och oföränderligt, människors egenskaper är givna av ”naturen”. Detta perspektiv innebär en syn där den etniska identiteten formar gränsdragningar vilket skapar kollektiva identiteter genom etnicitet där t.ex.
”svenskhet” blir en naturlig kategori där de som tillhör anses vara givet. Element som utseende, kultur och språk menar primordialisterna är en naturlig del av människor då dessa äger rum innan människan är förmögen att medvetet göra egna val (Cornell, Hartmann 2007: 51). Eftersom vissa egenskaper och handlingssätt utmålas som fasta för specifika etniska identiteter leder detta till att den etnicitet en individ anses tillhöra menas vara beskrivande för personens identitet (a.a: 52f).
Circumstantialism är den syn på etnicitet som uppkom som ett svar på primordialismen. Teorin menar att etniska identiteter uppkommer genom delade erfarenheter och intressen som särskiljer människor från andra grupper för att skapa fördelaktiga förutsättningar för gruppen under vissa omständigheter och förhållanden. Etnicitet skapas med andra ord genom de intressen en grupp eller individer har, men påverkas och till viss del bestäms av de kontexter de befinner sig i. Därmed menar circumstantialismen att etnicitet är flytande då den påverkas av den situation som råder, t.ex. samhällsförändringar.
Det finns i primordialismen och circumstantialismen flera nackdelar som kan belysas och diskuteras. Den förstnämnda bortser från sociala förhållanden samt förändringar och den sistnämnda leder till att människors känslor av tillhörighet ignoreras. Detta skapar ett dilemma då ett val av någon av dessa teorier inte erbjuder en tillräcklig bild. Därför har ett tredje
perspektiv, det konstruktionistiska, utvecklats som belyser denna problematik och erbjuder en större förståelse i hur etnicitet konstrueras (a.a: 75).
3.2.2.2 Konstruktionistiska perspektivet
Det konstruktionistiska perspektivet om etnicitet bygger delvis på det circumstantialistiska synsättets grunder om att etnicitet är flytande, föränderlig och påverkas av tid och rum. Emellertid är en väsentlig skillnad att det konstruktionistiska perspektivet menar att etnicitet inte endast är tillskrivelser av andra utan är även ”identities that people accept, resist, choose, specify, invent, redefine, reject, actively defend, and so forth” (a.a: 81). Detta perspektiv skiljer sig därmed från circumstantialismens genom att etnicitet inte enbart skapas till följd av kontexter och omständigheter utan även genom interaktionen mellan människor. Individer
som identifierar sig till samma etnicitet kan påverkas av olika omständigheter men för att uppehålla en distinkt särskiljning använder sig även individerna av faktorer så som historia och kulturellt utövande för att förstärka föreställningen om ett kollektivt ”vi”. Genom detta reproduceras känslan av en kollektiv etnicitet och kan vidare påverka medlemmars
medvetenhet vilket kan leda till att etniciteten blir en mer central del i individernas liv (Cornell, Hartmann 2007: 76ff).
Socialisationsprocesser inverkar på individers verklighetsuppfattning och etablerar samtidigt känslor för tillhörighet. Den till synes ”objektiva verkligheten” som skapas av socialisationsprocesserna är sammanlänkade till identifierandet till olika tillhörigheter, detta kan förstås genom hur etniska identiteter konstrueras och reproduceras av ett gemensamt kulturellt utövande. En av de faktorer som bidrar till tillhörighetskänslan är språket som har sitt ursprung i den ”objektiva verkligheten” och samtidigt medför till att kunna ge
verkligheten en mening. Språket bibehåller och reproducerar den verklighetsuppfattning individer har samt påverkar känslor av tillhörighet, vilka som inkluderas till ”vi” (Berger, Luckmann 1991: 149ff). Socialisationen leder till att skapandet av etnicitet bibehålls då individer får ett rollspecifikt vokabulär; detta leder till att individens tolkningar av
verkligheten återspeglas genom språket. Roller kan vara sådana kategoriseringar individer blir tillskrivna redan som barn, som t.ex. svensk eller japansk vilket påverkar de
tillhörighetskänslor människor utvecklar och upplever (a.a: 157ff).
3.2.2.3 Tillskrivande och självtillskrivande identitet
Det konstruktionistiska perspektivet menar vidare att etnicitet skapas genom ett samspel mellan självtillskrivelse och tillskrivelse av andra människor och omständigheter. Detta innebär att etnicitet blir definierad av andra samtidigt som gruppen definierar sig själv och är en fortgående process som reproducerar och transformerar gruppidentiteten. Då detta sker kontinuerligt kan etniska identiteter aldrig bli ”färdiga” (Cornell, Hartmann 2007: 85ff). Genom tillskrivandet och självtillskrivandet av olika faktorer som definierar en specifik etnicitet skapas samtidigt gränsdragningar av vilka som ingår i ”vi” och ”dem” och de värden som medföljer. Under olika omständigheter och nya kontexter kan dessa gränser och värden ändras då gruppens självtillskrivande och även tillskrivandet av andra innehåller nya kriterier. Etniciteten kan då påverkas hos gruppen genom att den kan förstärkas eller försvagas på grund av de nya förhållandena (a.a: 85ff).
Tillskrivandet av etnicitet är andra människors stämpling eller omständigheter som skapar etnicitet medan självtillskrivning är anspråk av identitetsgrupper. Förutom vikten av dessa faktorer är även aspekten av tät och tunn identitet viktigt inom det konstruktionistiska perspektivet, där en tät identitet är en faktor som organiserar individers sociala liv till en stor del medan en tunn identitet inte påverkar i någon stor utsträckning. Huruvida en etnisk identitet är tät eller tunn varierar till följd av rum och tid och är därmed inte något fast, en etnisk identitet kan vara tät i en viss kontext och tunn i en annan. Dessa två aspekter, tillskrivning och självtillskrivning samt tät och tunn identitet utgör inom det
konstruktionistiska perspektivet en modell av två axlar som mot varandra kan demonstrera variation av täthet och form av tillskriven identitet (se nästa sida). Modellen kan leda till fyra kategoriseringar där graden kan variera inom vardera kategorisering (Cornell, Hartmann 2007: 85ff). Dessa utgörs av:
· Tillskriven och tät identitet: Denna kategori innebär att en grupp tillskrivs en identitet av andra som påverkar gruppen i stor utsträckning i olika sociala sammanhang.
· Tillskriven och tunn identitet: Även i denna kategori tillskrivs grupper och individer en identitet av andra, dock är den inte lika betydande i organiseringen av det vardagliga livet. · Självtillskriven och tät identitet: Den egna gruppen och individer tillskriver i denna kategori sig själva en identitet som till stor del organiserar det sociala livet.
· Självtillskriven och tunn identitet: I denna kategori tillskriver gruppen och individer sig själva en identitet som inte påverkar det vardagliga livet i någon hög grad.
Dessa kategorier är inte fasta och färdiga mallar för identiteter, individer kan t.ex. inneha flera identiteter och därmed tillhöra fler än en kategori samtidigt. Identitetsgrupper kan också i olika tid och rum tillhöra olika delar i modellen. Vidare medför även förändring av identitet och etnicitet till att modellen inte utgör en fast mall utan visar på dess variation (a.a: 85ff).
I konstruktionen av etniska identiteter är även symboliska repertoarer, som t.ex. ritualer, utseende och namn, centrala i de tillskrivningar av andra och självtillskrivningen till den ”egna gruppen”. Det är olika symboler som anknyts till grupper för att kategorisera och utmåla dem som unika eller annorlunda och reproducerar därmed skiljaktigheter som bidrar till konstrueringen av etnicitet (a.a: 236f).
Tunn identitet
X
X:et kan t.ex. exemplifieras av hur svarta i Sydafrika under apartheidtiden tillskrevs en identitet av de styrande vita. Denna identitet kom att i stor
utsträckning organisera och påverka den vardag den svarta befolkningen levde i. Tillskriven identitet Tät identitet Självtillskriven identitet (Cornell, Hartmann 2007: 86). 24
4 Empiri och analys
4.1 Normalitet
4.1.1 Rutiner och tyst kunskap
Teknikerna i arbetsgruppen på Banverket Produktion har genom ett långvarit samarbete utvecklat vanor, rutiner och normer som format gruppens normalitet och identitet. Vid vårt första möte med arbetsgruppen upplevde vi som utomstående att gruppen hade en stark gemenskap med väl utvecklade vanor och rutiner. En ”vanlig” arbetsdag för teknikerna kan te sig på följande sätt:
Dagen börjar kl. 7.00 med ett möte i matsalen då alla är ombytta i sina arbetskläder.
Arbetsledare för de olika teknikgrupperna kommer in med dagens arbetsuppgifter och delar ut dem mellan de olika arbetslagen. Det kan röra sig om olika spårarbeten, tillsyn av el-system, svetsning, installation av signalsystem etc. Efter att ha tilldelats arbetsuppgifter går de olika arbetslagen till sina respektive arbetsbilar och kör till platsen för arbete, oftast är arbetslagen bestående av samma individer. Teknikerna arbetar sedan till frukosten som är kl. 9.00 då de oftast åker tillbaka till Banverket Produktions lokaler för att äta, men de dagar de arbetar långt bort ifrån lokalen brukar de äta på platsen. Sedan arbetar de igen fram till kl.12 då de har en halvtimmes lunch. Efter lunchen åker de ut igen till ett arbete tills att dagen slutar kl. 15.30. Dessa arbetsrutiner samt att arbetslagen är indelade så att de arbetar med samma individer i stort sett varje dag är en del av de faktorer som skapar en normalitet på Banverket Produktion. Dessa rutiner visade sig på teknikernas förhållningssätt till varandra genom bland annat hur de handlade utan att verbalt kommunicera med varandra. Ur fältdagboken:
Vi sitter i bilen mellan två spår i väntan på att ett tåg ska rulla in till Malmö Centralstation för att kunna köra fram till det spår där arbetet ska utföras under förmiddagen. Teknikerna börjar direkt att arbeta, de intar alla olika arbetsuppgifter utan att bestämma vem som ska utföra vad, vissa hämtar verktyg, andra spikar och andra tekniker utför andra sysslor för att arbetet med att byta slipers ska genomföras smidigt. Eftersom arbetsmiljön är bullrig och mycket oväsen förs av maskiner och andra verktyg använder sig teknikerna mycket av kroppsspråk, blickar och gester utbyts. Teknikerna skrattar ofta under arbetet och verkar skämta med och om varandra. När arbetet har utförts och bara krattning och plattning av grus runt spåret är kvar sätter sig vissa av teknikerna bredvid spåret i solen och vilar. Vi passar då på att prata med dem och frågar om hur de bestämmer vem som ska göra vad när de arbetar. En av teknikerna, ”Göran”, förklarar med att säga: ”Det är så inrotat med rutiner mellan oss, man bara börjar jobba när man kommer ut såhär. Det bara flyter på.” (Fältdagbok 17/4-2007).
Exemplet från observationen visar hur arbetsgruppen etablerat olika rutiner och vanor som skapar normer för hur samarbete och uppgifter ska utföras vilket har medfört till att de utför sysslorna på rutin. Detta har utvecklats till en ”tyst kunskap” dvs. de vet vad de ska utföra och hur och behöver inte diskutera det. Dessa rutiner och normer kan upplevas som ”sunt förnuft” bland teknikerna där uppehållandet av vardagliga vanor skapar en normalitet, vilket leder till
att en verklighetsuppfattning konstrueras i arbetsgruppen. Genom att en
verklighetsuppfattning reproduceras kan en kollektiv identitet skapas; detta kan medföra till att de individer som inte delar de rutiner samt normer som skapats betraktas som avvikande då de inte delar dessa och därmed inte reproducerar det ”självklara” (Berger, Luckmann 1991: 36f). En vana som etablerats bland teknikerna är t.ex. att de i matsalen har inrättat sittplatser efter tillhörighet till teknikgren vilket kan leda till ogynnsamma grupperingar inom
organisationen. Detta kan ske då gruppsamhörigheten försvagas av olika grupperingar
eftersom det kan etableras olika in- och ut-grupper mellan teknikerna (Hogg, Terry 2001: 2ff). ”Sven” förklarar skämtsamt teknikernas rutin när det gäller sittplatser i matsalen med: ”Här sitter jag alltid, det är nästan som att ha bestämda platser” (Fältdagbok 16/4-2007). Från teknikerna själva förklaras detta som en följd av att arbetsuppgifter tilldelas till dem när de sitter i matsalen, att arbete diskuteras under raster samt att det är lättare att diskutera vad som ska utföras under arbetet då de sitter utifrån teknikgren (Fältdagbok 16/4-2007). Från ett utifrånperspektiv kan etablerade rutiner och vanor emellertid upplevas som en svårighet för nya anställda att komma in i arbetsgruppen och gemenskapen då de inte är medvetna om de rutiner som finns. Genom att arbetsuppgifterna till stor del sker på rutin och att det sällan ifrågasätts hur och varför de utförs på ett visst sätt kan det till följd av att praktikanter ska gå bredvid medföra förändringar för de rutiner som etablerats. Detta kan i sin tur skapa en
farhåga hos teknikerna eftersom praktikanterna kan komma att ingå i arbetsgruppen vilket kan innebära förändring av normalitet. Befarandet av sådana omställningar kan skapa osäkerhet vilket kan leda till ett motstånd bland teknikerna på grund av eventuella förändringar av gemenskap och vanor (Abrahamsson, Andersen 2005: 102f).
4.1.2 ”Rå men hjärtlig stämning”
Egenskaper som teknikerna framhåller som viktiga för att komma in i arbetsgruppen är främst humor och att vara socialt utåtriktad. Detta framställs som viktigt för gemenskapen då
teknikerna självtillskriver och definierar arbetsgruppsidentiteten som att inneha en speciell jargong och humor. Vid frågan om vad som är viktigt för att kunna komma in i arbetsgruppen förklarar ”Peter”, en av praktikanterna, att om du är blyg: ”då blir du nog en utböling direkt, de kan ändå acceptera dig som en arbetskamrat på så sätt att du jobbar och gör det du ska men det blir ändå inte samma relation som att du har den där sociala förmågan och liksom söka kontakten och vara framåt”; han menar vidare att detta kan leda till att då ”sticker man ut och sitter själv på middagsrasterna och lite sådana här tråkigheter” (Intervju, ”Peter” 25/4-2007). Detta visar hur det i en arbetsgrupp som har samarbetat under en lång tid kan utvecklas
föreställningar om vilka egenskaper som är viktiga för att kunna ingå i den och därmed även vilka egenskaper som inte är det (Abrahamsson, Andersen 2005: 120). Detta kan till följd försvåra för personer som inte innehar de egenskaper som framställs som en förutsättning för att bli en del av arbetsgruppen och blir därmed exkluderande värden för arbetsgruppen.
Den jargong och den form av språk som teknikerna använder mellan varandra framhålls av dem själva som den främsta delen till vad som binder dem samman. Det är få av de tekniker vi pratat med under observationsveckan som inte påpekar att de har en speciell ”rå men hjärtlig stämning” och att det behövs i den typen av yrke och de miljöer som de arbetar i (Fältdagbok 16-20/4-2007). Teknikern ”Johan” förklarar att en sådan gemenskap är viktig då han menar att ”det är en speciell arbetsplats med speciellt folk som jobbar inom järnväg, det krävs en god sammanhållning och kamratskap. Man ska trivas på sådana här jobb och klara av både det fysiska och psyksiska, med väder och allting också” (Intervju, ”Johan”19/4-2007). ”Johan” och även andra tekniker framställer yrket som unikt och att det är viktigt att
gemenskapen är god i arbetsgruppen, detta medför därmed till att socialiseringen av nya individer kan upplevas att ha stor vikt för arbetsgruppens fortsatta samhörighet. Genom att inneha en stark gemenskap i en arbetsgrupp kan en gruppidentitet lättare skapas och formas vilket skapar möjligheter för att arbete lättare ska kunna utföras (Abrahamsson, Andersen 2005: 111ff).
4.1.3 Pappersprodukten får ge vika för verkligheten
I arbetsgruppen självtillskrivs en identitet som ”riktiga arbetare” vilket framställs i relation till den administrativa personalen som upplevs som att inte förstå den vardag som teknikerna har, det framställs som två skilda verkligheter. Vid flera tillfällen under observationen kommer administrativ personal ut till den plats där teknikerna utför ett arbete vilket bland vissa tekniker kommenteras genom att visa på skillnaderna mellan dem. En av teknikerna, ”Kaj”, menar att de ”ställer sig med händerna i byxfickorna och bara kollar. Det väcker ont blod bland teknikerna. Det visar på att de rekryterar för mycket administrativ personal om de har tid att bara stå och glo” (Fältdagbok 17/4-2007). En annan illustration av hur distinktionen mellan teknikerna och administrativ personal framställs kan återges när ”Gustav” förklarar hur det inte finns förståelse mellan dem. Han menar att ”pappersprodukter kanske fungerar på akademiker men i det här sammanhanget får pappersprodukten ge vika för verkligheten som vi är” (Fältdagbok 20/4-2007). Detta kan tolkas som att den verklighet som teknikerna innehar skiljer sig från den som den administrativa personalen antas inneha och skillnaderna
