Stöd i undervisningen

Barn som ska delta i undervisningssituationer men vars språkliga förståelse inte är tillräckligt utvecklad kan innebära en begränsning till vilket lärande som sker. Förskollärarna belyser hur de använder olika typer av stöd i undervisningen för att tydliggöra vad de säger. Att använda tecken samtidigt som förskolläraren pratar uppges som ett viktigt stöd. Ett annat är vad som sägs, eller snarare hur mycket som sägs. Korta meningar anses vara ett hjälpmedel till att flerspråkiga barn ska erhålla förståelse för undervisningen.

Man använder mycket tecken och korta meningar (Intervju med Samira).

Olika former av föremål används också som ett hjälpmedel i undervisningen. Dessa föremål blir ett kontextstöd för barnet att förstå vad förskolläraren pratar om. Samtidigt kopplas dessa föremål ihop med påsar och lådor för att göra det lite mer intressant för alla.

Att göra det väldigt visuellt, mycket språkpåsar, lådor där man kan koppla föremålet till det man säger (Intervju med Kajsa)

Undervisning i en mindre grupp som sätts samman utifrån ett behov av stöd i språket utgör också ett exempel på stödåtgärder för flerspråkiga barn. Dock nämnde de intervjuade inga didaktiska val till vilken typ av undervisning denna särskilda grupp ska ges och heller inget mer syfte än att behovet finns och att ett mer inriktat arbete mot den gruppen behövs. Samtidigt behöver sådana gruppers sammankomst reflekteras över utifrån att de skiljs ut från övriga barn endast med anledning av outvecklad svenska.

Vi har testat att ha mindre grupper med barn som vi upplever behöver stöd med språket och att man jobbar mer inriktat med dom i de grupperna (Intervju med Selma).

Modersmålet som ett hjälpmedel i undervisningen framhålls också som viktigt i intervjuerna. När ett barn inte förstår vad förskolläraren säger kan en pedagog berätta samma sak på barnets modersmål. Därigenom kan barnet hänga med i undervisningen. Samtidigt måste det problematiseras att alla barn inte kan få detta understöd med modersmål i undervisningen när inte pedagoger finns tillgängliga som pratar barnets språk.

26

Sen har vi ju barn som inte kan så mycket svenska och då har vi pedagoger som kan prata med dom på sitt språk för att få en förståelse (Intervju med Tove).

Vi har pedagoger med annat modersmål men inte det som flertalet av barnen pratar (Intervju med Alice).

En förskollärare betonar att pedagoger med annat modersmål ska prata det språket med barnen endast i nödfall och inte som en del av den vardagliga interaktionen. Ett nödfall beskrivs som om när ett barn blir väldigt frustrerat och inte, på grund av språket, kan förklara något som de andra kan förstå. Det kan leda till frustration hos barnet när hen inte kan bli delaktig i den aktuella diskussionen eller när det kommer till att bestämma roller i den fria leken. Här utgör språket en begränsning för barnet vilket kan medföra utanförskap eller frustration. När det gått långt kan alltså en pedagog med samma modersmål användas som ett hjälpmedel.

Alltså det är ju ingen som ska gå och prata arabiska hela dagarna eller så det är ju ändå meningen att vi ska träna svenska sen självklart om möjligheten finns om det faktiskt är någon som förstår barnet och man märker att det är en frustration för barnet på något sätt eller att det verkligen är något som vi behöver förklara. Ja, då kan man använda det men det är inte att man ska göra det slentrianmässigt utan då är det om det verkligen känns att nu vore det verkligen bra om vi kunde förstå men att man då som sagt också sen ta det på svenska jaha, det var så här du menade på svenska? (Intervju med Selma)

Förskollärarna belyser hur olika stöd kan användas till att skapa förutsättningar för flerspråkiga barn att dels hänga med i ämnesundervisningen, dels utveckla svenskan. Stöden utgörs av tecken, bilder, mindre språkgrupper, språkpåsar där innehållet ger ett stöd och modersmålet. Användning av modersmålet ses alltså som en typ av stödåtgärd där pedagoger med samma modersmål får använda det i nödfall. Dock är det inte allas modersmål som återfinns hos personalen.

5.1.3.1 Miljön

Förskolans lärandemiljöer uppmärksammas som en viktig del i att stödja språkutveckling. Miljön är alltid viktig för att skapa undervisningstillfällen eller underlätta för barnens fria lek. För flerspråkiga barn innebär en rik pedagogisk miljö ett stöd i språkutvecklingen. En bra miljö skapar ett stöd för dessa barn i kontexten vilket underlättar när den språkliga förståelsen inte riktigt finns där.

för att underlätta mötet och språkutveckling då tänker man först hur ser miljön ut? Och nästa steg använder vi många bilder, bilder är a och o (Intervju med Samira).

27

Miljön kopplas också ihop med ämnesrelaterade ämnen där den språkliga förståelsen behöver finnas för att barnet ska förstå undervisningen. Dock är det inte endast förskollärare som behöver ordna miljön utan den kan utvecklas tillsammans med barnen. Vatten är ett intressant tema som kan utvecklas till många olika kunskaper i varierande ämnen. En förskollärare berättar om ett temaarbete med vatten där en hel vägg förvandlades till ett hav samtidigt som de berättade ramsor och sjöng varierande sånger om vatten. De pratade också om vilka som bor i havet och tillverkade fiskar. Här sker språkutveckling tillsammans med praktiskt arbete vars material ger ett kontextuellt understöd till ordförståelsen.

Vi jobbar med temat vatten och vi har från tunt tunt silkespapper gjort hela väggen som havet stormar. Vem bor i havet, vi har tillverkat fiskar. Vi leker olika lekar och försöker variera sånger som handlar om vatten, ramsor. Vi tillsammans med barnen har genom fysiskt material skapat lekvärld till barnen (Intervju med Samira).

Förskolans miljö uppfattas som en viktig aspekt för att främja språket. Genom gemensamma estetiska aktiviteter främjas språket samtidigt som andra ämnen och barnens finmotorik.