Myles et al. (2019) och Andersson (2020) resultat visar att det saknas kunskap om autism, anpassningar av studiesituationer och pedagogiskt stöd. Forskarna menar att då utbildningsstödet för flickor och pojkar verkar skilja sig åt är det särskilt viktigt att uppmärksamma studiesituationen för flickor med autism. Wood-Downie et al. (2020),
36
Sutherland et al. (2017), Myles et al. (2020) och Andersson (2020) resultat visar hur skolan kan stödja flickor med autism.
Myles et al. (2020) rapporterar att nyckelvänskap, förståelse och upplevda fungerande sociala relationer är viktiga för att utveckla en känsla av samhörighet i den vanliga skolan.
Nyckelvänskap är ett begrepp som används i studien då alla flickor/ungdomar beskrev att de hellre ville ha en sann vän (eller få) som de kunde lita på istället för att ingå i ett större nätverk av kompisar. I citat från Myles et al. beskriver tre flickor sin känsla av samhörighet;
Like you know when you’re with someone and you’re comfortable with them, so when it’s quiet it’s not weird. (s.13)
It’s like wanting to be there and feeling that people want you to be there... I guess it’s just nice to have people to talk to and sort of like realize you’re there and... kind of interact with. (s.14)
Like every time she sees me, even though she’s talking she’ll turn and say ‘hi’ to me. (s. 14)
Förutom trygghet i kamratrelationer identifierade Myles et al. (2019) ytterligare aspekter i skolmiljön som skapade trygghet hos flickor med autism. Flickorna beskrev vikten av att ha lugna miljöer för att kunna komma undan ifall de behövde ta det lugnt ett tag. Flickorna beskrev även vikten av att under skoldagen kunna träffa personal de kände sig trygga med för att prata, umgås eller bara vara med en stund. Myles et al. rapporterar vidare att studien identifierade gruppsituationer som den mest utmanande aspekten av att gå i vanlig skola.
Föräldrarna i Andersson (2020) studie framhöll vikten av anpassningar i skolmiljön dock visade studiens resultat stora skillnader mellan könen i omfattning av anpassningar och stöd i undervisningen. Oavsett vilken typ av stöd det rörde sig om visade resultatet att pojkar i högre utsträckning får stöd. Exempelvis var de som fick stöd av resursperson 81% pojkar och av de som fick enskild undervisning så var andelen pojkar ungefär lika stor. Vidare menar Sutherland et al. (2017) att skolpersonal bör använda sig av flickans specialintresse för att skapa motivation i skolarbetet då detta bekräftats skapa engagemang även i tidigare forskning. Avslutningsvis menar Wood-Downie et al. (2020) att kamouflerande beteende kan bidra till positiva resultat i skolan. Men betonar samtidigt att skolpersonal bör vara medvetna om de konsekvenser det kamouflerande beteendet medför i form av psykisk ohälsa.
Tolkningar av resultatet
Flickor med autism behöver stöd i såväl sociala som kunskapsmässiga sammanhang men resultat i denna översikt visar framförallt på avsaknad av stöd. Även Gray et al. (2021) bekräftar
37
denna bild då deras resultat visade att även speciallärare och specialpedagoger inte har tillräckliga kunskaper för att kunna upptäcka och stödja flickor med autism. Gray et al. menar vidare att denna okunskap skapar bristande förståelse och otillräckliga anpassningar i skolmiljön. Även Möllås (2021) rapporterar att brist på förståelse och otillräckliga anpassningar i skolmiljön bekräftas i betygsstatistik för flickor med autism då en stor andel inte når kunskapsmålen. Andersson (2020) menar vidare att flickors sporadiska skolfrånvaro kan förklaras med otillräckliga anpassningar i skolmiljön.
I resultatet rapporteras även flickornas upplevda fungerande sociala relationer till jämnåriga samt viss skolpersonal som en bidragande faktor till trygghet i skolmiljön. Sannolikt är det så att den personal som skapar trygghet hos flickorna utgår från ett mer relationellt perspektiv.
Ahlberg (2013) beskriver hur skolpersonal ur ett relationellt perspektiv förklarar elevens svårigheter i mötet med skolan och ser lösningar i skolans verksamhet. Ahlberg beskriver vidare att skolpersonal som utgår från ett kategoriskt perspektiv istället ser elevens problem som en individuell avvikelse. I möte med dessa flickor skapar ett relationellt förhållningssätt med största sannolikhet bättre förutsättningar till förståelse och ökad trygghet i skolmiljön.
För att vidare öka förståelsen och kunskapen kring flickors autism är flickans eget perspektiv av yttersta vikt. Dock menar Wood-Downie et al. (2020) att flickans kamouflerande beteende kan komplicera dialogen och förespråkar därför även samarbete med föräldrar. Andersson (2020) föreslår att specialpedagoger bör söka djupgående förståelse för föräldrarnas perspektiv för att samla information kring eleven så att skolpersonal kan arbeta mer främjande och förebyggande. Så ett proaktivt arbete kan skapa ett meningsfullt samarbete och samtidigt stödja elevens sociala och kunskapsmässiga utveckling. Även Kopp (2010) och Ashton-Smith och Gould (2011) betonar vikten av föräldrarnas perspektiv för att skapa en god dialog. Wood-Downie et al. (2020) menar vidare att denna dialog kan skapa en god balans mellan flickans kamouflerande beteende och skolans ställda krav. Att skapa en god balans mellan flickans kamouflerande beteende och skolans ställda krav kan tolkas ur ett salutogent perspektiv.
Runström Nilsson (2017) förklarar att det är skolans personal som är ansvariga för att upprätthålla balansen mellan mående och krav. Runström Nilsson beskriver vidare att ett salutogent perspektiv innebär att skolans personal på bästa sätt hjälper eleven att upprätthålla sitt mående och sin hälsa trots de påfrestningar och krav som skolan ställer.
38
Diskussion
I resultatdiskussionen kopplas översiktens resultat till syfte och frågeställningar och diskuteras med stöd av tidigare forskning samt teoretiska perspektiv. Sedan följer specialpedagogiska implikationer, metoddiskussion samt förslag till fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
Syftet med denna forskningsöversikt är att systematiskt identifiera evidensbaserad kunskap kring vilka skillnader som kan ses mellan flickor och pojkar med autismdiagnos samt identifiera vilket stöd/vilka anpassningar flickor med autism kan vara i behov av. I resultatet identifierades framförallt skillnader mellan flickor och pojkars adaptiva förmåga och psykiska hälsa. I resultat gällande vilket stöd/vilka anpassningar flickor med autism kan vara i behov av identifierades framförallt tidig upptäckt och stöd i sociala sammanhang som avgörande faktorer. Min förhoppning är vidare att identifiera specifika kännetecken hos flickor med autism samt presentera strategier som specialpedagoger och annan skolpersonal kan använda i mötet med dessa flickor. I resultat identifierades en rad kännetecken hos flickor med autism som t. ex.
lingvistiska markörer, lekmönster under rastaktivitet samt skillnader i specialintresse. Vidare har översiktens resultat identifierat kunskap kring flickors autism som en avgörande faktor för att upptäcka, stödja och anpassa undervisningssituationen för dessa flickor.
Vid starten av detta arbete fanns en förhoppning att finna fler konkreta förslag för att främja flickors skolgång. Men i resultatet framkom en mer komplex bild kring autistiska flickors problematik då flickors strategier för att kamouflera sina autistiska svårigheter går som en röd tråd genom detta arbete. Kopp (2010), Gillberg och Kopp (2011), Gould (2017) är några av de forskare som de senaste åren utforskat kamoufleringsteorin och funnit att flickor använder olika sociala strategier för att dölja sina svårigheter och hantera sociala situationer. I resultatet sågs flickor använda dessa strategier framförallt för att undvika negativa upplevelser som att bli retad eller mobbad. Enligt Goldberg (2010) är dessa strategier ett naturligt beteende hos alla barn då negativ stämpling är förödande för ett barns självkänsla. Goldberg förklarar vidare hur barnet anpassar sig själv och sitt beteende för att närma sig normen och därigenom undvika negativ stämpling. Att flickan använder strategier för att undvika negativ stämpling kan till viss del ses fördelaktigt. Men Myles et al. (2019) menar att denna bild är problematisk då flickans kamouflerande beteende är direkt kopplat till flickans psykiska hälsa. Myles et al. befarar att konsekvenserna av det kamouflerande beteendet då riskerar hamna i skymundan.
39
Flickans adaptiva förmåga försvårar vidare för skolans personal att upptäcka och identifiera flickans svårigheter och behov av stöd. Detta är dock inte den enda förklaringen till varför flickor med autism inte får det stöd och de anpassningar de behöver i skolan. Myles et al. (2019) och Andersson (2020) resultat visar att det saknas kunskap kring flickor med autism bland skolpersonal. I Gray et al. (2021) studie rapporterades även specialpedagoger och speciallärare sakna viktig kunskap både för att upptäcka och stödja flickor med autism. En möjlig lösning skulle kunna vara att arbeta mer förebyggande i samverkan med föräldrar. Resultat från föräldraenkäter i Andersson (2020), Sutherland et al. (2017) och Wood-Downie et al. (2020) visar att föräldrar är medvetna om sina flickors svårigheter. I dialog och samverkan med flickans föräldrar kan skapas förståelse och öka kunskapen kring flickans behov av stöd. Vidare betonar Kopp (2010) att skolan bör använda sig av flickans specialintresse då detta är en källa till glädje, tröst, tillhörighet och lycka. Att känna glädje och tillhörighet kan skapa en känsla av sammanhang samt motivation och engagemang till skolarbete. Även Sutherland et al. (2017) menar att det bästa sättet att skapa engagemang hos elever med autism är att använda sig av dennes specialintresse för att skapa motivation till skolarbete. Kopp och Sutherland et al. tankar kring att använda flickans specialintresse som ett sätt att skapa motivation och engagemang kan sättas i direkt anslutning till ett salutogent perspektiv. Runström Nilsson (2017) beskriver hur elevens meningsfullhet handlar om att eleven ska känna mening med att lära sig saker och vara i skolan. Att känna meningsfullhet är en avgörande komponent för att skapa en god undervisningsmiljö som är trygg och stimulerande för eleven. I ett förebyggande arbete med rätt stöd och anpassningar skapas de bästa förutsättningarna för att flickan ska lyckas med sin skola. Med största sannolikhet kommer detta även påverka flickans kamouflerande beteende i skolmiljön. Wood-Downie et al. (2020) menar att klyftan mellan icke-autistiska och autistiska individer kan överbryggas om icke-autistiska försöker förstå autistiska individers erfarenheter och världsbilder. En större förståelse för de skillnader som autistiska individer kan uppvisa skulle kunna leda till större samhällelig acceptans och skapa en neurodiversitet, så att autistiska individer känner mindre behov av att kamouflera.
Att identifiera kännetecken hos flickor med autism kändes inför starten av detta arbete som en skrämmande uppgift. Men idag är jag väldigt glad och nöjd över att ha funnit en rad kännetecken som redovisats i resultatdelen. Dock är det viktigt att betona att dessa kännetecken inte ska ses som någon sorts diagnostiskt instrument. Istället bör dessa kännetecken snarare ses som små pusselbitar i ett betydligt större pussel. Alla kännetecken stämmer heller inte överens på alla flickor utan måste sättas samman i ett större sammanhang. Men då vetenskapliga artiklar legat som grund för att identifiera dessa kännetecken kan detta vara viktiga pusselbitar för
40
specialpedagoger och annan skolpersonal som möter flickor i svårigheter. Dean et al. (2016), Mandy et al. (2018), Song et al. (2020) valde att undersöka och jämföra eventuella skillnader även med neurotypiska flickor i förhoppning att autistiska flickor kännetecken ska bli ännu tydligare. Därför har även jämförelser med neurotypiska flickor använts i resultatet för att underlätta identifiering av kännetecken. Vidare menar jag att specialpedagoger och annan skolpersonal bör se hela översiktens resultat som kännetecken.
I alla artiklar som ingår i denna forskningsöversikt är forskarna överens att tidig upptäckt och diagnostisering är av yttersta vikt för att dessa flickor ska få adekvat stöd. Gillberg (2018) menar att tidig diagnostisering och kunskap kring barnets funktionsnedsättning ökar chanserna för att det kommer att gå bra för barnet. Men trots att en diagnos kan bidra till förståelse får en diagnos aldrig ses som en lösning. Julie Allen (2021), professor i Equity and Inclusion vid University of Birmingham menar att vi lever i en tid med stort fokus på måluppfyllelse och resultat. Allen (2021) menar vidare att denna inbyggda press inom utbildningssystemet, i kombination med bristande resurser, forcerar efterfrågan på diagnoser bland lärarna. Lärare ser diagnoser som en slags utväg eller ett sätt att få mer resurser för att klara av kraven på ökad måluppfyllelse. Nilholm et al. (2012) studie rapporterar vidare brister i samförstånd på olika nivåer av utbildningssystemet. Då lärare och elevassistenter i högre grad ser positivt på medicinska diagnoser medan rektorer, specialpedagoger och speciallärare har en betydligt mindre positiv inställning till diagnoser. Nilholm et al. menar vidare att dessa brister i samförstånd undergräver utformningen av anpassningar och särskilt stöd i relation till gällande styrdokument.
Att bygga hållbara relationer är en av specialpedagogens viktigaste uppgifter. Goldberg (2005) beskriver hur omgivningens bemötande och förhållningssätt är avgörande för ett barns utveckling. Min förhoppning är att som specialpedagog bygga goda relationer till dessa flickor och deras vårdnadshavare för att underlätta och stödja lärarna i deras arbete. Min förhoppning är vidare att kunna stödja och handleda mina kollegor att skapa goda relationer i möte med dessa flickor och deras vårdnadshavare. Att etablera och upprätthålla goda relationer är alltså ännu en av specialpedagogens viktiga funktioner. I examensförordningen (SFS 2007:683) för specialpedagoger står det att denne ska förstå vikten av samverkan med andra yrkesgrupper.
Men att bygga goda relationer tar tid. En god relation är nyckeln till att se varje elevs styrkor för att kunna motverka svårigheter och bygga bort hinder. För att kunna skapa tilltro och förståelse behöver skolans personal få förutsättningar för att lyckas med sitt uppdrag. Tyvärr tror jag att det i många skolor inte är möjligt för en lärare att bygga de relationer som alla elever är i behov av för att känna sig trygga i skolan. Goldberg (2005) betonar även hur nedskärningar
41
inom skolans verksamhet stärker den negativa stämplingen av elever i behov av stöd. Stora skolor med ett stort antal elever i varje klass, samtidigt som de vuxna på skolan blir färre, skapar sämre förutsättningar för de elever som behöver de mest. Goldberg förklarar vidare att ur ett stämplingsteoretiskt perspektiv bidrar dessa nedskärningar till att fler elever blir stämplade som avvikande och riskerar hamna i ett utanförskap. Även Gillberg (2014) menar att det ser ganska illa ut med stödet för dessa elever i dagens skola. Gillberg förklarar att inkludering bör ses ur ett vidare perspektiv än att alla elever ska gå i klasser med 30 elever. Då dessa förutsättningar med största sannolikhet skapar större misslyckanden som riskerar att eleven inte alls kommer till skolan. Så här står skolan inför ett dilemma. Nilholm (2007) beskriver hur det finns inbyggda motsättningar inom utbildningssystemet. Alla elever ska få det stöd och anpassningar de är i behov av trots att vi vet att förutsättningarna inte alltid finns i dagens skola. Nilholm beskriver vidare att dessa dilemman ställer skolpersonal inför svåra valsituationer eftersom motstridiga krav ska uppfyllas. Nilholm föreslår vidare att dessa dilemman bör diskuteras bland skolpersonal i samråd med skolans ledning för att i största möjliga mån underlätta enskilda lärares valsituationer.
I min framtida roll som specialpedagog i skolans elevhälsoteam ser jag diskussioner kring perspektiv, resurser och dilemman som en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. Milerad och Lindgren (2017) förklarar hur den samlade elevhälsan förväntas skapa en samsyn på barns lärande och utveckling för att skapa en trygg lärmiljö. De viktigaste framgångsfaktorerna för goda skolresultat är att det måste avsättas tid för elevhälsans personal att kunna etablera och upprätthålla goda relationer till elever och personal. Det måste också finnas tydliga rutiner kring att skolans personal måste konsultera elevhälsan så att inga elever eller pedagoger hamnar vid sidan av. När pedagogen regelbundet besöker den samlade elevhälsan i handledande och coachande samtal kan elevhälsan bli en verklig resurs.
Avslutningsvis vill jag uppmärksamma alla elevers rätt att få det stöd och de anpassningar som krävs för att lyckas med sin skolgång, med eller utan diagnos. Då en diagnos i viss mån kan bidra till en negativ stämpling av barnet bör skolan undvika kategoriseringar av elever.
Istället bör skolan se varje individs skilda styrkor och behov och finna olika lösningar. Ifall skolan systematiskt arbetade förebyggande kring dessa elever skulle med största sannolikhet en stor andel elever inte behöva genomgå utredning för diagnos. Samtidigt menar Bühler (2020) att flickor och kvinnor som lever med oupptäckt autism betalar ett högt pris och att skolan är en bidragande faktor till att flickorna utvecklar psykisk ohälsa. Ytterligare en aspekt är såklart hur de individer som själva har diagnoser upplever det. Ifall individen upplever diagnosen som viktig och skapar förståelse från omgivningen kan en diagnos undvika mycket
42
missuppfattningar. I dessa fall kan snarare en icke-diagnos öka risken för negativ stämpling.
Flickor och pojkar med autism beskrivs ofta som barn som tänker annorlunda. Kanske borde istället vi, om vi nu ska kalla oss ”neurotypiska”, istället våga tänka annorlunda. För att skapa förståelse för det annorlunda, våga tänka utanför boxen och se nya lösningar och möjligheter.
I have Asperger’s syndrome and that means I’m sometimes a bit different from the norm.
And, given the right circumstances, being different is a superpower. It makes you think differently. And especially in such a big crisis like this one we need to think outside the box. We need to think outside our current
system. That we need people that think outside the box and who aren’t like everyone else.
Citat av Greta Thunberg