Språkets betydelse

svensk, ibland blatte, ibland arab…’’. Detta kan man koppla till R1 reflektion kring att inte passa in, även fast hen ofta fått höra att hen är svensk av sig. I studien (Deniz F, Özmen D och Goldstein-Kyaga D, 2006) använder författarna samspelet med sina släktingar i

hemlandet i samband med att man kan inse hur ‘’svensk’’ man är, medan R1 lyfte skillnaden mellan att ha bott i Lund och Rosengård samt känslan av att känns sig mer eller mindre svensk.

Vidare uppgav samtliga respondenter att de blivit tillskrivna fördomar och föreställningar relaterad till deras etnicitet. Främst har det handlat om utseende och språk, R3 lyfte även upp ett exempel när en person kommenterade hens skägg och skrattade till det genom att dra en liknelse med terrorgruppen IS. Trots att alla informanter var födda i Sverige har alla blivit tillskrivna egenskaper. R6 förklarade att sådana sammanhang stärker ett “vi” och “dem” tänk. Det var väldigt självklart att respondenterna hamnat i ett utanförskap och ett automatiskt sökt efter trygghet, denna form av trygghet kunde de finna bland andra individer som upplevt likadan stigmatisering.

5.4 Språkets betydelse .

När diskussioner om språk dök upp under våra intervjuer bekräftade samtliga respondenter att språket har en stor betydelse i hur andra ser på dem och hur de själva identifierar sig. Flera påpekade att deras språkkunskaper oftast blir ifrågasatta i både positiva och negativa syften. Detta grundade sig främst i utseende samt förutfattade meningar om hur en person med utländsk bakgrund ska behärska det svenska språket. Flera respondenter poängterade att det fanns antagande i vilken grad det svenska språket och uttalet skulle bemästras. Detta satte en typ av press i hur det svenska språket bör talas i miljöer där de kunde känna sig obekväma.

- ”Jag anpassar mig alltid i hur jag pratar beroende på vem jag pratar med. Jag pratar flytande svenska men jag anstränger mig extra mycket på exempelvis en jobbintervju. Man vill visa sitt bästa jag eftersom man vet om att svenskar lätt dömer oss utifrån hur vi pratar… det bästa är ju att snacka med andra blattar, det är känns alltid avslappnat och man behöver inte bevisa något”(R5)

Deniz F et.al. (2006) tar upp hur personer med en vana av mångkulturalitet har nytta av detta i flera olika kontexter. Genom att ha utsatts av miljöer där man möter personer med olika kulturer bidrar det till att kunna växla och behärska olika kodsystem. Dessa kodsystem innefattar även växlande mellan identiteter då identiteten är kontextbunden. Med andra ord anpassar personen sig beroende på miljö och situation. Detta går att dra en parallell till R5 ovanstående citat, då språket är kopplat till ens identitet förblir även det kontextbundet. Vidare lyfter Goldstein–Kyaga et.al (2009) även språkets betydelse i känslan av delaktighet samt gemenskap i ett land. Språket är det verktyg vi använder för att dela med oss av våra erfarenheter, tankar, teorier etc. Bland informanternas svar kunde vi finna mönster som bekräftar teorin om att språk och tillhörighet hör ihop. En av respondenterna tog upp sin förälder som ett exempel på detta. Hen förklarade att pappan bott i Sverige över 25 år men fortfarande har svårigheter i att uttrycka sig och prata svenska. Respondenten uppgav att anledningen till att språket inte har utvecklats grundar sig i en känsla av utanförskap som i sin tur även lett till sämre självkänsla. Denna känsla av utanförskap har även bidragit till ett avståndstagande från svenskar och den svenska kulturen då gemenskapen aldrig kunde finnas

eller kännas tillräcklig. Denna likheten kunde vi även se i vad R1 uttryckte, men i känslan av att stärka sin gemenskap;

- ”När jag var yngre kände jag alltid att svenska var mitt modersmål för att jag var född i Sverige. Nu i efterhand vet jag att det hade att göra med att jag ville känna mig svensk. Jag har aldrig varit tvingad till att prata albanska hemma men med åldern ångrar jag att jag inte gjorde det mer. Det var liksom i fel syfte, jag ville förneka min språkkunskap i albanska för att känna starkare gemenskap till svenskarna” (R1) Alltså genom att kunna behärska ett språk blir man även en del av kulturen. Att vara en del av en kultur bidrar med att man känner tillhörighet till samhället som i sin tur ger mening åt ens identitet. Att vara flerspråkig ger en möjlighet till att vara delaktig i flera kulturer och känna sig som en del av flera sammanhang. Men som flera av respondenterna lyfte är inte detta alltid självklart. Samtliga respondenter såg sin flerspråkiga kunskap som en styrka men fann inte alltid tillhörighet till det svenska samhället då deras identitet ifrågasätts genom språket. R6 nämnde att hen växt upp i förorten där det fanns en typ av jargong och ett sätt att prata på som innehöll exempelvis mycket slang, även kallat för “förortssvenska”. Hen berättade vidare att hen gärna pratar förortssvenska bland vänner då det faller mest naturligt men behöver anpassa sitt språk i andra sammanhang då förort är förknippat med något dåligt. R6 uttalande kan vi även koppla till det Borgström (1998) tar upp om förorters negativa

laddning. Hon nämner hur förortssvenskan i samhället är kopplad till icke “ren” svenska. Denna negativa laddningen kan även medföra en generalisering av personer som bor i dessa områden.

- “Jag växte upp i förorten med förortssvenskan och jag älskar det! Men när man tänker efter det finns inget annat tillfälle än i själva orten där man “får” vara stolt över den. Vi behöver alltid anpassa oss till vad andra tycker passar bäst och det mest patetiska är när folk som inte pratar förortssvenska ska låtsas inte förstå. Typ som att vi pratar ett annat språk? (R2)

Det insamlade materialet visade vidare att respondenternas skicklighet i att behärska det svenska språket väcker många gånger reaktioner. Frågor och förvåningar uppstår över hur de talar så “ren” svenska när de har en utländsk bakgrund. Samtliga respondenter är födda i Sverige och talar flytande svenska men får trots detta gång på gång komplimanger för deras vältalighet. R4 berättade att hen fått frågor om hen är adopterad och hur personer antagligen bara tagit det för givet att det skulle vara så på grund av hens sätt att bemästra det svenska språket. Detta går även att koppla till Löden (2005) som menar att ett vältaligt språk oftast kopplas till “svenskhet”. Vidare sa R3 att svenska språket i princip blir ens modersmål då man talar det bäst även om man väljer att inte kalla det för modersmål.

- Hur ska jag kalla svenska språket för mitt modersmål när svenskarna själva aldrig hade tillåtit mig att göra det, det hade varit så ifrågasättande. Va fan, jag är född i Sverige klart som fan att jag pratar svenska bättre än arabiska (R3)

Samtliga respondenter lyfte hur de identifierar sig med föräldrarnas ursprung språk trots att svenskan är den dominerande i deras vardag. Anledningen till att de kallar föräldrarnas ursprungsspråk för deras modersmål är på grund av att de växt upp med att ordet modersmål är förknippat med deras etnicitet. De menade att frågan om modersmål har associerats till den yttre attributen och de flesta hade ingen vetskap om att modersmål faktiskt handlar om det första inlärda språket.

Genom informanternas intervjuer har vi kunnat bekräfta att språket har en betydande roll för skapandet av den etniska identiteten. Samtliga respondenter behärskade fler än ett språk i sin vardag. Detta handlar främst om en växling mellan modersmål, vilket i detta fall är

föräldrarnas ursprungsspråk, samt det svenska språket. Flera respondenter lyfte även

engelskan som ett tredje språk som främst används utanför Sverige på exempelvis semestrar. Som tidigare nämnt är informanterna bekanta med mångkulturella miljöer. Samtliga har växt upp i områden med flera olika kulturer och språk utöver sina egna. Detta har medfört en naturlig behärskning av att växla mellan språk, vilken även är en bidragande faktor i identitetsprocessen.

- Jag har aldrig tänkt på att jag växlar mellan flera språk. Jag har växt upp med att prata arabiska hemma, även med vissa av mina arab vänner. Jag antar att det liksom är en del av min identitet, det faller bara naturligt. (R3)

Musk (2010) lyfter att språket samt kodväxling har en betydande roll för känslan av grupptillhörighet. För att känna tillhörighet och kunna göra sig förstådd blir språket

kommunikationens viktigaste kärna. Detta kan vi koppla till R2 där hen förklarade hur hen känner starkast tillhörighet bland folk som delar samma kultur. Detta handlar inte enbart om språket i sig, utan även uttryck, humor och jargong. R4 bekräftade även det R2 sa och

påpekade dessutom bristande språkkunskaper i modersmålet. Trots att modersmålet är språket som hen talar minst utvecklat skapas en starkare känsla av tillhörighet när man möter andra personer med samma bakgrund och får användning av språket. En tolkning av

respondenternas uttalande är att språket är bland dem dominerande faktorerna i

identitetsprocessen. Den etniska identiteten och de kulturella banden stärks vid delat språk. - ”Min kultur, min etnicitet och mitt språk är kärnan och tryggheten till den jag är

idag” (R2)

6. SLUTDISKUSSION

Genom att ha analyserat det empiriska materialet kunde se ett mönster i hur respondenterna förklarar sin identitet som en mellanting, det fanns alltså ingen tydlig bild som visade att de kände sig som det ena eller det andra. Det komplexa identitetsskapandet hos våra

respondenter har grundat sig i värdering och normer från både hemmet och det svenska samhället, vilket vi även kan identifiera med den ”tredje identiteten” som Borgström (1998) lyfter. Att identifiera sig via den tredje identiteten skapar en kontextbunden identitet som gör att respondenterna inte behöver välja mellan varken eller utan kan istället anpassa sig efter miljö och situation. Samtliga respondenter menade att det främst varit till en fördel att vara del av två kulturer men att problematiken uppstår när de känt sig exkluderade i sammanhang där det inte varit uppskattat. Dessa exkluderade sammanhang gjorde att respondenterna i tidig ålder gärna förknippade sig mer med den svenska kulturen och tog avstånd från föräldrarnas ursprungskultur för att känna sig inkluderade bland svenskar och deras kultur. Detta i likhet med Borgströms (1998) teori om rotlöshet som ger i uttryck i barndomen då ett sökande efter tillhörighet är som störst under denna period.Med ålder medförde en viss mognad hos respondenterna som bidrog till självsäkerhet. Denna självsäkerhet gjorde i sin tur att dom kunde acceptera att vara en del av båda kulturer.

Studien har även kunnat påvisa att omgivningen är en faktor som har en betydande roll i processen av identitetsskapandet. Bland det insamlade empiriska materialet har vi kunnat

hitta mönster i vilken betydelse familj, vänner och resterande samhället haft på identitetsskapandet. Däribland fanns både positiva och negativa aspekter som varit

bidragande till processen. Respondenterna refererade delvis till det svenska samhället som en negativ faktor i deras identitetsskapande då en känslan av utanförskap följt med. Känslan om vem dem är i relation till majoritetssamhället och vithetsnormen har varit av betydelse för identitetsskapandet. Varierande beskrivningar uppstod till vad som bidrog till känslan av utanförskap i samhället men främst handlade det om den yttre attributen såsom utseende, språk men även beteende och värderingar framkom i empirin. En av respondenterna uppgav exempelvis att hen är försiktig med att vara högljudd för att inte förknippas med den

“skrikiga invandraren”, detta i samband med diskussion om den negativa påverkan det svenska samhället har haft. Utifrån vår analys kunde vi konstatera att en ofrivillig anpassning blev extra tydlig i samband med språket. Respondenterna upplevde att språket ständigt väcker reaktioner huruvida bra eller mindre bra de talar och blev en av dem centrala aspekterna av hur andra ser på dem. Detta ledde till att de ständigt anpassar språket beroende på situation för att undvika att bli ifrågasatta, även om de själva kände att deras språkkunskaper varit tillräckliga.

Samtliga respondenter förknippade även svenskhet i första hand till utseende och att det har varit avgörande i frågorna om identitet och gemenskap. Den upprepade frågan om vart de egentligen kommer ifrån lade grund för känslan av utanförskap då respondenterna ansåg att det var ihopkopplat till ett avvikande utseende från vithetsnormen. Vidare menade

respondenterna på att omgivningen var i behov av att kategorisera och en person med dubbla kulturer är svårplacerad. Hos samtliga respondenter har vänner och familjens betydelse varit positiv i form av att den stärkt deras självkänsla och bidragit till att finna vem de är. Familjen är grunden och en bidragande faktor till att respondenterna fått ta del av och möta flera kultur utan att utesluta varken den ena eller den andra, det vill säga varken föräldrarnas

ursprungskultur eller majoritetskulturen i Sverige. Vänner har haft en annan påverkan på respondenternas identitetsskapande jämfört med familjen, vänner har varit betydande i känslan av tillhörighet. Genom vännerna har känslan av gemenskap och solidaritet uppstått, detta ur känslan av tillhörighet till samhället. Alla parterna har varit viktiga aspekter i respondenternas liv och under deras identitetsskapande.

Begreppet “andra generationens invandrare” var ytterligare en aspekt som diskuterades i förhållande till respondenternas identitetsskapande. Alla respondenter var medvetna om begreppets innebörd men ingen kunde relatera till ordet som en beskrivning av dem själva. R4 menade att begreppet inte är något de själva har fått välja utan blivit tilldelade. Vidare förklarade även resterande respondenter att ordet används i syfte att kunna kategorisera en person med dubbla kulturella band. Samt att begreppet “andra generationens invandrare” ytterligare är ett sätt att stämpla och visa på deras icke “svenskhet”. Vi noterade även att vissa respondenter tyckte att begreppet var störande genom tonen de ifrågasatte varför det ens existerade då de är födda och uppväxta i Sverige. Trots att vi i dagens samhälle har en större kännedom om svenskhet och huruvida en svensk kan se ut på olika sätt så associerar många fortfarande “icke vita” personer till invandrare och fördomarna begreppet bär med sig. Enligt vår empiri uppstod förvirringar kring vem de egentligen är när ord såsom “andra

generationens invandrare” och “invandrare” överhuvudtaget förknippades med dem. Dessa benämningar har varit bidragande i känslan av exkludering i samhället och samtidigt förstärkt ett “vi” och “dem” tänk. Samtliga respondenter upplevde dessutom att dessa benämningar har en outtalad negativ stämpel som är förknippad med fördomar som ingen av respondenterna kunde identifiera sig med. Trots att mångkulturella miljöer och personer med utländsk

bakgrund inte är främmande i dagens svenska samhälle finns det tydliga outtalade uppdelningar i vad som klassas som “svenskt” och “icke svenskt”

Dagens mångkulturalismen i Sverige är en produkt av globaliseringen. Att jämföra samhället innan de stora invandrar- och flyktingströmmarna med dagens mångfald är omöjligt. Det som ansågs som “svenskhet” och svensk kultur innan de stora invandrar- och flyktingströmmarna är inte densamma idag, detta är en konsekvens av globaliseringen då kulturer har blandats. Individer med dubbla kulturella band är även de en produkt av globaliseringen. Den

kulturella globaliseringen skapar då ett mångfalt samhälle. Deniz, et.al. (2006) lyfter hur den västerländska kulturen är dominerande och risken för att de mindre österländska kulturerna ska försvinna är stor vid kulturell globalisering. Bland det insamlade empiriska materialet kunde vi finna kopplingar till teorin om att mindre kulturer riskerar att försvinna bland en dominerande kultur, detta främst i respondenternas uttalande om deras föräldrar. R1 berättade hur hennes pappa ständigt påminde hen om “glöm inte vart du kommer ifrån”. Även att föräldrarna delar upp kulturerna genom “vår” och “deras” i hopp om att den inte ska gå förlorad. Med en dominerande västerländsk kultur finns även risken för missuppfattningar bland samhällsmedborgarna som inte utgår från eurocentrismen och de som gör. Dessa missuppfattningar kan gå väldigt fel inom tex socialt arbete. Kamali (2012) lyfter hur viktigt det är för socialarbetare att anta ett bredare perspektiv i möte med individer som utgår från en annan kultur än den dominerande. Han poängterar också att många som är en produkt av globaliseringen hamnar utanför samhället där resultatet bli en lång lista av sociala problem. Segregationen som Kamali (2012) talar om bland individer med utländsk bakgrund kunde vi även finna bland respondenterna. Denna segregation gav i uttryck bland respondenterna i form av en känsla av utanförskap. Känslan utspelade sig främst i samspel med svenskar då deras svenskhet ifrågasattes. Flertal respondenter lyfte hur de i barndomen ständigt sökte efter andra personer med utländsk bakgrund som de delade denna känsla med för att känna känslan av ett gemenskap. Andra försökte finna en gemenskap genom att förtränga sin etnicitet och “passa in” på så sätt istället. Respondenterna beskrev hur det blev en tydlig uppdelning i skolan mellan svenska barn och barn med utländsk bakgrund. Sökandet efter andra personer med utländsk bakgrund har följt med i deras vuxna år även om det inte längre handlar om en tydlig känsla av utanförskap. Segregationen kunde även visa sig via

förutfattade meningar om mångkulturella miljöer som samtliga respondenterna var bekanta med.

Baserat på slutsatserna i vår studie och Kamalis studie kan vi konstatera att vi som blivande socionomer men även alla som utför socialt arbete behöver anta ett bredare perspektiv i sitt arbete. Mer kunskap behövs för att socialarbetare ska kunna anta ett perspektiv som inte är etnocentriskt och för att kulturkompetens därmed ska utvecklas.

7. REFERENSER

Abusagr Lina (2015) Är jag svensk eller invandrare?. Arbetarbladet

https://www.arbetarbladet.se/artikel/ar-jag-svensk-eller-invandrare

Hämtad: 20-11-18

Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2015). Handbok i kvalitativa metoder . 2., [utök. och aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber

Amft, A. (2000). Sâpmi i förändringens tid: En studie av svenska samers levnadsvillkor under 1900-talet ur ett genus- och etnicitetsperspektiv. Diss. Umeå: Umeå universitet ARA, Antirasistiska Akademin. Invandrare.

http://www.antirasistiskaakademin.se/invandrare/

Hämtad: 20-12-13

Borgström, María (1998). Att vara mittemellan. Stockholm: Pedagogiska institutionen Stockholms universitet.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Deniz, Feryan, Özmen, Denho & Goldstein-Kyaga, Katrin (2006). Att överleva i diasporan. Ungdomar av assyriskt/syrianskt ursprung i Sverige. Gränsöverskridande identiteter i globaliseringens tid

Frisén, A & Hwang, P. (red.) Ungdomar och identitet. 1. utg. Stockholm: Natur och kultur Försterling, F. (2001). Attribution: An Introduction to Theories, Research and Applications (1st ed.). Psychology Press.

Greenwood, J.D. (1994) Realism, Identity and Emotion. Reclaiming Social Psychology. Lon- don: Sage Publications Ltd.

Goldstein-Kyaga, Katrin & Borgström, Maria (2009). Den tredje identiteten Ungdomar och deras familjer i det mångkulturella, globala, Södertörns högskola

Held, D. McGrew, A. Goldbatt, D. and Perraton J. (1999): Global Transformations, Politics, Economics and Culture. Cambridge: Polity Press.

Hermansson, Hans-Erik (1985) Fristadens barn, Ett intervju & forskningsprojekt i Eskilstuna 1983-1985. Rapport 1985:9: Institutionen för socialt arbete Forskningsavdelningen

Göteborgs universitet

Jönson, Håkan (2010). Sociala problem som perspektiv: en ansats för forskning och socialt arbete. Malmö: Liber.

Karlsson, Annika, Nygård Larsson, Pia & Jakobsson, Anders (2016). Flerspråkighet som en resurs i NO-klassrummet. Pedagogisk forskning i Sverige.

Kamali, M (2012). Det sociala arbetets dilemma och globala roll. I: Magnus Ottelid (Red.)

Personlig och Professionell utveckling inom socionomutbildningen. Sundsvall:

mittuniversitet, s. 9-17

Kolmodin, Anne (red.) (2008). Globalisering och kultur. Östersund: Institutet för tillväxtpolitiska studier

Kolu, Jaana (2017). “just de niillä oli sovmorgon” Kulturella och pragmatiska aspekter på