Stödet från samhället

Några av de föräldrar vi intervjuat uppger att de inte i första hand skulle kontakta

socialtjänsten om de skulle behöva hjälp, ”i och med att de alltid har haft makten skulle det kännas som ett misslyckande att ringa till socialtjänsten”. Upplevelsen av ett underläge i kontakten med socialtjänsten gör att föräldrarna känner ett motstånd mot att ta en ny kontakt.

Detta är anmärkningsvärt utifrån att det faktiskt är socialtjänsten som är ansvarig för att stötta adoptivfamiljerna (NIA, 1997). Handläggarna uppger att deras kontakt med adoptivfamiljerna kvarstår fram till dess att uppföljningsrapporten är färdig. Efter det anser handläggarna att barnen skall inlemmas i samhället och känna sig som alla andra barn. Adoptivbarnen har dock ett etniskt ursprung (Irhammar) som inte får glömmas i viljan att integrera dem i det svenska

samhället. Föräldrarna uppger att de är osäkra på vilket stöd de skulle kunna få från socialtjänsten, ”jag vet att det står men jag vet inte vad det innebär”. Utredaren bör redan från början informerar föräldrarna om socialtjänstens möjligheter och skyldigheter så att de ser att socialtjänsten är till för alla och att de bör söka den hjälp och det stöd som de har rätt till (NIA 1991). NIA (1997) rekommenderar att utredaren under uppföljningen informerar föräldrarna om vilka möjligheter till kontakt med och stöd från olika instanser som finns på orten. Informationen bör helst vara skriftlig så att föräldrarna har möjlighet att plocka fram den vid behov av ytterligare kontakter. Den enda skriftliga information som handläggarna vid familjerätten lämnar ut idag är informationen om möjlighet till psykologkontakt via

barnhälsovården. Om föräldrarna känner att de skulle behöva hjälp och stöd uppger de att de skulle söka detta hos adoptionsorganisationerna eller hos andra adoptivföräldrar istället för att vända sig till socialtjänsten. De föräldrar som av olika anledningar haft en löpande kontakt med socialtjänsten efter barnens hemkomst uppger dock att det skulle vara naturligt att kontakta socialtjänsten om ett behov skulle uppstå. I dessa fall ser vi att socialtjänsten har lyckats etablera en förtroendeingivande kontakt (NIA, 1991). Socialtjänstens samarbete med andra sker idag bara när ett behov uppstår men tankar finns hos handläggarna om att bjuda in BUP till gruppsamtalen. Både föräldrar och handläggare upplever att det i Umeå saknas en specialisering kring adoptivbarn både inom landstinget och inom kommunen. En förälder påpekar att ”det kan finnas ganska mycket stöd för barnen när de är små men när barnen kommer upp i skolåldern och tonår, vad finns då”? En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är den allmänt förebyggande verksamheten för barn och ungdomar (NIA, 1991). Eftersom det inom socialtjänsten i Umeå inte finns någon förebyggande verksamhet riktad mot adoptivbarn och föräldrar kan vi inte se att socialtjänsten uppfyller denna uppgift. Då det för föräldrarna är otydligt vem som innehar bästa kunskapen för deras behov får de i dag själva söka sig fram.

Detta kan göra att det kan ta lång tid innan familjen får den hjälp som de behöver.

Vi förvånas över att det idag finns så lite samarbete mellan de olika intressenterna i adoptionsfrågor. Idag finns kunskapen på olika håll. Genom ett samarbete tror vi dock att kunskapen skulle kunna komma fler tillgodo. När familjerätten avslutat sitt arbete, efter uppföljningsrapporten, söker föräldrarna hjälp på annat håll och socialtjänsten är ingen given samarbetspartner. Socialtjänsten kommer inte in i bilden igen förrän om problemen är mycket stora och svårhanterliga. För att nå adoptivfamiljen på ett naturligt sätt krävs därför ett

förebyggande samarbete mellan socialtjänsten och andra instanser. Vi ser inte att

socialtjänsten arbetar förebyggande idag och ett arbete tillsammans med andra sker först då ett behov redan uppkommit. Vi ställer oss frågande till den allmänna kunskapen om

adoptivfamiljers speciella situation. Vi tycker att det är mycket viktigt att de personer som finns kring de adopterade barnen, exempelvis lärare, vårdpersonal och handläggare inom socialtjänsten, har en god inblick i vad som är specifikt för barnen för att kunna ge dem och föräldrarna det stöd som kan behövas. Vi reagerar på att handläggarna pratar om att

adoptivbarnen ska bli som alla andra barn. Adoptivbarnens ursprung är en viktig del i deras identitet vilket också bör bekräftas av samhället!

7.4 Slutord

Vi känner att vi under vårt arbete med denna uppsats fått svar på de frågor som vi

inledningsvis hade. Under resans gång har också nya frågor väckts, till exempel frågan om vilken kunskap som finns inom landsting och skola när det gäller adoptivbarn.

Det vore intressant att kolla upp hur det ser ut i de kommuner där det finns ett fungerande samarbete med inriktning mot adoptivfamiljer. Det vore också intressant att göra en studie av adoptivbarn med utgångspunkt i det salutogena perspektivet, att se vad det är som gör att det faktiskt går bra för de allra flesta och lära av det. Vi hoppas att vår uppsats kan komma till

nytta för alla som i sin yrkesutövning eller på annat sätt kommer i kontakt med adoptivfamiljer.

Ett jättestort tack till alla kloka adoptivföräldrar som så öppenhjärtigt har delat med sig av sina erfarenheter till oss. Ett stort tack till familjerättens handläggare som tog sig tid att berätta om sitt arbete med adoptioner. Tack Mona för din vägledning i uppsatsskrivandets djungel, du har varit toppen! Till sist, ett jättestort tack och många långa kramar till våra familjer som har stått ut med oss och stöttat oss under denna tid. Ni är guld värda!

Källförteckning

Litteratur

Creutzer, Annika 2002. Adoptera - ett sätt att bli förälder, Bonnier Tidskrifter AB

Gustafsson, Lars H, 1996. Upptäcka livet –barns, ungdomars och vuxnas utveckling tillsammans Stockholm: Norstedts förlag

Irhammar, Malin, 1997. Att utforska sitt ursprung, Lund: Studentlitteratur Kvale, Steinar 1997 Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur

Malmström Sten, Györki Iréne, Sjögren Peter A, 1994. Bonniers svenska ordbok Stockholm: Bokförlaget Bonnier Alba AB,

Skau, Greta Marie, 1993. Mellan makt och hjälp- förhållandet mellan klient och hjälpare i ett samhällsvetenskapligt perspektiv Stockholm: Liber Utbildning AB

NIA, Statens nämnd för internationella adoptioner 1997. Internationella adoptioner - handbok för socialnämnder Stockholm: Norstedts tryckeri

Sveriges lagar 2000, Fakta Info Direkt Sweden AB

Trost, Jan, 2002. Att skriva uppsats med akribi, Lund: Studentlitteratur

Rapporter

Andersson Gunilla, 2002. Rapport från nordisk forskarkonferens i Göteborg 28 september 2001, Viljen I veta och viljen I förstå… Växjö: Grafiska Punkten

NIA, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 1991. Rapport från projektet rådgivning till utländska adoptivbarn och deras familjer under barnens uppväxttid Adoptivfamiljen och stödet från samhället Bollnäs: Bok & Tryck

Skrifter

Christiansen Kamm, Lene (översättning av Andersson, Gunilla) 1998.

Vitt som norm, Gemensamt utgiven av adoptionsorganisationerna

Internet

Adoption Riksorganisationen SPES suicidprevention och efterlevandes stöd Tillgängligt på http://www.spes.nu/Adoption/forskning Hämtat 24.3.2003

Barn som invandrat till Sverige för att senare adopteras år 2002 – länsvis. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA

Tillgängligt på http://www.nia.se/stati/lans2002.pdf Hämtat 24.3.2003

Detta är NIA – uppgift och funktion Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA Tillgängligt på http://www.nia.se/present/present.htm Hämtat 7.4.2003

Förenta nationernas konvention om barns rättigheter artikel 19-36 Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter

Tillgänglig på http://www.humanrights.se/svenska/sv-barnkonvention.2.htm Hämtad 24.3.2003

Historik, regler förmedling vid adoption m.m. Familjerätten på nätet

Tillgänglig på http://www.famratt.com/adoption/ad_regler.htm Hämtat 28.3.2003

Hur går det för adoptivbarnen? Adoptionscentrum, AC

Tillgängligt på http://www.adoptionscentrum.se/info/research.html. Hämtat 26.3.2003

Jansson, Maria, 2002 Stödet till adoptivfamiljer - om stödet efter adoptionen Adoptivfamiljers Förening, Brev till utredningen om internationella adoptioner

Tillgängligt på http://www.svensk-adoption.net/aff/utredningen.html Hämtat 28.3.2003

Kommittédirektiv Internationella adoptioner mm (2001) Socialdepartementet

Tillgängligt på http://social.regeringen.se/kommitteer/pdf/dir2001_93.pdf Hämtat 26.3.2003

Lindblad, Frank.6.3.2002. Fyra gånger högre risk för självmord, artikel i Dagens Nyheter, Tillgänglig på http://www.dn.se/Dnet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=7404 Hämtad 24.3.2003

NIA:s handbok för socialnämnder Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA Tillgänglig på http://www.nia.se/publi/skrifter/handbok.pdf Hämtad 7.4.2003

BILAGA 1

INTERVJUGUIDE SOCIALTJÄNSTEN UMEÅ KOMMUN

Hur arbetar socialtjänsten i Umeå kommun med de blivande föräldrarna i adoptionsprocessen?

Hur ser arbetssättet ut från det att ansökan inkommer till det att adoptivbarnet finns i sin nya familj?

Hur många gånger träffar ni de blivande föräldrarna?

Vad stödjer ni ert arbetssätt på?

Ordnar socialtjänsten i Umeå några kurser för de personer som ansöker om att prövas som adoptivföräldrar?

Vilken kunskap finns hos er kring adopterade? Ser er utbildning annorlunda ut jämfört med andra socialsekreterares?

Hur ser ni på ert arbete med adoptivfamiljer?

På vilket sätt stödjer socialtjänsten i Umeå adoptivföräldrar?

Anser du/ni att adoptivföräldrar behöver ett annat stöd än biologiska föräldrar?

Vad bygger du/ni den uppfattningen på?

Hur informerar ni adoptivföräldrar om de möjligheter och skyldigheter som socialtjänsten har?

Hur arbetar socialtjänsten i Umeå förebyggande med adoptivfamiljer?

Hur ser er kontakt ut med de blivande föräldrarna mellan det att de prövats som lämpliga och till dess att barnet anlänt till sin nya familj?

Hur ser er kontakt ut med adoptivfamiljen efter det att uppföljningsrapporten är klar?

Hur ser ert stöd ut för de föräldrar som adopterar ett yngre barn?

Hur ser ert stöd ut för de föräldrar som adopterar äldre barn?

Hur ser ert samarbete ut med andra myndigheter ( adoptionsorganisationer, landsting, skola m. fl.) ut kring adoptivfamiljerna?

Hur ser socialtjänstens handläggare på relationen till adoptivföräldrarna?

Hur tror ni att blivande adoptivföräldrar upplever kontakten med er?

Hur arbetar ni för att den första kontakten med de blivande föräldrarna skall bli positiv och meningsfull?

BILAGA 2

INTERVJUGUIDE ADOPTIVFÖRÄLDRAR

Upplevelse av stöd under adoptionsprocessen Skulle ni vilja berätta vad som fick er att adoptera?

Hur förberedde ni er inför adoptionen?

Har ni genomgått någon kurs för adoptivföräldrar?

Hur såg ni som blivande föräldrar på socialtjänsten när ni skulle prövas som lämpliga föräldrar?

När ni kom hem med ert barn, vart vände ni er då med ev. frågor som dök upp den första tiden?

Upplevelse av stöd under barnets uppväxt Har ni pratat med ert barn om adoptionen?

Har ni, förutom under adoptionsprocessen, haft någon kontakt med socialtjänsten under ert barns uppväxt?

- hur upplevde ni den kontakten?

Om ni någon gång skulle behöva hjälp och stöd i er föräldraroll, var skulle ni vända er?

Hur ser ni på de möjligheter och skyldigheter som socialtjänsten har gentemot er som adoptivföräldrar?

Upplevelse av relationen till socialtjänstens handläggare

Hur upplevde ni kontakten med socialtjänstens utredare under tiden ni prövades som lämpliga föräldrar?

Hur såg er kontakt ut med socialtjänsten under ”väntetiden” dvs. tiden mellan medgivandet och till dess att barnet kom hem till er?

Hur upplevde ni kontakten med socialtjänstens utredare under uppföljningsrapporten?

Är det något som ni saknat i er kontakt med socialtjänsten?

Något övrigt som ni vill tillägga utöver det som vi tagit upp?