Utanförskap och stereotyper

rädda att gå miste om.” (R1)

Vi kunde identifiera hur flera respondenter kände ett motstånd i samhället på grund av den upprepade skillnaden i deras utländska bakgrund. De menade på att kategoriseringen av deras utländska bakgrund är en bidragande faktor till varför de håller starkt kvar vid föräldrarnas kultur och arv och aldrig identifierar sig till fullo med samhället. Vidare lyfte respondenterna hur ett utanförskap stärks när de aldrig kan klassas som svenskar oavsett hur bra anpassade de är och det tillför en starkare kulturell tillhörighet till föräldrarnas ursprung.

- “Ibland känns det som att jag som invandrarbarn representerar hela världens olika invandrare i Sverige, detta för att vi alla faller inom samma kategori för

svenskarna…. “ (R3)

5.3 Utanförskap och stereotyper .

Vi frågade respondenterna om begreppet andra generationens invandrare, dess tolkning samt vad dem tycker begreppet speglar. Samtliga berättade att de är bekanta med begreppet sen innan men inte är något som de själva använder sig av. R4 uttryckte att de kategoriseras som invandrare oavsett vilken generation de tillhör. De kommer alltid klassas som invandrare eller invandrarbarn vare sig de är födda i Sverige eller inte, just på grund av hur de uppfattas av omgivningen. R4 berättade att personer hen själv känner med utländsk bakgrund inte tilltalar sig själva som invandrare eller andra generationens invandrare, utan begreppet är något de blivit tilldelade och inget de själva valt.

Vidare diskuterade respondenterna huruvida ordet invandrare används för att skilja dem från majoritetsbefolkningen och förstärker begreppet “vi” och “dem”.

- ”Ordet kategoriserar oss, men det är naturligt för oss människor. För att vi ska förstå och kunna orientera oss i något måste vi kategorisera, tyvärr ser det ut så och det är inte rätt eller fel. Men sen beror det på hur man använder det… Svenskar har en tydlig identitet till Sverige och dom fråntar den av mig när dom ifrågasätter mig om min svenskhet.” (R1)

En del respondenter diskuterade även vidare i vilken påverkan begrepp som ”invandrare” ”andra generationens invandrare” eller ”invandrarbarn” har haft på dem samt vilka negativa påföljder begreppet har medfört. R6 berättade hur hen i tidig ålder blev stämplad som invandrarungen i skolan. Det var inget fel med att vara ett barn från en invandrarfamilj men anledningen till att hen fick just den stämpeln var på grund av hens utåtagerande beteende. R6 menar att hen endast var ett barn som var i behov av extra stöd i skolan men fick istället en stämpling som problematisk kopplad till hens etnicitet. Vidare berättade R6 hur begreppet invandrare av olika slag kopplades till hens avvikande beteende. Konsekvenserna av detta blev att hen försökte hitta minsta lilla känsla av tillhörighet, vilket i detta fall blev andra barn med utländsk bakgrund. Etniciteten blev hens trygghet i en skola där majoriteten var svenska barn. Detta eftersom stämpeln inte kvarstod i samspel med barn med utländsk bakgrund. R3 berättade även om sina liknande situationer i skolan där uppdelningen gav i uttryck. Detta kunde också handla om resor till och från skolan där barn med utländsk bakgrund satt längst bak i bussen och de svenska barnen satt fram. Hen menade på att detta var ett mönster som var en trygghet för alla därför valde ingen heller att bryta mönstret.

- ”Begreppet invandrare är ingenting jag tycker dåligt om, men det är omgivningen som gjort att det fått en negativ klang. Det diskuteras bland politiker och opinioner dagligen i negativt syfte, så det är svårt att säga att man är stolt invandrare, även om jag är det” (R2)

I ovanstående berättelse kan vi dra paralleller till den psykologiska teorin om attribution där individen blir tillskriven egenskaper och föreställningar genom observation. Observationerna uppfattas inte som antagande utan fakta som tilldelas av den andre. Observationerna kan vara sanna men även felaktiga, felaktiga attribution bygger på fördomar samt stereotypiska

uppfattningar. En av respondenterna berättade hur hen ständigt känner att hen behöver anpassa sitt beteende i miljöer med etnisk svenskar för att inte stämplas. Hen tog upp

exempel som den “skrikiga invandraren” med detta menade hen att något så litet som att tala för högt på bussen gör att man stämplas som den “skrikiga invandraren”.

Fortsättningsvis övergick diskussioner från barndom till dagens sysselsättning med fortsatt tema om begreppet och dess påföljder. Respondenterna pratade om att de fortfarande finner delar av dessa mönster som vuxna.

- Den här typiska uppdelningen mellan svenskar och invandrare finns överallt, bland alla klasser, bland alla åldrar. Lite pinsamt så här i vuxen ålder men även på min arbetsplatsen söker man sig efter blattar att äta lunch med (R5)

I vårt insamlade empirisk material fann vi mönster i vad respondenterna förknippar svenskhet med. Respondenterna associerade svenskhet med utseende, språk, beteende med mera. De yttre attributionerna visade sig vara avgörande i vem som klassas som svensk eller icke svensk. Bland respondenterna fann man även en medvetenhet om den rådande vithetsnormen i Sverige som har varit betydande för känslan av utanförskap. Medvetenheten kring den rådande vithetsnormen har bidragit med svårigheter i att bilda relationer med svenskar därför har personer med utländsk bakgrund varit mer lockande. Respondenterna berättade att de tillsammans med andra invandrare finner gemenskap i utanförskapet, man delar erfarenhet, upplevelser och tänk.

- “Det är som att sätta mig i ett rum med bara svenskar, jag hade känt mig så utpekad även om de inte sagt något. Men sätt mig däremot i ett rum med blattar, vi hade gjort fest även om vi inte kände varandra haha… “ (R1)

R1 berättade hur de flesta hen umgås med är personer med utländsk bakgrund samt att det är så hen trivs som bäst. I citatet ovan beskrev R1 skillnaden mellan att umgås med bara

svenskar och att umgås med blattar, detta efter att ha förklarat varför hon valde att flytta från Lund till Rosengård. I likhet med den etniska identiteten där begreppet lyfter meningen av att finna likheter i kulturella drag, fysiska likheter, språk, delad historia och erfarenhet (Liebkind K & Henning-Lindblom A) menade R1 att flytten till Rosengård bidrog till en starkare känsla av samhörighet. Den etniska identiteten lyfter precis det, den subjektiva uppfattningen som bidrar till en stark känsla av samhörighet vid gemensam härstamning. Vidare berättade R1 om känslan att aldrig riktigt passa in.

- Jag har alltid hört att jag är väldigt svensk av mig av alla i min närhet så där blev det också en krock när jag inte passade in där. Jag passar aldrig riktigt in någonstans oavsett vart jag är. ”Du pratar för bra svenska du är inte blatte” har jag hört många gånger och ställt mig frågan vad är jag då? (R1)

Deniz, et.al. (2006) menar på att vad man definierar sig som är kontextbundet ‘’ibland är man svensk, ibland blatte, ibland arab…’’. Detta kan man koppla till R1 reflektion kring att inte passa in, även fast hen ofta fått höra att hen är svensk av sig. I studien (Deniz F, Özmen D och Goldstein-Kyaga D, 2006) använder författarna samspelet med sina släktingar i

hemlandet i samband med att man kan inse hur ‘’svensk’’ man är, medan R1 lyfte skillnaden mellan att ha bott i Lund och Rosengård samt känslan av att känns sig mer eller mindre svensk.

Vidare uppgav samtliga respondenter att de blivit tillskrivna fördomar och föreställningar relaterad till deras etnicitet. Främst har det handlat om utseende och språk, R3 lyfte även upp ett exempel när en person kommenterade hens skägg och skrattade till det genom att dra en liknelse med terrorgruppen IS. Trots att alla informanter var födda i Sverige har alla blivit tillskrivna egenskaper. R6 förklarade att sådana sammanhang stärker ett “vi” och “dem” tänk. Det var väldigt självklart att respondenterna hamnat i ett utanförskap och ett automatiskt sökt efter trygghet, denna form av trygghet kunde de finna bland andra individer som upplevt likadan stigmatisering.

5.4 Språkets betydelse .

När diskussioner om språk dök upp under våra intervjuer bekräftade samtliga respondenter att språket har en stor betydelse i hur andra ser på dem och hur de själva identifierar sig. Flera påpekade att deras språkkunskaper oftast blir ifrågasatta i både positiva och negativa syften. Detta grundade sig främst i utseende samt förutfattade meningar om hur en person med utländsk bakgrund ska behärska det svenska språket. Flera respondenter poängterade att det fanns antagande i vilken grad det svenska språket och uttalet skulle bemästras. Detta satte en typ av press i hur det svenska språket bör talas i miljöer där de kunde känna sig obekväma.

- ”Jag anpassar mig alltid i hur jag pratar beroende på vem jag pratar med. Jag pratar flytande svenska men jag anstränger mig extra mycket på exempelvis en jobbintervju. Man vill visa sitt bästa jag eftersom man vet om att svenskar lätt dömer oss utifrån hur vi pratar… det bästa är ju att snacka med andra blattar, det är känns alltid avslappnat och man behöver inte bevisa något”(R5)

Deniz F et.al. (2006) tar upp hur personer med en vana av mångkulturalitet har nytta av detta i flera olika kontexter. Genom att ha utsatts av miljöer där man möter personer med olika kulturer bidrar det till att kunna växla och behärska olika kodsystem. Dessa kodsystem innefattar även växlande mellan identiteter då identiteten är kontextbunden. Med andra ord anpassar personen sig beroende på miljö och situation. Detta går att dra en parallell till R5 ovanstående citat, då språket är kopplat till ens identitet förblir även det kontextbundet. Vidare lyfter Goldstein–Kyaga et.al (2009) även språkets betydelse i känslan av delaktighet samt gemenskap i ett land. Språket är det verktyg vi använder för att dela med oss av våra erfarenheter, tankar, teorier etc. Bland informanternas svar kunde vi finna mönster som bekräftar teorin om att språk och tillhörighet hör ihop. En av respondenterna tog upp sin förälder som ett exempel på detta. Hen förklarade att pappan bott i Sverige över 25 år men fortfarande har svårigheter i att uttrycka sig och prata svenska. Respondenten uppgav att anledningen till att språket inte har utvecklats grundar sig i en känsla av utanförskap som i sin tur även lett till sämre självkänsla. Denna känsla av utanförskap har även bidragit till ett avståndstagande från svenskar och den svenska kulturen då gemenskapen aldrig kunde finnas