2004
SIC instiftades 1994 genom ett regeringsbeslut och tillfördes då ett stiftelsekapi- tal på 528,7 miljoner kronor, vilket motsvarande 6,85 procent av återstoden av de tillgångar som förvaltades av Fond 92-94. SICs uppgift var att ge ekonomiskt stöd till kommersialiserbara innovationer i tidiga utvecklingsskeden. Stiftelsen skulle dessutom, som ett led i förnyelsen av det svenska näringslivet, stödja innovationsfrämjande åtgärder i syfte att öka intresset och förståelsen för inno- vationernas betydelse för den ekonomiska tillväxten. Nedan framgår hur SIC såg på sitt uppdrag:
”Stiftelsen innovationscentrum, SIC, stöttar innovatörer i de allra tidigaste utvecklingsfaserna. Både med finansiellt kapital, rådgiv- ning och nätverk. Ett av målen med SICs arbete är att skapa ett bättre innovationsklimat i Sverige”.139
138
M. Klofsten, Tidiga utvecklingsprocesser i teknikbaserade företag. Linköping, Linköping Univer- sity, Department of Management and Economics, 1992.
Enligt förordnandet skulle SICs verksamhet begränsas till en tioårsperiod och dess kapital skulle förbrukas under denna period. 2004 var stiftelsen i princip avvecklad. Almi tog över administrationen av lån och bidrag under det sista året, dvs. 2003.
Under åren har det funnits fyra möjliga stödformer i SICs regi. Dessa var:
• Innovationsbidrag, var ett finansiellt bidrag utan skyldighet till återbe- talning och där den maximala summan som delades ut var dryga 30 000 kronor (ett basbelopp under SICs verksamhetsperiod). Genomsnittet på utdelade bidrag var dock lägre.
• Villkorslån, var en typ av mjuka lån, vilka hade sin säkerhet i projektet. Om projektet blev en kommersiell framgång betalades pengarna tillbaka av låntagaren medan lånet skrevs av i de fall projektet inte mötte fram- gång. Maxbeloppet för villkorslån var 400 000 kronor.
• Stipendium, var en finansieringsform av varierande storlek och riktad mot varierande mål. Stipendier fanns under vissa tidsperioder.
• Innovationsfrämjande åtgärder, var ett bidrag som riktade sig mot inno- vationsstödjande aktörer och innovationsstödjande arrangemang.
Lån, bidrag och stipendier med undantag av de innovationsfrämjande åtgärderna kunde sökas av såväl privatpersoner som företagare i tidiga skeden. En begräns- ning som fanns var att sökande företag inte fick vara äldre än 3 år. Lånen hand- lades av handläggare på SIC och av auktoriserade fristående konsulter, spridda över landet.
Lån, stipendier och innovationsfrämjande åtgärder har administrerades av SIC centralt, medan innovationsbidragen sköttes av 21 regionala innovationscen- tran, som med några få undantag var lokaliserade till de regionala Almi-bolagen.
Ansökningshandlingarna var tydliga. När det gällde villkorslån framgick att projektet eller uppfinningen för att kunna få stöd måste vara i form av något nytt, kommersialiserbart och tekniskt eller intellektuellt avancerat.140 Det framgick även av ansökningsinformationen vad man kunde få stöd för, liksom checklistor för hur ansökan skulle fyllas i och vad den förväntades innehålla.
Statistik om SIC141
Antalet ansökningar för innovationsbidragen uppgick enligt SICs egna uppgifter till cirka 4000 per år. För villkorslånen låg antalet ansökningar på mellan 600
140 Informationen är hämtad från en rapport som baserar sig på årsredovisningar, ansökningsinformat-
ion och broschyrer, statistikkörningar från SICs ärendedatabaser, samt på intervjuer med SICs tjäns- temän. Se C. Norrman, Innovationsbidrag och Villkorslån – En studie av SICs innovationsbidrag och
villkorslån mellan åren 1994 och 2003 (IMIE Working paper series No. 3:2006). Linköping: Linkö-
pings universitet, 2006.
och 800 stycken per år. Låntagaren behövde bara betala tillbaka lånet om idén lyfte och 2003 hade cirka 25 procent återbetalat eller börjat återbetala sina lån.
När det gäller storleken på de belopp som beviljades syns tydligt att innovat- ionsbidragen låg på tämligen låga belopp. Drygt 20 procent beviljades summor lägre än 5000 kronor och drygt 13 procent beviljades mellan 5 och 10 000 kro- nor. 22 procent fick belopp mellan 10 000 och 30 000 kronor och cirka 8 procent fick mer än 30 000 kronor. Cirka 36 procent av dem som sökte innovationsbi- drag fick avslag på sina ansökningar. Det genomsnittliga bidraget för de ansök- ningar som beviljades var 14 960 kronor. Det genomsnittliga villkorslånet låg på 183 378 kronor. 18 procent beviljades mer än 250 000 och endast 2 procent be- viljades lägre summor än 25 000. 43 procent fick avslag.
I rapporten finns även statistik på associationsform för de som sökt; För in- novationsbidragen var den stora majoriteten av sökande, 87 procent, privatperso- ner eller sökande med enskild firma. Endast 10 procent av de som sökte innovat- ionsbidrag hade aktiebolag. Motsvarande fördelning för villkorslånen var 42,5 procent privatpersoner/enskilda firmor och 44 procent sökande med aktiebolag. När bifalls/avslagssiffrorna för båda finansieringsformerna undersöktes visade det sig att sökande med aktiebolag hade en signifikant högre bifallsprocent än sökanden med enklare associationsformer.
SIC finansierade följande användningsområden: teknisk förstudie/ teknik- utvärdering, kommersiell förstudie/ kommersiell utvärdering, svensk patent- undersökning, PCT-ansökan fas 1, mönsterskydd och varumärkesskydd, kon- struktion, design, prototyp, test, provning, CE-märkning, provserie, förhandling och avtal, inledande marknadsåtgärder och en kategori som benämndes övrigt. Bifall på ansökningar, liksom storleken på beloppen är kopplat till starka associ- ationsformer, starka branscher och högre utbildningsnivåer.
SICs villkorslån ur effektivitetssynpunkt
2010 publicerade Norrman och Bager-Sjögren142 ett forskningsartikel som base- rade sig på en longitudinell kvantitativ uppföljning av aktiebolag som finansie- rats av SIC. Författarna analyserade den ekonomiska utvecklingen i aktiebolag som sökt medel från SIC studerades över tid – upp till 8 år efter dessas ansökan om villkorslån. De undersökta företagen delades in i tre grupper; de som sökt men fått avslag, de som sökt en gång och fått bifall en gång och de som sökt och fått bifall flera gånger, men aldrig fått avslag. För att isolera effekterna av finan- sieringen och hantera systematiska fel (bias) genomfördes en matchningsproce- dur där de undersökta företagen matchades med avseende på bransch, omsättning och eget kapital vid tiden för ansökan. På så sätt kunde bias kopplat till typ av företag och initial ekonomisk status och självselektion hanteras. Genom att även
142 C. Norrman and L. Bager-Sjögren, Entrepreneurship policy to support new innovative ventures: Is
matcha på omsättning och eget kapital kunde bias i form av administrativ selekt- ion hanteras. Totalt analyserades 603 ansökningar. Av dessa var 378 bifallna en gång, 132 bifallna två eller flera gånger medan 93 hade fått avslag. Ekonomiska data från offentliga register fanns för åren 1994-2006, vilket innebar ett en del- mängd av företagen kunde följas under 8 år.
Studien hade en hypotestestande ansats och först testades bifallna ansökning- ar mot avslagna och därefter de som fått bifall en gång mot de som fått flera bifall.
Undersökningen visade att SICs personal generellt sett hade förmåga att plocka bort mindre bärkraftiga idéer, men att urvalet troligen baserade sig på företagens ekonomiska situation vid ansökan. När materialet matchades på vari- ablerna omsättning och eget kapital så försvann skillnaderna mellan avslagna och bifallna företag nästan helt. Nu var detta en kvantitativ undersökning, mäng- den fall var begränsad, speciellt i kontrollgruppen och i vissa fall, speciellt i grupperna av bifallna ansökningar, drivs medelvärdena av så kallade outliers (udda fall vars siffror avviker), men undersökningen talar ändå ett entydigt språk. Den stödjer argumentet att det är svårt att i tidiga skeden sålla fram och plocka ut riktigt starka och vinnande idéer. Argumentet stöds inte minst av det faktum är att SIC-personalen hade svårt att identifiera vinnare (de som fick upprepade bifall). Det ska dock medges att SIC hade en svår uppgift – idéerna var i mycket tidiga utvecklingsfaser och SIC spenderade mycket små resurser på utvärde- ringsproceduren.
Det faktum, att ett program som löpte under 10 år och hade en substantiell budget till sitt förfogande, inte adderade någon mätbar skillnad (efter att bias kontrollerats) mellan dem som fått stöd och dem som fått avslag är besvärande. Författarna lyfter fram det faktum att innovation tar tid och pengarnas använd- ning som en trolig förklaring till detta. Trots att programmet sade sig fokusera på att underlätta kommersialisering så lades en majoritet av pengarna på åtgärder kopplade till produktutveckling och patentering/skydd, medan endast en mindre del av lånen dedicerades till marknadskopplade åtgärder. Det ska också medges att det, inte minst i den grupp som sökte och fick pengar en gång finns flera före- tag som utvecklades väldigt starkt.
SICs villkorslån ur de sökandes synvinkel
Norrman och Klofsten publicerade en enkätbaserad undersökning kring SICs villkorslånen 2009 där svar från 154 sökande som fått bifall på sina ansökningar analyserades.143 Resultaten visade att villkorslånen ökade motivationen hos dem som fått stöd och att de hade en positiv effekt på produktutvecklingen i de pro-
143
C. Norrman och M. Klofsten, An entrepreneurship policy programme: implications and expecta- tions, The International Journal of Entrepreneurship and Innovation, vol. 10, nr 1, februari 2009 , s. 33–42.
jekt för vilka pengar beviljades. Däremot var resultaten kopplat till marknadsre- laterade aspekter veka – medlen hjälpte exempelvis inte till att öka projektens marknadskunskap och ansågs inte heller öka projektens möjligheter att attrahera ytterligare finansiering från andra källor. Studien framhöll att det i SIC-systemet fanns en missmatch mellan produktutvecklingsåtgärder (t.ex. prototypframtag- ning och patent) och marknadsåtgärder.
Svaren tyder dock på att de som beviljats medel sett ett stort värde i detta. 54 procent ansåg att stödet var avgörande för realiseringen av idén och den stora majoriteten framhöll att stöd dedicerade till tidiga utvecklinsskeden ansågs som mycket viktigt. Man ansåg även att sådana stöd skulle ges oavsett vilken legal form verksamheten bedrevs i. Finansieringsformen som sådan, de mjuka lånen och den relativt snabba handläggningsprocessen uppskattades också. De rekom- mendationer som författarna gav kring utformningen av stödsystem för idéer i tidiga utvecklingsskeden var (1) starkt fokus på marknad och marknadsrelaterade frågor, (2) tydlig programteori och tydlig målgrupp, samt (3) enkel administrativ process för ärendehandläggning.