Nedan framförs det i tabellen information om hur staten i respektive lands utgifter såg ut över en period på tio år innan det att länderna demokratiserades.
Tabell 2. Statens utgifter per capita i tusentals USD
År 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
Spanien 8 10 9 10 12 13 15 19 24 31
Portugal 6 6 8 9 10 11 12 14 16 20
(Banks & Wilson, 2015)
Att båda länderna under perioden på tio år innan deras demokratiseringar inleddes hade förmågan att inte bara ha stabila utgifter utan att de även kunde öka dessa tolkas som att de hade möjligheten att genomföra sin politik. Att de kunde öka utgifterna betyder att de med största sannolikhet då också hade kunnat ha ännu större utgifter ifall det hade behövts för att genomföra den politiken som de ville föra och som förväntades av dem. Länderna skiljer sig alltså inte heller när det kommer till denna kontrollvariabel.
16 4.4 Relative deprivation
I tabellen nedan visas den genomsnittliga procentuella tillväxten i BNP per Capita under perioden på tio år som kom innan respektive land demokratiserades samt hur stor den ekonomiska tillväxten var de två åren som kom innan demokratiseringen.
Tabell 3. Procentuell tillväxt i BNP per Capita jämfört med genomsnitt för tio år
Land
Genomsnittlig procentuell tillväxt per år
Två år innan demokratisering
Ett år innan demokratisering
Spanien 10,1 % 11,39 % 15,8 %
Portugal 10,36 % 12,27 % 16,67 %
(Teorell et al., 2015), data för varje enskilt år finns inkluderat som bilaga i slutet av uppsatsens.
Att de båda länderna som undersöks i denna studie hade en ekonomisk tillväxt som låg över den genomsnittliga sådana för den period som denna studie har undersökt, tillväxten ökade till och med desto närmre demokratiserings inledning man undersöker, tolkas som att det inte fanns någon sådan relative deprivation som Gurr menar leder till att folket reser sig i revolution. På denna punkt är de alltså lika.
4.5 Mobilisering
Tabellen nedan visar hur många storstrejker som genomfördes i respektive land under det år som deras demokratiseringar inleddes, 1974 för Portugal och 1975 för Spanien.
Tabell 4. Antal storstrejker under året då demokratisering inleddes
Spanien Portugal
Antal storstrejker 2 2
(Banks & Wilson, 2015)
Under det år då demokratiseringen inleddes i de båda undersökta länderna, 1974 för Portugal och 1975 för Spanien, genomfördes det lika många storstrejker. Därmed fanns denna form av politiskt deltagande i lika stor utsträckning och detta tyder även på att fackförbunden i de båda länderna hade en jämförbar storlek, åtminstone var det en jämförbar andel av dessa som var villiga att delta i denna form av politiskt agerande. De skiljer sig alltså inte när det kommer till denna variabel.
4.6 Moderniseringsteorin
I tabell 5 nedan framförs hur den totala förändringen för de tio år som kom innan respektive lands demokratisering.
Tabell 5. Total procentuell förändring över tio år innan demokratisering
Land Ekonomisk tillväxt Spanien 167,9 %
Portugal 182,94 %
(Teorell et al., 2015), data för varje enskilt år finns inkluderat som bilaga i slutet av uppsatsen.
17
Som det går att se i tabell 5 ovan hade Spanien under det decennium som kom innan Francos död en total ökning i BNP per capita på ungefär 170 %. I Portugal var denna något högre för perioden innan Nejlikerevolutionen 1974, totalt ökade landets BNP per capita med ungefär 183 %. Den ekonomiska tillväxten i Portugal var alltså ungefär 7,5 % större än den spanska sådana. Mindre än en tiondels skillnad anses här vara en förhållandevis liten skillnad, åtminstone tillräckligt liten sådan för att de ska räknas vara lika när det kommer till denna variabel. Att det inte är exakt lika stora gör inte så mycket eftersom, vilket diskuterats ovan i uppsatsens metodavsnitt, hur stor förändringen behöver vara för att orsaka ett lands
demokratisering inte är en fast storlek enligt Diamond.
I tabellen nedan presenteras hur stor andel av respektive lands befolkning som hade en grundskoleutbildning 1970.
Tabell 6. Procentuell andel av befolkningen med grundskoleutbildning 1970
Spanien Portugal
Andel med grundskoleutbildning
47,5 % 47,3 %
(ibid., 2021)
Ur den går det att tolka att det i båda länderna var strax under halva befolkningen över 25 år som hade fått grundskoleutbildning. Hur stor andel det var i varje land skiljer sig också bara med 0,2 procentenheter mellan dem vilket här anses vara en obetydlig skillnad. När det kommer till denna variabel är det alltså utan tvivel ingen skillnad mellan länderna.
4.7 Kultur och religion
Inom dessa variabler går det ej att finna någon skillnad mellan länderna, båda ländernas kulturer är väldigt lika och de båda räknas till som latinska sådana (Pollack & Taylor, 1983:209). Inte heller den dominanta religionen skiljer sig åt då de båda främst tillhör den katolska kyrkan.
4.8 Sammanställning
I tabellen nedan har resultatet av de analyser som framförts i detta avsnitt samlats i en tabell för att tillåta översikt över resultatet.
18
Tabell 7. Sammanställning av skillnader mellan Spanien & Portugal
Samtida
Utifrån den analys av empirin som genomförts här går det alltså att se att Spanien och Portugal bara skiljer sig när det kommer till två av de undersökta variablerna. Dessa är variabeln om huruvida länderna var medlemmar i NATO eller inte och i hur respektive lands demokratisering gick till vilka har utgjort denna undersöknings huvudsakliga variabler.
5 Diskussion
I detta avsnitt diskuteras det resultat som analysen av empirin ovan finner. Sådant som studien inte har haft möjlighet att studera presenteras och vilka potentiella svagheter som finns när det kommer till validitet och reliabilitet tas upp. Slutligen diskuteras ett antal alternativa
operationaliseringar som hade kunnat användas i stället för de som används i denna undersökning utifrån huruvida det är tänkbart att dessa hade gett ett annat resultat än vad undersökningen finner.
Denna undersökning har funnit att det bara är två av de relevanta variablerna som de båda undersökta länderna skiljer sig på. Den första av dessa skillnader finns i hur militären agerade under demokratiseringen där den portugisiska vände sig mot regimen och genomförde en kupp som ledde till att Nejlikerevolutionen inleddes och att landet demokratiserades medan den spanska militären förblev lojal till regimen, det var i stället regimen själva som inledde och genomförde demokratiseringen. Detta har utgjort denna undersöknings beroende variabel.
De skiljer sig också när det kommer till medlemskap i NATO där Portugal var medlem sedan organisationen skapades på 40-talet, ungefär 30 år innan militären genomförde sin
demokratiska statskupp, medan Spanien först blev medlem flera år efter det att landet
demokratiserades. Detta har utgjort denna undersöknings tänkta oberoende variabel. Därmed är alltså de enda variablerna som länderna skiljer sig på de som utgjort denna undersöknings huvudsakliga variabler medan de varit lika på alla kontrollvariabler som inkluderats. Något som dock återstår att diskutera är det potentiella svagheter som finns med studien och säkerheten i det resultat som har funnits.
Framför allt är det relevant att lyfta fram faktumet att denna studie genom sitt upplägg inte har haft möjligheten att undersöka hur varken den spanska eller den portugisiska militären resonerade under respektive lands demokratisering. Det som har gjorts i denna undersökning är att komma fram till att Portugals medlemskap i NATO är en tänkbar förklaring till att militären i det landet tvingade bort regimen genom en kupp medan den spanska militären inte gjorde och att alla andra möjliga förklaringar inte är det. Det finns dock fortfarande ingen kunskap om vad militären i respektive land faktiskt tänkte och ifall de hade genomgått någon demokratisk socialisering eller inte, det har bara hittats tecken på att de har
19
det. Därför behövs det i framtiden göras mer utförliga studier på just hur militären faktiskt resonerade i de båda länderna för att fullt ut säkerställa resultatet som denna undersökning kommer fram till.
En annan svaghet som är relevant att ta upp är faktumet att det finns vissa svårigheter när det kommer till hur nära det går att komma orsakskriteriet kontrafaktisk skillnad med den design som utgör denna undersökning. Dessa svårigheter kommer ur att det är en studie av ett begränsat antal fall som genomförs, det är nämligen möjligt att det är slumpen som gjort så att de värden på variablerna som undersökningen finner är som de är och inte ett generellt
samband mellan den beroende och den tänkta oberoende variabeln. Vad detta innebär är att resultatet som denna undersökning ger är osäkert (Teorell & Svensson, 2007:241f). Den diskussion som förs i metodavsnittet fastställer att det som här undersöks inte går att undersöka på ett stort antal fall och därför är detta något som måste accepteras. Resultatet behöver därför tolkas som att det tyder på att NATO är den avgörande faktorn till varför Spanien och Portugal skiljde sig, inte att det är bevisat att så är fallet.
När det kommer till att diskutera resultatet är det också av intresse att diskutera
validiteten och reliabiliteten i undersökningen och de potentiella svagheter som finns när det kommer till dessa aspekter mer utförligt än vad som gjorts ovan.
En möjlig svaghet när det kommer till validiteten är i hur utbildning är mätt. Att bara undersöka andel med grundskoleutbildning kan anses missa delar av vad utbildning är men eftersom Lipset i sin studie lägger stort fokus på läskunnighet när han undersöker utbildning (Lipset, 1959:80), något som är en del av grundskoleutbildningen, anses denna
operationalisering fortfarande ha hög validitet.
Något som också behöver diskuteras angående validitet är faktumet att det är ett begränsat antal internationella organisationer som undersöks. Det är inte en uttömmande lista över de internationella samarbeten som fanns under perioden innan Spanien och Portugal
demokratiserades som använts. Denna begränsning har delvis gjorts av praktiska anledningar, det skulle utgöra ett alltför stort arbete att finna information om alla internationella
samarbeten som fanns vid denna tid, därför finns det behov av en avgränsning. Den avgränsning som gjorts täcker ett antal stora internationella samarbeten. Dessa samarbeten täcker flera olika områden, dels ekonomi och handel, dels militärt samarbete i form av NATO och även mer generellt internationellt samarbete i form av FN. Därmed går det att utifrån dessa organisationer få en bild av hur deltagandet se ut även om denna bild inte täcker alla möjliga internationella organisationer eller alla som de båda undersökta länderna var medlemmar i.
Även den variabel som har operationaliserat begreppet mobilisering, hur många storstrejker som hölls åren som länderna demokratiserades, finns det ett behov av att diskutera. Validiteten i denna operationalisering går att diskutera eftersom det är möjligt att anse att detta inte fångar upp varken alla former av deltagande i föreningar eller alla former av politiskt deltagande. En grundläggande anledning till att just denna operationalisering valts att användas är eftersom dels på grund av att det finns svårigheter när det kommer till att mäta politiskt deltagande i diktaturer. Detta gäller särskilt när det kommer till det som Putnam menar att dygdigt deltagande innebär, deltagande som är menat att främja det allmänna intresset och inte enskilda intressen (Putnam, 1993:87f). Därför har sådant politiskt
deltagande som har målet att påverka politiken, storstrejker, valts att undersökas. Den fångar också upp deltagande i en stor och viktig sorts förening, nämligen fackföreningar. Dessa har egenskapen att de både är föreningar och politiska och på så vis på ett bra sätt fångar upp flera av Putnams aspekter av medborgaranda. Trots att den inte fångar upp alla former av
deltagande anses denna operationalisering ändå ge tillräcklig validitet eftersom den både ger en bild av deltagande i en viktig form av förening, strejker förutsätter deltagande i
fackförbund, och en bild av hur många som deltog i sådana strejker, storstrejker räknas först
20
som detta när det är mer än 1 000 deltagare (Banks & Wilson, 2015). Samtidigt hade det varit möjligt att operationalisera dessa teorier på ett annat sätt, något som diskuteras mer utförligt nedan.
Ett reliabilitetproblem som möjligtvis dock kan finnas kommer ur faktumet att det behöver göras en bedömning av ifall de har de undersökta variablerna gemensamt. För de flesta av de undersökta variablerna är detta oproblematiskt men det är något svårare att bedöma vad som är en jämförbar ekonomisk utveckling. För att komma förbi detta, vilket diskuterats i avsnittet om analytiskt tillvägagångssätt ovan, har denna studie framför allt undersökt på ifall det fanns tillväxt. Detta har stöd i teorin då det inte finns en bestämd nivå av tillväxt som enligt den ska leda till demokrati vilket har diskuteras mer utförligt i uppsatsens teoridel ovan.
Utöver detta är det också relevant att diskutera de operationaliseringar som används och ifall resultatet hade kunnat se annorlunda ut ifall andra operationaliseringar hade använts i stället. Något som är relevant för alla operationaliseringar är vilka år som har undersökts, framför allt när det kommer till slutåret vilket ska vara det år då demokratiseringen skedde.
Det kan framstå som svårt att göra detta val eftersom en demokratiseringsprocess kan anses vara längre än bara ett år. Detta gäller särskilt i Spanien där demokratiseringen var mer av en utdragen process där reformer gradvis genomfördes. Exempelvis hölls det första valet 1977 och landets konstitution antogs 1978. De år som valts som tidpunkt för demokratiseringen, 1974 i Portugal och 1975 i Spanien, har valts för att det är under dessa år som
demokratiseringen inleddes i respektive land, i Portugal genom militärens kupp och i Spanien genom Francos död. Det är nämligen hur demokratiseringarna inleds som är det intressanta att undersöka när det kommer till dessa länder, det är där deras vägar divergerar. Den avgörande skillnaden ligger i att demokratiseringen i Portugal inleddes genom en militärkupp medan den spanska sådana inleddes genom att regimen började genomföra reformer. Att de sedan skiljde sig åt, i Portugal blev det revolution medan det i Spanien blev en avtalsdemokratisering, kan då anses bero på hur processen inleddes, särskilt med tanke på att stora delar av mobilisering i Portugal som utgjorde revolutionen skedde som en reaktion på militärkuppen (Pinto,
2013:82f).
Fortsättningsvis finns det ett antal variabler som i undersökningen hade kunnat operationaliseras på andra sätt än hur de operationaliserades. Bland de huvudsakliga variablerna hade det när det kommer till deltagandet i internationella organisationer kunnat vara relevant att undersöka flera sådana vilket är något som även diskuterats ovan i avsnittet om validitet. Att en begränsning gjordes beror delvis på att det inte är möjligt att undersöka alla existerande internationella organisationer och då denna avgränsning som gjordes täckte ett brett antal organisationer och områden gjorde så att den ansågs vara godtagbar. Det är möjligt att en ännu bredare grupp organisationer som undersöks skulle visa på att det fanns fler samarbeten där länderna skiljde sig men det framstår som osannolikt att någon annan organisation där det är militären som kommer i kontakt med deras motsvarigheter i demokratiska länder.
Även när det kommer till en del av de kontrollvariabler som används hade det varit möjligt att använda alternativa operationaliseringar. Att undersöka ifall det fanns revolutioner eller lyckade demokratiseringar som kunde påverka processen i ett land hade kunnat göras utifrån ett bredare tidsperspektiv. Flera av de vågor av revolutioner som Goldstone tar som exempel varade i mer än tio år, detta gäller även när det kommer till de
demokratiseringsvågor som förknippas med demonstrationseffekterna som lyckade
demokratiseringar bidrar med (Goldstone, 2001:145; Huntington, 1991a:12). Oavsett om en längre tidsperiod hade undersökts hade resultatet dock blivit likadant eftersom det även med en undersökningsperiod på tio år innan demokratiseringarna fanns det både sådana lyckade demokratiseringar och sådana revolutioner under denna period, därför hade detta även funnits
21
med en längre period som undersöktes. Detsamma hade gällt om en betydligt kortare tidsperiod undersöktes eftersom båda länderna hade fall att påverkas inom ett år innan de demokratiserades.
Mobiliseringen hade möjligtvis kunnat operationaliseras genom att i stället för att
undersöka hur fackföreningarna verkade i respektive lands samhälle undersöka hur stor andel av befolkningen som var medlemmar i föreningar. Detta hade fångat upp färre av de
operationaliseringar som Putnam använde i sin studie av Italien, det hade bara fokuserat på föreningsliv i stället för att utöver detta även fånga upp den aspekt av medborgaranda som är politiskt deltagande. Denna aspekt hade dock fångats upp på ett mer utförligt sätt. Det är möjligt att det hade lett till ett annat resultat om denna operationalisering hade använts i stället för den operationalisering som har använts, det är inte otänkbart att det skulle finnas många fler som är medlemmar i föreningar av olika slag men som inte deltar i strejker. Detta är därför en möjlig svaghet med resultatet men den operationalisering som har använts anses fortfarande vara rimlig eftersom den fångar upp en större del av både Putnams och Almond &
Verbas definition samt bättre undersöker teorin om hur mobilisering möjliggör revolutioner.
6 Sammanfattning och slutsats
Syftet med denna undersökning har varit att undersöka hur medlemskap i NATO påverkar ett lands demokratiseringsprocess. Detta har undersökts med hjälp av en mest-lika-design där Spanien och Portugal har jämförts när det kommer till de huvudsakliga variablerna, medlemskap i NATO och militärens ställning gentemot regimen. Utöver detta har de även jämförts när det kommer till ett antal kontrollvariabler som kan fungera som alternativa förklaring i ett försök att uppnå orsakskriteriet isolering. Den analys som genomförs finner att de undersökta länderna bara skiljer sig åt när det kommer till de variabler som har utgjort denna undersöknings huvudsakliga sådana.
Den slutsats som dras ur denna studie är därför att det finns grund för att säga att det var Portugals medlemskap i NATO som gjorde att militären i det landet vände sig mot den styrande regimen. Detta till skillnad från den spanska militären som inte hade tagit del av de socialiseringseffekter som kommer ur det samarbete som medlemskap innebär och därför fortsatt stödja den icke-demokratiska regimen.
Detta resultat påverkar den debatt som denna undersökning är tänkt att bidra till, debatten om huruvida NATO har någon påverkan på demokrati och demokratisering eller ej, genom att visa belägg för att NATO har haft påverkan på ett lands demokratisering. Undersökningen kan dock inte säga något om ifall NATO skapar demokratisering, båda länderna
demokratiserades trots allt, men den kan säga att det påverkar hur demokratiseringen går till.
Eftersom det som denna undersökning har identifierat som det centrala som påverkas av NATO-medlemskap är hur militären agerar finns det vissa belägg att tro att det skett en sådan socialisering av militären som teorin menar ska ske vilket problematiserar de argument som framförs av de som menar att NATO inte har någon effekt på demokratisering.
Något som därför är viktigt för framtida forskning att undersöka är hur militären i
Spanien och Portugal faktiskt resonerade när de bestämde sig för ifall de skulle vända sig mot sitt lands regim eller inte. Detta behövs för att fastställa att det var genom en
socialiseringseffekt som NATO påverkade demokratiseringen i Portugal. Det vore också intressant att undersöka huruvida det skett någon sådan acceptans för demokrati bland den ekonomiska eliten i Portugal på det sätt som Pevehouses teori menar att medlemskap i NATO orsakar innan det att landet demokratiserades. Denna studie kan nämligen bara säga något om eliten inom militären eftersom det som utgjort denna undersöknings beroende variabel har varit ifall just militären vände sig mot regimen till förmån för demokrati i de båda länderna.
22
En faktor som problematiserar detta bidrag är resultatets generaliserbarhet. Eftersom det enbart är två fall som undersöks är resultatet inte nödvändigtvis generaliserbart, detta på grund av att möjligheten finns att dessa två länder inte är representativa för populationen.
Även om så vore fallet har denna undersökning gjort ett bidrag genom att visa på att det finns ett fall där NATO-medlemskap påverkat militärens agerande vilket är tillräckligt för att problematisera argumentet att detta inte skett historiskt. Något som utifrån detta vore
intressant för framtida forskning att studera är att göra en liknande undersökning på två andra länder som är lika varandra när det kommer till de relevanta faktorer som undersökts här fast
intressant för framtida forskning att studera är att göra en liknande undersökning på två andra länder som är lika varandra när det kommer till de relevanta faktorer som undersökts här fast